(1)

Kommissionen granskar regelbundet att de fem direktiven Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet) (6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (8) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) (9) som utgör det befintliga regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, fungerar, särskilt när det gäller att avgöra om det behövs ändringar på grund av den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden.

(2)

Kommissionen lade fram sina granskningsresultat i sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 29 juni 2006 om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

(3)

Reformen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, inklusive förstärkningen av bestämmelser för användare med funktionshinder, är ett viktigt steg mot målet om att uppnå ett gemensamt europeiskt informationsområde och på samma gång ett informationssamhälle för alla. Dessa mål är en del av den strategiska ramen för utvecklingen av informationssamhället som det står beskrivet i meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 1 juni 2005: ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning”.

(4)

Samhällsomfattande tjänster utgör ett skyddsnät för personer vars ekonomiska resurser, geografiska hemvist eller särskilda sociala behov hindrar dem från att få tillgång till bastjänster som är tillgängliga för den stora majoriteten av medborgarna. Den grundläggande skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som fastställs i direktiv 2002/22/EG består i att till de användare som så önskar erbjuda anslutning till det allmänna telefonnätet från en fast anslutningsplats och till ett överkomligt pris. Den ovannämnda skyldigheten omfattar alltså inte vare sig mobila tjänster eller bredbandsanslutning till Internet, men den förändras nu i takt med teknikens och marknadernas utveckling. Mobiltelefoni är kanske den främsta formen av tillgång i många områden, och näten bygger i allt större utsträckning på mobilkommunikations- och bredbandsteknik. Denna utveckling gör det nödvändigt att undersöka om det är tekniskt, socialt och ekonomiskt motiverat att låta mobiltelefoni och tillträde till bredbandsnätet omfattas av den grundläggande skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Dessutom är det nödvändigt att undersöka de tillhörande finansieringsaspekterna. För dessa ändamål kommer kommissionen senast hösten 2008 att lägga fram en översyn av omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster samt förslag till ändring av direktiv 2002/22/EG i syfte att uppnå lämpliga mål av allmänt intresse. Denna översyn kommer att ta hänsyn till den ekonomiska konkurrenskraften och innefatta en analys av de sociala, kommersiella och tekniska villkoren och av risken för social utestängning. Den kommer också att innehålla en analys av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten, de beräknade kostnaderna, kostnadsfördelningen och finansieringsmodellerna för varje ny definition av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Eftersom frågan om omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster alltså kommer att behandlas ingående i ett särskilt förfarande, omfattar det här direktivet endast andra aspekter av direktiv 2002/22/EG.

(5)

För tydlighets och enkelhets skull behandlas endast ändringarna i direktiv 2002/22/EG och direktiv 2002/58/EG i den aktuella rättsakten.

(6)

Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse  (10) särskilt funktionshinderkrav i enlighet med artikel 3.3 f, bör vissa aspekter av terminalutrustning, däribland, utrustning som är avsedd för användare med funktionshinder, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2002/22/EG i syfte att förenkla tillträdet till nät och användning av tjänster. Sådan utrustning innehåller för närvarande radiomottagarutrustning som är avsedd att endast användas för mottagning av radio- och TV-sändningar samt speciella terminalapparater för hörselskadade användare.

(7)

Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att främja en marknad för allmänt tillgängliga produkter och tjänster som är anpassade för användare med funktionshinder. Det kan ske bland annat genom att medlemsstaterna hänvisar till EU-normer, genom att de inför krav på e-tillgänglighet (eAccessibility) vid förfaranden för offentlig upphandling och vid tjänster i samband med anbudsinfordringar, eller genom att de genomför lagstiftning som skyddar funktionshindrade personers rättigheter.

(8)

Definitionerna måste anpassas till principen om teknikneutralitet och vara förenliga med den tekniska utvecklingen. Särskilt villkoren för tillhandahållandet av en tjänst bör vara skilda från de faktiska definierande delarna av en allmänt tillgänglig telefonitjänst, dvs. en elektronisk kommunikationstjänst tillgänglig för allmänheten för utgående eller inkommande samtal, direkt eller indirekt via val eller förval av nätoperatör eller återförsäljning, nationella och/eller internationella samtal och särskilda kommunikationsformer för funktionshindrade användare som använder textrelä- eller totalkonversationstjänster via ett eller flera nummer i en nationell eller internationell nummerplan. Denna tjänst bör vara baserad på kretskopplad eller paketförmedlad teknik. En sådan tjänst är till sin natur dubbelriktad, vilket gör det möjligt för båda samtalsparterna att kommunicera. En tjänst som inte uppfyller alla dessa villkor, till exempel en klick-funktion på en kundtjänstwebbplats , är inte en allmänt tillgänglig telefonitjänst.

(9)

Det är nödvändigt att förtydliga att tillämpningen av vissa bestämmelser även ska beakta situationer där en leverantör av tjänster säljer vidare eller byter varumärke på allmänt tillgängliga telefonitjänster som levereras av ett annat företag.

(10)

Nätutvecklingen går alltmer mot tekniken för ”Internetprotokoll” (IP), som ett resultat av den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen, och konsumenterna kan i allt större utsträckning välja mellan ett utbud av konkurrerande leverantörer av telefonitjänster. Medlemsstaterna bör därför kunna skilja skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster genom att tillhandahålla anslutning till kommunikationsnät för allmänheten från en fast plats från tillhandahållandet av en allmänt tillgänglig telefonitjänst (inklusive samtal till larmtjänster via larmnumret 112). En sådan uppdelning bör inte påverka omfattningen när det gäller skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som fastställs och ses över på gemenskapsnivå. Medlemsstater som använder andra nationella larmnummer förutom 112 kan påtvinga företag liknande skyldigheter i fråga om tillträde till de nationella larmnumren.

(11)

De nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna övervaka utvecklingen och nivån på taxorna till slutkunder för tjänster som ingår i skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, även när en medlemsstat ännu inte har utsett det företag som ska tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(12)

Inaktuella bestämmelser för att förenkla övergången mellan det ”gamla” regelverket från 1998 och EU:s ram för elektronisk kommunikation från 2002 bör upphävas, tillsammans med andra bestämmelser som överlappar eller är kopior av redan fastställda bestämmelser i direktiv 2002/21/EG.

(13)

Kraven om att tillhandahålla ett minimiutbud av hyrda förbindelser för slutkunder, som var nödvändigt för att säkerställa den fortsatta tillämpningen av bestämmelserna i regelverket från 1998 om hyrda förbindelser, där marknaden fortfarande inte var tillräckligt konkurrenskraftig när regelverket 2002 trädde i kraft, är inte längre nödvändiga och bör upphöra att gälla.

(14)

Ett fortsatt införande val eller förval av nätoperatör direkt via gemenskapslagstiftningen kan hämma den tekniska utvecklingen. Dessa lösningar bör snarare införas av de nationella tillsynsmyndigheterna som ett av marknadsanalys i enlighet med förfarandena i direktiv 2002/21/EG.

(15)

Bestämmelserna om avtal bör inte bara gälla för konsumenterna utan även för andra slutanvändare, främst mikroföretag och små och medelstora företag, som kanske föredrar ett avtal som är anpassat efter konsumenternas behov. För att undvika onödiga administrativa bördor för leverantörerna och en komplex definition av små och medelstora företag bör bestämmelserna om avtal inte tillämpas automatiskt på dessa andra slutanvändare utan endast om de begär detta. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att förbättra de små och medelstora företagens kännedom om denna möjlighet.

(16)

Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster bör säkerställa att deras konsumenter är tillräckligt informerade om huruvida de har tillgång eller inte till larmtjänster och till information om varifrån samtalet kommer och att de får tydlig och genomsynlig information i det inledande konsumentavtalet och sedan under regelbundna intervaller, t. ex. i fakturainformationen till kunderna. Denna information bör innehålla uppgifter om varje begränsning av den geografiska täckningen, med utgångspunkt i de planerade tekniska driftsparametrarna för tjänsten och den tillgängliga infrastrukturen. Om tjänsten inte tillhandahålls över ett kopplat telenät, bör informationen även innehålla uppgifter om i vad mån tillgången och informationen om varifrån samtalet kommer är tillförlitlig i jämförelse med en tjänst som tillhandahålls över ett kopplat telenät. Hänsyn bör i detta sammanhang tas till den senaste tekniken och de gällande kvalitetsnormerna, liksom till alla de parametrar för tjänsternas kvalitet som anges i direktiv 2002/22/EG. Rösttelefonisamtal är alltjämt den mest stabila och tillförlitliga formen för tillgång till larmtjänster. Andra kontaktformer, såsom textmeddelanden, kan vara mindre tillförlitliga och kan medföra en viss tidsmässig förskjutning. Medlemsstaterna bör dock, om de anser det lämpligt, ha möjlighet att främja utveckling och genomförande av andra former för tillgång till larmtjänster som kan vara lika tillförlitliga som rösttelefonisamtal. Kunder bör även hållas välinformerade om eventuella åtgärdstyper som leverantören av elektroniska kommunikationstjänster kan vidta för att ta itu med säkerhets- eller integritetsöverträdelser, eftersom sådana åtgärder skulle kunna direkt eller indirekt påverka kundens data, integritet eller andra aspekter i den tillhandahållna tjänsten.

(17)

När det gäller terminalutrustning bör kundavtalet innehålla information om de begränsningar som leverantören kan ha lagt på kundens användning av sådan utrustning, till exempel i form av SIM-låst mobilutrustning, och om eventuella avgifter som ska betalas när avtalet löper ut, vare sig detta sker den överenskomna sista tillämpningsdagen eller dessförinnan. Det bör också finnas information om eventuella kostnader som tas ut för att behålla utrustningen.

(18)

Kundavtalet bör också, utan att införa någon skyldighet för leverantören att vidta åtgärder som går utöver dem som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, innehålla närmare uppgifter om vilket slags åtgärder som leverantören kan vidta vid säkerhets- eller integritetsöverträdelser, hot eller utsatta lägen, och bör även närmare specificera alla de åtgärder som leverantören har vidtagit för att ge ersättning om situationer av detta slag skulle uppstå.

(19)

För att hantera frågor av allmänintresse som rör användningen av kommunikationstjänster, och uppmuntra skydd av andra personers fri- och rättigheter, bör de behöriga nationella myndigheterna, med hjälp av leverantörerna, kunna informera och sprida information av allmänintresse om användningen av kommunikationstjänster. Denna information bör innehålla varningar av allmänintresse om intrång i upphovsrätten, annan olaglig användning och spridning av skadligt innehåll, samt råd och sätt att skydda sig mot risker vad gäller den personliga säkerheten, som t. ex. orsakas av utlämnande av information om personen under särskilda omständigheter, av privatlivet och personuppgifter. Informationen kan koordineras genom det samarbetsförfarande som fastställs i artikel 33.2a i direktiv 2002/22/EC. Sådan information av allmänintresse bör vid behov uppdateras och presenteras i lättbegripliga tryckta och elektroniska format, som fastställts av varje medlemsstat, och på de nationella offentliga myndigheternas webbplatser. Nationella tillsynsmyndigheter bör kunna kräva att leverantörer sprider denna standardiserade informationen till alla sina kunder på ett sätt som nationella tillsynsmyndigheter anser lämpligt. Leverantörerna och de berörda myndigheterna bör ingå avtal om betydande extrakostnader som tjänsteleverantörerna kan ådra sig i samband med spridning av denna information och de behöriga myndigheterna ska bära dessa kostnader. Informationen bör också ingå i avtalen.

(20)

Abonnenternas rättighet att upphäva sina kontrakt utan straffavgifter avser justeringar i avtalsvillkoren som införs av leverantörerna av elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster.

(21)

Gemenskapsbestämmelserna om konsumentskydd och nationella bestämmelser som är i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen bör utan undantag tillämpas på direktiv 2002/22/EG.

(22)

Slutanvändarna bör bestämma vilket lagligt innehåll de vill kunna skicka och ta emot, och de bör också ange vilka tjänster och tillämpningar och vilken maskinvara och programvara de vill använda för detta ändamål, utan att det påverkar behovet att bevara nätens och tjänsternas integritet och säkerhet. En konkurrensutsatt marknad med öppet redovisade anbud enligt direktiv 2002/22/EG bör garantera att slutanvändare har tillträde till och kan distribuera lagligt innehåll och använda lagliga tillämpningar och/eller tjänster, i enlighet med i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG. Med tanke på den ökade betydelsen av elektroniska tjänster för konsumenter och företag bör användare i alla fall vara välinformerade om begränsningar och/eller inskränkningar som införts av tjänstens eller nätets leverantör vid användningen av elektronisk kommunikation. Leverantören bör ha möjlighet att själv specificera antingen vilket slags innehåll, tillämpning eller tjänst det är fråga om, eller de individuella tillämpningarna och tjänsterna, eller bådadera. Beroende på den använda tekniken och vilken begränsning och/eller inskränkning som tillämpas kan dessa begränsningar och/eller inskränkningar kräva användarnas samtycke i enlighet med direktiv 2002/58/EG .

(23)

På en konkurrensutsatt marknad bör det även finnas garantier för att användarna kan få tjänster av den kvalitet de efterfrågar, men i särskilda fall kan det bli nödvändigt att se till att de allmänna kommunikationsnäten har en lägstanivå för kvaliteten för att förhindra försämrade tjänster, begränsningar och/eller inskränkningar av användningen och en långsammare nättrafik. Där det finns en brist på effektiv konkurrens bör de nationella tillsynsmyndigheterna använda de rättsliga medel som finns i direktiven om inrättande av ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster för att säkerställa att användarnas tillgång till särskilda typer av innehåll eller tillämpningar inte är oresonligt begränsade. Det bör också vara möjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna att utfärda riktlinjer som fastställer en lägstanivå för tjänsternas kvalitet i överensstämmelse med direktiv 2002/22/EG och att vidta andra åtgärder när dessa rättsliga medel enligt deras uppfattning inte har varit effektiva sett till användarnas intressen och alla andra relevanta omständigheter. Sådana riktlinjer eller åtgärder kan bland annat föreskriva utförande av en grunduppsättning tjänster utan begränsningar.

(24)

I brist på relevanta gemenskapsbestämmelser bör innehåll, tillämpningar och tjänster betraktas som lagliga eller skadiga i enlighet med nationell materiell rätt och processrätt. Det ankommer på medlemsstaternas behöriga myndigheter, inte tillhandahållarna av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, att på vederbörligt sätt avgöra huruvida innehållet, tillämpningarna och tjänsterna är lagliga eller skadliga eller inte. Direktiv 2002/22/EG påverkar inte Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel)  (11), som bland annat innehåller en bestämmelse om ”enbart vidarebefordran” för tjänstelevererande mellanhänder. Direktiv 2002/22/EG innehåller inte något krav på att leverantörerna ska övervaka den information som skickas via deras nätverk eller vidta rättsliga åtgärder mot kunder på grund av sådan information. Inte heller gör direktivet leverantörerna ansvariga för informationen. Ansvaret för straffåtgärder eller lagföring ligger kvar hos de behöriga rättsvårdande myndigheterna.

(25)

Direktiv 2002/22/EG påverkar inte leverantörers rimliga och icke-diskriminerande underhåll av näten.

(26)

Om de rättsliga medel som tillämpas är inkonsekventa kommer förverkligandet av den inre marknaden att stöta på allvarliga hinder. Kommissionen bör därför utvärdera alla riktlinjer eller andra åtgärder som antagits av de nationella tillsynsmyndigheterna när det gäller eventuell tillsynsverksamhet i hela gemenskapen och, vid behov, anta tekniska genomförandeåtgärder för att få till stånd en konsekvent tillämpning i hela gemenskapen.

(27)

Att ha tillgång till öppna, aktuella och jämförbara taxor är viktigt för konsumenterna på konkurrensutsatta marknader med flera tjänsteleverantörer. Konsumenter av elektroniska tjänster bör enkelt kunna jämföra priser för olika tjänster som erbjuds dem på marknaden utifrån taxeinformation som offentliggörs i lättillgänglig form. För att konsumenterna enkelt ska kunna jämföra priser bör de nationella tillsynsmyndigheterna få rätt att kräva operatörer på bättre insyn för taxor och säkerställa att tredje part har nyttjanderätt med samma taxor som offentliggjorts för allmänheten av de företag som tillhandahåller elektroniska tjänster. De bör även, själva eller genom tredje part, tillhandahålla prisguider i de fall där marknaden inte har tillhandahållit sådana kostnadsfritt eller till ett rimligt pris . Operatörer ska inte ha rätt till någon ersättning vid denna användning av taxor i de fall där de redan har offentliggjorts och därmed blivit officiella. Dessutom bör användare informeras ordentligt om priset och tjänsten innan de köper en tjänst, särskilt om ett gratisnummer innebär några extra kostnader. De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna kräva att sådan information generellt tillhandahålls och att den, för vissa typer av tjänster som fastställs av dessa tillsynsmyndigheter, ska tillhandahållas innan samtalet kopplas. De nationella tillsynsmyndigheterna bör, när de fastställer vilka samtalskategorier som kräver prisuppgifter före kopplingen, ta vederbörlig hänsyn till tjänstens art, de tillämpliga prisvillkoren och huruvida tjänsten tillhandahålls av en leverantör som inte är en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster .

(28)

Kunderna bör informeras om sina rättigheter i samband med att deras personuppgifter används i abonnentförteckningar. Framför allt bör kunderna informeras om syftet eller syftena med dessa abonnentförteckningar och om att det enligt direktiv 2002/58/EG är kostnadsfritt att inte förtecknas i allmänna abonnentförteckningar. Om det finns system som gör det möjligt för information att ingå i abonnentförteckningen utan att avslöjas för abonnentförteckningarnas användare, bör kunderna även informeras om denna möjlighet.

(29)

Medlemsstaterna bör inrätta informationsställen där användarna kan få svar på alla sina frågor. Dessa informationsställen, som skulle kunna förvaltas av de nationella tillsynsmyndigheterna tillsammans med konsumentföreningar, bör också kunna ge juridisk rådgivning vid tvister med operatörer. Tillträdet till dessa informationsställen bör vara kostnadsfritt, och användarna bör informeras om dessa informationsställen genom regelbundna informationskampanjer.

(30)

I framtida IP-nät, där tillhandahållande av en tjänst kan skiljas från tillhandahållande av nät bör medlemsstaterna avgöra vilka lämpliga steg som bör tas för att säkerställa tillgängligheten till allmänt tillgängliga telefonitjänster som levereras med allmänna kommunikationsnät och oavbrutet tillträde till larmtjänster i händelse av att nätet ligger nere på grund av katastrofer eller på grund av force majeure.

(31)

Telefonisttjänster täcker ett urval av olika tjänster för slutanvändare. Tillhandahållandet av sådana tjänster bör ske genom en förhandling mellan leverantörer av allmänna kommunikationsnät och telefonisttjänster, vilket är fallet för andra kundsupporttjänster, och tillhandahållandet av dessa tjänster behöver inte fortsättningsvis regleras. Därför bör den motsvarande skyldigheten upphävas.

(32)

Nummerupplysningstjänster bör tillhandahållas, och tillhandahålls ofta, i konkurrens, i enlighet med artikel 5 i kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster  (12). Prissättningsåtgärder som säkerställer att uppgifter om slutanvändare tas med (både fasta abonnemang och mobilabonnemang) i register, kostnadsbaserat tillhandahållande av dessa uppgifter till tjänsteleverantörer och tillhandahållande av nättillgång med kostnadsbaserade, rimliga och öppna villkor bör råda för att säkerställa att slutanvändarna kan dra full nytta av konkurrensen med det slutliga målet att taxeregleringen för dessa tjänster kan avskaffas.

(33)

Slutanvändare bör kunna ringa och ha tillträde till larmtjänster med vilken telefonitjänst som helst där det går att ringa från via ett eller flera nummer i den nationella eller internationella telefonnummerplanen. Larmmyndigheter bör kunna hantera och ta emot samtal till larmnumret 112 minst lika effektivt och snabbt som samtal till övriga nationella larmnummer. Det är viktigt att öka medvetenheten om 112 för att förbättra säkerhetsskyddet för medborgare som reser inom EU. Därför bör medborgare informeras om att 112 kan användas som enda larmnummer när man reser inom EU. Medborgarna kan få information i internationella bussterminaler, tågstationer, hamnar och flygplatser samt i telefonlistor, telefonkiosker, abonnent- och fakturainformation. Ansvaret för detta ligger framför allt på medlemsstaterna, men kommissionen bör fortsätta att stödja och komplettera medlemsstaternas initiativ för att ytterligare öka kännedomen om 112 och med jämna mellanrum utvärdera allmänhetens kännedom om detta larmnummer. Skyldigheten att tillhandahålla information om varifrån samtalet kommer bör stärkas för att öka skyddet för Europeiska unionens medborgare. Bland annat bör operatörerna vara skyldiga att förse larmtjänster med information om varifrån samtalet kommer med en ”push”. För att motsvara den tekniska utvecklingen, inklusive där det leder till ökad detaljerad lokaliseringsinformation, bör kommissionen ha rätt att vidta tekniska genomförandeåtgärder för att säkerställa det effektiva genomförandet av larmnumret 112 i hela gemenskapen till förmån för EU:s medborgare.

(34)

Medlemsstaterna bör vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att larmtjänster, inklusive larmnumret 112, är lika lättillgängligt för personer med funktionshinder, särskilt döva, hörselskadade, personer med talsvårigheter och dövblinda användare. Detta kan innebära tillhandahållandet av särskild terminalutrustning för hörselskadade användare, textrelätjänster, eller annan speciell utrustning.

(35)

Utvecklandet av det internationella prefixet ”3883” ( det europeiska nummerutrymmet , ETNS) hindras för närvarande på grund av bristande efterfrågan, överdrivna byråkratiska förfarandemässiga krav och otillräcklig kännedom . För att främja utvecklingen av ETNS bör kommissionen antingen delegera ansvaret för förvaltning, nummertilldelning och främjande till organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT) eller, för att följa exemplet från genomförandet av toppdomän. eu, till en separat organisation som utses av kommissionen på grundval av ett öppet, transparent och icke-diskriminerande urvalsförfarande, och vars verksamhetsregler utgör en del av gemenskapslagstiftningen .

(36)

I enlighet med beslut 2007/116/EG av den 15 februari 2007 om att reservera den nationella nummerserien som börjar med 116 för harmoniserade nummer för harmoniserade tjänster av samhälleligt värde  (13) har kommissionen reserverat nummer i nummerserien 116 för vissa tjänster av samhälleligt värde. De nummer som nämns i detta beslut kan inte användas för andra syften än de som fastställs i detta, men medlemsstaterna är inte skyldiga att se till att tjänster med anknytning till de reserverade numren tillhandahålls i praktiken. De relevanta bestämmelserna i beslut 2007/116/EG bör återspeglas i direktiv 2002/22/EG för att de ska vara bättre förankrade i regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och dessutom för att garantera tillträde för slutanvändare med funktionshinder. Med tanke på de speciella aspekterna när det gäller att rapportera försvunna barn och på hur begränsad denna tjänst för nuvarande är bör medlemsstaterna inte endast reservera ett nummer, men också se till att en sådan tjänst för att rapportera försvinna barn faktiskt finns på deras territorier via numret 116000.

(37)

En enda marknad innebär att slutanvändare har tillträde till samtliga nummer i andra medlemsstaters nationella nummerplaner och tillträde till tjänster inklusive informationssamhällets tjänster, som använder icke-geografiska nummer inom gemenskapen, inklusive bland andra gratisnummer och nummer till betalteletjänster. Slutanvändarna bör även ha tillträde till nummer från ║ ETNS ║ och den allmänna internationella frisamtalstjänsten (UIFN). Gränsöverskridande tillträde till nummerresurser och tilläggstjänster bör inte hindras förutom i objektivt motiverade fall, som t. ex. när det är nödvändigt för att bekämpa bedrägeri och missbruk t. ex. i samband med vissa betalteletjänster eller när numret anses ha ett endast nationellt syfte (t. ex. nationella koder). Användare bör informeras i förväg på ett tydligt sätt om det förekommer några avgifter för gratisnummer, som t. ex. internationella samtalstaxor för nummer tillgängliga genom vanliga internationella uppringningskoder. För att säkerställa att slutanvändare har tillträde till nummer och tjänster inom gemenskapen bör kommissionen kunna vidta genomförandeåtgärder. Slutanvändarna bör också kunna ansluta sig till andra slutanvändare (särskilt via IP-nummer) för att utbyta uppgifter. Detta bör vara möjligt oavsett vilken operatör de har valt.

(38)

För att utnyttja den konkurrensutsatta miljön bör konsumenter kunna göra välinformerade val och byta leverantör när de vill. Det är viktigt att säkerställa att konsumenterna kan göra detta utan att hindras av juridiska, tekniska eller praktiska hinder, inklusive avtalsvillkor, förfaranden, avgifter etc. Detta undantar dock inte möjligheten att införa rimliga minimiperioder för avtal i konsumentkontrakt. Att kunna flytta numret är centralt när det gäller att förenkla konsumenternas val och konkurrensen på marknaderna för elektroniska kommunikationstjänster och bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål, vanligen inom högst en arbetsdag från konsumentens begäran. Erfarenheten i vissa medlemsstater har emellertid visat att det finns en risk för att det kan ske byten av leverantör utan konsumenternas samtycke. Denna fråga bör främst hanteras av de brottsbekämpande myndigheterna, men medlemsstaterna bör när det gäller flytt av nummer kunna föreskriva de proportionerliga minimiåtgärder som är nödvändiga för att minimera riskerna, utan att göra processen mindre attraktiv för konsumenterna. För att kunna anpassa nummerportabilitet till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen, inklusive möjligheten att flytta abonnentens personliga register och profilinformation som lagrats på nätet bör kommissionen kunna vidta tekniska genomförandeåtgärder inom detta område. I en bedömning om huruvida tekniska eller marknadsmässiga villkor tillåter att nummer flyttas mellan näten som tillhandahåller tjänster från en fast anslutningspunkt och mobila nät bör särskild hänsyn tas till priser för användare och byteskostnader för företag som tillhandahåller tjänster från en fast anslutningspunkt och mobila nät.

(39)

En skälig sändningsplikt kan tillämpas för specifika radiotjänster och audiovisuella medietjänster samt kompletterande tjänster som tillhandahålls av en bestämd leverantör av medietjänster. Audiovisuella medietjänster definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television  (14). Medlemsstaterna bör tillhandahålla en tydlig motivering för sändningsplikten för att säkerställa att denna plikt är proportionell, tydligt definierad och ger god insyn. I det avseendet bör regler för sändningsplikt utformas på ett sådant sätt att det ger tillräckliga motiv för effektiva investeringar i infrastruktur. Regler om sändningsplikt bör periodvis granskas för att hålla dem aktuella i förhållande till den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen för att säkerställa att de fortsätter vara proportionella i förhållande till de mål som ska nås. Kompletterande tjänster omfattar, men begränsas inte till, tjänster för att förbättra tillgängligheten för användare med funktionshinder, som t. ex. en videotexttjänst, en textningstjänst, en taltjänst eller teckenspråk.

(40)

För att överbrygga befintliga brister i termer av konsumentsamråd och på lämpligt sätt se till att ett tillbörligt beaktande tas till medborgarnas intressen bör medlemsstaterna fastställa lämpliga samrådsmekanismer. Mekanismerna kan vara ett organ som, oberoende från den nationella tillsynsmyndigheten liksom tjänsteleverantörerna, kunde granska konsumentrelaterade frågor, som t. ex. konsumentbeteende och mekanismer för att byta leverantör. Detta organ skulle fungera med god insyn och bidra till de existerande mekanismerna för samråd med intresserade parter. Dessutom bör en mekanism fastställas för att underlätta ett lämpligt samarbete om frågor som rör främjandet av lagenligt innehåll. Eventuellt samarbete som godkänts i enlighet med en sådan mekanism bör emellertid inte leda till systematisk övervakning av Internetanvändning . Där det finns ett behov av att förenkla tillträdet och användningen av elektroniska kommunikationstjänster och terminalutrustning för användare med funktionshinder, och utan att det påverkar tillämpningen av ║ direktiv 1999/5/EG ║ särskilt funktionshinderkrav i enlighet med artikel 3.3 f, kan kommissionen vidta genomförandeåtgärder.

(41)

Förfarandet för tvistlösning utanför domstol bör stärkas genom att oberoende organ har hand om tvistlösningen och att förfarandet uppfyller minimikraven i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för reglering av konsumenttvister utanför domstol  (15). Medlemsstaterna kan i detta syfte antingen utnyttja redan existerande organ för tvistlösning, förutsatt att dessa organ uppfyller tillämpliga krav, eller skapa nya organ.

(42)

De skyldigheter som åläggs företagen utses att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör meddelas till kommissionen.

(43)

Genom direktiv 2002/58/EG samordnas medlemsstaternas bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till privatliv och rätten till konfidentialitet och säkerhet i informationstekniksystem, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter och för utrustning och tjänster avseende elektronisk kommunikation inom gemenskapen.

(44)

Behandling av trafikuppgifter i nät- och informationssäkerhetssyften som säkerställer de lagrade eller överförda uppgifternas tillgänglighet, äkthet, integritet och konfidentialitet kommer att möjliggöra behandlingen av sådana uppgifter om den dataregisteransvarige har ett legitimt intresse av att förhindra obehörigt tillträde och felaktig kodfördelning och stoppa överbelastning och skador på datorer och elektroniska kommunikationssystem. Den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) bör offentliggöra regelbundna studier för att åskådliggöra de behandlingstyper som är tillåtna enligt artikel 6 i direktiv 2002/58/EG .

(45)

Enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen, när den fastställer genomförandeåtgärderna för säkerhet vid behandling av uppgifter, höra alla berörda myndigheter och organisationer på Europanivå (Enisa, Europeiska datatillsynsmannen och Artikel 29-arbetsgruppen) samt alla andra berörda intressenter, inte minst för att bli upplyst om de bästa tillgängliga tekniska och ekonomiska metoderna för att förbättra genomförandet av direktiv 2002/58/EG.

(46)

Bestämmelserna i direktiv 2002/58/EG preciserar och kompletterar Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter  (16) och skyddar berättigade intressen för de abonnenter som är fysiska eller juridiska personer.

(47)

Avregleringen av marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och den snabba tekniska utvecklingen har tillsammans sporrat konkurrensen och den ekonomiska tillväxten vilket resulterat i att många olika tjänster för slutanvändare finns tillgängliga genom allmänna och privata kommunikationsnät samt allmänt tillgängliga privata nätverk .

(48)

IP-adresser är en grundförutsättning för att Internet ska fungera. De innebär att nätanslutna anordningar såsom datorer eller mobila smarta anordningar kan identifieras med ett nummer. Med tanke på de olika fall då IP-adresser används och den snabba tekniska utvecklingen har det uppkommit frågor om hur IP-adresser i vissa fall används som personuppgifter. Kommissionen bör därför, på grundval av en studie beträffande IP-adresser och deras användning, lägga fram lämpliga förslag i frågan.

(49)

Tekniska framsteg tillåter utvecklingen av nya tillämpningar baserade på apparater för datainsamling och identifiering, vilket kan vara trådlösa apparater som använder radiofrekvenser. Till exempel utrustning för radiofrekvensidentifiering (RFID) använder radiofrekvenser för att fånga data från unikt identifierade etiketter, som kan sändas över existerande kommunikationsnät. Den utbredda användningen av sådana tekniker kan ge avsevärda ekonomiska och sociala fördelar och därmed bidra betydelsefullt till den inre marknaden om medborgarna accepterar användningen av den. För att uppnå detta är det nödvändigt att säkerställa att individernas alla grundläggande rättigheter, bland annat integritetsskyddet och dataskyddet , beaktas. När sådan utrustning ansluts till allmänna kommunikationsnät eller används i elektroniska kommunikationstjänster som en grundläggande infrastruktur bör de lämpliga bestämmelserna i direktiv 2002/58/EG, inklusive dem om säkerhet, trafik, lokalisering och konfidentialitet, tillämpas.

(50)

Leverantören av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst bör vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att garantera säkerheten i sina tjänster. Utan att det påverkar direktiv 95/46/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät  (17) bör sådana åtgärder garantera att endast auktoriserad personal, och endast i lagligen tillåtna syften, har åtkomst till personuppgifter och att de personuppgifter som lagras eller överförs samt nät och tjänster är skyddade. En säkerhetspolicy för behandling av personuppgifter bör upprättas för att det ska vara möjligt att identifiera sårbarheter i systemet. Dessutom bör regelbunden övervakning, förebyggande och korrigerande åtgärder och åtgärder för att mildra negativa effekter genomföras.

(51)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör övervaka de åtgärder som vidtas och sprida bästa praxis bland leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

(52)

En säkerhetsöverträdelse som innebär att en abonnents eller privatpersons personliga uppgifter tappas bort eller äventyras kan, om den inte beaktas på ett lämpligt och snabbt sätt, innebära en betydande skada för användarna . Därför bör den berörda tjänsteleverantören utan dröjsmål informera den nationella tillsynsmyndigheten eller en annan behörig nationell myndighet om varje säkerhetsöverträdelse. Den behöriga myndigheten bör avgöra hur allvarlig överträdelsen är och, om så är lämpligt, kräva att tjänsteleverantören utan onödigt dröjsmål meddelar de abonnenter som direkt berörs av överträdelsen. I fall där det finns ett överhängande och direkt hot mot konsumenternas rättigheter och intressen (såsom exempelvis vid obehörig tillgång till innehåll i e-postmeddelanden, tillgång till kreditkortsuppgifter, etc.) bör de berörda tjänsteleverantörerna dessutom, utöver de behöriga nationella myndigheterna, omedelbart informera de berörda användarna direkt. Leverantörerna bör varje år också informera berörda användare om alla de säkerhetsöverträdelser enligt direktiv 2002/58/EG som ägde rum under den berörda tidsperioden. Meddelandet till de nationella myndigheterna och till användarna bör innehålla information om åtgärder som tagits av leverantören för att ta itu med överträdelsen, liksom rekommendationer för skydd av berörda användare.

(53)

De nationella tillsynsmyndigheterna ska främja EU-medborgarnas intressen genom att bland annat säkerställa en hög skyddsnivå för personliga uppgifter och integritet. I detta syfte måste de få nödvändig befogenhet för att kunna utföra sina uppgifter, inklusive omfattande och pålitliga uppgifter om faktiska säkerhetsöverträdelser som har lett till att individers personliga uppgifter har äventyrats.

(54)

Vid genomförandet av de bestämmelser som införlivar direktiv 2002/58/EG bör myndigheterna och domstolarna i medlemsstaterna inte bara tolka sin nationella lagstiftning på ett sätt som står i överensstämmelse med det direktivet, utan även se till att de inte tolkar direktivet på ett sätt som strider mot andra grundläggande rättigheter eller allmänna gemenskapsrättsliga principer, såsom proportionalitetsprincipen.

(55)

En bestämmelse bör införas för att man med genomförandeåtgärder ska kunna upprätta en gemensam uppsättning krav för att uppnå en lämplig nivå av integritetsskydd och säkerhet av personliga uppgifter som överförs eller används i samband med elektroniska kommunikationsnät på den inre marknaden.

(56)

Vid utarbetningen av detaljerade regler för form och förfaranden som går att tillämpa vid anmälan om säkerhetsöverträdelser, bör vederbörlig hänsyn tas till omständigheterna kring överträdelsen, inklusive om de personliga uppgifterna var skyddade av kryptering eller annat, som betydligt begränsade sannolikheten för identitetsbedrägeri eller andra former av missbruk. Dessutom bör sådana regler och förfaranden beakta brottsbekämpande myndigheters rättsintressen i fall där en för tidig redovisning kan riskera att i onödan hämma undersökningen av omständigheterna kring en överträdelse.

▐

(57)

Programvara som i hemlighet övervakar användarens handlingar och/eller underminerar driften för användarens terminalutrustning på uppdrag av tredje part (så kallad ”spionvara”) utgör ett allvarligt hot mot användarnas integritet. En hög och likvärdig skyddsnivå för användarnas privata sfär måste fastställas, oavsett om oönskade spionprogram av misstag laddas ner via elektroniska kommunikationsnät eller skickas och installeras genom att vara gömda i programvara som distribueras på annan extern datalagringsmedia, som t. ex. CD, CD-ROM och USB-minnen. Medlemsstaterna bör uppmuntra slutanvändarna att vidta de åtgärder som behövs för att skydda sin terminalutrustning mot virus och spionprogramvara.

(58)

Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster måste investera ordentligt för att bekämpa oönskad reklam (”spam”). De har också en större kunskap och fler resurser än slutanvändare för att kunna upptäcka och identifiera personer som ägnar sig åt att skicka elektronisk skräppost (”spammers”). Leverantörer av e-post-tjänster och andra leverantörer av tjänster bör därför få rätt att vidta rättsliga åtgärder mot personer som ägnar sig åt att skicka elektronisk skräppost för sådana överträdelser och därmed försvara sina kunders intressen, liksom sina egna legitima affärsintressen.

(59)

Om andra lokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter kan behandlas bör dessa uppgifter behandlas först när de har avidentifierats eller de berörda användarna eller abonnenterna i förväg har gett sitt samtycke. De bör ges tydlig och omfattande information om att de har möjlighet att när som helst dra tillbaka sitt samtycke.

(60)

Behovet av att säkerställa en lämplig skyddsnivå för integritet och personuppgifter som skickas eller används i samband med elektroniska kommunikationstjänster inom gemenskapen kräver effektiva genomförande- och verkställighetsåtgärder för att tillhandahålla lämpliga motiv för efterlevnad. De nationella tillsynsmyndigheterna bör få tillräckliga befogenheter and resurser för att effektivt kunna undersöka fall av bristande efterlevnad, inklusive möjligheten att inhämta relevant information, som kan behövas för att fatta beslut om klagomål och för att kunna införa sanktioner i fall av bristande efterlevnad.

(61)

Gränsöverskridande samarbete och kontroll av efterlevnad bör förstärkas i linje med de mekanismer för gränsöverskridande samarbete som redan finns i gemenskapen, till exempel den som införs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)  (18) genom en ändring av den förordningen.

(62)

Åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av direktiven 2002/22/EG och 2002/58/EG ║bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfarande som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (19).

(63)

Om Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen  (20) träder ikraft bör kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag om integritet och datasäkerhet i elektronisk kommunikation. Detta förslag bör ges en ny rättslig grund.

(64)

Kommissionen bör särskilt beviljas befogenheter att anta genomförandeåtgärder för bättre översyn av taxor, lägsta kvalitetsnivå för tjänstekraven, effektivt genomförande av 112-tjänsterna, effektivt tillträde till nummer och tjänster, förbättrad tillgänglighet för slutanvändare med funktionshinder liksom ändringsförslag för att anpassa bilagorna till den tekniska utvecklingen eller ändringar i marknadsefterfrågan. Kommissionen bör även få befogenheter för att vidta genomförandeåtgärder om informations- och anmälningskrav liksom gränsöverskridande samarbete. Eftersom dessa åtgärder är av allmänt intresse och utformade att komplettera direktiv 2002/22/EG genom att lägga till nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. Genomförandet av det föreskrivande förfarandet med kontroll inom de vanliga tidsfristerna kan i vissa speciella situationer förhindra ett snabbt antagande av genomförandeåtgärder. Därför bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen agera skyndsamt för att garantera ett snabbt antagande av dessa åtgärder .

(65)

Syftet med direktiv 2002/22/EG är att säkerställa en hög nivå när det gäller skyddet av konsumenters och enskilda användares rättigheter i samband med tillhandahållande av telekommunikationstjänster. Sådant skydd krävs inte när det gäller globala teletjänster. Dessa är tjänster som avser data- och rösttelefoni för företag och som tillhandahålls i ett paket till större företag i olika länder i och utanför EU, utifrån individuella avtal som förhandlats fram mellan jämnstarka parter.

(66)

Direktiv 2002/22/EG och direktiv 2002/58/EG bör därför följaktligen ändras.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Befintliga uppgifter och tillämpningsområde

1.   Inom ramen för direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) avser detta direktiv tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster till slutanvändare. Målet är att genom effektiv konkurrens och valmöjligheter säkerställa att det i hela gemenskapen finns tillgång till allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet och hantera situationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt av marknaden. I detta direktiv ingår även bestämmelser om terminalutrustning i konsumentens lokaler, med särskild tonvikt på terminalutrustning för användare med särskilda behov, såsom exempelvis funktionshindrade och äldre .

2.   I detta direktiv fastställs slutanvändares rättigheter och motsvarande skyldigheter för företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. När det gäller att säkerställa tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster på öppna och konkurrensutsatta marknader definieras i detta direktiv ett minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet som är tillgängliga för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena och utan att konkurrensen snedvrids. I detta direktiv fastställs även skyldigheter avseende tillhandahållande av vissa obligatoriska tjänster.

3.     Bestämmelserna i detta direktiv ska gälla utan att det påverkar andra gemenskapsregler om konsumentskydd, särskilt direktiv 93/13/EEG och direktiv 97/7/EG, och nationella regler i enlighet med gemenskapslagstiftningen. ”

2.

║ Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt och telefonitjänster

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga rimliga krav på anslutning till ett allmänt kommunikationsnät uppfylls av minst ett företag.

2.   Den tillhandahållna anslutningen ska göra det möjligt att stöda röst-, telefax- och datakommunikation med en datahastighet som tillåter funktionellt tillträde till Internet, med beaktande av den aktuella teknik som används av majoriteten av abonnenterna samt den tekniska genomförbarheten.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga rimliga krav för tillhandahållande av en allmänt tillgänglig telefonitjänst via den nätanslutning som anges i punkt 1, som tillåter uppringning och mottagning av nationella och internationella samtal och samtal till larmtjänster via larmnumret 112 och via alla andra nationella larmnummer, uppfylls av minst ett företag.”

4.

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2.   Abonnentförteckningarna i punkt 1 ska, med förbehåll för artikel 12 i direktiv 2002/58/EG, omfatta samtliga abonnenter av allmänt tillgängliga telefonitjänster.”

5.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt :

6.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Åtgärder för användare med funktionshinder

1.   Medlemsstaterna ska vidta särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder för att säkerställa tillgång till och överkomliga priser på elektroniska kommunikationstjänster , inklusive tillgång till larmtjänster, nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar i samma utsträckning som för andra slutanvändare.

2.   Medlemsstaterna får vidta särskilda åtgärder som de nationella tillsynsmyndigheterna genom utvärderingar har funnit vara nödvändiga mot bakgrund av nationella förhållanden och särskilda funktionshinderkrav , för att säkerställa att slutanvändare med funktionshinder kan dra nytta av det utbud av företag och tjänsteleverantörer som är tillgängligt för flertalet slutanvändare, och för att underlätta tillgången till lämplig terminalutrustning. De ska se till att behoven hos specifika grupper funktionshindrade användare i alla fall uppfylls av minst ett företag .

3.     Medlemsstaterna ska, när de vidtar de ovannämnda åtgärderna, uppmuntra förenlighet med de relevanta standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).

4.     För att kunna ta fram och genomföra särskilda lösningar för användare med funktionshinder ska medlemsstaterna verka för att terminalutrustning som erbjuder nödvändiga tjänster och funktioner tillverkas och görs tillgänglig. ”

7.

I artikel 8 ska följande punkt införas ║:

”3.   När en operatör utsedd i enlighet med punkt 1 väljer att dela upp sin verksamhet genom att avyttra en väsentlig del av eller samtliga sina tillgångar till det lokala accessnätet till en separat juridisk enhet med annat ägande ska den meddela den nationella tillsynsmyndigheten i förväg och i god tid för att den nationella tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma effekten av den avsedda affären för tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt och tillhandahållande av telefonitjänster i enlighet med artikel 4. De nationella tillsynsmyndigheterna får införa villkor i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet).”

8.

Artiklarna 9.1, 9.2 och 9.3 ska ║ ersättas med följande:

”1.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka utvecklingen av och nivån på taxorna för slutkunder när det gäller de tjänster som i artiklarna 4, 5, 6 och 7 anges vara omfattade av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och som tillhandahålls av utsedda företag eller, om inget företag utsetts i förhållande till de tjänsterna, på annat sätt tillgängliga på marknaden, särskilt i förhållande till nationella konsumentpriser och inkomster.

2.   Medlemsstaterna får mot bakgrund av nationella förhållanden kräva att utsedda företag erbjuder konsumenterna olika taxealternativ eller taxepaket som skiljer sig från dem som erbjuds till vanliga kommersiella villkor, särskilt för att säkerställa att låginkomsttagare eller personer med särskilda sociala behov inte hindras från tillträde till eller användning av tillträde till nät som anges i artikel 4.1, eller de tjänster som identifieras i artiklarna 4.3, 5, 6 och 7 som omfattas av skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och tillhandahålls av utsedda företag.

3.   Medlemsstaterna ska , förutom varje bestämmelse om att utsedda företag ska erbjuda särskilda taxealternativ eller iaktta prisbegränsningar eller geografisk utjämning eller andra liknande ordningar, säkerställa att konsumenter med låga inkomster, funktionshinder eller särskilda sociala behov får stöd.”

9.

Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

” 2.     Medlemsstaterna ska säkerställa att de företag som erbjuder telekommunikationstjänster i enlighet med artikel 2 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) tillhandahåller de särskilda faciliteter och särskilda tjänster som anges i del A i bilaga I till det här direktivet så att abonnenterna kan överblicka och kontrollera sina utgifter och undvika att tjänsten avbryts på oberättigade grunder. ”

10.

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

” 1.     De nationella tillsynsmyndigheterna ska säkerställa att samtliga utsedda företag med skyldigheter enligt artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt artikel 9.2 offentliggör adekvat och aktuell information om de prestanda som de har uppnått i tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på grundval av parametrar för tjänsternas kvalitet, definitioner och mätmetoder enligt bilaga III. Den offentliggjorda informationen ska på begäran lämnas till den nationella tillsynsmyndigheten. ”

11.

Rubriken på kapitel III ska ersättas med följande:

12.

Artikel 16 ska utgå.

13.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

14.

Artiklarna 18 och 19 ska utgå.

15.

Artiklarna 20 och 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Avtal

▐

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att konsumenter och andra intresserade slutanvändare som abonnerar på tjänster som ger anslutning till ett allmänt kommunikationsnät och/eller tillträde till elektroniska kommunikationstjänster har rätt till ett avtal med ett eller flera företag som tillhandahåller sådana tjänster och/eller anslutning. I avtalet ska åtminstone följande anges i ett tydligt, omfattande och lättillgängligt format :

Avtalet ska även innehålla eventuell information som de berörda myndigheterna lämnar om användningen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i samband med olaglig verksamhet eller vid spridning av skadligt material och om skydd för personsäkerheten och privatlivet och för sådana intrång i personuppgifter som avses i artikel 21.4 och som är relevanta för den tjänst som tillhandahålls .

▐

2.   Abonnenter ska ha rätt att häva sina avtal utan påföljd om de underrättas om ändringar i avtalsvillkoren som föreslagits av operatörerna. Abonnenter ska underrättas i god tid, minst en månad i förväg, före alla sådana ändringar och ska samtidigt informeras om sin rätt att utan påföljd häva sådana avtal om de inte godtar de nya villkoren.

Artikel 21

Insyn och offentliggörande av information

▐

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller en anslutning till ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät och/eller elektroniska kommunikationstjänster offentliggör öppet redovisad , jämförbar, tillräcklig och aktuell information om gällande priser och taxor, eventuella avgifter som ska betalas vid uppsägning av avtalet och information om standardvillkor och bestämmelser för tillträde till och användning av de tjänster de levererar till slutanvändare och konsumenter i enlighet med bilaga II . Denna information ska offentliggöras i ett tydligt, omfattande och lättillgängligt format. De nationella tillsynsmyndigheterna kan ge närmare anvisningar om i vilken form denna information ska offentliggöras.

2.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska uppmuntra tillhandahållandet av jämförbar information som gör det möjligt för slutanvändarna och konsumenterna att göra en oberoende uppskattning av kostnaderna för olika alternativa användningsmönster med hjälp av interaktiva guider eller liknande tekniker. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna själva eller genom tredje part tillhandahåller dessa guider eller tekniker kostnadsfritt eller till ett rimligt pris . Tredje part ska ha rätt att utan kostnad använda den information som offentliggjorts av företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller tjänster, för att sälja eller tillhandahålla dessa interaktiva guider eller liknande tekniker.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna kan ålägga företag som tillhandahåller en anslutning till ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät och/eller elektroniska kommunikationstjänster att bland annat

De nationella tillsynsmyndigheterna får, om det anses lämpligt, främja själv- och samregleringsåtgärder innan någon skyldighet åläggs.

4.     Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna ålägger de företag som avses i punkt 3 att vid behov distribuera information av allmänt intresse till befintliga och nya abonnenter. Denna information ska tas fram av de berörda myndigheterna i ett standardiserat format och ska bland annat omfatta följande:

Alla betydande tilläggskostnader som ett företag åsamkas för att uppfylla dessa krav ska ersättas av de berörda myndigheterna. ”

16.

Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

17.

Artikel 23 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Tillgång på tjänster

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa största möjliga tillgång på allmänt tillgängliga telefonitjänster ▐ I händelse av nätsammanbrott av katastrofkaraktär eller i fall av force majeure. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en oavbruten tillgång till larmtjänster från alla platser inom EU:s territorium .”

18.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

19.

Artiklarna 26 och 27 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

Larmtjänster och det gemensamma europeiska larmnumret

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga slutanvändare av tjänster som anges i punkt 2, även användare av telefonautomater, utöver övriga nationella larmnummer som specificerats av de nationella tillsynsmyndigheterna kan ringa larmtjänster avgiftsfritt genom att använda det gemensamma europeiska larmnumret 112.

2.   Medlemsstaterna ska, i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna, larmtjänsterna och leverantörerna , säkerställa att företag som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst för uppringning av nationella och/eller internationella samtal via ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan tillhandahåller tillförlitligt tillträde till larmtjänster.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att larmtjänsterna har möjlighet att lämpligt reagera på och hantera alla samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112 ▐ på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem. Dessa samtal ska besvaras och hanteras minst lika snabbt och effektivt som samtal till nationella larmnummer, där sådana fortfarande används.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till larmtjänster som är likvärdiga de larmtjänster som andra slutanvändare kan utnyttja . För att kunna säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till larmtjänster när de reser till andra medlemsstater, ska de vidtagna åtgärderna inbegripa efterlevnad av relevanta standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att information om varifrån samtalet kommer tillhandahålls avgiftsfritt och så snart larmsamtalet når den myndighet som ansvarar för larmtjänsten. Detta gäller även för alla samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112.

▐

6.   Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga EU-medborgare får tillräcklig information inte bara om sina nationella larmnummer utan även om förekomsten och användningen av det gemensamma europeiska larmnumret 112▐, särskilt genom initiativ speciellt inriktade på personer som reser mellan olika medlemsstater.▐

7.   Kommissionen kan, för att säkerställa det effektiva genomförandet av 112-tjänster i medlemsstaterna, ▐ efter samråd med BERT , vidta tekniska genomförandeåtgärder.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 37.2.▐

Artikel 27

Europeiska prefix

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att prefixet 00 är det standardiserade internationella prefixet. Särskilda system för samtal mellan närliggande orter belägna inom olika medlemsstater kan komma att införas eller förlängas. Slutanvändare på sådana platser ska få fullständig information om sådana system.

2.   De medlemsstater som tilldelades det internationella prefixet ”3883” av den internationella teleunionen (ITU) ska ge en organisation som inrättats genom gemenskapslagstiftning och utsetts av kommissionen på grundval av ett öppet, transparent och icke-diskriminerande urvalsförfarande, eller BERT ensamt ansvar över hanteringen, inbegripet nummertilldelningen och marknadsföringen av det europeiska telefonnummerområdet (ETNS).

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster hanterar alla samtal till och från det europeiska telefonnummerområdet, med taxor som inte överstiger den maximala taxa som de tillämpar vid samtal till och från andra medlemsstater.”

20.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 27a

Harmoniserade nummer för harmoniserade tjänster av samhälleligt värde, däribland ett journummer för försvunna barn

1.     Medlemsstaterna ska främja särskilda nummer i nummerserien som börjar med 116 enligt kommissionens beslut 2007/116/EG av den 15 februari 2007 om att reservera den nationella nummerserien som börjar med 116 för harmoniserade nummer för harmoniserade tjänster av samhälleligt värde (21). De ska uppmuntra att tjänster för vilka sådana nummer är reserverade etableras på deras territorium.

2.     Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till tjänster som tillhandahålls via nummerserien 116. För att kunna säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till sådana tjänster när de reser till andra medlemsstater ska åtgärderna inbegripa efterlevnad av relevanta standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).

3.     Medlemsstaterna ska säkerställa att medborgarna får tillräcklig information om att de tjänster som tillhandahålls via nummerserien 116 finns och om hur de ska användas, särskilt genom initiativ som riktar sig till personer som reser mellan olika medlemsstater.

4.     Medlemsstaterna ska, utöver de åtgärder avseende den allmänna tillämpligheten för alla nummer i nummerserien 116 som har vidtagits i enlighet med punkterna 1, 2 och 3, se till att medborgare får tillträde till en tjänst som tillhandahåller ett journummer för att rapportera försvunna barn. Numret till jourlinjen ska vara 116000.

5.     För att säkerställa det effektiva genomförandet av nummerserien 116, särskilt när det gäller journumret 116000 för försvunna barn, i medlemsstaterna, inbegripet tillträde för slutanvändare med funktionshinder när de reser till andra medlemsstater, får kommissionen efter samråd med BERT, vidta tekniska genomförandeåtgärder.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 37.2.

21.

Artikel 28 ska ersättas med följande:

”Artikel 28

Tillträde till nummer och tjänster

1.   Medlemsstaterna ska, om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, utom där den uppringda abonnenten av kommersiella skäl har valt att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden, säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

▐

De nationella tillsynsmyndigheterna ska i enskilda fall kunna blockera tillgång till nummer och tjänster där det är motiverat på grund av bedrägeri eller missbruk, och ska i sådana fall, även när en undersökning pågår, garantera att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster håller inne relevant samtrafik eller inkomster från andra tjänster .

2.   Kommissionen kan, för att säkerställa att slutanvändare har en effektiv tillgång till nummer och tjänster inom gemenskapen, ▐ vidta tekniska genomförandeåtgärder. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 37.2. ▐

Varje teknisk genomförandeåtgärd av detta slag kan periodvis granskas för att beakta marknadens utveckling och den tekniska utvecklingen.

3.     Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna kan kräva av de företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät att de informerar om nätverksförvaltningen i samband med begränsningar av slutanvändarnas tillgång till eller användning av tjänster, innehåll eller tillämpningar. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har alla befogenheter som krävs för att undersöka fall där företag har begränsat slutanvändarnas tillgång till tjänster, innehåll eller tillämpningar. ”

22.

Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

23.

Artikel 30 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

Förenklat byte av leverantör

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att alla abonnenter med nummer från den nationella telefonnummerplanen som kräver detta kan behålla sina nummer oberoende av vilket företag som tillhandahåller tjänsten i enlighet med bestämmelserna i bilaga I, del C.

2.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska säkerställa att operatörerna följer kostnadsorienteringsprincipen vid prissättningen för tillhandahållande av nummerportabilitet och att eventuella direkta avgifter för abonnenter inte hämmar användningen av denna facilitet.

3.   De nationella tillsynsmyndigheterna får inte belägga nummerportabilitet med slutkundstaxor som snedvrider konkurrensen, till exempel genom att införa särskilda eller gemensamma slutkundstaxor.

4.   Flyttningen av nummer och dess efterföljande aktivering ska utföras med minsta möjliga försening, inte längre än en arbetsdag från abonnentens inledande begäran. De nationella tillsynsmyndigheterna kan förlänga perioden på en arbetsdag och vid behov föreskriva lämpliga åtgärder för att garantera att numren inte flyttas mot abonnentens vilja. De nationella tillsynsmyndigheterna kan införa lämpliga påföljder för leverantörer, däribland en skyldighet att ersätta kunder vid förseningar av flyttningen av nummer eller missbruk av flyttning av nummer eller när nummer flyttas på deras vägnar.

5.     Medlemsstaterna ska säkerställa att giltighetstiden för de avtal som ingås mellan användarna och de företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster inte överstiger 24 månader. De ska också säkerställa att företagen gör det möjligt för användarna att ingå ett avtal med en maximal giltighetstid på 12 månader för alla slags tjänster och all slags terminalutrustning.

6.    Medlemsstaterna ska säkerställa att ▐ förfaranden vid uppsägning av avtalen inte hämmar bytet av leverantör av tjänster.”

24.

Artikel 31.1 ska ║ ersättas med följande:

”1.   Företag som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion och som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät som används för distribution av radiosändningar och audiovisuella mediesändningar till allmänheten, där ett betydande antal slutanvändare av sådana nät använder dem som sitt huvudsakliga medel för att ta emot radiosändningar och audiovisuella mediesändningar , får av medlemsstaterna åläggas skälig sändningsplikt (”must carry”) för överföring av vissa angivna kanaler och tjänster för radiosändningar och audiovisuella mediesändningar samt kompletterande tjänster, bland annat tillträdestjänster. Sådana skyldigheter ska endast införas när det är nödvändigt för att uppfylla mål av allmänt intresse som är klart och särskilt fastställda av varje medlemsstat ▐ och de ska vara proportionerliga och öppna för insyn.

Skyldigheterna som anges i det första stycket ska ses över av medlemsstaterna senast ett år efter det datum som nämns i artikel [tidsfrist för genomförandet av ändringsrättsakten], utom när medlemsstaterna har genomfört en sådan granskning under de senaste två åren.

Medlemsstaterna ska se över sändningsplikten (”must carry”) regelbundet .”

25.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 31a

Lika tillgång och valmöjligheter för funktionshindrade

Medlemsstater ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna kan ställa skäliga krav på företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster så att funktionshindrade slutanvändare

26.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 32a

Tillgång till innehåll, tjänster och tillämpningar

Medlemsstaterna ska se till att eventuella begränsningar av användarnas rätt till tillgång till innehåll, tjänster och tillämpningar, om så krävs, genomförs med hjälp av lämpliga åtgärder i enlighet med principerna om rimliga proportioner, effektivitet och avskräckande verkan. Dessa åtgärder får inte hindra utvecklingen av informationssamhället, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (22), och får inte gå på tvärs mot medborgarnas grundläggande rättigheter, inklusive rätten till ett privatliv och rätten till ett korrekt rättsförfarande.

27.

Artikel 33 ändras på följande sätt:

28.

Artikel 34.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att oberoende organ tillhandahåller förfaranden som är enkla och öppna för insyn till en låg kostnad ▐ för reglering av ▐ tvister utanför domstol mellan konsumenter och företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, när det gäller avtalsvillkor och/eller verkställande av kontrakt i fråga om leverans av dessa nät eller tjänster. ▐ Sådana förfaranden ska möjliggöra en rättvis och snabb tvistlösning och ska ta hänsyn till kraven i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol (23).

Medlemsstaterna ska säkerställa att organ som ansvarar för reglering av dessa tvister och som kan vara de särskilda informationsställena lämnar tillämplig information för statistiska ändamål till kommissionen och myndigheterna .

Medlemsstaterna ska uppmuntra tillförlitliga förfaranden utanför domstol, särskilt med avseende på samverkan mellan audiovisuell och elektronisk kommunikation.

29.

Artikel 35 ska ersättas med följande:

”Artikel 35

Anpassning av bilagorna

Åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv och som är nödvändiga för att anpassa bilagorna I, II, III och VI till den tekniska utvecklingen eller förändringar av efterfrågan på marknaden ska antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll i artikel 37.2.”

30.

Artikel 36.2 ska ║ ersättas med följande:

”2.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen anmäla de skyldigheter som åläggs företagen utses att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Alla ändringar som påverkar de skyldigheter som åläggs företagen eller som rör de företag som omfattas av bestämmelserna i detta direktiv ska utan dröjsmål anmälas till kommissionen.”

31.

Artikel 37 ska ersättas med följande:

”Artikel 37

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommunikationskommitté som inrättas genom artikel 22 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 a.1–5 a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

▐”

32.

Bilagorna I, II och III ska ersättas med bilagorna I, II och III till detta direktiv.

33.

I bilaga VI ska punkt 1 ersättas med följande:

” 1.     Gemensam krypteringsalgoritm och mottagning av luftburen sändning

Konsumentutrustning som är avsedd för mottagning av konventionella digitala televisionssignaler (dvs. sändning via marksändningar, kabel eller satellit, som främst är avsedd för fast mottagning, såsom DVB-T, DVB-C eller DVB-S) som säljs, hyrs ut eller på annat sätt görs tillgänglig inom gemenskapen, och som kan dekryptera digitala televisionssignaler ska möjliggöra följande:

34.

Bilaga VII ska utgå.

1.

Artikel 1.1 och 1.2 ska ersättas med följande:

” 1.     Genom detta direktiv samordnas medlemsstaternas bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till integritet och rätten till konfidentialitet och säkerhet i informationstekniksystem, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter och för utrustning och tjänster avseende elektronisk kommunikation inom gemenskapen.

2.     Bestämmelserna i detta direktiv ska precisera och komplettera direktiv 95/46/EG för de ändamål som avses i punkt 1. Bestämmelserna är vidare avsedda att skydda berättigade intressen för de abonnenter som är fysiska eller juridiska personer. ”

2.

Artikel 2 e ska ersättas med följande:

3.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Berörda tjänster

Detta direktiv ska tillämpas på behandling av personuppgifter i samband med att allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster tillhandahålls i allmänna och privata kommunikationsnät samt för allmänheten tillgängliga privata nätverk inom gemenskapen, inbegripet allmänna och privata kommunikationsnät samt för allmänheten tillgängliga privata nätverk som stöder datainsamling och identifikationsutrustning.”

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 5.3 ska ║ ersättas med följande:

”3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att lagring av information eller tillgång till information som redan är lagrad i en abonnents eller användares terminalutrustning, antingen direkt eller indirekt genom något slags lagringsmedium, är förbjuden om inte abonnenten eller användaren i fråga har gett sitt förhandsgodkännande, med hänsyn tagen till att dennes webbläsarinställningar utgör ett förhandsgodkännande, och har tillgång till klar och fullständig information, bland annat om ändamålen med behandlingen, i enlighet med direktiv 95/46/EG, och erbjuds rätten att vägra sådan behandling av den dataregisteransvarige. Detta får inte förhindra någon teknisk lagring eller åtkomst som endast sker för att utföra ▐ överföringen av en kommunikation via ett elektroniskt kommunikationsnät eller som är absolut nödvändig för att leverera en av informationssamhällets tjänster som användaren eller abonnenten uttryckligen har begärt.”

6.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 14.3 ska ersättas med följande:

” 3.     När så krävs får åtgärder vidtas för att säkerställa att terminalutrustning är konstruerad så att den är förenlig med användarnas rätt till skydd och kontroll av sina personuppgifter i enlighet med direktiv 1999/5/EG och rådets beslut 87/95/EEG av den 22 december 1986 om standardisering inom området informationsteknologi och telekommunikation (26). I samband med sådana åtgärder ska principen om teknikneutralitet följas.

9.

Följande artikel ska införas ║:

”Artikel 14 a

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommunikationskommitté som inrättas genom artikel 22 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.”

10.

I artikel 15 ska följande punkt införas:

” Leverantörer av allmänt tillgängliga kommunikationstjänster och leverantörer av informationssamhällets tjänster ska utan onödigt dröjsmål meddela de oberoende dataskyddsmyndigheterna om samtliga begäranden om tillgång till användares personuppgifter i enlighet med punkt 1, inbegripet den rättsliga grund som angivits och det rättsliga förfarandet för vart och ett av begärandena; den berörda oberoende dataskyddsmyndigheten ska meddela de lämpliga juridiska myndigheterna om de fall där dataskyddsmyndigheten bedömer att de relevanta nationella lagbestämmelserna inte följts. ”

11.

Följande artikel ska införas ║:

”Artikel 15 a

Genomförande och verkställighet

1.   Medlemsstaterna ska upprätta straffregler – eventuellt inbegripet straffrättsliga påföljder – som är tillämpliga för överträdelser av de nationella bestämmelserna antagna i enlighet med detta direktiv och särdirektiven och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om dessa bestämmelser senast före den [tidsfrist för genomförande av ändringsakten] och ska meddela den utan dröjsmål om alla senare ändringsförslag som påverkar dem.

2.   Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av tillgängliga rättsåtgärder, säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten har befogenhet att kräva att överträdelserna, som anges i punkt 1 upphör.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har alla nödvändiga undersökande befogenheter och resurser, inbegripet tillgång till all information de kan behöva, för att kunna övervaka och stärka de nationella bestämmelserna antagna i enlighet med detta direktiv.

4.   För att säkerställa ett effektivt gränsöverskridande samarbete i verkställandet av nationella lagar som antagits i enlighet med detta direktiv och för att skapa harmoniserade villkor för tillhandahållandet av tjänster som medför gränsöverskridande dataflöden kan kommissionen vidta tekniska genomförandeåtgärder efter samråd med Enisa, Artikel 29-arbetsgruppen och de berörda tillsynsmyndigheterna.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 14a.2. Kommissionen kan, vid tvingande, brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 14a.3.”

12.

Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

Översyn

Kommissionen ska senast den … (27) och efter samråd med Artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska datatillsynsmannen, för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om detta direktivs tillämpning och dess inverkan på ekonomiska aktörer och konsumenter, särskilt med avseende på bestämmelserna om icke begärda kommunikationer, meddelanden om överträdelser och offentliga eller privata tredje parters användning av personuppgifter i syften som inte omfattas av detta direktiv, och då ta hänsyn till den internationella miljön. I detta syfte får kommissionen begära information från medlemsstaterna som ska tillhandahålla denna utan onödigt dröjsmål. Vid behov ska kommissionen lägga fram förslag för att ändra detta direktiv, med beaktande av denna rapport, eventuella förändringar i sektorn och Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (28), särskilt de nya behörigheterna i frågor rörande uppgiftsskydd vilka fastställs i artikel 16, samt eventuella andra förslag som den bedömer som nödvändiga för att förbättra direktivets effektivitet.

Senast den … (27) ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lämna in en rapport, baserad på en utförlig studie, med rekommendationer om standardanvändning av IP-adresser och om tillämpning av direktivet om integritet och dataskyddsdirektivet när det gäller insamling och behandling av uppgifter, efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen och andra intressenter, inklusive branschföreträdare.