26.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/55

A.

En väl fungerande integrerad finansmarknad är en nödvändig förutsättning för att nå Lissabonstrategins mål som syftar till att EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen.

B.

Sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag spelar en avgörande roll för att på ett adekvat sätt överföra penningpolitikens villkor till marknaden, särskilt till de små och medelstora företagen och till konsumenterna.

C.

Att förbättra banktjänsterna till privatpersoner och mindre företag är nödvändigt för att slutföra handlingsplanen för finansiella tjänster och se till att konsumenter och aktörer som vänder sig direkt till dessa kan utnyttja alla fördelar med den inre marknaden.

D.

Tillgång till grundläggande banktjänster, t.ex. att öppna ett bankkonto, är en rättighet för varje person.

E.

Sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag har stor betydelse för EU:s tillväxt och sysselsättning, och är mycket viktig för konsumenter och små och medelstora företag.

F.

Man måste ta hänsyn till att svårigheterna kring harmoniseringen av konsumentpolitiken i EU samt de finansiella produkternas inneboende komplexitet kvarstår.

G.

Gemenskapens konkurrenspolitik är en viktig faktor för slutförandet av den inre marknaden och för en fungerande marknad där det verkligen råder lika villkor för alla aktörer.

H.

Mångfalden av rättsliga modeller och affärsmål för finansiella institut som ingår i banksektorn (affärsbanker, sparbanker, kooperativa banker) är en grundläggande tillgång för den europeiska ekonomin som berikar sektorn, tillmötesgår marknadens pluralistiska struktur och bidrar till att öka konkurrensen på den inre marknaden.

I.

Målet att nå en hög grad av konsumentskydd måste balanseras mot syftet att nå en väl fungerande inre marknad.

1.

Europaparlamentet stöder kommissionens integrerade strategi för att stödja politiken för den inre marknaden med målinriktade branschutredningar, men beklagar emellertid valet av tidpunkten för branschutredningen och att man inte undersökt hur penningpolitikens villkor överförs till sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag. Kommissionen uppmanas att följa upp sitt arbete när man vet hur direktivet om kapitalkrav, det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA), direktivet om betaltjänster och direktivet om konsumentkrediter fungerar i praktiken.

2.

Europaparlamentet beklagar att branschutredningen om banktjänster till privatpersoner och mindre företag inte tar tillräcklig hänsyn till de särskilda villkor som råder inom den strikt reglerade banksektorn och vikten av kultur, vanor och språk i konsumenternas val av finansiella produkter. Bristen på kundrörlighet i EU beror ofta på den långvariga förtroenderelation som ofta finns mellan banken och konsumenten. Dessutom är parlamentet bekymrat över att kommissionens utvärdering av marknadsintegrationen bygger på alltför få ekonomiska indikatorer och således kanske inte korrekt återger kännetecknen hos sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag.

3.

Europaparlamentet påminner om att konkurrenspolitiken är ett kraftfullt verktyg för att slutföra den inre marknaden, men att målet att öka konkurrensen inte får leda till att riskhanteringen försvagas och att stabiliteten äventyras inom banksektorn, som är en central och strategisk sektor i världsekonomin. Parlamentet betonar vidare att marknadens och konsumenternas förtroende båda är en central faktor i vidareutvecklingen av de finansiella tjänsterna. Det är nödvändigt att främja konsumentinformationen om finansiella tjänster så att konsumenternas ställning på marknaden stärks.

4.

Europaparlamentet påminner om att ett mycket splittrat regelverk hindrar ett gränsöverskridande utbud av banktjänster. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (7) samtidigt med direktiven om elektronisk handel (8) och om elektroniska signaturer (9), så att målsättningarna i dessa båda direktiv verkligen kan uppfyllas.

5.

Europaparlamentet anser att även genomförandet av lagstiftningen mot penningtvätt kan utgöra ett hinder för konsumentrörligheten när det gäller t.ex. möjligheten att öppna gränsöverskridande konton, med tanke på de olika identifierings- och kontrollkrav som bankerna måste uppfylla. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera vilka effekter lagstiftningen mot penningtvätt kan få för konsumentrörligheten.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för underlättad konsumentrörlighet och att övervaka medlemsstaternas framsteg när det gäller att underlätta för konsumenterna att byta bank, vilket kommer att leda till en sundare konkurrens mellan bankföretagen. Parlamentet önskar att tjänsternas kontinuitet garanteras i största möjliga utsträckning, även när någon vill byta konto eller tjänsteleverantör, och att alla kostsamma överlappningar av tjänsterna måste undvikas.

7.

Europaparlamentet betonar att förenklingen av bestämmelserna för finansiella tjänster och undanröjandet av hinder för konsumentrörligheten inte får leda till en försämring av konsumentskyddsnivån i medlemsstaterna.

8.

Europaparlamentet rekommenderar att eventuella avgifter för att avsluta privatkonton måste vara fullständigt motiverade i syfte att främja rörligheten och konkurrensen. Banksektorn uppmanas att utveckla bästa praxis för snabba och effektiva förfaranden för att byta konton där man tar hänsyn till både kostnaden och tiden för förfarandet. Parlamentet anser att byten av privatkonton inte får medföra några nackdelar för konsumenterna och motsätter sig alla onödiga avtalsvillkor som hindrar konsumentrörligheten.

9.

När det gäller kopplade erbjudanden understryker Europaparlamentet att man måste göra en tydlig åtskillnad mellan å ena sida sådana produktkombinationer som är förmånliga för både konsument och bank och förekommer inom alla branscher, och å andra sidan sådan praxis som leder till illojal konkurrens.

10.

Europaparlamentet anser att tillgång till grundläggande finansiella tjänster, såsom att kunna öppna ett bankkonto, är en rättighet. Kommissionen uppmanas att identifiera hindren för utövandet av denna rättighet och god praxis för aktörerna inom denna del av den finansiella sektorn.

11.

Europaparlamentet påpekar att konsumentupplysning är en nödvändig förutsättning för att konkurrens ska råda mellan bankerna, och efterlyser information som är av bättre kvalitet och mer lättläst och därmed mer tillgänglig för konsumenterna. För närvarande är det alltför ofta för tidskrävande och besvärligt för konsumenterna att få sådan information.

12.

Europaparlamentet inser att det finns en potentiell motsättning mellan att förhindra informationsöverflöd och att förse kunderna med tillräcklig information. Informationens kvalitet är viktigare än dess kvantitet. Kommissionen uppmanas därför att uppdra åt konsumentorganisationerna att fastställa vilken information som de anser vara nödvändig för att hjälpa konsumenterna att göra riktiga val.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att branschen, som ett komplement till existerande nationella bestämmelser, förser konsumenterna innan ett konto öppnas med en kortfattad sammanställning av alla kostnader, däribland de eventuella avgifter som banken tar ut då ett konto avslutas, i en form som är jämförbar i hela EU. Kommissionen uppmanas att föreslå lämplig lagstiftning om branschen skulle underlåta att uppfylla detta krav.

14.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie av lagstiftningssituationen för investeringsprodukter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag, och är övertygat om att detta kommer att leda till ökad öppenhet avseende kostnader, risker och villkor, och därigenom möjliggöra användbara gränsöverskridande jämförelser.

15.

Europaparlamentet rekommenderar att en frivillig enhetlig EU-standard tas fram för tjänsteleverantörernas information till kunderna om basprodukter, avgifter och villkor, för att möjliggöra enkla och transparenta jämförelser, vilket i dagens läge inte är möjligt för produkter med kopplingsförbehåll. Parlamentet begär att kostnaderna i värdekedjan för finansiella produkter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag ska lämnas ut på begäran, så att lika konkurrensvillkor kan garanteras. Parlamentet uppmanar branschen att studera huruvida det är genomförbart att inrätta en sökmotor med vilken man lätt och gratis kan göra gränsöverskridande jämförelser inom EU.

16.

Parlamentet efterfrågar finansiell utbildning för konsumenterna så att de kan göra mer medvetna val när det gäller att förvalta sina pengar.

17.

Europaparlamentet stöder ansträngningarna från kommissionen och finansbranschen att förbättra konsumenternas kunskaper om finansiella tjänster och att genomföra utbildningsprogram i detta syfte, eftersom den framlagda informationen från dem som erbjuder finansiella tjänster också måste förstås och användas av konsumenterna.

18.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att utveckla den finansiella utbildningen som ett komplement till ett adekvat konsumentskydd, särskilt när det gäller banktjänster till privatpersoner och mindre företag (t.ex. lån, hypotekslån, olika typer av säkra sparformer och investeringar). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och banksektorn att vidta samordnade åtgärder för att öka den finansiella kunskapen bland medborgarna, inklusive barn, ungdomar, anställda och pensionärer, med syftet att utbilda och stärka konsumenterna så att de kan söka efter bättre, billigare och lämpligare produkter och tjänster samt för att främja konkurrens, kvalitet och innovation inom banksektorn. Parlamentet påminner om att säkra investerare kan tillföra likviditet till kapitalmarknaderna.

19.

Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga inrättandet av en oberoende nationell ombudsman med ansvar för finansiella tjänster.

20.

Europaparlamentet betonar vikten för banker och andra långivare av tillförlitliga kreditvärderings- och bedrägeriuppgifter som är tillgängliga på ett rättvist och transparent sätt, men också behovet av att skydda konsumenternas personuppgifter. Kommissionen uppmanas att identifiera vilka hinder som finns för allmänt utbyte av uppgifter och att lägga fram förslag om hur dataregister kan samköras samtidigt som konsumenternas rätt till privatliv respekteras och deras rätt att få tillgång till uppgifter och att få dem korrigerade garanteras. Parlamentet anser att konsumenter bör bli informerade i de fall det görs gränsöverskridande kreditprövningar beträffande dem. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta en expertgrupp för kredithistorik för att bistå kommissionen i utarbetandet av lämpliga åtgärder.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera arbetet när det gäller låneförmedlare (lånemäklare), för att se till att konsumenterna skyddas och undvika svåröverskådliga försäljningsmetoder som är särskilt skadliga för mer sårbara konsumentgrupper. Europaparlamentet välkomnar här kommissionens åtagande att publicera en studie med en analys av EU:s marknad för låneförmedlare, en översyn av regelverket för dessa mäklare och en granskning av huruvida vissa bestämmelser är skadliga för konsumenterna.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra och harmonisera lånemäklarnas rättigheter och skyldigheter enligt principen ”samma affärer, samma risker, samma regler” eftersom det ofta uppstår problem med försäljningen, administrationen och tillämpningen av avtal om finansiella tjänster. En odifferentierad ”en-mall-för-alla”-metod skulle påverka produktmångfalden negativt. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på skillnaden mellan information som ska vara tydlig, koncis, läsbar och kostnadsfri å ena sidan, och skräddarsydda rådgivningstjänster för konsumenterna å andra sidan.

23.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ytterligare granskning av samarbetet mellan banker i syfte att utvärdera var sådant samarbete kan leda till ekonomiska fördelar och konsumentfördelar och huruvida det kan leda till begränsning av konkurrensen. Dock understryker parlamentet att samarbetet mellan banker, t.ex. kreditinstitut som verkar i decentraliserade nätverk, kan leda till ekonomiska fördelar och konsumentfördelar, och att det därför är nödvändigt med en noggrann analys och ett fördomsfritt förhållningssätt.

24.

Europaparlamentet anser att sparbanker och kooperativa banker, liksom andra kreditinstitut, i väsentlig mån bidrar till finansieringen av den lokala ekonomin och till utvecklingen av regionernas inneboende potential och underlättar tillgången till finansiella tjänster för alla konsumenter. Parlamentet betonar att pluralistiska bankmarknader och mångfalden bland tjänsteleverantörerna är nödvändiga förutsättningar för konkurrens på hela EU:s bankmarknad, på villkor att det inte förekommer några konkurrenssnedvridningar och att lika villkor garanteras för alla marknadsaktörer enligt principen ”samma affärer, samma risker, samma regler”.

25.

Europaparlamentet hävdar att verksamheten inom sektorn och de ovannämnda målen kan främjas av ett icke-diskriminerande samarbete mellan oberoende kreditinstitut i full konkurrens med varandra, då ett sådant ger upphov till mer effektivitet och garanterar större driftskompatibilitet och ett mer varierat utbud av tjänster till förmån för de slutliga konsumenterna.

26.

Europaparlamentet är övertygat om att det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) och direktivet om betaltjänster utgör en lösning på den fragmentering och bristande konkurrens som branschutredningen påvisat när det gäller betalningsinfrastrukturer. Parlamentet påminner om att den första etappen i SEPA inleddes den 28 januari 2008, då integrerade plattformar för clearing och avveckling med enhetliga regler och tekniska standarder infördes. Parlamentet betonar även att tillträdeskriterierna för SEPA ska vara rättvisa och öppna och att ledningen ska ta hänsyn till alla intressenter i systemet, inte bara finansiella institut. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det fastställs i direktivet om betaltjänster att bestämmelserna inte får hindra tillträde i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att skydda mot risker och skydda betalningssystemets finansiella och operativa stabilitet. Parlamentet påminner i synnerhet om att enligt principen om gemenskapspolitikens neutralitet bör inget betalningssätt gynnas framför ett annat och att kostnaderna i samband med användningen av de olika betalningssystemen bör vara transparenta, så att konsumenten kan välja betalningssätt grundat på goda kunskaper.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om genomförandet av direktivet om betaltjänster på den inre marknaden leder till en minskning av antalet företag som erbjuder avvecklingstjänster inom betalningssystemet och att vidta omedelbara åtgärder när det uppstår stora företag med monopolställning, vilket skulle kunna minska konkurrensen.

28.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och många nationella konkurrensmyndigheter flera gånger har bekräftat att multilaterala förmedlingsavgifter inte i sig förbjuds enligt artikel 81 i EG-fördraget, men konstaterar ändå att kommissionen nyligen koncentrerat sig på hur ett system med multilaterala förmedlingsavgifter är förenligt med gemenskapens konkurrenslagar. Parlamentet rekommenderar att kommissionen föreslår tydliga anvisningar och riktlinjer för att rätta till marknadsimperfektioner. Parlamentet påminner kommissionen om hur viktigt det är med rättslig säkerhet för att existerande och nya marknadsaktörer ska kunna utveckla sina tjänster och vara innovativa.

29.

Europaparlamentet påpekar att det finns ett starkt behov av att klargöra metoderna och reglerna för administrationen av multilaterala förmedlingsavgifter för kortavgifter och för mekanismen för beräkning av avgifter mellan bankerna för bankomattransaktioner och kortlösa transaktioner, och påminner om att direktdebiteringssystem och kreditöverföringssystem, t.ex. SEPA:s system, stöder tjänster som erbjuds gemensamt av två betaltjänstleverantörer och som efterfrågas gemensamt av två konsumenter, och skapar ekonomiska fördelar tack vare de så kallade systemeffekterna. Parlamentet föreslår att kommissionen ska utarbeta och informera alla intressenter om de kriterier som marknadsaktörerna behöver för att ta fram en beräkningsmetod för alla multilaterala förmedlingsavgifter, som kommissionen alltså kan beakta så att det verkligen råder lika villkor och att alla konkurrensbestämmelser tillämpas.

30.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att det är lika viktigt att fokusera på avgifter och prissättning som det är att åstadkomma större transparens inom branschen när det gäller att upplysa konsumenterna om vad som kännetecknar betalprodukter och betaltjänster och vilka rättigheter och skyldigheter de har som användare, och på så vis stimulera till ökad konkurrens på marknaden.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och Europeiska banktillsynskommittén.