11.9.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 218/8

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Samarbete och kunskapsöverföring mellan forskningsorganisationer, näringslivet samt små och medelstora företag – en viktig förutsättning för innovation” (Initiativyttrande)

2009/C 218/02

Den 10 juli 2008 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 3 februari 2009. Föredragande var Gerd WOLF.

Vid sin 451:a plenarsession den 25–26 februari 2009 (sammanträdet den 26 februari 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 158 röster för och 1 nedlagd röst.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1

Föreliggande yttrande handlar om samarbetet och kunskapsöverföringen mellan forskningsorganisationer (Research Performing Organisations), näringslivet samt små och medelstora företag. Detta samarbete är mycket viktigt för att vetenskapliga forskningsresultat ska kunna leda till att innovativa produkter och processer utvecklas.

1.2

Kommittén rekommenderar att man regelbundet informerar medarbetare inom näringslivet och i små och medelstora företag om den rikedom av kunskap och teknologi som finns vid universitet och forskningsorganisationer inom EU och hur man kan skapa relevanta kontakter med dessa. Kommittén anser därför att kommissionen bör verka för att inrätta ett gemensamt europeiskt söksystem (via internet) som skulle integrera och komplettera dagens informationssystem, som således bättre än hittills skulle uppfylla de speciella informationsbehoven.

1.3

Kommittén stöder insatserna för fri tillgång till vetenskapliga publikationer på internet. Detta arbete är dock i regel förenat med ökade offentliga kostnader, och därför bör man sträva efter att komma överens om ömsesidiga regleringar mellan EU:s medlemsstater och med stater utanför Europa. Forskningsorganisationerna och deras forskare ska därmed inte begränsas i sin frihet att välja den tidskrift eller det forum som lämpar sig bäst för att de publicerade resultaten ska spridas och få erkännande i hela världen.

1.4

Kommittén rekommenderar att man fortsätter att överväga fri tillgång till vetenskapliga data, men att man även fastställer gränserna för en sådan metod. Syftet är inte att få en förhastad fri tillgång till alla data från forskningsprocessen, inklusive så kallade rådata. Kommittén rekommenderar att kommissionen arbetar försiktigt och successivt i samråd med de berörda forskarna.

1.5

Med hänsyn till de olika arbetskulturer som finns i forskarvärlden respektive näringslivet, rekommenderar kommittén att man ser till att en rättvis balans uppnås mellan dessa områdens olika intressen, det vill säga motsatsförhållandet mellan tidigt publicerade resultat och behovet av sekretess samt immaterialrätt, inklusive patent.

1.6

Kommittén välkomnar därför att kommissionen i sin rekommendation om förvaltningen av immateriell egendom under tiden klarlagt att man inte på något sätt vill ingripa i hur samarbetspartner upprättar fria avtal, inte ens vid kontraktsforskning. Kommissionens rekommendationer ska vara ett stöd och inte en tvångströja.

1.7	Kommittén upprepar att man rekommenderar ett europeiskt gemenskapspatent med en lämplig nyhetsfrist, alltså en tidsfrist för förhandsoffentliggörande (grace period) som inte skadar nyhetsvärdet.

1.8

När det gäller utveckling av forskningsinfrastruktur, t.ex. acceleratorer, strålkällor, satelliter, markbaserade astronomiska instrument eller fusionsanläggningar, är forskningsorganisationerna inte i första hand leverantören av ny kunskap utan uppdragsgivare och kunder. Kommittén rekommenderar att man noga granskar de hittillsvarande erfarenheterna från tillämpningen av EU:s och medlemsstaternas existerande bidrags-, budget-, anbuds- och konkurrensregler för att se om de räcker till för att man ska kunna upprätthålla och använda den kompetens och de specialkunskaper som förvärvats inom näringslivet vid sådana uppdrag till gagn för både Europas konkurrenskraft och senare följduppdrag, eller om det finns behov av en ny industripolitik.

2.   Inledning

2.1	Kommittén har publicerat många yttranden (1) om forskningspolitiska frågor, och har då särskilt pekat på hur viktigt det är med tillräckligt mycket forskning och utveckling för att målen från Lissabon och Barcelona ska uppnås.

2.2

En särskilt viktig aspekt i dessa rekommendationer gäller samarbetet mellan forskningsorganisationer (inklusive universitet), (Public Research Organisations, PROs, eller Research Performing Organisations), näringslivet samt små och medelstora företag och den kunskapsöverföring som behövs för att innovativa processer och säljbara produkter ska kunna utvecklas. Detta yttrande går djupare in på denna aspekt och koncentrerar sig på de frågor som tas upp i avsnitt 3–5: a) offentliggörande och information, b) samarbete om utveckling av produkter och processer som kan hävda sig på marknaden samt c) samarbete om utveckling av forskningsinfrastruktur (2).

2.3

Dessa frågor berör jämvikten, men även motsatsförhållandet, mellan samarbete och konkurrens. Å ena sidan är samarbete en nödvändighet för att upprätthålla och stärka den europeiska industrins konkurrenskraft gentemot länder utanför EU. Å andra sidan får konkurrenssituationen mellan de europeiska företagen inte snedvridas, något som regleras genom de bestämmelser om statligt stöd (europeisk bidragsrätt) som ska säkra en rättvis inre marknad.

2.4	De konflikter som detta orsakar utgör bakgrunden till de frågor och rekommendationer som tas upp senare, särskilt vad gäller immaterialrätt och problemen med fri spridning av information i anslutning till denna.

2.5

Frågan om samarbete togs även upp av kommissionen och rådet, vilket bl.a. har lett till en rekommendation från kommissionen (3) om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsinstitutioner. Syftet med rekommendationen är att medlemsstaterna och forskningsinstitutionerna ska fås att tillämpa ett mer enhetligt förfarande. Trots ofta helt rimliga målsättningar och förslag hade dock just dessa rekommendationer i sin tur skapat nya frågor och gjort att berörda organisationer uttryckt starka tvivel i fråga om immaterialrätten vid forskningssamverkan eller kontraktsforskning. Dessa frågor och de lösningar som kommissionen under tiden presenterat utgör en del av detta yttrande.

3.   Offentliggörande av vetenskapliga aktiviteter och rön

3.1   Vetenskapliga publikationer. Traditionellt sett publiceras vetenskapliga rön i tryckta facktidskrifter efter att de genomgått en strikt granskning av sakkunniga vid en inbördes granskning, s.k. peer review. Ibland publiceras de i förväg av forskningsinstituten som pre-prints eller tekniska rapporter etc. Dessutom diskuteras de på fackkonferenser och publiceras i dokumentationen (proceedings).

3.1.1   Internet – den nya dimensionen. I och med internet öppnades en ny dimension för kommunikation och kunskapsöverföring. De flesta av förlagens vetenskapliga tidskrifter publiceras numera även i elektronisk form på internet.

3.1.2   Biblioteken och kostnadsfrågan. Tillgången till både tryckta och elektroniska publikationer har i stor utsträckning förverkligats tack vare universitetens och forskningsorganisationernas bibliotek. Universiteten och forskningsorganisationerna måste dock vara i en sådan ekonomisk situation att de kan betala de uppkomna kostnaderna (för publikationer och prenumerationer), något som utgör ett stort problem (4).

3.1.3   Kostnadsfri internettillgång till vetenskapliga publikationer. Medan tillgången till vetenskapliga publikationer via internet i dag vanligtvis måste bekostas antingen av biblioteken eller de institutioner som äger dem eller direkt av användaren, så arbetar man sedan länge med att göra denna tillgång kostnadsfri för samtliga användare, s.k. ”Free Open Access” (5). Diverse affärsmodeller och betalningssätt har undersökts för detta ändamål, vilket i några fall redan lett till konkreta avtal. Kommittén stöder detta arbete, men alla avtal kommer emellertid inte att vara kostnadsneutrala för staten. Kommittén rekommenderar därför att man ska sträva efter ett ömsesidigt förhållningssätt både mellan EU:s medlemsstater och med stater utanför Europa.

3.1.3.1   Obegränsad valfrihet. Forskningsorganisationerna och deras forskare ska inte begränsas på något sätt när det gäller att fritt välja den tidskrift eller det forum som de anser lämpar sig bäst för att de publicerade resultaten ska spridas och få erkännande i hela världen.

3.1.4   Fri tillgång till vetenskaplig data. För att kunna få ”fri tillgång” till inte bara vetenskapliga publikationer utan även till de data som dessa baserar sig på väcktes även tankar (6) på en allmän fri tillgång via internet, d.v.s. datautbyte utöver de frivilliga och redan allmänt förekommande datautbyten som görs mellan olika samarbetspartner. Detta har emellertid väckt organisatoriska, tekniska och rättsliga frågor (t.ex. om immaterialrätt och dataskydd) samt frågor om kvalitetssäkring och motivation, frågor som ofta endast kan besvaras inom den aktuella ämnesdisciplinen. Kommittén anser att det visserligen är bra att följa upp sådana förslag, men att man även ska fastställa gränserna för ett sådant förfarande. Kommittén rekommenderar att kommissionen går mycket försiktigt fram, och särskilt involverar de direkt berörda forskarna.

3.1.5   Rätt till sekretess. Kommittén understryker att syftet dock inte är att få en förhastad fri tillgång till alla data från forskningsprocessen, inklusive så kallade rådata. Forskarna måste först reda ut mätfel, misstag, tolkningsfrågor etc. och bedöma uppgifternas betydelse samt behandla dem konfidentiellt i en intern utvärderingsprocess innan de eventuellt godkänner dem för publicering. Den enskilde forskarens personliga rättigheter samt de grundläggande förutsättningarna för vetenskapligt arbete och dataskydd samt i synnerhet kvalitetsstandarden och prioritetskraven på vetenskapliga publikationer skulle annars kunna skadas.

3.2   Information för företag, inklusive små och medelstora företag. Många företag, inklusive små och medelstora företag, som är intresserade av nyutveckling är inte tillräckligt informerade om vilken rikedom av kunskap och teknologi som finns vid universitet och forskningsorganisationer inom EU och hur man kan skapa kontakt med dem för att inleda ett samarbete. Det finns alltså ett informationsbehov utanför den närmaste kretsen av sakkunniga som sträcker sig utanför ovannämnda instrument.

3.2.1   Lättförståeliga publikationer. Det finns förvisso också lättförståelig (s.k. populärvetenskaplig) litteratur om vetenskapliga och tekniska ämnen. Kommissionen har under de senaste åren även engagerat sig mer för att sprida vetenskapliga och tekniska resultat genom de forskningsprogram som man stöder, t.ex. via den utmärkta tidskriften research*eu  (7) och internetportalen Cordis  (8). Detsamma gäller för universitet och forskningsorganisationer där allt fler har börjat lägga ut information om sina aktiviteter och resultat på internet i kunskapsöverföringssyfte eller med sikte på ett eventuellt samarbete (9).

3.2.2   Kontor för kunskapsöverföring. Många forskningsorganisationer har även sedan länge (10) egna och mycket ändamålsenliga kontor för kunskapsöverföring med specialutbildad personal med ansvar för kunskapsöverföring (11). Dessa kontor arbetar dock främst på regional nivå eller för den aktuella forskningsorganisationen, vilket gör det svårt för informationssökande i övriga Europa att använda sig av dem.

3.2.3   Stödorganisationer och rådgivare. Förutom kommissionen arbetar även flera organisationer och nätverk, varav några kommersiella, för att tillgodose det stora behov på europeisk nivå som beskrivits ovan, bl.a. EARTO, Association of European Science and Technology Transfer Professionals och ProTon (12). Också kommissionen själv ger stöd via portalen för små och medelstora företag och European Enterprise Network (13).

3.2.4   Systematisk sökning. I den mån som ovannämnda instrument inte fullt ut kan tillfredsställa näringslivets eller de små och medelstora företagens behov, rekommenderar kommittén att kommissionen vidtar åtgärder för att systematiskt tillfredsställa detta behov genom ett europeiskt söksystem (via internet). Söksystemet bör helst utformas i samarbete med ett av de stora sökverktygsföretagen och de tillgängliga uppgifterna bör sammanställas på ett enhetligt och härledbart sätt. Som ett första steg behövs en diskussions för att kunna precisera målet med och omfattningen av det första stadiet av ett sådant söksystem och för att samla in erfarenheter i förberedelsefasen.

3.2.5   Personalutbyte. Eftersom den mest effektiva kunskapsöverföringen sker via de människor som växlar mellan den akademiska världen och näringslivet, upprepar kommittén i detta sammanhang att man vid flera tillfällen rekommenderat att sådant personalutbyte bör främjas ytterligare, bland annat genom ett system för stipendier och sabbatsår som t.ex. Marie Curie Industry-Academia-stipendiet.

4.   Samarbete om utveckling av produkter och processer som kan hävda sig på marknaden – en rättvis avvägning mellan olika intressen

4.1   Olika arbetskulturer. Med tanke på de många dokument och rekommendationer som redan finns, och som nämns i inledningen, väljer kommittén att i detta avsnitt fokusera på vissa utvalda frågor och problem som huvudsakligen uppkommit på grund av den akademiska världens och näringslivets av nödvändighet olika arbetskulturer och intressen. Några av dessa skillnader diskuterades redan utförligt i kommitténs första yttrande (14) om ett europeiskt område för forskningsverksamhet, men har tagits upp igen vid ett flertal tillfällen. De viktigaste skillnaderna omfattar följande:

4.2   Publicering och sekretess

—

Forskningen behöver publicera sina resultat i god tid för att andra forskare och forskargrupper ska kunna ges möjlighet att granska resultaten. Dessutom främjar detta den synergi som uppstår genom direkt ömsesidig kommunikation inom forskarsamhället, i synnerhet när flera laboratorier arbetar tillsammans inom ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram.

—	För att man ska kunna säkerställa en rättvis konkurrens och rättvisa bidrag måste offentliga myndigheter även kräva att vetenskapliga rön från forskning med offentligt stöd publiceras i god tid.

—

Forskningsinstitutioner som får statliga bidrag och som tagit fram resultat som kan leda till innovationer måste för närvarande emellertid först lämna in en patentansökan innan resultaten kan publiceras, eftersom man annars bryter mot nyhetsfristen och då inte är berättigad till patent. Detta krav, som även gäller fri tillgång, framhävs även i kommissionens rekommendation om förvaltningen av immateriella rättigheter (15).

—

För att tona ner de intressekonflikter som dessa regler medför har kommittén upprepade gånger rekommenderat att en nyhetsfrist, alltså en tidsfrist för förhandsoffentliggörande som inte skadar nyhetsvärdet (grace period) (16), införs i medlemsstaternas patenträtt och i den kommande gemenskapspatenträtten.

—	Ett företag har dock i regel, med hänsyn till konkurrenssituationen, intresse av att hemlighålla resultaten av sin produktutveckling till dess att man kan lansera en ny produkt som är redo för marknaden eller säkerställa motsvarande patent.

4.3   Grundforskning – målinriktad utveckling. Forskaren producerar vetenskapliga rön som tagits fram genom en komplex sök- och forskningsprocess med oviss utgång. Utveckling däremot är en målinriktad och genomtänkt process som inte kan påbörjas förrän ett konkret mål har identifierats och vägen dit tydligt stakats ut. Det sker en växelverkan och synergi mellan forskning och utveckling och gränserna mellan dessa två är flytande, processen behöver inte ens vara linjär.

4.4   Olika bedömningskriterier. Forskaren och dennes forskningsorganisation bedöms efter publiceringarnas och rönens kvalitet och kvantitet samt efter vilken effekt dessa har (17), men allt mer även efter antalet patent. Chefen för ett företag däremot bedöms huvudsakligen efter företagets ekonomiska vinst, som i sin tur beror på antalet sålda produkter och produkternas kvalitet och pris.

4.5   Syntes. Man måste således överbrygga dessa motsatsförhållanden och skapa en rättvis avvägning mellan de olika intressena, något som de båda, ojämlika, samarbetspartnerna kan dra nytta av. För att locka till sig de mest kompetenta forskarna och deras forskningsorganisationer måste det även finnas tillräckligt stora incitament till detta, och då ”kan det vara till förfång för samarbetet om rättigheterna till forskningsresultaten helt övergår till de uppdragsgivande företagen” (18). Anledningen till detta är att ”nya rön” (foreground) utvecklas ur redan ”existerande rön” (background) och därför innehåller en stor del av de ”existerande rönen”. Sistnämnda rön utgör alltså en naturlig del av de nya rönen. Därför behövs flexibilitet och handlingsutrymme vid överenskommelser om immaterialrätt och tillhörande avvägningsprocesser, så att man tar hänsyn till individuella förhållanden och den kreativa arbetsprocessens själva natur. En brist på flexibilitet och handlingsutrymme kan leda till att samarbetet mellan den akademiska världen och näringslivet uteblir.

4.6   Immateriell egendom och kommissionens rekommendation om detta. Kommittén välkomnar därför att rådet (konkurrenskraft: inre marknaden, industri och forskning) har betonat parternas kontraktsfrihet och klargjort följande i sitt beslut av den 30 maj 2008: ”UPPMANAR alla universitet och andra offentliga forskningsorganisationer att vederbörligen beakta innehållet i kommissionens regler för god praxis och att genomföra dem i enlighet med sina speciella villkor, inbegripet lämplig flexibilitet för kontrakterad forskning.” Kommittén välkomnar särskilt att kommissionen sedan dess klargjort (19) att den med sin rekommendation (20) som uttryckligen ägnas åt denna fråga inte vill gripa in i kontraktsfriheten vid kontraktsforskning. Man ska i stället tillåta en tillräckligt stor flexibilitet förutsatt att det inte förekommer andra begränsningar, såsom bidragsramar för forskning, utveckling och innovation eller annan europeisk eller nationell lagstiftning.

4.6.1   Ytterligare förtydligande. Dessutom ska man även klargöra att innovationer som leder till patent inte rätt och slätt kan beställas utan att de även kräver en kreativ insats (21). Hur dessa innovationer och vinsten som de genererar används måste alltså vara förhandlingsbart. Det uppdragsgivande företaget får inte förhindra att de används, eftersom detta vore en nackdel nationalekonomiskt sett. Kommittén välkomnar därför att kommissionen även på detta område förbereder ett förtydligande. Kommissionens rekommendationer ska vara ett stöd och inte en tvångströja.

4.7   Gemenskapspatent. I detta sammanhang betonar kommittén ännu en gång (se även punkt 4.2) att man vid flera tillfällen rekommenderat ett europeiskt gemenskapspatent med en lämplig nyhetsfrist (grace period) för uppfinnaren.

4.8   Regler för deltagande och bidragsrätt. Redan i sitt yttrande om reglerna för deltagande (22) rekommenderade kommittén att man skulle ge framtida samarbetspartner mer kontraktsfrihet och större valfrihet beträffande instrumenten. Detta gäller i synnerhet tillträdesrätten till nya rön samt äganderätt och/eller rätten till existerande rön och äganderätt för avtalspartner. Man bör kunna erbjuda en kostnadsfri tillträdesrätt, men inte utan undantag – såsom föreslås i vissa fall. En kostnadsfri överlåtelse av immateriell egendom från statliga universitet eller forskningsorganisationer till näringslivet kan dessutom utgöra ett brott mot den europeiska bidragsrätten.

4.9   Offentlig-privata partnerskap. De synpunkter och rekommendationer som kommittén framfört i punkt 4.6 och 4.8 bör därför särskilt också tillämpas på offentlig-privata partnerskap, som utgör ett mycket välkommet inslag, inom området forskning och utveckling, samt för motsvarande gemensamma teknikinitiativ.

4.10   Innovationsarvoden för arbetstagare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt vissa medlemsstaters skydd av arbetstagares immateriella egendom, som ger en uppfinnare rätt till patent och lämplig ersättning vid användning av uppfinningen, även om han eller hon har tagit fram uppfinningen inom ramen för sin tjänst. Denna rättighet får under inga omständigheter urholkas.

5.   Samarbete om utveckling av forskningsinfrastruktur – bevarande av know-how

5.1

Nya teknikområden – enstaka exemplar. Utöver den typ av samarbete mellan den akademiska världen och näringslivet som diskuterats ovan finns det ytterligare en typ som är minst lika viktig, då forskningsorganisationerna inte primärt levererar ny kunskap i syfte att utveckla innovativa serieprodukter (eller processer) utan är uppdragsgivare och kund. Det handlar här huvudsakligen om utveckling av ny forskningsinfrastruktur, t.ex. acceleratorer, strålkällor, satelliter, markbaserade astronomiska instrument eller fusionsanläggningar. På så sätt utvecklas och tillverkas viktiga och nya komponenter inom industrin, oftast utifrån tidigare utvecklingsuppdrag.

5.2

Specialisering och risk. Företagen inom detta innovationsrika område kräver en mycket kompetent och specialiserad personal och de måste – med tanke på eventuella misslyckanden – vara beredda att ta risker. Den omedelbara ekonomiska vinsten är nämligen för det mesta liten, särskilt som det nästan uteslutande rör sig om unikt framtagna produkter och företagen inte sällan underskattar den insats som krävs. Gränserna för existerande kunskap måste i regel överskridas på bred front.

5.3

Drivfjäder för tekniska framsteg. Uppdrag av denna typ leder utan tvivel till att de deltagande företagens högteknologiska kompetens ökar, vilket i sin tur ökar deras konkurrensförmåga inom besläktade områden och främjar tekniska framsteg i allmänhet. Det är dock ofta svårt för företagen att upprätthålla sin potential inom det aktuella specialområdet och att hålla kvar ingenjörer och andra medarbetare då ett uppdrag inte direkt följs av ett följduppdrag – i synnerhet som det är ekonomiskt mer lönsamt att använda dessa resurser för utvecklings- och produktionsprocesserna för serieprodukter.

5.4

Tillämpning av konkurrens- och anbudsregler. Tillämpningen av existerande konkurrens- och anbudsregler kan förvärra situationen, bland annat eftersom det inte utan vidare är tillåtet att det företag som utfört utvecklingsuppdraget självklart även får tillverkningsordern. Detta kan leda till att tillverkningsordern ges till ett företag med mindre erfarenhet, som just på grund av detta underskattar problemen och därför lägger ett förmånligare anbud. Denna problemsituation har för några företag till och med lett till att de inte längre ansöker om eller tar på sig sådana uppdrag. Instrumentet för s.k. förkommersiell upphandling (23) verkar inte heller kunna lösa det problem som beskrivs ovan, eftersom det senare inte sker någon serieproduktion.

5.5

Problemsituationen och hur man hittar en lösning. Inte heller kommittén kan rekommendera någon patentlösning på detta problem. EESK skulle dock vilja uppmärksamma ett allvarligt problem som inte bara höjer kostnaderna för och försenar dessa storprojekt, utan även leder till att den kompetens och erfarenhet som har förvärvats inte tillvaratas på ett optimalt sätt, eftersom högkvalitativ kompetens ofta går till spillo. Kommittén rekommenderar därför kommissionen att tillsätta en högnivågrupp (24) som ska undersöka de erfarenheter som hittills gjorts. Detta skulle kunna bringa klarhet i om de nuvarande reglerna för statligt stöd samt budget-, konkurrens- och anbudsreglerna och det sätt som de tillämpas på passar i denna situation eller om det behövs nya industripolitiska instrument.

5.6

Iter. Kommittén har ett intryck av att kommissionen verkar vara fullt medveten om t.ex. det internationella Iter-projektets problem och därför redan vidtagit åtgärder för att inbegripa näringslivet i projektet. Detta tillvägagångssätt bör om möjligt även tillämpas för de krav som ska gälla för de nya forskningsinfrastrukturer som ska byggas (Esfri-förteckningen).

6.   Relevanta yttranden från kommittén som lagts fram under de senaste tre åren

I yttrandet har följande relevanta yttranden som lagts fram under de senaste tre åren beaktats:

—	Sjunde ramprogrammet för FoTUD (INT/269, CESE 1484/2006 – EUT C 65/9, 17.3.2006)

—	Nanovetenskap och nanoteknik (INT/277, CESE 582/2006 – EUT C 185/1, 8.8.2006)

—	Utvärdering av gemenskapens forskningsverksamhet under femårsperioden 1999–2003 (INT/286, CESE 729/2006 – EUT C 195/1, 18.8.2006)

—	Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) – särskilda program (INT/292, CESE 583/2006 – EUT C 185/10, 8.8.2006)

—	Forskning och innovation (INT/294, CESE 950/2006 – EUT C 309/10, 16.12.2006)

—	Företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2013) (INT/309, CESE 956/2006 – EUT C 309/35, 16.12.2006)

—	Företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2011) (Euratom) (INT/314, CESE 957/2006 – EUT C 309/41, 16.12.2006)

—	Investeringar i kunskap och innovation (Lissabonstrategin) (INT/325, CESE 983/2007 – EUT C 256/17, 27.10.2007)

—	Europas potential avseende forskning, utveckling och innovation (INT/326, CESE 1566/2006 – EUT C 325/16, 30.12.2006)

—	Europeiska tekniska institutet (INT/335, CESE 410/2007 – EUT C 161/28, 13.7.2007)

—	Grönbok – Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter (INT/358, CESE 1440/2007 – EUT C 44/1, 16.2.2008)

—	Initiativet för innovativa läkemedel/upprättande av gemensamt företag (INT/363, CESE 1441/2007 – EUT C 44/11, 16.2.2008)

—	Teknikinitiativet för inbyggda datasystem/upprättande av gemensamt företag (ARTEMIS) (INT/364, CESE 1442/2007 – EUT C 44/15, 16.2.2008)

—	Bildandet av det gemensamma företaget Clean Sky (INT/369, CESE 1443/2007 – EUT C 44/19, 16.2.2008)

—	Bildandet av det gemensamma företaget Eniac (INT/370, CESE 1444/2007 – EUT C 44/22, 16.2.2008)

—	Forsknings- och utvecklingsprogram till stöd för små och medelstora företag (INT/379, CESE 977/2008 – EUT C 224/18, 30.8.2008)

—	Konkurrenskraftiga regioner i Europa genom forskning och innovation (INT/383, CESE 751/2008 – EUT C 211/1, 19.8.2008)

—	Det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas (INT/386, CESE 484/2008 – EUT C 204/19, 9.8.2008)

—	Ett europeiskt partnerskap för forskare (INT/435, CESE 1908/2008 – Har ännu inte offentliggjorts i EUT)

—	Europeisk forskningsinfrastruktur (ERI) (INT/450, CESE 40/2009 – Har ännu inte offentliggjorts i EUT)

---

(1)  Se kapitel 6.

(2)  INT/450, CESE 40/2009 (Har ännu inte offentliggjorts i EUT).

(3)  K(2008) 1329, 10.4.2008.

(4)  URL: http://ec.europa.eu/research/science-society/pdf/scientific-publication-study_en.pdf

(5)  Open Access. Opportunities and Challenges — a Handbook. Europeiska kommissionen/Tysklands UNESCO-kommission, 2008.

(6)  KOM(2007) 56, 14.2.2007. K(2008) 1329, 10.4.2008 – bilaga II.

(7)  http://ec.europa.eu/research/research-eu

(8)  http://cordis.europa.eu

(9)  http://www.ott.csic.es/english/index.html i Spanien eller http://www.technologieallianz.de i Tyskland

(10)  K(2008) 1329, 10.4.2008, bilaga 2, punkt 7.

(11)  KOM(2007) 182, 4.4.2007.

(12)  http://www.earto.org/; http://www.astp.net eller http://www.protoneurope.org

(13)  EEN: http://www.enterprise-europe-network.ec.europa.eu/services_en.htm och den europeiska internetportalen för små och medelstora företag: http://ec.europa.eu/enterprise/sme/index_de.htm

(14)  EGT C 204, 18.7.2000, s. 70.

(15)  K(2008) 1329, 10.4.2008, rekommendation nummer 4 till medlemsstaterna samt bilaga I, princip nummer 7 till de offentliga forskningsorganisationerna.

(16)  Ett förfarande som tidigare fanns i t.ex. den tyska patenträtten.

(17)  Och efter de aktuella tidskrifternas renommé i vilken publikationerna publiceras!

(18)  EGT C 204, 18.7.2000, s. 70

(19)  Kommissionens rekommendation om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer (2008) ISBN 978-92-79-09850-5. Sista stycket i kapitel 4.3 lyder: ”Nevertheless, the parties are free to negotiate different agreements, concerning ownership (and/or possible user rights) to the Foreground, as the principles in the Code of Practice only provide a starting point for negotiations.”

(20)  K(2008) 1329, 10.4.2008, bilaga I, punkt 17.

(21)  Denna idé ligger även till grund för tanken om innovationsarvoden för arbetstagare, se punkt 4.10.

(22)  EUT C 309, 16.12.2006, s. 35.

(23)  KOM(2007) 799 slutlig. ”Meddelande från kommissionen – Förkommersiell upphandling: Att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa.” Se även kommitténs yttrande INT/399, ”Förkommersiell upphandling”, CES 1658/2008 (Har ännu inte offentliggjorts i EUT).

(24)  Om möjligt med deltagande av forskningsorganisationer som hör till EIROforum.

---