Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62008CN0400

    Mål C-400/08: Talan väckt den 16 september 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

    EUT C 285, 8.11.2008, p. 29–30 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    8.11.2008   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 285/29


    Talan väckt den 16 september 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

    (Mål C-400/08)

    (2008/C 285/48)

    Rättegångsspråk: spanska

    Parter

    Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och R. Vidal Puig, biträdda av C. Fernández Vicién och I. Moreno Tapia Rivas, abogados)

    Svarande: Konungariket Spanien

    Sökandens yrkanden

    Sökanden yrkar att domstolen ska

    fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 43 EG genom att föreskriva restriktioner för etablering av butiker, som följer av lag 7/1996 om organisation av detaljhandeln och av lagstiftning i den autonoma regionen Katalonien på samma område (lag 18/2005 om kommersiella inrättningar, dekret 378/2006 om genomförande av lag 18/2005 och dekret 379/2006 om godkännande av den nya detaljplanen avseende kommersiella inrättningar), och

    förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Enligt den spanska respektive katalanska lagstiftningen i fråga (lag 7/1996, den katalanska lagen 18/2005 och de katalanska dekreten 378/2006 och 379/2006) måste varje näringsidkare som vill öppna, utvidga, byta verksamhet, flytta eller överlåta ett stort köpcentrum ansöka om tillstånd från kommunen. Detta affärstillstånd tillkommer utöver det obligatoriska tillstånd från kommunen som krävs för att starta en verksamhet och vars syfte är att kontrollera att inrättningen överensstämmer med gällande stadsplanering. Affärstillståndet beviljas efter bedömning enligt ett antal kriterier, bland annat att projektet överensstämmer med detaljplanen avseende kommersiella inrättningar. Detta innebär att tillstånd enbart får ges för inrättningar som överensstämmer med detaljplanen i alla avseenden, ligger inom fastställt stadsbebyggt område och överensstämmer med bestämmelserna om sökande företags marknadsinflytande.

    Kommissionen anser att den spanska och den katalanska lagstiftningen i fråga utgör omotiverade inskränkningar av etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 43 i EG-fördraget, av följande skäl:

    1)

    Kravet på affärstillstånd – som krävs utöver tillståndet från kommunen – som utfärdas i enlighet med vissa villkor, inte bara avseende stadsplanering och miljö, utan även med hänsyn till vilka potentiella ekonomiska återverkningar som etablering av vissa typer av stora köpcentra kan få på konkurrenskraften på detaljhandelsmarknaden, och till kontrollen av huruvida det finns ett ”behov på marknaden”, gör det mycket svårt att etablera vissa typer av stora köpcentra.

    2)

    Den ifrågavarande nationella lagstiftningen är diskriminerande, eftersom den innebär att etableringen av mindre köpcentra (som motsvarar den traditionella handelsstrukturen i Katalonien, och därmed strukturen på den lokala handeln), behandlas förmånligt i jämförelse med etableringen av stora köpcentra (som motsvarar verksamhetsstrukturen hos företag från andra medlemsstater).

    Kommissionen anser att denna lagstiftning inte kan motiveras på grundval av de hänsyn som föreskrivs i artikel 46 EG (allmän ordning, säkerhet eller hälsa), hänsyn som å andra sidan inte heller har åberopats av de nationella myndigheterna.

    Kommissionen anser att de skäl som åberopats av de spanska och katalanska myndigheterna – skyddet för konsumenter (skydd för små butiker för att säkerställa ett konkurrenskraftigt utbud inom varje marknad, skydd för miljön och stadsmiljön) – inte kan godtas av följande skäl:

    1)

    Syftet med de villkor som föreskrivs i den ifrågavarande lagstiftningen är i själva verket inte att skydda konsumenterna, såsom de nationella myndigheterna har påstått, utan att främja småbutiker till nackdel för stora distributörer. Åtgärderna är således inte ändamålsenliga för att uppnå det eftersträvade målet, eftersom de bakomliggande syftena egentligen är ekonomiska.

    2)

    De ifrågavarande åtgärderna går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. Under alla förhållanden ankommer det på de nationella myndigheterna att visa att de mål till vilka de har hänvisat inte kunde ha uppnåtts genom åtgärder med mindre begränsande verkan.


    Top