Talan väckt den 12 augusti 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-369/08)

(2008/C 285/37)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och P. Dejmek)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 43 första stycket EG förbjuds alla bestämmelser som innebär inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. Av artikel 48 EG följer att bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen vid tillämpningen av fördragets bestämmelser om etableringsfrihet ska likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna. Kommissionen anser att reglerna om likabehandling inte endast förbjuder öppen diskriminering på grund av nationalitet, eller säte när det gäller bolag, utan även varje form av dold diskriminering som, genom tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat.

Enligt punkt 2.1 i bilaga VIIIb till förordning om fordonsregistrering kan en kontrollorganism godkännas i Tyskland för genomförandet av tekniska undersökningar, säkerhetskontroller och fordonsbesiktning endast om den uteslutande består av minst 60 oberoende fordonsexperter som har denna verksamhet som huvudsaklig sysselsättning. Därvid ska denna organism bestå av minst en och högst 30 besiktningsingenjörer med säte inom det område som omfattas av godkännandet per 100 000 inom området registrerade motorfordon och släp.

Enligt kommissionen utgör detta krav en otillåten begränsning i etableringsfriheten som inte är förenlig med artikel 43 EG jämförd med artikel 48 EG. Kravet på att en organism uteslutande ska bestå av ett minsta antal oberoende experter som har denna verksamhet som huvudsysselsättning utgör en kvalitativ restriktion, eftersom de företag som vill bedriva den aktuella verksamheten måste ha en viss struktur. I synnerhet innebär detta krav att anställda experter som inte kan tillhöra en sådan organism utesluts. Dessutom utgör den omtvistade bestämmelsen också en kvantitativ restriktion, eftersom det föreskrivs ett minsta antal medlemmar. Dessa kriterier för godkännande hindrar alla näringsidkare som är lagligen etablerade i andra medlemsstater, men som har en annan rättslig form eller intern struktur, från att tillhandahålla tekniska besiktningstjänster i Tyskland. Kravet på att det ska finnas minst en besiktningsingenjör med säte inom det område som omfattas av godkännandet per 100 000 motorfordon och släp utgör dessutom en restriktion i strid mot artikel 43 EG (jämförd med artikel 48 EG), eftersom detta krav framför allt missgynnar juridiska personer som redan är etablerade i andra medlemsstater och vars besiktningsingenjörer inte nödvändigtvis har sitt säte inom det område som omfattas av godkännandet.

I förevarande fall är varken artikel 45 EG eller artikel 46 EG tillämpliga.

Enligt artikel 45 EG omfattar fördragets bestämmelser om etableringsfriheten inte verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfällig, är förenad med utövandet av offentlig makt. De kriterier som enligt fast rättspraxis gäller för direkt och specifikt utövande av offentlig makt vid den verksamhet som bedrivs av kontrollorganismer, särskilt vid tekniska kontroller, är emellertid inte uppfyllda. Varken den omständigheten att dessa organismer beslutar om tilldelning eller indragning av kontrollbevis, eller den omständigheten att dessa organismer är underställda statlig kontroll bevisar att de har ett uppdrag som innefattar utövandet av offentlig makt. För det första är det endast den behöriga myndigheten (det vill säga den behöriga registreringsmyndigheten) som kan fatta slutligt beslut om tilldelning av kontrollbevis i varje delstat och inte kontrollorganismen. Den sistnämnda har snarare en biträdande och förberedande roll gentemot registreringsmyndigheten. För det andra kan inte den omständigheten att staten utövar tillsyn över vissa institutioner ha till följd att all verksamhet som utövas av sådana kontrollerade institutioner ska anses vara förenad med utövandet av offentlig makt. Även om det ansågs att viss verksamhet som utövas av kontrollorganismer utgör utövande av offentlig makt skulle ett uteslutande av fordonskontroller från tillämpningsområdet för etableringsfriheten vara alltför långtgående och gå långt utöver syftet med det i artikel 45 EG föreskrivna undantaget. Kontroll av fordon är en rent teknisk uppgift som visserligen får offentligrättsliga följder men som inte kan betraktas som ett direkt utövande av offentlig makt.

Artikel 46 EG, enligt vilken olika behandling kan vara möjlig om den grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa, kan enligt rättspraxis åberopas endast om det föreligger ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av de nämnda grundläggande samhällsintressena. De tyska myndigheterna har inte styrkt att något sådant hot föreligger och villkoren för att åberopa undantagsbestämmelsen i artikel 46 EG är därför inte uppfyllda. Kommissionen är övertygad om att det mål som eftersträvas med de omtvistade åtgärderna, det vill säga ett upprätthållande av trafiksäkerheten, skulle kunna uppnås med mindre ingripande åtgärder, till exempel genom ett lämpligt system för kontroll av alla besiktningsingenjörer och kontrollorganismer i Tyskland.