22.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 234/1

1.1

”En kooperativ förening är en fristående förening med personer som frivilligt gått samman för att förverkliga och tillgodose sina gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella strävanden och behov, genom ett företag med kollektivt ägande och demokratisk medlemskontroll.” (1) Även om de kooperativa föreningarnas rättsliga status kan skilja sig åt från medlemsstat till medlemsstat, anser jurister att de är föreningar som bygger på ömsesidigt förtroende (intuitu personae).

1.2

Den kooperativa identiteten förstärks av värden som demokrati, jämställdhet, rättvisa, solidaritet, öppenhet och socialt ansvar, men också genom principerna om frivilligt medlemskap, demokratisk medlemskontroll, medlemmarnas ekonomiska deltagande och kollektiva engagemang. (2)

1.3

Kooperativa föreningar skiljer sig också från aktiebolag genom att kapitalet varierar, står i ägarnas namn och i princip inte kan överföras till personer som inte är medlemmar i föreningen.

1.4

Inom EU är nästan 140 miljoner medborgare medlemmar i kooperativa föreningar. Det finns cirka 300 000 kooperativa föreningar, som sysselsätter 2,3 miljoner människor.

1.5

Det kooperativa företagande som återfinns inom de flesta sektorer präglas av en organisationsform som grundar sig på att medlemmarna gemensamt utnyttjar sin köpkraft, säljkapacitet eller arbetskraft för att tillgodose sina ekonomiska behov, och det är även lämpligt för att eftersträva sociala, miljörelaterade och kulturella mål.

1.6

De kooperativa föreningarna är också synnerligen lämpade att bidra till att uppfylla mål som sammanhänger med Lissabonstrategin, eftersom de söker förena ekonomiska framgångar, deltagande och personlig utveckling.

1.7

Visserligen kan de kooperativa föreningarnas storlek och utveckling variera i hög grad, men i allmänhet är de lokalt förankrade och bidrar till att bygga upp och förstärka det socioekonomiska nätverket i en region samt till att upprätthålla den sociala sammanhållningen i områden som ligger efter i utvecklingen eller har stora behov av strukturomvandling (3). Denna lokala förankring hindrar dem dock inte alls att utveckla sin verksamhet utanför EU:s gränser. Kooperativen har därmed en icke försumbar effekt på handeln och den internationella ekonomiska dynamiken (4).

1.8

I detta hänseende erkänns de kooperativa föreningarnas roll och inflytande både på nationell och på internationell nivå. Internationella arbetsorganisationen (ILO) antog i juni 2002 en rekommendation om främjande av kooperativ (5), i vilken det särskilt framhålls att ”kooperativen i deras olika former främjar det mest fullständiga deltagandet i hela befolkningens ekonomiska och sociala utveckling”. Rekommendationen antogs av EU:s samtliga 25 medlemsländer och håller nu på att ratificeras.

1.9

På EU-nivå erkänns kooperativa föreningar i artikel 48 i EG-fördraget (6). Kommissionen har ägnat särskild uppmärksamhet åt de kooperativa föreningarna, genom den enhet som har hand om hantverkssektorn, småföretag, kooperativ och ömsesidiga försäkringsbolag. Rådet har nyligen antagit stadgan för europeiska kooperativa föreningar och direktivet om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande (7). Genom att anta detta meddelande har kommissionen visat sitt kontinuerliga intresse för denna form av förening.

1.10

Detta intresse motsvarar också förväntningarna hos de kooperativa föreningarna, eftersom de måste anta stora utmaningar om deras utveckling inte skall bromsas eller deras existens äventyras. I flera av EU:s nya medlemsländer står kooperativa föreningar lågt i kurs på grund av systemen under de tidigare regimerna. Många kooperativ som befinner sig på alltmer konkurrenspräglade marknader måste anstränga sig avsevärt för att vara fortsatt konkurrenskraftiga samtidigt som de bibehåller sina särdrag och sin identitet.

2.1

En av tyngdpunkterna i det meddelande som antogs den 23 februari 2004 består i att kommissionen framhåller ”den allt större och positiva roll som kooperativen spelar för att genomföra många gemenskapsmål”.

2.2

Kommissionen konstaterar också att kooperativens potential inte har utnyttjats fullt ut. För att komma till rätta med detta föreslår kommissionen följande tre viktiga mål som delas in i tolv åtgärder:

3.1

Kommittén har alltid varit uppmärksam på frågor som rör delägarskap och den sociala ekonomin i allmänhet (8). Precis som Regionkommittén anser vi att man bör främja och stödja alla former av företag i lika mån (9). Med utgångspunkt i en enkät anordnade kommittén en offentlig hearing den 11 oktober, för att ta del av de kooperativa organisationernas och föreningarnas reaktioner på meddelandet. Därmed blev det möjligt att konfrontera kommissionens förslag med den kooperativa sektorns förväntningar och prioriteringar.

3.2

Kommittén är positiv till kommissionens meddelande om främjande av kooperativa föreningar i Europa. Genomförandet bör leda till att denna företagsform används i större utsträckning, bland annat genom att kooperativens bidrag till att uppfylla Lissabonstrategins mål utnyttjas och sprids på ett bättre sätt.

3.3

Kommittén konstaterar dock att meddelandet genomgående innehåller ytterst försiktiga formuleringar om en rad åtgärder för att förbättra främjandet av kooperativa föreningar. Ofta används uttryck som ”överväga möjligheten att” eller ”lägga särskild vikt vid”. Det vore önskvärt med mer konkreta mål med en lämplig tidsplan.

3.4

Kommittén uppskattar att kommissionen ägnar uppmärksamhet åt EU:s nya medlemsländer och kandidatländer. I vissa av dem har den tidigare regimens användning av kooperativ lett till att företagsformen betraktas som en del av detta system.

3.4.1

Därför är det särskilt viktigt att göra företagarna i dessa länder medvetna om de möjligheter som de kooperativa föreningarna erbjuder, t.ex. att utveckla en verksamhet genom att dela resurser, ansvar och risker, så att projekten blir lättare att genomföra och mer varaktiga (10).

3.4.2

Kommittén anser också att man bör stödja den nya dynamik som kooperativmodellen skapar i de nya medlemsländerna när det gäller miljön och kampen mot social utslagning, och se till att de nätverk som vissa kooperativ bildat inte upplöses på grund av förändringar som rör denna företagsform.

3.5

Man kan förstå att kommissionen valt att framhålla de kooperativa föreningarnas småföretagsdimension, men kommittén erinrar om att många kooperativa föreningar och kooperativa grupper är för stora för att räknas som små eller medelstora företag. Därför rekommenderar kommittén att förslagen i meddelandet inte begränsas till att gälla småföretag. Det gäller särskilt hänvisningar till vissa gemenskapsåtgärder, t.ex. företagstjänster eller tillgång till finansiering.

4.1.1

I hela meddelandet uppmärksammar kommissionen särskilt lagstiftningen för kooperativ, framför allt de olika nationella bestämmelserna. Kommittén stöder detta angreppssätt, eftersom kooperativen behöver bästa möjliga rättsliga ram både på nationell nivå och på EU-nivå för att kunna utveckla sin verksamhet.

4.1.2

De kooperativa föreningarna är även underställda bestämmelser som rör bolagsrätt (redovisningslagstiftning, sociallagstiftning, konkurrenslagstiftning och skattelagstiftning etc.). Om dessa typer av lagstiftning inte tar hänsyn till vissa kooperativa särdrag, kan man förmoda att kooperativens verksamhet riskerar att hämmas även om kooperativlagstiftningen är optimal.

4.1.2.1

Redovisningsstandardsprojektet IAS 32 innebar till exempel att andelarna i de kooperativa föreningarna skulle räknas till skulderna i stället för till de egna medlen, eftersom medlemmarna kan kräva att få ut dem. När man upptäckte vilka följder denna bestämmelse fick för kooperativen gjordes en tolkning av principen som tillåter ett undantag från regeln under två extra förutsättningar (11). Det faktum att man inte har sett över bestämmelsen utan lagt till en tolkning för de kooperativa föreningarna ger stöd för uppfattningen att denna företagsform allmänt betraktas som ett undantag i förhållande till aktiebolag. Som tidigare nämnts (se punkt 3.1) anser kommittén att de kooperativa föreningarna inte bör betraktas som undantagsfall, utan att lagstiftningen när detta är nödvändigt bör anpassas för att ta hänsyn till kooperativa särdrag.

4.1.2.2

Kommittén uppmanar därför kommissionen att beakta de samverkansvinster som kooperativlagstiftningen och de andra typerna av lagstiftning tillsammans bör ge, och att vidta konkreta åtgärder för att uppnå dessa effekter.

4.1.2.3

I samma anda föreslår kommittén att de expertgrupper som fått i uppdrag av kommissionen att yttra sig över framtida lagtexter tar hänsyn till de kooperativa föreningarnas särdrag på ett systematiskt sätt, genom att dra nytta av kompetensen i de organisationer som företräder kooperativen (12).

4.2.1

När det gäller konkurrenslagstiftningen instämmer kommittén utan omsvep i att de kooperativa föreningarna precis som andra företagstyper skall omfattas av artiklarna 81, 82 och 86–88 i EG-fördraget. Kommittén anser dock att det stycke i meddelandet som handlar om artikel 81 om kartellbildningar i fördraget inte är tydligt formulerat, när kommissionen särskilt framhåller följande: ”Att vara organiserad som ett kooperativ behöver därför inte strida mot artikel 81 i EG-fördraget, men kooperativets beteende eller dess regler kan betraktas som konkurrensbegränsande”  (13). Kommissionen förespråkar att konkurrensbestämmelserna skall få större spridning inom de olika kooperativa sektorerna.

4.2.1.1

Den hearing med företrädare för de kooperativa sektorerna som kommittén anordnade den 11 oktober 2004 gav vid handen att problemet beror mindre på okunskap om konkurrensbestämmelserna än på det faktum att dessa bestämmelser inte alltid tar hänsyn till de kooperativa särdragen. Kommittén uppmanar därför kommissionen att också inrikta sina åtgärder på de enheter som arbetar med konkurrenspolitiken, så att dessa får en bättre kunskap om de kooperativa föreningarnas olika organisationsformer.

4.2.1.2

Kommittén framhåller att många olika företagsformer på marknaden är en grundförutsättning för sund konkurrens, och anser även att det angreppssätt som kommittén uppmanar till skulle göra det möjligt att undvika att kooperativ diskrimineras på grund av sin organisation.

4.2.2

Kommittén vill även uppmärksamma att det i vissa länder är förbjudet att etablera sig i kooperativ form för att utöva verksamhet inom en viss sektor (14). Detta är ett tydligt hinder för etableringsfriheten. Situationen är desto mer beklagansvärd som förordningen om stadgan för europeiska kooperativa föreningar bekräftar detta förbud (15). Kommittén uppmanar därför kommissionen att genomföra studier om förbudens omfattning och följdverkningar.

4.2.3

När det gäller beskattning av kooperativa föreningar stöder kommittén ”principen om att skydd eller förmåner som erbjuds en viss slags organisation bör stå i proportion till rättsliga begränsningar och socialt mervärde” (16) som denna organisationsform innebär. I detta sammanhang bör kommissionen uppmana medlemsländerna att undersöka möjligheterna att ge kooperativa föreningar skattemässiga incitament i förhållande till deras sociala nytta eller bidrag till den regionala utvecklingen, på villkor att respekten för de kooperativa principerna och värdena noga kontrolleras (17).

4.3.1.1

Ekonomins globalisering leder till ökade lönsamhetskrav på företagen, något som ibland minskar utrymmet för andra hänsyn. Företagens sociala ansvar, dvs. ”ett begrepp som innebär att företagen på frivillig grund integrerar sociala och miljömässiga hänsyn i sin verksamhet och i sin samverkan med intressenterna”  (18) är inte ett nytt begrepp för de kooperativa föreningarna. Det faktum att företagen kombinerar ekonomiska och sociala mål och att deras funktionssätt grundar sig på personer och principer för interndemokrati gör att de per definition har ett socialt ansvar och gör stora åtaganden på detta område (19).

4.3.1.2

Kommittén beklagar att denna dimension inte behandlas i meddelandet, och rekommenderar därför en åtgärd för att främja de kooperativa föreningarnas praxis på detta område (20).

4.3.2.1

Kommittén har redan i många år och med stort intresse följt de frågor som rör företagsledning (21). Diskussionerna på detta område handlar dock sällan om kooperativa föreningar. Detta är ganska paradoxalt eftersom en rad bestämmelser som rör organisationen av de kooperativa föreningarna har fått dem att genomföra särskilda företagsledningsmodeller (22). Även de tjänster som utförs av kooperativens sammanslutningar för revision kan på ett avgörande sätt bidra till att kooperativens verksamhet blir framgångsrik. Sådana sammanslutningar bedriver verksamhet i många medlemsstater och har i vissa fall en hundraårig tradition. Det är därför viktigt att dessa kooperativa institut erkänns – och inte utesluts – i gemenskapens bestämmelser om lagstadgad revision.

4.3.2.2

Det vore värdefullt om dessa erfarenheter kunde berika diskussionen om företagsledning och utmynna i framsteg och rekommendationer som kunde tillämpas på de olika företagsformerna.

4.4.1

Kommittén vill även fästa kommissionens uppmärksamhet på grupper av kooperativa företag. Det är företagsmodeller som använder partnerskaps- och samarbetsstrategier hellre än fusioner och förvärv. Därmed blir det möjligt för företagen att klara av de utmaningar som globaliseringen och den ökade konkurrensen innebär, samtidigt som de bibehåller och tydligt visar sin kooperativa identitet.

4.4.2

När det gäller konkurrensbestämmelserna anser kommittén att man bör stödja främjande och utveckling av grupper som kan göra det möjligt för kooperativ att utveckla ett gemensamt märke eller en gemensam uppsättning varor och tjänster. Därmed skulle kooperativens utbredning stärkas både på transnationell och internationell nivå. Kommittén föreslår även att denna dimension skall få större utrymme i meddelandet.

5.1.1

Kommittén uppmanar kommissionen att vidta omfattande åtgärder för att de kooperativa föreningarnas särdrag skall synliggöras och beaktas i högre grad. Okunnigheten om kooperativa föreningar är faktiskt den främsta förklaringen till att deras potential inte utnyttjas tillräckligt. I detta sammanhang anser kommittén att kartläggning, benchmarking och spridning av välfungerande metoder som är knutna till denna företagsform bör få mer stöd och uppmuntran.

5.1.2

Kommittén föreslår även att kommissionen skall ge ett större officiellt erkännande åt ILO:s rekommendation 193, som eftersom den antagits av EU:s 25 medlemsländer utgör den främsta europeiska konsensusen om normer för främjande av kooperativ. Kommittén anser även att man bör utarbeta och inleda konkreta åtgärder, t.ex. en informationskampanj om kooperativens särdrag och företagsdimension med hjälp av video o.dyl., GD Näringslivs webbplats etc. Kampanjen är avsedd för de ekonomiska och sociala aktörerna och de nationella myndigheterna.

5.1.3

Kommittén rekommenderar för övrigt att denna åtgärd för att främja kooperativa föreningar skall genomföras inom kommissionens samtliga generaldirektorat. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas enheter som genomför initiativ som särskilt rör de kooperativa föreningarnas företagsdimension och sociala dimension (GD Inre marknaden och tjänster, GD Sysselsättning och socialpolitik och lika möjligheter, GD Konkurrens, GD Hälsa och konsumentskydd etc.).

5.2.1

Kommittén stöder kommissionens intention att förbättra de statistiska uppgifterna om kooperativa föreningar. I de flesta EU-länderna sker ingen kontinuerlig uppdatering av denna statistik, om den ens existerar. För övrigt är insamlingsmetoderna sällan enhetliga. Detta gör det i hög grad svårare att främja och förbättra kunskaperna om kooperativen.

5.2.2

För att komma till rätta med detta tänker kommissionen använda sig av så kallade satelliträkenskaper. Tillämpningen av denna teknik, som i de kooperativa föreningarnas fall ännu inte är färdigutformad, har hittills testats på organisationer som inte först och främst tillhör handelssektorn eller som drivs utan vinstsyfte (23). Kommittén framhåller också att de metoder och medel som används inte får skymma kooperativens ekonomiska och kommersiella dimension. Man kan konstatera att den offentliga hearingen i kombination med enkäten visade att de kooperativa organisationerna delar dessa farhågor.

5.2.3

För att så fort som möjligt tillgodose behovet av statistik om de kooperativa föreningarna bör man snarast, där så är möjligt, inleda ett samarbete mellan Eurostat och de nationella organ som ansvarar för statistik om företag, så att man bland annat kan dela in företagsstatistiken i kategorier utifrån deras olika rättsliga former.

5.3.1

Kommittén anser att det är viktigt att programmen för utbildning, stimulans av företagarandan och livslångt lärande (24) tar hänsyn till den kooperativa dimensionen. Kommittén erinrar om att detta tema även utvecklas i ILO:s rekommendation 193 och gläder sig över att också Regionkommittén nämner det i sitt yttrande (25). EESK stöder alltså kommissionen i dess intention att knyta samman erfarenheterna i ett nätverk och sprida dem.

5.3.2

Kommittén anser även att det behövs en lägesrapport om den kooperativa undervisningen i skolor och på universitet. Genom att avge en sådan och utarbeta och sprida särskilt pedagogiskt material skulle kommissionen kunna uppfylla två mål samtidigt: dels att knyta samman de erfarenheter som gjorts, dels att låta den kooperativa dimensionen ingå i utbildningsprogrammen.

5.4.1

Kommittén delar kommissionens önskan att de traditionella företagstjänsterna skall innehålla mer av kooperativens särskilda dimension, samtidigt som man kan erinra om att det redan finns särskilda sammanslutningar som erbjuder denna typ av tjänster. Dessa sammanslutningar bör kunna utveckla och sprida sitt tjänsteutbud i högre grad med hjälp av kommissionens åtgärder.

5.4.2

I detta sammanhang vill kommittén erinra om att det nya fleråriga programmet för företag och företagaranda 2006–2010 (26) inte innehåller några riktlinjer eller någon särskild budgetpost för kooperativa föreningar. Det bör även påpekas att handlingsplanen för entreprenörskap (27) inte innehåller någon hänvisning till kooperativa föreningar, såvida man inte räknar med det som sägs om ”den sociala ekonomin”, som även i det dokumentet används med en diffus definition.

5.5.1

Kommittén uppmanar kommissionen att som planerat snabbt undersöka möjligheten att införa en särskild hänvisning till kooperativa föreningar i Europeiska investeringsfondens instrument. Kommittén har dock fått uppgifter om att en sådan hänvisning nyligen förvägrats med motiveringen att olika rättsliga former skall behandlas lika. Kommittén uppmanar därför kommissionen att klargöra vilka nya konkreta finansieringsåtgärder den skulle kunna vidta, eftersom den andra delen av insatsen, dvs. säkerställande av att kooperativ även i fortsättningen har möjlighet att delta i andra gemenskapsprogram, inte på något sätt förändrar den nuvarande situationen. För övrigt hoppas kommittén att den europeiska fonden skall reservera en större del av sina medel för små och medelstora företag och kooperativa föreningar som inte åtnjuter så stora finansiella garantier.

5.5.2

I samma anda vill kommittén uppmärksamma kommissionen på att den nya Basel-överenskommelsen om kapitalkrav, ”Basel II”, kommer att tvinga bankerna att ta större hänsyn till företagens riskprofil, och särskilt deras solvens och förvaltning, i sina beslut om finansiering av företagen. Därmed kan det bli svårare för vissa kooperativa föreningar att få tillgång till finansiering (28).

5.5.3

Med tanke på att de kooperativa föreningarnas kapital har en särskild karaktär (andelar som inte är börsnoterade, utbetalning av andelar till deras nominella värde etc.) har föreningarna ibland svårt att finansiera sin utveckling. Det är positivt att kommissionen uppmanar de medlemsstater som har en särskild lagstiftning för kooperativa föreningar att ge dessa föreningar möjlighet att för icke-medlemmar emittera investeraraktier som får överlåtas och ger avkastning, på villkor att varken den kooperativa karaktären eller medlemskontrollen äventyras (29).

5.6.1

Kommittén delar kommissionens uppfattning om att de kooperativa föreningarna genom sina företagsledningsformer erbjuder en mycket lämplig modell för arbetstagares övertagande av företag. Kommittén föreslår att denna modell skall lyftas fram i de program och åtgärder som kommissionen tänker främja på detta område.

5.6.2

Kommissionen föreslår en studie om kooperativa föreningar med huvudsyftet att ta större hänsyn till de sociala behoven. Studien skulle kunna visa hur de kooperativa föreningarna bidrar till att uppfylla dessa mål. Kommittén rekommenderar dock att man i studien klargör skillnaden mellan sociala kooperativ och ”sociala företag” (30).

5.7.1

Visserligen är den rättsliga ramen för de kooperativa föreningarna lika viktig som de organisationsformer som används för att uppnå målen, men kommittén anser ändå att kommissionen gör rätt i att prioritera deras rättsliga ställning på såväl gemenskapsnivå som nationell nivå.

5.7.2

Kommittén uppskattar att det ordnas möten med de nationella myndigheterna om genomförandet av förordningen om europeiska kooperativa föreningar och det direktiv som hänger samman med förordningen. Kommittén förordar även en regelbunden uppföljning av detta förberedande arbete. Om man jämför olika länder ser man att företagsformen Europabolag, som nyligen erkänts, endast har införlivats i sex nationella lagstiftningar.

5.7.3

När det gäller utformningen av lagmallar vill kommittén framhålla att detta stycke är tvetydigt formulerat. Utan att förespråka en harmonisering av lagstiftningen för kooperativa föreningar framhåller kommissionen slutsatserna från högnivågruppen av experter på bolagsrätt, vilka just går i riktning mot en harmonisering av de kooperativa stadgarna.

5.7.4

Kommittén är medveten om att många artiklar i förordningen om europeiska kooperativa föreningar går tillbaka på nationella lagstiftningar. Tillämpningen av förordningen om europeiska kooperativa föreningar kommer att bli föremål för en rapport fem år efter ikraftträdandet. Om det finns orsak att utforma lagmallar för att närma kooperativlagstiftningarna till varandra eller föreslå gemensamma EU-regler, anser kommittén därför att diskussioner och arbetsinsatser i detta syfte ända från början måste genomföras tillsammans med de organisationer som företräder de kooperativa företagen.

5.7.5

I detta sammanhang vill kommittén framhålla att den offentliga hearingen visat att en rad kooperativa organisationer hellre vill att den nuvarande nationella kooperativlagstiftningen stärks än att den ses över i harmoniseringssyfte (31). Enligt dessa organisationer skulle detta vara till stor hjälp för att lösa de problem med upphörande av ömsesidigheten (32) som drabbar vissa kooperativ.

5.7.6

I detta sammanhang föreslår kommittén även att kommissionen genomför en jämförande studie av hur bestämmelser som hittills enbart gällt aktiebolag införlivats i vissa nationella kooperativlagstiftningar, dvs. vilken omfattning och vilka effekter detta har haft (33).

5.8.1

Kommittén stöder kommissionens intention att utnyttja de kooperativa föreningarnas bidrag till att uppnå gemenskapsmål genom gemenskapsprogrammen. Vi undrar dock hur detta skall åstadkommas, eftersom det för närvarande inte finns några budgetmedel avsatta för detta ändamål.

5.8.2

Meddelandet uppehåller sig särskilt vid ”jordbrukspolitiken och utvidgningen”, som är föremål för en åtgärd. Kommittén tycker att denna dimension är viktig, men anser att man även bör vidta åtgärder på de andra områden som omnämns, dvs. landsbygdsutvecklingen, den regionala utvecklingen och skapandet av arbetstillfällen.

5.8.3

Rent allmänt anser kommittén att man vid utarbetandet av stöd- och främjandeåtgärderna bör använda sig av centrum för kooperativ utveckling. Det innebär att kooperativa arbetsformer kan spridas till andra sektorer.

6.1

Kommittén välkomnar kommissionens meddelande om främjande av kooperativa föreningar i Europa. Meddelandet har utarbetats efter antagandet av förordningen om stadgan för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), och det vittnar om kommissionens intresse för kooperativa föreningar genom fokuseringen på denna företagsforms ekonomiska och sociala dimension och dess potential att förverkliga Lissabonstrategin.

6.2

Kommittén är särskilt positiv till att kommissionen prioriterar främjande av det kooperativa företagandet. De bristande kunskaperna om denna företagsform innebär att utvecklingen av kooperativa föreningar i Europa hämmas.

6.3

Kommittén stöder de viktigaste riktlinjerna i meddelandet, men efterlyser mer konkreta åtgärder med en tidsplan som fastställs i förväg. Därför rekommenderar kommittén att man snarast inleder en uppföljningsprocess för de planerade åtgärderna, i stället för att vänta till den utvärdering efter 2008 som kommissionen föreslår. Denna process bör vara nära knuten till de berörda kooperativa organisationerna på både nationell nivå och på EU-nivå.