28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 157/53

1.1

Kommissionen lade den 26 april 2004 fram ett förslag till direktiv om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG (1). Syftet med förslaget är att få till stånd ett enklare förfarande för erkännande av certifikat utfärdade av medlemsstaterna.

1.2

Utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav för sjöfolk fastställs i Internationella sjöfartsorganisationens konvention från 1978 om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess gällande lydelse (STCW-konventionen). I konventionen fastläggs bland annat kriterier för erkännande av certifikat för sjöfolk som parterna utfärdar till befälhavare, befäl och radiooperatörer.

1.3

Dessa internationella krav har införlivats med gemenskapens lagstiftning genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG (2) av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk, senast ändrat genom direktiv 2003/103/EG (3). Medlemsstaterna måste sålunda utfärda behörighetscertifikat till sjöfolk i överensstämmelse med dessa normer.

1.4

När det gäller erkännande av certifikat mellan medlemsstater fastläggs i direktiv 2001/25/EG att erkännande av certifikat som innehas av sjöfolk som är medborgare i en medlemsstat, eller i tredje land, skall omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG (4) och 92/51/EEG (5) om en generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. I den generella ordningen föreskrivs ett förfarande för erkännande av bevis på yrkeskunskaper, som innebär en jämförelse av erhållen utbildning och yrkesutbildning, liksom motsvarande kvalifikationer, ett förfarande som även kan tillämpas på sjöfolk. Om det finns stora skillnader i utbildning, kan sjömännen i fråga bli föremål för särskilda kompensationsåtgärder. Paradoxalt är det så för närvarande att det ömsesidiga erkännandet mellan EU-länder är mer komplicerat än erkännandet av tredje lands certifikat.

1.5

Därför föreslår kommissionen att medlemsstaterna automatiskt skall erkänna alla certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat till sjöfolk i överensstämmelse med direktivet. Huvudsyftet med den föreslagna åtgärden är att sjöfolk som har behörighet i en medlemsstat, och som innehar motsvarande certifikat, utan ytterligare villkor skall tillåtas tjänstgöra ombord på fartyg som för valfri medlemsstats flagg.

1.6

Vidare anser kommissionen att man i gemenskapsrätten bör införliva STCW-konventionens krav avseende språkkunskaper för sjöfolk. Sådana krav skulle möjliggöra effektiv kommunikation ombord på fartyg, samtidigt som de skulle underlätta den fria rörligheten för sjöfolk.

1.7

Kommissionens förslag syftar till att ändra direktiv 2001/25/EG på följande sätt:

2.1

EESK håller med om att det är nödvändigt med ett förfarande som förenklar medlemsstaternas erkännande av certifikat för sjöfolk inom EU i enlighet med minimikraven i direktiv 2001/25/EG med senaste ändringar.

2.2

EESK håller vidare med om att det är nödvändigt att se till att nu gällande krav uppfylls kontinuerligt och på ett riktigt sätt i enlighet med internationella förpliktelser.

2.3

EESK noterar i sina slutsatser av den 5 juni 2003 rådets tonvikt på behovet av att främja sjöfolks rörlighet inom EU (6).

2.4

EESK noterar vidare att den rådande generella ordningen för erkännandet av behörighetsgivande högre utbildning är ganska ohanterlig och utgör ett hinder för att certifikat utfärdade av medlemsstaterna blir ömsesidigt erkända såsom det stipuleras i konventionen.

2.5

EESK medger att det förfarande som nyligen införts för erkännande av certifikat från tredje land är enklare och att sjöfolk med utbildning från en medlemsstat därför kan komma att missgynnas. De föreslagna ändringarna, som är i överensstämmelse med internationella krav, är menade att avhjälpa ett sådant eventuellt missgynnande.

2.6

EESK tillstår också att vissa medlemsstater förbehåller tjänster som befälhavare och förstestyrman för sina medborgare vilket framgår av EG-domstolens fall C-47/02 och C-405/01. Detta bevisar att medlemsstater kan hindra den fria rörligheten för sjöfolk och förbehålla tjänster för sina egna medborgare. Nederländerna och Storbritannien är de medlemsstater som har de minst restriktiva riktlinjerna när det gäller anställning av andra länders medborgare.

2.7

EESK menar att det är nödvändigt med ett gemensamt arbetsspråk som allt sjöfolk förstår och kan kommunicera på. Detta är särskilt viktigt i nödsituationer och för att förbättra de sociala villkoren ombord.

2.8

EESK välkomnar att kommissionen uppmärksammar Internationella sjöfartsorganisationens studie (7) om spridning av falska certifikat, och anmodar medlemsstaterna att vidta och genomdriva alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att certifikat för sjöfolk olagligen erhålls, utfärdas och förfalskas.

2.9

EESK håller med om att det behövs ett effektivare och lättare system för ömsesidigt erkännande av certifikat mellan medlemsstater men menar att det samtidigt behövs metoder för att aktivt bekämpa bedrägerier med falska certifikat. Ett värdland måste ha lämpliga rutiner så att ett certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat kan användas på värdlandets fartyg.

2.10

EESK anser att ett värdland, samtidigt som man ställer minimikrav på certifikatets innehavare när det gäller språkkunskaper, också bör ställa krav på kunskaper i landets sjöfartslagstiftning. Därför behövs det ett ”erkännande-dokument”.

2.11

EESK håller med om att Europeiska sjösäkerhetsbyrån spelar en viktig roll för att säkerställa efterlevnad och konsekvens i medlemsstaterna och för att de administrativa kostnaderna skall hållas på en minimal nivå. Detta är nödvändigt för att säkerställa en hög yrkesstatus för sjöfolk som certifierats i medlemsstater.

2.12

EESK medger att Europeiska sjösäkerhetsbyrån har en viktig roll men erkänner också dess begränsningar. EESK uppmärksammar dock kommissionen på behovet av lämpliga finansiella, personella och tekniska resurser.

2.13

EESK uppmärksammar kommissionen på de möjliga negativa följderna av att tillåta ett obegränsat antal medborgare från en medlemsstat att segla på ett annat medlemslands fartyg. Samtidigt som detta är i överensstämmelse med arbetskraftens fria rörlighet, och också en nödvändighet i vissa fall, konstaterar EESK att ett obegränsat antal utfärdade certifikat kan påverka sysselsättningen bland sjöfolk i vissa medlemsstater negativt. I längden kan sjöfartskompetensen inom EU vara i farozonen.

2.14

EESK anmodar medlemsstaterna att samråda med arbetsmarknadens parter för att uppnå en balanserad rekrytering så att sjöfartskompetensen inom EU vidmakthålls.

2.15

EESK uttrycker besvikelse över att kommissionen, som tidigare inriktat sig på erkännande av tredje lands medborgare och nu ömsesidigt erkännande av certifikat för sjöfolk inom EU, inte nu försöker fastställa allmänt giltiga sociala skyddsbestämmelser för allt sjöfolk med anställning på fartyg med EU-landsflagg.

4.1

EESK stöder kommissionens förslag, med ovanstående invändningar och kommentarer.

4.2

EESK medger att det behövs ett enklare system för medlemsstaternas erkännande av certifikat. Ett automatiskt erkännande utesluter dock inte att man måste säkerställa lämpliga språkkunskaper, kunskaper i värdlandets sjöfartslagstiftning och förebygga ett bedrägligt förfarande med falska certifikat. Värdlandet måste ha lämpliga rutiner för detta.

4.3

Samtidigt som EESK anser att det är önskvärt med ett effektivt och tillförlitligt system för erkännande av behörighetscertifikat som utfärdats i Europeiska unionen uttrycker vi stor oro över att kommissionen inte uppmärksammar sysselsättningssituationen för EU-medborgare i framtiden och bevarandet av en hög sjöfartskompetens inom EU.

4.4

Kommittén är medveten om kommissionens och Europeiska sjösäkerhetsbyråns viktiga roll när det gäller att säkerställa stabila och tillförlitliga förfaranden och ber kommissionen se till att tillräckliga medel ställs till förfogande både på medlemsstatsnivå och på EU-nivå.

4.5

EESK konstaterar att kommissionen fäster stor vikt vid sjöfartsutbildning för att förbättra säkerheten till sjöss och skyddet av den marina miljön, men uttrycker samtidigt oro över att inga kompletterande åtgärder har vidtagits för att se till att både medborgare från tredje land och EU-medborgare inte exploateras på EU-fartyg.