92002E3591

SKRIFTLIG FRÅGA E-3591/02

från Camilo Nogueira Román (Verts/ALE) till kommissionen

(13 december 2002)

Ämne: Lagstiftningspaketen Erika och det amerikanska Oil Pollution Act från 1990

Vilka skäl har kommissionen till att man, efter olyckan med oljefartyget Erika, och tidigare de olika olyckorna vid Galiciens kust, med bland annat fartygen Polycomander, Aegean Sea, Urquiola och Casón, i initiativen till lagstiftningspaketen Erika inte har inkluderat de strikta finansiella garanti- och säkerhetsåtgärder som enligt den amerikanska lagen Oil Pollution Act från 1990 krävs av redare och fartyg efter olyckan med Exxon Valdez, och som innehåller ett obegränsat ekonomiskt ansvar, en garantifond på en miljard som krävs av redarna och krav på dubbelskrov på de fartyg som seglar i landets farvatten? Med tanke på bristerna i den europeiska lagstiftningen, under EU:s ansvar, kan det vara så att Oil Pollution Act har fått den snedvridna konsekvensen att den lett till ett negativt urval, så att fartyg i bättre skick seglar till USA, som sedan dess inte har haft fler tragiska olyckor, medan de sämre fartygen kommer till EU, vilket har lett till de kända olyckorna, bland dem de som har inträffat i Galicien?

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(26 februari 2003)

Kommissionen delar frågeställarens farhågor om negativa effekter av den amerikanska lagen Oil Pollution Act från 1990. Detta ensidiga amerikanska initiativ innebär i själva verket en ökad risk för mindre säkra fartyg i europeiska farvatten. Det är med tanke på denna risk som kommissionen tog initiativet till paketen Erika I och Erika II.

Inom ramen för Erika II föreslog kommissionen bland annat en kraftig ökning av ersättningstaket till dem som drabbas av oljeförorening genom inrättande av en fond för ersättning för skador på europeiska vatten på grund av oljeförorening (COPE-fonden) som skulle ge ett sammanlagt ersättningstak på 1 miljard euro mot nuvarande 185 miljoner euro(1). Genom fonden skulle alla som drabbas av sådan förorening kunna få full ersättning och förfarandena skulle snabbas upp.

Efter parlamentets yttrande vid första behandlingen antogs förslaget emellertid inte av rådet som i stället förespråkar en liknande fond på internationell nivå. Unionens åtgärder vad gäller förorenarens skadeståndsansvar kommer därmed, till skillnad från Förenta staternas, att vidtas inom ramen för internationella mekanismer.

På grund av bristen på framsteg på området uppmanade kommission i sitt meddelande av den 3 december 2002(2) medlemsstaterna att omedelbart ratificera protokollet om en extrafond för ersättning av skador från oljeutsläpp samt att se till att taket fastställs till 1 miljard euro och att fonden kan börja användas före slutet på 2003. Kommissionen bad också medlemsstaterna att fastställa lämpliga påföljder för de operatörer som gör sig skyldiga till förorenande utsläpp genom grov försumlighet.

Som kommissionen flera gånger har framhållit kan den internationella fonden inte utgöra ett alternativ till COPE-fonden om taket är lägre än 1 miljard euro och om inte alla kustmedlemsstater deltar från början. Om så inte är fallet är det av högsta vikt att snarast anta kommissionens ursprungliga förslag om inrättande av COPE-fonden i sin ändrade lydelse efter parlamentets behandling.

Rent konkret har kommissionen redan börjat utarbeta ett antal nya bestämmelser som bland annat syftar till att införa sanktioner för alla (dvs. inte endast redaren utan även lastens ägare, klassificeringssällskapen och alla andra involverade) som är ansvariga för förorening på grund av försummelse. Det kommer också att föreslås bestämmelser mot avsiktliga utsläpp från fartyg som kommer att kompletteras av åtgärder vad gäller insamling av bevis och eftersökning av de skyldiga. Kommissionen kommer att betona att de som gör sig skyldiga till sådan förorening inte kan befrias från sitt ansvar med motiveringen att de bidrar till FIPOL.

(1) EGT C 120 E, 24.4.2001.

(2) KOM(2002) 681 slutlig.