92002E3530

SKRIFTLIG FRÅGA E-3530/02

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(10 december 2002)

Ämne: Konkurrens mellan stora hamnar med gemensamt inland och slöseri med offentliga medel för att vinna konkurrensstriden

1. Kommer den nuvarande kommissionen ihåg diskussionerna mellan dess föregångare och Europaparlamentet om hur viktigt det är att reglera konkurrensen mellan hamnar, en diskussion som till slut dock inte ledde till några konkreta förslag i det förslag till direktiv om tillträde till marknaden för hamntjänster, som syftar till att främja konkurrensen inom hamnarna och som Europaparlamentet tog upp till första behandling den 14 november 2001?

2. Känner kommissionen till att konkurrensproblemet framför allt berör hamnarna på östsidan av Nordsjön som alla mer eller mindre betjänar samma tätbefolkade inland, nämligen de i fyra medlemsstater belägna hamnarna i Hamburg, Bremen, Amsterdam, Rotterdam, Antwerpen, Zeebrugge och Dunkerque, som till följd av detta var och en konkurrerar om samma frakter i stället för att eftersträva en rimlig arbetsfördelning?

3. Känner kommissionen även till att konkurrensen mellan de hamnstäder som nämns i fråga 2 under årens lopp har lett till att de försökt överträffa varandra med offentliga investeringar, så att det skapats överkapacitet i förhållande till hur volymerna utvecklats inom sjöfartshandeln och att man hela tiden strävar efter lägre avgifter än de näraliggande konkurrenterna och att man så långt det går försöker dölja sina ekonomiska förehavanden och spionera på konkurrenterna?

4. Erinrar sig kommissionen hur svårt det var att inom EU få till stånd ett gemenskapssystem för insamling av fartygsavfall och lastrester som gäller såväl för Nordsjön och Östersjön som för Medelhavet? Erkänner kommissionen att det är stora skillnader mellan de tätt liggande hamnarna med begränsat upptagningsområde kring Medelhavet och de stora hamnarna med gemensamt upptagningsområde i det tätbefolkade Nordsjöområdet? Kan man verkligen inom EU skapa en enda gemenskapsordning för styrning av hamnar som verkar under så skilda omständigheter, eller ser kommissionen skäl till att istället sträva efter att skapa mer begränsade bestämmelser för hamnar som i hög grad påverkar varandra?

5. Accepterar kommissionen att det för konkurrensen mellan hamnarna inte spelar någon roll om EU finns eller inte? Eller strävar kommissionen efter att hitta en särskild lösning för detta problem, utanför det föreslagna direktivets ram? Kommer detta att leda till förslag till lagstiftning och är det meddelande som utlovats att betrakta som en förberedelse för detta?

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(12 februari 2003)

1. - 5. Kommissionen erinrar sig alla tidigare diskussioner om en europeisk hamnpolitik och vill påminna ledamoten om att fördragets regler om statligt stöd också omfattar hamnar.

De viktigaste punkterna i dessa regler sammanfattades i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet Förbättrad kvalitet på de tjänster som tillhandahålls i kusthamnarna: En förutsättning för europeisk transportverksamhet(1) av den 13 februari 2001. På begäran har Europaparlamentet och rådet fått tillgång till ett mer uttömmande dokument för att underlätta den pågående debatten om direktivet om hamntjänster.

2. - 4. Kommissionen är medveten om att hård konkurrens råder mellan hamnar, särskilt efter genomförandet av den inre marknaden. Konkurrensen är särskilt hård i nordvästra Europa, där hamnarna i huvudsak betjänar samma inland, även om konkurrensen mellan hamnar inte alls är begränsad till sådana förhållanden.

Kommissionen är medveten om att offentliga och privata organ i hamnarna i nordvästra Europa har gjort betydande hamninvesteringar under senare år och fortsätter att göra det. Inget tyder på att dessa investeringar har lett till några större problem med överkapacitet. Det mesta tyder på att det allmänt sett råder jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Offentliga investeringar är tillåtna om EG-fördragets regler om statligt stöd följs. Kommissionen skulle följa upp klagomål för att bedöma om reglerna följts, precis som i tidigare fall. Kommissionen anser dock inte att ett EU-täckande operativt förvaltningsorgan bör inrättas för att fördela gods och verksamhet mellan olika hamnar i allmänhet och nordvästra Europas hamnar i synnerhet, eftersom ett sådant organ förmodligen inte skulle klara att ersätta hamnarnas och deras kunders kommersiella aktiviteter på ett tillfredsställande sätt.

EU-initiativet Interreg III för perioden 20002006, inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), kan bidra till att främja samarbetet mellan hamnar för att uppnå en mer balanserad och hållbar utveckling av sjötransporterna i Europa. Inom ramen för olika program, t.ex. för Nordsjöområdet, Östersjöområdet, Nordvästeuropa, Atlantområdet och Västra Medelhavsområdet, kan nationella, regionala och lokala myndigheter och andra aktörer hantera de frågor som nämns i punkt 4 och samarbeta för att lösa problem som rör sjötransporter och samarbete mellan hamnar. Ytterligare information finns på webbplatsen http:/europa.eu.int./comm/regional_policy/interreg3.

(1) KOM(2001) 35 slutlig.