92002E3001

SKRIFTLIG FRÅGA P-3001/02

från Winfried Menrad (PPE-DE) till kommissionen

(16 oktober 2002)

Ämne: Fågeldirektivet: Olika tolkning i medlemsstaterna

Direktiv 79/409/EEG(1) om bevarande av vilda fåglar väcker fortfarande uppståndelse bland såväl naturvänner som bland jägare. Den huvudsakliga orsaken till detta är den mycket olika tolkningen av direktivet i de olika medlemsstaterna. Jag ställer därför följande fråga till kommissionen:

Mot bakgrund av de nu pågående samtalen om att utarbeta riktlinjer för tolkningen av fågeldirektivet, på vilket sätt kommer Europeiska kommissionen att säkerställa att det i framtiden inte skall råda så stora skillnader i tolkningen av riktlinjerna?

Vilka möjligheter anser kommissionen att det finns att också med mindre byråkrati säkerställa det artskydd som på ett så glädjande sätt eftersträvas i direktivet?

Har kommissionen för avsikt att ändra fågeldirektivet i syfte att uppnå detta mål?

(1) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(20 november 2002)

Även om olika tolkningar av kraven i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar tycks ha bidragit till vissa dispyter kring dess genomförande, och då i synnerhet när det gäller dess bestämmelser om jakt, har även andra faktorer spelat en roll. Det rör sig till exempel om att vissa medlemsstater inte på ett korrekt sätt införlivat bestämmelserna i direktivet eller att de inte ser till att de efterlevs på rätt sätt. Det saknas också vetenskaplig information om fågelpopulationer och deras biologiska villkor, till exempel migration- och reproduktionsperioder, som kan underlätta korrekt tillämpning av direktivet i vissa medlemsstater.

Det finns gott om rättspraxis från domstolen som ger en exakt tolkning av bestämmelserna i direktivet, även dem som gäller jakt. Det vägledande dokumentet om jakt, som för närvarande förbereds av kommissionen med hjälp av experter från medlemsstaterna och från intressegrupperingar, skall underlätta framtida tillämpning av direktivet genom att det ger en bred översikt av jaktfrågor inom ramen för direktivet. Dokumentet kommer att bygga på relevant rättspraxis och samtidigt beskriva de rättsliga, vetenskapliga och bevarandemässiga principer som bildar basen för jaktförvaltning enligt direktivet. Även om dokumentet bidrar till att klargöra frågan, är det naturligtvis fortfarande domstolen som står för den definitiva tolkningen av ett direktiv.

Kommissionen har för avsikt att se till att alla medlemsstater samt olika nyckelintressenter får tillgång till det vägledningen, vilket bör borga för att tolkningarna i framtiden inte skiljer sig åt alltför mycket. Kommissionen hoppas att vägledningen kommer att fungera som hjälp för medlemsstaterna i fråga om att uppnå en enhetlig tillämpning av direktivet, och att man på så vis skall kunna undvika de missförstånd som tidigare uppstått. Kommissionen kommer dock, i sin roll som EG-fördragets väktare, att fortsätta att övervaka hur direktivet tillämpas i varje medlemsstat och vidta nödvändiga åtgärder om det inte följs.

Kommissionen uppmuntrar också den konstruktiva dialog om hållbar jakt inom ramen för direktivet som pågår mellan olika nyckelintressenter, exempelvis representanter från jaktorganisationer och sällskap för fågelskydd. Detta syftar till ett partnerskapssamarbete som skall leda fram till vetenskapliga, bevarandemässiga, förvaltningsmässiga och medvetandehöjande åtgärder i fråga om hållbar jakt. Samtidigt skall man säkerställa direktivets grundmål som består av att bevara gemenskapens bestånd av vilda fåglar.

Det finns för närvarande inga planer på att ändra direktivet, förutom anpassningar av dess bilagor med förslag från kandidatländerna som underlag.