52001IR0071

Yttrande från Regionkommittén om "Informationsmeddelande från kommissionen: Gemensamma ekonomiska ramar 2004-2006 för anslutningsförhandlingarna"

(2002/C 278/12)

BAKGRUND

Kommissionens informationsmeddelande av den 30 januari 2002: Gemensamma ekonomiska ramar 2004-2006 för anslutningsförhandlingarna (SEK(2002) 102 slutlig).

Presidiets beslut av den 12 mars 2002 att i enlighet med artikel 265 femte stycket i EG-fördraget ge utskottet för yttre förbindelser i uppdrag att utarbeta ett yttrande på eget initiativ i frågan.

Det utkast till yttrande (CdR 71/2001 rév.) som antogs av utskottet för yttre förbindelser den 3 april 2002 (föredragande: Paul Hanningfield, Essex County Council, UK-PPE).

Diskussionsunderlag från kommissionen från den 30 januari 2002: Utvidgningen och jordbruket: en lyckad integreringen av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken. (SEK(2002) 95 slutlig).

Kommissionens meddelande av den 30 januari 2002: Första lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen (KOM(2002) 46 slutlig).

Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Berlin den 24-25 mars 1999.

Regionkommitténs yttrande om "Den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse för regionerna vid EU:s utvidgning" (CdR 416/2000 fin)(1).

Regionkommitténs yttrande om "Stöd till utvecklingen av institutionella strukturer på lokal och regional nivå i kandidatländerna" (CdR 102/2001 fin)(2).

Regionkommitténs yttrande om "Andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning" (CdR 74/2001 fin)(3).

Regionkommitténs yttrande om "Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygdens konkurrenskraft" (CdR 526/1999 fin)(4).

Regionkommitténs yttrande om "De regionala konsekvenserna av EU:s jordbruks- och landsbygdspolitik (en politisk utvärdering)" (CdR 253/2000 fin)(5).

Regionkommitténs yttrande om "Agenda 2000: Finansiering av Europeiska unionen efter 1999 med hänsyn till 2000-talets utvidgningsperspektiv och utmaningar" (KOM(97) 2000 slutlig) (CdR 303/97 fin)(6).

Rapporten från kontaktgruppen ReK/kandidatländerna 1998-2001 (R/CdR 448/2001 pt 13 a).

Utgångspunkter

Den första omgången i utvidgningen av EU utgör en utmaning som kommer att prägla Europa under mycket lång tid framöver och få konsekvenser på alla områden i debatten om EU:s framtida karaktär och struktur.

Lokala och regionala myndigheter står för genomförandet av en stor del av gemenskapslagstiftningen och har en nyckelroll i arbetet med att göra utvidgningen till en framgång.

Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén enhälligt följande yttrande vid sin 44:e plenarsession den 15-16 maj 2002 (sammanträdet den 16 maj).

REGIONKOMMITTÉNS SYNPUNKTER OCH REKOMMENDATIONER

1. Allmänna kommentarer om informationsmeddelandets innehåll

1.1. Regionkommittén noterar att inställningen till EU-medlemskapet under de senaste månaderna har blivit mer negativ i vissa kandidatländer. Det finns en fara för att attityden nu inför anslutningen kan bli än mer negativ om förhandlingarna ger intryck av att kandidatländerna kommer att bli en andra klassens medlemmar.

1.2. ReK noterar att de viktigaste ekonomiska frågorna berör den gemensamma jordbrukspolitiken och Sammanhållningsfonden. Av EU:s budget används för närvarande 80 % till jordbruksstöd och stöd till de minst gynnade regionerna.

1.3. Kommittén är medveten om att det under innevarande stödperiod skulle innebära en stor ekonomisk påfrestning för de befintliga medlemsstaterna om man skulle utsträcka den aktuella politiken till fullo, utan övergångsperioder eller infasning för de nya medlemsstaterna. I detta sammanhang vill ReK betona att man inte bör koppla ihop diskussionen om reformen av EU med anslutningsförhandlingarna.

1.4. ReK anser att det också ligger i kandidatländernas intresse att det finns en övergångsperiod när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna. Den förestående utvidgningen med nya medlemsstater visar än en gång att reformen av GJP borde ha genomförts för länge sedan.

1.5. Regionkommittén stöder kommissionens inställning att man bör respektera det utgiftstak som man kom överens om i Berlin för perioden fram till 2006 och anpassa de ramar som fastställdes i Berlin på grundval av antagandet att upp till tio nya stater blir medlemmar i EU 2004.

1.6. ReK anser att anpassningen av den övergripande ekonomiska ramen i detta fall bör ses över i syfte att se till att det inte uppstår några oproportionerligt negativa effekter i regionerna, vare sig i de befintliga eller i de kommande medlemsstaterna.

2. Jordbruksfrågor

2.1. Regionkommittén anser att det finns behov av att vidareutveckla reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken med beaktande av jordbrukarnas roll för landsbygdsekonomin och med särskild hänsyn till svårigheterna för jordbrukare som verkar i områden med allvarliga naturbetingade nackdelar och ändå bedriver jordbruk på det hållbara och miljövänliga sätt som bör stå som föredöme inom EU.

2.2. ReK stöder den helt entydiga hållningen i SEK(2002) 95 slutlig att en tudelad jordbrukspolitik inte är hållbar på lång sikt. Vidareutvecklingen av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste leda till en politik som är gemensam för alla medlemsländer.

2.3. Regionkommittén stöder anpassningen av Berlinramen så att jordbrukare i de nya medlemsstaterna stegvis får tillgång till direktstöd inom Berlinramens finansiella tak.

2.4. Kommittén delar kommissionens åsikt att det bästa sättet att lösa det akuta behovet av en omstrukturering av jordbruksnäringen i de nya medlemsstaterna inte är omedelbar tillgång till fullt direktstöd, eftersom detta skulle medföra orättvisor i jordbrukets situation i förhållande till andra ekonomiska sektorer och i landsbygdens situation i förhållande till städernas.

2.5. Enligt ReK:s uppfattning måste övergångsperioder åtföljas av reformer av berörda delar av EU-politiken, med en exakt tidsplan som bör vara resultatet av ett brett samförstånd mellan de nuvarande 15 medlemsstaterna.

2.6. ReK noterar den risk som påpekas i SEK(2002) 95 slutlig, att omstruktureringsprocessen under de första åren efter anslutningen kan komma att förknippas med arbetslöshet och fattigdom på landsbygden och att alla åtgärder som försämrar småjordbrukarnas(7) möjligheter och välfärd kan visa sig vara kontraproduktiva om man inte ser till att det finns annan social trygghet.

2.7. ReK stöder de förslag som läggs fram i SEK(2002) 95 slutlig att man för att lindra följderna av inträdet på inre marknaden bör ge schablonstöd till småjordbruken under en övergångsperiod.

2.8. Kommittén välkomnar förslaget att förenkla villkoren för de nya medlemsstaterna när det gäller att få tillgång till stöd med tanke på de förhållandevis höga administrativa kostnaderna som ett stort antal utbetalningar till små jordbruk innebär(8).

2.9. Regionkommittén är medveten om de farhågor som finns i vissa kandidatländer för att dessa förslag kommer att innebära att stödet även fortsättningsvis kommer att fördelas ojämnt inom EU så att rikare regioner kommer att gynnas på fattigare regioners bekostnad.

2.10. Mot bakgrund av ovanstående rekommenderar kommittén att man inför kvalitativa kriterier för full tillgång till den gemensamma jordbrukspolitiken, i enlighet med de kvalitetsskäl som kommissionen för fram för att inte helt utsträcka den gemensamma jordbrukspolitiken till de nya medlemsstaterna och eftersom EU:s hållning enligt SEK(2002) 95 slutlig bör vara att på bästa möjliga sätt stödja de åtgärder som vidtas i kandidatländerna för att omstrukturera och modernisera jordbruket.

2.11. Kommittén stöder kommissionens förslag att öka utgifterna för social utveckling upp till 80 % av vad som gäller för utbetalningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken och inom Berlinramens finansiella tak.

3. Strukturåtgärder

3.1. I samtliga kandidatländer kommer en effektiv regionalpolitik och förvaltning att vara mycket betydelsefull för genomförandet av gemenskapslagstiftningen och möjligheterna för landet i fråga att dra nytta av ett kommande EU-medlemskap.

3.2. Regionkommittén stöder anpassningen av det ekonomiska stödet inom Berlinramen med hänsyn till möjligheten att tio nya kandidatländer kan komma att ansluta sig 2004.

3.3. Kommittén delar kommissionens åsikt att ländernas förmåga att tillgodogöra sig EU-stöd måste tas med i beräkningen och att stödet i större utsträckning bör finansieras via Sammanhållningsfonden för att denna förmåga skall öka.

3.4. ReK inser att en viktig faktor för framgång för EU ligger i att främja ekonomisk och social sammanhållning. En utvidgning till 25 medlemsstater skulle innebära en ökning av de regionala och territoriella skillnaderna som vida överstiger tidigare erfarenheter(9). Det gäller att hitta jämvikten mellan de nya medlemsstaternas behov och behoven i de gamla medlemsstater som ännu inte har uppnått konvergens med EU:s standarder. Det är likaledes nödvändigt att varje reform eller fördjupning av de mål och förfaranden som skall tillämpas i samband med strukturåtgärderna sker med hänsyn till alla kandidatländer, utan att man för den skull glömmer bort de nuvarande 15 medlemsstaternas fattigaste regioner och regioner med strukturella brister, så länge som de stora skillnaderna består.

3.5. Regionkommittén anser att sammanhållningspolitik gynnar hela unionen eftersom den stimulerar efterfrågan på varor och tjänster samt ökar unionens konkurrenskraft och ger möjlighet till hållbar tillväxt. Att sammanhållningspolitiken är framgångsrik märks i Sammanhållningsfondens fyra mottagarländer (Spanien, Irland, Portugal och Grekland), som alla har närmat sig gemenskapsgenomsnittet när det gäller BNP per capita. I Irland har BNP per capita stigit från 64 % av gemenskapsgenomsnittet 1988 till 119 % år 2000, och i de övriga tre länderna har det skett en ökning från i genomsnitt 68 % till 79 % av gemenskapens genomsnitt.

3.6. Regionkommittén stöder den åsikt som förs fram i KOM(2002) 46 slutlig att det inte i någon region får hända att strukturstödet för mål 1-områden plötsligt upphör(10). Kommissionen måste dock klargöra att detta stöd inte får öka medlemsstaternas budgetåtaganden.

3.7. Kommittén önskar en större decentralisering av sammanhållningspolitiken så att partnerskap förvaltas på lokal och regional nivå. Partnerskap på lokal nivå med lokala intressenter är nyckeln till framgång för de regionala utvecklingsstrategierna. Kommissionen bör i större utsträckning beakta regionala och lokala initiativ avsedda att främja gränsöverskridande samarbete på transnationell och mellanregional nivå.

4. Intern politik

4.1. Regionkommittén välkomnar kommissionens erkännande av att institutionsuppbyggnaden bör prioriteras. ReK:s utvidgningsgrupp har i sitt arbete visat att de regionala och lokala myndigheterna har en central roll för kandidatländernas funktion inom EU. Dessa länder behöver fortfarande mycket stöd för att kunna bygga upp lokala och regionala förvaltningsstrukturer. Om gemenskapslagstiftningen och unionens jordbruks- och strukturpolitik skall kunna genomföras måste man bygga upp sakkunskap, kompetens och kapacitet på lokal och regional nivå.

4.2. Kandidatländernas svårigheter att tillgodogöra sig tillgängliga resurser via strukturfonder måste nu ges stor uppmärksamhet. Särskilda åtgärder måste vidtas för att snarast möjligt stärka kandidatländernas förutsättningar att nyttja stödet på ett effektivt sätt. Kommissionen bör bl.a. ta detta i beaktande i överväganden om hur Phare-medlen skall användas. En viktig fråga i anslutningsförhandlingarna bör vara hur EU-medlen bättre kan bidra till uppbyggnad av stabila lokala och regionala strukturer i kandidatländerna.

4.3. ReK ser positivt på det extra stödet till avvecklingen av kärnkraftverk i Slovakien och Litauen.

5. Cypern

5.1. Regionkommittén stöder kommissionens avsikt att ge extra stöd till Cyperns norra delar, om dessa skall ingå vid anslutningen.

6. Övergångsordning

6.1. Regionkommittén stöder inrättandet av en övergångsordning så att inget kandidatland får ett sämre nettobudgetläge än året före anslutningen.

Bryssel den 16 maj 2002.

Regionkommitténs

ordförande

Albert Bore

(1) EGT C 107, 3.5.2002, s. 3.

(2) EGT C 107, 3.5.2002, s. 32.

(3) EGT C 107, 3.5.2002, s. 27.

(4) EGT C 317, 6.11.2000, s. 7.

(5) EGT C 357, 14.12.2001, s. 29.

(6) EGT C 64, 27.2.1998, s. 40.

(7) Nationell statistik från Polen visar att det finns 350000 jordbruk som inte är tillräckligt stora för att man skall kunna leva av avkastningen, vilket innebär att de har en storlek på 3-15 hektar.

(8) I de flesta av länderna består minst hälften av jordbruken av mindre än fem hektar (SEK(2002) 95 slutlig).

(9) I EU-25 skulle BNP-kvoten mellan de 10 % rikaste regionerna och de 10 % minst utvecklade stiga till 4.5, vilket skall jämföras med 2.6 i dagens EU. För de rikaste 10 % av regionerna skulle BNP vara 170 % av gemenskapsgenomsnittet, för de minst utvecklade 10 % skulle BNP ligga på 38 % av gemenskapsgenomsnittet.

(10) I en union med 25 medlemsstater kommer de regioner där BNP ligger på mindre än 75 % av gemenskapsgenomsnittet (tröskeln för mål 1) att ha en sammanlagd folkmängd på 115 miljoner, dvs. 25 % av den totala folkmängden. Fyra av tio invånare skulle då vara bosatta i regioner i nuvarande EU, medan övriga sex skulle vara bosatta i regioner i kandidatländerna. De regioner som för närvarande är mål 1-områden men som efter utvidgningen kommer att hamna över tröskeln på 75 % har en folkmängd på 37 miljoner. Cirka 25 miljoner av dessa bor i regioner som inte längre kommer att vara stödberättigade på grund av den statistiska BNP-minskning som följer av utvidgningen. Tolv miljoner av dessa bor i regioner som oavsett utvidgningen inte längre skulle ha varit stödberättigade p.g.a. konvergensframgångarna.