52002PC0159

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. INLEDNING OCH BAKGRUND

I och med att Amsterdamfördraget trädde i kraft överfördes det civilrättsliga samarbetet från tredje pelaren (artikel K 1.6 i EU-fördraget) till första pelaren. Enligt artiklarna 61 c och 65 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall gemenskapen besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl. Åtgärderna skall bland annat omfatta förbättring och förenkling av erkännande och verkställighet av avgöranden i mål och ärenden av civil och kommersiell natur.

Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [1], som träder i kraft den 1 mars 2002, innebär ett stort steg framåt när det gäller att förenkla förfarandet för att erhålla en verkställighetsförklaring (exekvatur) jämfört med 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som förordningen kommer att ersätta. Enligt förordningen skall verkställighetsförklaringen utfärdas om vissa formkrav är uppfyllda. Förklaringen kan endast ifrågasättas genom överklagande från den tappande parten. Trots vissa ändringar och förenklingar innebär förordningen emellertid inte att alla domar kan erkännas och verkställas helt automatiskt inom Europeiska unionen. Det finns fortfarande mellanliggande åtgärder som i alltför hög grad begränsar sådant erkännande och verkställighet.

[1] EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

Europeiska rådet i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 uttalade sitt stöd för principen om ömsesidigt erkännande, som enligt dess förmenande bör bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet inom unionen. Principen bör gälla såväl domar som andra avgöranden av rättsliga myndigheter. När det gäller civilrättsliga ärenden efterlyste Europeiska rådet en ytterligare minskning av de mellanliggande åtgärder som fortfarande krävs för att möjliggöra erkännande och verkställighet av avgöranden och domar i samtliga medlemsstater. Som ett första steg föreslog Europeiska rådet att avgöranden i vissa typer av mål skall erkännas automatiskt i hela unionen utan några mellanliggande förfaranden eller grunder för att vägra verkställighet, och att miniminormer eventuellt skall fastställas för vissa aspekter av den civilprocessrättsliga lagstiftningen. Europeiska rådet anmodade rådet och kommissionen att senast i december 2000 anta ett åtgärdsprogram för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande. Enligt detta program borde också arbetet påbörjas med en europeisk exekutionstitel och med de delar av processrätten för vilka gemensamma miniminormer är nödvändiga för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

I kommissionens och rådets gemensamma åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område [2], som antogs av rådet den 30 november 2000, angavs att avskaffande av exekvaturförfarandet för obestridda fordringar bör tillhöra gemenskapens prioriteringar. I åtgärdsprogrammet framhålls det att det i sig är motsägelsefullt att ett exekvaturförfarande kan försena verkställigheten av beslut som rör obestridda fordringar, och att detta till fullo motiverar att området blir ett av de första där exekvaturförfarandet avskaffas. Det påpekas att en snabb indrivning av utestående fordringar är en absolut nödvändighet för handeln, och att långsamma förfaranden utgör ett ständigt bekymmer för de ekonomiska kretsar som berörs av att den inre marknaden fungerar väl.

[2] EGT C 12, 15.1.2001, s. 1.

Vid justitieministrarnas informella sammanträde i Stockholm den 8-9 februari 2001 bekräftades att en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar är det första steget som bör tas för att avskaffa exekvaturförfarandet. Under det svenska ordförandeskapet diskuterade rådets kommitté för civilrättsliga frågor det allmänna tillvägagångssättet och man gjorde betydande framsteg, i synnerhet i fråga om tillämpningsområdet för den rättsakt som skall utarbetas [3].

[3] En sammanfattning av det arbete som utfördes under det svenska ordförandeskapet återfinns i rådsdokument nr 10480/01, JUSTCIV 88 (29.6.2001).

2. FÖRSLAGETS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

Kommissionen lägger härmed fram ett förslag till rådsförordning om en europeisk exekutionstitel för obestridda penningfordringar. Enligt förslaget avskaffas alla kontroller av domar som har meddelats i en medlemsstat som ett krav för verkställighet i en annan medlemsstat. Detta ligger i linje med åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande och prioriteringarna i det programmet samt med det förarbete som utförts av Kommittén för civilrättsliga frågor.

Kommissionen är medveten om att begreppet "europeisk exekutionstitel" ofta har använts med anspelning på ett enhetligt förfarande för att erhålla ett avgörande, som sedan kan verkställas utan exekvaturförfarande i samtliga medlemsstater. I kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet Effektivisering av hur domar meddelas och verkställs inom Europeiska unionen [4] noterades denna betydelse av begreppet. Men där konstaterades också att enhetliga förfaranden i ursprungsstaten och avskaffande av exekvaturförfarandet är två skilda frågor som kan lösas oberoende av varandra. I åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande riktar man in sig på båda frågorna, men gör åtskillnad mellan dem. Man preciserar att exekvaturförfarandet på vissa områden skulle kunna avskaffas genom införandet av ett särskilt, enhetligt eller harmoniserat förfarande, som inrättats inom gemenskapen.

[4] KOM(97) 609 slutlig, EGT C 33, 31.1.1998, s. 3, punkt 9.

Kommissionen strävar efter att uppfylla båda målsättningarna när det gäller obestridda fordringar, men inte samtidigt i ett och samma lagstiftningsförslag.

* Syftet med detta förslag är att avskaffa mellanliggande åtgärder som en förutsättning för verkställighet i andra medlemsstater av avgöranden som har meddelats utan att gäldenären har gjort några invändningar om skuldens art eller storlek. I linje med vad som bestämts vid överläggningarna i Kommittén för civilrättsliga frågor är förslagets tillämpnings område inte begränsat till exekutionstitlar som erhållits efter ett specifikt påskyndat förfarande för fordringar som kan förväntas vara obestridda. Tanken är att man på så sätt skall kunna skapa konkreta fördelar för borgenärerna som snabbt och effektivt kan få betalningsdomar verkställda utomlands, utan att rättsväsendet i den utländska staten behöver kopplas in, med de dröjsmål och utgifter detta skulle innebära.

* Parallellt arbetar kommissionen på en grönbok om ett enhetligt eller harmoniserat förfarande för ett europeiskt betalningsföreläggande, som är tänkt att läggas fram under 2002 [5]. Ett sådant förslag om harmonisering, som påverkar inte bara betalnings föreläggandet utan också bestämmelserna om delgivning av domstolshandlingar i allmänhet, kräver noggrann utredning och bred remiss innan det kan läggas fram. Genom att avskaffandet av exekvaturförfarandet skiljs från harmoniseringen av de processuella bestämmelserna kan arbetet gå snabbt framåt på det förstnämnda området, samtidigt som arbetet på det sistnämnda området förbereds.

[5] Grönboken kommer också att behandla förenklad och påskyndad handläggning av småmål genom fastställande av gemensamma rättegångsregler eller miniminormer.

En förutsättning för avskaffandet av exekvaturförfarandet är att det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättssystem ökar. Vidare måste man uppfylla kraven på en rättvis rättegång i artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Av dessa båda skäl anser kommissionen att det är viktigt med vissa processuella miniminormer. Det överväldigande flertalet avgöranden om obestridda fordringar meddelas utan att gäldenären deltar i rättegången. Det antas att denna passivitet beror på ett överlagt beslut, där gäldenären bedömer att fordran är välgrundad, eller på att denne medvetet ignorerar domstolsförfarandet. I avsaknad av reaktion från gäldenärens sida är det enda beviset för att denne medvetet har kunnat välja att utebli från domstolsförfarandet en korrekt utförd delgivning inom fastställda tidsfrister av handlingar, där gäldenären informeras om fordran, om sina processuella rättigheter och skyldigheter samt om följderna av att utebli.

När erkännande och verkställighet har vägrats enligt 1968 års Brysselkonvention har det oftast varit fråga om tredskodomar som meddelats trots att svaranden inte har delgivits rättegångshandlingarna i rätt tid och på rätt sätt och därmed inte har kunnat förbereda sitt svaromål. I åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande fastslås att en säker, effektiv och snabb delgivning av handlingar är grundläggande för det ömsesidiga förtroendet mellan olika nationella rättssystem. Man planerar därför att harmonisera gällande bestämmelser i denna fråga eller att utarbeta miniminormer.

Det här förslaget innehåller därför miniminormer om delgivning av handlingar. Normerna omfattar tillåtna delgivningsmetoder och delgivningsfrister som är tillräckliga för att gäldenären skall kunna förbereda sitt svaromål och informeras på ett korrekt sätt. Endast om dessa miniminormer har följts är det motiverat att avskaffa all prövning i verkställighetsmedlemsstaten av huruvida svarandesidans rättigheter har tillvaratagits.

Om exekvaturförfarandet skall kunna avskaffas, måste prövningen av huruvida bestämmelserna i detta förslag, i synnerhet miniminormerna, är uppfyllda utföras av domstolarna i den medlemsstat där domen meddelades. Den europeiska exekutionstitel som föreslås här är ett heltäckande och tydligt intyg om att alla villkor för verkställighet i hela gemenskapen är uppfyllda och att några ytterligare mellanliggande åtgärder inte krävs.

Syftet med detta förslag är att erbjuda medlemsstaterna och borgenärer en ytterligare möjlighet till förenklad verkställighet. De är emellertid inte tvungna att använda sig av den. Medlemsstaterna får själva avgöra huruvida de skall anpassa sin lagstiftning till miniminormerna i kapitel III. Om de väljer att göra det, kan så många avgöranden om obestridda fordringar som möjligt få status av europeiska exekutionstitlar. Borgenärerna å sin sida kan också välja vilket förfarande som passar dem för att göra en dom verkställbar i en annan medlemsstat: de kan ansöka om att domstolen utfärdar ett intyg om europeisk exekutionstitel eller en verkställighetsförklaring enligt rådets förordning (EG) nr 44/2001.

3. KOMMENTARER TILL DE ENSKILDA ARTIKLARNA

Artikel 1 - Syfte

I artikeln anges kortfattat förordningens syfte i enlighet med vad som angivits ovan.

Artikel 2 - Tillämpningsområde

Det allmänna tillämpningsområdet är det samma som i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

Artikel 3 - Definitioner

Punkt 1 återger artikel 32 och punkt 2 återger artikel 62 (dock endast vad avser betalningsförelägganden) i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

Fordran

Förordningens tillämpningsområde är begränsat till penningfordringar som avser ett bestämt belopp, oavsett storlek, vilket är i linje med vad man kommit fram till under förslagets beredning.

Obestridd fordran

En fordran kan anses som obestridd i två fall. För det första om gäldenären aktivt har deltagit i ett domstolsförfarande eller - i fråga om officiella handlingar, s.k. actes authentiques - ett förfarande utanför domstol, och medgivit fordran. Ett sådant medgivande kan ta sig formen av ett godkännande i domstol, följt av en dom som bygger på detta godkännande, eller av en förlikning som stadfästs av domstol eller av en annan handling som stadfästs som en officiell handling. Punkt 4 a och d täcker alla dessa möjligheter.

Det andra fallet är om gäldenären inte har svarat på en uppmaning från domstol att uttala sig om en fordran; gäldenären antas då inte ha några invändningar. Enligt punkt b krävs det att invändningar fullständigt saknas under hela förfarandet, oavsett om det rör sig om en rent skriftlig handläggning eller en muntlig förhandling från vilken gäldenären har uteblivit eller där han har deltagit men inte invänt mot fordran. Blotta påståendet från gäldenären att han har betalningssvårigheter och ett yrkande om senarelagd betalning eller avbetalning, utan att gäldenären anför några grunder för detta, kan inte anses som en invändning. Det innebär ju inte alls att gäldenären ifrågasätter fordrans giltighet. Det rör sig i sådana fall bara om en faktisk betalningsoförmåga eller med andra ord om ett påstående om sannolikheten för att domen kan verkställas. Punkt c handlar däremot om det särskilda fallet att gäldenären har invänt mot fordran, men sedan uteblir från en domstolsförhandling som han har kallats till. Att på detta sätt utebli från förhandlingen kan med all rätt tolkas som att han beslutat att inte längre invända mot fordran. Punkterna b och c omfattar både tredskodomar och betalningsförelägganden som meddelats enligt särskilda påskyndade förfaranden som bygger på att gäldenären inte invänt, till exempel det franska "injonction de payer" eller det österrikiska och tyska "Mahnverfahren".

Dom som har vunnit laga kraft

Endast en dom som har vunnit laga kraft kan intygas vara en europeisk exekutionstitel enligt artikel 5 a. I punkt 5 finns en självständig definition av dom som har vunnit laga kraft. Det skall vara en dom som inte kan överklagas eller en dom som kan överklagas, men där gäldenären inte har gjort det inom angiven tidsfrist.

Överklagande

Definitionen i punkt 6 bygger i allt väsentligt EG-domstolens tolkning av begreppet "ordinära rättsmedel" med avseende på artiklarna 30 och 38 i 1968 års Brysselkonvention [6]. Definitionen verkar lämplig att använda även i denna förordning.

[6] EG-domstolens dom av den 22 november 1975 i mål 43/77, Industrial Diamond Supplies mot Luigi Riva, Rec. 1977, s. 2175 (ej översatt till svenska).

Officiell handling

Förordningen ger en definition av officiell handling, vilket inte finns i 1968 års Brysselkonvention och rådets förordning (EG) nr 44/2001. Punkt 7 a innehåller de krav som EG-domstolen [7] uppställt för en sådan handling. För fullständighetens skull finns i punkt 7 b en bestämmelse om sådana avtal om underhållsskyldighet som skall anses som officiella handlingar enligt artikel 57.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

[7] EG-domstolens dom av den 17 juni 1999 i mål C-260/97, Unibank A/S mot Flemming G. Christensen, REG 1999, s. I-3715.

Artikel 4 - Avskaffande av exekvatur

I denna artikel fastställs begreppet europeisk exekutionstitel och dess innebörd. Exekvaturförfarandet, som krävs enligt 1968 års Brysselkonvention och rådets förordning (EG) nr 44/2001 innan en dom kan verkställas i en annan medlemsstat, blir överflödigt genom att domen intygas vara en europeisk exekutionstitel. Med intyget om europeisk exekutionstitel kan borgenären vidta verkställighetsåtgärder i alla medlemsstater utan att några mellanliggande åtgärder behöver vidtas i verkställighetsmedlemsstaten. Vid ett exekvaturförfarande är det domstolarna i verkställighetsmedlemsstaten som skall kontrollera att kraven på en verkställighetsförklaring är uppfyllda. Här är det i stället domstolarna i den medlemsstat där domen meddelats som skall avgöra huruvida en dom uppfyller kraven för att ett intyg om europeisk exekutionstitel skall kunna utfärdas.

Artikel 5 - Villkor för intyg om en europeisk exekutionstitel

En verkställbar dom om en obestridd fordran skall intygas vara en europeisk exekutionstitel efter ansökan från borgenären, om kraven i artikel 5 är uppfyllda. Förordningen innehåller inte några begränsningar i fråga om när borgenären kan ansöka om ett intyg. En av de främsta fördelarna med förslaget jämfört med exekvaturförfarandet enligt rådets förordning (EG) nr 44/2001 är att intyget om en europeisk exekutionstitel utfärdas av den domstol som har meddelat domen och som därmed är bekant med målet och de procedurregler som har tillämpats och att inga domstolar eller andra myndigheter i verkställighetsmedlemsstaten behöver kopplas in. Tilldelningen av befogenheten att utfärda intyget inom den domstol som har meddelat domen regleras inte i förslaget, utan detta är en fråga som lämnas till medlems staternas lagstiftning.

- Enligt artikel 5 a måste det röra sig om ett slutligt avgörande. Vid första anblicken förefaller kravet vara högre ställt än i artikel 38.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001, där det endast krävs att domen kan verkställas i den medlemsstat där domen har meddelats, vilket är möjligt innan domen har vunnit laga kraft (till exempel om domstolen har fattat ett interimistiskt beslut om verkställighet). Man måste dock komma ihåg att själva verkställighetsförklaringen kan överklagas inom en månad efter det att den har delgivits - två månader om svaranden inte har hemvist i verkställighets medlemsstaten (artikel 43.5 i förordningen). Vidare kan inga verkställighetsåtgärder, förutom säkerhetsåtgärder, vidtas under överklagandefristen (artikel 47.3). Denna obligatoriska "väntetid" innan andra verkställighetsåtgärder än säkerhetsåtgärder kan vidtas finns inte i detta förslag. I fråga om en dom som är interimistiskt verkställbar men ännu inte har vunnit laga kraft i den mening som avses i artikel 5 a, kan borgenären utverka en europeisk exekutionstitel för säkerhetsåtgärder enligt artikel 9.

- Enligt artikel 5 b måste bestämmelserna om behörig domstol i försäkringsmål, konsumentavtal och om exklusiv behörighet i rådets förordning (EG) nr 44/2001 iakttas. Att dessa behörighetsbestämmelser inte har följts är skäl för att vägra verkställighetsförklaring enligt artiklarna 35 och 45 i den förordningen, och det är ett hinder för att utfärda en europeisk exekutionstitel enligt detta förslag.

- Genom artikel 5 c skyddas svarandesidans rättigheter för det fall att fordran är obestridd för att gäldenären inte deltagit i domstolsförfarandet. I sådana fall måste domstolen kontrollera att gäldenären har underrättats om förfarandet, om möjligheten att invända mot fordran och om konsekvenserna av att inte göra det. Enligt artiklarna 34.2, 41 och 45 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 kan verkställighetsförklaring av en tredskodom vägras om stämningsansökan eller motsvarande handling inte har delgivits gäldenären på ett sådant sätt att han har kunnat gå i svaromål; det krävs dock att gäldenären överklagar. Eftersom denna kontrollmekanism i exekvaturförfarandet avskaffas och eftersom medlemsstaternas lagstiftning - särskilt när det gäller delgivning - inte är enhetlig på detta område, krävs det att domstolarna i den stat där domen meddelats systematiskt kontrollerar att miniminormerna i kapitel III är uppfyllda.

- Artikel 5 d gäller också delgivning av handlingar. Punkten är dock endast tillämplig om gäldenären saknar hemvist i den medlemsstat där domen meddelats. Om detta är fallet, måste alla rättegångshandlingar delges enligt bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1348/2000. Enligt artikel 5 d är detta ett krav för att intyg om europeisk exekutionstitel skall kunna utfärdas.

Artikel 6 - Begränsad europeisk exekutionstite

Artikeln återger det sakliga innehållet i artikel 48 i rådets förordning (EG) nr 44/2001. Några smärre ändringar har gjorts för att anpassa innehållet till den här förordningen. Artikeln innehåller en utförligare beskrivning av fall då endast delar av en dom kan ligga till grund för en europeisk exekutionstitel.

Artikel 7 - Innehållet i intyget om en europeisk exekutionstitel

Intyget om europeisk exekutionstitel skall innehålla

- dels en lättillgänglig och standardiserad sammanfattning av alla de kännetecken och individuella omständigheter i domen som är nödvändiga för att verkställighet skall kunna ske,

- dels utförliga uppgifter som visar att kraven för att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel är uppfyllda.

Standardformuläret är ganska detaljerat, men detta är en garanti för att domstolen som meddelat domen har prövat alla omständigheter. Det är således ett sätt att öka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna för den prövning som har skett. Det är det som gör det möjligt att verkställa domen i alla medlemsstater utan några mellanliggande åtgärder.

Standardformuläret i bilaga I är flerspråkigt och därigenom kan den domstol som meddelat domen fylla i formuläret på sitt eget officiella språk. Eftersom alla uppgifter som är nödvändiga för verkställighet består av namn eller siffror eller kryss i rutor behöver intyget bara översättas i de mycket sällsynta fall där den domstol som meddelat domen har lämnat ytterligare skriftliga uppgifter.

Punkt 3, som skall läsas tillsammans med artikel 21.2, ger tydliga föreskrifter om hur många bestyrkta exemplar av intyget som skall utfärdas. Detta skyddar gäldenären mot flera samtidiga verkställighetsåtgärder i övriga medlemsstater. Om det i nationell lagstiftning föreskrivs att borgenären kan få mer än ett verkställbart exemplar av domen (till exempel om flera gäldenärer har delat ansvar), skall denna bestämmelse även gälla intyget om europeisk exekutionstitel.

Artikel 8 - Överklagande

Verkställighet i en annan medlemsstat med stöd av en europeisk exekutionstitel är effektivare än en verkställighetsförklaring enligt rådets förordning (EG) nr 44/2001, eftersom själva intyget inte kan överklagas. Om gäldenären vill förhindra att ett intyg om en europeisk exekutionstitel utfärdas måste han bestrida fordran, som därmed inte längre omfattas av förordningens tillämpningsområde. Om fordran förblir obestridd är det den domstol som har meddelat domen som på begäran av borgenären har i uppgift att granska om kraven för att utfärda intyg är uppfyllda. Det beslut domstolen fattar efter denna granskning kan inte överklagas.

I detta avseende bör man komma ihåg att en särskild och självständig juridisk norm för svarandesidans rättigheter fastställs i artikel 34.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001, liksom i artikel 27.2 i 1968 års Brysselkonvention. Normen skall inte jämställas med nationella bestämmelser, och väcker således särskilda juridiska frågeställningar. Därför kan det tänkas att domstolen har tillämpat sina nationella rättegångsregler helt korrekt, men att verkställighetsförklaring ändå måste vägras därför att dessa nationella regler inte uppfyller kraven på skydd för svarandesidans rättigheter enligt artiklarna 34.2 eller 27.2, såsom dessa har tolkats av EG-domstolen [8].

[8] EG-domstolens dom av den 11 juni 1985 i mål 49/84, Debaecker mot Bouwman, Rec. 1985, s. 779, om förhållandet mellan artikel 27.2 i 1968 års Brysselkonvention och medlemsstaternas bestämmelser om delgivning (ej översatt till svenska).

I artiklarna 34.2 och 41 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 förbjuds dock uttryckligen den domstol som handlägger exekvaturförfarandet att överhuvudtaget pröva om bestämmelserna i artiklarna 34 och 35 har iakttagits. Även när det är uppenbart att artikel 34.2 inte iakttagits är denna domstol skyldig att utfärda verkställighetsförklaringen så länge som de rent formella kraven i artikel 41 är uppfyllda. Endast om svaranden överklagar, får domstolen pröva om hans rättigheter har tillvaratagits. Men även i ett sådant fall (det vill säga att svaranden överklagar och anför att hans rättigheter enligt artikel 34.2 inte har iakttagits) är domstolen förhindrad att avslå eller återkalla verkställighetsförklaringen, om svaranden inte har använt sig av rätten att ifrågasätta domen i den medlemsstat där domen meddelats. Med andra ord är det svaranden som är skyldig att använda sig av rätten att invända mot en tredskodom (eller, för att använda terminologin i detta förslag, att bestrida fordran) för att kunna få överprövat av domstol huruvida gemenskapsreglerna om svarandesidans rättigheter har iakttagits. Ett överklagande som enbart gäller själva verkställighetsförklaringen, utan att fordran bestrids, kan inte vinna framgång.

Det här förslaget bygger på samma tankegång. Det kan finnas skillnader mellan den skyddsnivå som medlemsstaternas rättssystem garanterar gäldenären och bestämmelserna i kapitel III. Men det torde vara motiverat att inte tillåta att utfärdandet av intyget om europeisk exekutionstitel kan överklagas separat, och endast i fråga om villkoren i denna förordning, och detta av följande skäl:

- Det sker en grundlig kontroll av att de krav för att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel som föreskrivs i kapitel III och som skall framgå av intyget i enlighet med artikel 7 är uppfyllda.

- Varje medlemsstat hyser förtroende för tillförlitligheten hos rättsväsendet i de övriga medlemsstaterna.

- Det finns en möjlighet att återställa försutten tid enligt artikel 20 om gäldenären inte har haft praktisk möjlighet att bestrida fordran.

Det kan förväntas av gäldenären att han använder alla tillgängliga medel för att bestrida fordran, däribland möjligheten att överklaga domen och att ansöka om återställande av försutten tid enligt artikel 20.

Artikel 9 - Intyg om europeisk exekutionstitel för säkerhetsåtgärder

Innan en dom har vunnit laga kraft kan den endast verkställas interimistiskt. Ursprungsläget måste kunna återställas om domen undanröjs efter överklagande. Att bevilja interimistisk verkställbarhet för domar innebär alltid en känslig avvägning mellan borgenärens intresse av snabb verkställighet och gäldenärens intresse av att undvika eventuell irreparabel skada som kan uppstå om en interimistisk verkställighet inte kan återställas. Medlemsstaterna har valt mycket varierande lösningar i detta hänseende. Det måste också beaktas att interimistisk verkställbarhet under vissa omständigheter ofrånkomligt är kopplad till att gäldenären på vissa villkor kan stoppa eller skjuta upp sådan verkställighet eller förena verkställigheten med villkor om att en säkerhet ställs.

Dessa komplicerande omständigheter skulle leda till invecklade problem om interimistisk verkställbarhet i ursprungsmedlemsstaten ansågs tillräcklig för att tillåta obegränsad verkställighet för att gottgöra anspråket i verkställighetsmedlemsstaten. Det kan hända att de regler om inhibition av verkställighet i verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning, som enligt artikel 21.1 reglerar verkställighetsförfarandet, inte lämpar sig för den typ av interimistisk verkställbarhet som gäller i ursprungsmedlemsstaten. Detta kan leda till det oönskade resultatet att en dom blir lättare att verkställa utomlands än i ursprungsmedlemsstaten.

För att undvika dessa problem har vi i detta förslag valt en entydig lösning. Fullständig verkställighet kan endast ske efter det att domen har vunnit laga kraft. Om domen är interimistiskt verkställbar i ursprungsmedlemsstaten kan borgenären emellertid säkra en framgångsrik verkställighet genom att vidta säkerhetsåtgärder med stöd av en europeisk exekutionstitel till dess att domen har vunnit laga kraft.

Intyget ger i sig full rätt att utnyttja de säkerhetsåtgärder som finns tillgängliga i verkställighetsmedlemsstaten. Om det är nödvändigt att vända sig till domstol i den medlems staten för att vidta sådana åtgärder, måste ett uppvisande av intyget anses uppfylla kraven för åtgärderna. Det kan inte krävas att ytterligare villkor skall vara uppfyllda (t.ex. en konkret fara för att gäldenären överlåter sin egendom), inte ens om det är en nödvändig förutsättning för säkerhetsåtgärder enligt verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning.

Artikel 10 - Miniminormernas tillämpningsområde

Detta är den första artikeln i kapitel III, som fastställer miniminormer om svarandesidans rättigheter. Dessa måste ha iakttagits för att en dom skall kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel. Den viktigaste bestämmelsen i detta kapitel gäller delgivning av de viktigaste rättegångshandlingarna. Delgivningen skall ske med en sådan tidsfrist och på ett sådant sätt att gäldenären kan gå i svaromål om han så önskar. Kraven gäller endast om gäldenären inte har deltagit i domstolsförfarandet eller uteblivit från en domstolsförhandling. I andra fall av obestridda fordringar, enligt definitionen i artikel 3.4, anses gäldenären uttryckligen ha medgivit fordran och alltså aktivt visat att han valt att inte försvara sig.

För att ett intyg om att en dom är en europeisk exekutionstitel skall kunna utfärdas måste villkoren i kapitel III är uppfyllda. Förslaget lämnar dock möjligheten öppen för medlemsstaterna att själva välja huruvida de vill anpassa sin lagstiftning till miniminormerna, om de anser att det är nödvändigt och önskvärt. Syftet är inte att harmonisera reglerna om obestridda fordringar eller delgivning.

Artiklarna 11-14 - Delgivningssätt för stämningsansökan eller motsvarande handling och för kallelse till en domstolsförhandling

Dessa artiklar innehåller de viktigaste bestämmelserna om delgivning. I bestämmelserna görs åtskillnad mellan

- direkt delgivning, där det finns direkta bevis för att stämningsansökan eller motsvarande handling har nått gäldenären, och

- indirekt delgivning, där det saknas direkta bevis för att handlingen har nått gäldenären men den har nått gäldenärens "intressesfär" och det är dennes ansvar att se till att han får tillgång till handlingen.

Enligt artikel 12 är indirekt delgivning endast tillåten om personlig delgivning efter rimliga ansträngningar har misslyckats. Om gäldenären inte har kunnat nås via post eller elektronisk post enligt artikel 11, måste ett försök till personlig delgivning göras innan indirekt delgivning får tillgripas.

Artiklarna 11.2 och 12.2 täcker två situationer:

- Gäldenären kan inte själv svara inför domstol (till exempel i egenskap av underårig eller juridisk person) och en fysisk person fungerar som legal ställföreträdare (till exempel föräldrar eller direktören för ett bolag). Det är detta som avses med uttrycket "ställföreträdare".

- Gäldenären har utsett en advokat eller lekman till att företräda honom i det aktuella domstolsförfarandet. Det är detta som avses med uttrycket "juridiskt ombud".

Med behörig offentlig tjänsteman i artiklarna 11.1 b och 13 avses en tjänsteman eller annan person vid en myndighet som har befogenhet att utföra och intyga delgivning i den medlemsstat där delgivning äger rum.

Enligt artikel 12.3 kan delgivningssätt som bygger på en juridisk fiktion att handlingen, om känd adress saknas, kommer till gäldenärens kännedom inte erkännas enligt denna förordning.

Artikel 14 gäller i praktiken endast en kallelse till förhandling som delges gäldenären vid en senare tidpunkt än stämningsansökan eller motsvarande handling. Artikel 14 b täcker den särskilda situationen att en gäldenär har deltagit vid en förhandling och bestritt fordran, men sedan har valt att inte komma till en andra förhandling som han kallades muntligen till under den första.

Artikel 15 - Delgivning i tillräckligt god tid för att svaromål skall kunna förberedas

I artikeln anges de lägsta tillåtna tidsfrister som skall gälla för gäldenärens svaromål. Den längre tidsfristen gäller för en gäldenär med hemvist i en annan medlemsstat än den där domstolsförfarandet äger rum. Syftet är att ta hänsyn till det faktum att gränsöverskridande tvister är mer komplicerade. Samma tidsfrister gäller för att delta eller låta sig företrädas inför domstol vid kallelse till en förhandling som inte delges tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling.

Artiklarna 16-18 - Vederbörlig underrättelse till gäldenären

Det är självklart att gäldenären kan gå i svaromål endast om han känner till att fordran existerar, att han måste delta i domstolsförfarandet och vad följderna blir om han inte gör det. De flesta av de tvingande bestämmelserna om information till gäldenären kräver ingen närmare förklaring.

Artikel 17 c tar hänsyn till att medlemsstaterna har olika regler om i vilken utsträckning en domstol måste utreda om en fordran är välgrundad eller åtminstone sannolikt välgrundad innan den dömer till borgenärens förmån, även om inga invändningar gjorts. Om en sådan prövning inte alls äger rum eller är av begränsad omfattning och gäldenären alltså inte kan lita på att domstolen gör en bedömning av om fordran är ogrundad, måste gäldenären informeras om detta. Detsamma gäller om domen inte kan överklagas överhuvudtaget eller om den endast i begränsad utsträckning kan omprövas av domstol; artikel 17 d avser att reglera sådana situationer.

Det får utfärdas intyg om att en dom är en europeisk exekutionstitel även när domen meddelats utan bestridande eller när det är fråga om en tredskodom. Eftersom så är fallet och eftersom beslutet att utfärda intyget inte kan överklagas separat, måste gäldenären upplysas om dessa särskilda omständigheter i enlighet med artikel 17 e. Gäldenären måste få reda på att dessa konsekvenser endast kan undvikas genom att bestrida fordran.

Artikel 19 - Avhjälpande av att miniminormerna inte har iakttagits

Enligt artikel 34.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 får verkställighetsförklaring inte vägras för en tredskodom även om svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta. Svaranden måste således delta i domstolsförfarandet och aktivt försöka förhindra en dom till förmån för borgenären eller överklaga denna dom i efterhand. Om svaranden känner till domstolsförfarandet, kan han inte förlita sig på att ett procedurfel vid förfarandets inledning automatiskt skall hindra domen från att verkställas utomlands.

Den här artikeln bygger på samma tankegång. Härigenom blir bestämmelserna också förenliga med rådets förordning (EG) nr 44/2001 i detta avseende. Kapitel III preciserar reglerna om svarandesidans rättigheter i artikel 34.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001. I reglerna för att avhjälpa bristande iakttagande av de processuella miniminormerna måste man ta hänsyn till detta genom att göra reglerna utförligare.

Punkt 1 gäller alla kraven i artiklarna 11-18. Bristande iakttagande av dessa krav kan avhjälpas om själva domen kunde överklagas, delgavs gäldenären på ett tillåtet sätt och åtföljdes av de uppgifter som krävs för överklagande, men gäldenären ändå underlät att överklaga.

Punkt 2 avser fall där delgivning inte har skett på korrekt sätt. Även om det delgivningssätt som använts inte uppfyller kraven i artiklarna 11-14, finns det inget skäl att vägra utfärda intyg om europeisk exekutionstitel om det kan fastställas utom rimligt tvivel att gäldenären personligen mottagit handlingarna i fråga och att kraven i artiklarna 15-18 är uppfyllda.

Artikel 20 - Miniminormer för återställande av försutten tid

Även om alla kraven i kapitel III, särskilt delgivningsreglerna, har iakttagits noggrant, är det ofrånkomligt att gäldenären i undantagsfall, till exempel force majeure, inte har kunnat få kännedom om de handlingar som skulle delges honom på grund av laga förfall. Enligt denna artikel har gäldenären då möjlighet att använda ett extraordinärt rättsmedel. Om gäldenären inte fick del av domen i tid, har han möjlighet att överklaga även efter det att överklagandefristen löpt ut. Om synnerliga omständigheter vid en tidigare tidpunkt har hindrat gäldenären från att delta i domstolsförfarandet, det vill säga han inte har fått kännedom om stämningsansökan eller en kallelse till förhandling, kan han endast få återställande av försutten tid om de omständigheter som beskrivs i artikel 19.1 inte föreligger, det vill säga om han inte använde sig av möjligheten att överklaga domen.

Syftet med punkt 2 är att klargöra att gäldenären har rätt till fullständig rättslig prövning i de fall som avses i punkt 1. Om domar av detta slag inte alls kan överklagas eller om prövningen av överklagandet är begränsat och inte omfattar alla faktiska och rättsliga omständigheter måste gäldenären kunna använda sig av andra rättsmedel än överklagande, till exempel att ärendet kan tas upp på nytt eller att extraordinära rättsmedel kan tillgripas som ger möjlighet till en fullständig domstolsprövning.

I punkt 3 föreskrivs en lägsta tillåten tidsfrist för gäldenärens ansökan om återställande av försutten tid. Den börjar löpa när gäldenären har fått kännedom om domstolsförfarandet mot honom.

Eftersom artikeln bara innehåller miniminormer, är den inte till hinder för att medlemsstaterna antar bestämmelser som är förmånligare för gäldenären.

Artikel 21 - Verkställighetsförfarande

I punkt 2 anges de handlingar upp som måste lämnas till verkställighetsmyndigheten i verkställighetsmedlemsstaten. Dit hör en bestyrkt översättning av de delar av det flerspråkiga formuläret som kan behöva översättas om synnerliga skäl föreligger (se kommentaren till artikel 7).

Punkt 3 är mycket lik artiklarna 51 och 52 i rådets förordning (EG) nr 44/2001, men vi har tagit hänsyn till att utfärdandet av verkställighetsförklaring i verkställighetsmedlemsstaten inte längre är nödvändigt. Det är således förbjudet att försvåra verkställighet av utländska domar i verkställighetsmedlemsstaten genom krav på att borgenärer med hemvist i en annan medlemsstat än verkställighetsmedlemsstaten skall betala ytterligare avgifter, ställa säkerhet eller dylikt.

Punkt 4 gäller andra krav som eventuellt kan avskräcka borgenärer som saknar hemvist i verkställighetsmedlemsstaten att söka verkställighet.

Artikel 22 - Möjligheter till rättslig prövning under verkställighetsförfarandet

Artikel 22.1 är nära kopplad till grunderna för att vägra verkställighetsförklaring i artikel 34.3 och 34.4 i rådets förordning (EG) nr 44/2001. Reglerna skiljer sig dock åt när det gäller de fall där förekomsten av oförenliga domar är till hinder för verkställighet. I punkten görs ingen åtskillnad mellan oförenliga domar som har meddelats i verkställighetsmedlemsstaten, en annan medlemsstat eller i tredje land. Domar som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten ges inte automatiskt prioritet, vilket däremot är fallet enligt artikel 34.3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001. I stället gäller samma regler för alla oförenliga domar, oavsett var de har meddelats. Vad beträffar reglernas innehåll har ytterligare ett villkor lagts till jämfört med artikel 34.4 i rådets förordning (EG) nr 44/2001. Det är skäligt att kräva av gäldenären att han åberopar invändningen om en oförenlig dom i en annan stat så tidigt som möjligt. En sådan invändning får framföras på verkställighetsstadiet endast om gäldenären inte kunde göra det, av skäl utanför hans kontroll, under det domstolsförfarande som lett fram till det verkställbara avgörandet.

Punkt 2 förbjuder all omprövning i sak av domen, inklusive av beslutet att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel, i verkställighetsmedlemsstaten. Förbudet omfattar även prövning av skälen för vägran att utfärda eller återkallelse av verkställighetsförklaring enligt artiklarna 34 och 35 i rådets förordning (EG) nr 44/2001. Att relevanta krav är uppfyllda - i den utsträckning sådana anses lämpliga och nödvändiga inom ramen för detta förslag - garanteras genom villkoren för att utfärda intyg.

Punkt 2 omfattar inte talan mot själva verkställigheten i den utsträckning som denna inte innebär en omprövning av domen i sak. Sådana tvister regleras enligt lagstiftningen i den medlemsstat där domen meddelats enligt artikel 21.1.

Artikel 23 - Vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet

Om gäldenären ansöker om återställande av försutten tid enligt artikel 20 eller rättslig prövning enligt artikel 22.1, blir detta domstolsförfarande avgörande för om den europeiska exekutionstiteln kan verkställas. Medan denna prövning pågår, det vill säga mellan ansökan och en lagakraftvunnen dom, uppskjuts inte per automatik den europeiska exekutionstitelns verkställbarhet. Enligt artikeln får domstolen eller den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten själv avgöra om verkställigheten skall vilandeförklaras eller begränsas efter gäldenärens ansökan. Till de faktorer som bör tas i beaktande vid denna prövning hör sannolikheten för att gäldenärens talan enligt artiklarna 20 eller 22 vinner framgång och för att en ovillkorlig verkställighet vållar gäldenären irreparabel skada. Detsamma gäller om gäldenären ansöker om en ny rättegångsprövning eller om undanröjande av domen i den medlemsstat där domen meddelats.

Artikel 24 - Information om verkställighetsförfaranden

Avskaffandet av exekvaturförfarandet gör det lättare att få en dom verkställd i en annan medlemsstat. Vissa hinder kvarstår dock i form av betydande skillnader mellan medlems staternas lagstiftning om själva verkställighetsförfarandet. Vi strävar inte i vårt förslag efter en harmonisering av detta förfarande, men vi försöker minska problemen med olika nationella regler genom att skapa ett formaliserat informationssystem om medlemsstaternas verkställighetsregler. Informationen skall gå via det europeiska rättsliga nätverket som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG.

Artikel 25 - Inför domstol ingångna förlikningar

Inför domstol ingångna förlikningar om penningfordringar som avser ett bestämt belopp kan också intygas vara en europeisk exekutionstitel. Kapitel II gäller förfarandet för att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel, men omfattar inte kraven i artikel 5. Vad beträffar kapitel IV är artikel 22.1 inte tillämplig, vilket är konsekvent i förhållande till artiklarna 57 och 58 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 genom att förekomsten av oförenliga domar inte är ett hinder för verkställighet.

Artikel 26 - Officiella handlingar

Kommentarerna till artikel 25 gäller även för denna artikel.

Enligt punkt 1 är det inte en domstol som är behörig att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel i dessa fall, utan den myndighet som har gett handlingen officiell prägel, till exempel den notarie som har upprättat handlingen. Eftersom en domstol inte har deltagit vid upprättandet av officiella handlingar, vilket skiljer dem från de övriga exekutionstitlarna i detta förslag, undviker man genom denna bestämmelse att ytterligare en instans deltar med de risker för tidsspillan det skulle innebära. Bestämmelsen motiveras också av det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna som redan återspeglas i artikel 57.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

I punkt 3 föreskrivs en särskild miniminorm för officiella handlingar när det gäller att upplysa gäldenären om att de är omedelbart verkställbara. Detta är ju inte lika självklart som vid en förlikning som har stadfästs av domstol.

Artikel 27 och 28 - Fastställande av gäldenärens hemvist

Dessa artiklar bygger i allt väsentligt på artiklarna 59 och 60 i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

Artikel 29 - Övergångsbestämmelse

För att förenkla och skapa klarhet föreskrivs i artikeln att denna förordning endast skall tillämpas på domstolsförfaranden som har inletts eller officiella handlingar som har upprättats efter dess ikraftträdande. Punkt 2 bygger i allt väsentligt på artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

Artikel 30 - Förhållandet till rådets förordning (EG) nr 44/2001

Genom detta förslag erbjuds borgenären en effektiv väg för att göra en dom eller handling enligt kapitel V verkställbar i en annan medlemsstat utan att några mellanliggande åtgärder behövs i den staten. Borgenären är dock inte tvungen att välja denna väg. Det står borgenären helt fritt att välja antingen ett intyg om europeisk exekutionstitel eller en verkställighetsförklaring enligt rådets förordning (EG) nr 44/2001. Förfaranden för erkännande och verkställighet i andra gemenskapsrättsakter avseende särskilda områden eller i de konventioner som det hänvisas till i artiklarna 67 och 71 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 kan också användas. Om ansökan om intyg om europeisk exekutionstitel har avslagits, kan borgenären fortfarande ansöka om erkännande och verkställighet enligt andra rättsakter.

Domstolsförfarandet efter en ansökan om intyg om europeisk exekutionstitel regleras dock enbart av detta förslag, som i detta avseende har företräde framför bestämmelserna om erkännande och verkställighet i rådets förordning (EG) nr 44/2001.

Artikel 31 - Förhållandet till rådets förordning (EG) nr 1348/2000

I artikeln klargörs att om domstolsförfarandet som lett fram till en dom om en obestridd fordran inkluderar delgivning av handlingar i utlandet, skall både miniminormerna i kapitel III i detta förslag om delgivningsmetoder och rådets förordning (EG) nr 1348/2000 tillämpas. I princip finns det ingen risk för konflikt mellan dessa två förordningar, eftersom förordning nr 1348/2000 inte handlar om särskilda delgivningssätt i samband med garantierna för att svarandesidans rättigheter tillvaratas.

Det finns emellertid ett undantag från denna regel, eftersom artikel 19.2 i rådets förordning (EG) nr 1348/2000 under vissa omständigheter tillåter tredskodom, trots att domstolen saknar vetskap och än mindre bevis för att stämningsansökan eller motsvarande handling har delgivits svaranden i rätt tid och på ett sådant sätt att han kunnat förbereda sitt försvar. En sådan dom måste grundas på en juridisk fiktion eller en presumtion om att svarandesidans rättigheter har tillvaratagits. Således uppstår i sådana fall en konflikt med miniminormerna i detta förslag. Intyg om europeisk exekutionstitel får därför inte utfärdas för en sådan dom.

Artikel 32 och 33 - Genomförandebestämmelser och kommitté

Artikel 33 hänvisar till den rådgivande kommitté som inrättats genom förordning (EG) nr 44/2001 och som skall biträda kommissionen med tillämpningen av förordningen i den utsträckning som behövs enligt artikel 32, nämligen med uppdatering eller tekniska ändringar av standardformulären i bilagan. Kommittén kommer att sammankallas endast om och när sådan ändringar behövs.

2002/0090 (CNS)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [9],

[9] EGT C

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [10],

[10] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [11], och

[11] EGT C

av följande skäl:

(1) Gemenskapen har som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer säkerställs. I detta syfte skall gemenskapen bland annat besluta om de åtgärder på området för civilrättsligt samarbete som behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2) Rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (handlingsplanen från Wien [12]) antogs den 3 december 1998 av rådet.

[12] EGT C 19, 23.1.1999, s. 1.

(3) Europeiska rådet gav vid sitt möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 sitt stöd för principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden som en hörnsten i arbetet med att upprätta ett verkligt rättsligt område.

(4) Den 30 november 2000 antog rådet kommissionens och rådets gemensamma åtgärds program för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område [13]. I åtgärdsprogrammets första etapp föreslås att exekvaturförfarandet skall avskaffas, vilket skall ske genom att en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar införs.

[13] EGT C 12, 15.1.2001, s. 1.

(5) Begreppet "obestridda fordringar" bör täcka alla situationer i vilka en fordringsägare, med hänsyn till att gäldenären bevisligen inte har bestritt arten och storleken av en fordran, har utverkat en dom eller en annan verkställbar handling som kräver uttryckligt godkännande av gäldenären, antingen det är en förlikning som godkänts av en domstol eller en officiell handling.

(6) Förfarandet för att utverka verkställighet i en annan medlemsstat än den där domen har meddelats bör påskyndas och förenklas genom att man avskaffar alla mellanliggande åtgärder som måste vidtas innan verkställighet kan ske i den medlemsstat där verkställighet begärs. En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel av den domstol som har meddelat domen bör i fråga om verkställighet behandlas som om den hade meddelats i den medlemsstat där verkställighet begärs.

(7) Ett sådant förfarande bör erbjuda betydande fördelar jämfört med det exekvaturförfarande som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [14], eftersom man inte behöver koppla in en domstol i ytterligare en medlemsstat, med den tidsåtgång och de kostnader som det innebär. I de flesta fall bör inte heller någon översättning behövas, eftersom intygen skall utfärdas med hjälp av ett flerspråkigt standardformulär.

[14] EGT L 12, 16.1.2000, s. 1.

(8) Om en domstol i en medlemsstat har meddelat en dom angående en obestridd fordran utan att gäldenären har deltagit i domstolsförfarandet, är det ofrånkomligt att ett avskaffande av alla kontroller i verkställighetsmedlemsstaten bör åtföljas och vara beroende av att det finns en tillräcklig garanti för att rätten att gå i svaromål iakttas.

(9) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, särskilt i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång i artikel 47 i stadgan iakttas fullt ut.

(10) Miniminormer bör fastställas för de förfaranden som leder fram till domen, så att det kan säkerställas att gäldenären, i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att han kan förbereda sitt svaromål, informeras om domstolsförfarandet, om kraven på att aktivt delta i domstolsförfarandet och invända mot fordringen och om följderna av att inte delta i domstolsförfarandet.

(11) Med hänsyn till att det finns avsevärda skillnader mellan medlemsstaternas civilprocessuella regler, särskilt reglerna om delgivning av handlingar, måste en oberoende definition av dessa miniminormer vara specifik och detaljerad. I synnerhet kan delgivningssätt som bygger på en juridisk fiktion eller på en presumtion utan bevis för att miniminormerna är uppfyllda inte betraktas som tillräckliga för att det skall kunna intygas att en dom är en europeisk exekutionstitel.

(12) De domstolar som är behöriga för det domstolsförfarande som leder till domen bör anförtros uppgiften att granska att de processuella miniminormerna har iakttagits innan de utfärdar ett standardiserat intyg om en europeisk exekutionstitel, där denna granskning och dess resultat redovisas öppet.

(13) Det ömsesidiga förtroendet för rättsskipningen inom gemenskapen motiverar att en domstol i en medlemsstat bedömer huruvida alla kriterierna för ett intyg om en europeisk exekutionstitel är uppfyllda, vilket gör det möjligt att verkställa en dom i alla andra medlemsstater utan att en domstol i den medlemsstat där domen skall verkställas behöver pröva om de processuella miniminormerna har tillämpats korrekt.

(14) Denna förordning ålägger inte medlemsstaterna någon skyldighet att anpassa sin nationella lagstiftning till de processuella miniminormerna. Den ger dem dock ett incitament att göra det, eftersom möjligheten att verkställa domar effektivare och snabbare i andra medlemsstater endast kan utnyttjas om miniminormerna är uppfyllda.

(15) Borgenären bör själv kunna välja mellan att ansöka om ett intyg om en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar eller att använda sig av systemet med erkännande och verkställighet i förordning (EG) 44/2001 eller någon annan gemenskapsrättsakt.

(16) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17) De åtgärder som behövs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [15].

[15] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(18) [I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Förenade kungariket och Irland inte i beslutet om denna förordning och är därför inte bundna av den och omfattas inte av dess tillämpning.]/[I enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har Förenade kungariket och Irland meddelat att de inte önskar delta i beslutet om och tillämpningen av denna förordning.]

(19) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i beslutet om denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1 Syfte

Syftet med denna förordning är att införa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar som kommer att möjliggöra fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar i alla medlemsstater genom att föreskriva miniminormer som, om de iakttas, medför att mellanliggande förfaranden i medlemsstaterna för erkännande och verkställighet inte längre behövs.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1. Denna förordning är tillämplig på civilrättens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor.

2. Förordningen är inte tillämplig på

a) fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv och testamente,

b) konkurs, ackord och liknande förfaranden,

c) social trygghet,

d) skiljeförfaranden.

3. I denna förordning avses med termen medlemsstat samtliga medlemsstater med undantag av Danmark. [Förenade kungariket, Irland]

Artikel 3 Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. dom: varje avgörande som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstols tjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader.

2. domstol: i Sverige avses vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande med uttrycket domstol också svensk kronofogdemyndighet.

3. fordran: en penningfordran som avser ett bestämt belopp och som är förfallen till betalning.

4. obestridd fordran: en fordran som gäldenären

a) uttryckligen har godkänt under domstolsförfarandet genom att medge den eller genom att ingå en förlikning som godkänts av domstolen, eller

b) inte har bestritt under domstolsförfarandet; ett påstående från gäldenären som uteslutande bygger på faktiska svårigheter att infria en skuld kan inte betraktas som ett bestridande i detta hänseende, eller

c) först har bestritt under domstolsförfarandet men därefter har gäldenären inte inställt sig personligen eller genom ombud vid domstolsförhandlingen avseende denna fordran, eller

d) uttryckligen har godkänt i en officiell handling.

5. dom som har vunnit laga kraft:

a) en dom som inte får överklagas, eller

b) en dom för vilken tiden att överklaga har löpt ut och inget överklagande har lämnats in.

6. överklagande: varje ordinärt rättsmedel som kan leda till ogiltigförklaring eller ändring av den dom som är föremål för förfarandet för utfärdande av ett intyg om en europeisk exekutionstitel och som måste lämnas in inom en i ursprungsmedlemsstatens lagstiftning föreskriven tid, vilken börjar löpa då den aktuella domen meddelas.

7. officiell handling:

a) en handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling vars äkthet

i) avser innehållet, och

ii) har bestyrkts av en offentlig myndighet eller annan bemyndigad myndighet i medlemsstaten, eller

b) ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför en administrativ myndighet eller bestyrkts av en sådan myndighet.

8. ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där den dom som skall intygas vara en europeisk exekutionstitel har meddelats.

9. verkställighetsmedlemsstat: den medlemsstat där verkställighet av den dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel begärs.

10. den domstol som meddelat domen: den domstol som meddelade den dom som intygas vara en europeisk exekutionstitel.

KAPITEL II EUROPEISK EXEKUTIONSTITEL

Artikel 4 Avskaffande av exekvatur

En dom avseende en obestridd fordran som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall erkännas och verkställas i andra medlemsstater utan att det krävs något särskilt förfarande i verkställighetsmedlemsstaten.

Artikel 5 Villkor för intyg om europeisk exekutionstitel

En dom avseende en obestridd fordran som har meddelats i en medlemsstat skall på ansökan av borgenären intygas vara en europeisk exekutionstitel av den domstol som har meddelat domen om

a) domen är verkställbar och har vunnit laga kraft i ursprungsmedlemsstaten, och

b) domen inte strider mot avsnitt 3, 4 eller 6 i kapitel II i förordning (EG) nr 44/2001, och

c) när det gäller fordringar som är obestridda i den mening som avses i artikel 3.4 b eller 3.4 c i denna förordning, domstolsförfarandena i ursprungsmedlemsstaten uppfyller de processuella kraven i kapitel III, och

d) den delgivning av handlingar som krävs enligt kapitel III måste ske i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten, delgivningen har skett i överensstämmelse med artikel 31.

Artikel 6 Begränsad europeisk exekutionstitel

1. Den domstol som har meddelat domen skall utfärda ett intyg om en begränsad europeisk exekutionstitel för de delar av domen som uppfyller kraven i denna förordning, om domen har meddelats avseende

a) flera yrkanden som inte samtliga avser penningfordringar som avser ett bestämt belopp och som är förfallna till betalning, eller

b) en penningfordran som avser ett bestämt belopp, som är förfallen till betalning och som inte är helt obestridd eller uppfyller kraven i denna förordning.

2. En sökande får begära ett intyg om en europeisk exekutionstitel som begränsar sig till delar av en dom.

Artikel 7 Innehåll i intyget om europeisk exekutionstitel

1. Den domstol som har meddelat domen skall utfärda intyget om en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga I.

2. Ett intyg om en europeisk exekutionstitel skall utfärdas på det språk som domen är avfattad på.

3. Intyget om en europeisk exekutionstitel skall överlämnas till borgenären i lika många bestyrkta kopior som det antal bestyrkta kopior av domen som borgenären skall få i enlighet med ursprungsmedlemsstatens lagstiftning.

Artikel 8 Överklagande

Ett beslut med anledning av en ansökan om ett intyg om europeisk exekutionstitel får inte överklagas.

Artikel 9 Intyg om europeisk exekutionstitel för säkerhetsåtgärder

1. Om en dom avseende en obestridd fordran ännu inte har vunnit laga kraft men alla andra villkor i artikel 5 är uppfyllda, skall den domstol som har meddelat domen, på ansökan av borgenären, utfärda ett intyg om en europeisk exekutionstitel för säkerhetsåtgärder med hjälp av standardformuläret i bilaga II.

2. Intyget om en europeisk exekutionstitel för säkerhetsåtgärder medför en befogenhet att vidta säkerhetsåtgärder med avseende på gäldenärens egendom i verkställighetsmedlemsstaten.

3. Ingenting skall hindra borgenären från att använda sig av interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, i enlighet med lagstiftningen i verkställighetsmedlemsstaten utan att det krävs ett intyg om en europeisk exekutionstitel.

KAPITEL III MINIMINORMER FÖR FÖRFARANDEN OM OBESTRIDDA FORDRINGAR

Artikel 10 Miniminormernas tillämpningsområde

En dom avseende en fordran som är obestridd i den mening som avses i artikel 3.4 b eller 3.4 c för att en gäldenär inte har bestritt fordran eller inte har inställt sig vid en domstolsförhandling kan endast intygas vara en europeisk exekutionstitel om domstolsförfarandena i ursprungsmedlemsstaten uppfyller de processuella kraven i detta kapitel.

Artikel 11 Delgivning av stämningsansökan

1. Stämningsansökan eller motsvarande handling skall ha delgetts gäldenären på ett av följande sätt:

a) personlig delgivning genom att gäldenären undertecknar ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet, eller

b) personlig delgivning genom att den behöriga tjänsteman som delgivit handlingen intygar att gäldenären mottagit denna, eller

c) delgivning per post genom att gäldenären undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet, eller

d) på elektronisk väg genom fax eller elektronisk post där gäldenären undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.

2. I de fall som avses i punkt 1 får handlingen ha delgetts gäldenärens ställföreträdare eller juridiska ombud.

Artikel 12 Indirekt delgivning

1. Om rimliga ansträngningar att i enlighet med artikel 11.1 a eller b personligen delge gäldenären stämningsansökan eller motsvarande handling misslyckas får indirekt delgivning ha skett på ett av följande sätt:

a) Personlig delgivning där gäldenären har personligt hemvist till myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären eller är anställd i det hushållet.

b) Personlig delgivning där gäldenären har yrkesmässigt hemvist till myndig person som är anställd av gäldenären, om gäldenären är egen företagare, ett bolag eller annan juridisk person..

c) Om gäldenären är egen företagare, ett bolag eller annan juridisk person, läggs handlingen i gäldenärens brevlåda där denne har sitt hemvist, om brevlådan lämpar sig för säker förvaring av post.

d) Om gäldenären är egen företagare, ett bolag eller annan juridisk person, deponeras handlingen på ett postkontor eller hos behöriga myndigheter och en skriftlig underrättelse om att så har skett lämnas i gäldenärens brevlåda där denne har hemvist, om brevlådan lämpar sig för säker förvaring av post och den skriftliga underrättelsen klart och tydligt anger att det rör sig om en domstolshandling med den rättsverkan att delgivning anses ha skett och att tidsfrister har börjat löpa.

2. I fall som avses i punkt 1 får handlingen delges gäldenärens ställföreträdare eller juridiska ombud.

3. Vid tillämpningen av denna förordning är indirekt delgivning enligt punkt 1 inte tillåten om adressen till gäldenärens hemvist är okänd.

Artikel 13 Delgivningsbevis

Delgivningsbevis enligt artiklarna 11 och 12 skall ges in till den domstol som har meddelat domen. Ett sådant bevis skall upprättas

a) i form av ett mottagningsbevis från gäldenären enligt artikel 11.1 a, c och d,

b) i alla andra fall i form av en handling, undertecknad av den behöriga tjänsteman som delgivit handlingen, i vilken skall anges

i) tid och plats för delgivningen,

ii) delgivningssätt,

iii) om handlingen delgivits någon annan person än gäldenären, namnet på denne och dennes förhållande till gäldenären.

Artikel 14 Delgivning av kallelse till domstolsförhandling

Vid en dom avseende en fordran som är obestridd, i den mening som avses i artikel 3.4 b eller 3.4 c, för att gäldenären inte har inställt sig personligen eller genom ombud vid en domstolsförhandling och där kallelsen till den förhandlingen inte har delgetts tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling, måste gäldenären ha delgetts kallelsen

a) i överensstämmelse med artiklarna 11, 12 och 13, eller

b) muntligen vid en tidigare domstolsförhandling om samma fordran, vilket skall framgå av protokollet från den tidigare domstolsförhandlingen.

Artikel 15 Delgivning i tillräckligt god tid för att svaromål skall kunna förberedas

1. Gäldenären skall ges en tidsperiod för att förbereda sitt svaromål och bemöta fordran på minst fjorton kalenderdagar eller, om gäldenären har hemvist i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten, minst tjugoåtta kalenderdagar räknat från den dag då han delgavs stämningsansökan eller motsvarande handling.

2. Vid en dom avseende en fordran som är obestridd, i den mening som avses i artikel 3.4 b eller 3.4 c, för att gäldenären inte har inställt sig personligen eller genom ombud vid en domstolsförhandling och där kallelsen till den förhandlingen inte har delgetts tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling, skall gäldenären ha delgetts kallelsen minst fjorton kalender dagar eller, om gäldenären har hemvist i en annan medlemsstat än ursprungs medlemsstaten, minst tjugoåtta kalenderdagar före domstolsförhandlingen för att ge honom möjlighet att inställa sig eller ordna med ombud.

Artikel 16 Vederbörlig underrättelse till gäldenären om fordran

För att på vederbörligt sätt underrätta gäldenären om fordringen skall stämningsansökan eller motsvarande handling ha innehållit uppgifter om

a) parternas namn och hemvist,

b) fordringens belopp,

c) räntesatsen, om ränta begärs på fordran, och den tidsperiod för vilken ränta begärs om inte lagstadgad ränta läggs till kapitalbeloppet utan yrkande enligt ursprungs medlemsstatens lagstiftning,

d) grunderna för stämningsansökan eller motsvarande handling, med åtminstone en kort beskrivning av de omständigheter som åberopas som grund för fordran.

Artikel 17 Vederbörlig underrättelse till gäldenären om de processuella åtgärder som måste vidtas för att bestrida fordran

För att på vederbörligt sätt underrätta gäldenären om de processuella åtgärder som måste vidtas för att bestrida fordran skall i eller tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling följande uppgifter ha lämnats klart och tydligt:

a) Tidsfristen för att bestrida fordran och den adress till vilken bestridandet skulle lämnas in samt de formella kraven för att bestrida fordran, däribland att gäldenären måste företrädas av ett ombud om det är obligatoriskt.

b) Möjligheten att domstolen kan meddela dom till förmån för borgenären om gäldenären inte följer kraven för att bestrida fordran.

c) Den omständigheten att i medlemsstater där så är fallet, domstolen, om gäldenären inte bestrider fordran, kan meddela dom till förmån för borgenären

- utan att pröva huruvida fordran är välgrundad, eller

- efter en begränsad prövning av huruvida fordran är välgrundad.

d) Den omständigheten att, i medlemsstater där så är fallet,

- det saknas möjligheter att överklaga en sådan dom, eller

- domstolens prövning i samband med ett överklagande är av begränsad omfattning.

e) Att det kan intygas att en sådan dom är en europeisk exekutionstitel utan att beslutet om att utfärda intyget kan överklagas och att verkställighet därmed kan ske i alla andra medlemsstater utan några mellanliggande förfaranden i verkställighetsmedlemsstaten.

Artikel 18 Vederbörlig underrättelse till gäldenären om de processuella åtgärder som måste vidtas för att undvika en tredskodom

För att på vederbörligt sätt underrätta gäldenären om vilka processuella åtgärder som skall vidtas för att undvika en dom avseende en fordran som är obestridd för att gäldenären inte har inställt sig vid en domstolsförhandling, skall domstolen i eller tillsammans med kallelsen klart och tydligt ha angett

a) när och var domstolsförhandlingen äger rum,

b) de möjliga följder av gäldenärens utevaro som anges i artikel 17 b, c, d och e.

Artikel 19 Avhjälpande av att miniminormerna inte har iakttagits

1. Om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inte uppfyllde de processuella villkoren i artikel 11-18, kan denna brist avhjälpas och en dom intygas vara en europeisk exekutionstitel om

a) domen har delgivits gäldenären i överensstämmelse med villkoren i artikel 11-14, och

b) gäldenären har haft möjlighet att överklaga domen, och

c) tidsfristen för att överklaga domen är minst fjorton kalenderdagar eller, om gäldenären har hemvist i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten, minst tjugoåtta kalenderdagar från dagen för delgivning av domen, och

d) gäldenären på vederbörligt sätt i eller tillsammans med domen har underrättats om

i) möjligheten att överklaga domen, och

ii) tidsfristen för att överklaga domen, och

iii) var och hur ett överklagande skall lämnas in, och

e) gäldenären inte har överklagat domen inom tidsfristen.

2. Om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inte uppfyllde de processuella villkoren i artikel 11-14, kan denna brist avhjälpas och en dom intygas vara en europeisk exekutionstitel om det fastställs att gäldenären personligen har mottagit den handling som skall delges i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt svaromål i enlighet med artikel 15 och i överensstämmelse med artikel 16-18.

Artikel 20 Miniminormer för återställande av försutten tid

1. Om en dom avseende en fordran som är obestridd, i den mening som avses i artikel 3.4 b och 3.4 c, för att en gäldenär inte har bestritt fordran eller inte har inställt sig vid en domstolsförhandling har intygats vara en europeisk exekutionstitel, skall gäldenären efter ansökan till den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten ha rätt till återställande av försutten tid, åtminstone om följande villkor är uppfyllda:

a) Gäldenären, utan egen förskyllan,

i) fick inte kännedom om domen i sådan tid att han kunde överklaga domen, eller

ii) fick inte kännedom om stämningsansökan eller motsvarande handling i sådan tid att han kunde gå i svaromål, om inte villkoren i artikel 19.1 är uppfyllda, eller

iii) fick inte kännedom om kallelsen i sådan tid att han kunde inställa sig till domstolsförhandlingen, om inte villkoren i artikel 19.1 är uppfyllda, och

d) gäldenären har anfört sakligt grundade omständigheter till stöd för sin talan.

2. Om en dom enligt punkt 1 inte kan bli föremål för fullständig rättslig prövning genom överklagande i ursprungsmedlemsstaten, skall gäldenären efter ansökan ha rätt att bli befriad från följderna av att tidsfristen för att bestrida fordran löpt ut eller av att han inte inställt sig vid domstolsförhandlingen, åtminstone om villkoren i punkt 1 a ii eller iii och 1 b är uppfyllda.

3. Vid tillämpningen av denna artikel skall gäldenären ges en tidsfrist för att ansöka om återställande av förfluten tid på minst fjorton kalenderdagar eller, om gäldenären har hemvist i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten, minst tjugoåtta kalenderdagar efter det att gäldenären fått kännedom om domen.

KAPITEL IV VERKSTÄLLIGHET

Artikel 21 Verkställighetsförfarande

1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta kapitel, skall verkställighetsförfarandet regleras av verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning.

2. Borgenären skall till de behöriga verkställande myndigheterna i verkställighets medlemsstaten lämna in

a) en kopia av domen, som uppfyller de nödvändiga villkoren för att fastställa dess äkthet, och

b) en kopia av intyget om att domen är en europeisk exekutionstitel, som uppfyller de nödvändiga villkoren för att fastställa dess äkthet, och

c) vid behov en översättning av de delar av intyget om en europeisk exekutionstitel som inte består av namn, adresser och siffror eller kryss i rutor, till det officiella språket eller ett av de officiella språken i verkställighetsmedlemsstaten eller till något annat språk som den medlems staten har uppgett sig acceptera; varje medlemsstat skall ange på vilka andra av Europeiska unionens officiella språk än dess eget som den kan acceptera att formuläret fylls i. Översättningen skall vara bestyrkt av en person som är behörig därtill i någon av medlemsstaterna.

3. Ingen ytterligare avgift, säkerhet, borgen eller deposition, oavsett benämning, får krävas av en borgenär som i en medlemsstat begär verkställighet av en dom som i en annan medlemsstat har intygats vara en europeisk exekutionstitel på den grunden att han är utländsk medborgare eller inte har hemvist eller vanlig vistelseort i verkställighetsmedlemsstaten.

4. Borgenären får inte åläggas att uppge en postadress i verkställighetsmedlemsstaten eller att företrädas av ett befullmäktigat ombud för verkställigheten av en dom som i en annan medlemsstat har intygats vara en europeisk exekutionstitel.

Artikel 22 Möjligheter till domstolsprövning under verkställighetsförfarandet

1. Verkställighetsmedlemsstaten skall ge gäldenären möjlighet till rättslig prövning om domen är oförenlig med en dom som tidigare meddelats i en annan medlemsstat eller i tredje land om

a) den tidigare domen meddelades angående samma sak och mellan samma parter,

b) den tidigare domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i verkställighetsmedlemsstaten,

c) den omständighet som gör den tidigare domen oförenlig inte kunde ha åberopats som en invändning under domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten.

2. Domen eller intyget om en europeisk exekutionstitel får aldrig prövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.

Artikel 23 Vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet

Om gäldenären har gett in en ansökan om återställande av försutten tid enligt artikel 20 eller om ny rättegång eller ogiltigförklaring av domen i ursprungsmedlemsstaten eller om rättslig prövning enligt artikel 22.1 i verkställighetsmedlemsstaten, får den behöriga domstolen eller myndigheten i den medlemsstaten på ansökan av gäldenären

a) förklara verkställighetsförfarandet vilande, eller

b) begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, eller

c) göra verkställigheten beroende av att det ställs en säkerhet som domstolen eller myndigheten fastställer.

Artikel 24 Information om verkställighetsförfaranden

1. För att göra det lättare för en borgenär som har utverkat ett intyg om en europeisk exekutionstitel att använda sig av verkställighetsförfaranden i verkställighetsmedlemsstaten skall medlemsstaterna samarbeta för att informera allmänheten och fackfolk om

a) metoder och förfaranden för verkställighet i medlemsstaterna, och

b) behöriga verkställande myndigheter i medlemsstaterna.

2. Denna information skall spridas till allmänheten, särskilt med hjälp av det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG [16].

[16] EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.

KAPITEL V INFÖR DOMSTOL INGÅNGNA FÖRLIKNINGAR OCH OFFICIELLA HANDLINGAR

Artikel 25 Inför domstol ingångna förlikningar

1. En förlikning avseende en fordran, vilken har ingåtts inför domstol i ett pågående mål och är verkställbar i den medlemsstat där förlikningen ingåtts, skall på ansökan av borgenären intygas vara en europeisk exekutionstitel av den domstol som har godkänt förlikningen.

2. Domstolen skall utfärda intyget om en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga III till denna förordning.

3. Bestämmelserna i kapitel II utom artikel 5 och i kapitel IV utom artikel 22.1 skall gälla i tillämpliga delar.

Artikel 26 Officiella handlingar

1. En officiell handling avseende en fordran som är verkställbar i en medlemsstat, skall på ansökan av borgenären intygas vara en europeisk exekutionstitel av den myndighet som har bestyrkt handlingen.

2. Den myndighet som har bestyrkt handlingen skall utfärda intyget om en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga IV.

3. En officiell handling kan intygas vara en europeisk exekutionstitel endast om

a) den myndighet som bestyrker handlingen vederbörligen har underrättat gäldenären om handlingens direkta verkställbarhet i alla medlemsstater innan denne har lämnat sitt samtycke till handlingens upprättande eller registrering, och

b) det faktum att sådana upplysningar har lämnats intygas i en klausul i den handling som gäldenären har undertecknat.

4. Bestämmelserna i kapitel II utom artikel 5 och i kapitel IV utom artikel 22.1 skall gälla i tillämpliga delar.

KAPITEL VI ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 27 Fastställande av hemvist

1. Vid fastställandet av om en gäldenär har hemvist i ursprungsmedlemsstaten skall domstolen i ursprungsmedlemsstaten tillämpa sin nationella lag.

2. Om gäldenären inte har hemvist i ursprungsmedlemsstaten skall domstolen i ursprungsmedlemsstaten, vid fastställandet av om gäldenären har hemvist i en annan medlemsstat, tillämpa den medlemsstatens lag.

Artikel 28 Hemvist för bolag eller annan juridisk person

1. Vid tillämpningen av denna förordning skall ett bolag, en annan juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer anses ha hemvist där det har sitt

a) stadgeenliga säte,

b) huvudkontor eller

c) huvudsakliga verksamhet.

[2. Med stadgeenligt säte avses i Förenade kungariket och i Irland "registered office", eller, om sådant saknas, platsen för stiftandet (place of incorporation) eller, om sådan plats saknas, den plats enligt vars lagstiftning bildandet (formation) ägde rum.]

3. Vid fastställande av om en "trust" har hemvist i ursprungsmedlemsstaten skall domstolen i ursprungsmedlemsstaten tillämpa sin egen internationella privaträtt.

KAPITEL VII ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE

Artikel 29 Övergångsbestämmelse

1. Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som inletts och på officiella handlingar som formellt upprättats eller registrerats efter förordningens ikraftträdande.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall rättsliga förfaranden anses ha inletts:

a) när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att borgenären sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som han var skyldig att vidta för att få delgivningen av gäldenären verkställd, eller

b) om delgivning av handlingen skall ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att borgenären sedan inte har underlåtit att vidta de mått steg som han var skyldig att vidta för att få handlingen ingiven till domstolen.

KAPITEL VIII FÖRHÅLLANDET TILL ANDRA RÄTTSAKTER

Artikel 30 Förhållandet till förordning (EG) nr 44/2001

1. Ingenting skall hindra borgenären från att söka erkännande och verkställighet

a) av en dom avseende en obestridd penningfordran, av en förlikning som godkänts av en domstol eller av en officiell handling enligt kapitel III och IV i förordning (EG) nr 44/2001, eller

b) av en dom med tillämpning av de bestämmelser om erkännande och verkställighet av domar på särskilda områden som finns i gemenskapsrättsakter eller i nationell lagstiftning som harmoniserats för att genomföra sådana rättsakter enligt artikel 67 i förordning (EG) nr 44/2001, eller

c) av en dom med tillämpning av konventioner som medlemsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar erkännande och verkställighet enligt artikel 71 i förordning (EG) nr 44/2001.

2. Om borgenären ansöker om att en dom, officiell handling eller förlikning som ingåtts vid domstol skall intygas vara en europeisk exekutionstitel, skall förfarandet handläggas enligt denna förordning som i så fall har företräde framför kapitel III, IV och V i förordning (EG) nr 44/2001 samt de bestämmelser om erkännande och verkställighet av domar, officiella handlingar och förlikningar inför domstol som finns i de konventioner och det fördrag som anges i artikel 69 i förordning (EG) nr 44/2001.

Artikel 31 Förhållandet till förordning (EG) nr 1348/2000

1. Med förbehåll för punkt 2 skall denna förordning inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 1348/2000 [17] när en handling avseende ett mål inom ramen för förfarandet i ursprungsmedlemsstaten skall lämnas över från en medlemsstat till en annan för delgivning där.

[17] EGT L 160, 30.6.2000, s. 37.

2. En dom som har meddelats enligt artikel 19.2 i förordning (EG) nr 1348/2000 kan inte intygas vara en europeisk exekutionstitel.

3. Om en stämningsansökan eller motsvarande handling, en kallelse eller en dom skall lämnas över från en medlemsstat till en annan för delgivning där, skall delgivningen enligt förordning (EG) nr 1348/2000 uppfylla villkoren i kapitel III i denna förordning för att möjliggöra ett intyg om en europeisk exekutionstitel.

4. I fall som omfattas av punkt 3 skall delgivningsbeviset enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1348/2000 ersättas av standardformuläret i bilaga V till denna förordning.

KAPITEL IX SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32 Genomförandebestämmelser

Standardformulären i bilagorna skall aktualiseras och ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 33.2.

Artikel 33 Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 75 i förordning (EG) nr 44/2001.

2. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Artikel 34 lkraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

ANEXO I/ BILAG I/ ANHANG I/ ÐÁÑÁÑÔÇÌÁ I/ ANNEX I/ ANNEXE I/

ALLEGATO I/ BIJLAGE I/ANEXO I/ LIITE I/ BILAGA I

CERTIFICADO DEL TÍTULO EJECUTIVO EUROPEO - RESOLUCIÓN JUDICIAL/

ATTEST SOM ET EUROPÆISK TVANGSFULDBYRDELSESDOKUMENT - RETSAFGØRELSE

BESCHEINIGUNG ÜBER DEN EUROPÄISCHEN VOLLSTRECKUNGSTITEL - ENTSCHEIDUNG/

ÂÅÂÁÉÙÓÇ ÅÕÑÙÐÁÚÊÏÕ ÅÊÔÅËÅÓÔÏÕ ÔÉÔËÏÕ - ÁÐÏÖÁÓÇ/

EUROPEAN ENFORCEMENT ORDER CERTIFICATE- JUDGMENT/

CERTIFICAT DE TITRE EXÉCUTOIRE EUROPÉEN - DÉCISION/

CERTIFICATO DI TITOLO ESECUTIVO EUROPEO - DECISIONE GIUDIZIARIA/

BEWIJS VAN WAARMERKING ALS EUROPESE EXECUTORIALE TITEL - BESLISSING/

TÍTULO EXECUTIVO EUROPEU PARA CRÉDITOS NÃO CONTESTADOS - DECISÃO/

TODISTUS EUROOPPALAISESTA TÄYTÄNTÖÖNPANOMÄÄRÄYKSESTÄ - TUOMIO/

INTYG OM EN EUROPEISK EXEKUTIONSTITEL - DOM

1. Ursprungsmedlemsstat:

>Plats för tabell>

2. Domstol som utfärdat intyget:

Adress:

Tel./fax/e-post

3. Dom

3.1 Datum:

3.2 Referensnummer:

3.3 Parter

3.3.1 Borgenärens/borgenärernas namn och adress:

3.3.2 Gäldenärens/gäldenärernas namn och adress:

4. Penningfordran som intygas

4.1 Kapitalbelopp:

4.1.1 Valuta X EURO

X SVENSKA KRONOR

X [PUND STERLING]

4.1.2 Om fordran är en avbetalningsfordran

4.1.2.1 Kapitalbelopp för varje avbetalning

4.1.2.2 Förfallodag för första avbetalningen

4.1.2.3 Förfallodagar för följande avbetalningar

veckovis X månatligt X annat (ange) X

4.1.2.4 Fordrans löptid

4.1.2.4.1 Obestämd X

4.1.2.4.2 Förfallodag för sista avbetalningen

4.1.3 Fordran avser solidariskt ansvar för gäldenärerna X

4.2 Ränta

4.2.1 Räntesats

4.2.1.1 %

4.2.1.2 % över ECB:s diskonto

4.2.2 Ränta börjar löpa från och med:

4.3 Ersättningsbara kostnader, om sådana anges i domen:

5. Domen är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten.

Ja X Nej X

6. Domen har vunnit laga kraft i enlighet med artikel 5 a

Ja X Nej X

7. Domen avser en obestridd fordran enligt artikel 3.4

Ja X Nej X

8. Domen överensstämmer med artikel 5 b

Ja X Nej X

9. Domen överensstämmer med artikel 5 c, om tillämpligt

Ja X Nej X Ej tillämpligt X

10. Domen överensstämmer med artikel 5 d, om tillämpligt

Ja X Nej X Ej tillämpligt X

11. Delgivning av stämningsansökan eller motsvarande handling enligt kapitel III, om tillämpligt

Tillämpligt Ja X Nej X

11.1 Datum och adress för delgivningen:

11.1.1 Gäldenärens hemvist okänt X

11.2 Handlingen delgavs genom

11.2.1 Personlig delgivning med gäldenären (inbegriper dennes ombud) med

mottagningsbevis X

11.2.2 Personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

11.2.3 Delgivning per post med gäldenären med mottagningsbevis X

11.2.4 Delgivning per fax eller e-post med mottagningsbevis X

11.3 Indirekt delgivning

11.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 11.2.1 eller 11.2.2 försökts men misslyckats- Ja X Nej X

11.3.2 Om ja, handlingen har

11.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären X

11.3.2.1.1 Namn

11.3.2.1.2 Förhållande till gäldenären

11.3.2.1.2.1 Familj X

11.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

11.3.2.1.2.3 Annan (ange) X

11.3.2.2 lämnats till en myndig person på gäldenärens yrkesmässiga hemvist X

11.3.2.2.1 Namn

11.3.2.2.2 Anställd av gäldenären Ja X Nej X

11.3.2.3 lagts i gäldenärens brevlåda enligt artikel 12.1 c X

11.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.1 d X

11.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

11.3.2.4.2 Underrättelse om deponering enligt

artikel 12.1 d X

11.4 Delgivningsbevis

11.4.1 Har delgivning skett enligt punkt 11.2.2 eller 11.3 -

Ja X Nej X

11.4.2 Om ja, har delgivning intygats enligt artikel 13-

Ja X Nej X

11.5 Avhjälpande vid utebliven delgivning enligt artikel 19.2 när artikel 11.2 -11.4 inte har iakttagits

11.5.1 Det har fastställts att gäldenären personligen har mottagit handlingen

Ja X Nej X

11.6 Delgivning i tillräckligt god tid

Gäldenärens tidsfrist för att bemöta fordran överensstämde med artikel 15.1

Ja X Nej X

11.7 Vederbörlig underrättelse

Gäldenären har underrättas i enlighet med artikel 16 och 17

Ja X Nej X

12. Delgivning av kallelse, om tillämpligt enligt artikel 14

Tillämpligt Ja X Nej X

12.1 Datum och adress för delgivningen:

12.1.1 Gäldenärens hemvist okänt X

12.2 Kallelsen delgavs genom

12.2.1 Personlig delgivning med gäldenären (inbegriper dennes ombud) med

mottagningsbevis X

12.2.2 Personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

12.2.3 Delgivning per post med gäldenären med mottagningsbevis X

12.2.4 Delgivning per fax eller e-post med mottagningsbevis X

12.2.5 Muntligen vid en tidigare domstolsförhandling X

12.3 Indirekt delgivning

12.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 12.2.1 eller 12.2.2 försökts men misslyckats-

Ja X Nej X

12.3.2 Om ja, kallelsen har

12.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären X

12.3.2.1.1 Namn

12.3.2.1.2 Förhållande till gäldenären

12.3.2.1.2.1 Familj X

12.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

12.3.2.1.2.3 Annan (ange) X

12.3.2.2 lämnats till en myndig person på gäldenärens yrkesmässiga hemvist X

12.3.2.2.1 Namn

12.3.2.2.2 Anställd av gäldenären Ja X Nej X

12.3.2.3 lagts i gäldenärens brevlåda enligt artikel 12.1 c X

12.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.1 d X

12.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

12.3.2.4.2 Underrättelse om deponering enligt artikel 12.1 d X

12.4 Delgivningsbevis

12.4.1 Har delgivning skett enligt punkt 12.2.2 eller 12.3- Ja X Nej X

12.4.2 Om ja, har delgivning intygats enligt artikel 13-

Ja X Nej X

12.5 Avhjälpande vid utebliven delgivning enligt artikel 19.2 när artikel 12.2-12.4 inte har iakttagits

12.5.1 Det har fastställts att gäldenären personligen har mottagit handlingen

Ja X Nej X

12.6 Delgivning i tillräckligt god tid

Tidsperioden mellan delgivningen av kallelsen och domstolsförhandlingen överensstämde med artikel 15.2 Ja X Nej X

12.7 Vederbörlig underrättelse

Gäldenären har underrättas i enlighet med artikel 18

Ja X Nej X

13. Avhjälpande av att miniminormerna i artikel 19.1 inte har iakttagits

13.1 Datum och adress för delgivningen av domen:

Gäldenärens hemvist okänt X

13.2 Domen delgavs genom

13.2.1 Personlig delgivning med gäldenären (inbegriper dennes ombud) med

mottagningsbevis X

13.2.2 Personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

13.2.3 Delgivning per post med gäldenären med mottagningsbevis X

13.2.4 Delgivning per fax eller e-post med mottagningsbevis X

13.3 Indirekt delgivning

13.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 13.2.1 eller 13.2.2 försökts men misslyckats-

Ja X Nej X

13.3.2 Om ja, domen har

13.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären X

13.3.2.1.1 Namn

13.3.2.1.2 Förhållande till gäldenären

13.3.2.1.2.1 Familj X

13.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

13.3.2.1.2.4 Annan (ange) X

13.3.2.2 lämnats till en myndig person på gäldenärens yrkesmässiga hemvist X

13.3.2.2.1 Namn

13.3.2.2.2 Anställd av gäldenären Ja X Nej X

13.3.2.3 lagts i gäldenärens brevlåda enligt artikel 12.1 c X

13.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.1 d X

13.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

13.3.2.4.2 Underrättelse om deponering enligt artikel 12.1 d X

13.4 Delgivningsbevis

13.4.1 Har delgivning skett enligt punkt 13.2.2 eller 13.3-

Ja X Nej X

13.4.2 Om ja, har delgivning intygats enligt artikel 13-

Ja X Nej X

13.5 Var det möjligt för gäldenären att överklaga domen-

Ja X Nej X

13.6 Tidsfristen för ett sådant överklagande överensstämde med artikel 19.1 c

Ja X Nej X

13.7 Har gäldenären i enlighet med artikel 19.1 d på vederbörligt sätt underrättats om möjligheten att överklaga domen-

Ja X Nej X

Utfärdat i datum

Underskrift och/eller stämpel

ANEXO II/ BILAG II/ ANHANG II/ ÐÁÑÁÑÔÇÌÁ II/ ANNEX II/ ANNEXE II/

ALLEGATO II/ BIJLAGE II/ANEXO II/ LIITE II/ BILAGA II

TÍTULO EJECUTIVO EUROPEO DE MEDIDAS CAUTELARES

ATTEST SOM ET EUROPÆISK TVANGSFULDBYRDELSESDOKUMENT - SIKRENDE RETSMIDLER

BESCHEINIGUNG ÜBER DEN EUROPÄISCHEN VOLLSTRECKUNGSTITEL FÜR SICHERUNGSMASSNAHMEN

ÂÅÂÁÉÙÓÇ ÅÕÑÙÐÁÚÊÏÕ ÅÊÔÅËÅÓÔÏÕ ÔÉÔËÏÕ ÃÉÁ ÁÓÖÁËÉÓÔÉÊÁ ÌÅÔÑÁ

EUROPEAN ENFORCEMENT ORDER CERTIFICATE FOR PROTECTIVE MEASURES

CERTIFICAT DE TITRE EXÉCUTOIRE EUROPÉEN aux fins de mesures conservatoires

CERTIFICATO DI TITOLO ESECUTIVO EUROPEO PER PROVVEDIMENTI CONSERVATIVI

BEWIJS VAN WAARMERKING ALS EUROPESE EXECUTORIALE TITEL VOOR BEWARENDE MAATREGELEN

CERTIFICADO DE TÍTULO EXECUTIVO EUROPEU PARA EFEITOS DE PROVIDÊNCIAS CAUTELARES

TURVAAMISTOIMIA KOSKEVA EUROOPPALAINEN TÄYTÄNTÖÖNPANOMÄÄRÄYS

INTYG OM EUROPEISK EXEKUTIONSTITEL FÖR SÄKERHETSÅTGÄRDER

1. Ursprungsmedlemsstat:

>Plats för tabell>

2. Domstol som utfärdat intyget:

Adress:

Tel./fax/e-post

3. Dom

3.1 Datum:

3.2 Referensnummer:

3.3 Parter

3.3.1 Borgenärens/borgenärernas namn och adress:

3.3.2 Gäldenärens/gäldenärernas namn och adress:

4. Penningfordran som intygas

4.1 Kapitalbelopp:

4.1.1 Valuta EURO X

SVENSKA KRONOR X

[PUND STERLING] X

4.1.2 Om fordran är en avbetalningsfordran

4.1.2.1 Kapitalbelopp för varje avbetalning

4.1.2.2 Förfallodag för första avbetalningen

4.1.2.3 Förfallodagar för följande avbetalningar

veckovis X månatligt X varannan månad X annat (ange) X

4.1.2.4 Fordrans löptid

4.1.1.4.1 Obestämd X

4.1.1.4.2 Förfallodag för sista avbetalningen

4.1.3 Fordran avser solidariskt ansvar för gäldenärerna X

4.2 Ränta

4.2.1 Räntesats

4.2.1.1 % eller

4.2.1.2 % över ECB:s diskonto

4.2.2 Ränta börjar löpa från och med:

4.3 Ersättningsbara kostnader, om sådana anges i domen

5. Domen är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten.

Ja X Nej X

6. Domens verkställbarhet är begränsad i tiden

Ja X Nej X

6.1 Om ja, sista dag för verkställbarhet

7. Domen avser en obestridd fordran enligt artikel 3.4

Ja X Nej X

8. Domen överensstämmer med artikel 5 b

Ja X Nej X

9. Domen överensstämmer med artikel 5 c, om tillämpligt

Ja X Nej X Ej tillämpligt X

10. Domen överensstämmer med artikel 5 d, om tillämpligt

Ja X Nej X Ej tillämpligt X

11. Delgivning av stämningsansökan eller motsvarande handling enligt kapitel III, om tillämpligt

Tillämpligt Ja X Nej X

11.1 Datum och adress för delgivningen:

11.1.1 Gäldenärens hemvist okänt X

11.2 Handlingen delgavs genom

11.2.1 personlig delgivning med gäldenären (inbegriper dennes ombud) med

mottagningsbevis X

11.2.2 personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

11.2.3 delgivning per post med gäldenären med mottagningsbevis X

11.2.4 delgivning per fax eller e-post med mottagningsbevis X

11.3 Indirekt delgivning

11.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 11.2.1 eller 11.2.2 försökts men misslyckats- Ja X Nej X

11.3.2 Om ja, handlingen har

11.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären X

11.3.2.1.1 Namn

11.3.2.1.2 Förhållande till gäldenären

11.3.2.1.2.1 Familj X

11.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

11.3.2.1.2.3 Annan (ange) X

11.3.2.2 lämnats till en myndig person på gäldenärens yrkesmässiga hemvist X

11.3.2.2.1 Namn

11.3.2.2.2 Anställd av gäldenären Ja X Nej X

11.3.2.3 lagts i gäldenärens brevlåda enligt artikel 12.1 c X

11.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.1 d X

11.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

11.3.2.4.2 Underrättelse om deponering enligt

artikel 12.1 d X

11.4 Delgivningsbevis

11.4.1 Har delgivning skett enligt punkt 11.2.2 eller 11.3 -

Ja X Nej X

11.4.2 Om ja, har delgivning intygats enligt artikel 13-

Ja X Nej X

11.5 Avhjälpande vid utebliven delgivning enligt artikel 19.2 när artikel 11.2 -11.4 inte har iakttagits

11.5.1 Det har fastställts att gäldenären personligen har mottagit handlingen

Ja X Nej X

11.6 Delgivning i tillräckligt god tid

Gäldenärens tidsfrist för att bemöta fordran överensstämde med artikel 15.1

Ja X Nej X

11.7 Vederbörlig underrättelse

Gäldenären har underrättas i enlighet med artikel 16 och 17

Ja X Nej X

12. Delgivning av kallelse, om tillämpligt enligt artikel 14

Tillämpligt Ja X Nej X

12.1 Datum och adress för delgivningen:

12.1.1 Gäldenärens hemvist okänt X

12.2 Kallelsen delgavs genom

12.2.1 personlig delgivning med gäldenären (inbegriper dennes ombud) med

mottagningsbevis X

12.2.2 personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

12.2.3 delgivning per post med gäldenären med mottagningsbevis X

12.2.4 delgivning per fax eller e-post med mottagningsbevis X

12.2.5 muntligen vid en tidigare domstolsförhandling X

12.3 Indirekt delgivning

12.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 12.2.1 eller 12.2.2 försökts men misslyckats-

Ja X Nej X

12.3.2 Om ja, kallelsen har

12.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären X

12.3.2.1.1 Namn

12.3.2.1.2 Förhållande till gäldenären

12.3.2.1.2.1 Familj X

12.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

12.3.2.1.2.3 Annan (ange) X

12.3.2.2 lämnats till en myndig person på gäldenärens yrkesmässiga hemvist X

12.3.2.2.1 Namn

12.3.2.2.2 Anställd av gäldenären Ja X Nej X

12.3.2.3 lagts i gäldenärens brevlåda enligt artikel 12.1 c X

12.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.1 dX

12.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

12.3.2.4.2 Underrättelse om deponering enligt artikel 12.1 d X

12.4 Delgivningsbevis

12.4.1 Har delgivning skett enligt punkt 12.2.2 eller 12.3- Ja X Nej X

12.4.2 Om ja, har delgivning intygats enligt artikel 13-

Ja X Nej X

12.5 Avhjälpande vid utebliven delgivning enligt artikel 19.2 när artikel 12.2-12.4 inte har iakttagits

12.5.1 Det har fastställts att gäldenären personligen har mottagit handlingen

Ja X Nej X

12.6 Delgivning i tillräckligt god tid

Tidsperioden mellan delgivningen av kallelsen och domstolsförhandlingen överensstämde med artikel 15.2 Ja X Nej X

12.7 Vederbörlig underrättelse

Gäldenären har underrättas i enlighet med artikel 18

Ja X Nej X

13. Avhjälpande av att miniminormerna i artikel 19.1 inte har iakttagits

13.1 Datum och adress för delgivningen av domen:

Gäldenärens hemvist okänt X

13.2 Domen delgavs genom

13.2.1 Personlig delgivning med gäldenären (inbegriper dennes ombud) med

mottagningsbevis X

13.2.2 Personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

13.2.3 Delgivning per post med gäldenären med mottagningsbevis X

13.2.4 Delgivning per fax eller e-post med mottagningsbevis X

13.3 Indirekt delgivning

13.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 13.2.1 eller 13.2.2 försökts men misslyckats-

Ja X Nej X

13.3.2 Om ja, domen har

13.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som gäldenären X

13.3.2.1.1 Namn

13.3.2.1.2 Förhållande till gäldenären

13.3.2.1.2.1 Familj X

13.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

13.3.2.1.2.4 Annan (ange) X

13.3.2.2 lämnats till en myndig person på gäldenärens yrkesmässiga hemvist X

13.3.2.2.1 Namn

13.3.2.2.2 Anställd av gäldenären Ja X Nej X

13.3.2.3 lagts i gäldenärens brevlåda enligt artikel 12.1 c X

13.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.1 d X

13.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

13.3.2.4.2 Underrättelse om deponering enligt artikel 12.1 d X

13.4 Delgivningsbevis

13.4.1 Har delgivning skett enligt punkt 13.2.2 eller 13.3-

Ja X Nej X

13.4.2 Om ja, har delgivning intygats enligt artikel 13-

Ja X Nej X

13.5 Var det möjligt för gäldenären att överklaga domen-

Ja X Nej X

13.6 Tidsfristen för ett sådant överklagande överensstämde med artikel 19.1 c

Ja X Nej X

13.7 Har gäldenären i enlighet med artikel 19.1 d på vederbörligt sätt underrättats om möjligheten att överklaga domen-

Ja X Nej X

Utfärdat i datum

Underskrift och/eller stämpel

ANEXO III/ BILAG III/ ANHANG III/ ÐÁÑÁÑÔÇÌÁ III/ ANNEX III/ ANNEXE III/

ALLEGATO III/ BIJLAGE III/ANEXO III/ LIITE III/ BILAGA III

VALORACIÓN DEL CERTIFICADO DEL TÍTULO EJECUTIVO EUROPEO - TRANSACCIÓN JUDICIAL

ATTEST SOM ET EUROPÆISK TVANGSFULDBYRDELSESDOKUMENT - RETSFORLIG

BESCHEINIGUNG ÜBER DEN EUROPÄISCHEN VOLLSTRECKUNGSTITEL -PROZESSVERGLEICH

ÂÅÂÁÉÙÓÇ ÅÕÑÙÐÁÚÊÏÕ ÅÊÔÅËÅÓÔÏÕ ÔÉÔËÏÕ- ÄÉÊÁÓÔÉÊÏÓ ÓÕÌÂÉÂÁÓÌÏÓ

EUROPEAN ENFORCEMENT ORDER CERTIFICATE- COURT SETTLEMENT

Certificat de titre exécutoire européen - Transaction judiciaire

CERTIFICATO DI TITOLO ESECUTIVO EUROPEO - TRANSAZIONE GIUDIZIARIA

BEWIJS VAN WAARMERKING ALS EUROPESE EXECUTORIALE TITEL - GERECHTELIJKE SCHIKKING

CERTIFICADO DE TÍTULO EXECUTIVO EUROPEU - TRANSACÇÃO JUDICIAL

TODISTUS EUROOPPALAISESTA TÄYTÄNTÖÖNPANOMÄÄRÄYKSESTÄ - TUOMIOISTUIMESSA TEHTY SOVINTO

INTYG OM EUROPEISK EXEKUTIONSTITEL - INFÖR DOMSTOL INGÅNGEN FÖRLIKNING

1. Ursprungsmedlemsstat:

>Plats för tabell>

2. Domstol som utfärdat intyget:

Adress:

Tel./fax/e-post

3. Förlikning

3.1 Datum:

3.2 Referensnummer:

3.3 Parter

3.3.1 Borgenärens/borgenärernas namn och adress:

3.3.2 Gäldenärens/gäldenärernas namn och adress:

4. Penningfordran enligt intyget

4.1 Kapitalbelopp:

4.1.1 Valuta EURO X

SVENSKA KRONOR X

[PUND STERLING] X

4.1.2 Om fordran är en avbetalningsfordran

4.1.2.1 Kapitalbelopp för varje avbetalning

4.1.2.2 Förfallodag för första avbetalningen

4.1.2.3 Förfallodagar för följande avbetalningar

veckovis X månatligt X annat (ange) X

4.1.2.4 Fordrans löptid

4.1.1.4.1 Obestämd X

4.1.1.4.2 Förfallodag för sista avbetalningen

4.1.3 Fordran avser solidariskt ansvar för gäldenärerna X

4.2 Ränta

4.2.1 Räntesats

4.2.1.1 % eller

4.2.1.2 % över ECB:s diskonto

4.2.2 Ränta börjar löpa från och med:

4.3 Ersättningsbara kostnader, om sådana anges i förlikningen

5. Förlikningen är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten

Ja X Nej X

Utfärdat i datum

Underskrift och/eller stämpel

ANEXO IV/ BILAG IV/ ANHANG IV/ ÐÁÑÁÑÔÇÌÁ IV/ ANNEX IV/ ANNEXE IV/

ALLEGATO IV/ BIJLAGE IV/ANEXO IV/ LIITE IV/ BILAGA IV

CERTIFICADO DEL TÍTULO EJECUTIVO EUROPEO - DOCUMENTO PÚBLICO CON FUERZA EJECUTIVA

ATTEST SOM ET EUROPÆISK TVANGSFULDBYRDELSESDOKUMENT - BEKRÆFTET DOKUMENT

BESCHEINIGUNG ÜBER DEN EUROPÄISCHEN VOLLSTRECKUNGSTITEL -ÖFFENTLICHE URKUNDE

ÂÅÂÁÉÙÓÇ ÅÕÑÙÐÁÚÊÏÕ ÅÊÔÅËÅÓÔÏÕ ÔÉÔËÏÕ- ÄÇÌÏÓÉÏ ÅÃÃÑÁÖÏ

EUROPEAN ENFORCEMENT ORDER CERTIFICATE- AUTHENTIC INSTRUMENT

CERTIFICAT de titre exécutoire européen - Acte aUTHENTIque

CERTIFICATO DI TITOLO ESECUTIVO EUROPEO - ATTO PUBBLICO

BEWIJS VAN WAARMERKING ALS EUROPESE EXECUTORIALE TITEL - AUTHENTIEKE AKTE

CERTIFICADO DE TÍTULO EXECUTIVO EUROPEU - ACTO AUTÊNTICO

TODISTUS EUROOPPALAISESTA TÄYTÄNTÖÖNPANOMÄÄRÄYKSESTÄ - VIRALLINEN ASIAKIRJA

INTYG OM EUROPEISK EXEKUTIONSTITEL - OFFICIELL HANDLING

1. Ursprungsmedlemsstat:

>Plats för tabell>

2. Myndighet som utfärdat intyget

2.1 Namn:

2.2 Adress:

2.3 Tel./fax/e-post

2.4 Notarius publicus X

2.5 Administrativ myndighet

2.6 Domstol X

2.7 Annat (ange) X

3. Officiell handling

3.1 Datum:

3.2 Referensnummer:

3.3 Parter

3.3.1 Borgenärens/borgenärernas namn och adress:

3.3.2 Gäldenärens/gäldenärernas namn och adress:

4. Penningfordran som intygas

4.1 Kapitalbelopp:

4.1.1 Valuta EURO X

SVENSKA KRONOR X

[PUND STERLING] X

4.1.2 Om fordran är en avbetalningsfordran

4.1.2.1 Kapitalbelopp för varje avbetalning

4.1.2.2 Förfallodag för första avbetalningen

4.1.2.3 Förfallodagar för följande avbetalningar

veckovis X månatligt X annat (ange) X

4.1.2.4 Fordrans löptid

4.1.1.4.1 Obestämd X eller

4.1.1.4.2 Förfallodag för sista avbetalningen

4.1.3 Fordran avser solidariskt ansvar för gäldenärerna X

4.2 Ränta

4.2.1 Räntesats

4.2.1.1 % eller

4.2.1.2 % över ECB:s diskonto

4.2.2 Ränta börjar löpa från och med

4.3 Ersättningsbara kostnader, om sådana anges i den officiella handlingen

5. Gäldenären har i enlighet med artikel 26.3 underrättats om handlingens direkta verkställbarhet innan han lämnat sitt samtycke

Ja X Nej X

6. Den officiella handlingen är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten

Ja X Nej X

Utfärdat i datum

Underskrift och/eller stämpel

BILAGA V

BEVIS OM ATT DELGIVNING AV HANDLINGAR SKETT ELLER INTE SKETT

(Artikel 10 i rådets förordning (EG) nr 1348/2000)

12. DELGIVNINGEN FULLGJORD

12.1 Datum och adress för delgivningen:

12.2 Handlingen delgavs genom

12.2.1 personlig delgivning med gäldenären med mottagningsbevis X

12.2.2 personlig delgivning med gäldenären intygat av behörig tjänsteman X

12.2.3 delgivning per post med gäldenären med bifogat mottagningsbevis X

12.2.4 andra former av elektronisk delgivning med bifogat mottagningsbevis

12.2.4.1 fax X

12.2.4.2 e-post X

12.2.4.3 annat (ange) X

12.3 Indirekt delgivning

12.3.1 Har personlig delgivning enligt punkt 12.2.1 eller 12.2.2 försökts men misslyckats- Ja X Nej X

12.3.2 Om ja, handlingen har

12.3.2.1 lämnats till en myndig person som har hemvist i samma hushåll som adressaten X

12.3.2.1.1 Namn

12.3.2.1.2 Förhållande till adressaten

12.3.2.1.2.1 Familj X

12.3.2.1.2.2 Anställd i hushållet X

12.3.2.1.2.3 Annan (ange) X

12.3.2.2 lämnats till en myndig person på adressaten yrkesmässiga hemvist X

12.3.2.2.1 Namn

12.3.2.2.2 Anställd av adressaten Ja X Nej X

12.3.2.3 lagts i adressatens brevlåda X

12.3.2.4 deponerats hos behöriga myndigheter X

12.3.2.4.1 Namn och adress till den behöriga myndigheten:

12.3.2.4.2 Underrättelse om deponeringen X

12.3.2.5 Följande särskilda delgivningssätt har använts (ange hur delgivning skett)

12.4 Handlingen delgavs på ett av de sätt som anges i punkt 12.2 eller 12.3 (ange exakt delgivningssätt där), men inte med adressaten själv utan med hans ombud Ja X Nej X

12.4.1 Om ja, ombudets namn och adress

12.4.2 Ombudets ställning

12.4.2.1 Befullmäktigat ombud, advokat X

12.4.2.2 Ställföreträdare för en juridisk person X

12.4.2.3 Annat (ange) X

12.5 Har delgivningen skett i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den utfördes- Ja X Nej X

12.6 Handlingens adressat underrättades (muntligen) (skriftligen) om att han eller hon kan vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på ett officiellt språk på den plats där delgivningen ägde rum eller på ett officiellt språk i den sändande staten som han eller hon förstår Ja X Nej X

13. UNDERRÄTTELSE ENLIGT ARTIKEL 7.2

Det var inte möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet X

14. VÄGRAN ATT TA EMOT EN HANDLING

Adressaten vägrade att ta emot handlingen på grund av det språk den var avfattad på

Handlingarna bifogas detta intyg X

15. SKÄL FÖR ATT HANDLINGEN INTE DELGIVITS

15.1 Adressen okänd X

15.2 Adressaten kan inte lokaliseras X

15.3 Handlingen kunde inte delges före det datum eller

inom den tidsfrist som anges i punkt 6.2 X

15.4 Annat (ange) X

Handlingarna är bifogade detta intyg

Utfärdat i:

Datum:

Underskrift och/eller stämpel: