EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer

Säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2019/2162 om utgivning av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer

Förordning (EU) 2019/2160 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar i form av säkerställda obligationer

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET OCH FÖRORDNINGEN?

  • Direktiv (EU) 2019/2162 syftar till att skydda investerare genom att införa harmoniserade minimiregler i hela EU, särskilt om definitioner och standarder, för säkerställda obligationer* som utfärdas av kreditinstitut*. Dessa regler gäller för hur säkerställda obligationer utfärdas, struktureras, övervakas och offentliggörs.
  • Förordning (EU) 2019/2160 ändrar (EU) nr 575/2013 (känd som kapitalkravsförordningen, se sammanfattningen) för att skärpa kraven för beviljande av förmånlig tillsynsbehandling för säkerställda obligationer inom ramen för kapitalkravsförordningen.

VIKTIGA PUNKTER

Direktiv (EU) 2019/2162

Tillämpningsområde

Direktivet omfattar följande:

  • 1.

    Strukturella egenskaper

    • Investerare har preferensrätter och har rätt till dubbelt skydd (känt som ”dual recourse”) genom fordringar gentemot både det institut som utfärdar obligationerna och de säkerställda tillgångarna vid insolvens i eller resolution av institutet.
    • Säkerställda obligationer är alltid säkrade genom högkvalitativa säkerställda tillgångar – vanligtvis hypotekslån eller statspapper – eller andra tillgångar som anges i artikel 6.1 i direktiv (EU) 2019/2162.
    • Säkerheter måste uppfylla vissa krav:
      • Allmänt accepterade värderingsstandarder för fysiska tillgångar, som ska övervakas och ha lämplig skadeförsäkring.
      • Löpande offentlig tillsyn av att motparten drivs på ett sunt sätt och att den är finansiellt solvent, där tillgångarna är i form av exponeringar.
      • Regler om riskspridning för tillgångar som inte är godtagbara enligt artikel 129.1 i kapitalkravsförordningen.
      • Särskilda regler för koncernintern sammanföring och säkerhetsmassa.
    • Kreditinstitut måste ge tillräckligt utförlig information om sina program för säkerställda obligationer för att investerare ska kunna bedöma programmens profil och risker samt utföra en due diligence-granskning. Sådan information bör ges på institutets webbplats minst en gång i kvartalet och bör minst omfatta följande:
      • Värdet av säkerhetsmassan och utestående säkerställda obligationer.
      • En förteckning över ISIN-koder (International Securities Identification Number) för alla säkerställda obligationer som getts ut inom ramen för det relevanta programmet.
      • Den geografiska fördelningen och typen av säkerställda tillgångar, deras lånestorlek och värderingsmetod.
      • Uppgifter om marknadsrisk, ränterisker, valutarisker, kreditrisker och likviditetsrisker.
      • Löptidsstrukturen för säkerställda tillgångar och säkerställda obligationer.
      • Nivåerna på täckningskrav och tillgänglig täckning samt nivåerna på lagstadgat, avtalsenligt och frivilligt övervärde i säkerhetsmassan (den nivå på säkerhet som överstiger täckningskravet).
      • Procentandelen lån för vilka ett fallissemang anses ha inträffat och där lånen är obetalda mer än 90 dagar efter förfallodagen.
    • Program för säkerställda obligationer utgör de strukturella egenskaper hos en utgivning av säkerställda obligationer som fastställs genom lagstadgade regler och avtalsvillkor.
    • Säkerhetsmassor måste alltid innefatta en buffert av likvida tillgångar (som finns tillgängliga eller enkelt kan omvandlas till kontanter) för att täcka det högsta ackumulerade nettolikviditetsutflödet för de närmaste 180 dagarna.
    • Säkerställda obligationer med förlängningsbara löptidsstrukturer (ett långfristigt värdepapper vars överenskomna upphörandedatum kan förlängas) kan tillåtas av EU-länderna på vissa villkor och måste anmälas till Europeiska bankmyndigheten (EBA).
  • 2.

    Offentlig tillsyn över säkerställda obligationer

    • EU:s regeringar utser en eller flera behöriga myndigheter som ska övervaka utgivningen av säkerställda obligationer i syfte att bedöma efterlevnaden av de rättsliga kraven.
    • Program för säkerställda obligationer omfattas av ett tillstånd som bör erhållas innan säkerställda obligationer ges ut inom ramen för programmet i fråga. För att få detta tillstånd måste kreditinstituten ha följande:
      • En lämplig verksamhetsplan för utgivningen av säkerställda obligationer.
      • Lämpliga riktlinjer, rutiner och metoder för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera lån som ingår i säkerhetsmassan.
      • Ledning och personal som särskilt arbetar med programmet och som har lämplig kompetens.
    • Vid insolvens i eller resolution av ett kreditinstitut samarbetar de behöriga myndigheterna med den resolutionsmyndighet som hanterar ärendet för att säkerställa att rättigheter och intressen för investerare i säkerställda obligationer tillvaratas. EU-länderna får föreskriva att en särskild förvaltare ska utses.
    • Kreditinstituten måste regelbundet rapportera den information som anges i direktivet till de behöriga myndigheterna.
    • Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder tillämpas på institut som bryter mot reglerna. Sådana sanktioner och åtgärder måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. EU-länderna får besluta att inte föreskriva administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder för överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella rätt.
    • Behöriga myndigheter ska offentliggöra följande på sina webbplatser:
      • Nationella lagar och andra författningar, administrativa regler, inbegripet sanktioner och andra åtgärder, samt allmänna riktlinjer som de antagit avseende utgivning av säkerställda obligationer.
      • Förteckningen över de kreditinstitut som har tillstånd att ge ut säkerställda obligationer.
    • Säkerställda obligationer har rätt att använda beteckningen ”europeisk säkerställd obligation” (endast säkerställda obligationer som uppfyller kraven i den nationella lagstiftning som införlivar direktivet) eller ”europeisk säkerställd obligation (premium)” (endast säkerställda obligationer som uppfyller kraven i den nationella lagstiftning som införlivar direktivet plus kraven i artikel 129 i kapitalkravsförordningen). Beteckningarna är frivilliga, vid sidan av nationella benämningar.
    • Genom direktivet görs mindre ändringar av direktiven 2009/65/EG (se sammanfattningen) och 2014/59/EU (se sammanfattningen).
    • Övergångsbestämmelser tillämpas på säkerställda obligationer som getts ut före den 8 juli 2022.
    • Europeiska kommissionen måste göra följande i nära samarbete med EBA:
      • Lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet och, om så är lämpligt, ett lagstiftningsförslag senast den 8 juli 2024 om, och i så fall hur, en likvärdighetsordning skulle kunna införas för kreditinstitut i tredjeländer som ger ut säkerställda obligationer och för investerare i sådana säkerställda obligationer.
      • Lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet senast den 8 juli 2025 om genomförandet av direktivet vad beträffar nivån på investerarskyddet och om utvecklingen avseende utgivning av säkerställda obligationer i EU.

Förordning (EU) 2019/2160

  • Förordningen kompletterar direktiv (EU) 2019/2162 och bygger på den nuvarande tillsynsbehandlingen av säkerställda obligationer inom ramen för kapitalkravsförordningen.
  • Genom förordningen tillförs krav om ett lägsta övervärde i säkerhetsmassan* och sekundära tillgångar*, och därmed förbättras kvaliteten på de säkerställda obligationer som godtas för förmånlig kapitalkravsbehandling.
  • Syftet är att
    • avskaffa användningen av strukturer som innefattar privata eller kommersiella hypotekslån som godtagbara tillgångar, eftersom användningen av sådana strukturer minskar och anses tillföra onödig komplexitet till program för säkerställda obligationer, och
    • kräva ett övervärde i säkerhetsmassan på minst fem procent för att säkerställda obligationer ska uppfylla kraven för förmånlig kapitalkravsbehandling eller på två procent om egendomen baseras på pantlånevärdet (denna nivå på övervärdet i säkerhetsmassan kan vara lagstadgad, avtalsmässig eller frivillig).

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET OCH FÖRORDNINGEN FÖR?

  • Direktiv (EU) 2019/2162 måste bli lag i EU-länderna senast den 8 juli 2021 och kommer att gälla från och med den 8 juli 2022.
  • Förordning (EU) 2019/2160 kommer att gälla från och med den 8 juli 2022.

BAKGRUND

  • Säkerställda obligationer används i stor omfattning i vissa EU-länder (Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Sverige) som en viktig källa till billig och långfristig finansiering för banker. De bidrar till finansiering av hypotekslån och lån inom den offentliga sektorn och garanterar en stor säkerhet för investerarna.
  • Direktivet ingår i EU:s handlingsplan för kapitalmarknaderna. Harmoniserade minimiregler i hela EU för säkerställda obligationer kommer att ge investerarna en större säkerhet och öppna för nya möjligheter.
  • Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Säkerställd obligation: en skuldförbindelse som ges ut av ett kreditinstitut och som säkras av tillgångar som investerare har en direkt fordran på (vanligtvis en grupp av hypotekslån eller krediter till den offentliga sektorn, men även andra högkvalitativa säkerställda tillgångar som säkerställer att det kreditinstitut som ger ut de säkerställda obligationerna har en betalningsfordran och som säkras med säkerheter i enlighet med strikt definierade krav).
Kreditinstitut: ett företag som tar emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten för att bevilja krediter.
Övervärde i säkerhetsmassa: metoden eller processen för att ställa en tillgång som säkerhet på ett lån där tillgångens värde överstiger lånets värde.
Sekundära tillgångar: tillgångar som innehas utöver primärtillgångar, vanligtvis derivat och tillgångar som innehas av likviditetsskäl.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2162 av den 27 november 2019 om utgivning av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer samt om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2014/59/EU (EUT L 328, 18.12.2019, s. 29).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2160 av den 27 november 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar i form av säkerställda obligationer (EUT L 328, 18.12.2019, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion (COM(2015) 468 final, 30.9.2015).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2014/59/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 04.08.2020

Top