5.2.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 36/69

---

BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 227/06/KOL

av den 19 juli 2006

avseende statligt stöd till förmån för Farice hf. (Island)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT (1)

MED BEAKTANDE av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2), särskilt artiklarna 61–63 och protokoll 26,

MED BEAKTANDE av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (3), särskilt artikel 24,

MED BEAKTANDE av artikel 1.2 i del I och artiklarna 4.4, 6, 7.3 och 10 i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet,

MED BEAKTANDE av övervakningsmyndighetens riktlinjer (4) för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet, och särskilt kapitel 17 om statliga garantier och kapitel 19 om offentliga myndigheters innehav,

MED BEAKTANDE av övervakningsmyndighetens beslut nr 125/05/KOL om att inleda det formella granskningsförfarandet avseende statligt stöd till Farice hf. och uppmaning om att berörda parter ska inkomma med sina synpunkter på detta (5), och

av följande skäl:

I.   SAKFÖRHÅLLANDEN

1.   FÖRFARANDE

Genom en skrivelse av den 27 februari 2004 från Islands delegation vid Europeiska unionen vidarebefordrades en skrivelse från det isländska finansdepartementet av den 26 februari 2004, där de isländska myndigheterna till övervakningsmyndigheten anmälde en statlig garanti till förmån för ett undervattenskabelprojekt på Island, dvs. Farice-projektet. Skrivelsen togs emot och registrerades den 1 mars 2004 (diarienr. 257593).

Kompletterande upplysningar lämnades genom en skrivelse av den 14 maj 2004 från den isländska delegationen, där en skrivelse av den 13 maj 2004 vidarebefordrades från det isländska finansministeriet. Skrivelsen togs emot och registrerades av övervakningsmyndigheten den 14 maj 2004 (diarienr. 281472).

Efter viss skriftväxling (6) informerade övervakningsmyndigheten de isländska myndigheterna genom en skrivelse av den 26 maj 2006 om att den hade beslutat inleda det formella granskningsförfarande som anges i artikel 1.2 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet avseende statligt stöd till förmån för Farice hf. (diarienr. 319257).

Övervakningsmyndighetens beslut nr 125/05/KOL om att inleda det formella granskningsförfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och i EES-supplementet till detta (7). Övervakningsmyndigheten uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på detta. Övervakningsmyndigheten tog inte emot några synpunkter från de berörda parterna.

De isländska myndigheterna lämnade sina synpunkter på beslut nr 125/05/KOL genom en skrivelse av den 28 juni 2005 (diarienr. 324236).

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet har övervakningsmyndigheten, i separata konkurrensförfaranden, uttryckt vissa farhågor avseende konkurrensen genom en skrivelse till Farice hf. av den 31 januari 2003. Övervakningsmyndigheten har också begärt upplysningar om Farice-projektet som var relevanta för bedömningen av projektets påverkan på konkurrensen. Genom en skrivelse av den 6 maj 2004 riktade övervakningsmyndigheten en formell begäran om upplysningar till Farice hf. (8) Svaret från Farice hf. togs emot av övervakningsmyndigheten den 21 oktober 2004. De separata konkurrensförfarandena har avslutats genom en skrivelse från övervakningsmydigheten av den 2 juni 2006 (diarienr. 1072261).

2.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDERNA

2.1   BESKRIVNING AV FARICE-PROJEKTET

Farice-projektet rör dragning och och drift av en telekommunikationskabel under vattnet som ska knyta samman Island och Färöarna med Skottland.

Sedan 1994 har Island och Färöarna varit anslutna till det internationella nätet genom undervattenstelekabeln CANTAT-3. CANTAT-3 drogs av ett konsortium. Tillgången till CANTAT-3 säkerställdes genom medlemskap i konsortiet (9), genom oåterkalleliga nyttjanderätter och leasingkapacitet från Teleglobe som var medlem i konsortiet. CANTAT-3 har anslutningspunkter i Kanada, Island, Färöarna, Danmark, Förenade kungariket och Tyskland. Genom dragningen av ett transatlantiskt kabelsystem som konkurrerar med CANTAT-3, har grundarna av CANTAT-3 tillgång till andra, mer ekonomiska anslutningar. De isländska och färöiska parterna måste dock fortsätta att förlita sig på anslutningen till CANTAT-3. Parterna tog hänsyn till detta under utvecklingen av den nya förbindelsen. Vidare har kabeln CANTAT-3 vissa tekniska begränsningar, då den är en kabel av äldre generation med begränsad kapacitet som inte alltid är tillförlitlig. De isländska myndigheterna lade fram en översikt över flera driftsfel som CANTAT-3 hade haft under perioden 1995–2003. Inget annat internationellt fiberkabelsystem har nått dessa två länder sedan 1994, trots den allmänna kapacitetstillväxten på internationella och interregionala telekommunikationsförbindelser. Enligt de isländska myndigheternas upplysningar förhindrade de två ländernas geografiskt isolerade lokalisering och begränsade marknadsstorlek detta.

Kostnaden för satellitförbindelser, som tjänar som en andra anslutningsmöjlighet, förväntas stiga och anses inte vara lämplig för överföring av tidskänslig Internettrafik. För att klara den ökade telekommunikationstrafiken var man tvungen att finna en alternativ lösning.

Fariceprojektet uppstod till följd av ett initiativ från den (då) nästan helt statsägda isländska telekomoperatören Landssími Íslands hf. (nedan kallad Síminn  (10) och den etablerade telekomoperatören på Färöarna, Føroya Tele, som övervägde att utveckla en undervattenskabel som kopplar samman Reykjavík, Tórshavn och Edinburgh. År 2002 stod det klart att Fariceprojektet inte skulle kunna komma igång om det drevs på rent kommersiell grund (11). I en genomförbarhetsundersökning som genomfördes i mars 2002 drogs slutsatsen att det inte skulle bli möjligt att finansiera projektet genom konventionell projektfinansiering. En bred allians eftersträvades för att kunna säkerställa projektets genomförande. Det resulterade i två beslut:

I första hand blandades de isländska och färöiska kommunikationsmyndigheterna in i utarbetandet av projektet. De största sponsorerna, Síminn och Føroya Tele, klargjorde att de inte var intresserade av att tillhandahålla de nödvändiga lånegarantierna för hela telekommarknadens räkning (12). Därför beslöts att den isländska staten aktivt skulle bidra till projektet.

I andra hand ansågs det viktigt att Og Vodafone, en av de största aktörerna på den isländska telekommarknaden, aktivt deltog i projektet. Det beslutades att utöver etableringen av Farice hf., för att uppföra och driva det nya överföringssystemet, skulle holdingbolaget Eignarhaldsfélagið Farice ehf. (nedan kallat E-Farice) (13) etableras. Detta bolag, som innehar alla isländska andelar i Farice, skulle köpa Og Vodafones kapacitet i CANTAT-3. Ett liknande erbjudande lämnades till Síminn som, enligt den IBM-rapport (14) som lades fram av de isländska myndigheterna, resulterade i att E-Farice tog hand om alla internationella anslutningsmöjligheter för Island. Som anges i anmälan skulle kapaciteten i CANTAT-3 drivas och säljas av E-Farice (15).

År 2002 etablerades det nya aktiebolaget, Farice hf., i avsikt att utarbeta, dra och driva ett undervattenskommunikationskabelsystem för att överföra telekommunikations- och internettrafik mellan Island, Färöarna och Förenade kungariket. Enligt de isländska myndigheternas uppgifter var aktieägarna i detta bolag Síminn (47,33 %), Og Vodafone (1,33 %), Islands regering (27,33 %), tre andra isländska operatörer som tillsammans innehade 3,99 %, Føroya Tele (17,33 %) och två andra färöiska telekomoperatörer, som var och en innehade 1,33 % (16). Den nya Faricekabeln inkluderar ett isländskt stamnät (17) (från Seyðisfjörður till Reykjavík), en undervattensdel (från Seyðisfjörður till Dunnet Bay), ett färöiskt stamnät (från Funningsfjörður till Tórshavn) och ett brittiskt stamnät (från Dunnet Bay till Edinburgh). Inget öppet anbudsförfarande genomfördes för att besluta om driften av kabeln, som beviljades Farice hf. Enligt affärsplanen uppgick de beräknade totala investeringskostnaderna för Farice-projektet till 48,9 miljoner euro.

I ett aktieägaravtal av den 12 september 2002 angavs att Farices prispolitik skulle baseras på principerna om kostnadsorientering, insyn och icke-diskriminering.

De isländska myndigheterna påpekar vidare att användningen av Faricekabeln är öppen för både utländska och inhemska operatörer, på lika villkor och till samma priser. Aktieägaravtalet är också öppet för nya aktieägare. Det föreskriver dock att befintliga aktieägare alltid ges möjlighet att behålla sin aktieposition i företaget om aktiekapitalet ökas (avsnitt 7 i aktieägaravtalet).

Farices undervattenskabel öppnades formellt i februari 2004.

2.2   BESKRIVNING AV DET ISLÄNDSKA STATLIGA STÖDET

a)   Lånegarantin

Syftet med anmälan är beviljandet från staten av en garanti för ett lån på 9,4 miljoner euro till förmån för Farice (nedan kallat A-lån). Detta lån utgör en del av ett större långfristigt lånepaket till ett högsta belopp på 34,5 miljoner euro.

Enligt uppgifterna från de isländska myndigheterna, vilket kan ses i avtalet av den 27 februari 2004 (nedan kallat låneavtalet) mellan Farice hf., Íslandsbanki hf., andra finansinstitut och garanter, fördelas de undertecknade lånen till ett högsta belopp på 34,5 miljoner euro enligt följande:

Lån	Miljoner EUR	Långivare	Räntesats (18)	Ränteperioder	Återbetalning		Garant
					Antal delbetalningar	Start för återbetalning
A	9,4	Nordiska investeringsbanken	Euribor + 0,18 % per år	6 månader	8 halvårsbetalningar	September 2011	Islands regering
B	4,7	Nordiska investeringsbanken	Euribor + 0,80 % per år	6 månader	5 halvårsbetalningar	September 2009	Landssími Íslands hf. (Síminn)
	4,7	Íslandsbanki hf.
C	4,7	Føroya banki	Euribor + 1,00 % per år	3 månader	10 kvartalsbetalningar	September 2009	Telefon verkið P/F
D	11,0	Íslandsbanki hf.	Euribor + 1,50 % per år	1 månad	48 månadsbetalningar	September 2005	Ingen

Den statliga garantin för A-lån är en återbetalningsgaranti, dvs. Farice hf. har fullt ansvar för lånebetalningen och fordringsägaren måste uttömma alla resurser för återbetalningskrav från företaget innan den statliga garantin börjar gälla. Farice hf. ålades att betala en årlig premie på 0,5 % (som fastställdes av Islands nationella skuldförvaltning) som betalades innan låneavtalet och den statliga garantin utfärdades. Förhandsbetalningen uppgick till 438 839 euro, dvs. 4,7 % av lånebeloppet. Vidare togs en garantiavgift på 120 000 isländska kronor ut.

En tidigare återbetalningsgaranti undertecknades i juli 2003 i relation till ett kortfristigt lån på 16 miljoner euro. Återbetalningsgarantin täckte 6,4 miljoner euro, dvs. 40 % av lånet. Det kortfristiga lånet betalades av efter det att det långfristiga lånet på 34,5 miljoner euro ställts till förfogande och återbetalningsgarantin för det kortfristiga lånet upphörde att gälla samma dag. Farice hf. betalade en garantiavgift på 0,50 % och en garantikostnad på 120 000 isländska kronor för garantin.

b)   Den isländska regeringens ökning av aktiekapitalet

I början av januari 2003 ökade det statliga innehavet i Farice hf. från en ursprunglig andel på 27,33 % till 46,5 %. De isländska myndigheterna lämnade följande förklaring i sitt svar i juni 2004:

De isländska myndigheterna framhåller att Farice hf.:s totala aktiekapital ökade från 327 000 euro till över 14 miljoner euro. Närmare uppgifter om de olika delägarnas aktiekapital visas i tabellen nedan (19):

Aktiekapital i Farice hf. (belopp i tusen euro)

	Förberedelsefasen			Jan-03			Jun-03
	ISK	euro (20)	Andel	ISK	euro	Andel	ISK	euro	Andel
Eignarhaldsfélagið Farice ehf.				947 944	11 242	79,90 %	947 944	11 242	79,90 %
Islands regering	8 200	90	27,33 %	552 067	6 547	46,53 %	491 737	5 831	41,45 %
Síminn	14 200	155	47,33 %	395 477	4 690	33,33 %	352 259	4 177	29,69 %
Og Vodafone	400	4	1,33 %	400	5	0,03 %	103 949	1 232	8,76 %
Lína.Net	400	4	1,33 %	400	5	0,03 %	400	5	0,03 %
Fjarski ehf.	400	4	1,33 %	400	5	0,03 %	400	5	0,03 %
RH-net	400	4	1,33 %	400	5	0,03 %	400	5	0,03 %
Telefonverkið	5 200	57	17,33 %	236 486	2 804	19,93 %	236 486	2 804	19,93 %
Kall	400	4	1,33 %	400	5	0,03 %	400	5	0,03 %
SPF spf.	400	4	1,33 %	400	5	0,03 %	400	5	0,03 %
Totalt	30 000	327	100,00 %	1 186 430	14 070	100,00 %	1 186 430	14 070	100,00 %

3.   SKÄLEN TILL ATT INLEDA DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET

I sitt beslut nr 125/05/KOL om att inleda det formella granskningsförfarandet drog övervakningsmyndigheten den preliminära slutsatsen att den statliga garantin från den isländska staten och dess ökade aktiekapital i Farice hf. utgjorde statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

Övervakningsmyndigheten betvivlar att den isländska statens stödåtgärder skulle kunna förklaras vara förenliga med EES-avtalets funktion. I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet hyste övervakningsmyndigheten tvivel på om stödåtgärderna – för att vara förenliga med reglerna i EES-avtalet – var proportionerliga i förhållande till målen och inte snedvred konkurrensen i en omfattning som stred mot det allmänna intresset. Dessa tvivel gällde särskilt frågan om det skulle finnas icke-diskriminerande tillgång till nätverket. Då den ursprungliga tanken var att också leda kapaciteten i CANTAT-3 genom E-Farice hf., fanns farhågor att konkurrensen om anslutningsmöjligheterna till Island skulle elimineras, eftersom bara en leverantör skulle finnas kvar på marknaden.

4.   SYNPUNKTER FRÅN DE ISLÄNDSKA MYNDIGHETERNA

I sina synpunkter på beslut nr 125/05/KOL av den 28 juni 2005 bekräftade de isländska myndigheterna sin åsikt om att det inte ingår något statligt stöd i Farice-projektet. Enligt de isländska myndigheterna överensstämmer lånegarantin och statens ökade aktiekapital med bestämmelserna om statligt stöd. Vidare utgör Farice-projektet infrastruktur i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd. I en tidigare skrivelse av den 21 januari 2005 anser de isländska myndigheterna att ett eventuellt statligt stöd skulle vara förenligt med artikel 61.3 b och 61.3 c i EES-avtalet.

De isländska myndigheterna motiverar behovet av åtgärderna i fråga utifrån bedömningen att anslutningsmöjligheterna till telekom och tillgången till bredband utgör nödvändiga steg i moderniseringen av samhället och näringslivet och en viktig aspekt av Lissabonagendan, samt en förutsättning för utvecklingen av handlingsplanen eEurope.

Mot bakgrund av sin geografiska lokalisering är Island särskilt beroende av tillgången till ekonomiska och tillförlitliga anslutningsmöjligheter till telekom. Den anslutning som för närvarande finns är varken tillfredsställande, tillförlitlig eller godtagbar för de av telekom beroende isländska och färöiska ekonomierna på grund av de tekniska begränsningarna i CANTAT-3.

Under dessa omständigheter berodde statens deltagande på behovet av att göra projektet lönsamt. Utan statens deltagande skulle projektet endera ha försenats eller inte alls ha genomförts.

De isländska myndigheterna anser att fördelarna med att garantera ett tillförlitigt tillhandahållande av telekomtjänster på Island uppväger nackdelarna med en viss snedvridning av konkurrensen för andra konkurrenter.

Innan Farice etablerades hölls inledande möten med isländska operatörer där bara tre av de ”mindre” operatörerna gick med på att köpa aktier i företaget. Enligt de isländska myndigheterna gjordes betydande insatser för att söka efter parter som ville ingå, utan att någon lägre gräns fastställdes för tillskottet av aktiekapital. Enligt de isländska myndigheternas argument förekom ett omfattande deltagande mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i projektet.

De isländska myndigheterna understryker att avsnitt 7 i aktieägaravtalet innehåller en teckningsrätt för de ursprungliga företag som deltog i Farice hf. Denna rätt motsvarar artikel 34 i den isländska lagen nr 2/1995 om aktiebolag, enligt vilken aktieägarna har rätt att teckna nya aktier i direkt proportion till sina innehav. Denna rätt kan överlåtas och varje aktieägare kan alltid besluta att inte utnyttja denna teckningsrätt. I avsnitt 7.2 i aktieägaravtalet anges att aktieägarna kommer att sträva efter att säkerställa att nya parter kan delta i ökningen av kapitalet, utan att det påverkar teckningsrätten.

Aktieägaravtalet bygger på icke-diskriminerande, öppen marknadsmässig prissättning. Företagets prispolitik ska baseras på principerna om kostnadsorientering, öppenhet och icke-diskriminering. De isländska myndigheterna jämför Farice-projektet med den situation som behandlas i kommissionens beslut N307/2004, om ett bredbandsinfrastrukturprojekt i Förenade kungariket som ska tillhandahålla bredbandstjänster för en massmarknad av affärsverksamheter och medborgare i avlägsna områden och landsbygdsområden i Skottland. Enligt deras uppgifter är priserna för kapaciteten i Farice-systemet sannolikt de högsta för liknande tjänster över Nordatlanten. Det är en av orsakerna till att den volym som såldes under 2005 motsvarar mindre än 5 % av den nyligen installerade kapaciteten i Farice.

Beträffande frågan om fri tillgång betonar de isländska myndigheterna att tillgången till infrastrukturen är öppen, genomblickbar och icke-diskriminerande.

Slutligen anser de isländska myndigheterna att om det skulle fastställas att det förekom statligt stöd är det totala stödbeloppet begränsat. När det gäller lånegarantin kan inte ett sådant begränsat belopp anses strida mot det allmänna intresset i enlighet med artikel 61.3 c i EES-avtalet. Beträffande den isländska statens ökade aktiekapital hävdade de isländska myndigheterna att ”det urprungliga syftet med att etablera Farice hf. i september 2002 enbart var för att förbereda dragningen och driften av en telekommunikationskabel under vattnet. Vid dåvarande tidpunkt hade inte det finansiella behovet för hela projektet slutligen fastställts och inte heller hade det slutliga aktieinnehavet […] Inget företag befinner sig i en ställning där det kan åta sig den faktiska dragningen och driften av kabeln […] Den första ökningen av aktiekapitalet i januari 2003 var därför ingen vanlig ’ökning av aktiekapitalet’ för ett företag, utan liknade snarare etableringen av ett nytt företag med ett nytt syfte.” Det faktum att privata operatörer har ägt majoriteten av aktierna i alla faserna och väsentligt bidragit till företaget samtidigt som den isländska staten visar att allt eventuellt statligt stöd skulle vara mycket begränsat.

Beträffande farhågorna om konkurrensen (se avsnitt II.3.2 i beslut nr 125/05/KOL) framhåller de isländska myndigheterna att för närvarande har varken Farice hf. eller E-Farice ehf. några planer på att köpa eller leasa mer kapacitet från CANTAT-3 och att diskussionerna med Teleglobe vid dåvarande tidpunkt aldrig ledde till några avtal. Det har också påvisats att kunderna, på grund av Farices höga priser, i allt högre grad använder kapaciteten i CANTAT-3, vilken är i stånd att konkurrera med Farice hf.

II.   BEDÖMNING

1.   STATLIGT STÖD I ENLIGHET MED ARTIKEL 61.1 I EES-AVTALET

Artikel 61.1 i EES-avtalet lyder:

1.1   DEN ISLÄNDSKA STATENS LÅNEGARANTI

I allmänhet ger den statliga garantin låntagaren möjlighet att få ett lån på finansiella villkor som är bättre än de som normalt kan erhållas på finansmarknaderna. Därför kan garantier från staten omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet.

I bestämmelserna i kapitel 17.4.2 i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd till statliga garantier (nedan kallade riktlinjerna), har övervakningsmyndigheten lagt fram en situation enligt vilken en individuell statlig garanti inte utgör statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet. Den statliga garantin måste uppfylla följande villkor:

a)	Låntagaren har en sund finansiell ställning.

b)	Låntagaren skulle i princip kunna få ett lån till marknadsvillkor på finansmarknaderna utan något statligt ingripande.

c)	Garantin är kopplad till en specifik finansiell transaktion, med ett fastställt högsta belopp, täcker inte mer än 80 % av det utestående lånet, utan att det exakta beloppet eller löptiden är fastställda på förhand.

d)	Låntagaren betalar marknadspris för garantin (som bland annat återspeglar garantibeloppet och garantins varaktighet, den säkerhet som låntagaren ställer, låntagarens finansiella ställning, verksamhetssektor och framtidsutsikter, andelen betalningsförsummelser och andra ekonomiska faktorer).

Övervakningsmyndigheten kommer därför att i första hand bedöma om den statliga garantin till förmån för Farice hf. för A-lån uppfyller de fyra villkor som anges i riktlinjerna, vilket skulle utesluta förekomsten av statligt stöd. Det är i detta avseende bara vid negativa resultat som övervakningsmyndigheten bedömer de enskilda villkoren i artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.1.1   Villkor som utesluter förekomsten av stöd – kapitel 17.4.2 i riktlinjerna för statligt stöd

Enligt de isländska myndigheternas uppgifter skulle inte projektet kunna drivas på rent kommersiell grund utan statlig inblandning. Även om Farice hf. inte tekniskt befann sig i finansiella svårigheter (första villkoret) kunde det bara säkra ett lån på 11 miljoner euro till marknadsvillkor (D-lån). Det faktum att bankerna inte bara krävde en garanti från staten för A-lånet, utan också från de två tidigare statliga telekommunikationsmonopolen (Síminn för B-lånet och Telefonverkið P/F för C-lånet), vilka fortfarande ägdes av respektive stater, visar att Farice inte var i stånd att få lån på marknadsvillkor utan statligt ingripande. Det andra villkoret är därför inte uppfyllt.

Vad gäller det tredje villkoret ansåg övervakningsmyndigheten preliminärt i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet att den statliga garantin täcker 100 % av det garanterade A-lånet. Det totala lånepaketet består av fyra (eller fem (21)) olika lånebelopp med olika lånevillkor, olika långivare och olika garantier. De isländska myndigheterna hävdar att det bara finns ett lån på 34,5 miljoner euro och att det är av denna orsak som den statliga garantin för A-lån inte täcker mer än 80 % av lånet. Det framgår av låneavtalet att de fyra lånen, även om de beviljats med samma säkerhet, beviljats av olika banker som bara åtar sig ansvaret för sitt lån. Ingen av bankerna skulle ge upp sin andel av säkerheten (22) – om Farice hf. skulle misslyckas – för att täcka några av de andra lånen. De olika lånen har inte bara olika räntenivåer, utan också olika återbetalningsperioder, antal delbetalningar och garanter.

Det ska vidare noteras att regeln om täckning med 80 % bör säkerställa att långivaren fortfarande har incitament att ta ställning till den risk som denne är villig att ta. Mot denna bakgrund förefaller det inte korrekt att ta hänsyn till – i relation till de affärsbeslut som fattats av Nordiska investeringsbanken och för att fastställa den lånebas för vilken regeln om täckning med 80 % tillämpas – att andra lån beviljats av Íslandsbanki och Føroya Banki. Nordiska investeringsbanken har inte åtagit sig något ansvar för dessa lån.

Av dessa orsaker anser övervakningsmyndigheten att varje del av lånebeloppet utgör ett oberoende lån. Kombinationen av lånen i ett gemensamt dokument förefaller inte vara av väsentlig betydelse. Av denna orsak anser övervakningsmyndigheten att den statliga garantin täcker 100 % av det garanterade A-lånet till ett högsta belopp på 9,4 miljoner euro. Därmed uppfylls inte det tredje villkoret.

Beträffande det fjärde villkoret noterar övervakningsmyndigheten att den isländska statens garantifond tog ut en garantipremie på 0,5 % per år för A-lånet. Premien förhandsbetalades till ett belopp på 438 839 euro. Dessutom togs en garanti på 120 000 isländska kronor ut.

Bara under antagandet att den statliga garantifonden, vid bedömningen av premien, tog hänsyn till det garanterade lånets konkreta egenskaper, särskilt villkoren för återbetalning (23) och att den vid bedömningen följde den så kallade principen om en investerare i en marknadsekonomi, skulle det fjärde villkoret som anges i kapitel 17.4.2 i riktlinjerna vara uppfyllt. Trots att de isländska myndigheterna har uppmanats att bevisa att garantipremien återspeglar marknadsräntan har de inte motiverat denna punkt, utan i huvudsak begränsat sig själva till att upprepa de relevanta bestämmelserna i lagen om den statliga garantifonden. Övervakningsmyndigheten noterar att medan hänsyn tas till att garantin i fråga är en återbetalningsgaranti med lägre risk, är den premie som tas ut av Farice i den lägre delen av skalan för dessa avgifter som fastställs av den nationella skuldförvaltningsbyrån (från 0,5 till 4 % (24)), som inte har motiverats av de isländska myndigheterna trots övervakningsmyndighetens kommentarer i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet (25).

Närmare upplysningar om lämplig marknadsränta kan fås från kapitel 17.3.2 i riktlinjerna där stödbeloppen fastställs, dvs. motsvarande likvida belopp, för en individuell garanti, som skillnaden mellan marknadsräntan och den ränta som uppnåtts tack vare den statliga garantin efter det att eventuella premier har dragits av. Det baserar sig på förståelsen att om låntagaren gynnas av en förmånlig räntesats, som denne inte skulle ha fått utan statlig intervention, är stödinslaget det belopp som finns kvar jämfört med marknadsräntan och efter det att premien dragits av. Om premien inte helt avlägsnar denna förmån, skulle den statliga garantin fortfarande gynna mottagaren och därmed snedvrida marknaden. Under dessa omständigheter har inte den förmån som uppstår till följd av garantin avlägsnats genom premien och måste klassificeras som stöd (26).

På grundval av de uppgifter som den förfogar över (övervakningsmyndigheten har inga upplysningar om Farice hf.:s kreditvärdighet), kommer övervakningsmyndigheten att försöka fastställa en uppskattning av värdet på garantin och respektive stödnivå genom en jämförelse av A-lån i förhållande till D-lån.

I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet uttryckte övervakningsmyndigheten tvivel på om räntesatsen för A-lån skulle jämföras med B- eller D-lån. Övervakningsmyndigheten anser att räntesatsen för A-lån kan jämföras med D-lån (27), som är det enda lån som inte backas upp av staten eller av ett statsägt företag. Skillnaden mellan räntesatserna för dessa två lån är 1,32 procentenheter. Om man drar av en garantipremie på 0,50 % uppgår skillnaden till 0,82 procentenheter (28). Det resulterar i ett stödbelopp på ungefär 720 000 euro (29). Hänsyn bör dock tas till att D-lån har en kortare återbetalningsperiod (löptid) än A-lån. A-lån betalas tillbaka först 2015, dvs. elva år efter det att låneavtalet ingicks, D-lån betalas tillbaka 2009 (se tabellen i punkt I 2.2 a i detta beslut). Om D-lån hade haft lika lång löptid som A-lån (dvs. till 2015), finns det orsak att tro att Íslandsbanki hf. skulle ha begärt en räntesats som låg högre än Euribor + 1,50 %. Genom att använda avkastningskurvan för Eurobond för 2004 (30) framgår det att skillnaden i avkastning mellan löptiden för obligationer på fem år och elva år uppgår till ungefär 0,8 procentenheter. För att inte underskatta förmånen med garantin och respektive stödnivå, måste denna skillnad beaktas, som för D-lån leder till räntesatsen för Euribor + 2,3 % (1,5 % som ursprunglig ränta plus ytterligare 0,8 %), som därmed ökar stödnivån till 1,62 % (31) eller till ungefär 1,4 miljoner euro (32). Detta belopp bör snarare ses som en illustration än en exakt beräkning av vad stödet uppgår till. Det kan inte tas för givet att en kommersiell långivare av ett lån utan garanti skulle ha tagit ut 2,12 procentenheter (33) mer än räntesatsen för A-lån, även om löptiden var densamma. Den räntesats som krävs beror på långivarens risk-bedömning, som inte nödvändigtvis leder till det pålägg som beräknats ovan.

Därmed uppfylls inte tre utav de fyra kumulativa villkor som anges i riktlinjerna för att bedöma om en individuell statlig garanti utgör statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet. Även om låntagaren, Farice hf., inte tekniskt befann sig i finansiella svårigheter, kunde det inte få lån från finansmarknaderna till marknadsvillkor utan intervention från staten, utan behövde den statliga garantin för 100 % av de utestående A-lånen. Vidare betalade inte Farice hf. ett marknadspris för garantin, vilket skulle ha återspeglat garantins belopp och löptid och den säkerhet som låntagaren ställde, samt särskilt, verksamhetssektor och framtidsutsikter.

Av dessa orsaker kan inte övervakningsmyndigheten dra slutsatsen att den statliga garantin till förmån för Farice hf. för A-lån utesluter inblandning av statligt stöd.

1.1.2   Villkoren i artikel 61.1 i EES-avtalet

För att en åtgärd ska betraktas som statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet, måste den uppfylla följande kumulativa villkor: stödet utgör en selektiv förmån som gynnar vissa företag, beviljas genom statliga medel, snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet.

En stödåtgärd som ger en förmån till vissa specifika stödmottagare och som inte är en allmän åtgärd utgör stöd.

De isländska myndigheterna har hävdat att stödet till Farice-projektet inte omfattar något statligt stöd, då undervattenskabeln klassificeras som infrastruktur och stödet till förmån för det är en ”allmän” och inte en selektiv åtgärd. Det anges i Europeiska kommissionens meddelande KOM(2001) 35 slutlig, ”Förbättrad kvalitet på de tjänster som tillhandahålls i kusthamnarna: En förutsättning för europeisk transportverksamhet” (34), att kriteriet för selektivitet är ett viktigt riktmärke för att besluta om en konkret finansieringsåtgärd utgör statligt stöd.

Enligt kommissionens praxis ska inte statlig finansiering för byggande eller förvaltning av infrastruktur betraktas som stöd om infrastrukturen förvaltas direkt av staten (vilket inte är fallet i detta projekt) eller om man tillämpar ett öppet anbudsförfarande vid valet av ledare och om tillgången till infrastrukturen är öppen för alla potentiella användare på en icke-diskriminerande grund (35).

Kommissionen påpekade i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet att, även om man inom projektet kan ha eftersträvat ett brett deltagande, hade varken företagets byggande eller förvaltning organiserats genom ett öppet anbudsförfarande. Regeringens deltagande berodde snarare på ett privat initiativ, som inleddes av de två etablerade telekommunikationsoperatörerna (36). Beträffande icke-diskriminerande tillgång gäller att medan deltagandet i företaget enligt aktieaägaravtalet inte är begränsat, har de ursprungliga aktieägarna vissa teckningsrätter, vilket förefaller placera dem i en mer gynnsam ställning än de nya aktieägarna.

Bortsett från detta, och i linje med kommissionens praxis, utgör en stödåtgärd ingen allmän åtgärd om det organ som förvaltar infrastrukturen bedriver en ekonomisk verksamhet, då detta kan ge stödmottagaren en potentiell fördel (37) i förhållande till konkurrerande operatörer. I detta avseende räcker det att notera att det statliga stödet gynnar Farice hf. som förvaltar kabeln och som mot ersättning säljer användarrättigheter till berörda parter. Enligt förstainstansrättens rättspraxis utgör förvaltningen av infrastrukturen en ekonomisk verksamhet i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet (38). Farice hf. kan dra fördel från ett infrastrukturuppförande som säkrats med en statlig garanti och med statligt deltagande i en situation i vilken privata parter inte ville säkerställa hela finansieringen av projektet, medan andra operatörer kan se sig tvingade att finansiera hela projektet själva.

Vidare är deltagandet i företaget i huvudsak inriktat på telekomoperatörer. Anslutning via Farice-kabeln säljs för närvarande bara i större enheter till kommersiella operatörer som återförsäljer tjänsten till marknaden i efterföljande led till slutanvändarna. Det var dessa operatörer som tog det initiativ som staten svarade på. Denna slags tjänst riktar sig därför till kommersiella operatörer och inte till allmänheten. Övervakningsmyndigheten anser därför att projektet ska ses som att det är en särskild mekanism för företag, som omfattas av kontrollen av statligt stöd, och inte som en allmän infrastruktur (39).

För att avgöra om en statlig åtgärd utgör stöd, är det nödvändigt att fastställa om det stödmottagande företaget tar emot en ekonomisk förmån som det inte skulle ha fått under normala marknadsvillkor.

I kapitel 17.2.1, punkt 1, i riktlinjerna, anges att en statlig garanti gör det möjligt för låntagaren att få bättre ekonomiska villkor för ett lån än de som vanligtvis finns tillgängliga på finansmarknaderna. Det är vanligt att med den förmån som den statliga garantin ger skulle inte låntagaren, utan den statliga garantin, hitta ett finansinstitut som är berett att bevilja lån på några villkor.

Som anges ovan (i avsnitt II.1.1.1 i detta beslut), är det faktum att bankerna inte bara kräver en garanti från staten för A-lånet utan också från de två tidigare statliga telekommonopolen (Síminn för B-lån och Telefonverkið P/F för C-lån), som fortfarande ägs av respektive stat, visar att Farice inte befann sig i en sådan ställning att det kunde få lån på marknadsvillkor utan statligt ingripande.

Dessutom bör den risk som staten tar normalt kompenseras med en lämplig premie. Det framgår ovan (i avsnitt II.1.1.1 i detta beslut) att den premie som tas ut av Farice hf. ligger mycket lågt på skalan och kanske inte representerar en tillräcklig kompensation. De isländska myndigheterna har inte lämnat någon information i sina synpunkter på denna punkt som togs upp i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet, utifrån vilken övervakningsmyndigheten kunde bedöma att den betalda premien var tillräcklig. Detta ska ses mot bakgrund av det faktum att premien inte helt avlägsnade den fördel som Farice hf. fick genom att få en lägre ränta för A-lån från bankerna. Det framgår i kapitel 17.2.1, punkt 2 i riktlinjerna, att när staten förlorar en tillräcklig premie gynnas företaget.

Övervakningsmyndigheten anser därför att Farice hf. har tagit emot en ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått enligt normala marknadsvillkor.

För att den ekonomiska fördelen ska betraktas som statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet måste den beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel. Den isländska staten utfärdade en garanti för ett lån på 9,4 miljoner euro till förmån för Farice, dvs. den statliga garantin omfattar statliga medel.

I kapitel 17.2.1, punkt 2, i riktlinjerna anges att när staten förlorar en tillräcklig premie utgör det en förlust av statliga medel. Det påvisas ovan att den premie som tas ut av Farice hf. är mycket låg på skalan och kanske inte representerar en tillräcklig kompensation, särskilt med tanke på den lägre ränta som uppnås. Då den isländska staten kunde ha krävt att en högre premie skulle ha betalats, och således har gått miste om högre intäkter, ingår statliga medel.

Staten agerade inte heller som en privat investerare i en marknadsekonomi, vilket skulle ha uteslutit tillämpningen av artikel 61.1 i EES-avtalet. Diskussionen om de två kriterierna ovan visar att projektet inte hade kunnat inledas på affärsmässiga grunder. Statens deltagande i projektet, bland annat genom att garantera A-lån, blev nödvändigt i en situation där privata marknadsinvesterare skulle – om de hade beviljat garantin – ha begärt en högre premie. Detta visar att den isländska staten, när den åtog sig ansvaret för garantin, inte agerade i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

För att artikel 61.1 i EES-avtalet ska vara tillämplig måste åtgärden snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna. Företag som gynnas av en ekonomisk fördel som beviljas av staten och som minskar deras normala kostnader, placeras i en bättre konkurrensmässig ställning än de som inte gynnas av denna fördel.

Statens intervention stärker Farice hf.:s ställning vad gäller att säkra projektfinansieringen gentemot konkurrenter som inte gynnas av en sådan garanti och som måste investera enbart på marknadens villkor, som till exempel andra leverantörer av kablar för internetanslutning (som nätet CANTAT-3). Det konsortium som driver nätet CANTAT-3 inbegriper bland annat den isländska telekomoperatören Landssími Íslands hf., Teleglobe och Deutsche Telekom. CANTAT-3 har anslutningspunkter i Kanada, Island, Färöarna, Danmark, Förenade kungariket och Tyskland.

Garantin utfärdas för ett projekt som genomförs av multinationella kommersiella operatörer och som består av en verksamhet som omfattas av handel mellan de avtalsslutande parterna.

Åtgärden snedvrider följaktligen konkurrensen och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

Av de orsaker som anges ovan drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att den statliga garanti som beviljas till förmån för Farice hf. för A-lån utgör statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.2   ÖKNINGEN AV STATENS INNEHAV I FARICE HF.

Under tiden mellan företagets etablering i september 2002 och tidpunkten för anmälan i början på 2004 ökade statens innehav i Farice hf. från ett ursprungligt innehav på 27,33 % till 46,5 %. Efter en förklaring som gavs av de isländska myndigheterna i deras svar från juni 2004, klargjorde Síminn att det inte hade för avsikt att tillhandahålla mer än 33,33 % av aktiekapitalet (40).

För att avgöra om det föreligger statligt stöd ska det fastställas om statens kapitalökning i Farice hf. är förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. I kapitel 19 i riktlinjerna fastställs övervakningsmyndighetens allmänna strategi vad gäller offentliga myndigheters förvärv av aktieinnehav.

Enligt kapitel 19.6 b i riktlinjerna ingår inget statligt stöd när nytt kapital tillförs ett företag under omständigheter som skulle vara godtagbara för en privat investerare som agerar i en marknadsekonomi under normala villkor. Det kan tillämpas när statliga innehav i ett företag ska ökas, under förutsättning att det kapital som tillförs är proportionerligt med det antal aktier myndigheterna innehar och görs tillsammans med ett kapitaltillskott från en privat aktieägare. Den privata aktieägarens innehav måste ha verklig ekonomisk betydelse.

Å andra sidan förekommer statligt stöd när nytt kapital tillförs under omständigheter som inte skulle vara godtagbara för en privat investerare som agerar i en marknadsekonomi under normala villkor. Enligt kapitel 19.6 c i riktlinjerna är detta bland annat fallet när kapitaltillskottet till företag vars kapital delas mellan privata och offentliga aktieägare leder till att det offentliga aktieinnehavet når en betydligt högre nivå än den ursprungliga och minskningen av den privata ägarandelen till stor del beror på de dåliga vinstutsikterna för företagen.

De isländska myndigheterna hävdar att den isländska statens kapitalökning inte ska ses som ett tillskott av nytt kapital, utan snarare som att företaget startas upp. De isländska myndigheterna framhåller att Farice hf., med ett aktiekapital på 30 miljoner isländska kronor i september 2002 inte befann sig i en ställning att det kunde ta sig an projektet att dra eller driva en telekommunikationskabel under vattnet. Istället för att, såsom diskuterats, bilda ett nytt företag genomfördes den första ökningen av aktieinnehavet i januari 2003, vilket enligt de isländska myndigheterna inte var en normal ”ökning av aktieinnehavet”, utan i själva verket motsvarade bildandet av ett nytt företag med en ny målsättning. Övervakningsmyndigheten påpekar att det i riktlinjerna för statligt stöd anses att aktiekapitalet ökar, oavsett vid vilken tidpunkt det äger rum, som en underkategori till tillskottet av nytt kapital. Då riktlinjerna speglar den allmänna principen om en privat investerares agerande i en marknadsekonomi, måste ökningen av aktieinnehavet bedömas från fall till fall. Även om staten hade antagit den högre andelen redan under förberedelsefasen skulle detta ha bidragit till att den isländska statens deltagande i kapitalet skulle ha bedömts enligt bestämmelserna om statligt stöd. För den bedömningen är det därför bara relevant om ökningen i aktiekapital bygger på principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

Övervakningsmyndigheten förnekar inte att de privata aktörernas ökade innehav i reala termer uppstod samtidigt som statens kapitalökning. Enligt övervakningsmyndighetens åsikt var inte de privata aktörernas ökning av aktieinnehavet proportionerligt i förhållande till statens ökning av aktieinnehavet.

Det framgår av tabellen ovan (se punkt I.2.2 b i detta beslut) att Farice hf.:s kapital steg från 327 000 euro till 14 070 000 euro i januari 2003. Den isländska statens andel ökade från 27,33 % (90 000 euro) till 46,53 % (6 547 000 euro), dvs. med nästan 20 procentenheter. Även om de isländska myndigheternas påstående att Síminns andel ökade från 155 000 euro till 4 690 000 euro är korrekt, minskade Síminns andel i reala termer från 47,33 % till 33,33 % (14 procentenheter). Med undantag för Telefonverkið, minskade också alla andra deltagares aktieinnehav (från 1,33 % till 0,33 %), vilket visar att de kommersiella aktörerna i relativa termer tog avstånd från projektet.

Det berodde sannolikt på företagets dåliga lönsamhetsutsikter. I sin skrivelse från september 2004 påpekade de isländska myndigheterna att:

De isländska myndigheterna hävdar vidare att marknadens motvilja mot projektet angavs under förberedelsefasen, när Síminn och Telefonverkið engagerade IBM Consulting för att ge dem råd om projektets ekonomiska lönsamhet och finansieringsmöjligheter. Resultaten visade att finansieringen inte kunde genomföras med traditionella medel (41).

Det förefaller som om de privata investerarnas brist på engagemang från början var orsak till att staten tecknade den kapitalökning som krävdes under början på 2003 (42), vilken ökade statens andel i Farice hf.

Ökningen av den isländska statens andel i Farice åtföljdes av beviljandet av en statlig garanti för att täcka A-lån på 9,4 miljoner euro, som bedömts ovan i detta beslut. Enligt kapitel 19.6 d i riktlinjerna antas det att det förekommer statligt stöd när myndigheternas intervention genomförs i form av ett förvärv av ett holdingbolag i kombination med andra typer av interventioner som måste anmälas i enlighet med artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

Ökningen av aktiekapitalet i en situation där ingen privat investerare ökade sitt aktiekapital i samma proportion gav ett enskilt företag, Farice hf., en fördel och minskade statens inkomster.

Statens intervention stärker Farice hf.:s ställning genom att säkerställa projekt- finansieringen gentemot konkurrenter som inte gynnas av ett statligt deltagande (t.ex nätverket CANTAT 3) i en situation där privata aktörer inte är villiga att bidra med ytterligare medel. Det konsortium som driver nätverket CANTAT-3 inkluderar, bland annat, den isländska telekomoperatören Landssími Íslands hf., Teleglobe och Deutsche Telekom. CANTAT-3 har anslutningspunkter i Kanada, Island, Färöarna, Danmark, Förenade kungariket och Tyskland.

Ökningen av aktieinnehavet avser ett projekt som genomförs av multinationella affärsoperatörer och omfattar handel mellan de avtalsslutande parterna.

Stödåtgärden snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan avtalsparterna.

1.3   SLUTSATS

Av de orsaker som anges ovan drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att den statliga garantin för A-lån och den isländska statens ökade aktieinnehav utgör statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

2.   PROCEDURBESTÄMMELSER

Enligt artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet ”ska Eftas övervakningsmyndighet informeras i så god tid att den bereds tillfälle att inkomma med synpunkter om eventuella planer att bevilja eller ändra stöd.” Enligt artikel 2.1 jämförd med artikel 3 i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet, ”ska eventuella planer på att bevilja nytt stöd anmälas till övervakningsmyndigheten i god tid av den berörda Efta-staten och ska inte träda i kraft innan övervakningsmyndigheten har fattat eller kan anses ha fattat ett beslut om att godkänna detta stöd.”

Farice hf. bildades 2002 och arbetet inleddes redan i juni 2003. Officiellt började kabeln användas i februari 2004 (43). Ökningen av aktiekapitalet ägde rum i januari 2003 och de isländska myndigheternas återbetalningsgaranti inleddes den 27 februari 2004, dvs. innan övervakningsmyndigheten fick möjlighet att uttrycka sin åsikt om anmälan av åtgärderna den 27 februari 2004. De isländska myndigheterna lät åtgärderna träda i kraft innan övervakningsmyndigheten hade fattat ett slutligt beslut i frågan.

Övervakningsmyndigheten noterar därför att de isländska myndigheterna inte respekterade det uppehållskrav som anges i artikel 3 i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

3.   FÖRENLIGHET

Enligt övervakningsmyndigheten är inte stödåtgärderna förenliga med några av de undantag som anges i artikel 59.2 (44) och artikel 61.2 eller 61.3 a eller 61.3 d i EES-avtalet.

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet anges det att statligt stöd, enligt övervakningsmyndighetens åsikt, inte kan berättigas enligt artikel 61.3 b i EES-avtalet. Det ska medges att förekomsten av en tillförlitlig internationell anslutning kan anses vara av allmänt intresse under vissa omständigheter. Att projektet är gränsöverskridande är inte tillräckligt för att godta att projektet omfattas av undantaget i artikel 61.3 b i EES-avtalet. Stödet i fråga beviljas i form av sektorstöd, som gynnar ett enskilt företag (Farice hf.) och som snarare är ett resultat av ett privat initiativ som tagits av en grupp affärsoperatörer än att nå mer omfattande positiva resultat för europeiskt näringsliv eller skapa viktiga spridningseffekter för allmänheten. Projektet främjar inte Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som helhet (45) och ligger också utanför ramen för eventuella gemenskapsåtgärder på detta område (46).

Det är nödvändigt att bedöma om stödet kan berättigas enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet. Enligt denna bestämmelse kan stödet förklaras som förenligt om det ”underlättar utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”.

Övervakningsmyndigheten anser att bedömningen av förenligheten ska baseras direkt på artikel 61.3 c i EES-avtalet. För att den statliga stödåtgärden ska anses vara förenlig enligt denna bestämmelse måste den vara nödvändig och proportionell i förhållande till den målsättning den ska uppfylla.

3.1   STÖDÅTGÄRDERNAS NÖDVÄNDIGHET

Övervakningsmyndigheten noterar att projektet avser att säkerställa Internet-anslutningen till Island genom att ha en tillförlitlig transmissionsmetod och där den tidigare anslutningen CANTAT-3 kan användas som reserv. På grund av sin geografiska lokalisering är Island särskilt beroende av att ha tillgång till en ekonomisk och tillförlitlig telekomanslutning. Det framgår i punkt I.2 i detta beslut att alternativa lösningar i form av en befintlig CANTAT-3 kabel eller satelliter inte var några hållbara alternativ, endera på grund av deras tekniska begränsningar eller beroende av andra aktieägare i konsortiet (CANTAT-3 (47)) eller de ökande kostnaderna för satelliter. Den nya undervattenskabeln, som ska bli den huvudsakliga transmissionsanslutningen till Island, har större kapacitet, är mer tillförlitlig och kan – tillsammans med reserven CANTAT-3 – säkerställa tillhandahållandet av telekommunikationstjänster till Island. Tillgången till bredband (48) har erkänts i kommissionens politik och beslut om statligt stöd (49) som ett legitimt mål och typ av tjänst som genom sin natur har förmågan att positivt påverka produktiviteten och tillväxten i ett stort antal sektorer och verksamheter.

Det framgår av Farice-projektets historia (särskilt genomförbarhetsundersökningen i mars 2002), att det inte kunde överleva som ett helt privat initiativ. Både beviljandet av en statlig garanti och ökningen av aktiekapitalet var ett resultat av behovet av ett större statligt deltagande för att göra projektet ekonomiskt lönsamt. Utan statligt deltagande skulle projektet endera ha blivit försenat eller inte alls ha genomförts. Av dessa orsaker anser övervakningsmyndigheten att det statliga stödet var nödvändigt i enlighet med artikel 61.3 c i EES-avtalet.

3.2   STÖDÅTGÄRDERNAS PROPORTIONALITET

För att stödåtgärderna ska vara förenliga med artikel 61.3 c i EES-avtalet måste de också vara proportionerliga i förhållande till målet och inte snedvrida konkurrensen i en omfattning som strider mot det allmänna intresset. Avvägningen mellan fördelarna för att garantera ett tillförlitligt tillhandahållande av telekommunikationstjänster till Island måste vägas mot nackdelarna med snedvridningen av konkurrensen jämfört med konkurrenterna, som inte har tillgång till offentlig finansiering när de genomför liknande projekt.

Varken dragningen av eller driften av kabeln gavs till Farice hf. genom ett öppet anbudsförfarande. Enligt övervakningsmyndigheten kan inte den stora spridningen av information om projektet ersätta ett formellt anbudsförfarande som de isländska myndigheterna påstår, särskilt då detta deltagande begränsades till parterna från Island och Färöarna (50). Ett öppet anbudsförfarande har betraktats som ett positivt, men inte nödvändigtvis obligatoriskt inslag för godkännande av bredbandsprojekt i kommissionens praxis (51). I dessa beslut betonas särskilt att om driften av kabeln lades ut till en oberoende tillgångsförvaltare skulle det bättre säkerställa infrastrukturförvaltningens neutralitet jämfört med en situation där tjänsteleverantören har kontroll över infrastrukturen, vilket är fallet här.

Övervakningsmyndigheten noterar att aktieägarnas avtal bygger på icke-diskriminerande, öppen marknadsmässig prissättning. Politiken för prissättning verkar öppen, tidsplanen publiceras på Farice hf.:s webbplats och inkluderar den formel som används för att beräkna priserna.

Vidare är aktieägaravtalet i princip öppet för nya marknadsaktörer. I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet hyste övervakningsmyndigheten vissa tvivel om de nya delägarnas ställning i förhållande till de ursprungliga parterna. Detta tvivel grundades huvudsakligen i punkt 7 i aktieägaravtalet som skyddar de ursprungliga parternas ställning genom att ge dem möjlighet att upprätthålla sitt egenkapital. I sina synpunkter på övervakningsmyndighetens beslut (52) har de isländska myndigheterna skingrat övervakningsmyndighetens tvivel och betonat skillnaden mellan ägarskapet av företaget och tillgången till telekommunikationskabeln. I föregående punkt anges det att det i ägarskapsavtalet föreskrivs en icke-diskriminerande och öppen marknadsmässig prissättning och det ger därmed tillräcklig tillgång till telekommunikationskabeln.

Det preliminärt beräknade stödet avseende den statliga garantin (1,62 % (53) eller ungefär 1,4 miljoner euro) är ganska begränsat jämfört med den totala investeringskostnaden på 48,8 miljoner euro, som uppgår till 2,9 %. Vad gäller den isländska statens ökade aktieinnehav hade statens innehav redan minskat till 41 % i juni 2003, medan andra privata operatörers aktiekapital, t.ex. Og Vodafone, har ökat. De isländska myndigheterna har påpekat att trots nuvarande aktieägares öppenhet gentemot nykomlingar har inget företag visat intresse av projektet (54). En beräkning av det statliga stödbelopp som ingår till följd av den isländska statens ökade aktiekapital är inte enkel. Även om man i ett extremfall betraktade hela kapitalökningen som statligt stöd och även om man betraktade hela A-lånet som statligt stöd (55), skulle det samlade beloppet för den isländska staten uppgå till ungefär 15,5 miljoner euro. Det är ungefär 32 % av investeringskostnaderna för Farice-projektet (56).

EG-domstolen har fastställt att en bedömning av förenligheten enligt bestämmelserna om statligt stöd inte skulle ge upphov till ett resultat som strider mot andra fördragsbestämmelser. För bedömningen enligt bestämmelserna om statligt stöd är det också relevant om statligt stöd ges till ett projekt som kan ge upphov till konkurrensproblem enligt tillämpningen av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet (57). I detta avseende noterar övervakningsmyndigheten bl.a. i beslutet om att inleda det offentliga granskningsförfarandet att man fortsätter driften av nuvarande infrastruktur i form av CANTAT-3 (58), samtidigt som den befarar att all trafik till Island genom CANTAT-3 i framtiden kommer att ledas via E-Farice hf., som innehar aktiemajoriteten i Farice hf. (59). Följaktligen var övervakningsmyndigheten bekymrad över att konkurrensen om förbindelserna med Island skulle elimineras, eftersom endast en leverantör skulle bli kvar på marknaden. Dessa bekymmer har nu skingrats.

Farice-projektet är konkurrensfrämjande när det gäller att skapa en ny kanal för internationell anslutning där det tidigare bara fanns CANTAT-3.

Till följd av Farice hf.:s priser, som är höga jämfört med internationella priser, har andra köpare med partihandelskapacitet i Island än Farices grundare, tenderat att använda kapacitet från CANTAT-3, som Teleglobe erbjuder till lägre priser. Detta visar att Farice inte verkar kunna kontrollera priserna eller utbudet på marknaden för internationell anslutning till eller från Island under rådande marknadsvillkor. De isländska myndigheterna anser att Teleglobe för närvarande säljer kapacitet till isländska kunder som uppgår till ungefär 50 % av den volym som leds genom Farice. Det verkar inte som om Farice hf.:s prissättningspolitik understiger priserna för CANTAT-3 och kan driva den konkurrenten ut ur marknaden. Partihandelskunder som inte är anknutna till Farice hf.:s grundare kan koppla förbi Farice-kabeln och har redan gjort det.

De isländska myndigheterna reagerade också på de bekymmer som togs upp i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet om att Farice hf. från början hade planer på att gemensamt köpa eller leasa ökad bandbredd i CANTAT-3 för att ringkoppla de två systemen. Sådana omfattande inköp av tillgänglig kapacitet skulle ha avlägsnat Teleglobe som en konkurrent till Farice. De isländska myndigheterna framhöll att Farice hf. eller E-Farice ehf. för närvarande inte har några planer på att köpa eller leasa mer kapacitet från CANTAT-3 och att diskussioner som hölls med Teleglobe (60) för flera år sedan aldrig ledde till några avtal. Nuvarande situation är att både Farice och CANTAT-3 har kapacitet som finns tillgänglig till och från Island. Vidare finns andra operatörer som TDC och T-Systems som tillhandahåller kapacitet genom CANTAT-3 till Island, fast i mindre skala.

I nuvarande situation finns det därför ingen grund för övervakningsmyndigheten att oroa sig över konkurrensaspekterna och motsvarande konkurrensförfaranden har avslutats.

4.   SLUTSATS

På grundval av denna bedömning anser övervakningsmyndigheten att stödet till förmån för Farice hf. är förenligt med EES-avtalet. Trots detta beklagar övervakningsmyndigheten att åtgärderna genomfördes innan Island hade anmält den statliga garantin till övervakningsmyndigheten och innan övervakningsmyndigheten hade fattat ett slutligt beslut avseende bedömningen av stödåtgärderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Stödet till förmån för Farice hf. i form av en statlig garanti för ett lån och ett kapitaltillskott utgör statligt stöd som är förenligt med EES-avtalets funktion i enlighet med artikel 61.3 c i EES-avtalet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Island.

Artikel 3

Endast den engelska texten är giltig.

---

(1)  Nedan kallad övervakningsmyndigheten.

(2)  Nedan kallat EES-avtalet.

(3)  Nedan kallat övervaknings- och domstolsavtalet.

(4)  Riktlinjer för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll 3 till övervakningsavtalet, antagna och utfärdade av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994, offentliggjorda i EGT L 231, 3.9.1994, s. 1, och EES-supplement nr 32. Riktlinjerna ändrades senast den 29 mars 2006. Nedan kallade riktlinjerna för statligt stöd.

(5)  Offentliggjort i EUT C 277, 10.11.2005, och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning nr 56, 10.11.2005, s. 14.

(6)  För närmare upplysningar om skriftväxlingen mellan övervakningsmyndigheten och de isländska myndigheterna hänvisas till övervakningsmyndighetens beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet, beslut nr 125/05/KOL, offentliggjort i EUT C 277, 10.11.2005, s. 14.

(7)  EUT C 277, 10.11.2005, och EES-supplementet till EUT 56, 10.11.2005, s. 14.

(8)  I enlighet med bestämmelserna i protokoll 21 till EES-avtalet, artikel 11 i kapitel II och protokoll 4 till övervakningsavtalet.

(9)  I konsortiet ingick bland andra den isländska telekomoperatören Landssími Íslands hf., Teleglobe och Deutsche Telekom.

(10)  Den isländska statens innehav i Síminn såldes till Skipti ehf. i augusti 2005.

(11)  Se den sammanfattande rapporten som bifogas som bilaga 1 till anmälan.

(12)  Se också följande kommentar från de isländska myndigheterna: ”Síminn, som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, och som därmed ska tillhandahålla säker långdistanskommunikation, ansåg att det var ett finansiellt riskfyllt företag med låg räntabilitet att öka kapaciteten för att uppfylla efterfrågan och att tillhandahålla en alternativ kabel för nödsituationer. Regeringen trädde in för att underlätta den nödvändiga uppgraderingen av kapaciteten, särskilt med tanke på den korta tidsram som fanns tillgänglig innan kapaciteten överträffas av efterfrågan.”

(13)  År 2003 innehade E-Farice ehf. 80 % av aktierna i Farice hf. och resterande 20 % innehades av Føroya Tele (19,93 %) och andra färöiska parter (tillsammans 0,6 %).

(14)  IBM-rapporten är en rapport som har lagts fram av de isländska myndigheterna, som ger en sammanfattning av bakgrunden till Farice-projektets aktuella ställning. Den beskriver tanken med projektet, affärsplanen och nätverksstrukturen samt behovet av en ny kabel.

(15)  I IBM-rapporten betonas affärsmöjligheten att E-Farices köp av anslutningsmöjligheten till CANTAT-3 ger möjlighet till ringanslutning av de två kabelsystemen på ett sådant sätt att Farice hf. kan erbjuda sina kunder säkra anslutningsmöjligheter. I rapporten beskrivs vidare förhandlingarna mellan E-Farice och Teleglobe för att leasa ytterligare kapacitet från CANTAT-3. Det har diskuterats om Farice hf. eller E-Farice ska leasa all tillgänglig kapacitet till Island och Färöarna.

(16)  Ursprungliga kapitaltillskott, som senare ändrades. Holdingbolaget E-Farice innehar alla de isländska parternas aktier i Farice hf.

(17)  Termen stamnät hänvisar ofta till överföring från en avlägsen plats eller nätverk till en central eller huvudsaklig plats. Den ursprungliga definitionen på stamnät var att överföra ett telefonsamtal eller datauppgifter utöver dess normala destination och sedan tillbaka igen för att använda tillgänglig personal (operatörer, agenter, etc.) eller nätutrustning som inte är lokaliserad på destinationsorten. Termen har utvecklats till att få en mer allmän betydelse. Den omfattar vanligtvis en högkapacitetslinje.

(18)  Även om det i den skrivelse som bifogats anmälan hänvisas till Libor som bas för att fastställa räntan för varje delbetalning av lånet, hänvisas det i klausul 7.1 i låneavtalet till Euribor. Av denna orsak anser övervakningsmyndigheten Euriborräntan vara den giltiga referensräntan för att fastställa den räntesats som ska tillämpas på lånet för varje ränteperiod.

(19)  Se de isländska myndigheternas skrivelse av den 8 juni 2004, s. 7.

(20)  Då de isländska myndigheterna inte har använt samma omräkningskurs i hela tabellen har övervakningsmyndigheten ändrat beloppen i euro i tabellen från de isländska myndigheterna. Den beräknade beloppen i euro i tabellen enligt de omräkningskurser den har offentliggjort på sin webbplats: http://www.eftasurv.int/fieldsofwork/fieldstateaid/dbaFile791.html. För förberedelsefasen har den använt 2002 års omräkningskurs på 91,58. För beloppen för 2003 har den använt 2003 års omräkningskurs på 84,32.

(21)  Eftersom B-lån ges av två olika långivare.

(22)  Enligt låneavtalets säkerhetshandling har en första rangens säkerhet i mark och tillgångar registrerats för ett belopp på 34,5 miljoner euro.

(23)  Enligt bestämmelserna i låneavtalet finns möjlighet att förskottsbetala hela eller delar av lånet, med undantag för A-lånet, utan någon förskottsavgift.

(24)  Se de isländska myndigheternas skrivelse av den 21 januari 2005, s. 9.

(25)  Se sidan 11 i övervakningsmyndighetens beslut nr 125/05/KOL.

(26)  De isländska myndigheterna beaktar inte denna aspekt, utan tittar på marknadsprisets lämplighet som sådant. Resultatet är att det faktum att den statliga garantin har lett till bättre lånevillkor än marknadsvillkoren varken beaktas i det andra villkoret (se ovan) eller det fjärde villkoret.

(27)  Enligt klausul 7.4 i låneavtalet kan bara marginalen för A-lån ändras efter det att avtalet undertecknats. En sådan ändring kan komma att äga rum den 18 mars 2011 och kommer att gälla till dess att lånet löpt ut. Då detta beror på de framtida förhandlingarna befinner sig inte övervakningsmyndigheten i en ställning där den kan bedöma om en sådan ändrad marginal skulle utgöra statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet eller om något eventuellt stöd skulle kunna beviljas. De isländska myndigheterna skulle dock kunna fastställa förekomsten av ett stödinslag för eventuella framtida ändringar genom att tillämpa de beräkningsparametrar som anges i föregående punkt och som, om inslag av stöd förekommmer, måste anmäla stödåtgärden till övervakningsmyndigheten.

(28)  Euribor + 1,50 % per år – (Euribor + 0,18 % per år) – 0,50 % = 0,82 %.

(29)  Baseras på följande beräkning: 438 839 euro / 0,5 × 0,82 = 719 695 euro.

(30)  http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_PUBLIC/EYC/EN/eyc-EN.htm#historical

(31)  Euribor + 2,30 % per år – (Euribor + 0,18 % per år) – 0,50 % = 1,62 %.

(32)  438 839 euro / 0,5 × 1,62 = 1 421 838 euro.

(33)  2,30 – 0,18 (räntesatsen för A-lån).

(34)  Meddelande av den 13 februari 2001, KOM(2001) 35 slutlig.

(35)  Kommissionens beslut N 527/02 – Grekland Ekonomiskt stöd till ett privat företag för formgivning, konstruktion, utprovning och idrifttagning av flygbränsleledning till Atens nya internationella flygplats.

(36)  Se kommissionens beslut C 67–69/2003 om det stöd som Belgien, Nederländerna och Tyskland planerar att genomföra till förmån för konstruktion av en rörledning för transport av propen från Rotterdam till Ruhrområdet via Antwerpen, punkt 48. De isländska myndigheternas argument om att direktiv 2002/20/EG bara kräver en allmän auktorisation (och inte ett anbudsförfarande) gäller, men är inte relevant när det gäller statligt stöd. Enligt bestämmelserna om statligt stöd är genomförandet av ett anbudsförfarande ett av de inslag som ska bedömas för att avgöra om en stödåtgärd kan klassificeras som infrastruktur.

(37)  Kommissionens beslut N 527/02 – Grekland Ekonomiskt stöd till ett privat företag för formgivning, konstruktion, utprovning och idrifttagning av flygbränsleledning till Atens nya internationella flygplats. Se också kommissionens beslut N 860/01 – Österrike om skidorten Mutterer Alm där driften av skidliftar ansågs vara en ekonomisk verksamhet som gynnade skidliftens operatör och som därför inte utgjorde en infrastrukturåtgärd. Se kommissionens beslut C 67–69/2003, punkt 48.

(38)  Se mål T-128/98 Aéroports de Paris mot Europeiska kommissionen REG 2000, s. II-3929.

(39)  Se kommissionens beslut N 213/2003 – Projektet Atlas, bredbandsinfrastruktur för företagsparker.

(40)  Se punkt I 2.2 b i detta beslut.

(41)  Se de isländska myndigheternas skrivelse av den 25 juni 2004, s. 3.

(42)  Övervakningsmyndigheten är medveten om de isländska myndigheternas hänvisning till talet från ordföranden i Farice hf.:s styrelse av den 24 januari 2004. I detta tal anges dock bara att det var ett ”affärsprojekt med begränsad lönsamhet” och att de privata aktörerna också tillhandahöll säkerheter. Övervakningsmyndigheten har aldrig förnekat sistnämnda punkt. Frågan om huruvida statens ökade aktieinnehav är proportionerligt besvaras dock inte.

(43)  Pressmeddelande av den 3 februari 2004.

(44)  De isländska myndigheterna har inte lämnat någon information som gör det möjligt för övervakningsmyndigheten att göra en bedömning enligt den bestämmelsen.

(45)  Se t.ex. statligt stöd N 576/98 Förenade kungariket avseende järnvägsförbindelsen till kanaltunneln, där höghastighetsförbindelsen var en förbindelse av omfattande betydelse i hela EU, och inte bara relevant för en eller ett fåtal medlemsstater.

(46)  För detta kriterium, se t.ex. kommissionens beslut 96/369/EG avseende skattemässigt stöd i fråga om avskrivning till förmån för tyska lufttrafikföretag (EGT L 146, 20.6.1996, s. 42).

(47)  I de isländska myndigheternas sammanfattande rapport i anmälan av den 27 februari 2004 hade särskilt konsortiemedlemmen Teleglobe affärssvårigheter.

(48)  Datatransmission i vilken ett enda medium kan överföra flera kanaler samtidigt. Termen används också för att jämföra bandbredder som är större än 3 MHz smalbandsbredd. Bredband kan överföra mer data med högre hastighet.

(49)  Se meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén – eEurope 2004: Ett informationssamhälle för alla av den 28 maj 2002, KOM(2002), 263 slutlig, se kommissionens beslut N 213/2003 Projekt Atlas – bredbandsinfrastruktur för företagsparker och N 307/2004 Bredband i Skottland – avlägsna områden eller glesbygdsområden.

(50)  De isländska myndigheterna framhåller: ”Stor spridning av deltagandet söktes i Island och Färöarna för aktieägarna i Farice-projketet och alla telekomoperatörer uppmanades att delta i bildandet av företaget”.

(51)  Kommissionens beslut N 307/2004, N 199/2004 och N 213/2003.

(52)  Se de isländska myndigheternas skrivelse av den 28 juni 2005, s. 5.

(53)  Euribor + 2,30 % per år – (Euribor + 0,18 % per år) – 0,50 % = 1,62 %.

(54)  Se de isländska myndigheternas skrivelse av den 28 juni 2006, s. 5.

(55)  Se punkt 17.3 i kapitel 17 i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd, som anger att i vissa situationer kan värdet på garantin vara så hög som det belopp som faktiskt täcks av garantin.

(56)  Stödnivåer på 35 % av de totala investeringskostnaderna har t.ex. godkänts av Europeiska kommissionen i statligt stöd N 188/2006 - Lettland, för ett bredbandsprojekt i landsbygdsområdena.

(57)  Se mål C-225/91 Matra SA mot kommissionen REG 1993, s. 1–3203, punkt 41, Efta-domstolens dom i mål E-09/04 The Bankers’ and Securities’ Dealers Association of Iceland mot Eftas övervakningsmyndighet, ännu inte offentliggjort, punkt 82.

(58)  Om samexistens av befintlig infrastruktur, se kommissionens beslut N 307/2004, punkt 45, där det i positiva ordalag anges att detta minimerar risken för onödigt dubbelarbete och begränsar den ekonomiska påverkan för operatörer som redan har infrastruktur på plats. Se också kommissionens beslut N 199/2004, punkt 41, N 213/2003, punkt 47.

(59)  År 2003 innehade E-Farice ehf. 80 % av aktierna i Farice hf. och resterande 20 % innehades av Føroya Tele (19,93 %) och andra färöiska parter (tillsammans 0,6 %).

(60)  Teleglobe har överlevt de tidigare förfarandena enligt kapitel 11 och är för närvarande ett handelsföretag registrerat på NASDAQ-börsen.

---