Talan väckt den 9 augusti 2007 – Republiken Italien mot Europaparlamentet

(Mål C-393/07)

(2007/C 247/23)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: I.M. Braguglia och P. Gentili, avvocato dello Stato)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan anförs fem grunder.

Som första grund gör den italienska regeringen gällande att det har skett ett åsidosättande av artiklarna 6 (f.d. artikel 4), 8 (f.d. artikel 7), 12 (f.d. artikel 11) och 13 (f.d. artikel 12) i beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom om akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet av den 20 september 1976 (1976 års akt), i dess lydelse enligt beslut 2002/772/EG, Euratom (1) av den 25 juni 2002, och av artikel 6 EU. Vid valprövningen av parlamentsledamöterna får nämligen inte Europaparlamentet kontrollera lagenligheten av nationella valförfaranden utan det skall endast beakta resultaten av dessa förfaranden som kungjorts i vederbörlig ordning. Förbudet i artikel 6 i 1976 års akt mot att ge parlamentsledamöter bindande instruktioner och uppdrag har inte något samband med att en kandidat som inte valts uttryckligen avstår från att efterträda en kandidat som valts och som lämnat sitt uppdrag.

Som andra grund gör den italienska regeringen gällande att det har skett ett åsidosättande av artikel 2 i Europaparlamentets ledamotsstadga, vilken antogs genom beslut 2005/684/EG, Euratom (2) av den 28 september 2005. Dessa bestämmelser kommer nämligen att träda i kraft från och med valperioden år 2009, och avser under alla omständigheter endast de parlamentsledamöter som tillträtt ämbetet, och saknar därför helt betydelse vid bedömningen av att en kandidat som inte valts avstår från att efterträda en kandidat som valts och som lämnat sitt uppdrag.

Som tredje grund gör den italienska regeringen gällande att det har skett ett åsidosättande av artikel 199 EG och artiklarna 3 och 4 i Europaparlamentets arbetsordning. I dessa bestämmelser regleras endast parlamentets interna förfaranden i fråga om bland annat valprövning. Dessa kan därför inte utgöra stöd för en befogenhet att kontrollera lagenligheten av nationella valförfaranden eller det förhållandet att kandidater som inte valts efterträder kandidater som valts och som lämnat sitt uppdrag.

Som fjärde grund gör den italienska regeringen gällande att det har skett ett åsidosättande av artikel 6 EU samt artiklarna 10 EG och 230 EG. Europaparlamentet hade inte rätt att underlåta att tillämpa den lagakraftvunna dom som avkunnats av italienska Consiglio di Stato, i vilken det slogs fast att valet av parlamentsledamoten Donnici var lagenligt. Europaparlamentet borde istället som tredje man ha överklagat domen. Under alla omständigheter står Europaparlamentets beslut i strid med den allmänna principen om rättskraft, vilken är gemensam för samtliga medlemsstater.

Som femte grund gör den italienska regeringen gällande att motiveringen i det angripna beslutet är bristfällig. I motiveringen anges inte de faktiska omständigheter som låg till grund för parlamentets slutsats att parlamentsledamoten Occhetto inte frivilligt avstod från att efterträda parlamentsledamoten Di Pietro.

(1)  EGT L 283, s. 1.

(2)  EUT L 262, s. 1.