1)

I artikel 6.1 andra stycket i direktiv 2013/32/EU (1) föreskrivs att om ansökan om internationellt skydd görs vid en annan myndighet som inte är behörig att registrera dem i enlighet med nationell rätt ska medlemsstaterna säkerställa att diarieföringen sker senast sex arbetsdagar efter det att ansökan gjorts.

Ska denna bestämmelse tolkas så att undersökningsdomare som är behöriga att avgöra huruvida en utlänning ska placeras i förvar eller inte enligt spansk nationell rätt ska anses som en sådan ”annan myndighet” inför vilken – utan att denna är behörig att registrera ansökan om internationellt skydd – de sökande kan ge uttryck för sin avsikt att göra en sådan ansökan?

2)

Om nämnda undersökningsdomare ska betraktas som en dylik myndighet ska artikel 6.1 i direktiv 2013/32/EU då tolkas så att undersökningsdomarna ska informera de sökande om var och hur de kan inkomma med en ansökan om internationellt skydd och, för det fall en sådan ansökan framställs, se till att ansökan överlämnas till den myndighet som är behörig enligt nationell rätt att registrera och handlägga ansökningar om internationellt skydd, och till den behöriga administrativa myndigheten så att den sökande kan beviljas de åtgärder för mottagande som avses i artikel 17 i direktiv 2013/33/EU (2)?

3)

Ska artikel 26 i direktiv 2013/32/EU och artikel 8 i direktiv 2013/33/EU tolkas så, att tredjelandsmedborgaren endast får placeras i förvar om de villkor som föreskrivs i artikel 8.3 i direktiv 2013/33/EU är uppfyllda, då den sökande åtnjuter skydd enligt principen om ”non-refoulement” så snart vederbörande gett uttryck för sin avsikt [att ansöka om sådant skydd] inför undersökningsdomaren?