—

Simon, Evers & Co. GmbH, genom H. Henninger, Rechtsanwalt,

—

Greklands regering, genom M. Tassopoulou och K. Boskovits, båda i egenskap av ombud,

—

Portugals regering, genom A. Coutinho da Silva och L. Inez Fernandes, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska unionens råd, genom S. Boelaert i egenskap av ombud, biträdd av A. Polcyn, avocate

—

Europeiska kommissionen, genom T. Maxian Rusche, i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser giltigheten av rådets förordning (EG) nr 499/2009 av den 11 juni 2009 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1174/2005 på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Konungariket Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Konungariket Thailand eller inte (EUT L 151, s. 1) (nedan kallad den omtvistade förordningen).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Simon, Evers & Co. GmbH (nedan kallat Simon, Evers) och Hauptzollamt Hamburg-Hafen (huvudtullkontoret i Hamburgs hamn, nedan kallat Hauptzollamt) om tullkontorets beslut att Simon, Evers ska betala antidumpningstull.

3

De bestämmelser som reglerar Europeiska unionens tillämpning av de antidumpningsåtgärder som var tillämpliga vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet återfinns i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 461/2004 av den 8 mars 2004 (EGT L 77, s. 12) (nedan kallad grundförordningen).

4

Artikel 13 i grundförordningen har rubriken ”Kringgående av åtgärder”, och innehåller följande bestämmelser:

”1.   Om gällande åtgärder kringgås får de antidumpningstullar som införts i enlighet med denna förordning utvidgas till att omfatta import av den likadana produkten från tredjeländer … Kringgående skall definieras som en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och gemenskapen, eller mellan enskilda företag i det land som omfattas av åtgärder och gemenskapen, som härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen, om det finns bevisning för skada eller för att verkningarna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och om det finns bevisning för dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i artikel 2, fastställts för den likadana produkten.

…

2.   En hopsättningsverksamhet i gemenskapen eller i ett tredje land skall anses utgöra kringgående av de gällande åtgärderna om

…

och

3.   Undersökningar i enlighet med denna artikel skall, på kommissionens initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller en berörd part, inledas på grundval av tillräcklig bevisning avseende de faktorer som anges i punkt 1. Undersökningarna skall efter samråd med rådgivande kommittén inledas genom en förordning från kommissionen, genom vilken tullmyndigheterna även får instrueras att antingen registrera importen i enlighet med artikel 14.5 eller kräva säkerheter. Undersökningarna skall utföras av kommissionen med eventuellt bistånd av tullmyndigheterna och skall slutföras inom nio månader. Om det av de slutgiltigt fastställda omständigheterna framgår att en utvidgning av åtgärderna är berättigad, skall rådet på förslag av kommissionen fatta beslut om detta efter samråd med rådgivande kommittén. …

…”

5

I artikel 14.6 i grundförordningen föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall varje månad till kommissionen lämna uppgifter om handeln med sådana importerade produkter som omfattas av undersökning och åtgärder samt de tullbelopp som tagits ut i enlighet med denna förordning.”

6

Artikel 18.1 och 18.6 i grundförordningen har följande lydelse:

”1.   I sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte lämnar nödvändiga uppgifter inom den föreskrivna tidsfristen enligt denna förordning eller väsentligen hindrar undersökningen kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter. … Berörda parter bör göras uppmärksamma på konsekvenserna av bristande samarbete.

…

6.   Om någon berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar så att relevanta uppgifter därigenom undanhålls, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för parten än om denne hade samarbetat.”

7

Efter en undersökning som kommissionen genomförde mellan den 1 april 2003 och den 31 mars 2004 (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) antogs inom unionen rådets förordning (EG) nr 1174/2005 av den 18 juli 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 189, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 684/2008 av den 17 juli 2008 (EUT L 192, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1174/2005).

8

I artikel 1.1 i förordning nr 1174/2005 föreskrivs följande:

”En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, som omfattas av KN‑nummer [ex] 84279000 och ex 84312000 (TARIC‑nummer 8427900010 och 8431200010) med ursprung i Folkrepubliken Kina. …”

9

Av femte skälet i kommissionens förordning (EG) nr 923/2008 av den 12 september 2008 om inledande av en undersökning rörande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som genom förordning nr 1174/2005, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 684/2008, införts beträffande import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina, genom import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa som avsänts från Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand, och om registrering av sådan import (EUT L 252, s. 3) framgår att kommissionen beslutade att inleda en undersökning (nedan kallad undersökningen rörande kringgåendet) eftersom den ansåg sig ha tillräcklig bevisning för att antidumpningsåtgärderna beträffande import av gaffelvagnar och väsentliga delar av dessa, med ursprung i Folkrepubliken Kina, kringgicks genom att den aktuella produkten monterades i Thailand. Kommissionen antog därför förordning nr 923/2008.

10

Av skäl 10 i den omtvistade förordningen framgår att undersökningsperioden omfattade tiden från och med den 1 september 2007 till och med den 31 augusti 2008 (nedan kallad undersökningsperioden).

11

I skäl 6 i den omtvistade förordningen anges att ”[k]ommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Kina och Thailand, tillverkarna/exportörerna i Kina och Thailand, de importörer i gemenskapen som den visste var berörda och gemenskapsindustrin om att undersökningen [rörande kringgåendet] hade inletts. Frågeformulär sändes till de kända tillverkarna/exportörerna i Kina och Thailand samt till de importörer i gemenskapen som kommissionen kände till från den ursprungliga undersökningen och till de parter som hade gett sig till känna inom de tidsfrister som fastställts i artikel 3 i [förordning nr 923/2008]. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i förordningen om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Samtliga parter underrättades om att bristande samarbete kan medföra att artikel 18 i grundförordningen tillämpas och att avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.”

12

Av skäl 7 i den omtvistade förordningen framgår att kommissionen varken mottog några svar på frågeformuläret från exportörerna/tillverkarna i Thailand eller några synpunkter från de thailändska myndigheterna.

13

I skäl 8 i den omtvistade förordningen anges att ”en kinesisk exporterande tillverkare besvarade frågeformuläret och redogjorde för sin exportförsäljning till gemenskapen och en mycket begränsad export av den berörda produkten till Thailand. Inga synpunkter mottogs från de kinesiska myndigheterna.”

14

Det framgår vidare av skäl 9 i den omtvistade förordningen att ”[n]io gemenskapsimportörer besvarade frågeformuläret och redovisade sin import från Kina och Thailand. Av deras svar kan man generellt dra slutsatsen att importen från Thailand ökade och att importen från Kina plötsligt minskade 2006, året efter att de slutgiltiga antidumpningstullarna trätt i kraft. Åren därefter ökade importen från Kina igen, medan importen från Thailand minskade något men låg kvar långt över 2005 års nivåer.”

15

Vad gällde förändringen i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen angavs i skälen 16–21 i den omtvistade förordningen följande:

16

Efter det att undersökningen rörande kringgåendet avslutats antogs den omtvistade förordningen.

17

I artikel 1 i den omtvistade förordningen föreskrivs följande:

”1.   Den slutgiltiga antidumpningstull som är tillämplig på ’alla övriga företag’ och som genom förordning (EG) nr 1174/2005 infördes på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, enligt definitionen i artikel 1 i förordning [nr 1174/2005], med ursprung i Kina, utvidgas härmed till att även omfatta gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, enligt definitionen i artikel 1 i förordning [nr 1174/2005], som omfattas av KN-nummer ex 84279000 och ex 84312000 (Taric-nummer 8427900010 och 8431200010) och som avsänts från Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand eller inte.

2.   De tullar som utvidgas genom punkt 1 ska tas ut på import som registrerats i enlighet med artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 923/2008 och artiklarna 13.3 och 14.5 i [grundförordningen].

…”

18

I oktober 2008 importerade Simon, Evers gaffelvagnar från Thailand.

19

Med stöd av den omtvistade förordningen beslutade Hauptzollamt den 12 augusti 2009 genom ett tulltaxeringsbeslut att ålägga Simon, Evers att betala 9 666,90 euro i antidumpningstull.

20

Efter omprövning av detta beslut fann Hauptzollamt den 21 februari 2011 att det saknades skäl att ändra detsamma. Simon, Evers överklagade därefter till Finanzgericht Hamburg.

21

Finanzgericht Hamburg har uttryckt tvivel om huruvida rekvisiten i artikel 13.1 i grundförordningen beträffande fastställandet av ett kringgående av antidumpningstullar är uppfyllda i målet vid den nationella domstolen. I synnerhet frågar sig Finanzgericht Hamburg huruvida en ändring av exportvolymen från de aktuella tredjeländerna i sig innebär att det kan fastställas att det finns en koppling mellan importen från det land vars exportvaror belagts med en antidumpningstull och importen från det land till vilket antidumpningstullen ska utvidgas. Vad gäller hur importen från Thailand utvecklades har Finanzgericht Hamburg noterat att den efter att ha ökat avsevärt under år 2007 minskade påtagligt under undersökningsperioden.

22

Den hänskjutande domstolen har även ifrågasatt om förändringen i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen kan förklaras med införandet av antidumpningstullar på gaffelvagnar från Kina, i och med att även importen från Kina ökade avsevärt, under undersökningsperioden. I avsaknad av bevisning som å ena sidan kan förklara den kraftiga ökningen av exporten från Thailand och å andra sidan kan visa att någon verklig tillverkning av gaffelvagnar inte skett i Thailand, förefaller det åtminstone tveksamt att det i avsaknad av någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen går att dra slutsatsen att förändringen i handelsmönstret beror på införandet av antidumpningstullar på gaffelvagnar från Kina.

23

Mot denna bakgrund beslutade Finanzgericht Hamburg att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Är [den omtvistade förordningen] ogiltig på grund av att kommissionen underlät att beakta rekvisiten i artikel 13 i [grundförordningen] för fastställande av att antidumpningsåtgärder har kringgåtts och fann att ett kringgående förelåg redan med anledning av att motsvarande export från Thailand hade ökat avsevärt efter åtgärdernas införande, trots att kommissionen, med hänvisning till bristande samarbete från thailändska exportörer, inte hade gjort några ytterligare konkreta fastställelser?”

24

Domstolen konstaterar att Finanzgericht Hamburg ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida den omtvistade förordningen är ogiltig på grund av att unionsinstitutionerna, i avsaknad av samarbete från de thailändska exportörerna, inte har visat att ett kringgående föreligger, i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen, eftersom de varken har beskrivit hur handelsmönstret mellan tredjeland och unionen förändrats, eller beskrivit förekomsten av sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen.

25

Simon, Evers har i sina skriftliga yttranden till domstolen åberopat ett ytterligare skäl för att den omtvistade förordningen är ogiltig, bestående i att unionsinstitutionerna inte har visat att antidumpningstullens verkningar undergrävdes i fråga om priser på eller kvantiteter av likadana produkter.

26

Det framgår av domstolens fasta praxis att förfarandet enligt artikel 267 FEUF grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen. Det ankommer uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se, bland annat, dom Hoesch Metals and Alloys, C‑373/08, EU:C:2010:68, punkt 59).

27

Enligt fast rättspraxis innebär artikel 267 FEUF inte att parterna i ett mål som pågår vid en nationell domstol ges ett rättsmedel, varför domstolen inte är skyldig att pröva giltigheten av unionsrätten endast av den anledningen att en av parterna har tagit upp denna fråga vid domstolen i sina skriftliga yttranden (se dom MSD Sharp & Dohme, C‑316/09, EU:C:2011:275, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

28

Prövningen av huruvida den omtvistade förordningen är giltig ska därför inte vidgas till att omfatta även skäl för ogiltighet som den hänskjutande domstolen inte har nämnt (se dom Nuova Agricast, C‑390/06, EU:C:2008:224, punkt 44).

29

Det framgår av domstolens fasta praxis att unionsinstitutionerna, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Därav följer att domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se dom rådet/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

30

Vad särskilt gäller kringgående av antidumpningsåtgärder anges i artikel 13.1 i grundförordningen att kringgåendet är en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen, som härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen, om det finns bevisning för skada eller för att verkningarna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av likadana produkter.

31

Av artikel 13.3 i grundförordningen framgår att kommissionen ska inleda en undersökning på grundval av bevisning som vid ett första påseende visar att kringgåenden förekommer. Om det av de omständigheter som fastställts under denna undersökning framgår att ett sådant kringgående är för handen ska kommissionen föreslå rådet att besluta om utvidgning av antidumpningsåtgärderna.

32

Det finns emellertid inte någon bestämmelse i grundförordningen som ger kommissionen befogenhet att under en undersökning av ett eventuellt kringgående tvinga de tillverkare eller exportörer som utpekas i ett klagomål att delta i undersökningen eller att lämna upplysningar. Kommissionen är således beroende av att de berörda parterna samarbetar och lämnar nödvändiga upplysningar frivilligt.

33

Detta är skälet till att unionslagstiftaren i artikel 18.1 i grundförordningen har föreskrivit att i sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt låter bli att lämna nödvändiga uppgifter eller väsentligen hindrar undersökningen, kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.

34

Vidare föreskrivs i artikel 18.6 i grundförordningen att om någon berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar så att relevanta uppgifter därigenom undanhålls, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för parten än om denne hade samarbetat.

35

Förvisso fastslås i grundförordningen, och särskilt i dess artikel 13.3, principen att bevisbördan för ett kringgående åligger unionsinstitutionerna. Det är emellertid tydligt att artikel 18.1 och 18.6 i grundförordningen syftar till att lindra denna bevisbörda genom att föreskriva att institutionerna i de fall då de berörda parterna inte samarbetar kan grunda sina slutsatser i en undersökning av ett eventuellt kringgående på befintliga uppgifter och att resultatet kan utfalla mindre gynnsamt för parterna som inte samarbetat i denna undersökning.

36

Som generaladvokaten har påpekat i punkterna 68 och 69 i sitt förslag till avgörande framgår det förvisso av artikel 18 i grundförordningen att det inte varit unionslagstiftarens avsikt att i lag fastställa en presumtion för kringgående av åtgärder på grundval av ett bristande samarbete från berörda parters sida och därigenom befria unionens institutioner från alla krav vad avser bevisning. Med beaktande av att det är möjligt att fatta avgöranden, till och med slutgiltiga, på grundval av tillgängliga uppgifter och att behandla parter som inte samarbetar eller som endast samarbetar i begränsad utsträckning mindre gynnsamt än om de hade samarbetat, är det emellertid lika uppenbart att unionens institutioner har rätt att lägga en rad samstämmiga indicier till grundval för att fastställa ett kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen.

37

Varje annan lösning skulle kunna äventyra unionens handelspolitiska skyddsåtgärders effektivitet så fort någon vägrar att samarbeta med unionens institutioner inom ramen för en undersökning som syftar till att fastställa ett kringgående.

38

Frågan huruvida den omtvistade förordningen är giltig ska bedömas på grundval av dessa överväganden.

39

Domstolen erinrar om att i det aktuella fallet samarbetade varken de thailändska tillverkarna/exportörerna eller de thailändska myndigheterna i undersökningen rörande kringgåendet. Vidare var det endast en kinesisk exporterande tillverkare som redogjorde för sin exportförsäljning till unionen och en mycket begränsad export till Thailand. Inga synpunkter mottogs från de kinesiska myndigheterna.

40

Såsom framgår av skäl 6 i den omtvistade förordningen underrättade kommissionen myndigheterna i Kina och Thailand, tillverkarna/exportörerna, de importörer i gemenskapen som den visste var berörda och gemenskapsindustrin om att undersökningen rörande kringgåendet hade inletts. Vidare sändes frågeformulär till nämnda tillverkare/exportörer och importörer i gemenskapen. Dessa gavs därmed tillfälle att lämna synpunkter och bli hörda av kommissionen.

41

Eftersom dessa berörda parter inte samarbetade fastställde rådet volym och värde för exporten till unionen av gaffelvagnar från Thailand och Kina på grundval av tillgängliga uppgifter, närmare bestämt statistiska uppgifter som insamlats hos medlemsstaterna och sammanställts av kommissionen i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen, samt uppgifter från Eurostat.

42

På grundval av dessa uppgifter kunde unionsinstitutionerna fastställa att efter införandet av antidumpningsåtgärder för gaffelvagnar från Kina hade importen av gaffelvagnar från Thailand ökat från 7458 under år 2005 till 64 706 under år 2007 för att sedan minska till 42 056 gaffelvagnar under undersökningsperioden. Detta motsvarade en ökning med 868 procent mellan år 2005 och år 2007, och en ökning under undersökningsperioden med 564 procent jämfört med år 2005.

43

Vad gäller unionens import av gaffelvagnar från Kina fann unionsinstitutionerna att dessa ökat från 240639 under år 2005 till 538 271 under år 2007 respektive till 584 786 under undersökningsperioden. Enligt de uppgifter som institutionerna hade tillgång till berodde denna ökning främst på att den kinesiska exporterande tillverkare som ålagts den lägsta antidumpningstullen, närmare bestämt 7,6 procent, ökade sin export. De andra kinesiska exporterande tillverkarna hade ålagts en antidumpningstull på mellan 28,5 procent och 46,7 procent.

44

Av dessa omständigheter framgår det för det första att importen från Thailand ökade mycket kraftigt från och med år 2005, det vill säga från och med tidpunkten då antidumpningstullar började tillämpas för import från Kina. För det andra framgår det att det fanns ett plausibelt ekonomiskt skäl för ökningen av importen från Kina från och med år 2005, och för det tredje framgår det att denna ökning proportionellt sett var betydligt lägre än ökningen av importen från Thailand.

45

Simon, Evers har emellertid hävdat att handelsmönstret mellan tredjeland och unionen inte har ändrats i någon beaktansvärd grad, med tanke på att en förändring i handelsmönstret i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen kännetecknas av att importen från det land vars exportvaror belagts med en antidumpningstull minskar efter det att antidumpningsåtgärderna börjat tillämpas samtidigt som importen av likadana varor från det land som påstås användas för kringgåendet ökar.

46

Enligt Simon, Evers är detta emellertid inte fallet i målet vid den nationella domstolen.

47

Domstolen understryker härvidlag att kravet på att import från det land vars exportvaror belagts med en antidumpningstull ersätts av import från det land som används för kringgåendet inte finns med i artikel 13.1 i grundförordningen som ett nödvändigt villkor för att ett kringgående ska föreligga.

48

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 87 i sitt förslag till avgörande är dessutom definitionen av ”kringgående” i artikel 13.1 i grundförordningen formulerad i mycket allmänna ordalag, vilket ger unionens institutioner ett brett tolkningsutrymme, eftersom det inte ges någon närmare beskrivning av hur ”en förändring av handelsmönstret mellan tredjeland och gemenskapen” ska karakteriseras och ta sig uttryck.

49

Domstolen finner följaktligen att rådet har visat att handelsmönstret mellan Kina, Thailand och unionen har ändrats.

50

Den hänskjutande domstolens tvivel angående huruvida den omtvistade förordningen är giltig bygger även på omständigheten att unionsinstitutionerna inte har visat att förändringen i handelsmönstret mellan de berörda tredjeländerna och unionen beror på kringgåendet av de antidumpningstullar som införts på import från Kina.

51

Såsom framgår av artikel 13.1 i grundförordningen krävs det för att det ska föreligga ett kringgående att det visats att det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av antidumpningstullen för de bruk, de processer eller den bearbetning som föranlett förändringen i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen.

52

I förevarande fall framgår det av den omtvistade förordningen att unionens institutioner har lagt en rad samstämmiga indicier till grund för att fastställa att ett sådant kringgående föreligger. Institutionerna har konstaterat att förändringen i handelsmönstret mellan Thailand och unionen började precis efter införandet av antidumpningstullen för import från Kina. Detta sammanträffande i tiden utgör ett viktigt indicium som gör det möjligt att fastställa ett logiskt och rimligt samband mellan den kraftiga ökningen av importen från Thailand och införandet av antidumpningstullen.

53

Vidare framgår det av skäl 21 i den omtvistade förordningen att vid den tidpunkt då undersökningen rörande kringgåendet inleddes föreföll de uppgifter som kommissionen hade tillgång till tyda på att en stor del av monteringen av den aktuella varan skedde i Thailand.

54

Slutligen har varken de thailändska och kinesiska tillverkarna/exportörerna eller den thailändska regeringen inkommit med någon bevisning till unionens institutioner som skulle kunna förklara den kraftiga ökningen av importen av gaffelvagnar från Thailand. I synnerhet har ingen bevisning inkommit till dessa institutioner som visar att det fanns någon egentlig tillverkning av gaffelvagnar i Thailand.

55

De berörda företagens och nationella myndigheternas bristande samarbete under undersökningen rörande kringgåendet hindrade således unionsinstitutionerna från att med säkerhet fastställa skälen till förändringen i handelsmönstret mellan Thailand och unionen.

56

I en situation som karakteriseras av en total brist på samarbete under undersökningen rörande kringgåendet hade unionsinstitutionerna således rätt att utgå från indicier för att fastställa att det förekom bruk, processer eller bearbetning vilka enbart syftade till att kringgå antidumpningstullen på import från Kina. Under dessa omständigheter ankom det på de berörda parterna att inkomma med bevisning för att det fanns en annan rimlig motivering för dessa verksamheter än att undkomma antidumpningstullen (se, analogt, dom Brother International, C‑26/88, EU:C:1989:637, punkt 29).

57

Rådet gjorde således inte någon uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den i den omtvistade förordningen fann att det förelåg ett kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen.

58

Vid prövningen av den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt har det således inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av den omtvistade förordningen.

59

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Vid prövningen av den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av rådets förordning (EG) nr 499/2009 av den 11 juni 2009 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1174/2005 på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Konungariket Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Konungariket Thailand eller inte.