EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.11.2022

COM(2022) 675 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:s strategi för global hälsa
Bättre hälsa för alla i en föränderlig värld

1.Inledning

Erfarenheterna från de senaste åren, särskilt från covid-19-pandemin, har visat tydligare än någonsin förr att hälsa inte har några gränser: den är en global gemensam nyttighet. Människors välbefinnande och liv, välståndet och stabiliteten i samhällen och ekonomier samt en hållbar utveckling i allmänhet är beroende av att hälsan ses ur detta perspektiv. Global hälsa är en viktig pelare i EU:s utrikespolitik, en kritisk sektor i geopolitiskt hänseende och av central betydelse för EU:s öppna strategiska autonomi.

Sedan EU:s senaste meddelande från 2010 om EU:s roll i det globala hälsoarbetet 1 har hälsoutmaningarna snabbt förändrats i en lika hastigt ändrat geopolitiskt klimat. Mer än någonsin tidigare påverkas den globala hälsan av vår planets tredubbla kris med klimatförändringar, förlusten av biologisk mångfald och föroreningar, som lägger en särskilt tung börda på de mest sårbara länderna och människorna. Samtidigt har nya möjligheter framkommit inom t.ex. forskning och digitalisering. Det behövs en robust strategi för global hälsa (strategin) för att tillhandahålla en ny, sammanhängande, effektiv och fokuserad politik i hela världen. 

Eftersom världens befolkning precis har ökat till över åtta miljarder människor och den förväntade livslängden ökar världen över bör vi prioritera hälsa och välbefinnande genom hela livet.

Strategin representerar den externa dimensionen av den europeiska hälsounionen, som skyddar människornas välbefinnande och hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft och är en viktig del av Global Gateway 2 , som bygger upp partnerskap mellan jämlikar med partnerländer på grundval av gemensamt ansvar och gemensamt egenansvar.

EU:s ledande roll i kampen mot covid-19-pandemin har visat att man i hög grad kan bidra till de globala målen med Team Europe-strategin 3 (se ruta A). Huvudbudskapet i denna strategi är att EU har för avsikt att betona sitt ansvar och fördjupa sitt ledarskap till förmån för högsta möjliga hälsostandarder, baserat på grundläggande värderingar såsom solidaritet och rättvisa samt respekt för de mänskliga rättigheterna.

Utmaningarna är betydande. Det finns en enorm oavslutad agenda för global hälsa, där den positiva utvecklingen bland annat avseende de universella hälsomål som fastställs i Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål 4 , har vänt i många länder: globalt har man endast uppnått omkring en fjärdedel av vad som krävs för att senast 2030 uppnå de hälsorelaterade målen för hållbar utveckling. Allvarliga infektionssjukdomar utgör en tung börda för många länder, och hög spädbarnsdödlighet och mödradödlighet samt undernäring hör fortfarande till de många orosmomenten. Samtidigt är det viktigt att ta motverka den globala hälsosäkerheten snabbt och på ett övergripande sätt, för att bättre förebygga pandemier och stärka motståndskraften mot dem. En riskberedskap av hög kvalitet inom hälso- och sjukvårdssektorn kommer att ha en betydande positiv inverkan på andra nyckelsektorers motståndskraft.

För att bidra till bättre hälsa för alla i en föränderlig värld behövs en annan strategi, först och främst rörande vad som måste göras. Strategin är därför inriktad på tre huvudprioriteringar.

För att återgå till själva grunden är de två första viktiga prioriteringarna att investera i alla människors välbefinnande och åstadkomma en allmän hälso- och sjukvård med starkare hälso- och sjukvårdssystem. För att uppnå dessa två mål måste vi ändra fokus, eftersom omständigheterna skiljer sig mycket från hur det såg ut 2010:

-Utöver de traditionella bakomliggande orsakerna till ohälsa, såsom fattigdom och social ojämlikhet, måste andra orsaker till ohälsa åtgärdas på ett integrerat sätt, såsom klimatförändringar, miljöförstöring, humanitära kriser eller osäker livsmedelsförsörjning, som förvärras av kriser såsom Rysslands aggressionskrig mot Ukraina. Därför är det viktigt att mobilisera ett stort antal politiska åtgärder för att arbeta med en global hälsoagenda.

-Vi måste prioritera framväxande utmaningar, såsom antimikrobiell resistens och psykisk ohälsa, och föränderliga utmaningar i hälso- och sjukvårdssystemen, inklusive obalanser i arbetsstyrkan och resursbrist, samt fullt ut utnyttja de nya möjligheter för hälsa som erbjuds av bl.a. forskning och digitalisering och andra viktiga verktyg såsom artificiell intelligens.

Den tredje huvudprioriteringen är att bekämpa nuvarande och framtida hälsohot, vilket också kräver ett nytt fokus på ökad rättvisa i tillgången till vaccin och andra motåtgärder, en ”One Health-strategi” 9 som tar itu med det komplexa sambandet mellan mänskligheten, klimatet, miljön och djuren, en effektivare sjukdomsövervakning över hela världen samt starkare internationella regler och samarbetsmekanismer på hälsoområdet.

När vi ändrar vårt fokus till vad vi ska göra måste det ske en lika grundläggande förändring av hur vi ska göra det. En ny global hälsoordning håller på att utvecklas – och EU måste bidra till att forma den genom ett mer strategiskt och effektivt engagemang.

EU har en unik potential att driva på det internationella samarbetet. Ett utökat partnerskap med ett stort antal berörda berörda parter är av yttersta vikt – vilket främjar hälsosuveräniteten för en ökad motståndskraft och en större öppen strategisk autonomi med stöd av partnernas politiska engagemang och ansvar. Våra förbindelser med internationella partner måste vägledas av gemensamma prioriteringar i linje med denna strategi.

För att stärka EU:s roll som en stark och effektiv aktör kommer kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa synergin mellan nationella och EU:s globala hälsostrategier och arbeta närmare än någonsin tidigare med hjälp av en Team Europe-strategi, med nya mekanismer för att bättre samordna politik, åtgärder och ekonomiska insatser för att maximera inverkan, och tala och agera gemensamt.

Den globala styrningen kommer att kräva ett nytt fokus för att bibehålla ett starkt och lyhört multilateralt system, med en Världshälsoorganisation (WHO) i centrum som är lika hållbart finansierad som den är ansvarig och effektiv. Konsensus bör byggas upp genom ett fördjupat samarbete med G7, G20 och andra globala, regionala och bilaterala partner. EU bör driva på den viktiga processen för att fylla de befintliga luckorna i den globala styrningen, undvika dubbelarbete och säkerställa samstämmigheten i åtgärderna. Detta kommer att kräva ett nära samarbete med den privata sektorn, ideella organisationer, det civila samhället och andra berörda parter för att stödja strategins mål.

Effektiv finansiering är en annan viktig del av strategin. EU och dess medlemsstater är tillsammans bland de största finansiärerna av global hälsa – oavsett om det gäller globala nyttigheter (finansiering av internationella organisationer och globala hälsoinitiativ), utvecklingsbistånd eller humanitärt bistånd 10 . Ambitionerna i denna strategi kommer att kräva ett stort politiskt engagemang globalt och en viktig avsättning av resurser. EU:s ekonomiska bidrag kommer att följa en ny strategi som inbegriper innovativ finansiering, saminvesteringar från partner och sammanslagning med medel från andra internationella aktörer – och EU:s inflytande på utformningen av agendan måste motsvara dess finansieringsstöd som en förkämpe för global hälsa.

Framgången kommer naturligtvis att bero på bidraget från våra partner, men EU kommer att ta sitt fulla ansvar. Detta inbegriper även att förbättra hälsoberedskapen och hälsoåtgärderna på hemmaplan som en del av den europeiska hälsounionen, eftersom hälsoutvecklingen i EU påverkar partner över hela världen och vice versa. Inom EU kommer den allmänna hälso- och sjukvården och en stark EU-ram för hälsosäkerhet att fortsätta utvecklas genom befintliga och nya viktiga initiativ, bl.a. Europas plan mot cancer 11 , läkemedelsstrategin 12 och det planerade europeiska hälsodataområdet 13 . Bekämpningen av hälsohot blir mer övergripande tack vare den nya förordningen om gränsöverskridande hot mot människors hälsa 14 och det förstärkta mandatet som tilldelats Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Europeiska läkemedelsmyndigheten och likaså på grund av det arbete som utförs inom den nya myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser för att förbättra beredskapen och de medicinska motåtgärderna 15 samt tack vare ett One Health-nätverk som ska agera mot alla patogena hot med integrerad övervakning 16 . Bättre tillhandahållande av hälso- och sjukvård, en öppen strategisk autonomi i hälsorelaterade värdekedjor och kraftfulla åtgärder mot antimikrobiell resistens kommer också att fungera som en kraftfull grundval för en stark EU-position i hela världen. Vi kommer att fortsätta att stödja medlemsstaterna i genomförandet av hälsoreformer och investeringar inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Och vi kommer att genomföra den europeiska gröna given 17 och särskilt handlingsplanen för nollförorening 18 samt kemikaliestrategin för hållbarhet för att bekämpa de bakomliggande orsakerna till ohälsa i EU. Allt detta arbete, tillsammans med den nya strategin, kommer att utgöra en sammanhängande enhet för hälsoskyddet i EU och i världen.

Strategin erbjuder en agenda fram till 2030. I strategin fastställs tre politiska prioriteringar, 20 vägledande principer för att forma den globala hälsan, konkreta handlingslinjer som omsätter dessa principer i praktiken och en ny övervakningsram för att bedöma effektiviteten och inverkan av EU:s politik och finansiering. Den beskriver vad kommissionen kommer att göra och vad den uppmanar medlemsstaterna att göra, inom ramen för respektive befogenheter och institutionella roller i enlighet med fördragen 19 . För att illustrera kommande åtgärder förtecknas i bilaga 1 några av de nyckelprojekt som ligger till grund för denna strategi på global, regional och nationell nivå.

Strategin bygger på det viktiga bidraget från Europaparlamentet, ordförandeskapen i rådet, det civila samhällets skuggstrategi för hälsa för 2020 20 och andra viktiga berörda parter, inklusive de synpunkter som inkom under ett brett offentligt samråd. Strategin bör läsas tillsammans med den samtida första rapporten om beredskapsnivån för hälsan 21 .

2.EU:s globala hälsoprioriteringar

Strategin bekräftar återigen åtagandet när det gäller målen för hållbar utveckling och det europeiska samförståndet om utveckling 22 , och när det gäller att i synnerhet agera på de områden som utgör hörnstenar för god hälsa. För att säkerställa att arbetet blir framgångsrikt föreslås ett nytt tillvägagångssätt som bygger på centrala prioriteringar.

Kommissionen kommer därför att inrikta sitt arbete på följande tre sammanhängande prioriteringar 23 och uppmanar medlemsstaterna att göra samma sak:

1) Tillhandahålla bättre hälsa och välbefinnande för människor under hela livet.

2) Stärka hälso- och sjukvårdssystemen och främja allmän hälso- och sjukvård.

3) Förhindra och bekämpa hälsohot, inklusive pandemier, genom att tillämpa en One Health-strategi.

2.1 Tillhandahålla bättre hälsa och välbefinnande för människor under hela livet

EU kommer att rikta in sin samlade styrka och samarbeta med länder för att uppnå de ambitiösa hälsorelaterade målen för hållbar utveckling på global nivå, särskilt mål 3 (säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar), mål 5 (uppnå jämställdhet) och mål 10 (minska ojämlikheten inom och mellan länder).

För att göra detta kommer kommissionen att följa ett antal vägledande principer och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma.

Vägledande princip 1. Prioritera att ta itu med de bakomliggande orsakerna till ohälsa, och särskilt uppmärksamma kvinnors och flickors rättigheter samt utsatta befolkningsgrupper och missgynnade grupper.

Insatser för att åstadkomma bättre hälsa har traditionellt sett varit inriktade på att bekämpa särskilda sjukdomar – en kamp som måste fortsätta. Men utan att ta itu med de bakomliggande orsakerna till ohälsa, som är vad som från början gör människor sjuka, kommer detta att fortsätta plåga stora delar av befolkningen, särskilt de mest utsatta. Som en nyhet kommer strategin därför att prioritera att ta itu med de grundläggande ekonomiska, sociala och miljömässiga orsakerna till hälsa och sjukdom – inklusive fattigdom och diskriminering, ålder, kost och hälsosam kost, socialt skydd, utbildning, vård, vatten, sanitet och hygien, arbetsmiljö – och andra områden såsom förorening av sunda ekosystem eller kontakt med kemikalier och avfall samt hot mot energiförsörjningen. Detta kommer också att kräva en integrerad strategi för ”hälsa i all politik” (se avsnitt 3).

Ett tillvägagångssätt grundat på mänskliga rättigheter där ingen lämnas utanför kommer att bibehållas under hela genomförandet av denna strategi. Detta inbegriper också ett särskilt fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter.

Vägledande princip 2. Förbättra den rättvisa tillgången till ett fullständigt utbud av grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster, från hälsofrämjande till förebyggande av sjukdomar och till vård, rehabilitering och palliativ vård av god kvalitet till ett överkomligt pris, för att bekämpa smittsamma och icke-smittsamma sjukdomar.

Motståndskraftiga folkhälsoprogram är avgörande för sjukdomsbekämpning, särskilt när det gäller smittsamma och försummade tropiska sjukdomar, och för att motverka de underliggande riskerna för icke-smittsamma sjukdomar. Samtidigt behövs ett utökat förebyggande arbete, ökade resurser och intensifierad forskning för att hantera den växande utmaningen med icke-smittsamma sjukdomar och annan ohälsa.

För att utveckla dessa två vägledande principer kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØPrioritera att åtgärda de ekonomiska, sociala och miljömässiga bakomliggande orsakerna till ohälsa genom en strategi för ”hälsa i all politik”.

ØAnvända ett människorättsbaserat tillvägagångssätt i hela strategin, med särskild uppmärksamhet ägnad åt kvinnors, barns och ungdomars behov och rättigheter, i linje med den tredje handlingsplanen för jämställdhet 24 och ungdomshandlingsplanen 25 , åt personer med funktionsnedsättning i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 26 samt åt tillgången till hälsa för andra utsatta grupper såsom hbtqi-personer 27 , äldre, migranter, flyktingar och internflyktingar, även i samband med naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan samt effekterna av klimatförändringarna.

ØFortsätta att leda kampen mot en rad smittsamma sjukdomar, särskilt aids, tuberkulos, malaria, poliomyelit, ebolavirus och försummade tropiska sjukdomar 28 . Detta inbegriper att göra investeringar tillsammans med partnerländer och genom forsknings- och utvecklingsallianser och globala hälsoinitiativ, såsom den globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria 29 30 .

ØBidra till att förebygga och hantera icke-smittsamma sjukdomar som blir allt viktigare i en åldrande värld där personer som är över 65 och över 80 år utgör en allt större andel av världens befolkning. Vi kommer att stödja detta genom WHO:s partnerskap för allmän hälso- och sjukvård 31 32 , och tillämpa sektorsövergripande strategier som tar itu med viktiga riskfaktorer såsom missbruk av droger, kostvanor, fysisk inaktivitet och luftföroreningar. Detta gäller särskilt cancer.

ØStödja den utökade användningen av vaccin mot barnsjukdomar och i allt högre grad för att stödja vuxenhälsan, bland annat genom att fortsätta det starka stödet för Gavi-alliansen 33 34 , som bidrar till att utöka den rättvisa och hållbara användningen av vacciner.

ØSäkerställa att innovativa vacciner, behandlingar och diagnostik för nya, vanliga eller försummade infektionssjukdomar och icke-smittsamma sjukdomar utvecklas och används, bland annat genom finansiering från Horisont Europa och det globala hälsopartnerskapet mellan EU och Afrika – det tredje programmet i partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP3) 35 – för forskning, kapacitetsuppbyggnad och förstärkning av regelverket i Afrika söder om Sahara.

ØStärka stödet till en allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter 36 med fokus på kvinnor, flickor, ungdomar och personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utforma ett Team Europe-initiativ om sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter i Afrika och genom att stödja FN:s befolkningsfonds (UNFPA) försörjningspartnerskap 37 . Detta inbegriper att åtgärda könsrelaterat våld, skadlig praxis, icke tillgodosedda behov av familjeplanering, mödradödlighet som kan förebyggas och ojämlikhet mellan könen. Arbetet bygger på att säkerställa en rättvis tillgång till tjänster, produkter och information av god kvalitet, bland annat genom att stärka hälso- och sjukvårdssystemen i riktning mot en allmän hälso- och sjukvård, och ungdomsvänliga tjänster.

ØStödja hälsa, kostvanor, psykisk hälsa och psykosocialt stöd till samhällen under och efter krissituationer (naturliga eller människoorsakade) på ett sätt som begränsar dödlighet, sjuklighet, funktionshinder och sjukdomar kopplade till humanitära kriser 38 .

2.2 Stärka hälso- och sjukvårdssystemen och främja allmän hälso- och sjukvård 

Att åstadkomma hälso- och sjukvårdssystem som är effektiva, motståndskraftiga och tillgängliga i alla grundläggande aspekter (tillhandahållande av tjänster, hälso- och sjukvårdspersonal, hälso- och sjukvårdsinformationssystem, tillgång till grundläggande läkemedel, finansiering och ledarskap/styrning) är en central prioritering i strategin. Att främja en allmän hälso- och sjukvård på ett rättvist sätt kommer att säkerställa skyddet mot finansiella risker, tillgången till grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet samt säkra, effektiva, kvalitativa och överkomliga nödvändiga läkemedel och vacciner.

För att göra detta kommer kommissionen att följa ett antal vägledande principer och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma.

Vägledande princip 3. Förbättra primärvården med inbyggd belastningskapacitet 39 och förbättra den grundläggande folkhälsokapaciteten för att uppfylla kraven i det internationella hälsoreglementet 40 .

Pandemin har visat på vikten av att ha tillräcklig medicinsk kapacitet för att utvärdera och vårda en påtagligt större patientvolym som utmanar eller överskrider den normala driften av hälso- och sjukvårdssystemen. Att prioritera detta område i vårt arbete är ett nytt tillvägagångssätt och kommer att ha ett viktigt mervärde: det är den första skyddsvallen mot spridningen av pandemier och andra hälsohot. Stödet till primärvården kommer också att bidra till att säkerställa hanteringen av icke-smittsamma sjukdomar.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØSamarbeta med partnerländer för att utöka tillgången till ett grundläggande paket med hälso- och sjukvårdstjänster som omfattar förebyggande och vård, med särskild inriktning på fattiga och marginaliserade befolkningsgrupper genom bilaterala och regionala program 41 . WHO:s partnerskap för allmän hälso- och sjukvård möjliggör ett riktat tekniskt stöd i 119 länder och har en ledarroll när det gäller att harmonisera de nationella insatserna för att uppnå de nationella målen för mål 3 för hållbar utveckling.

ØUppmuntra till investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen genom att genomföra riktade incitament och öka ansvarsskyldigheten 42 . EU bör överväga att förbättra hälso- och sjukvårdssystemen och folkhälsan som en central aspekt av det internationella samarbetet med partner, inklusive ekonomiskt stöd. 

ØStärka de sociala trygghetssystemen genom bilaterala landsprogram, särskilt genom att stödja inrättandet av minimiregler för socialt skydd som inbegriper en rättvis tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård.

ØFrämja de internationella standarderna för farmaceutiska medicintekniska produkter och farmaceutisk teknik genom kommissionens deltagande i internationella organisationer och organ, och främja en hög nivå på kvalitets-, effektivitets- och säkerhetsstandarderna samt utbildning i regleringsfrågor, med stöd av Europeiska läkemedelsmyndigheten och i samarbete med WHO. 

Vägledande princip 4. Främja digitalisering som en grundläggande möjliggörande faktor.

För att utveckla denna vägledande princip kommer en digital åtgärd för global hälsa att visa på EU:s ledarskap och forma den pågående digitala omställningen på ett rättvist sätt 43 :

ØÅtgärda bristande investeringar i digital hälso- och sjukvård i låg- och medelinkomstländer, med ett Team Europe-initiativ om digital hälsa som bygger på de principer som ligger till grund för det planerade europeiska hälsodataområdet. Fokus skulle ligga på att uppnå en omvälvande inverkan för att främja en allmän hälso- och sjukvård, primärvård, pandemiberedskap och pandemiåtgärder, förbättrade diagnoser och en individanpassad medicin och vårdkedja. Ett specifikt exempel är hur tillhandahållandet av digitala hälso- och sjukvårdstjänster kan underlätta tillgången till sakkunskap även på geografiskt avlägsna platser, t.ex. genom m-hälsa (mobil hälsa) och telemedicin. Utarbetandet och/eller genomförandet av nationella och regionala strategier, såsom Afrikanska unionens/Afrikanska CDC:s (Afrikas centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar) kommande digitala hälsostrategier, kommer att stödjas.

ØBygga vidare på att EU är en pionjär när det gäller att reglera hälsodata, digitala certifikat, använda molnet för datadelning, dataskydd och integritet. EU kommer att utnyttja potentialen hos hälsodata i hela världen i linje med principerna för det planerade europeiska hälsodataområdet och främja användningen av ny teknik, inklusive artificiell intelligens, för att öka potentialen att förbättra diagnostik och behandlingar över hela världen. 

ØBidra till att forma det digitala hälsoekosystemet globalt (regler, normer, standarder, interoperabilitet) med hjälp av europeiska exempel och bästa praxis såsom EU:s digitala covidintyg, och stödja internationella regler som är förenliga med EU:s ram samtidigt som man underlättar förvaltningen och skyddet av personcentrerade hälsodata. 

Vägledande princip 5. Främja den globala hälsoforskningen för att utveckla den teknik och de motåtgärder som krävs för att förbättra hälsan.

Forskning är också en viktig möjliggörande faktor för bättre hälsa. Att utnyttja forskningsinsatser i hela världen kan intensifiera framstegen inom diagnostik och behandling. Genom att utnyttja framgångarna med covid-19-vaccinerna kommer en forskningsåtgärd för global hälsa att vara en drivkraft för förändringar för att säkerställa att forskning och innovation gynnar människor över hela världen.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØUtvidga det internationella forsknings- och innovationssamarbetet genom att göra forskningsdata så öppna, standardiserade och kompatibla som möjligt och främja spridningen och utnyttjandet av resultat som en gemensam nyttighet. Detta är i linje med kommissionens meddelande Den övergripande strategin för forskning och innovation och rådets respektive slutsatser.

ØStödja forskningen från början till slut genom att skapa en gynnsam forskningsmiljö som stärker hela värdekedjan från grundläggande till förklinisk och klinisk forskning, i syfte att överbrygga klyftan mellan produktionen och genomförandet av kunskap och bevis.

ØStödja utformningen av reglering, produktion, upphandling och leverans, så att den forskning som bedrivs i låg- och medelinkomstekonomier är relevant för den lokala produktionen av läkemedel och medicinsk teknik.

ØBidra till en ömsesidig kapacitetsuppbyggnad genom gemensamma företag, såsom det globala hälsopartnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning, för att främja ett allt närmare samarbete med låg- och medelinkomstländer 44 .

ØUtnyttja den industriella dimensionen för att stärka den lokala produktionskapaciteten och säkerställa ett effektivt samarbete mellan offentliga och privata aktörer.

ØÖka stödet för internationella processer som stärker den vetenskapliga grunden för politiska åtgärder, inbegripet inrättandet av en vetenskaplig–politisk panel för kemikalier, avfall och föroreningar.

Vägledande princip 6. Åtgärda obalanser i arbetskraften och främja kompetens.

Genom en åtgärd för hälso- och sjukvårdspersonal kommer man genom denna strategi att ta itu med både den nödvändiga utvecklingen av rätt kompetens och utmaningen med personalbrist. Detta kräver en långsiktig integrerad strategi med deltagande av arbetsmarknadens parter, samarbete mellan länder och ett erkännande av att problemen är mer akuta för vård- och omsorgssegmenten – och att de påverkar kvinnor i oproportionerligt hög grad:

ØStärka det internationella samarbetet och iakttagandet av internationella åtaganden om rekrytering, utveckla tillförlitlig övervakning och datainsamling om arbetskraften och dess flöden.

ØFrämja ömsesidigt fördelaktiga rörlighetsarrangemang med partner i samband med brist på hälso- och sjukvårdspersonal 45 , vilka främjar cirkulär rörlighet och motverkar kompetensflykt, bland annat genom att utnyttja kompetens- och talangpaketet, särskilt de kommande talangpartnerskapen med partnerländerna.

ØStödja partnerländerna i fråga om utbildning, rekrytering och aktivering av hälso- och sjukvårdspersonal och säkerställa deras yrkesmässiga utveckling genom lämplig utbildning samt yrkesutbildningsprogram för stödpersonal i partnerskap med andra givare, samtidigt som behovet av att stödja bibehållandet av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal respekteras. Team Europe-initiativet för möjlighetsstyrd yrkesutbildning 46 kommer att bidra till att analysera behovet av tekniska profiler och bidra till att tillhandahålla den utbildning som krävs.

ØStödja partnerskap som arbetar genom kompetenspakten och strategin för branschkompetens för att öka förståelsen för särskilda kompetensbehov inom hälso- och sjukvården och ta fram relevanta utbildningslösningar.

2.3 Förhindra och bekämpa hälsohot, inklusive pandemier, genom att tillämpa en One Health-strategi

Kampen mot hälsohot har fått högsta prioritet. Världen går in i vad som mycket väl kan vara en tid av pandemier 47 på grund av de ömsesidiga förbindelserna mellan dagens samhällen och vårt samspel med klimat, miljö och djur. Hälsorisker kan ha olika ursprung, däribland miljöföroreningar, och de kan även vara kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära (CBRN), vilket kräver en övergripande strategi som omfattar alla faror. I juli 2022 48 upprättade kommissionen en förteckning över de tre största gränsöverskridande hälsohoten (t.ex. patogener med hög pandemipotential, CBRN och antimikrobiell resistens) som vi behöver förbereda oss mot, och som bör vägleda både våra interna och externa åtgärder.

EU drog tidigt lärdom av pandemin, och antog då en ny förordning om allvarliga gränsöverskridande hälsohot och förbättrade beredskapen och insatserna på området medicinska motåtgärder, särskilt genom inrättandet av myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera). När det gäller sådana motåtgärder beskriver den rapport om beredskapsnivån för hälsan som lades fram parallellt med strategin de kraftfulla åtgärder som har vidtagits, även på global nivå.

Ansträngningarna måste fortsätta eftersom det återstår mycket arbete innan världen är kollektivt redo för denna uppgift, vilket betonas av den oberoende panelen för beredskap och insatser mot pandemier 49 . Strategin kommer därför att fortsätta att hantera den pågående covid-19-pandemin och dess efterdyningar och, på grundval av lärdomarna från de senaste tre åren, bygga upp en övergripande strategi för att säkerställa den globala hälsosäkerheten.

För att gå i spetsen för dessa globala ansträngningar kommer kommissionen att följa ett antal vägledande principer och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma.

Vägledande princip 7. Stärka kapaciteten för förebyggande, beredskap och insatser samt tidig upptäckt av hälsohot på global nivå.

Covid-19 har visat på vikten av en robust beredskaps- och insatskapacitet och tillräcklig finansiering för att rädda liv. Pandemin har också visat att man kunde ha sparat biljoner om man lagt ut miljarder. Det kommer att vara mycket viktigt att tillhandahålla hållbar finansiering till WHO och att gå i spetsen för innovativa sätt att fylla luckor såsom pandemifonden 50 , som kommissionen och vissa av EU:s medlemsstater gemensamt grundade i egenskap av huvudsakliga bidragsgivare.

EU bör fortsätta att fokusera på att förbättra åtgärderna för biosäkerhet och bioskydd i relevanta institutioner, och på att öka allmänhetens medvetenhet och utbildningen av personal.

För att utveckla dessa vägledande principer kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØPrioritera hälsosäkerheten inom ramen för den globala hälsoagendan, bland annat genom att utforma och genomföra Team Europe-initiativet tillsammans med Afrika 51 om hälsosäkerhet med hjälp av en One Health-strategi för att stärka systemen och kapaciteten för hållbart och riskmedvetet förebyggande av, beredskap för och insatser vid smittsamma och icke-smittsamma hot, inbegripet sådana som härrör från miljöföroreningar och antimikrobiell resistens (se även princip 11 nedan). 

ØStödja regionala och nationella insatser för att stärka läkemedelssystemen och tillverkningskapaciteten för vacciner och andra medicinska produkter och tekniker för att öka kvaliteten, säkerheten, den rättvisa tillgången och hälsosuveräniteten. I detta syfte bör man främja det pågående Team Europe-initiativet om tillverkning och tillgång till vacciner, läkemedel och hälsoteknik i Afrika 52 samt partnerskapet mellan EU och Latinamerika/Karibien om tillverkning och hälsa 53 . EU kommer att investera i att stärka marknaderna för hälso- och sjukvårdsprodukter och stödja heltäckande upphandlingar samt förvaltning av leverantörskedjan, inklusive öppenhet och övervakning, bland annat genom att använda stödnätverk för företag för att främja matchning, och för att underlätta marknadsutbyten och dialog mellan industriella aktörer. 

ØDiversifiera och bygga upp kapaciteten hos EU:s leveranskedjor för kritisk utrustning och motåtgärder, diagnostik och terapi med riktade åtgärder för att undvika försörjningsbrist och säkra leverantörer i hela världen. Detta kommer att öka EU:s strategiska resiliens och framför allt öka det globala utbudet av motåtgärder, vilket ökar partnernas tillgång till sådana varor och öppnar vägar för samarbete.

ØUtveckla kapaciteten för tidig upptäckt och en sund och hållbar hantering av farligt avfall och farliga material 54 , och då bygga vidare på arbetet inom ramen för EU:s civilskyddsmekanism och stärka den rättsliga ramen för biosäkerhet och biosäkerhetsåtgärder vid alla relevanta institutioner. Medvetandehöjande åtgärder och utbildning av personal bör stödjas av EU:s kompetenscentrum för CBRN-riskreducering 55 och deras verksamhet i 63 partnerländer.

ØStödja utvecklingen av ett omfattande system för humanitära insatser vid sjukdomsutbrott som även omfattar områden utanför EU, och som bygger på EU:s civilskyddsmekanism och den europeiska insatskapaciteten för humanitärt bistånd.

ØFortsätta att stödja genomförandet av säkerhetsrådets resolution 2286 56 om skydd av civila i väpnade konflikter genom att förespråka respekt för internationell humanitär rätt och genom att stödja ansvarsskyldighet för attacker mot medicinsk personal och infrastruktur samt kontinuitet i hälso- och sjukvården och tillgång vid väpnade konflikter.

ØUtvidga och stärka europeiska och globala forskningspartnerskap, däribland nätverk för kliniska prövningar som kan användas för att motverka nya och framväxande patogener så att snabb tillgång till effektiva medicinska motåtgärder kan säkras.

Vägledande princip 8. Arbeta för en permanent global mekanism som främjar utveckling av och rättvis tillgång till vacciner och motåtgärder för låg- och medelinkomstländer.

En av de viktigaste lärdomarna som dragits av covid-19-pandemin är att rättvis tillgång till medicinska motåtgärder är grundläggande för pandemiberedskapen och insatserna. Detta kräver en permanent lösning som bygger vidare på ”initiativet för snabbare tillgång till verktyg mot covid-19” (ACT-acceleratorn), ramverket för beredskap för pandemisk influensa 57 och andra relevanta erfarenheter.

För att effektiva medicinska motåtgärder ska bli tillgängliga snabbt måste en effektiv övervakning identifiera patogener på ett tidigt stadium, och effektiva forskningsplattformar måste vara redo att ta fram de bevis som krävs för en snabb utveckling och spridning, med stöd av en gynnsam forskningsmiljö med plattformar för kliniska prövningar som snabbt kan användas för nya sjukdomar och ett effektivt regelverk för genomförande av kliniska prövningar.

Vägledande princip 9. Förhandla fram ett effektivt rättsligt bindande pandemiavtal med en One Health-strategi och ett förstärkt internationellt hälsoreglement.

Detta fyller luckorna i det internationella regelverket för pandemiberedskap och pandemiåtgärder, vilket kräver att länder snabbt rapporterar och utreder, och ger WHO befogenhet att snabbt rapportera och utreda, pandemihot 58 . Pandemiavtalet bör innehålla konkreta bestämmelser om antimikrobiell resistens 59 .

Vägledande princip 10. Bygga upp ett robust globalt samarbetsnätverk för övervakning för att bättre upptäcka och vidta åtgärder mot patogener 

Strategin stöder skapandet av ett nytt tillförlitligt nätverk som undersöker och upptäcker patogener i viktiga hotspot-områden, och inte bara identifierar hot utan också ger råd om vilka åtgärder som bör vidtas. Detta arbete skulle stödjas av EU:s delegationer på plats och komplettera G7-initiativet, som kopplar samman befintliga nätverk 60 . Det kommer att omfatta digitalisering och integrering av övervakningssystem över hela spektrumet för människor, djur och miljö, förstärkning av laboratorie- och genomsekvenseringskapaciteten samt personalutbildning.

Vägledande princip 11. Tillämpa en övergripande One Health-strategi och intensifiera kampen mot antimikrobiell resistens.

Två kritiska utmaningar har blivit mer angelägna under de senaste åren. Den första gäller komplexiteten och konsekvenserna av samverkan mellan djur, miljö och människor, vilken kräver en sektorsövergripande, integrerad och tvärvetenskaplig ”One Health”-strategi. Detta inbegriper den ökade risken för större pandemiutbrott, i synnerhet på grund av förändringar i markanvändning, miljöförstöring, komplexa system för livsmedelsproduktion samt intensifierad handel och intensifierat resande, men även den betungande situation som uppstått i låg- och medelinkomstekonomier som på grund av försummade föroreningsrelaterade eller endemiska sjukdomar, varav de flesta kan vara zoonotiska, luftburna, vattenburna eller vektorburna.

Den andra är den tysta pandemin av antimikrobiell resistens, som WHO har identifierat som ett av vår samtids tio främsta globala hälsohot 61 . Antimikrobiell resistens är också en försvårande faktor under pandemier. Dessutom förorenar antimikrobiella ämnen miljön och påverkar den biologiska mångfalden 62 . Länder, institutioner och globala berörda parter måste prioritera att gemensamt och på ett genomgripande sätt ta sig an dessa utmaningar.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØIntensifiera arbetet med Quadripartite-alliansen, i vilken WHO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Världsorganisationen för djurhälsa (WOAH) och FN:s miljöprogram (UNEP) ingår, för att genomföra dess gemensamma One Health-handlingsplan.

ØEftersträva ett ”djupförebyggande” 63 arbete – som identifierar och tar itu med hot innan patogener överförs från djur till människor, inte efter det att mänskliga utbrott har inträffat, och stärker kapaciteten för att förebygga föroreningsrelaterade hälsohot.

ØKommissionen kommer att undersöka befintliga internationella konventioner som påverkar de potentiella pandemiernas förlopp i ett tidigare skede, för att undersöka om deras bestämmelser eller genomförandeplaner skulle kunna stärkas för att stödja en One Health-strategi 64 .

ØArbeta för att införa konkreta bestämmelser om antimikrobiell resistens i pandemiavtalet.

ØStödja utvecklingen av och tillgången till innovativa medicinska motåtgärder för att hantera antimikrobiell resistens, inbegripet antimikrobiella medel, vacciner och diagnostik 65 .

3.En ny intern styrning för hantering av globala hälsoutmaningar

För att uppnå strategins mål krävs ett mer samordnat sätt att arbeta inom kommissionen och med medlemsstaterna och partnerna. Detta beror på att den globala hälsan i allt högre grad formas av flera politikområden (t.ex. klimat, miljö, energi, kostvanor, livsmedelstrygghet, socialt skydd, demografi, utbildning, forskning, humanitärt bistånd, ekonomi, handel, industripolitik eller utrikes- och säkerhetspolitik) som antingen påverkar hälsan eller möjliggör lösningen på hälsoutmaningar, med olika byråer och organ på EU-nivå och nationell nivå och olika finansinstitut som är aktivt involverade. Detta kräver en förstärkt samordning för att bidra till att uppnå prioriteringarna i denna strategi och genomföra en sann styrning för ”hälsa i all politik” – en nyhet i denna strategi.

Vägledande princip 12. På ett ändamålsenligt sätt koppla samman all politik och alla åtgärder som påverkar den globala hälsan inom kommissionen, EU:s byråer och EU:s finansieringsinstitutioner.

Kommissionen kommer att fullt ut integrera globala hälsohänsyn i alla EU:s politikområden som påverkar den globala hälsan genom att stärka den interna samordningen och kartlägga roller och ansvarsområden samt politik och verktyg och hur de kommer att bidra till att uppnå prioriteringarna i denna strategi.

Detta inbegriper handlingslinjer på följande viktiga politikområden:

ØEftersträva global klimatneutralitet senast 2050 och öka förmågan att anpassa sig, stärka motståndskraften och minska sårbarheten för klimatförändringar i enlighet med Parisavtalet. 

ØFrämja ambitiösa globala åtgärder för att hantera förlusten av biologisk mångfald, den olagliga handeln med vilda djur och växter, luft-, vatten- och markföroreningarna samt exponeringen för giftiga ämnen. Främja One Health-strategin i den framtida globala ram för biologisk mångfald som ska avtalas vid FN:s konferens om biologisk mångfald (COP15), och i de globala åtgärderna för att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur och växter för att minska risken för zoonoser. Stödja markens biologiska mångfald, den internationella strävan efter att minska luftföroreningarna och de globala utsläppen, främjandet av viktiga internationella instrument och en global mekanism för hantering av kemikalier och avfall efter 2020, förhandlingarna om ett nytt rättsligt bindande instrument för att få ett slut på plastföroreningarna samt ambitiösa resultat när det gäller vatten och hälsa vid FN:s kommande vattenkonferens 2023.

ØFrämja effektiva hälso- och säkerhetsstandarder i hela världen genom fortsatt samarbete med Internationella arbetsorganisationen (ILO) för att stödja integreringen av rätten till säkra och hälsosamma arbetsvillkor i ILO:s ram för grundläggande principer och rättigheter på arbetsplatsen.

ØÖka det humanitära biståndet och stödet till regioner och befolkningar som drabbas hårdast av osäker livsmedelsförsörjning och hög förekomst av undernäring, spåra livsmedelspriser och göra lager tillgängliga för länder i nöd, såsom återspeglas i kommissionens meddelande från mars 2022 om att säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen 66 och i meddelandet om gödselmedel. Anta en systematisk strategi genom att påskynda övergången till ett hållbart livsmedelssystem som kan ge hälsomässiga, miljömässiga och sociala fördelar.

ØMobilisera investeringar i utbildning för att stödja hälsa på kort och lång sikt, i enlighet med de åtaganden som gjordes vid toppmötet om utbildning, samtidigt som man prioriterar utvecklingen i den tidiga barndomen, hälsoutbildning, sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter samt skolmåltider genom programmen med partnerländer.

ØStärka det humanitära biståndet och civilskyddsinsatserna med anknytning till global hälsa i nöd- och krissituationer genom att öka den operativa och analytiska kapaciteten samt övervaknings- och kommunikationskapaciteten hos centrumet för samordning av katastrofberedskap och den europeiska insatskapaciteten för humanitärt bistånd, och genom att sätta in fler folkhälsoexperter i krisområden. Stödja kapacitetsuppbyggnaden för katastrofhantering med organisationer såsom Aseans samordningscentrum för humanitärt bistånd. Stärka tillgången till hälsorelaterad insatskapacitet inom ramen för EU:s civilskyddsmekanism, utveckla ny medicinsk kapacitet och den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära kapaciteten inom ramen för den europeiska civilskyddspoolen och RescEU, samt stärka samarbetet med WHO om katastrofinsatser och fortsätta att stödja dess arbete med processerna för utvecklingen av standarder och klassificeringsprocesserna för akutsjukvårdsgrupper som kan sättas in globalt.

ØSe till att offentliga och privata aktörer arbetar för global hälsa i en rad finansrelaterade åtgärder genom att i) främja inhemska och utländska företags hälsofrämjande beteende genom att inkludera hälsoeffekter i EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering 67 , ii) samarbeta med internationella finansinstitut och kreditvärderingsinstitut så att de införlivar samma hälsokriterier i sina beslut, och iii) samarbeta med Internationella valutafonden (IMF) så att den inkluderar hälsoinvesteringar i sin regelbundna bedömning av länders makroekonomiska stabilitet – och därmed uppmuntra till investeringar i folkhälsa.

ØSe till att den internationella handelspolitiken fungerar för global hälsa, så att internationella läkemedelskedjor inte bryts och partner drar nytta av läkemedel, medicintekniska produkter och tjänster – så att man stärker hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft genom Världshandelsorganisationens (WTO) handels- och hälsoinitiativ 68 och utbyter erfarenheter med WTO-partner om underlättande av handel. I detta ingår att göra årliga inventeringar med WTO-partner av lärdomar från pandemin och övervaka genomförandet av ministerbeslutet om WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (TRIPS) 69 , som gör det möjligt att godkänna tillverkning och export av covid-19-vacciner på ett snabbt och förenklat sätt utan patentinnehavarens samtycke. Vi kommer att konstruktivt diskutera om denna mekanism ska utvidgas till att omfatta covid-19-behandlingar och -diagnostik, och om man ska stödja en utökning av produktionskapaciteten för vacciner och andra produkter i utvecklingsländerna. 

ØGenom stöd till den höga representanten utforma den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och främja ett fullständigt genomförande av denna politik genom att ta med hälsa i politiska dialoger med partner för att underlätta internationell samarbete. Externa åtgärder kan fungera som en vektor för att främja global hälsa, till exempel genom kartläggning av externa säkerhetshot. Global hälsa bör konsolideras med andra faktorer som påverkar hälsan, t.ex. miljö, migration, demografi eller livsmedelstrygghet. Framtida handlingslinjer bör omfatta följande: i) stödja inrättandet av mekanismer för pandemiövervakning i länder utanför EU, ii) sprida gemensam information om partnernas planer för att främja utrikespolitiska och kommersiella mål genom hälsa, iii) säkerställa samarbetet med likasinnade partner i Genève, New York och världen över, och iv) förebygga och svara på utländsk informationsmanipulation och inblandning, som kan använda den globala hälsan som ett vapen. En effektiv rapportering om EU:s hälsoåtgärder har visat sig vara ett mycket användbart verktyg i detta avseende.

ØSäkerställa en aktiv roll för EU:s delegationer i genomförandet av strategin. Under covid-19-pandemin har EU:s delegationer visat sig vara en effektiv källa genom att samla in hälsorelaterade underrättelser världen över och tillkännage och nå ut med EU:s prioriteringar, samtidigt som de ökar den politiska medvetenheten. EU-delegationernas roll måste stärkas och särskild expertkunskap inom hälsorelaterade områden av geostrategisk betydelse måste säkerställas. Man kommer att utforska hur särskild expertis på hälsoområdet i delegationerna kan stärkas, även genom utstationering av experter.

Vägledande princip 13. På ett bättre sätt sammanlänka och samordna EU:s och dess medlemsstaters politik och åtgärder så att man kan tala med en röst och åstadkomma effektiva åtgärder världen över.

EU:s ledarskap har spelat en nyckelroll i kampen mot covid-19-pandemin globalt genom Team Europe-strategin, där EU och medlemsstaterna agerar inom sina respektive behörighetsområden. Att stärka detta ledarskap är avgörande för att öka effekten av EU:s bidrag till den globala hälsan och för att forma en ny global hälsoordning som bygger på våra grundläggande värderingar. Det finns ett brett samförstånd mellan EU:s medlemsstater och berörda parter om att detta kräver en närmare praktisk samordning, som inte bara skulle respektera de särskilda befogenheterna utan även underlätta det beslutsfattande som skulle ske genom de etablerade lagstadgade kanalerna.

Med utgångspunkt i idéer från EU:s medlemsstater föreslås i strategin praktiska sätt att förbättra samordningen under 2023 70 , med följande handlingslinjer:

ØSe till att det finns synergi mellan nationella och EU:s globala hälsostrategier.

ØFrämja utbytet av information och underrättelser mellan EU och medlemsstaterna i de många kontaktpunkter som arbetar med global hälsa (Bryssel, medlemsstaternas huvudstäder, Genève och New York), med ökad hälsokapacitet och/eller expertis i de två senare. Detta kommer att bygga på ett pågående initiativ från det tjeckiska ordförandeskapet för rådet om att ta itu med detta behov.

ØSamla in synpunkter från medlemsstaterna, bland annat genom regelbundna undersökningar om särskilda ämnen, för att underlätta utformningen av ståndpunkter.

ØGenomföra en permanent kartläggning av EU:s och dess medlemsstaters nyckelåtgärder och finansieringsinsatser för att bättre förstå vilka åtgärder som vidtas och för att göra det möjligt att koppla medel till strategins prioriteringar, vid behov med hjälp av gemensamma ministermöten på områdena hälsa, ekonomi, utrikesfrågor och utveckling.

ØStärka samordningen med medlemsstaterna i tidigare led, särskilt i forum där inte alla medlemsstater deltar direkt (t.ex. G7, G20 och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)).

ØIntensifiera EU:s samordning och bygga upp allianser för att säkerställa EU:s närvaro och beslutsfattande roll i internationella organisationer. 

ØStärka den externa kommunikation som är knuten till strategin, så att EU:s och dess medlemsstaters insatser får tillräckligt erkännande, med ”Team Europe-strategin” som ett varumärke för EU:s effektiva hälsoåtgärder, i linje med Global Gateway-strategin.

4.En ny multilateral styrning för den framväxande globala hälsoordningen 

Sedan meddelandet från 2010 håller en ny global hälsoordning på att växa fram: ett system under ständig utveckling med många nya berörda parter och initiativ som omformar de globala hälsoförbindelserna mot en komplex geopolitisk bakgrund. Covid-19-pandemin har varit ett lackmustest för vad som är av avgörande betydelse, vad som måste förändras och vad som saknas för att få till stånd en effektiv global hälsostyrning. Kommissionen kommer att följa ett antal vägledande principer och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma.

Vägledande princip 14. Stödja ett starkare, effektivare och ansvarigt WHO.

Alla EU:s 27 medlemsstater är medlemmar i WHO, och även om EU formellt inte är medlem i WHO har WHO alltid fått orubbligt stöd från EU, även i tider då dess roll stod på spel. Covid-19-pandemin har visat att WHO är den oumbärliga hörnstenen i det multilaterala hälso- och sjukvårdssystemet – och samtidigt har den också avslöjat brister på vissa områden. Strategin bör syfta till att ytterligare stärka WHO:s ledarskap, ändamålsenlighet, effektivitet och ansvarsskyldighet, och till att anpassa EU:s och WHO:s prioriteringar till varandra.

Följande handlingslinjer kommer att prioriteras: 

ØSöka formell observatörsstatus för EU med full rätt att delta som ett första steg mot ett fullvärdigt medlemskap i WHO.

ØBidra till att göra finansieringen av WHO mer hållbar i linje med den 75:e Världshälsoförsamlingens beslut 71 senast 2030–2031.

ØFrämja reformerna av WHO för att stärka dess styrning, effektivitet, ansvarsskyldighet och tillämpning av regler, i enlighet med dess medlemsstyrda karaktär.

ØStärka WHO:s inriktning på dess normativa roll på områden av global relevans, med början i ett stärkt internationellt hälsoreglemente och ett framtida pandemiavtal senast 2024, och utforska andra områden såsom förvaltning av hälsodata och arbetsstyrka.

ØFörbättra samarbetet med WHO, på central och regional europeisk nivå, med hjälp av ovannämnda kartläggningsmekanismer för att säkerställa en större ömsesidig anpassning av EU:s och WHO:s prioriteringar. Dessa gemensamma mål kommer att vägleda EU:s betydande frivilliga bidrag till WHO. Under 2020 och 2021 var kommissionens frivilliga bidrag det fjärde största totalt sett, och EU och dess medlemsstater stod för mer än 20 % av WHO:s budget, eftersom de var den största bidragsgivaren 72 .

Vägledande princip 15. Styra den nya globala hälsoförvaltningen genom att fylla luckor och säkerställa samstämmigheten i åtgärderna.

Som återigen stod klart under covid-19-pandemin behöver den globala hälsoförvaltningen (uppsättningen institutioner, aktörer, regler och finansieringsdelarna på detta område) stärkas för att säkerställa i) att nödvändiga mekanismer finns tillgängliga för att hantera hälsoutmaningar, och ii) att mångfalden av organ som är verksamma på det globala hälsoområdet är tillräckligt anpassade till varandra för att undvika dubbelarbete och fragmentering som gör det svårare att hantera hälsoutmaningarna på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

På kort sikt har FN-systemet, G7, G20 och OECD gett viktig drivkraft till globala åtgärder. G7-pakten för pandemiberedskap 73 är ett bra exempel – i avsaknad av ett globalt nätverk för övervakning av patogener strävar den efter att koppla samman befintliga delar av nätverk. Ett annat bra exempel är den beredskapsfond som skapades av G20 74 och som fyller de omedelbara finansieringsluckorna på global, regional och nationell nivå.

På längre sikt måste en robust global hälsoförvaltning fylla befintliga luckor och säkerställa samstämmighet. Förutom att försöka få till stånd ett pandemiavtal (se avsnitt 2.3) kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØArbeta för ett permanent samarbete och varaktiga synergier mellan hälso- och finansspåren, med ett bestående arrangemang mellan hälso- och finanspolitiken för att effektivt åtgärda hot mot den globala hälsan och den globala ekonomin, och då bygga vidare på arbetet i G20-gruppens gemensamma arbetsgrupp för hälsa och finansiering. Detta arrangemang skulle bedöma de ekonomiska effekterna av globala hälsohot och sårbarheter och fastställa vad myndigheterna skulle behöva göra för att vara bättre förberedda för en potentiell kris. Det skulle också mobilisera de nödvändiga finansiella resurserna efter det att WHO har tillkännagett en pandemisk krissituation, så att länderna bättre kan hantera de ekonomiska och sociala effekter som blir följden.

ØStärka anpassningen och samordningen mellan globala hälsoinitiativ för att säkerställa maximal effektivitet och utforska permanenta lösningar 75 som kan kombinera eller utvidga verksamheten hos flera befintliga hälsofonder och fortsätta tillhandahålla viktig finansiering till deras kärnverksamhet 76 .

ØSe till att de globala hälsoutmaningarna står kvar högst upp på den globala agendan och att det högsta ledarskapet involveras på ett strukturellt plan för att ge drivkraft åt det globala hälsoarbetet, med WHO i centrum, och för att ta individuellt och kollektivt ansvar. Stödja en struktur som vid behov inbegriper stats- och regeringschefer för att göra detta inom ramen för pågående multilaterala diskussioner.

Vägledande princip 16. Säkerställa en starkare roll för EU i internationella organisationer och organ.

EU och dess medlemsstater ger betydande ekonomiska bidrag inom ramen för en Team Europe-strategi till alla viktiga internationella institutioner och globala hälsoinitiativ. Därför är det viktigt att se till att dessa ekonomiska bidrag omsätts i motsvarande beslutsbefogenheter för att uppnå målen i strategin.

Följande handlingslinjer kommer att prioriteras:

ØSäkerställa en deltagandenivå och en beslutsfattande roll inom alla institutioner och organ som står i proportion till EU:s och medlemsstaternas bidrag för att öka vårt inflytande.

ØÖvervaka EU:s ekonomiska bidrag till internationella organisationer och byråer och till initiativ och hur de stöder EU:s prioriteringar.

ØUtarbeta en plan för att ytterligare öka EU:s inflytande inom en rimlig tidsram varhelst EU:s inverkan på institutioner och organ inte står i proportion till EU:s bidrag, i syfte att säkerställa samstämmigheten i detta avseende.

5.Utvidga EU:s strategiska partnerskap för hälsa och omforma dess engagemang med olika berörda parter

De stora utmaningarna inom global hälsa över hela världen kräver en utvidgning av våra partnerskap, och att vi utnyttjar EU:s unika potential att driva på det internationella samarbetet.

Kommissionen kommer att följa ett antal vägledande principer och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma.

Vägledande princip 17. Utvidga partnerskap på grundval av lika villkor, gemensamt egenansvar, ömsesidigt intresse och strategiska prioriteringar.

Syftet med Global Gateway-strategin är att fördjupa meningsfulla och ömsesidigt fördelaktiga partnerskap med ett stort antal traditionella och icke-traditionella partner och berörda parter. Hälsa är en nyckelpelare i detta. EU kommer att fortsätta utveckla partnerskap för att stödja en förbättrad hälsa i hela världen, med särskild uppmärksamhet ägnad åt länder med svagare hälso- och sjukvårdssystem.

EU:s förbindelser med partner måste bygga på egenansvar – där EU och våra partner tar det ansvar som är avgörande för att uppnå hälsosuveränitet.

EU:s bilaterala partnerskap kommer att bygga på det pågående samarbetet med ett stort antal partner och motparter, däribland nationella hälsomyndigheter, folkhälsoinstitut och andra relevanta organ. I en anda av meningsfullt partnerskap kommer EU att uppmuntra partnerländerna att göra och uppfylla ambitiösa åtaganden för att förebygga hälsohot, förbättra hälsan och investera i hälso- och sjukvårdstjänster för hela befolkningen, vilket ökar den inhemska avsättningen av resurser till hälsa på lång sikt. Detta inbegriper till exempel att göra framsteg i Afrika i riktning mot det mål som fastställdes i Afrikanska unionens Abuja-förklaring från 2001 77 om att anslå minst 15 % av den årliga budgeten till förbättring av hälso- och sjukvårdssektorn, samtidigt som det finanspolitiska utrymme som krävs beaktas.

EU utökar sina partnerskap på hälsoområdet på regional nivå. Regionalism är viktigt inom på det globala hälsoområdet, och regionala berörda parter spelar en allt viktigare roll. Det kommer att vara nödvändigt att fördjupa hälsopartnerskapen på regional nivå, bland annat i Afrika, Latinamerika och Västindien samt i Asien och Stillahavsområdet, samt att stödja syd-syd-samarbetet.

Toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen i februari 2022 stärkte partnerskapet för hälsa mellan EU och Afrika, som ligger till grund för fem Team Europe-initiativ med afrikanska partner 78 . EU har också åtagit sig att stödja det gemensamma EDCTP3-företaget för global hälsa inom ramen för partnerskapet mellan EU och Afrika, som bygger vidare på partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna på området klinisk prövning och sammanför 15 medlemmar från EU med 21 medlemmar från Afrika och andra offentliga och privata aktörer, från industrin, välgörenhetssektorn eller tredjeländer och icke-afrikanska länder.

Ett regionalt Team Europe-initiativ 79 håller på att utvecklas i Latinamerika och Västindien med inriktning på 1) deltagande av den privata sektorn, 2) förbättrade regionala leveranskedjor, handelsintegration och företagsklimat, 3) förstärkning av lagstiftningen, 4) efterfrågekonsolidering och gemensam upphandling, 5) vetenskapligt samarbete, 6) pandemiberedskap och hälsosäkerhet, och 7) andra hälsorelaterade områden (hälsodata, digital och ny teknik, icke-smittsamma sjukdomar, hälso- och sjukvårdssystem osv.). Partnerskapet kommer att stödja pågående regionala insatser, särskilt planen för självförsörjning i hälsofrågor, som godkändes av gemenskapen för Latinamerika och Västindien (Celac) i september 2021, där det fastställs åtgärder för att stärka kapaciteten att producera vacciner och läkemedel i regionen. En viktig partner kommer att vara den panamerikanska hälsoorganisationen (PAHO/WHO).

I linje med sin strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet kommer EU att fortsätta att arbeta med partner i denna region för att stärka deras kapacitet, hälsosuveränitet och pandemiberedskap, särskilt när det gäller de minst utvecklade länderna i regionen. EU kommer att förbättra forskningssamarbetet om smittsamma sjukdomar inom ramen för Horisont Europas forskningsprogram. I linje med sin läkemedelsstrategi kommer EU att stärka det multilaterala samarbetet för att säkerställa säkra och diversifierade läkemedels- och hälsorelaterade industriella leveranskedjor för att underlätta tillgången till läkemedel och hälsoprodukter av god kvalitet. EU kommer att utforska ett utökat samarbete mellan EU och Asean inom ramen för en ”One health-strategi”, och då främja närmare förbindelser mellan regionala hälsoorgan, såsom det nya Asean-centrumet för allmänna hälsokriser och nya sjukdomar (ACPHEED).

EU kommer att ytterligare prioritera hälsoresiliensen i sitt grannskap. EU hjälper aktivt sina partner på västra Balkan och i grannskapet att höja sina hälso- och sjukvårdsstandarder och minska sannolikheten för framtida gränsstängningar på grund av hälsokriser. EU stöder kandidatländer och potentiella kandidatländer, däribland Ukraina, Moldavien och Georgien, när det gäller att anpassa deras hälso- och sjukvårdslagstiftning till EU:s hälso- och sjukvårdslagstiftning och kunna tillämpa den. Detta inbegriper en mobilisering av EU-organ (ECDC och EMA) till stöd för detta, särskilt via genomförandet av EU:s regelverk om gränsöverskridande hot mot människors hälsa i linje med EU:s standarder, fältepidemiologiska utbildningsprogram för att stärka den inhemska personalstyrkan på folkhälsoområdet i grannskapet och på västra Balkan, arbeta vidare på One-Health-strategier avseende antimikrobiell resistens, förstärkningen av övervakningssystemen och den mikrobiologiska folkhälsokapaciteten samt ett regionalt samarbete i fråga om epidemiologisk underrättelse, riskbedömning, beredskap, motåtgärder och folkhälsokriser.

Partnerländerna på västra Balkan och Ukraina inbjöds att ansluta sig till hälsosäkerhetskommittén som observatörer, och länderna på västra Balkan har alla undertecknat EU:s avtal om gemensam upphandling för medicinska motåtgärder.

Förenta staterna (USA) är en viktig partner på det globala hälsoområdet, vilket framgår av ”U.S.-EU Agenda for Beating the Global Pandemic: Vaccinating the World, Saving Lives Now, and Building Back Better Health Security” 80 , det administrativa avtalet med det amerikanska hälsoministeriet om hot mot folkhälsan 81 , den transatlantiska arbetsgruppen för antimikrobiell resistens 82 , EU:s och USA:s gemensamma arbetsgrupp för att ta itu med utmaningarna med den covid-19-relaterade tillverkningen och försörjningskedjan 83 samt samordningen med Förenta staternas byrå för internationell utveckling. Partnerskapet mellan EU och USA bör utvidgas till att omfatta en mer omfattande uppsättning hälsofrågor, med en europeisk-amerikansk arbetsgrupp för hälsosamarbete som omfattar hälsosäkerhet, cancerpolitik och global hälsostyrning.

Ett nära samarbete med likasinnade partner och givare såsom bland annat Kanada, Japan och Förenade kungariket i frågor såsom förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemet, rättvisa och allmän hälso- och sjukvård kommer att fortsätta vara avgörande för att bygga upp multilaterala strategier för att lösa globala utmaningar. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar samarbetar med andra centrum för sjukdomsbekämpning i länder utanför EU, däribland USA:s centrum för bekämpning och förebyggande av sjukdomar.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØInrikta sig i alla regioner på de partner som är mest behövande och där resultat kan uppnås på plats, samtidigt som hänsyn tas till särskilda utmaningar såsom konfliktsituationer, och samarbeten främjas där regeringar tar sitt ansvar och främjar stödets ändamålsenlighet.

ØYtterligare prioritera hälsan i grannskapet och till stöd för kandidatländer och potentiella kandidatländer. Stå sida vid sida med Ukraina och Moldavien, vars hälso- och sjukvårdssystem är hårt belastade på grund av Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, och ge omfattande stöd till återuppbyggnadsinsatser efter kriget, och till modernisering och återuppbyggnad av deras hälso- och sjukvårdssystem.

ØAnvända EU:s styrkor tillsammans med särskilda regionala organ (t.ex. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)) som kan samarbeta med andra regionala initiativ världen över, och då dela med sig av EU-data, vetenskap och kunskap samt dra nytta av expertis från länder utanför EU. Detta skulle stärka samarbetet med organ såsom Afrikas centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, den afrikanska läkemedelsmyndigheten och liknande enheter i grannskapet samt programmen i Latinamerika och i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (t.ex. det sydostasiatiska programmet för motåtgärder och beredskap inför pandemier, som stöder Asean-länderna att stärka den nationella kapaciteten för att kontrollera covid-19).

Vägledande princip 18. Stärka samarbetet med viktiga globala berörda parter på hälso- och sjukvårdsområdet

Vissa globala organisationer i det civila samhället, filantropiska organisationer, globala hälsoinitiativ (såsom den globala fonden, Gavi, CEPI med flera), andra FN-organ (däribland UNFPA, Unicef, UNAIDS), multilaterala utvecklingsbanker och privata berörda parter har större finansieringsvolymer än många givarländer tillhandahåller på egen hand. Ett engagemang med dessa berörda parter är avgörande för att säkerställa insatsernas samordning och komplementaritet. Samarbeten med alla typer av organisationer i det civila samhället (inklusive ungdomsorganisationer), patientorganisationer, arbetsmarknadens parter, parlament och samhällsgrupper i vidare bemärkelse är grundläggande för att EU ska kunna uttrycka sitt stöd för solidaritet och demokrati, och dess inriktning på öppen och transparent styrning och mänskliga rättigheter. Lika viktigt är samverkan med samhällen och lokalisering, som kan bidra till att åtgärderna blir mer effektiva. Slutligen är den privata sektorns roll central, särskilt inom läkemedels-, bioteknik- eller medicinteknikindustrin och för digitala lösningar, för att bidra till att förbättra självförsörjningen.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØFortsätta att bygga upp starka partnerskap med globala berörda parter på hälsoområdet så att i) gemensamma prioriteringar främjas, ii) bidrar till att uppnå målen för den offentliga sektorn, iii) säkerställer ansvarsskyldigheten, och iv) undviker fragmentering som kan undergräva effektiviteten hos de globala hälsoåtgärderna. EU kommer att stödja dessa organisationers insatser för att bättre samordna sina åtgärder, undvika dubbelarbete och maximera inverkan på fältet. EU kommer att fortsätta förespråka starka samarbeten och fastställa gemensamma mål, till exempel inom ramen för den globala handlingsplanen för hälsosamma liv och välbefinnande för alla 84 .

ØFortsätta stödja det civila samhället som partner till strategin och människors roll och röst när det gäller att trygga sin egen hälsa, bland annat genom att hålla myndigheter och vårdgivare ansvariga. EU kommer att utvidga detta stöd till att omfatta samhällets deltagande och engagemang i hälso- och sjukvårdsprocesser. Samhällsgrupper är av central betydelse och lokaliseringen kan stödja åtgärdernas ändamålsenlighet.

ØSe till att den privata sektorn och hälso- och sjukvårdsindustrin på lämpligt sätt beaktas och involveras i deras olika former, inbegripet produktion av råvaror, tillhandahållande av tjänster och stöd.

6.Ekonomi

Covid-19-pandemin gjorde riskerna med underfinansierade hälso- och sjukvårdssystem tydligare än någonsin. Detta har lett till en aldrig tidigare skådad mobilisering av finansiering för global hälsa och ökad medvetenhet om vikten av förebyggande åtgärder för att bekämpa föroreningar och skydda naturen. Dessa finansieringsinsatser måste upprätthållas, och det måste säkerställas att de på vederbörligt sätt bidrar till bättre hälsa och välbefinnande för människor, till starkare hälso- och sjukvårdssystem och till att bekämpa hälsohot globalt.

Kommissionen kommer att följa ett antal vägledande principer och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma.

Vägledande princip 19. Öka EU:s finansiering för global hälsa med maximal effekt

EU och dess medlemsstater bör investera i global hälsa på ett förutsägbart och hållbart sätt som motsvarar behov och ambitioner. Det som är viktigt att komma ihåg är att resultaten inte bara beror på hur mycket, utan i allt högre grad på hur vi finansierar, så det finns ett behov av en närmare övervakning av effekterna av EU:s ekonomiska bidrag totalt sett. Dessutom måste andra finansieringskällor utnyttjas, inklusive partnernas egna bidrag, och även nya finansieringsinstrument för att matcha de höga ambitioner som fastställs i strategin.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØPrioritera global hälsa inom alla relevanta finansieringsprogram i EU:s budget, bl.a. programmet EU för hälsa, Horisont Europa, instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, instrumentet för stöd inför anslutningen och instrumentet för tekniskt bistånd och informationsutbyte. Budgetstöd kommer att förbli en nyckelmetod, där så är lämpligt, för att styra den nationella politiken och nationella reformer och säkerställa en stark politisk dialog med partnerländerna.

ØUppfylla åtagandet om finansiering för global hälsa inom ramen för den fleråriga budgetramen. EU har åtagit sig att anslå minst 20 % av sitt officiella utvecklingsbistånd till mänsklig utveckling och social inkludering 85 inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen. Inom ramen för detta instrument har EU under perioden 2021–2027 hittills planerat att avsätta över 4,4 miljarder euro 86 i bidrag till global hälsa på nationell, regional och global nivå, vilket vederbörligen bör göras i enlighet med strategin.

ØSöka nya finansieringssätt med en effektiv Team Europe-strategi där EU:s och medlemsstaternas resurser kan slås samman för att uppnå maximal effekt. EU kommer att förespråka att EU:s medlemsstater ska öka finansieringen för global hälsa i linje med prioriteringarna i strategin.

ØUppmuntra användningen av innovativa finansieringsinstrument och bygga vidare på Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), som underlättar tillgången till blandad finansiering och budgetgarantier. Ett särskilt fönster för mänsklig utveckling inom ramen för den öppna strukturen inom EFHU+ erbjuder möjligheter att utnyttja ytterligare investeringar i hälsa. Tillsammans med Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling avser kommissionen att utarbeta en ram för global hälsofinansiering, anpassad till våra och våra partnerländers prioriteringar och de båda bankernas respektive mandat. Uppmuntra privata investerare att delta där så är relevant och i linje med EU:s prioriteringar.

ØPrioritera saminvesteringsinitiativ med lokala partner och samlad finansiering tillsammans med andra internationella berörda parter. EU måste utforma den framtida utvecklingen för de olika fonderna och initiativen genom att stå i centrum för deras styrning och genom att påverka deras prioriteringar, finansiella flöden och åtgärder. EU kommer att uppmuntra och stödja den inhemska mobiliseringen av resurser i partnerländerna och effektivitet som den mest hållbara källan till offentlig finansiering. 

ØFörespråka ökad tillgänglig finansiering för länder genom utlåning från multilaterala utvecklingsbanker och ökad hållbar finansiering, till exempel genom särskilda dragningsrätter för utlåning för att bidra till Internationella valutafondens (IMF) förvaltningsfond för minskad fattigdom och ökad tillväxt och IMF:s förvaltningsfond för motståndskraft och hållbarhet.

ØTillsammans med medlemsstaterna kommer EU att främja nya finansieringsmetoder, däribland skuldswappar eller lån med nedsatt ränta, för att omvandla skulder till investeringar i reformer av hälso- och sjukvårdssystemen och i nya livräddande program. Sådana transaktioner skulle kunna underlättas genom subventionerade lån och garantier i partnerskap med institutioner för utvecklingsfinansiering för att bidra till att göra statliga medel tillgängliga och ge incitament till reformer av hälso- och sjukvårdssystemen. En ökning av intäkterna från miljöbeskattning kan minska skuldfinansieringen och mobilisera resurser för offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. Länderna bör uppmuntras att när så är möjligt se till att förorenarna står för kostnaderna för sina föroreningar.

ØDiversifiera den inhemska hälsofinansieringen, stödja finansieringen av hälso- och sjukvården och systemreformer både i länder och i globala hälsoinitiativ, samt stärka förvaltningen av offentliga utgifter.

ØÖvervaka hälsoutgifter som gynnar låg- och medelinkomstländer, särskilt det offentliga utvecklingsbiståndet, trender inom inhemsk finansiering och finansiering från andra givare.

7.    Nästa steg: ansvarsskyldighet genom övervakning och utvärdering

För att uppnå prioriteringarna i strategin krävs en inkluderande och heltäckande process. Den bygger på varaktiga åtgärder som genomförs inom ramen för Team Europe-strategin och ett starkt samarbete med partner över hela världen. Genomförandet av strategin kommer att stärkas avsevärt genom effektiva partnerskap med medlemsstaterna, partnerländerna, det civila samhället inklusive ungdomsorganisationer, globala och regionala berörda parter, internationella finansieringsinstitutioner, den akademiska världen och den privata sektorn.

Vägledande princip 20. Bedöma framstegen och säkerställa ansvarsskyldigheten för EU:s globala hälsoåtgärder genom en permanent övervakning och bedömning.

För att utveckla denna vägledande princip kommer följande handlingslinjer att prioriteras:

ØGenomförandet av strategin kommer att övervakas med hjälp av mått och nyckelindikatorer som kommer att utvecklas under 2023 med hjälp av ett projekt inom pogrammet EU för hälsa, som börjar övervaka åtgärder som genomförts från och med 2020. Måtten och indikatorerna kommer att kopplas direkt till åtgärder och hälsoresultat som svarar mot EU:s prioriteringar och kommer att offentliggöras 87 . Syftet är att bedöma effekterna av våra åtgärder och vår finansiering och kunna anpassa oss på det sätt som behövs för att uppnå den ambition som fastställs i strategin och uppfylla EU:s prioriteringar i vidare bemärkelse.

ØKommissionen kommer under 2030 att genomföra en halvtidsöversyn och även en slutlig utvärdering av strategins genomförande.

ØKommissionen kommer att hålla Europaparlamentet, rådet och det civila samhället väl informerade om hur finansieringen och genomförandet fortskrider genom att anordna regelbundna utbyten på hög nivå och offentliggöra en rapport i princip vartannat år. EU kommer särskilt att föra en strukturerad dialog med berörda parter som en del av den årliga processen för det globala hälsopolitiska forumet, för att diskutera genomförandet och göra nödvändiga justeringar.

8.    Slutsats

En ambitiös strategi för global hälsa är avgörande i en värld där sjukdomar inte har några gränser – och där hälsa är avgörande för att skydda människors välbefinnande, garantera stabiliteten i samhällena och skapa en hållbar utveckling i ett komplext geopolitiskt landskap.

Strategin bygger på rättvisa, solidaritet och mänskliga rättigheter, och drivs framåt av en anda av partnerskap samt ett beslut att stärka den globala styrningen. I strategin fastställs tre politiska prioriteringar och 20 vägledande principer, och konkreta handlingslinjer definieras för att bidra till bättre hälsa för alla i en föränderlig värld.

Strategin kommer att sträva efter att vända den pågående utvecklingen när det gäller de universella hälsomålen i målen för hållbar utveckling fram till 2030 genom att inrikta insatserna på grundläggande frågor (förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemen, allmän hälso- och sjukvård, primärvård, folkhälsa och hälsofaktorer) och genom att åtgärda obalanser i arbetsstyrkan och ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor, flickor och utsatta personer.

Digitalisering och forskning kommer att vara viktiga möjliggörande faktorer som kommer att forma den pågående digitala omställningen och innovationspotentialen på ett rättvist sätt.

Ett stort språng framåt när det gäller hälsosäkerheten kommer att uppnås med en permanent mekanism som ökar rättvisan i fråga om utveckling av och tillgång till verktyg såsom vacciner, ett globalt övervakningsnätverk som fullt ut införlivar One Health-principer och robusta internationella regler inklusive förstärkta åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens.

EU kommer att fortsätta att visa ledarskap inom global hälsa och försöka forma den framväxande nya globala hälsoordningen med ett mer effektivt och ansvarigt WHO i centrum där EU har formell observatörsstatus. Nya vägar framåt bereds genom att fylla de befintliga luckorna i den globala styrningen med en permanent koppling mellan globala insatser på hälso- och sjukvårdsområdet och finansieringsinsatser, oavbruten uppmärksamhet från det högsta politiska ledarskapet och en effektiv finansiering. En radikal förändring för att säkerställa en förbättrad hälsosäkerhet globalt kommer att möjliggöras genom att utnyttja drivkraften hos globala berärda parter på hälso- och sjukvårdsområdet och privata initiativ för att främja gemensamma mål – att bekämpa dubbelarbete och säkerställa samstämmigheten i åtgärderna i det multilaterala hälso- och sjukvårdssystemet.

Våra internationella partnerskap kommer att utökas med den nya Global Gateway-inriktningen på grundval av gemensamt egenansvar bland våra partner för att främja "hälsosuveränitet", större motståndskraft och autonomi, vilket gör att vi kan rikta in oss på de mest behövande, där vårt engagemang kan ha störst inverkan, och uppfylla våra hälsoprioriteringar i linje med EU:s bredare intressen.

Vi kommer att utnyttja Team Europe-strategin med en verkligt enad och kraftfull röst genom att skapa samverkan mellan nationella och EU:s globala hälsostrategier, genom att föra samman alla politikområden (såväl interna som externa) för att arbeta den globala hälsan samt genom att säkra en nära samordning med medlemsstaterna så att politiska åtgärder och finansiella medel är knutna till de nya prioriteringarna.

Vi kommer att se till att vårt viktiga ekonomiska bidrag till den globala hälsan får ännu mer genomslag med hjälp av innovativ finansiering, sammanslagning av finansiering på internationell nivå och saminvesteringar med partnerländer.

Inrättandet av ett stabilt och öppet övervakningssystem som kartlägger EU:s insatser och identifierar effekter med hjälp av berörda parter kommer att säkerställa ansvarsskyldigheten för våra åtgärder på det viktiga området global hälsa och maximera EU:s stöd och inflytande.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna, Europaparlamentet, andra europeiska organ, berörda parter och andra partner över hela världen att delta i arbetet och förvandla denna ambitiösa strategi till verklighet och därmed erbjuda bättre hälsa för alla i en föränderlig värld.

BILAGA 1: Nyckelprojekt

Den icke uttömmande förteckningen över projekt som presenteras i denna bilaga stöder de handlingslinjer som nämns i strategin.

(1)

KOM(2010) 128 slutlig, 31.3.2010.

(2)

  https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/stronger-europe-world/global-gateway_sv .

(3)

”Team Europe-strategin” avser åtgärder som vidtas av EU-institutioner och medlemsstater i linje med respektive befogenhet.

(4)

  https://www.un.org/sustainabledevelopment/development-agenda/ .

(5)

  https://global-health-summit.europa.eu/rome-declaration_sv .

(6)

Se viktiga fakta och siffror på https://civil-protection-humanitarian-aid.ec.europa.eu/what/civil-protection/eu-civil-protection-mechanism_en#facts--figures .

(7)

Se projekt 11 i bilaga 1.

(8)

  EU utvecklar strategiska reserver för kemiska, biologiska radiologiska och nukleära nödsituationer (europa.eu) (inte översatt till svenska).

(9)

En fullständig definition av One Health tillhandahålls av expertpanelen OHHLEP på https://www.who.int/news/item/01-12-2021-tripartite-and-unep-support-ohhlep-s-definition-of-one-health .

I samband med samrådet om Europas framtid föreslog medborgarna en One Health-strategi: ”Anta en helhetssyn på hälsa som, utöver sjukdomar och botemedel, tar itu med hälsokompetens och förebyggande åtgärder, och som främjar en gemensam förståelse av de utmaningar som människor som är sjuka eller har en funktionsnedsättning står inför, i överensstämmelse med ’One Health-modellen’, som bör framhållas som en horisontell och grundläggande princip som omfattar all EU-politik.”

(10)

Enligt uppgifter från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd: https://www.oecd.org/dac/development-assistance-committee/ . 

(11)

  EU:s plan mot cancer | Europeiska kommissionen (europa.eu) . Detta stöds av EU:s uppdrag om cancer ( EU:s uppdrag: Cancer | Europeiska kommissionen (europa.eu ) (inte översatt till svenska).

(12)

  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52020DC0761&from=EN .

(13)

  Ett europeiskt hälsodataområde (europa.eu) .

(14)

  https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2022/06/23/provisional-agreement-on-new-eu-law-on-serious-cross-border-threats-to-health/ .

(15)

Myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser.

(16)

Se finansiellt projekt 2 i bilaga 1.

(17)

  EU:s gröna giv | Europeiska kommissionen (europa.eu) .

(18)

  Handlingsplan för nollförorening (europa.eu) .

(19)

De relevanta hänvisningarna till EU i hela detta dokument bör förstås på detta sätt. Detsamma gäller användningen av termerna ”vi” och ”vår”.

(20)

  https://www.ghadvocates.eu/wp-content/uploads/Global-Health-Strategy.pdf .

(21)

  https://health.ec.europa.eu/health-emergency-preparedness-and-response-hera/key-documents_en .

(22)

  european-consensus-on-development-final-20170626_en.pdf .

(23)

Dessa prioriteringar motsvarar i stort sett WHO:s trippelmiljardmålagenda: https://www.who.int/about/what-we-do/thirteenth-general-programme-of-work-2019---2023 .

(24)

EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52020JC0017 .

(25)

EU:s ungdomshandlingsplan: https://international-partnerships.ec.europa.eu/document/fe1bcd30-58da-4a37-ab2a-61848789da60_en .

(26)

  https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=8376&furtherPubs=yes .

(27)

  Strategi för lika möjligheter för hbtqi-personer 2020–2025 | Europeiska kommissionen (europa.eu) .

(28)

Försummade tropiska sjukdomar är en heterogen grupp på 20 sjukdomar som främst förekommer i tropiska områden, där de i huvudsak drabbar mer än en miljard människor som främst lever i fattiga samhällen. De är ”försummade” eftersom de nästan inte finns med på den globala hälsoagendan.

(29)

Se projekt 7 i bilaga 1.

(30)

  https://www.theglobalfund.org/en/ .

(31)

  https://extranet.who.int/uhcpartnership/ .

(32)

Se projekt 8 i bilaga 1.

(33)

Se projekt 9 i bilaga 1.

(34)

https://www.gavi.org/.

(35)

Se projekt 18 i bilaga 1.

(36)

Med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling (2017) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A42017Y0630%2801%29 .

(37)

Se projekt 6 i bilaga 1.

(38)

  Generaldirektoratet för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder, Health: General Guidelines, 2014 .

(39)

Detta avser ett hälso- och sjukvårdssystems förmåga att förbereda sig för och hantera ”belastningstoppar” (plötsliga storskaliga eskaleringar) i behandlingsbehoven.

(40)

Detta är de internationellt accepterade egenskaper som hälso- och sjukvårdssystemen måste uppfylla för att ”förebygga, skydda mot, kontrollera och vidta åtgärder på folkhälsoområdet mot den internationella spridningen av sjukdomar”. Se International Health Regulations (2005), tredje upplagan (who.int) .

(41)

Se projekt 20 i bilaga 1.

(42)

Se Kickbusch, Ilona, m.fl., https://urldefense.com/v3/__https://globalchallenges.org/wp-content/uploads/2021/12/A-new-understanding-of-global-heath-security-UPDATED.pdf__;!!DOxrgLBm!FfwKtCBNDEEFdv0Lhhm84mxHTFJ8hsQ0BQMCPJAfrez0deRI_jLni1swaTgq5XZ7EBHjoJF3f4CdHtU7soD0FII0igpx4g7IYurdHQ$ . Givarmedel och tekniskt stöd kommer alltid att spela en roll, men strukturer (biståndsrelaterade, ekonomiska, politiska och geopolitiska) måste skapa incitament för ett tydligt förstått nationellt ansvar.

(43)

Se projekt 3 i bilaga 1.

(44)

Se projekten 12 och 19 i bilaga 1.

(45)

Stöds genom projekt 4 i bilaga 1.

(46)

Se https://europa.eu/capacity4dev/tei-jp-tracker/ .

(47)

Professor Peter Piot, citerad i https://ec.europa.eu/research-and-innovation/en/horizon-magazine/how-we-prepare-age-pandemics .

(48)

https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_22_4474.

(49)

Den oberoende panelen för beredskap och insatser vid pandemier inrättades av WHO:s generaldirektör som svar på Världshälsoförsamlingens resolution WHA73.1: https://theindependentpanel.org/ .

(50)

https://www.worldbank.org/en/programs/financial-intermediary-fund-for-pandemic-prevention-preparedness-and-response-ppr-fif .

(51)

Se projekt 15 i bilaga 1.

(52)

  https://europa.eu/capacity4dev/tei-jp-tracker/tei/manufacturing-and-access-vaccines-medicines-and-health-technology-products-africa .

(53)

  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_22_3890 .

(54)

Däribland inom ramen för avfallstransporter (europa.eu) .

(55)

  https://cbrn-risk-mitigation.network.europa.eu/index_en .

(56)

http://unscr.com/en/resolutions/2286.

(57)

https://www.who.int/initiatives/pandemic-influenza-preparedness-framework.

(58)

  https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2022/03/03/council-gives-green-light-to-start-negotiations-on-international-pandemic-treaty/ .

(59)

Se även princip 11 nedan.

(60)

G7-pakten för pandemiberedskap: https://www.g7germany.de/resource/blob/974430/2042052/2d5b55bcdfc0f1aa46b979566288e9a5/2022-05-20-pact-for-pandemic-readniness-data.pdf?download=1 .

(61)

  https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/antimicrobial-resistance .

(62)

Se strategin för biologisk mångfald (COM(2020) 380 final), från jord till bord-strategin (COM(2020) 381 final) och handlingsplanen för nollförorening (COM(2021) 400 final).

(63)

  https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(21)00948-X/fulltext .

(64)

Däribland Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, Förenta nationernas konvention om bekämpning av ökenspridning i de länder som drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika, protokollet om vatten och hälsa till konventionen om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar, och konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.

(65)

 Se även principerna 7 och 9.

(66)

https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:5391557a-aaa2-11ec-83e1-01aa75ed71a1.0002.02/DOC_1&format=PDF .

(67)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy ( https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014L0095&from=EN ).

(68)

  WTO | Ministerkonferenser – Tolfte WTO-ministerkonferensen – Genève Schweiz .

(69)

  https://www.wto.org/english/tratop_e/trips_e/trips_e.htm .

(70)

Med stöd av projekt 1 inom ramen för programmet EU för hälsa i bilaga 1.

(71)

WHA75(8): https://apps.who.int/gb/ebwha/pdf_files/WHA75/A75(8)-en.pdf .

(72)

Källa: WHO | Webbportalen för programbudgeten . Hämtad den 3 november 2022.

(73)

https://www.g7germany.de/resource/blob/974430/2042058/5651daa321517b089cdccfaffd1e37a1/2022-05-20-g7-health-ministers-communique-data.pdf .

(74)

Se projekt 10 i bilaga 1.

(75)

Såsom föreslås av Lancet Commission, se https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(22)01585-9/fulltext .

(76)

För tre finansieringsfönster: varor för sjukdomsbekämpning, pandemiberedskap och -insatser samt ett förstärkt primärsjukvårdssystem i låg- och medelinkomstekonomier.

(77)

  https://au.int/sites/default/files/pages/32894-file-2001-abuja-declaration.pdf (inte översatt till svenska).

(78)

Se projekten 13, 14, 15, 16 och 17 i bilaga 1.

(79)

Se projekt 19 i bilaga 1, https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_22_3890 .

(80)

  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/statement_21_4846 .

(81)

https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/STATEMENT_21_4846.

(82)

Detta har därefter blivit ett plurilateralt initiativ som omfattar andra partner (Förenade kungariket, Kanada och Norge).

(83)

CIPR – amerikanskt-europeiskt gemensamt meddelande om arbetsgruppen för den covid-19-relaterade tillverkningen och försörjningskedjan (europa.eu) (inte översatt till svenska).

(84)

  https://www.who.int/initiatives/sdg3-global-action-plan .

(85)

  european-consensus-on-development-final-20170626_en (5).pdf .

(86)

Under förutsättning att medel finns tillgängliga i de årliga budgetförfarandena.

(87)

Se projekt 5 i bilaga 1.