EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 42017Y0630(01)

Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen

OJ C 210, 30.6.2017, p. 1–24 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 210/1


Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen

(2017/C 210/01)

NYTT EUROPEISKT SAMFÖRSTÅND OM UTVECKLING

”VÅR VÄRLD, VÅR VÄRDIGHET, VÅR FRAMTID”

1.

Agenda 2030 för hållbar utveckling (1) (nedan kallad Agenda 2030), som antogs av Förenta nationerna i september 2015, är det internationella samfundets svar på globala utmaningar och tendenser avseende hållbar utveckling. Agenda 2030, vars kärna utgörs av målen för hållbar utveckling, är en förändringsinriktad politisk ram som syftar till att utrota fattigdom och uppnå en hållbar utveckling på global nivå. Den balanserar de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbar utveckling, bland annat de viktiga frågorna samhällsstyrning och fredliga och inkluderande samhällen, samt slår fast att dess mål och delmål är starkt sammankopplade. Agendan måste genomföras i sin helhet och inte selektivt. Agenda 2030 har som mål att inte lämna någon på efterkälken och att först nå ut till dem som ligger längst efter.

2.

Utvecklingen från millennieutvecklingsmålen till målen för hållbar utveckling återspeglar den förändrade strategin på området global utveckling. Denna strategi, som grundar sig på hållbar utveckling och mänskliga rättigheter, är fullt ut förenlig med EU:s värderingar och principer. Agenda 2030 och dess sjutton mål för hållbar utveckling är universella och tillämpliga på alla länder på alla utvecklingsnivåer på grundval av nationellt egenansvar och delat ansvar. Fleraktörspartnerskap spelar en avgörande roll för genomförandet av målen för hållbar utveckling.

3.

Genom Addis Abeba-handlingsplanen (2), som utgör en integrerad del av Agenda 2030, införs ett nytt paradigm för genomförande genom effektiv användning av finansiella och icke-finansiella medel som innebär att inhemska åtgärder och en sund politik placeras i förgrunden. Agenda 2030 kompletteras dessutom av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering (3) och Parisavtalet om klimatförändringar (4), vilka utgör en rättsligt bindande ram som ger en ny inriktning åt de globala klimatansträngningarna. Genomförandet av dessa åtaganden måste grunda sig på en regelbaserad världsordning som har multilateralism som sin huvudprincip och Förenta nationerna som kärna.

4.

EU och dess medlemsstater engagerar sig för ett värdigt liv för alla som förenar ekonomiskt välstånd och ekonomisk effektivitet, fredliga samhällen, social delaktighet och miljömässigt ansvarstagande. Ansträngningarna kommer att koncentreras på att utrota fattigdom, minska utsatthet och åtgärda ojämlikhet för att säkerställa att ingen kommer på efterkälken. Genom att bidra till uppnåendet av Agenda 2030 kommer EU och dess medlemsstater även att främja ett starkare, hållbarare, tryggare och mer inkluderande och välmående Europa.

5.

Detta europeiska samförstånd om utveckling utgör en ram för genomförandet av Agenda 2030 i partnerskap med alla utvecklingsländer med vederbörligt beaktande av det ramverk som Lissabonfördraget ger. Dessutom tillhandahåller den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik (nedan kallad den globala strategin) en övergripande vision för ett samordnat, trovärdigt och handlingskraftigt engagemang i världen.

6.

Syftet med detta samförstånd är att tillhandahålla ramen för en gemensam strategi på det utvecklingspolitiska området som kommer att tillämpas av EU:s institutioner och medlemsstaterna med full respekt för varandras skilda roller och befogenheter. Den kommer att vägleda EU-institutionerna och medlemsstaterna i deras samarbete med samtliga utvecklingsländer. Insatserna från EU och dess medlemsstater kommer att vara ömsesidigt stärkande och samordnade för att säkerställa komplementaritet och åsyftad verkan.

1.   EU:s SVAR PÅ AGENDA 2030

1.1   Starkare och effektivare EU-insatser i en föränderlig värld

7.

EU och dess medlemsstater måste vidta åtgärder för att svara på dagens globala utmaningar och möjligheter i ljuset av Agenda 2030. De kommer att genomföra Agenda 2030 i all intern och extern politik med ett omfattande och strategiskt tillvägagångssätt, som på ett välbalanserat och samstämmigt vis införlivar de tre aspekterna av hållbar utveckling och beaktar kopplingarna mellan de olika målen för hållbar utveckling samt bredare konsekvenser av sina inhemska åtgärder på internationell och global nivå. Agendan kommer att genomföras i nära samordning med genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar och andra internationella åtaganden, inbegripet den nya globala agendan för städer (5).

8.

Inom denna övergripande ram kommer en samstämmig och samordnad strategi för EU:s yttre åtgärder att vara viktig för ett framgångsrikt genomförande av Agenda 2030 på global nivå. Den institutionella struktur och de politiska instrument som Lissabonfördraget medförde gör att EU i dag är väl rustat för att möta globala utmaningar och tillvarata möjligheter.

9.

I EU:s globala strategi presenteras en vision för EU:s engagemang i världen genom en rad olika politikområden. I den globala strategin framhålls det att Agenda 2030 spelar en viktig roll och att den har möjlighet att åstadkomma en nödvändig omorientering som stöder EU:s värderingar och målen för EU:s yttre åtgärder. Målen för hållbar utveckling kommer att utgöra en övergripande dimension i allt arbete med att genomföra EU:s globala strategi. Detta samförstånd kommer att bidra till uppnåendet av prioriteringarna för EU:s yttre åtgärder, bland annat genom att stödja resiliens på alla nivåer. På detta vis kommer EU och dess medlemsstater att främja en dynamisk och flerdimensionell strategi avseende resiliens i syfte att hantera utsatthet för multipla sammanhängande risker.

1.2   Det utvecklingspolitiska svaret

10.

Detta samförstånd utgör en hörnsten i EU:s utvecklingspolitik, som är en del av EU:s övergripande svar på Agenda 2030. Det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, vilket fastställs i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är minskning och på sikt utrotning av fattigdom. EU och dess medlemsstater kommer att tillämpa en konsekvent politik för utveckling och beakta målen för utvecklingssamarbetet i all extern och intern politik som de genomför och som kan tänkas påverka utvecklingsländer. En konsekvent politik för utveckling utgör en grundläggande del av EU:s bidrag till uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

11.

EU:s utvecklingspolitik strävar även efter att uppfylla målen för EU:s yttre åtgärder, särskilt de som fastställs i artikel 21.2 d i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) nämligen att främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom. I enlighet med de mål som fastställs i artikel 21.2 i EU-fördraget bidrar utvecklingspolitiken bland annat även till stöd för demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, fredsbevarande och konfliktförebyggande, förbättring av miljön och hållbar förvaltning av jordens naturresurser, bistånd till befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan och till främjande av ett internationellt system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott globalt styre. Därför kommer samförståndet även att bidra till att uppfylla kravet om att skapa samstämmighet mellan de olika områden som omfattas av EU:s yttre åtgärder och mellan dessa områden och EU:s övriga politik.

12.

Ett samlat agerande från EU:s sida är avgörande för att man ska kunna uppnå dessa gemensamma mål. EU och dess medlemsstater förbinder sig därför att förbättra sitt samarbete. En större samstämmighet krävs mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner. Ett samstämmigt och konsekvent engagemang kommer att leda till ökad trovärdighet, legitimitet, ansvarighet, mervärde, inflytande och en positiv inverkan på världen. EU och dess medlemsstater måste vara förenade i mångfalden och använda sig av en rad olika erfarenheter och strategier, med hänsyn tagen till deras respektive komparativa fördelar.

1.3   Principer och värderingar som styr utvecklingsinsatserna

13.

EU och dess medlemsstater agerar i enlighet med de principer för EU:s yttre åtgärder som fastställs i artikel 21.1 i EU-fördraget, nämligen demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. Dessa universella värden utgör tillsammans med god samhällsstyrning kärnan i Agenda 2030.

14.

Politisk dialog utgör ett viktigt medel för att främja utvecklingsprinciper och har även en förebyggande dimension då den syftar till att säkerställa att EU:s värderingar upprätthålls. EU och dess medlemsstater kommer att införliva respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati, rättsstatsprincipen och jämställdhet i sin politiska dialog. Denna dialog kommer att ske med såväl partnerregeringar som andra och kommer att utgöra en viktig plattform för insatser som främjar en gemensam förståelse och där framsteg regelbundet ses över och lämpliga stödåtgärder fastställs.

15.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s viktigaste värden och har slagits fast i dess rättsliga och politiska ram. Det är en avgörande förutsättning för att man ska kunna uppnå målen för en hållbar utveckling och är en övergripande fråga som rör hela Agenda 2030. EU och dess medlemsstater kommer att främja kvinnors och flickors rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors och flickors egenmakt och skydd av kvinnor och flickor samt prioritera dessa frågor inom alla åtgärdsområden.

16.

EU och dess medlemsstater kommer att använda sig av en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete vilken omfattar alla mänskliga rättigheter. De kommer att främja inkludering, delaktighet, icke-diskriminering, jämställdhet och rättvisa, öppenhet och ansvarighet. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att spela en central roll när det gäller att se till att ingen hamnar på efterkälken, oavsett bostadsort, etnicitet, kön, ålder, funktionshinder, religion eller tro, sexuell läggning eller könsidentitet, migrationsstatus eller andra faktorer. Denna strategi inkluderar att man tar itu med den diskriminering på flera grunder som utsatta personer och marginaliserade grupper möter.

17.

EU och dess medlemsstater uppskattar att civilsamhällesorganisationerna deltar i utvecklingen och uppmuntrar alla delar av samhället att engagera sig aktivt. De erkänner de många olika roller som civilsamhällesorganisationerna spelar för att främja demokrati och försvara rättighetsinnehavare, rättsstatsprincipen, social rättvisa och de mänskliga rättigheterna. EU och dess medlemsstater kommer att främja utrymmet för civilsamhället och förbättra sitt stöd till kapacitetsuppbyggnad av civilsamhällesorganisationerna för att stärka deras röst i utvecklingsprocessen och främja politisk, social och ekonomisk dialog.

18.

Utvecklingseffektivitet är av grundläggande betydelse för att uppnå målen för hållbar utveckling och bör ligga till grund för alla former av utvecklingssamarbete. EU och dess medlemsstater kommer att tillämpa de principer för utvecklingseffektivitet som man kom överens om vid högnivåforumet i Busan om biståndseffektivitet 2011 inom ramen för det globala partnerskap för effektivt utvecklingssamarbete och som förnyades vid högnivåmötet i Nairobi 2016, nämligen utvecklingsländernas egenansvar för utvecklingsprioriteringar, fokus på resultat, inkluderande utvecklingspartnerskap, insyn och ömsesidig ansvarighet.

2.   EN RAM FÖR INSATSER

19.

Genomförandet av Agenda 2030 kräver omfattande nationella strategier för hållbar utveckling som beaktar målen för hållbar utveckling och kopplingarna dessa emellan. Vid planeringen och genomförandet av utvecklingssamarbete kommer EU och dess medlemsstater att ägna särskild uppmärksamhet åt sådana kopplingar och integrerade insatser som kan skapa sidovinster och uppfylla flera olika mål på ett samstämmigt sätt. EU:s och dess medlemsstaters insatser kommer i detta sammanhang att återspegla de teman som är centrala för Agenda 2030: människor, vår planet, välstånd, fred och partnerskap.

20.

Samtidigt som man är medveten om att Agenda 2030 måste genomföras i sin helhet och inte selektivt kommer EU och dess medlemsstater att ta itu med en rad övergripande faktorer för att uppnå hållbar utveckling och påskynda omvandlingen, bland annat ungdomar, jämställdhet, rörlighet och migration, hållbar energi och klimatförändringar, investeringar och handel, god samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, innovativt samarbete med de mer avancerade utvecklingsländerna, samt mobilisering och användning av inhemska resurser.

2.1   Människor – mänsklig utveckling och värdighet

21.

Global befolkningstillväxt och demografiska förändringar i kombination med ekonomiska, sociala och miljömässiga förändringar innebär möjligheter men även allvarliga utmaningar för hållbar utveckling. Den globala befolkningen förväntas öka med 2,4 miljarder fram till 2050, varav 1,3 miljarder i Afrika. För att främja ett ansvarskännande medborgarskap, utveckla hållbara och välmående samhällen och öka sysselsättningen bland ungdomar är det nödvändigt att tillgodose barns och ungas behov av utbildning.

22.

Utrotning av fattigdom, bekämpning av diskriminering och ojämlikhet och att inte lämna någon på efterkälken är av central betydelse för EU:s politik för utvecklingssamarbete. Fattigdom har många sidor och rör ekonomiska, sociala, miljömässiga, kulturella och politiska aspekter. EU och dess medlemsstater kommer att verka för att utrota svält och alla former av malnutrition samt främja allmän hälso- och sjukvård, allmän tillgång till utbildning av god kvalitet, tillräckligt och hållbart socialt skydd och anständigt arbete för alla i en hälsosam miljö. Utveckling på dessa områden kommer att utgöra en stabilare grund för hållbar utveckling. EU upprepar sitt åtagande om att lägga minst 20 procent av sitt offentliga utvecklingsbistånd (ODA) på social delaktighet och människors utveckling.

23.

EU och dess medlemsstater kommer att ge stöd till partnerländer så att dessa kan uppfylla sin skyldighet att förstärka de nationella strategierna och styrelseformerna för en hållbar tillgång till grundläggande tjänster och förverkligandet av mänskliga rättigheter.

24.

Undernäring och malnutrition utgör viktiga hinder för utveckling och en livslång börda, eftersom de leder till kognitionsnedsättningar, minskar barns kapacitet i skolan och leder till dålig hälsa och minskad ekonomisk produktivitet. EU och dess medlemsstater kommer att verka för att alla ska få tillräcklig tillgång till säker och näringsrik mat till ett överkomligt pris. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de människor som befinner sig i de mest utsatta situationerna, bland dem barn under fem års ålder, tonårsflickor och kvinnor (i synnerhet under graviditet och amning). De kommer att göra samordnade, påskyndade och sektorsövergripande insatser för att utrota hunger, öka kapaciteten till en diversifierad lokal och regional livsmedelsproduktion, säkra en tryggad livsmedelsförsörjning och näringsrik kost samt för att öka de mest sårbara gruppernas resiliens, särskilt i länder som drabbas av långvariga eller återkommande kriser. De kommer att fortsätta att investera i barns tidiga utveckling genom att motverka alla former av malnutrition, inbegripet tillväxthämning och utmärgling hos barn, genom stöd till grundläggande tjänster inom hälso- och sjukvård, nutrition, vatten, sanitet och hygien samt socialt skydd.

25.

EU och dess medlemsstater kommer att stödja de fattigaste samhällena när det gäller att förbättra tillgången för alla till mark, mat, vatten och ren och hållbar energi till ett överkomligt pris utan negativ inverkan på miljön. De kommer att främja politiska initiativ och stödja partnerländer med avseende på planeringen och genomförandet av en integrerad strategi för att på ett konkret sätt ta upp de mest relevanta kopplingarna mellan mark, livsmedel, vatten och energi.

26.

Den betydande ökningen av efterfrågan och brist på vatten under de kommande årtiondena kommer att leda till stora utmaningar, i synnerhet vad gäller anpassning till klimatförändringar. Allmän tillgång till säkert dricksvatten, sanitet och hygien är en förutsättning för hälsa och välmående, tillväxt och produktivitet. Vattenresurser är även särskilt utsatta för miljöförstöring, inbegripet klimatförändringar, som hotar jordbruket och en tryggad livsmedelsförsörjning. EU och dess medlemsstater kommer att stödja en hållbar och integrerad vattenförvaltning samt en effektivare användning av vatten och vattenåtervinning, bl.a. genom en mer strategisk syn på regional utveckling och integration.

27.

Hälsa är centralt i människors liv och en viktig faktor för rättvis och hållbar tillväxt och utveckling, inbegripet utrotning av fattigdom. EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande att främja och skydda alla människors rätt till bästa uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa i syfte att främja mänsklig värdighet, välmående och välstånd. De kommer att fortsätta att stödja partnerländerna i deras insatser för att skapa starka och motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem av god kvalitet genom att tillhandahålla rättvis tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och allmän hälso- och sjukvård. Därför kommer EU och dess medlemsstater att stödja utvecklingsländerna i utbildningen, rekryteringen, utplaceringen och den fortlöpande fortbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal. De kommer även att främja investeringar i och egenmakt för hälso- och sjukvårdspersonal samt socialarbetare i främsta ledet, som spelar en viktig roll för att sörja för heltäckande hälso- och sjukvårdstjänster i avlägsna, fattiga och missgynnade områden samt konfliktområden. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att investera i förebyggande och bekämpning av smittsamma sjukdomar såsom hiv/aids, tuberkulos, malaria och hepatit, och bidra till att säkra tillgången till grundläggande mediciner och vaccin för alla till överkomliga priser. De kommer att främja forskning kring, investering i och utveckling av ny hälsoteknik. De kommer att vidta åtgärder för att ta itu med globala hälsorisker såsom epidemier och antimikrobiell resistens med hjälp av en folkhälsostrategi. De kommer vidare att arbeta för att minska barna- och mödradödligheten, främja psykisk hälsa och angripa det ökande problemet med icke-smittsamma sjukdomar i partnerländerna och ta itu med kemiska föroreningar och dålig luftkvalitet. Med hänsyn till de olika kopplingarna kommer de att stödja partnerländerna i strävan att fullfölja en strategi för ”hälsa inom alla politikområden”.

28.

Att alla ges tillgång till utbildning av god kvalitet är en förutsättning för ungdomars anställbarhet och varaktiga utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att stödja ett inkluderande livslångt lärande och rättvis utbildning av hög kvalitet, i synnerhet i för- och grundskoleåldern. De kommer även att främja utbildning på gymnasial- och eftergymnasial nivå, teknisk utbildning och yrkesutbildning samt arbetsplatsförlagt lärande och vuxenutbildning, även i nöd- och krissituationer. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas möjligheter till utbildning för flickor och kvinnor. EU och dess medlemsstater kommer att intensifiera sina insatser för att se till att alla får kunskaperna, färdigheterna, kompetensen och rättigheterna för att kunna leva ett värdigt liv, delta fullt ut i samhällslivet som ansvarstagande och produktiva vuxna och bidra till det sociala, ekonomiska och miljömässiga välståndet i sina samhällen.

29.

Barns behov, rättigheter och förhoppningar bör uppmärksammas. Till de insatser på området som ger störst ekonomisk och social avkastning hör omfattande insatser i barndomen. EU och dess medlemsstater kommer att intensifiera sina insatser för att tillhandahålla barn en trygg och utvecklande miljö som ett viktigt inslag i främjandet av en frisk ung befolkning som kan nå sin fulla potential. De konstaterar vidare att varje barn förtjänar en fredlig barndom och utbildning av god kvalitet, inklusive i nöd- och krissituationer, för att undvika risken för en ”förlorad generation”. EU och dess medlemsstater kommer att arbeta med partnerländerna för att förbättra skyddet av barn och barns delaktighet i beslut som rör dem.

30.

I enlighet med principen att ingen ska lämnas på efterkälken kommer EU och dess medlemsstater att ägna särskild uppmärksamhet åt människor i ofördelaktiga och utsatta situationer och utanförskap, inbegripet barn, äldre, personer med funktionsnedsättningar, hbti -personer och ursprungsbefolkningar. Detta kommer att inkludera åtgärder som i högre grad inriktar sig på dessa grupper, skyddar och stöder dem i syfte att erbjuda dem lika möjligheter och säkerställa icke-diskriminering.

31.

Uppskattningsvis en miljard människor världen över har en funktionsnedsättning, och 80 % av dessa lever i utvecklingsländer. Människor med funktionsnedsättning hör ofta till de fattigaste i sina samhällen och är betydligt mer utsatta för stigmatisering och diskriminering. EU och dess medlemsstater kommer i sitt utvecklingsarbete att ta hänsyn till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. I enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kommer de med kraft att verka för funktionsnedsatta personers rättigheter och vidta kraftfullare åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning fullt ut inkluderas i samhället och kan delta på lika villkor på arbetsmarknaden.

32.

Att skapa tillräckligt med arbetstillfällen av god kvalitet för unga människor kommer även fortsättningsvis att vara en stor utmaning. Det behövs riktade åtgärder och lämpliga investeringar för att främja unga människors rättigheter och underlätta deras deltagande i det sociala, samhälleliga och ekonomiska livet och säkerställa att de kan bidra fullt ut till en inkluderande tillväxt och hållbar utveckling. Unga människor bör även delta i demokratiska processer och ta på sig ledande roller.

Ungdomar

Unga människor är aktörer för utveckling och förändring och därmed, bl.a. tack vare deras innovationsförmåga, är deras bidrag till Agenda 2030 av avgörande betydelse. Att försumma de ungas behov av utbildning och sysselsättning och deras sociala och politiska behov skulle äventyra genomförandet av målen för hållbar utveckling och göra de unga mottagliga för brottslighet och radikalisering, i synnerhet i konfliktsituationer.

EU och dess medlemsstater kommer att fokusera på konkreta åtgärder för att möta de särskilda behoven hos ungdomar (i synnerhet unga kvinnor och flickor) genom att stärka möjligheterna till sysselsättning av god kvalitet och entreprenörskap med stöd av verkningsfull utbildningspolitik, yrkesutbildning, kompetensutveckling och tillgång till digital teknik och digitala tjänster. Syftet med detta är att utnyttja förmågan till digital innovation och skapa möjligheter att dra nytta av tekniska framsteg. EU och dess medlemsstater kommer även att verka för att stärka ungdomars rättigheter och egenmakt i skötseln av allmänna angelägenheter, inbegripet genom att främja ungdomars deltagande i den lokala ekonomin och det lokala samhället samt inom beslutsfattandet, särskilt genom ungdomsorganisationer.

33.

EU och dess medlemsstater kommer att verka för att fullgöra skyldigheterna enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. De kommer att kraftfullt främja skyddet och förverkligandet av kvinnors och flickors rättigheter och arbeta med sina partner för att eliminera alla former av sexuellt och könsrelaterat våld och diskriminering inklusive skadliga sedvänjor, däribland särskilt tvångsäktenskap, tidiga äktenskap, barnäktenskap och kvinnlig könsstympning. EU och dess medlemsstater kommer att vidta åtgärder och stärka den politiska dialogen för att ge kvinnor och flickor egenmakt, främja deras viktiga roll som aktörer för utveckling och förändring och öka de riktade åtgärder som syftar till jämställdhet. Detta kommer att inkludera främjandet av kvinnors och flickors ekonomiska och sociala rättigheter och egenmakt, stärkandet av deras talan och deltagande i det sociala, ekonomiska, politiska och civila livet, säkerställandet av deras fysiska och psykiska integritet samt en förändring av den institutionella kulturen inom EU och dess medlemsstater så att de lever upp till sina åtaganden. Främjandet av kvinnors lika tillgång till produktiv sysselsättning, anständigt arbete, lika lön och finansiella tjänster kommer att gynna alla i samhället.

34.

EU fortsätter att helhjärtat stödja främjandet, skyddet och förverkligandet av alla mänskliga rättigheter och ett fullständigt och effektivt genomförande av handlingsplanen från Peking och handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från konferenserna för översyn av dessa och står fast vid sitt engagemang för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i detta sammanhang. Med detta i åtanke bekräftar EU sitt engagemang för främjandet, skyddet och förverkligandet av varje individs rätt att utöva full kontroll över och besluta fritt och ansvarsfullt i frågor som rör deras sexualitet och sexuella och reproduktiva hälsa, utan diskriminering, tvång eller våld. EU betonar dessutom att alla människor måste ges tillgång till omfattande information och utbildning avseende sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet omfattande sexualundervisning och hälso- och sjukvårdstjänster, av god kvalitet och till överkomliga priser.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Jämställdhet mellan kvinnor och män i alla åldrar är av avgörande betydelse för hållbar utveckling. Den har en multiplikatoreffekt för utrotandet av fattigdom och är avgörande för utvecklingen av demokratiska samhällen som grundar sig på mänskliga rättigheter, social rättvisa och hållbarhet. Jämställdhet är dessutom positivt korrelerat med större välstånd och stabilitet och förbättrade resultat inom områden som hälso- och sjukvård och utbildning. EU och dess medlemsstater konstaterar att kvinnor och flickor är viktiga aktörer för utveckling och förändring, inbegripet genom den roll de spelar vid fredsbyggande åtgärder, konfliktlösning och humanitära insatser.

Många kvinnor och flickor saknar fortfarande rättigheter, resurser och möjligheter att göra sig hörda. Bristande jämställdhet sammanfaller med andra former av utestängning. Att främja jämställdhet och en stärkt ställning för kvinnor och flickor kräver arbete med män, pojkar, kvinnor och flickor för att skapa förståelse för rättigheter, jämlikhet och samhällsroller. Detta omfattar även arbete med viktiga samhällsaktörer såsom lärare, religiösa ledare och ledare för lokalsamhällen i syfte att avskaffa diskriminering av flickor och kvinnor.

EU och dess medlemsstater kommer att säkerställa att jämställdhetsperspektivet på ett systematiskt sätt integreras i all politik som ett centralt bidrag till det framgångsrika uppfyllandet av målen för hållbar utveckling. De kommer att påskynda sina insatser för att uppnå jämställdhet och egenmakt för kvinnor genom att fördjupa fleraktörspartnerskap, stärka kapaciteten för jämställdhetsbudgetering och jämställdhetsrelaterad planering och säkerställa att kvinnor och kvinnoorganisationer aktivt deltar i beslutsfattandet.

35.

Kultur är både en möjliggörande faktor och en viktig del av utvecklingen, och kan underlätta social delaktighet, yttrandefrihet, identitetsbyggande, samhälleligt inflytande och konfliktförebyggande och samtidigt även stärka ekonomisk tillväxt. Genom att betona att EU vägleds av det faktum att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara samt beroende av och förbundna med varandra kommer EU och dess medlemsstater att främja dialog och samarbete mellan olika kulturer och kulturell mångfald samt skydda kulturarvet, främja den kulturella och kreativa sektorn och stödja kulturpolitik där denna kan bidra till att uppnå hållbar utveckling, samtidigt som lokala omständigheter tas i beaktande.

36.

EU och dess medlemsstater kommer att verka för att minska ojämlikheter i fråga om resultat och främja lika möjligheter för alla. På så sätt kommer de att hjälpa de fattigaste och mest sårbara samhällsgrupperna direkt och dessutom främja en mer inkluderande och hållbar tillväxt som inte äventyrar kommande generationers kapacitet att tillgodose sina behov. Den ekonomiska tillväxten blir mer varaktig och till större nytta för de fattigaste om den är inkluderande. I syfte att bemöta de ökande ekonomiska och sociala ojämlikheterna kommer EU och dess medlemsstater att stödja nationella utvecklingsvägar för att maximera de positiva resultaten på det sociala området och effekterna av dessa. Tillsammans med partnerländer kommer de att arbeta för att främja progressiv beskattning och en fördelningsinriktad offentlig politik som ägnar vederbörlig uppmärksamhet åt en bättre fördelning av tillväxtens fördelar, skapandet av välstånd och anständiga arbetstillfällen samt förbättrad tillgång till produktionsfaktorer såsom mark, finansiella resurser och humankapital.

37.

I syfte att bekämpa ojämlikhet kommer EU och dess medlemsstater även att stödja effektiva, hållbara och rättvisa system för socialt skydd i syfte att garantera en grundläggande inkomst, förhindra att extrem fattigdom återuppstår och bygga resiliens. De kommer att bedöma bestämningsfaktorer och utvecklingstendenser vad gäller ekonomiska och sociala klyftor och förbättra sina verktyg och strategier så att de bättre kan bekämpa ojämlikhet. EU och dess medlemsstater kommer att integrera minskningen av ojämlikhet i sitt utvecklingssamarbete och stödja innovativ social praxis.

38.

EU och dess medlemsstater kommer att stärka resiliensen, särskilt hos sårbara befolkningsgrupper, mot miljömässiga och ekonomiska chocker, naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, konflikter samt globala hälsohot. De kommer systematiskt att i sina åtgärder integrera resiliens för att säkerställa att individer, samhällen, institutioner och länder kan öka sin förmåga till beredskap, motstånd, anpassning och snabb återhämtning när det gäller påfrestningar och chocker, dock utan att detta inverkar på de långsiktiga utvecklingsmöjligheterna. Detta kommer även att ske i samband med återhämtning, rehabilitering och återuppbyggnad efter katastrofer. Ett närmare samarbete och kompletterande åtgärder mellan aktörerna på områdena utveckling och humanitärt bistånd måste säkerställas med utgångspunkt i en gemensam analys av risker och sårbarheter.

39.

Migration är en komplex global och långvarig företeelse som kräver ett omsorgsfullt utformat, balanserat, evidensbaserat och hållbart politiskt svar som ska respektera nationella befogenheter och i synnerhet inte inverka på medlemsstaternas rätt enligt artikel 79.5 i EUF-fördraget att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa från ett tredjeland till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare. En väl hanterad migration och rörlighet kan få en positiv effekt på tillväxt och hållbar utveckling för alla. Laglig migration och rörlighet kan medföra fördelar genom överföring av kunskap, kompetens och produktiv kapacitet till migranterna själva, deras familjer och ursprungs- och destinationsländerna. Samtidigt kan irreguljär migration medföra stora utmaningar och inverka negativt på ursprungs-, transit- och destinationsländer. Migration har blivit ett alltmer akut problem för både utvecklingsländer och utvecklade länder. I vissa situationer nekas migrerande befolkningsgrupper mänskliga rättigheter, tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning och riskerar att falla offer för tvångsarbete och människohandel. Ett ökat engagemang kommer att bidra till att möjliggöra en säker, ordnad, laglig och ansvarsfull migration och rörlighet för människor, bland annat genom genomförandet av planerad och välfungerande migrationspolitik.

40.

Hanteringen av migration spänner således över många olika politikområden, bland dem utveckling, god samhällsstyrning, säkerhet, mänskliga rättigheter, sysselsättning, hälso- och sjukvård, utbildning, jordbruk, livsmedelstrygghet, socialt skydd och miljö, inbegripet klimatförändringar. Genom partnerskapsramen kommer EU och dess medlemsstater på ett omfattande sätt att ta upp de många olika aspekterna av migration och tvångsförflyttningar, bland annat människosmuggling och människohandel, gränsförvaltning, remitteringar, hantering av bakomliggande orsaker, internationellt skydd samt återvändande, återtagande och återintegrering på grundval av ömsesidig ansvarighet och full respekt för humanitära och människorättsliga skyldigheter. EU och dess medlemsstater kommer att tillämpa ett mer samordnat, holistiskt och strukturerat förhållningssätt till migration, maximera synergieffekterna och utnyttja nödvändiga påtryckningsmöjligheter genom att använda sig av alla relevanta EU-politikområden, EU-instrument och EU-verktyg, inbegripet utveckling och handel. Genom dessa förstärkta insatser kommer EU och dess medlemsstater att aktivt stödja det vidare genomförandet av den gemensamma handlingsplanen från Valletta från 2015 och utarbetandet av FN:s globala pakter om migration och flyktingar som efterlyses i New York-deklarationen om flyktingar och migranter från 2016.

41.

Genom sin utvecklingspolitik kommer EU och dess medlemsstater att angripa de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och, bland annat, bidra till en hållbar integration av migranter i mottagarländerna och de mottagande samhällena och till att säkerställa en framgångsrik socioekonomisk integration av återvändande migranter i deras ursprungs- eller transitländer. Detta kommer att inbegripa främjande av investering, handel och innovation i partnerländer för att stimulera tillväxten och sysselsättningsmöjligheterna, inbegripet genom engagerandet av diasporagrupper, stöd till sociala system och utbildningssystem och samarbete med partner inom den privata sektorn och andra för att sänka kostnaderna för remitteringar och främja snabbare, billigare och säkrare överföringar i såväl ursprungs- som mottagarländerna och därigenom ta tillvara dessas utvecklingspotential.

Rörlighet och migration

I Agenda 2030 konstateras det tydligt att migrationen och rörligheten bidrar positivt till tillväxt för alla och en hållbar utveckling. Migranter är viktiga drivkrafter i den globala ekonomin, i synnerhet genom sina remitteringar. Hantering av migration i alla dess former, vare sig den är laglig eller irreguljär, kräver kort- och långsiktiga sektorsövergripande insatser, strategier och rättsliga ramar för att tillgodose behoven hos både migranter och mottagarländernas befolkningar och garantera deras säkerhet. Det är ett erkänt faktum att en majoritet av utmaningarna återfinns i utvecklingsländerna. På detta område gjordes avsevärda framsteg vid toppmötet i Valletta i november 2015 i och med att man antog en ambitiös handlingsplan.

EU och dess medlemsstater kommer att intensifiera sina ansträngningar för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning och främja en bättre förvaltning i partnerländerna av migration i alla dessa aspekter. De kommer att befästa migration som en viktig del av EU:s utrikespolitiska dialog, bland annat genom att ta fram skräddarsydda lösningar och förstärkta partnerskap på ett öppet och demokratiskt sätt.

42.

EU och dess medlemsstater kommer att verka för att öka värdigheten för och resiliensen hos personer som är långvarigt tvångsfördrivna och för deras integration i mottagarländernas och de mottagande samhällenas ekonomiska och sociala liv, varvid de konstaterar att de fördrivnas kompetens är en viktig flyttbar tillgång som har avgörande betydelse för deras resiliens och för att de ska kunna återuppbygga sina liv, tillika ett bidrag till de mottagande samhällena. EU och dess medlemsstater kommer att tillämpa en rättighetsbaserad strategi och ägna särskild uppmärksamhet åt underåriga, med eller utan medföljande vuxen, och mycket sårbara personer. De kommer att skydda de mer långsiktiga sociala strukturerna och integrera långvarigt fördrivna i den bredare utvecklingsplaneringen, vilket inbegriper tillgång till utbildning och anständigt arbete.

2.2   Vår planet – att skydda miljön, förvalta naturresurserna och vidta åtgärder mot klimatförändringarna

43.

Människors välbefinnande och resilienta samhällen förutsätter en hälsosam miljö och fungerande ekosystem. Miljöförstöring, klimatförändringar, extrema väderförhållanden och naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan kan motverka utvecklingsvinster och ekonomiska framsteg, i synnerhet för de fattiga. Detta kan öka sårbarheten och behoven, äventyra fred och stabilitet och leda till migration i stor skala. Det räcker inte med riktade åtgärder, utan miljöhänsyn måste integreras i alla aspekter av utvecklingssamarbetet, bland annat genom förebyggande åtgärder. EU och dess medlemsstater kommer att främja resurseffektivitet och hållbar konsumtion och produktion, inbegripet hållbar hantering av kemikalier och avfall, i syfte att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring och möjliggöra en övergång till en cirkulär ekonomi. För ett lyckat resultat krävs det också att den privata sektorn tar sitt ansvar och att man systematiskt tillämpar principen att förorenaren betalar. EU och dess medlemsstater kommer att bidra till uppbyggandet av kapaciteten att integrera miljömässig hållbarhet, klimatförändringsmål och strävan efter grön tillväxt i nationella och lokala utvecklingsstrategier. De kommer också att göra bättre bruk av vetenskap, teknik och innovation för att främja miljömässig hållbarhet, och verka för att parterna använder sig av heltäckande data och information som samlats in via de europeiska och internationella jordobservationsprogrammen som stöd för evidensbaserade beslut som tar hänsyn till miljösituationen.

44.

EU och dess medlemsstater kommer att stödja bevarande och hållbar förvaltning och användning av alla naturresurser och bevarande och hållbar användning av biologisk mångfald och ekosystem, bland annat skogar, hav, kust- och flodområden och andra ekosystem, i syfte att tillhandahålla ekosystemtjänster. I enlighet med internationella åtaganden kommer de att motverka olaglig skogsavverkning och därmed sammanhängande handel, markförstöring och skogsförstörelse, ökenspridning, torka och förlust av biologisk mångfald. De kommer att främja sidovinster av en hållbar förvaltning, bland annat förbättrad klimatresiliens och klimatanpassning. De kommer att se till att hållbarhet i större utsträckning integreras i alla aspekter av utvecklingssamarbetet och att miljöfrågorna ges ökat utrymme i de dialoger som förs med deras partner. EU och dess medlemsstater kommer att främja redovisning av naturkapital. De kommer att stödja bättre samhällsstyrning och kapacitetsuppbyggnad för en hållbar förvaltning av naturresurser, inbegripet förebyggande av olagligt utnyttjande av skogar. De kommer också att främja lokala aktörers deltagande och respekt för allas rättigheter, även ursprungsbefolkningars och lokalsamhällenas rättigheter. De kommer att ta upp tjuvskytte av vilda djur, olaglig handel med vilda djur och timmer och olaglig exploatering av andra naturresurser. I syfte att ge friska och produktiva hav kommer de att verka för skydd och återställande av marina ekosystem, en hållbar förvaltning av havets resurser och hållbart fiske, bland annat genom en bättre förvaltning av haven och en utveckling av den blå ekonomin.

45.

EU och dess medlemsstater kommer att integrera frågor som rör miljö och klimatförändringar, bland annat genom att främja en lämplig balans mellan begränsnings- och anpassningsåtgärder, i alla sina strategier för utvecklingssamarbete. De kommer att genomföra Agenda 2030 och Parisavtalet om klimatförändringar genom samordnade och samstämmiga åtgärder och maximera synergieffekter. De kommer att stödja nationella strategier, bland annat myndighetsövergripande planering och programplanering, som främjar resiliens, minskar klimatrisker och bidrar till utsläppsminskning, i överensstämmelse med genomförandet av nationellt fastställda bidrag varvid de kommer att beakta de utmaningar som utvecklingsländer, och i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, står inför. De kommer att bidra till framväxten av lokala klimatförespråkare och aktivt sprida och vidga projekt som rör bästa praxis, bland annat genom att stödja plattformar för flera aktörer. Parisavtalets rättsligt bindande karaktär och kravet på att utarbeta nationellt fastställda bidrag kan också innebära stimulans för den nationella utvecklingsplaneringen i samband med Agenda 2030.

Hållbar energi och klimatförändringar

Energi är en mycket viktig möjliggörare för utveckling och en grundläggande förutsättning för en hållbar planet. Utvecklingsländerna behöver energi för att främja en tillväxt för alla och ytterligare förbättra levnadsstandarden. Investeringar i hållbar energi kan säkerställa och öka tillgången till rent vatten, möjlighet att laga mat på ett hygieniskt sätt, utbildning och hälso- och sjukvård och kan också på ett miljövänligt sätt skapa arbetstillfällen och stödja lokala företag.

EU och dess medlemsstater kommer att eftersträva tre sammankopplade centrala mål, nämligen att åtgärda bristande tillgång till energi, öka energieffektiviteten och produktionen av förnybar energi för att uppnå en hållbar balans mellan energiproduktion och energianvändning samt bidra till den globala kampen mot klimatförändringar i linje med Parisavtalet och de därmed sammanhängande nationellt fastställda bidrag som presenterats av de avtalsslutande parterna. EU och dess medlemsstater kommer att ta itu med energifattigdomen genom att bidra till allmän tillgång till moderna, tillförlitliga och hållbara energitjänster till överkomliga priser, med stark tonvikt på förnybar energi och energieffektivitet. Ren och förnybar energi kan tillhandahållas genom lokalt förvaltade lösningar som omfattar fristående anläggningar eller mikronät och som möjliggör tillgång till energi på landsbygden.

EU och dess medlemsstater kommer även att verka för en utfasning av miljöskadliga subventioner till fossila bränslen, stabila och transparenta energimarknader, utbyggnaden av smarta nät och användning av digital teknik för hållbar energihushållning. Denna stärkta strategi kommer att gå hand i hand med fortsatta insatser från unionens sida i linje med dess ledande roll på global nivå när det gäller att bekämpa klimatförändringarna och att stödja tredjeländer i kampen mot klimatförändringar och omställningen till utsläppssnåla och klimatresilienta ekonomier.

46.

Omfattningen av de investeringar som behövs för att åstadkomma allmän tillgång till säkra och rena energitjänster kräver att många aktörer medverkar. EU och dess medlemsstater kommer att öka sitt samarbete med alla berörda aktörer, bland annat den privata sektorn, när det gäller styrning av energiefterfrågan, energieffektivitet, produktion av förnybar energi och utveckling och överföring av ren teknik. De kommer att stödja förbättring av regelverk som bidrar till en konkurrenskraftig och hållbar energisektor och till att mobilisera privat finansiering. De kommer att få fram ytterligare medel, bland annat från den privata sektorn och genom innovativa finansieringsinitiativ och finansieringsinstrument. Att stödja Afrika och EU:s grannskap i denna energiomställning utgör en del av det stödjande ramverket för EU:s energiunion.

2.3   Välstånd – inkluderande och hållbar tillväxt och sysselsättning

47.

Inkluderande och hållbar tillväxt kräver att man skapar anständiga arbetstillfällen, särskilt för kvinnor och ungdomar. Ett gemensamt välstånd och en gemensam tillväxt bidrar i hög grad till mänsklig välfärd och värdighet. Hållbar tillväxt för alla leder till långsiktig resiliens i partnerländerna genom att skapa möjligheter för sårbara befolkningsgrupper och de mest utsatta att delta i och dra nytta av välståndet och skapandet av anständiga arbetstillfällen. EU och dess medlemsstater kommer att främja en ekonomisk omställning som leder till skapande av anständiga arbetstillfällen, ökning av produktionskapaciteten, generering av tillräckliga intäkter för den offentliga förvaltningen och det sociala skyddet och främjar hållbara värdekedjor och diversifiering, inbegripet hållbar industrialisering. Detta inkluderar främjande av hållbara konsumtions- och produktionsmönster i en cirkulär ekonomi, inbegripet främjande av giftfria materialkretslopp, resurseffektivitet och omställning till utsläppssnåla och klimatresilienta utvecklingsvägar.

48.

EU och dess medlemsstater erkänner den roll som mikroföretag samt små och medelstora företag har i egenskap av möjliggörare för hållbar utveckling och viktiga aktörer i kampen mot fattigdom. Sådana företag är drivkrafter för tillväxt, sysselsättning, innovation och social utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att stödja insatsorienterade och innovativa åtgärder genom utvecklingspolitik i syfte att öka mikroföretags samt små och medelstora företags delaktighet i genomförande av konkreta åtgärder på fältet och frigöra deras potential till förändring. EU och dess medlemsstater kommer att underlätta deras tillgång till relevant information såväl inom EU som i partnerländer och integrera dem i leverans- och värdekedjor, samtidigt som man tar itu med deras finansieringsunderskott. EU och dess medlemsstater kommer att uppmuntra utbyten och dialog mellan mikroföretag samt små och medelstora företag i EU och i partnerländer och partnerregioner.

Investering och handel

Hållbara offentliga och privata investeringar är en central drivkraft för hållbar utveckling. Denna drivkraft bidrar till att diversifiera ekonomier, främja tillväxt och anständiga arbetstillfällen, skapa innovativa produkter och tjänster, koppla utvecklingsländers ekonomier till regionala och globala värdekedjor, främja regional integration och handel och tillgodose sociala behov. Agenda 2030 och Addis Abeba-handlingsplanen utgör en ram inom vilken ansvarsfulla investeringar kan bidra till hållbar utveckling i alla dess former.

EU och dess medlemsstater kommer att vidta åtgärder för att främja investeringar genom att kombinera finansiering för hållbar utveckling, tekniskt bistånd för att utveckla hållbara projekt och locka till sig investerare samt åtgärder för att förbättra den ekonomiska styrningen och företagsklimatet, bekämpa korruption och öka den privata sektorns engagemang. EU och dess medlemsstater kommer även att bidra till en ökning av de privata och offentliga investeringarna i den utsläppssnåla och klimatresilienta gröna ekonomin.

En viktig kanal för sådana åtgärder kommer att vara den europeiska externa investeringsplanen, som kommer att inkludera garantier för att förbättra riskprofilen för investering i utvecklingsländer och på så sätt mobilisera ytterligare finansiering, särskilt från den privata sektorn. Den kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling och därmed hjälpa till att angripa de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration.

Europeiska unionen kommer genom sin handelspolitik även att fortsätta att säkerställa att utvecklingsländer, och i synnerhet de mest sårbara av dem, kan dra nytta av tillväxt för alla och hållbar utveckling genom ett förbättrat deltagande i regional integration och det multilaterala handelssystemet.

49.

EU och dess medlemsstater kommer att hjälpa till att skapa en mer företagsvänlig miljö i utvecklingsländerna vilken respekterar internationella människorättsliga standarder och principer. EU och dess medlemsstater kommer att bidra till att förbättra villkoren för inkluderande ekonomisk verksamhet genom att främja hållbarare politik och regelverk, mänskliga rättigheter (inbegripet grundläggande arbetsnormer och krav på företagsbesiktning), gynnsammare företagsklimat, nya affärsmodeller och en stärkt förvaltningskapacitet. De kommer att främja bred tillgång till finansiella och mikrofinansiella tjänster, även för kvinnor, fattiga och mikroföretag samt små och medelstora företag. De kommer även att främja initiativ från den privata sektorns sida samt sociala företag, kooperativ och kvinnliga och unga entreprenörer i syfte att stimulera tillhandahållandet av lokala tjänster samt inkluderande och gröna affärsmodeller. De kommer att främja hållbar och transparent offentlig upphandling för att stödja hållbar utveckling och göra det lättare för mikroföretag samt små och medelstora företag att få tillgång till offentlig upphandling. Offentliga investeringar i forskning och innovation och samarbete inom vetenskap och teknik kan också bidra till att frigöra privat investering och tjäna som drivkraft för en hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländer.

50.

Penningtvätt, korruption, olagliga finansiella flöden samt skatteundandragande och skatteflykt fortsätter att hindra hållbar utveckling och drabbar i oproportionerlig omfattning utvecklingsländer. EU och dess medlemsstater kommer att arbeta med partnerländer för att främja progressiv beskattning, antikorruptionsåtgärder och omfördelningspolitik för offentliga utgifter och motverka olagliga finansiella flöden i syfte att främja tillgång till grundläggande tjänster av god kvalitet för alla.

51.

EU och dess medlemsstater kommer att kombinera den privata sektorns kompetens och resurser med stödjande ”Aid for Trade”, handelsstrategier och instrument samt ekonomisk diplomati. De kommer att främja ”Aid for Trade” i syfte att stödja genomförandet av Agenda 2030 för att bättre kunna möta behoven som rör handel och produktiv kapacitet i utvecklingsländerna. Man bör beakta behoven hos de minst utvecklade länderna och utvecklingsländer som saknar kust och för vilka underlättande av handel och handelsinfrastruktur är viktiga drivkrafter för utveckling, samt behoven hos små östater under utveckling.

52.

EU och dess medlemsstater kommer att främja och underlätta handel och investeringar i utvecklingsländerna för att stödja hållbar utveckling. EU kommer att fortsätta att främja handel och regional integration som viktiga drivkrafter bakom tillväxt och fattigdomsminskning i utvecklingsländer. Genom att genomföra strategin Handel för alla kommer EU och dess medlemsstater att stödja sina handelspartner genom, bland annat, avtalen om ekonomiskt partnerskap i syfte att integrera hållbar utveckling på alla nivåer av handelspolitiken. I enlighet med åtagandena för en konsekvent politik för utveckling kommer utvecklingsstöd i lämpliga fall att användas för att säkerställa att bestämmelser i handelsavtal som rör handel och hållbar utveckling genomförs och tillämpas på ett effektivt sätt. EU och dess medlemsstater kommer att främja en hållbar ekonomisk tillväxt för alla och hjälpa utvecklingsländer att anta tillväxtmodeller som tar hänsyn till resursknapphet och klimatförändringsåtgärder. Detta inbegriper främjande av hållbara värdekedjor och miljömässiga och sociala standarder.

53.

Den privata sektorn kan bidra till genomförandet av Agenda 2030. EU och dess medlemsstater kommer i nära samarbete med Europeiska investeringsbanken att främja mobiliseringen av privata resurser för utvecklingssyften och samtidigt främja ansvarighet för den privata sektorn inom områden som har en betydande potential till omställning till hållbar utveckling. Dessa områden omfattar hållbart jordbruk, säker och ren energi, integrerad vattenresursförvaltning, resilient infrastruktur, hälsa, hållbar turism, en grön och cirkulär ekonomi, telekommunikation och digital teknik.

54.

EU och dess medlemsstater kommer att arbeta med den privata sektorn, bland annat arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, i syfte att främja ansvarsfulla, hållbara och effektiva strategier, inbegripet genom dialog mellan arbetsmarknadens parter. Genomförandet av Agenda 2030 kan underlättas väsentligt om många fler företag i EU som har försörjningskedjor i utvecklingsländerna i ökad utsträckning börjar använda sig av ansvarsfulla och inkluderande affärsmodeller och affärsmetoder, i nära partnerskap med sina offentliga och privata intressenter, och främja en rättvis, transparent och etisk handel, inbegripet med små producenter i utvecklingsländer. Internationellt överenskomna människorättsliga standarder och åtaganden avseende hållbar utveckling, transparens och företagens sociala ansvar behöver integreras i affärsmodeller, inbegripet sådana för offentlig-privata partnerskap och kombinerade mekanismer, med hjälp av en rad olika metoder, bland annat utbyte av bästa praxis. Häri ingår att säkerställa hållbar förvaltning och användning av naturresurser såsom mineraler och timmer. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att stödja ansvarsfulla affärsmetoder och ansvarsfull förvaltning av försörjningskedjor som respekterar besittningsrätten och omfattar mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, finansiell redlighet, miljönormer och tillgänglighet. De kommer att arbeta för att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna och främja FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. De kommer att främja arbetsnormer som garanterar anständiga arbetsvillkor och löner för arbetstagare, särskilt de som fastställts av Internationella arbetsorganisationen (ILO), både i den formella och i den informella sektorn, bland annat genom att stödja en övergång från en informell till en formell ekonomi och motverka barnarbete.

55.

Hållbart jordbruk är liksom hållbart fiske och vattenbruk alltjämt en viktig drivkraft för fattigdomsutrotning och hållbar utveckling och är oumbärligt för att avskaffa svält och säkra livsmedelstrygghet. Två tredjedelar av världens fattiga är beroende av jordbruket för sin försörjning och ett antal utvecklingsländer är fortfarande starkt beroende av handel med vissa råvaror. Stöd till småbrukare, inbegripet familjejordbrukare och boskapsskötare, är fortsatt av central betydelse och bidrar väsentligt till livsmedelstryggheten och kampen mot jorderosion och förlust av biologisk mångfald samtidigt som det skapar arbetstillfällen. EU och dess medlemsstater kommer att stödja förbättrad samhällsstyrning med avseende på hållbar skogsförvaltning, gemensam förvaltning av betesmarker och rättvis tillgång till markinnehav, särskilt för kvinnor, som tar hänsyn till lokal- och ursprungsbefolkningars rättigheter, inbegripet sedvanlig markanvändning och tillgång till vatten. De kommer att främja inrättandet av jordbruksorganisationer och kooperativ för att bland annat gripa sig an bättre produktivitet för familjejordbruk, nyttjanderätt till mark och traditionella jordbrukarbaserade såmetoder. EU och dess medlemsstater kommer att bidra till att öka kvaliteten på sanitära och fytosanitära förhållanden. EU och dess medlemsstater kommer att sträva efter att utveckla jordbruksmarknader och värdekedjor inom jordbruket i partnerländerna som gynnar de fattiga och uppmuntrar jordbruksindustrin till att skapa sysselsättning och mervärde. Häri ingår stöd till integration av ungdomar och egenmakt för kvinnor samt främjande av forskning och innovation. Investeringar i hållbart jordbruk och jordbrukets livsmedelsindustri krävs för att diversifiera lokala och regionala produktionssystem, förhindra malnutrition, öka produktiviteten och skapa anständiga arbetstillfällen, dock utan att skada miljön. Den offentliga och privata sektorn behöver göra betydande investeringar i hållbart jordbruk och därmed sammanhängande infrastruktur i många utvecklingsländer, framför allt i Afrika. Dessa investeringar och politiska reformer måste vara ansvarsfulla och inkluderande samt gynna lokalbefolkningar.

56.

Den växande världsbefolkningens behov måste tillgodoses genom hållbart jordbruk och hållbara livsmedelssystem, inbegripet hållbart fiske, samtidigt som miljön måste skyddas. EU och dess medlemsstater kommer att stödja agroekologiska metoder och insatser för att minska förluster efter skörd och livsmedelsslöseri samt skydda jordar, bevara vattenresurser, hejda, förebygga och vända avskogning och upprätthålla biologisk mångfald och sunda ekosystem. Potentialen till minskning av växthusgasutsläpp hos hållbart jordbruk och jordar måste utnyttjas, medan resiliensen gentemot klimatförändringarnas effekter bör stärkas. EU och dess medlemsstater kommer att främja hållbart fiske och vattenbruk och stödja åtgärder för att bekämpa olagligt fiske, havsföroreningar och klimatförändringarnas effekter.

57.

EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta stödja informations- och kommunikationsteknik i utvecklingsländerna, eftersom sådan teknik är en viktig möjliggörare för tillväxt för alla och hållbar utveckling. Utvecklingsländerna anammar digital teknik snabbare än någonsin. Bristande uppkopplingsmöjligheter förblir emellertid ett stort hinder för utveckling i många utvecklingsländer, framför allt på landsbygden och i avlägset belägna områden, i synnerhet i Afrika. Dessutom kan begränsad konkurrens ofta göra att en stor del av befolkningen inte har tillgång till eller inte har råd med den digitala tekniken. EU och dess medlemsstater kommer att arbeta för en bättre integrering av digitala lösningar i utvecklingsverksamheter och för främjande av användningen av digital teknik inom en rad olika prioriterade områden (såsom e-demokrati, jordbruk, utbildning, vattenförvaltning, hälsa och energi). De kommer att stödja möjliggörande miljöer för den digitala ekonomin genom att förbättra kostnadsfri, öppen och säker uppkoppling och undanröja hinder som håller tillbaka dess fulla potential för hållbar utveckling. De kommer att stödja digitalt entreprenörskap, bland annat för mikroföretag samt små och medelstora företag, i syfte att utveckla innehåll av lokal relevans och främja innovation och skapande av anständiga arbetstillfällen. De kommer även att stödja digitala kunskaper och färdigheter i syfte att ge människor, och i synnerhet kvinnor och personer i utsatta situationer och utanförskap, mer egenmakt i syfte att främja social delaktighet och främja deras deltagande i demokratisk samhällsstyrning och den digitala ekonomin.

58.

EU och dess medlemsstater kommer att stödja utformning, uppförande och drift av infrastruktur och byggnader av god kvalitet som är mer resurs- och energieffektiva. De kommer att stödja utvecklingen av hållbara, utsläppssnåla, sammankopplade och säkra nätverk för rörlighet och transport samt annan resilient och klimatvänlig infrastruktur, såsom energinät, vattensystem och avfallssystem, i syfte att främja rättvis och prismässigt överkomlig tillgång för alla, tillväxt, handel och investeringar. De kommer systematiskt att införliva målet att minska växthusgasutsläppen i projekt som rör infrastruktur.

59.

EU och dess medlemsstater upprepar behovet av att internationella standarder för miljö- och kärnsäkerhet efterlevs i partnerländerna.

60.

EU och dess medlemsstater kommer att sträva efter att stärka städernas potential som centrum för en hållbar tillväxt för alla och innovation, med hänsyn tagen till den omgivande landsbygden och till en balanserad regional utveckling. De kommer att främja inkluderande och hållbar stadsutveckling i syfte att motverka urban ojämlikhet, varvid fokus kommer att läggas vid de mest behövande, däribland människor som lever i informella bosättningar och slum. De kommer att stödja partner med att förbättra tillhandahållandet av grundläggande tjänster och den rättvisa tillgången till livsmedelstrygghet och tillgängliga, anständiga och prismässigt överkomliga bostäder samt med att förbättra livskvaliteten för städernas växande befolkning. I linje med FN:s nya agenda för städer kommer de att främja hållbar markanvändningsplanering, rättvis förvaltning av fastighetsmarknader, hållbar rörlighet i städer och smarta, säkra städer som tar tillvara möjligheterna med digitalisering och teknik. De kommer att främja inkluderande, balanserad och integrerad territoriell politik och stadspolitik och myndighetssamordning på flera nivåer som stärker banden mellan stad och landsbygd. De kommer att bygga upp städernas resiliens mot chocker och utnyttja de möjligheter som ges till en utsläppssnål och klimattålig ekonomi.

2.4   Fred – fredliga och inkluderande samhällen, demokrati, effektiva och ansvarsskyldiga institutioner, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter för alla

61.

EU och dess medlemsstater kommer att främja de universella värdena demokrati, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter för alla – eftersom dessa är en förutsättning för hållbar utveckling och stabilitet – inom hela spektrumet av partnerskap och instrument och i alla situationer och länder, bland annat genom utvecklingsåtgärder. De kommer att stödja nationella insatser, anpassade till varje berört samhälles specifika behov och förhållanden, för att bygga hållbara demokratiska stater som är resilienta mot yttre och inre chocker och motverka de drivkrafter som ligger bakom sårbarhet, bland annat ojämlikhet.

God samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter

God samhällsstyrning, demokrati och rättsstatsprincipen är av central betydelse för hållbar utveckling. Rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av alla grundläggande rättigheter. Effektiva institutioner och system för samhällsstyrning som är lyhörda för allmänhetens behov tillhandahåller grundläggande tjänster och främjar en tillväxt för alla, medan politiska processer som är öppna för alla säkerställer att medborgarna kan hålla offentliga tjänstemän till svars på alla nivåer.

EU och dess medlemsstater kommer att främja ansvarsskyldiga och öppna institutioner, inbegripet nationella parlament, och verka för ett beslutsfattande präglat av delaktighet och allmän tillgång till information. De kommer att främja oberoende och opartiska domstolar och stödja rättvis rättskipning, inbegripet tillgång till rättsligt bistånd. De kommer att stödja kapacitetsuppbyggnad för stärkta institutioner och flernivåstyrning med deltagande av personer i utsatta situationer och minoriteter genom partnerskap mellan nationella, subnationella och lokala myndigheter och genom att utnyttja potentialen i digitala lösningar. De kommer att stödja initiativ för att bekämpa korruption och införa mer öppenhet och ansvarighet vad gäller allmänna medel och i tillhandahållandet av offentliga tjänster.

62.

EU och dess medlemsstater kommer att stödja ett öppet och möjliggörande utrymme för det civila samhället, inkluderande strategier och öppenhet i beslutsfattandet på alla nivåer. De kommer att fortsätta att stödja inkluderande, öppna och trovärdiga val genom att tillhandahålla stöd i god tid under hela valcykeln och genom att främja demokratiska och ansvarstagande politiska partier och ett aktivt deltagande från medborgarnas sida under hela valprocessen. I detta sammanhang är EU:s oberoende valobservatörsuppdrag ett viktigt verktyg. EU och dess medlemsstater kommer att stödja och främja ett demokratiskt styre som garanterar de grundläggande friheterna, däribland tankefrihet, religions- och trosfrihet och mötes- och föreningsfrihet, inbegripet för personer i utanförskap, och som iakttar de universella mänskliga rättigheterna – oavsett om dessa är medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella. De kommer att kämpa för yttrande- och åsiktsfrihet och ge stöd till oberoende och pluralistiska medier som levererar nyheter av god kvalitet på grundval av fakta och data.

63.

EU och dess medlemsstater kommer att verka för effektiva, transparenta, oberoende, öppna och ansvarsskyldiga rättsväsenden och främja tillgång till rättslig prövning för alla – i synnerhet fattiga och personer i utsatta situationer. Det omfattar insatser för att bekämpa brottslighet, inbegripet brottslighet och våld i städerna, och insatser för att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet som rör människohandel, narkotikahandel eller vapenhandel.

64.

Fattigdom, konflikter, instabilitet och tvångsförflyttningar är tätt sammanlänkade och måste åtgärdas på ett samordnat och heltäckande sätt, inbegripet som en del av kopplingen mellan humanitärt arbete och utvecklingsarbete. EU och dess medlemsstater kommer att ta itu med orsakerna bakom detta på alla nivåer, vilket omfattar allt från utestängning, ojämlikhet, osäker livsmedelsförsörjning, brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, strafflöshet och bristande respekt för rättsstatsprincipen till miljöförstöring och klimatförändringar.

65.

EU och dess medlemsstater kommer att använda sig av utvecklingssamarbetet som en del av alla de strategier och instrument som de förfogar över för att förhindra, hantera och bidra till att lösa konflikter och kriser, förebygga uppkomsten av humanitära behov och skapa varaktig fred och god samhällsstyrning. Utvecklingssamarbetets främsta mål är dock fortfarande att utrota fattigdom i alla dess former, och man kommer således inte att minska ansträngningarna för att nå detta mål. EU och dess medlemsstater kommer att främja den övergripande strategin för konflikter och kriser genom en förbättrad tillämpning av övergångsstrategier och EU:s system för tidig varning för konflikter som är inriktad på instabilitet och människors säkerhet och tar fasta på sambandet mellan hållbar utveckling, humanitära insatser, fred och säkerhet.

66.

Fredsbyggande och statsbyggande är avgörande för hållbar utveckling och bör ske på alla nivåer, från global till lokal nivå, och i konfliktcykelns alla faser, från tidig varning och förebyggande åtgärder till krishantering och stabilisering. EU och dess medlemsstater kan inom ramen för sitt utvecklingssamarbete även samarbeta med aktörer inom säkerhetssektorn för att bygga upp kapaciteten att uppnå mål för hållbar utveckling, särskilt målet att bygga fredliga och inkluderande samhällen. EU och dess medlemsstater kommer att främja gemensamma lösningar på säkerhets- och utvecklingsutmaningar, bland annat genom att stödja demokratisk styrning av säkerhetssektorn, sektorns effektivitet vad gäller människors säkerhet och kapacitetsuppbyggnad av sektorn. EU och dess medlemsstater inser behovet av att förebygga och motverka radikalisering som leder till våldsam extremism, bland annat genom att främja religiös tolerans och interreligiös dialog. De kommer att fortsätta att stödja principen om skyldigheten att skydda och förebyggandet av särskilt grymma brott. EU och dess medlemsstater kommer i detta sammanhang att fortsätta att utöka samarbetet med FN och regionala och nationella partner.

67.

EU och dess medlemsstater kommer att bidra till reform av säkerhetssektorn som kan bidra till upprättandet av effektiv demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet, förbättringar av människors säkerhet, hållbar utveckling och utrotning av fattigdom. Reformer av säkerhetssektorn måste vara särskilt anpassade till partnerländernas säkerhetsbehov och grunda sig på ett tydligt och konsekvent nationellt egenansvar.

68.

Länder som befinner sig i instabila situationer eller som är konfliktdrabbade kräver särskild uppmärksamhet och kontinuerligt internationellt engagemang för att hållbar utveckling ska kunna uppnås. Mål för statsbyggande och fredsbyggande är avgörande för att utveckla inhemsk kapacitet som gör det möjligt att fullt ut integrera ekonomiska, sociala och miljömässiga hänsyn i säkerhets- och utvecklingsfrågor. EU och dess medlemsstater kommer i sitt utvecklingsbistånd att ägna särskild uppmärksamhet åt instabila och konfliktdrabbade stater och ge stöd till de mest sårbara staterna. Genom att främja och värna mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning kommer de att proaktivt bidra till att skapa såväl stabilitet och säkerhet som resiliens. De kommer att integrera konfliktkänslighet i allt sitt arbete för att maximera den positiva effekten när det gäller fred. De kommer att främja transparens, ansvarighet och tillgång till rättslig prövning genom att samverka med alla berörda parter inom konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsbyggande processer. De kommer att stödja övergångsrättvisa genom kontextspecifika åtgärder som främjar sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning. För att man ska åstadkomma en stabilisering krävs det att man överbrygger klyftan mellan konfliktlösning och långsiktiga reformprocesser och bygger upp förtroendet mellan myndigheterna och befolkningsgrupper, bland annat genom att snabbt få igång tillhandahållandet av tjänster. I detta sammanhang kommer EU och dess medlemsstater att ge ny kraft till sina partnerskap med kvalificerade regionala partner. För att insatser på området fred och säkerhet ska lyckas krävs det framför allt att man samarbetar med de lokala aktörerna och att dessa har egenansvar för processerna. I detta sammanhang kan ömsesidigt lärande mellan instabila och konfliktdrabbade stater vara till nytta. EU och dess medlemsstater kommer att behandla alla aspekter av förebyggande och motverkande av sexuellt och könsrelaterat våld både under och efter konfliktsituationer och stödja kvinnor som positiva aktörer för konfliktförebyggande, konfliktlösning, nödhjälp och återhämtning samt skapande av hållbar fred.

69.

EU och dess medlemsstater kommer att genomföra humanitära insatser och utvecklingssamarbete på ett mer enhetligt och kompletterande sätt och på så sätt aktivt bidra till att skapa resiliens på individnivå samt lokal, samhällelig och statlig nivå, försöka åtgärda extrem fattigdom, förebygga och hantera kriser, minska kronisk sårbarhet och bygga självständighet. Hållbara lösningar kräver strategier med flera aktörer, insatser på olika nivåer och en långsiktig vision. Detta innebär förstärkning av kopplingen mellan nödhjälp, återhämtning och utveckling genom bland annat ingående informationsutbyte, samordning av givare och gemensam analys av brister, risker och sårbarheter samt en gemensam syn på strategiska prioriteringar i ett så tidigt skede som möjligt. EU och dess medlemsstater kommer att sörja för ett tidigt deltagande och ett nära samarbete mellan de politiska aktörerna och utvecklingsaktörerna redan inledningsvis för att komplettera och bygga vidare på de humanitära aktörernas katastrofbistånd och insatser för snabb återhämtning. Detta kommer att ske på ett sådant sätt att humanitära principer upprätthålls i enlighet med internationell humanitär rätt.

70.

I överensstämmelse med bland annat Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030 och Parisavtalet om klimatförändringar kommer EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar för att bygga resiliens och skapa anpassningsförmåga. Att hjälpa människor och samhällen att vara bättre förberedda, minska deras utsatthet och sårbarhet och förstärka deras resiliens när det gäller att stå emot och återhämta sig från chocker och katastrofer är en viktig förutsättning för att man ska kunna minska negativa effekter och undvika förlust av liv och försörjningsmöjligheter. EU och dess medlemsstater kommer att införliva riskbedömningar och gapanalyser i sina program för utvecklingssamarbete. De kommer också fortsätta att skapa beredskap inför gränsöverskridande hot mot människors hälsa, i enlighet med det internationella hälsoreglementet, särskilt genom kapacitetsuppbyggnad i de nationella och regionala hälso- och sjukvårdssystemen och förbättring av informationsutbytet. På grundval av erfarenheter från globala hälsokriser kommer EU och dess medlemsstater att fortsätta att främja sektorsövergripande initiativ på internationell, regional och lokal nivå och i programplaneringen på hälsoutvecklingsområdet fokusera på insatser för att stärka övergripande hälso- och sjukvårdssystem.

71.

Migration, hållbar utveckling och stabilitet är nära sammankopplade. EU och dess medlemsstater är fast beslutna att genomföra samordnade insatser för att motverka de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning, bland dem konflikter, statsinstabilitet, otrygghet och marginalisering, fattigdom, osäker livsmedelsförsörjning, ojämlikhet och diskriminering samt miljöförstöring inbegripet klimatförändring. De kommer att främja mänskliga rättigheter och människors värdighet, demokratiuppbyggnad, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen, social delaktighet och sammanhållning, ekonomiska möjligheter med anständigt arbete och genom människocentrerade företag och handlingsutrymme för civilsamhället. De kommer även att bekämpa smuggling av migranter och människohandel, som utgör källor till instabilitet. Det är av avgörande betydelse att man bygger starka partnerskap med ursprungs-, transit- och destinationsländer som omfattar hållbara, långsiktiga strategier vilka tar hänsyn till de olika aspekterna av utmaningen.

3.   PARTNERSKAP – EU SOM DRIVKRAFT FÖR GENOMFÖRANDET AV AGENDA 2030

72.

Även om det i Agenda 2030 konstateras att alla länder bär huvudansvaret för sin egen ekonomiska och sociala utveckling måste alla länder och berörda aktörer genomföra agendan i partnerskap. Utvecklingsscenen blir bredare och täcker i dag många fler och många nya aktörer. Parlament, politiska partier, regionala och lokala myndigheter, forskningsinstitutioner, välgörenhetsorganisationer, kooperativ, den privata sektorn och civilsamhället är numera bidragande partner i arbetet för att nå ut till de mest sårbara och marginaliserade människorna. Att främja och slå vakt om ett utrymme där dessa utvecklingsaktörer kan verka i säkerhet är avgörande för att uppnå hållbar utveckling.

3.1   Ett förbättrat samarbete

73.

Som svar på globala utmaningar kommer EU och dess medlemsstater att ytterligare förbättra det sätt på vilket de genomför sitt samarbete, bland annat genom ett förbättrat samarbete som tar hänsyn till deras respektive komparativa fördelar. Detta inbegriper förbättring av effektivitetet och verkan genom att förbättra samordningen och samstämmigheten, tillämpa principerna för utvecklingseffektivitet och tillhandahålla utvecklingssamarbete som en del av den övergripande inre och yttre åtgärden för att främja genomförandet av Agenda 2030. EU:s utvecklingspolitik bör, för att effektivare kunna uppnå sina mål och bättra stämma överens med det primära målet att utrota fattigdom, vara anpassningsbar och lyhörd för föränderliga behov, kriser och prioriteringar.

74.

EU och dess medlemsstater kommer att samordna och utarbeta gemensamma ståndpunkter i internationella forum i alla frågor som rör utvecklingspolitiken. Detta kommer att öka EU:s och medlemsstaternas kollektiva inflytande och bidra till effektivare multilaterala diskussioner.

75.

EU och dess medlemsstater kommer på nationell nivå i ökad utsträckning att använda sig av gemensam programplanering av utvecklingssamarbetet och samla sina resurser och sin kapacitet för att uppnå ett bättre kollektivt resultat. Gemensam programplanering bör främjas och stärkas, samtidigt som den förblir frivillig, flexibel, inkluderande och anpassad till landets omständigheter, samt möjliggöra att EU:s och medlemsstaternas programplaneringsdokument ersätts med EU:s gemensamma programplaneringsdokument. Partnerländernas engagemang, aktiva deltagande och egenansvar är avgörande för denna process. Gemensam programplanering bör vägledas av partnerlandets utvecklingsstrategi och anpassas till partnerlandets utvecklingsprioriteringar. EU och dess medlemsstater kommer att arbeta tillsammans för att utarbeta strategiska insatser på grundval av delad kunskap, mervärde, tillvaratagna erfarenheter och en gemensam analys av varje berört lands specifika förhållanden, bland annat vad gäller fattigdom och hållbarhet, och landets förbindelser med EU i stort. På så sätt kommer de, i linje med Addis Abeba-handlingsplanen, att ta i beaktande de möjligheter till utvecklingsfinansiering som står till buds. EU och dess medlemsstater kommer även att eftersträva förbättrad samordning och förbättrade synergier i instabila och konfliktdrabbade länder, bland annat genom processer för gemensam programplanering och gemensam konfliktanalys. Detta kommer även att bidra till den nya given för engagemang i instabila stater.

76.

Den ökade användningen av EU:s gemensamma insatser som härrör från EU:s gemensamma programplanering kan säkerställa en större verkan och en ökad synlighet för EU och dess medlemsstater på fältet. Detta förhållningssätt kommer att bidra till sammanförandet av resurser och till att minska fragmenteringen och öka effektiviteten. Gemensamma övervaknings- och resultatramar kommer att utgöra kärnan i de gemensamma insatserna för att upprätthålla dynamiken, bidra till dialogen och förstärka den ömsesidiga ansvarigheten. Den gemensamma programplaneringen bör vara öppen för andra relevanta givare och internationella aktörer om EU:s och medlemsstaternas representationer bedömer detta vara relevant på landsnivå.

77.

EU och dess medlemsstater kommer när så är lämpligt även att försöka ge stöd till partnerländerna genom gemensamt genomförande. Gemensamt genomförande är ett sätt att främja ett mer enhetligt, effektivt och samordnat EU-stöd på grundval av gemensamma målsättningar inom utvalda sektorer eller specifika sektorsövergripande teman och som är anpassat till det berörda landets specifika förhållanden. Gemensamt genomförande kommer att grunda sig på gemensamma analyser, ske med beaktande av tillgängliga resurser och övervakas och utvärderas gemensamt. Gemensamt genomförande kan ske på nationell, regional eller global nivå och kan i lämpliga fall knytas till andra områden av EU:s yttre åtgärder.

78.

Gemensamt genomförande kommer att vara inkluderande och öppet för alla EU-partner som godtar och kan bidra till en gemensam vision, inbegripet medlemsstaternas myndigheter och deras finansinstitut för utveckling, den privata sektorn, civilsamhället och den akademiska världen. Detta kan även, när så bedöms vara lämpligt, inbegripa andra likasinnade regeringar, Förenta nationerna eller andra internationella, regionala och finansiella organisationer. Gemensamt genomförande kan inbegripa såväl olika finansieringsformer, såsom samfinansiering och delegerat samarbete, som icke-finansiella medel för genomförande och bör bygga på olika aktörers komparativa fördelar och utbyte av bästa praxis. EU och medlemsstaterna kommer i detta sammanhang att fortsätta att tillvarata och utbyta alla medlemsstaters erfarenheter, inbegripet övergångserfarenheter.

79.

Programplaneringen för utveckling på geografisk eller tematisk grund kommer att följa en flerårig strategi. EU och dess medlemsstater kommer i sitt utvecklingssamarbete att använda sig av olika och kompletterande arrangemang (såsom projektstöd, stöd till sektorsprogram, stöd till den sektorsvisa och allmänna budgeten) och metoder (partnersamverkan, tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad) beroende på vad som fungerar bäst i varje land med utgångspunkt i landets kapacitet, behov och resultat så att hänsyn tas till specifika situationer.

80.

EU och dess medlemsstater kommer även i tillämpliga fall att leta efter möjligheter att föra samman resurser och använda sig av ett snabbt och flexibelt beslutsfattande och genomförande för att maximera EU:s utvecklingsbistånd vad gäller resultat, effektivitet och synlighet i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling. Detta kommer att ske genom initiativ, särskilt EU:s förvaltningsfonder, som används för katastrofinsatser, insatser efter katastrofer eller tematiska åtgärder och som kan göra det möjligt för EU, dess medlemsstater och andra utvecklingspartner att genomföra sådana effektiva gemensamma insatser. Fonderna bör tillhandahålla administrativ effektivitet och mervärde och bör vara inkluderande genom att engagera alla givare, inklusive mindre givare. Kommissionen ska säkerställa öppenhet genom att bland annat tillhandahålla regelbunden information till Europaparlamentet och rådet och genom deras verkliga deltagande i relevanta styrningsstrukturer i enlighet med tillämplig EU-lagstiftning. Förvaltningsfonder ska tillämpa samtliga principer för utvecklingseffektivitet och kommer att användas i samstämmighet med långsiktiga utvecklingsprioriteringar, landstrategier på nationell nivå och EU-nivå samt andra relevanta instrument och program.

81.

Samordnade insatser från EU och dess medlemsstater när det gäller budgetstöd kommer att bidra till att främja genomförandet av målen för hållbar utveckling i partnerländerna samt förbättra den makroekonomiska förvaltningen, förvaltningen av de offentliga finanserna och företagsklimatet. Budgetstöd kommer, där så är lämpligt och för dem som är villiga att delta, att användas för att stärka partnerskap, politisk dialog, nationellt egenansvar och ömsesidig ansvarighet för utvecklingsländerna, på grundval av gemensamma principer, mål och intressen och i överensstämmelse med partnerländernas politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Budgetstöd kommer att tillhandahållas i överensstämmelse med principerna för utvecklingseffektivitet och om förutsättningarna är lämpliga och det finns effektiva kontrollsystem, och kommer att åtföljas av kapacitetsuppbyggnad och överföring av kunskap och expertis. Det kommer således att komplettera utvecklingsländernas egna insatser för att öka sina intäkter och använda sina medel på ett effektivare sätt i syfte att främja hållbar utveckling och inkluderande tillväxt, öka sysselsättningen, utrota fattigdom, minska ojämlikheter och skapa fredliga samhällen. Budgetstöd kan också bidra till att åtgärda orsakerna till instabilitet och till att främja stabilitet och statsbyggnad i instabila situationer och övergångssituationer.

82.

Att kombinera bidrag med lån som ett sätt att uppbåda ytterligare privata medel är ett annat viktigt instrument för genomförandet av Agenda 2030. Kombinerad finansiering gäller alla regioner som omfattas av EU:s externa samarbete inom bland annat sektorerna energi, transport och vatteninfrastruktur, stöd till små och medelstora företag, de sociala sektorerna och miljö. Den privata sektorn måste öka sitt engagemang och med hjälp av innovativa finansieringsinstrument bidra till att attrahera mer privat kapital för hållbar utveckling, bland annat klimatåtgärder. Kombinerade mekanismer, som säkerställer additionalitet och sätter fokus på utvecklingsrelevans, kommer att användas för att förbättra effektiviteten och åtgärda marknadsmisslyckanden samtidigt som man begränsar snedvridningar av marknaden. Kombinerad finansiering kommer att främja företagens sociala ansvar, bland annat genom genomförandet av relevanta och internationellt överenskomna riktlinjer, principer och instrument. Kombinerade mekanismer är en viktig komponent i den europeiska externa investeringsplanen. Ett nära partnerskap med Europeiska investeringsbanken (EIB) och andra av medlemsstaternas finansinstitut kommer att vara ett centralt inslag i EU:s kombinerade finansiering. Andra internationella finansinstitut kommer också att delta.

3.2   Främja starkare, mer inkluderande fleraktörspartnerskap

83.

Starkare partnerskap utgör kärnan i EU:s strategi för genomförandet av målen för hållbar utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att fördjupa sitt samarbete med alla övriga relevanta aktörer i syfte att främja genomförandet av Agenda 2030 och stärka dessa aktörers kapacitet till demokratiskt egenansvar. Parlament och politiska partier såväl som regionala och lokala myndigheter måste jämsides med nationella regeringar fullt ut spela sina respektive roller, inbegripet rollen av granskare, och måste aktivt delta i beslutsprocessen. Häri ingår även de nationella och regionala parlamentens viktiga roll när det gäller att stifta lagar, godkänna budgetar och hålla regeringar ansvariga.

84.

Det är de nationella regeringarna som har huvudansvaret för genomförandet av Agenda 2030. När det gäller partnerländerna kommer EU och dess medlemsstater att lägga ännu större tonvikt vid nationellt egenansvar, partnerskap och dialog för att på detta sätt bidra till en ökad effektivitet. De kommer att ge stöd till omfattande och inkluderande planering i utvecklingsländer som grundar sig på nationella och subnationella strategier, program och budgetar för utveckling. De kommer att främja öppna dialoger mellan regeringar och alla berörda aktörer i beslutsfattande-, planerings-, genomförande- och utvärderingsfasen. Dessa processer kommer att hjälpa de nationella regeringarna att göra en bedömning av de tillgängliga genomförandemedlen, kartlägga brister och välja ut lämpliga områden för utveckling och annat internationellt samarbete.

85.

Några av de grundläggande målsättningarna kommer att vara att bygga upp utvecklingsländers kapacitet att genomföra Agenda 2030 på lokal, regional och nationell nivå, att främja ett gynnsamt politiskt klimat, särskilt för de mest marginaliserade befolkningsgrupperna, och att stödja tillvaratagande av erfarenheter och kunskapsutbyte. Detta omfattar stöd till mobilisering och effektiv användning av inhemsk offentlig finansiering, eftersom detta är den absolut viktigaste och mest stabila finansieringskällan för hållbar utveckling. Det omfattar även främjande av e-förvaltningssystem för en effektiv skatteuppbörd och transparens när det gäller användningen av offentliga medel. EU och dess medlemsstater kommer att stödja kapacitetsuppbyggnad när det gäller nationellt ägda övervakningsramar, insamling, uppdelning och analys av kvalitetsdata, däribland med hjälp av digitala övervakningsverktyg, och en konsekvent politik för hållbar utveckling.

86.

De lokala och regionala myndigheternas medverkan är en viktig förutsättning för att man ska kunna uppnå flertalet av målen för hållbar utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att stödja reformer för öppenhet, ansvarighet och decentralisering där så lämpar sig för att stärka de regionala och lokala myndigheternas kapacitet till bättre samhällsstyrning och en bättre utvecklingseffekt samt bättre åtgärder mot ojämlikhet inom länder. De kommer att stödja processer som hjälper människor att på ett effektivt sätt interagera med lokala myndigheter i alla skeden av planeringen och genomförandet av politik och kommer att stärka sitt samarbete med lokala och andra subnationella myndigheter, bland annat genom decentraliserat samarbete.

87.

För att man ska lyckas med genomförandet av Agenda 2030 krävs det även att man bygger starkare partnerskap utanför den offentliga förvaltningen. EU och dess medlemsstater kommer att utveckla partnerskap med den privata sektorn, civilsamhället inbegripet fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, multilaterala och regionala organisationer, den akademiska världen, diasporagrupper och andra relevanta aktörer. De kommer att fortsätta att stödja kapacitetsuppbyggnad för dessa aktörer i syfte att göra det möjligt för dem att fullt ut fylla sin roll i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av strategier för hållbar utveckling.

88.

EU och dess medlemsstater kommer att fördjupa sina partnerskap med civilsamhällesorganisationer till stöd för hållbar utveckling. De kommer att verka för att civilsamhällesorganisationer ska få det handlingsutrymme och den möjliggörande miljö de behöver för att, med fullt deltagande av allmänheten, kunna utföra sin uppgift som oberoende påverkare, genomförare och aktörer för förändring inom utbildning och för information om utvecklingsfrågor samt för att övervaka myndigheter och hålla dem ansvariga. De kommer att stödja civilsamhällesorganisationer i deras engagemang för ett effektivt, transparent, ansvarigt och resultatorienterat utvecklingssamarbete.

89.

EU och dess medlemsstater konstaterar att den privata sektorn spelar en viktig roll i sin egenskap av motor för en långsiktig hållbar utveckling och att de måste samarbeta med denna sektor genom en strukturerad dialog och gemensamma utvecklingsmål. EU och dess medlemsstater kommer att utveckla praktiska partnerskapsarrangemang som är kollaborativa, transparenta och öppna för deltagande av företag, medborgare och andra berörda aktörer. De kommer att stödja hållbara och etiska affärsmetoder och skapa incitament för investeringar från den privata sektorn i en global hållbar utveckling.

90.

EU och dess medlemsstater kommer att stärka sina partnerskap med multilaterala organisationer, bland annat FN-systemet, Internationella valutafonden (IMF), Världsbanksgruppen, regionala utvecklingsbanker, G7, G20, OECD och andra regionala och multilaterala institutioner. De kommer att uppmuntra dem att anpassa sin strategiska planering och operativa verksamheter till Agenda 2030 och främja ömsesidigt och samordnat stöd till genomförandet av denna, i full överensstämmelse med nationella strategier för hållbar utveckling. I syfte att förbättra effektiviteten hos FN och dess system för utvecklingsarbete kommer EU och dess medlemsstater att främja reformer och synergier inom FN på såväl högkvartersnivå som landsnivå för att få FN-systemet att agera enhetligt. EU och dess medlemsstater kommer att främja utvecklingsländernas deltagande i styrningen av multilaterala organisationer.

3.3   Anpassning av utvecklingspartnerskapen till ländernas kapacitet och behov

91.

Utvecklingssamarbete kommer även fortsättningsvis att vara lands- eller regionsspecifikt och grunda sig på partnerns egna behov, strategier, prioriteringar och resurser. EU och dess medlemsstater kommer att samarbeta med utvecklingsländerna på ett alltmer diversifierat och specialanpassat sätt. Med tanke på att utvecklingsländerna uppvisar allt större olikheter sinsemellan bör partnerskapen således inte bara omfatta utvecklingssamarbete och ekonomiskt bistånd utan även innehålla en rad strategier, politikområden och instrument som återspeglar detta faktum.

92.

EU:s och dess medlemsstaters utvecklingssamarbete kommer att med full respekt för de enskilda medlemsstaternas prioriteringar sättas in där behovet är störst och där det kan få störst effekt, särskilt i de minst utvecklade länderna och i instabila situationer och konfliktsituationer. Länderna i fråga, framför allt i Afrika, är hem för en betydande och växande andel av världens fattiga, har de sämsta möjligheterna att skaffa finansiering och är de som i störst utsträckning saknar resurser för att uppfylla målen för hållbar utveckling. Dessa länder kommer även i fortsättningen att vara starkt beroende av internationell offentlig finansiering. De mest subventionerade internationella offentliga finansiella flödena, framför allt gåvobistånd, bör riktas om till de mest behövande länderna, bland annat dem som drabbats av instabilitet. EU och dess medlemsstater kommer att uppmärksamma de särskilda utmaningar som låginkomstländer ställs inför i samband med att de övergår till att bli medelinkomstländer.

93.

EU och dess medlemsstater kommer att engagera sig i utvecklingssamarbete, politisk dialog och partnerskap med medelinkomstländer avseende hållbar utveckling, utrotning av fattigdom, utdragna flyktingkriser och andra gemensamma intressen. I lämpliga fall kommer de att kombinera politiskt, säkerhetsmässigt, ekonomiskt, vetenskapligt, tekniskt, teknologiskt och finansiellt samarbete. Dialogerna om offentlig politik och reform av den offentliga sektorn kommer att ta hänsyn till medelinkomstländernas mångfald, främja ömsesidiga intressen och fastställa gemensamma prioriteringar, partnerskap och principer för samarbete. Dialogerna kommer att stödja genomförandet av målen för hållbar utveckling, vilka utgör en gemensam och integrerad samarbetsram, och även ta upp de globala kollektiva nyttigheterna och utmaningarna.

94.

Många medelinkomstländer har fortfarande en mycket stor andel fattiga i sin befolkning och uppvisar dessutom ofta mycket stora ojämlikheter och omfattande social utestängning. En central punkt i arbetet med medelinkomstländer kommer att vara att säkerställa att ingen lämnas på efterkälken genom att ta itu med fattigdom samt formella och informella hinder för social delaktighet med hjälp av ett rättvist skapande och en rättvis fördelning av välstånd. EU och dess medlemsstater kommer även att ta upp behovet av att påskynda och stödja främjandet av hållbara konsumtions- och produktionsmönster, minskning av avfall, ansvarsfull hantering av kemikalier och resurseffektivitet. EU och dess medlemsstater kommer att arbeta för utbyta expertis och underlätta tekniköverföring och utbytet av god praxis, bland annat genom inrättandet av företagsplattformar för mikroföretag samt små och medelstora företag, i syfte att uppmuntra ansvarsfull investering och skattereformer som gynnar förnybar energi, hållbar förvaltning av naturresurser och främjandet av god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.

95.

EU och dess medlemsstater kommer även att utveckla ett innovativt samarbete med mer avancerade utvecklingsländer som inbegriper men också går utöver finansiellt samarbete, eftersom dessa länder i mindre utsträckning eller inte alls behöver subventionerade former av stöd. Dessa länder är avgörande för genomförandet av Agenda 2030 och eftersom de är stora ekonomier har de allt större inverkan på de globala kollektiva nyttigheterna och utmaningarna, inbegripet klimatförändringarna.

Innovativt samarbete med de mer avancerade utvecklingsländerna

De mer avancerade utvecklingsländerna har en betydande effekt på och inflytande över sina regioner, bland annat som källor till regional stabilitet. Deras samarbete med andra utvecklingsländer ökar snabbt och utgör en stor del av allt internationellt samarbete.

EU och dess medlemsstater kommer att utveckla nya partnerskap med mer avancerade utvecklingsländer i syfte att främja genomförandet av Agenda 2030 genom ett bredare samarbete. Dialog om offentlig politik och reform av den offentliga sektorn utgör kärnan i dessa partnerskap. De politiska dialogerna kommer att främja ömsesidiga intressen och fastställa gemensamma prioriteringar, partnerskap och principer för samarbetet avseende genomförandet av målen för hållbar utveckling, vilka utgör en gemensam och integrerad samarbetsram. Dessa nya partnerskap kommer att främja utbyte av bästa praxis, tekniskt bistånd och kunskapsdelning. Dessutom kommer EU och dess medlemsstater att arbeta med dessa länder för att främja syd–syd-samarbete och trepartssamarbete i enhetlighet med principerna för utvecklingseffektivitet.

96.

Regionala avtal, ramverk, strategier, partnerskap och regional politik i alla utvecklingsländer kommer att vägledas av samförståndet och baseras på gemensamma målsättningar, principer och värderingar. De kommer att främja genomförandet av Agenda 2030 på regional nivå med partnerländer såsom länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt i Latinamerika och Asien.

97.

Samförståndet kommer även att vägleda EU:s insatser i utvecklingsländerna i grannregionerna i samstämmighet och konsekvens med den europeiska grannskapspolitiken. EU och dess medlemsstater kommer att använda sig av en kombination av instrument i sitt grannskap i överensstämmelse med övriga EU-åtgärder inom ramen för Agenda 2030.

4.   FÖRSTÄRKTA STRATEGIER FÖR ATT FÖRBÄTTRA VERKAN AV EU:S ÅTGÄRDER

4.1   Mobilisering och effektivt utnyttjande av alla genomförandemedel

98.

För att återspegla den ram som fastställs i Addis Abeba-handlingsplanen och Agenda 2030 måste EU och dess medlemsstater anpassa sin strategi så att de kan mobilisera och mer effektivt utnyttja alla genomförandemedel, bland annat genom innovativa finansieringsmekanismer. Detta kräver ett förnyat fokus på inrättandet av en möjliggörande och gynnsam politisk miljö på alla nivåer. Häri ingår mobilisering och effektiv användning av nationell och internationell offentlig finansiering, mobilisering av den nationella och internationella privata sektorn och förstärkning av partnerländers kapacitet i syfte att åstadkomma förändringar som stimulerar handel och investering, främjar vetenskap, teknik och innovation samt tar itu med utmaningarna med och drar nytta av de positiva effekterna av migration.

99.

EU och dess medlemsstater kommer att samarbeta med partnerländerna i syfte att främja en sund politisk miljö för genomförandet av Agenda 2030. De kommer att stödja de statliga förvaltningarna så att dessa kan bygga kapacitet för att utforma och genomföra inkluderande och hållbar nationell utvecklingspolitik och resultatramar samt öka sin ansvarighet och lyhördhet gentemot medborgarna. De kommer att främja politik som kopplar ihop offentliga och privata åtgärder till förmån för utveckling, en gynnsam miljö för hållbar tillväxt för alla och en rättvis fördelning av denna tillväxt genom nationella budgetar. De kommer att planera sitt utvecklingssamarbete med utgångspunkt i förstärkningen av ländernas egen kapacitet att genomföra Agenda 2030 och uppfylla sina medborgares behov och förhoppningar.

100.

EU och dess medlemsstater kommer att lägga ökad vikt vid att inhemska resurser för hållbar utveckling i ökad utsträckning genereras i partnerländerna. Det rör sig här bland annat om att främja mobilisering av inhemska resurser, främja miljöer som leder till ökade inhemska privata flöden, få den internationella handeln att fungera som en pådrivande faktor för utveckling och att bekämpa olagliga finansiella flöden.

Mobilisering och användning av inhemska resurser

Att förbättra mobiliseringen av inhemska resurser är av avgörande betydelse för alla regeringars ansträngningar för att uppnå tillväxt för alla, utrotning av fattigdom och hållbar utveckling. En sådan förbättrad mobilisering ökar förutsägbarheten och stabiliteten hos finansieringen av hållbar utveckling och minskar biståndsberoendet. Tillsammans med sund förvaltning av de offentliga utgifterna skapar den fler kollektiva nyttigheter och offentliga tjänster där dessa behövs och stärker det sociala kontraktet mellan regering och medborgare.

EU och dess medlemsstater kommer att främja verkningsfull och effektiv mobilisering och användning av resurser genom bland annat initiativ såsom strategin ”Collect More, Spend Better”. De kommer att ta upp skatteundandragande, skatteflykt och olagliga finansiella flöden samt effektiviteten, ändamålsenligheten och rättvisan när det gäller skattesystem och finansieringen av socialt skydd. För att säkerställa att företag betalar skatt i en omfattning som motsvarar deras kommersiella verksamhet och vinster kommer EU och dess medlemsstater även att stödja Addis-skatteinitiativet och arbetet vid OECD/G20 vad gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster, bland annat genom landsspecifik rapportering och utbyte av information i skattefrågor. EU och dess medlemsstater stöder utvecklingsländernas deltagande i global skatteförvaltning och relevanta internationella diskussioner och standardiseringsprocesser, bland annat det globala forumet för transparens och informationsutbyte på skatteområdet och G20/OECD-diskussioner. De förbinder sig att sträva efter samstämmighet mellan sin skattepolitik och effekterna av denna på utvecklingsländerna.

101.

Inhemsk offentlig finansiering är avgörande för genomförandet av Agenda 2030 i alla länder. EU och dess medlemsstater kommer att öka sitt stöd till utvecklingsländernas insatser för att öka mobiliseringen av intäkter, förbättra förvaltningen av skulder och offentliga utgifter, utveckla skattesystemen, använda de offentliga medlen på ett effektivare och mer verkningsfullt sätt och fasa ut miljöskadliga subventioner till fossila bränslen. Det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) spelar fortfarande en viktig roll som komplement till ländernas insatser – särskilt de fattigaste och mest sårbara länderna – för att mobilisera inhemska resurser. EU och dess medlemsstater kan bidra till att göra de offentliga investeringarna i partnerländerna effektivare genom att stödja ramar för makroekonomisk och finanspolitisk stabilitet, sunda sektorsstrategier och reformer, övergripande årliga och medelfristiga budgetramar och sunda system för förvaltning av de offentliga finanserna, bland annat transparenta och hållbara upphandlingsförfaranden.

102.

EU och dess medlemsstater är generösa tillhandahållare av utvecklingssamarbete och har bidragit med mer än hälften av det globala offentliga utvecklingsbiståndet under de senaste åren. Även om ODA kvantitativt sett är litet för utvecklingsländer i allmänhet, är det en viktig källa till finansiering för de fattigaste och de minst utvecklade länderna, vilka saknar inhemsk kapacitet att skaffa finansiering från andra källor. ODA kan också hjälpa till att förstärka andra medel för genomförande, särskilt inhemsk offentlig finansiering och investeringar från den privata sektorn, men även vetenskap, teknik och innovation.

103.

EU har kollektivt förbundit sig att anslå 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till ODA inom tidsramen för Agenda 2030. I syfte att se till att resurser sätts in där behovet är som störst, särskilt i de minst utvecklade länderna och i instabila och konfliktdrabbade länder, åtar sig EU även att gemensamt uppfylla målet på 0,15 – 0,20 % av ODA/BNI till de minst utvecklade länderna på kort sikt och att uppnå målet på 0,20 % av ODA/BNI till de minst utvecklade länderna inom tidsramen för Agenda 2030. EU och dess medlemsstater inser även de särskilda utmaningar som utvecklingsländerna i Afrika står inför. I detta avseende betonar EU vikten av att rikta ODA till denna kontinent, samtidigt som man fullt ut respekterar enskilda medlemsstaters prioriteringar i fråga om utvecklingsbistånd. EU och dess medlemsstater bekräftar alla sina individuella och kollektiva ODA-åtaganden och kommer att vidta realistiska, verifierbara åtgärder för att uppfylla dessa åtaganden. De kommer att fortsätta att övervaka framsteg och rapportera årligen för att möjliggöra öppenhet och offentlig ansvarsskyldighet.

104.

EU och dess medlemsstater kommer även fortsättningsvis att öka mobiliseringen av klimatfinansiering, som ett led i en global ansträngning, i synnerhet genom att kraftfullt stödja begränsningen av klimatförändringarna och klimatanpassning i utvecklingsländerna, i överensstämmelse med sina åtaganden inom ramen för FN:s konvention om klimatförändringar och Parisavtalet. De inser behovet av att öka arbetet med och finansieringen av klimatanpassning och begränsning av den globala uppvärmningen, bland annat genom sin politik för yttre åtgärder och utvecklingssamarbete. De ska sträva efter att stärka och öka sidovinster för klimatet i program för utvecklingssamarbete. EU och dess medlemsstater är fast beslutna att mobilisera sin del av industriländernas mål att senast 2020 och fram till och med 2025 gemensamt mobilisera 100 miljarder US-dollar per år för begränsning och anpassning från en mängd olika källor, instrument och kanaler. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att genom en politisk dialog verka för att andra tillhandahållare förstärker sina åtaganden.

105.

EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att säkerställa att ODA riktas väl och används strategiskt och i enhetlighet med andra genomförandemedel från samtliga källor. I samband med detta kommer EU att engagera sig i initiativ som syftar till att bättre kunna mäta utvecklingsfinansieringens fulla omfattning, såsom OECD:s föreslagna mått för sammanlagt officiellt stöd till hållbar utveckling.

106.

Utvecklingssamarbetet kommer att stödja partnerländerna för att skapa tillväxt för alla genom dessa länders deltagande i världshandeln samt stärka bidraget från EU:s handelspolitik till hållbar utveckling. Utvecklingssamarbetet kommer att bidra till att stärka inbegripandet och genomförandet av kapitel om handel och hållbar utveckling i handelsavtal, ökat förmånstillträde för utsatta länder till EU-marknaden, stöd till rättvis och etisk handel samt vidareutveckling av politik för att säkerställa ansvarsfull förvaltning av försörjningskedjor. Häri ingår stöd till genomförandet av avtal om ekonomiskt partnerskap och frihandelsavtal med utvecklingsländer samt unilaterala förmåner såsom det tull- och kvotfria tillträde till EU-marknaden som tillhandahålls de minst utvecklade länderna genom initiativet ”Allt utom vapen”. En förbättrad samordning av bistånds- och samarbetsprogrammen på detta område kommer att göra det lättare för EU att tillvarata möjligheter och stärka handelsförbindelser i syfte att öka intresset för denna värdebaserade agenda hos våra handelspartner.

107.

EU och dess medlemsstater kommer att främja användningen av andra genomförandemedel, bland annat vetenskap, teknik och innovation. De kommer att sträva efter att maximera de möjligheter som vetenskap, teknik och innovation erbjuder när det gäller att finna nya lösningar på globala utmaningar med beaktande av det arbete som utförs av FN:s mekanism för främjande av teknik och teknikbank för de minst utvecklade länderna och andra relevanta organisationer. De kommer att fortsätta att investera i forskning och utveckling i och till förmån för utvecklingsländer, bland annat för att förbättra de nationella innovationssystemen. De kommer att sträva efter att uppnå fler mätbara resultat när det gäller framstegen mot målen för hållbar utveckling genom ansvarsfull forskning och innovation, vilket bland annat omfattar öppen tillgång till forskningsresultat och uppgifter när det gäller offentligt finansierade projekt och vetenskaplig utbildning.

4.2   En konsekvent politik för utveckling i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling

108.

Hållbar utveckling utgör en del av EU-projektets kärna och är fast förankrad i fördragen, inbegripet i EU:s yttre åtgärder. EU och dess medlemsstater har åtagit sig att säkerställa en utveckling som uppfyller de rådande behoven utan att äventyra framtida generationers förmåga att tillgodose sina egna behov. Att säkerställa en konsekvent politik för hållbar utveckling i enlighet med Agenda 2030 kräver att man tar hänsyn till den effekt som all politik har på den hållbara utvecklingen på alla nivåer nationellt, inom EU, i andra länder och på global nivå.

109.

EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande för en konsekvent politik för utveckling, något som kräver att man beaktar de mål för utvecklingssamarbete i sin politik som kan tänkas påverka utvecklingsländer. Det är en avgörande del av strategin för att uppnå målen för hållbar utveckling och ett viktigt bidrag till det bredare målet avseende en konsekvent politik för hållbar utveckling. Agenda 2030 ger nya impulser till EU och dess medlemsstater att utarbeta och genomföra ömsesidigt förstärkande politik.

110.

Samförståndet kommer att vägleda arbetet för att tillämpa en konsekvent politik för utveckling inom alla de politikområden och andra områden som omfattas av Agenda 2030 och sträva efter att tillvarata synergier, särskilt vad gäller handel, finansiering, miljö, klimatförändringar, tryggad livsmedelsförsörjning, migration och säkerhet. Särskild vikt kommer att läggas vid att bekämpa olagliga finansiella flöden och skatteflykt och att främja handel och ansvarsfulla investeringar.

111.

Alla berörda parter har ett gemensamt ansvar för att den nya universella ramen för hållbar utveckling genomförs på området utvecklingssamarbete. Hållbar utveckling kräver en holistisk och sektorsövergripande politisk strategi och är i slutänden en fråga om samhällsstyrning som måste hanteras i partnerskap med alla aktörer och på alla nivåer. EU och dess medlemsstater kommer därför att främja strategier som omfattar hela förvaltningen och säkerställa politiska tillsyn och samordning på alla nivåer för genomförandet av målen för hållbar utveckling. För att kunna ge ett bättre stöd till utformningen av politiken och beslutsfattandet kommer de att skapa en evidensbas över politikens effekter på utvecklingsländerna genom samråd, deltagande av berörda parter samt förhandbedömningar och efterhandsutvärderingar av viktiga politiska initiativ. Pågående EU-insatser för hållbara globala försörjningskedjor, exempelvis inom skogs- och klädindustrin, tydliggör mervärdet av att följa en samstämmig strategi. De politiska initiativen bör, när så är relevant, ange hur de bidrar till en hållbar utveckling i utvecklingsländerna. Detta är även av avgörande betydelse för att förbättra EU:s och dess medlemsstaters övervakning och rapportering om konsekvent politik för utveckling.

112.

Eftersom Agenda 2030 är universell kommer EU och dess medlemsstater att uppmuntra även andra länder att bedöma vilken inverkan deras egen politik har på uppnåendet av målen för hållbar utveckling, bland annat i utvecklingsländerna. EU och dess medlemsstater kommer dessutom att stärka sin dialog med partnerländer om konsekvent politik och stödja partnerländernas egna ansträngningar att upprätta de ramar som krävs för att skapa konsekvent politik för hållbar utveckling. De kommer att anta en ledande roll vad gäller att främja konsekvent politik inom internationella forum såsom FN och G20 som en del av det övergripande stödet till Agenda 2030 inom ramen för deras yttre åtgärder.

4.3   Utvecklingseffektivitet

113.

EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande att tillämpa de grundläggande principerna för utvecklingseffektivitet, vilka antogs i Busan 2011 och förnyades vid högnivåforumet i Nairobi 2016. De är fast beslutna att öka fokus på resultat, förbättra öppenheten, den ömsesidiga ansvarsskyldigheten och det nationella egenansvaret samt främja inkluderande utvecklingspartnerskap. De inser behovet av att alla utvecklingsresurser och partner arbetar tillsammans på ett effektivt sätt för att säkerställa hållbara resultat och att ingen lämnas på efterkälken. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta detta arbete inom alla områden, bland annat inom ramen för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete. Deras utvecklingssamarbete kommer att genomföras i nära samarbete med andra partner och med full transparens gentemot medborgare i EU och utvecklingsländerna.

114.

Principerna för utvecklingseffektivitet är tillämpliga på alla former av utvecklingssamarbete. Detta inbegriper internationell offentlig finansiering, såsom ODA, syd–syd-samarbete och trepartssamarbete, subventionerade eller icke-subventionerade lån och initiativ som tas av det civila samhällets aktörer, den privata sektorn och välgörenhetsstiftelser. EU och dess medlemsstater förväntar sig att alla utvecklingspartner integrerar dessa principer i sina åtgärder, efter anpassning till sina specifika förhållanden.

115.

EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att verka för transparens, som med tiden ska omfatta alla typer av utvecklingsresurser. De kommer att utveckla verktyg för att lägga fram och använda data rörande utvecklingssamarbetet på ett effektivare sätt. De kommer att hjälpa partnerländerna att skapa en koppling mellan utvecklingsresurser och resultat genom att förbättra kopplingen mellan planerings- och budgetförfarandena i syfte att förbättra förfaranden och standarder för ansvarighet.

116.

EU och dess medlemsstater kommer vidare att främja och övervaka användningen av ländersystem inom alla former av bistånd, där kvaliteten så medger, inbegripet på lokal nivå i syfte att förbättra det demokratiska egenansvaret och effektiviteten hos institutioner på nationell och subnationell nivå. De kommer att göra en gemensam bedömning av effektiviteten hos partnerländernas system för att säkerställa ett välunderbyggt och samordnat tillvägagångssätt. EU och dess medlemsstater kommer att påskynda insatserna för att avbinda biståndet och uppmuntra alla aktörer som tillhandahåller utvecklingssamarbete, inbegripet tillväxtekonomier, att göra detsamma. Deras mål är att precisera definitionen av avbindande av bistånd i syfte att säkerställa att alla internationella biståndsfinansiärer, inbegripet framväxande utvecklingspartner, även de avbinder sitt bistånd på ömsesidig grund.

5.   UPPFÖLJNING AV VÅRA ÅTAGANDEN

117.

När det gäller utvecklingssamarbete stöder EU och dess medlemsstater till fullo ett heltäckande, transparent och ansvarigt system för övervakning och översyn av genomförandet av Agenda 2030. Detta inbegriper ansvarighet gentemot EU-medborgare genom bland annat Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

118.

EU och dess medlemsstater kommer gradvis att anpassa sina rapporteringssystem inom området för utvecklingssamarbete så att de blir förenliga med uppföljningsförfarandena och indikatorerna i Agenda 2030. De kommer att förbättra kvaliteten på och tillgängligheten till de uppgifter som rör deras utvecklingssamarbete på samtliga områden i Agenda 2030. De kommer att verka för en rapportering som är mer jämförbar och enhetlig med den som gäller för andra internationella åtaganden.

119.

EU och dess medlemsstater kommer att integrera Agenda 2030 och främja användning av indikatorer för målen för hållbar utveckling i syfte att mäta utvecklingsresultat på landsnivå. Dessa indikatorer kan framför allt främja och underlätta en gemensam och resultatinriktad EU-strategi som underlättar en harmoniserad resultatrapportering på partnerlandsnivå, bland annat resultatramar på partnerlandsnivå om sådana finns.

120.

EU och dess medlemsstater kommer att utarbeta en gemensam sammanfattande rapport om samförståndet om utveckling, bland annat om verkningarna av sina åtgärder till stöd för genomförandet av Agenda 2030 i utvecklingsländerna, som ett bidrag till EU:s rapportering till FN:s politiska högnivåforum vid de möten som hålls vart fjärde år på stats- och regeringschefsnivå. I denna rapport kommer man att använda och bygga vidare på andra relevanta EU-rapporter, bland annat rapportering om resultat, ODA, ansvarsskyldighet när det gäller utvecklingsfinansiering, konsekvent politik för utveckling och övervakning av målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang.

121.

EU och dess medlemsstater kommer att stärka den statistiska kapaciteten hos utvecklingsländer, bland annat genom en förstärkt kapacitet att ta fram och analysera data för utformning av politiska strategier och beslutsfattande. Dessa data bör om möjligt delas upp efter inkomst, kön, ålder och andra faktorer, och ge information om marginaliserade, sårbara och svårnådda grupper, samt styrelseformer och andra frågor, i överensstämmelse med EU:s rättighetsbaserade strategi. Det rör sig vidare om investeringar för att stärka de statistiska institutionerna på subnationell, nationell och regional nivå, och om användning av ny teknik och nya datakällor. EU och dess medlemsstater kommer att uppmuntra sina partnerländer att beakta rösterna från marginaliserade befolkningsgrupper när målen för hållbar utveckling övervakas och främja konkreta mekanismer för att göra detta möjligt.

122.

Utbildning och information om utvecklingsfrågor kan dessutom spela en viktig roll när det gäller att öka allmänhetens engagemang och hantera målen för hållbar utveckling på nationell och global nivå och därigenom bidra till globalt medborgarskap.

123.

Senast 2024 kommer en halvtidsutvärdering att göras av genomförandet av detta samförstånd. Denna utvärdering kommer att beskriva hur samförståndet har tillämpats och hur det har bidragit till genomförandet av Agenda 2030. EU och dess medlemsstater kommer systematiskt att mäta de framsteg som gjorts och anpassa sina åtgärder för att säkerställa att deras utvecklingssamarbete, inbegripet dess kopplingar till relaterade politikområden, fortsätter att stödja genomförandet av Agenda 2030 i utvecklingsländerna.


(1)  A/RES/70/1.

(2)  A/RES/69/313.

(3)  A/RES/69/283.

(4)  FCCC/CP/2015/L.9/REV.1.

(5)  A/RES/71/256.


Top