Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om För bättre ekonomisk konvergens och konkurrenskraft inom makroregioner, såsom Europeiska strategin för Donauregionen – de transnationella klustrens roll

(förberedande yttrande)

(2019/C 282/03)

Föredragande: Dimitris DIMITRIADIS

Remiss	20.9.2018 Skrivelse från Victor NEGRESCU, Rumäniens biträdande minister med ansvar för EU-frågor
Rättslig grund	Artikel 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	4.6.2019
Antagande vid plenarsessionen	19.6.2019
Plenarsession nr	544
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	202/1/2…

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) erkänner att mellanregionalt gränsöverskridande samarbete som bygger på redan befintliga, historiska socioekonomiska och kulturella band är ett nödvändigt svar på de utmaningar som uppstår ur en snabbt föränderlig expansion av Europeiska unionen (EU), en utveckling som delvis drivits på av en intensifierad global konkurrens och den önskan detta gett upphov till om att utöka kontrollerade marknader både i geografiskt och ekonomiskt hänseende. Det är av stor vikt att man upprättar sammankopplade gräns- och sektorsöverskridande samarbetssystem som bygger på flernivåstyre, och att man skapar en strategisk ram för tematiska poler så att finansieringsinstitutionerna kan genomföra välriktade projekt i en makroregion.

1.2

Under sina första tio år har de fyra makroregionala strategierna fungerat som användbara verktyg för sammanhållningspolitiken, framför allt genom att de stärkte integrationen och samarbetet och identifierade viktiga utvecklingsprocesser som omfattade medborgare och regioner. Dessa strategier bidrar till att skapa både ett fördjupat och ett bredare Europa genom att de involverar kandidatländer och grannskapsländer på lika villkor och genom att de gynnar utbyte av erfarenheter.

1.3

Trots detta har resultaten vad gäller att minska sociala och geografiska skillnader och att öka den miljömässiga hållbarheten varit blygsamma. Detta beror troligen på komplexiteten när det gäller styre och mellanstatliga arrangemang, den byråkratiska bördan, bristen på mellanregional homogenitet när man genomför gemensamma strategier samt otillräckligt deltagande av arbetsmarknadens partner, socioekonomiska aktörer och civilsamhällesorganisationer.

1.4

EESK håller med om att makroregionala strategier bör förstås som laboratorier för utveckling av en nedifrån-och-upp-metod för att lösa de nya utmaningar som Europas samhälle och ekonomi står inför. Dessa utmaningar rör områden såsom migration, hållbar energiförsörjning, arbetsmarknaden, utbildning och digitalisering och kan inte hanteras av enskilda länder, regioner och kommuner. Regionöverskridande internationellt samarbete är mer effektivt och möjliggör gemensamma lösningar.

1.5

Makroregionala strategier kan främja europeisk integration och fungera som den huvudsakliga strategiska ramen för sammanhållnings- och hållbarhetspolitiken. Makroregionala strategier bör finansieras vid sidan av särskilda program som programmet för innovativa åtgärder i städerna. Det verkar lämpligt att i den reviderade programplaneringen för sammanhållningspolitiken efter 2020 integrera obligatorisk användning av den tematiska strategiska ram som är ett resultat av de makroregionala strategierna, i förhållande till annan politik och med hänsyn till EU:s utvidgning och grannskapsförbindelser.

1.6

Därutöver bör de makroregionala strategierna också vara inriktade på den politik som förespråkas inom ramen för FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, vilken antogs 2015. Detta kommer att öka deras internationella synlighet samt erkännandet av och stödet för det regionala samarbetet inom ramen för de fyra makroregionala strategierna.

1.7

Mot bakgrund av den detaljerade diskussionen ovan, tillhandahåller EESK i avsnitt 5 i detta yttrande en förteckning över specifika politiska förslag. Dessa kan sammanfattas enligt följande: i) vid sidan av behovet av förstärkta politiska åtgärder, behöver vi minska den byråkratiska bördan, ii) införa fungerande nätverkssamarbete, sammanlänkning och hantering av befintliga databaser och hjälpa allmänheten att dra nytta av befintlig data och information, iii) prioritera nätverks- och klustersamarbete bland arbetsmarknadens parter, lokala socioekonomiska aktörer och civilsamhällesorganisationer, både geografiskt (regionöverskridande kluster och klustersamarbeten) och sektoriellt (i enlighet med quadruple helix-metoden), iv) i framtiden kommer makroregionala strategier att gynnas avsevärt av effektiva nätverk för utbildningsaktiviteter, med avseende på produktionens digitalisering, samt av initiativ inriktade på ändamålsenlig mellanregional forskning och innovationsekosystem, inom grundläggande och tillämpad forskning och utveckling.

1.8

Utvecklingen och genomförandet av makroregionala kommunikationsstrategier för intressenter har en stark stödjande roll när det gäller att öka synligheten, främja nätverksarbete och deltagande. Stärkt kommunikation och förtroendeskapande mellan de centrala styrnivåerna inom de makroregionala strategierna och arbetsmarknadens parter, näringslivet, lokala aktörer, det civila samhället och den akademiska världen bör stödjas ytterligare genom hearingar och nationella och makroregionala deltagandedagar.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

EU:s makroregionala strategier lanserades som verktyg för att underlätta ett gränsöverskridande genomförande av politiken och därmed gynna sammanhållning över större geografiska områden. Ett av målen var att stärka konkurrenskraften och den socioekonomiska utvecklingen i områden som sträckte sig över flera länder, däribland länder som inte var EU-medlemsstater.

2.2

Detta förberedande yttrande var först menat som ett yttrande på eget initiativ för att göra en översyn över EU:s befintliga politiska dokument på området, däribland Europaparlamentets rapport om genomförandet av makroregionala strategier (1), med beaktande av befintliga bedömningar från EESK av EU:s politik för att stärka gränsöverskridande samarbete och konvergens. Efter en begäran från det rumänska ordförandeskapet utökades ämnet till att omfatta vikten av transnationella kluster (2) för att stärka konvergens och konkurrenskraft inom makroregioner. I yttrandet ligger fokus på att föreslå bättre sätt att rikta och genomföra makroregionala strategier. Detta görs för det första genom att man närmare identifierar specifika behov i hela regionen och därmed säkerställer att man kan leverera kännbara resultat och, för det andra, genom att man motiverar intressenter att aktivt engagera sig samtidigt som man fullt ut beaktar principen om ”tre nej”.

2.3

Yttrandet ligger i linje med EESK:s politiska prioriteringar för 2018, särskilt den om att ”Stärka den sociala och territoriella sammanhållningen och tillämpningen av de grundläggande rättigheterna”. Det ligger också i linje med kommitténs prioriterade åtgärder under det sex månader långa ordförandeskapet för Europeiska unionens råd samt med näringslivets, den akademiska världens, arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets intressen i makroregionerna.

2.4

Yttrandet förväntas ha ett konstruktivt inflytande på beslutsfattare runtom i Europa och tillhandahålla en objektiv analys och praktiska förslag på hur man kan stärka genomförandet av makroregionala strategier. Det kommer det också att ta ställning till huruvida det är nödvändigt att utöka deras tillämpningsområde och vilka innovativa instrument som skulle kunna föreslås för att uppmuntra till samarbete mellan intressenter, däribland möjligheter som härrör från gränsöverskridande och intersektionellt klustersamarbete.

3.   Allmänna kommentarer: utvecklingen av makroregionala strategier hittills

3.1

Resultaten från de makroregionala strategierna har blivit lidande på grund av komplexiteten i styrningsarrangemangen, den byråkratiska bördan i flera länder och bristen på homogenitet i det sätt på vilket överenskomna gemensamma strategier har genomförts i de berörda regionerna. Detta har lett till otillräckligt deltagande av arbetsmarknadens parter, socioekonomiska aktörer och civilsamhällesorganisationer. Som ett resultat av detta blev det nödvändigt att på ett bättre sätt övervaka genomförandet av de makroregionala strategierna med hjälp av lämpliga indikatorer. Detta kräver tillförlitliga och jämförbara data, vilka i sin tur måste vara tillräckligt detaljerade för att kunna spegla situationen i hela regionen i fråga (3).

3.2

Nyligen genomförda analyser visar att de fyra makroregionala strategier som antagits hittills – i Östersjöområdet, området kring Adriatiska havet och Joniska havet, Donauregionen och Alpregionen – uppvisar stora skillnader när det gäller nivån av ekonomisk utveckling i de olika deltagande länderna. Ekonomiska resultat visade sig ha stor inverkan på både nivån av regionalt samarbete och effektiviteten i genomförandet av politiken. Dessutom kvarstår problem vad gäller exempelvis åtaganden, egenansvar, resurser och, framför allt, ineffektiv styrning i specifika områden.

3.3

Trots bristen på homogenitet när det gäller makroekonomiska resultat, kännetecknas Donauregionen av starka förbindelser mellan flera olika områden i regionen och av en tillfredsställande integration inom områdena handel, investeringar och energi. Bilden förändras dock när det kommer till konkurrenskraft där det finns stora skillnader, särskilt mellan stads- och landsbygdsområden. Stora variationer finns också när det gäller styrning och institutionella aspekter.

3.4

Alla fyra makroregionala regioner verkar ha lyckats föra samman olika aktörer, däribland en rad olika privata intressenter samt offentliga organ på olika styrnivåer. Särskilt EU-strategin för Donauregionen har möjliggjort en bred politisk dialog och ett omfattande samarbete, även med tredjeländer. I sammanhanget bör det också noteras att framstegen var som störst i de områden där det redan tidigare fanns samarbetserfarenhet, där man kunnat bygga vidare på djupare historiska socioekonomiska band.

3.5

Höga förväntningar beträffande resultaten av multiregionala samarbeten har tydligen lett till att vikten av institutionell kapacitetsuppbyggnad har missbedömts under den tidiga fasen av utvecklingen av makroregionala strategier. När man fastställer samarbetsagendan i en makroregion är det viktigt att betona de frågor som kräver sektorsövergripande och gränsöverskridande samordning, särskilt när det gäller institutionell kapacitetsuppbyggnad.

3.6

Den övergripande framgången för en makroregional strategi hänger ihop med utvecklingen av politiska lösningar med hjälp av gemensamma insatser över regiongränser. För att säkerställa goda resultat är det avgörande att man upprättar ett nedifrån-och-upp-samarbete som omfattar arbetsmarknadens parter, socioekonomiska aktörer och civilsamhällesorganisationer, samt engagerade aktörer från hela det geografiska området, med hjälp av quadruple helix-metoden. Detta kan omfatta aktörer från näringslivet, den akademiska världen och FoU, myndigheter (särskilt på lokal och regional nivå), det civila samhället och den sociala ekonomin.

3.7

Ovanstående hänger ihop med det faktum att kommissionen gav betydande stöd till gränsöverskridande kluster via en rad programplaneringsverktyg och finansieringsinstrument – Europe Innova, Interreg, Eruf och ESF, särskilt till utveckling av humankapital och livslångt lärande. När större mobilisering av andra lokala och/eller privata resurser är möjlig, har man utökat denna befintliga ram genom att lägga till det nuvarande stödet för europeiska strategiska klusterpartnerskap inom ramen för Cosmeprogrammet och Innosup-1-klusterprojekt för nya industriella värdekedjor inom ramen för Horisont 2020 (4), samt genom att utnyttja instrument såsom InvestEU-programmet och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Det finns ett stort behov av samordnade åtgärder för att minska byråkratiska hinder och direkt främja bildande och drift av företagarnätverk med hjälp av skatterelaterade incitament, finansiellt stöd till klustersamarbeten inom FoU-verksamhet och helhetsstrategier för gränsöverskridande marknadsföring.

3.8

I efterhandsutvärderingen av sammanhållningspolitiken hänvisar man till kopplingen mellan smart specialisering och kluster. Relevanta erfarenheter har visat följande: i) Främjande av nätverkande och klusterskapande mellan företag har varit en av de mest framgångsrika metoderna för att stödja innovation och utveckling bland små och medelstora företag. Användningen av detta verktyg har dock varit marginell. Ett exempel är projektet DanuBioValNet, där man upprättar nya värdekedjor för biobaserade produkter i Donauregionen. ii) Förmedling i form av konsulttjänster och administrativa tjänster (t.ex. via regionala utvecklingsbyråer, handelskamrar, klusterförvaltare osv.) ökar effektiviteten för nätverkande och klustersamarbete (5).

3.9

Skillnader i tillämpningen av regler mellan länderna har varit ett stort hinder för genomförandet av centralt utvecklade handlingsplaner. Samarbetets effektivitet kan endast maximeras om moderna metoder som projektkluster, projektkedjor och projektplattformar antas så att man går vidare från kommunikation till samordning och slutligen gemensamt skapande. Finansieringsplaneringen bör vara flexibel och måste respektera regionala befogenheter och ramförutsättningar. Det är nödvändigt att man noga undersöker hela spektrumet av befintliga ekonomiska resurser och instrument, däribland IPA II, som är mycket viktigt.

3.10

För att säkerställa bättre samordning och styrning av de makroregionala strategierna måste de enskilda intressenternas roll vara tydligt definierad, särskilt när det gäller finansiering. Framtida program bör underlätta transnationellt samarbete bortom stöd för enskilda projekt. I det hänseendet skulle lokala aktörer kunna samordna sina bidrag till den pågående diskussionen om prioriteringar av mål och verktyg för den kommande programperioden 2021–2027. Det skulle kunna vara ett utmärkt tillfälle för en omstart av de fyra makroregionala strategierna och inkludera de prioriteringar som följer av strategierna för smart specialisering.

4.   Särskilda kommentarer: aktuella trender som påverkar de makroregionala strategiernas framtid

4.1

Nästan tio år efter det att den första makroregionala strategin (EU-strategin för Östersjöområdet) lanserades kännetecknas den aktuella politiska och socioekonomiska situationen på internationell och regional nivå av flera trender och/eller behov som har tydliga kopplingar till de makroregionala strategierna. Vi kommer att börja med att undersöka dem som har sitt ursprung i den socioekonomiska utvecklingen, innan vi går vidare till att titta på trender som är kopplade till miljövård och resursbrist.

4.2

Dagens globala ekonomiska situation visar att det är viktigare att sammanlänka vägar än att kontrollera geografiskt fastställda marknader och resursers ursprung. Detta belyser i sin tur den specifika regionens globala betydelse, med början i Östersjön ner till Östeuropa, Svarta havet och (östra) Medelhavet. Med tanke på att rörligheten för varor och kapital över Europa och Asien är avgörande för den framtida ekonomiska (och politiska) strukturen, ökar intresset och spänningarna i det specifika bredare området. Detta bekräftar därför också lämpligheten i att utveckla specifika makroregionala strategier. Det visar också på också den globala betydelsen av deras framgång och understryker regionsöverskridande prioriteringar.

4.3

Nära sammanhängande med ovanstående är det faktum att de huvudsakliga migrationsströmmarna passerar genom Donau- och den adriatisk-joniska regionen. Vid sidan av den rörlighet för varor och kapital som redan nämnts har människors rörlighet vuxit fram som en avgörande socioekonomisk, kulturell och politisk fråga. Humanitära frågor, ekonomiska möjligheter och säkerhetsproblem utgör faktorer i ett kritiskt och komplext sammanhang som måste ingå i agendan för varje makroregional strategi, i enlighet med det historiska europeiska sociopolitiska regelverket.

4.4

Det faktum att två av EU:s makroregionala strategier rör regioner som omgärdar ett hav understryker betydelsen av havsförbindelser, miljömässiga aspekter och vikten av havsrelaterade ekonomiska aktiviteter. De aktörer som deltar i EU-strategin för Östersjöregionen och EU-strategin för den adriatisk-joniska regionen bör därför särskilt ta hänsyn till prioriteringarna rörande blå tillväxt och till de risker och möjligheter som hänger samman med den blå ekonomin, vilka har lyfts fram av EU, EESK, FN och WWF, med flera.

4.5

Ett stort strategiskt mål för de makroregionala strategierna var att främja ekonomisk konvergens inom EU, vilket är oerhört viktigt för ekonomisk hållbarhet och gradvist ökad politisk balans på nationell nivå och EU-nivå. Tyvärr visar statistiken att regionerna, trots den politiska viljan och trots att EU:s budget har varit inriktad på detta, i stället har hamnat längre ifrån varandra i socioekonomiskt hänseende vilket lett till politisk oro (6). Man måste i de makroregionala strategierna, särskilt de som är inriktade på Central- och Östeuropa, allvarligt beakta detta och förstärka sina ansträngningar för att genomföra politiken inom detta område, med genuint deltagande från arbetsmarknadens parter, lokala socioekonomiska aktörer och civilsamhällesorganisationer. Samtidigt har de makroregionala strategierna visat sig vara ett gott stöd för att integrera nya och blivande medlemsstater i EU. Detta är tydligt när det gäller länderna på västra Balkan som är knutna till EU-strategin för Donauregionen och EU-strategin för den adriatisk-joniska regionen, men också Moldavien och Ukraina som får stöd i genomförandet av sina associeringsavtal med EU.

4.6

I forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap har man pekat på behovet av att gå från ett tillvägagångssätt som bygger på välfärd till ett som bygger på att maximera välbefinnandet, där fokus flyttas från kvantitativa stordriftsfördelar till en ökad kvalitativ variation. I det hänseendet blir Europas mångfald, med sitt ursprung i kontinentens historia och naturliga särdrag, särskilt i de regioner som omfattas av de befintliga makroregionala strategierna, en stor konkurrensmässig fördel i den nya framväxande globala eran. Det bör därför säkerställas att behovet av att främja socioekonomisk konvergens inte leder till politik som kan komma att lägga mindre vikt vid denna ”sociokulturella och miljömässiga variation”som en tillgång. Tvärtom bör man i de makroregionala strategierna främja bevarandet av mångfalden i kvalitativa termer och stimulera genomförandet av projekt som förstärker regionsöverskridande gemensamt skapande av produkter och tjänster.

4.7

Generellt sett innebär den intensifierade internationella konkurrensen att nätverkande blir allt viktigare. Den exponentiella ökningen av arbetsproduktiviteten, där kvalitativa aspekter blir allt viktigare, kräver dock klustersamarbeten och samarbetsstrukturer som kan dra nytta av stordriftsfördelar i horisontella aktiviteter – t.ex. stöd, logistik och transport, FoU – men som också upprätthåller och till och med ökar förmågan att tillhandahålla specialiserade produkter och tjänster. Med andra ord gör den aktuella utvecklingen på internationaliserade marknader det nödvändigt att utveckla rumsliga och sektorsövergripande kluster med (halv-)autonoma producenter. Detta bör vara en av huvudprioriteringarna för de fyra makroregionala strategierna (7).

4.8

Mervärde kan uppnås genom att man kopplar samman enskilda makroregionala strategier, såsom är fallet med EU:s strategi för Östersjöregionen och EU-strategin för Donauområdet (8). Detta verkar vara genomförbart, särskilt när det gäller frågor som rör miljövård och rationell användning av ändliga resurser och energi. Relevanta framgångsrika exempel på samarbete mellan handelskamrarna inom ramen för EU-strategin för Donauområdet och EU-strategin för den adriatisk-joniska regionen utgör goda förebilder i detta sammanhang (9).

4.9

I sin strävan att stärka det ekonomiska välståndet, bör de makroregionala strategierna i större utsträckning fokusera på initiativ och processer för ren teknik och gynna övergången från en linjär ekonomi till en cirkulär ekonomi. Exempel på det omfattar projekt inom EU:s strategi för Östersjöregionen som ska genomföras inom ramen för initiativet Cleaner Growth och projekten CirculAlps och AplLinkBioECO inom ramen för EU-strategin för Alperna.

4.10

Klimatförändringarna är en utmaning som måste hanteras på ett väl samordnat sätt över stora geografiska områden: riktade miljörelaterade investeringar bör hjälpa till att minimera konsekvenserna av extrema väderhändelser och andra negativa effekter av klimatförändringarna samtidigt som man behåller de rådande ekonomiska förutsättningarna och de ekologiska särdragen i de berörda områdena. Ett annat exempel är ökad sjötransport, främst på Donau, som kan leda till minskade utsläpp av växthusgaser och bättre luftkvalitet i alla områden som påverkas av vägbaserade godstransporter. Makroregionalt samarbete bör leda till lämpliga hållbara och holistiska transportstrategier.

4.11

En annan konsekvens av behovet av att drastiskt minska utsläppen av växthusgaser (i enlighet med Parisavtalet från 2015) är genombrottet för förnybara energikällor. Den här ”energiomställningen”omfattar att man gradvis fasar ut kraftanläggningar för fossila bränslen och snabbt ökar antalet vindkraftverk och solenergistationer. Denna omställning innebär betydande förändringar i elförsörjningssystemet, med nya koncept som också kommer att möjliggöra större flexibilitet i handeln med elenergi mellan regioner och länder. Makroregionalt samarbete kommer definitivt att öka sannolikheten för att rätt beslut tas i frågor som rör energiövergången.

4.12

Generellt stämmer de ovannämnda aspekterna som rör den nödvändiga inriktningen av den makroregionala strategin överens med de olika politikområden som förespråkas inom ramen för Agenda 2030 för hållbar utveckling, vilken antogs av alla FN:s medlemsländer år 2015. Särskilt bör man i de makroregionala strategierna observera de olika insatser som pågår för att uppnå flera olika mål för hållbar utveckling, och kanske koppla dem till befintliga regionala strateginätverk för hållbar utveckling (10). Genom att justera agendorna för de fyra makroregionala strategierna inom denna ram kommer man att stärka det nödvändiga holistiska förhållningssättet. Det kommer också att öka den internationella synligheten och stödet för det regionala samarbetet inom EU.

5.   Politiska förslag

5.1

Även om det finns ett behov av att stärka de politiska åtgärderna och öka det aktiva åtagandet när det gäller makroregionala strategier, finns det också ett behov av att minska den redan stora byråkratiska bördan. Ett sätt att göra detta skulle kunna vara att uppmuntra till direkt samordning av offentliga aktörer inom ramen för de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS), eller samarbete mellan privata aktörer och system med specifikt tematiskt innehåll.

5.2

Det finns en brist på tillförlitliga detaljerade data som möjliggör jämförelser mellan regioner och mellan sektorer. Det finns ett övergripande behov av att införa fungerande nätverkslänkar och hantering av befintliga databaser, som skulle kunna bygga på stordata men också på specifik information.

5.3

Samtidigt är det, förutom att säkerställa allmänhetens tillgång till dessa sammanlänkade funktionella databaser, även nödvändigt att öka allmänhetens förmåga att använda befintliga data och information. Det är avgörande att man har tekniskt stöd för de makroregionala strategierna och tillhandahåller verktyg för att använda relevanta data, för att på så sätt kunna stödja både lokala och nationella regeringar samt privata aktörer. Detta bör organiseras centralt men vara inriktat på den berörda regionen.

5.4

Nätverkssamarbete mellan arbetsmarknadens parter, lokala socioekonomiska aktörer och civilsamhällesorganisationer, geografiskt men även mellan sektorer (med hjälp av quadruple helix-metoden), samt deras aktiva deltagande i beslutsfattandet, planeringen och utvärderingen av politiken, är till stor nytta för genomförandet av makroregionala strategier i framtiden i syfte att öka sammanhållningen och den sociala och miljömässiga hållbarheten.

5.5

Därutöver måste specifika politiska initiativ antas för att stärka skapandet och utvecklingen av gränsöverskridande kluster och klustersamarbeten (11): i) Omformulera kriterierna för att delta i kluster med stöd från EU-fonder och nationella fonder, så att deltagande av mer framgångsrika bolag kan främjas, utan att man riskerar nätverkens självbestämmande och de deltagande partnernas relativa autonomi. ii) Finansiering och, särskilt, andra medel för att stödja kluster och nätverk – t.ex. skatte- och processrelaterade åtgärder – bör tillhandahållas inom rimlig tid så att klustrens varaktighet inte begränsas av utformningen och de inte hindras från att nå sin fulla potentiella nivå av organisationsmognad och finansiell självförsörjning (12). iii) Nationell och (tvär)regional strategisk planering måste ta hänsyn till föränderliga globala omständigheter och sätt att stödja lokala klusteraktiviteter inom denna ram. Därutöver bör det finnas fler incitament för att upprätta strukturer som kopplar samman befintliga kluster med varandra i regional och sektorsöverskridande mening, så att man drar nytta av komplementariteten i holistiska insatser. iv) Det rimliga kravet på att beakta lokala särdrag och specifika förutsättningar leder ofta till kluster som saknar ett internationellt fokus bortom den gränsöverskridande dimensionen i den specifika regionen. Detta måste förbättras och tillämpad stödpolitik bör mobilisera socioekonomisk verksamhet med global inriktning, med tanke på betydelsen av företagens internationalisering. Detta kommer dessutom att bidra till att överbrygga tidsintervallet mellan de politiska initiativen och företagens beslutsfattande.

5.6

Befintliga och framtida makroregionala strategier kommer att dra avsevärd nytta av effektiva nätverksinitiativ inom området utbildning och administrativa tjänster, samt inom effektiva mellanregionala forsknings- och innovationsekosystem och inom grund- och tillämpad forsknings- och utvecklingsverksamhet. Inom det pågående samrådet om en översyn av planen för EU-strategin för Donauregionen har man nämnt att lokala och regionala myndigheters kapacitet ska stärkas med hjälp av kapacitetsbyggnadsinitiativ, samarbetsprojekt, nätverk för ömsesidigt lärande, utbyte av goda metoder och politiska rekommendationer. Dessa skulle kunna stödjas genom småskalig finansiering (såsom globalt stöd eller andra verktyg) för lokala aktörer (småföretag, civilsamhällesorganisationer, ungdomsorganisationer, den akademiska världen osv.), vilket kommer att främja en inkluderande miljö för innovation på transnationell nivå.

5.7

Särskilt när det gäller nätverk inom utbildning skulle aktiviteter kunna inbegripas i befintliga strukturer, såsom Erasmus+-programmet. De politiska rekommendationerna bör riktas in på viktiga aspekter i det specifika geografiska området med målsättningen att öppna upp nya vägar för förbättrade produkter och tjänster och främja företagande, samt stödja livslångt lärande för den lokala arbetskraften i förhållande till de krav som följer av produktionens digitalisering.

5.8

I de regioner som omfattas av de fyra makroregionala strategierna har vi en lång tradition av historiska, socioekonomiska, kulturella och politiska band, vilket kan vara både positivt och problematiskt. Dessa band kan användas på ett konstruktivt sätt genom att man främjar alternativa verktyg för regionsöverskridande kluster och samarbete, såsom de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS).

---

(1)  (2017/2040 (INI).

(2)  Det bör nämnas att med ”kluster”avses nätverk och tematiskt eller holistiskt samarbete mellan aktörer och institutioner från den privata sektorn, den offentliga förvaltningen, den akademiska världen och det civila samhället (som till exempel går utöver nätverksbyggande mellan små och medelstora företag).

(3)  Se http://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/studies/2017/macro-regional-strategies-and-their-links-with-cohesion-policy

(4)  Det är viktigt att nämna framgången för Innosup-1 när det gäller att främja klustersamarbeten. De första sex pågående Innosup-2015-projekten som inleddes 2016–2017 nådde över 2 800 små och medelstora företag (t.ex. genom kontaktskapande evenemang och utlysningar av idé-/samarbetsprojekt osv.) och tillhandahåller direktstöd till 449 små och medelstora företag (t.ex. genom vouchers för innovationsstöd). Totalt är Innosup-1 klusterprojekt på väg att ge stöd till 2 000 små och medelstora företag.

(5)  Se efterhandsutvärderingen av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013, finansierad av Eruf och sammanhållningsfonden, Arbetspaket 2 – Support to SMEs – Increasing research and innovation in SMEs and SME development, Contract No 2014CE16BAT002, Final report, s. 10–11 och 14–17.

(6)  Se Zarotiadis och Gkagka (2013), ”European Union: A diverging Union?”, Journal of Post-Keynesian Economics, Vol. 35, s. 537–567.

(7)  Se rådets slutsatser av den 12 mars 2018, i vilka en vidareutveckling av den europeiska klusterpolitiken efterlystes i syfte att skapa kopplingar mellan regionala kluster och utvidga dem till alleuropeiska kluster i världsklass som bygger på principerna om smart specialisering och därigenom stödja skapandet av nya värdekedjor i hela Europa.

(8)  Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av EU:s makroregionala strategier (COM(2019) 21 final).

(9)  Sammanslutningen för Donaus handelskammare har undertecknat ett samarbetsavtal med forumet för adriatiska och joniska handelskammare i syfte att utbyta erfarenheter och samarbeta i projekt där de två strategierna kompletterar varandra.

(10)  Se exempelvis de nyligen upprättade SDSN Black Sea (http://sdsn-blacksea.auth.gr/ och http://unsdsn.org/news/2018/10/31/presenting-a-new-regional-chapter-sdsn-black-sea/), the Mediterranean SDSN (http://www.sdsn-mediterranean.unisi.it/) och SDSN northern Europe (https://www.unsdsn-ne.org/).

(11)  De specifika förslagen ligger i linje med den första rapporten om framstegen för europeiska strategiska klustersamarbeten ”Progress Report on the European Strategic Cluster Partnerships”, som tagits fram av Europeiska observatoriet för kluster och industriell förändring och som tillhandahåller en översikt över de första resultaten, erfarenheterna och goda metoderna som uppnåtts av den andra generationen av europeiska strategiska klustersamarbeten för internationalisering (ESCP-4i).

(12)  Detta behov av att öka finansieringen inom rimlig tid är också i linje med förslaget om gemensamma klusterinitiativ i Cosme-delen av programmet för den inre marknaden.