Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 52016IP0337

Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd (2015/2341(INI))

EUT C 204, 13.6.2018, p. 68–75 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Date of document:
13/09/2016; omröstningsdag
Date of vote:
13/09/2016
Date of debate:
12/09/2016
Author:
Europaparlamentet, Budgetutskottet, Utskottet för utveckling
Form:
Resolution på eget initiativ
Parliamentary term:
Åttonde valperioden
Internal reference:
2015/2341(INI)
Session:
2016-2017
Treaty:
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt , Fördraget om Europeiska unionen
Legal basis:
Link
Link
Link
Select all documents mentioning this document
Instruments cited:
Link

13.6.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 204/68

P8_TA(2016)0337

EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd

Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd (2015/2341(INI))

(2018/C 204/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av artikel 41.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivning av personer (EU:s förvaltningsfond för Afrika), inrättad vid toppmötet i Valletta om migration som ägde rum den 11 och 12 november 2015,

—

med beaktande av den gemensamma handlingsplanen som antogs under toppmötet i Valletta,

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (1), dess efterföljande ändringar och bilaga Ic (den fleråriga finansieringsramen för perioden 2014–2020), motsvarande elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF),

—

med beaktande av den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020, som utgör EU:s budget, och budgetposten under rubrik 4 (Europa i världen),

—

med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015,

—

med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016-2020 (SWD(2015)0182) och av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015 i vilken motsvarande handlingsplan för jämställdhet för 2016–2020 antagits,

—

med beaktande av Pekingplattformen från 1995 och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) från 1994 samt resultaten från deras översynskonferenser,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0221/2016), och av följande skäl:

A.

Det huvudsakliga målet med EU:s förvaltningsfond för Afrika, som undertecknades av kommissionens ordförande tillsammans med 25 EU-medlemsstater samt Norge och Schweiz, och som lanserades vid toppmötet i Valletta om migration den 12 november 2015 av de europeiska och afrikanska partnerna, är att hjälpa till att främja stabiliteten i regionerna och bidra till en bättre migrationshantering. Syftet med EU:s förvaltningsfond är rent konkret att ta itu med de bakomliggande orsakerna till destabilisering, tvångsförflyttning och irreguljär migration genom att främja motståndskraft, ekonomiska och lika möjligheter, säkerhet och utveckling.

B.

Det europeiska samförståndet om utveckling fortsätter att utgöra regleringsramen för EU:s utvecklingspolitik och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd bekräftar på nytt de grundläggande principerna för humanitärt bistånd. Fred har erkänts som avgörande för utveckling i den nya 2030-agendan för hållbar utveckling, och i målen för hållbar utveckling har mål nr 16 om fred och rättvisa införts. EU och dess partner på området humanitärt bistånd måste kunna säkerställa stöd och skydd utifrån behov och respekt för de principer om humanitära insatsers neutralitet, opartiskhet, humanitet och oberoende som fastställs i internationell rätt, särskilt internationell humanitär rätt.

C.

Afrika upplever en fortsatt mycket stor befolkningsökning och endast en långsam minskning av födelsetalen, en situation som inom en nära framtid kommer att leda till en kraftig ökning av den yngre befolkningen i arbetsför ålder, vilket skapar potentiellt stora sociala och ekonomiska fördelar. För att utrusta unga människor med den utbildning och de färdigheter som de behöver för att förstå sin potential och för att skapa sysselsättningsmöjligheter är det avgörande att främja stabilitet, hållbar ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och utveckling i regionen.

D.

EU:s förvaltningsfond är tänkt att vara ett utvecklingsverktyg som sammanför resurser från olika givare för att göra så att EU kan agera på ett snabbt, flexibelt kompletterande, transparent och samordnat sätt på en nödsituations olika aspekter.

E.

1,5 miljarder människor lever i instabila och konfliktdrabbade regioner världen över, och bräckliga stater och områden utan styrning sprider sig, vilket gör att många hamnar i fattigdom, laglöshet, grasserande korruption och våld. EU:s förvaltningsfond har utformats för att bistå 23 länder i tre afrikanska regioner (Afrikas horn, Sahel och Tchadsjöns bäcken samt Nordafrika) med några av Afrikas mest bräckliga stater som påverkas av migration, eftersom de är ursprungs-, transit- eller/och destinationsländer, och som kommer att dra störst nytta av denna form för ekonomiskt bistånd från EU. De stödberättigade ländernas afrikanska grannländer kan också, från fall till fall, gynnas av förvaltningsfondsprojekt med en regional dimension som syftar till att ta itu med regionala migrationsflöden och relaterade gränsöverskridande utmaningar.

F.

Syftet med EU:s förvaltningsfond är att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivning i ursprungs-, transit- och destinationsländerna genom följande fem prioriterade områden: 1) utvecklingsmässiga fördelar med migration, 2) laglig migration och mobilitet, 3) skydd och asyl, 4) förebyggande och bekämpande av irreguljär migration samt 5) återvändande, återtagande och återanpassning.

G.

EU:s bidrag uppgår till 1,8 miljarder euro, men kommissionen kan även begära ytterligare medel från EU:s medlemsstater och andra givare som motsvarar detta belopp. EU:s förvaltningsfond tjänar som ett komplement till EU:s befintliga bistånd till de regioner som omfattas av en summa på över 10 miljarder euro fram till år 2020 med målet att främja inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt.

H.

Två förvaltningsfonder inrättades 2014, nämligen förvaltningsfonden Bêkou med fokus på stabiliseringen och återuppbyggandet av Centralafrikanska republiken, vilket har gett positiva resultat, samt Madad-fonden som hanterar insatser med anledning av krisen i Syrien.

I.

FN:s befolkningsfonds (UNFPA) rapport ICPD Beyond 2014 Global Report offentliggjordes den 12 februari 2014, och i den betonar man att skyddet för kvinnor och ungdomar som drabbas av våld måste prioriteras på den internationella utvecklingsagendan.

J.

Förvaltningsfonderna är en del av ett för ändamålet särskilt utformat svar – som blottar de bristande resurser och den begränsade flexibilitet som kännetecknar EU:s budgetram – men som är livsavgörande för att säkerställa snabba och heltäckande åtgärder för att hantera humanitära kriser, inbegripet långvariga kriser.

K.

EU kommer att fortsätta med strävandena att i praktiken genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och efterföljande FN-resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet.

Anslagstilldelning och budgetmässiga aspekter

1.

 Europaparlamentet erinrar om att anslagstilldelningen kännetecknas av tre huvudfaser: löfte, åtagande och åtgärd/betalning. Parlamentet pekar emellertid på att lärdom måste dras från EU:s tidigare förvaltningsfonder. Parlamentet beklagar det faktum att de ekonomiska bidrag som medlemsstaterna gjort hittills fortfarande är för låga och endast uppgår till en liten bråkdel av unionens bidrag och därmed ligger långt från målet för det officiella åtagandet, det vill säga endast till 81,71 miljoner euro i april 2016 (eller 4,5 procent av planerade 1,8 miljarder euro). Löften och åtaganden måste omsättas till handling. Rådet och kommissionen erinras om att effektivt bistånd kännetecknas av en finansiering som genomförs i tid och på ett förutsägbart sätt, och parlamentet efterlyser att utbetalningen av dessa medel påskyndas.

2.

 Europaparlamentet välkomnar intentionen att betala ut medel snabbare och mer flexibelt i en nödsituation, och att sammanföra olika finansieringskällor för att kunna angripa migrations- och flyktingkrisen i alla dess dimensioner. Parlamentet kritiserar det faktum att kommissionen har kanaliserat anslag från målen och principerna för de grundläggande rättsakterna genom EU:s förvaltningsfond, eftersom detta strider mot de finansiella bestämmelserna och dessutom äventyrar EU:s långsiktiga politik. Parlamentet önskar därför att nya anslag ska användas när så är möjligt och att full insyn i finansieringens ursprung och destination ska säkerställas.

3.

 Europaparlamentet noterar att på området yttre åtgärder är EU:s förvaltningsfonder främst utformade för att möjliggöra snabba insatser vid en specifik katastrof eller efter inledande katastrof- eller krisinsatser genom att öka EU-medlemsstaternas och andra givares bidrag samtidigt som de europeiska insatsernas synlighet ökar globalt sett. Parlamentet betonar emellertid att medlemsstaterna inte bör ignorera sitt åtagande i fråga om att uppnå målet på 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa sina åtaganden både vad gäller målet på 0,7 % till offentligt utvecklingsbistånd och bidraget till EU:s förvaltningsfond för Afrika.

4.

 Europaparlamentet betonar fluktueringarna i de frivilliga bidragen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stå för sina åtaganden och att snabbt och effektivt matcha EU:s bidrag för att göra det möjligt för förvaltningsfonden att utveckla sin fulla potential, i stället för att ge det minimibelopp som krävs för att få rösträtt i förvaltningskommittén.

5.

 Europaparlamentet beklagar djupt att resultatet av förvaltningsfonderna blir att budgetmyndigheten förbigås och att budgetens enhet undermineras. Genom att inrätta detta ad hoc-instrument erkänner man att den fleråriga budgetramen (FBR) för 2014–2020 är underdimensionerad. Parlamentet påpekar att 85 procent av EU-budgeten utgörs av medlemsstaternas bidrag. Parlamentet anser att inrättandet av förvaltningsfonden i själva verket innebär en revidering av utgiftstaken för den nuvarande fleråriga budgetramen, eftersom medlemsstaternas bidrag höjs. Parlamentet betonar därför att skapande av finansieringsinstrument utanför EU-budgeten endast får ske i undantagsfall. Parlamentet beklagar djupt att det inte är representerat i förvaltningskommittén, trots att stora delar av medlen kommer från EU:s budget. Parlamentet önskar att budgetmyndigheten ska bjudas in att medverka i förvaltningskommittén.

6.

 Europaparlamentet noterar att EU:s anslag till EU:s förvaltningsfond för Afrika för närvarande huvudsakligen härrör från elfte Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet betonar att EU:s förvaltningsfond inrättades eftersom EU-budgeten och den fleråriga budgetramen saknar de resurser och den flexibilitet som krävs för att ta itu med de olika dimensionerna av sådana kriser på ett skyndsamt och heltäckande sätt. EU uppmanas att enas om att hitta en mer övergripande lösning för nödfinansiering inom ramen för detta års översyn av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och översynen av de externa finansieringsinstrumenten 2016, med syfte att öka effektiviteten och återverkan av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd i EU-budgeten.

7.

 Europaparlamentet vill i synnerhet se en ändamålsenlig översyn av utgiftstaket för att krismekanismerna ska kunna tas med i den fleråriga budgetramen, så att budgetens enhet återupprättas. Parlamentet anser att en revidering av den fleråriga budgetramen skulle ge ökad budgetmässig, demokratisk och juridisk säkerhet. Parlamentet understryker dessutom behovet att se över de finansiella bestämmelserna för att underlätta förvaltningen av medel ur EU:s budget och för att, som en del av en helhetsstrategi, få större synergier mellan EU:s budget, EUF och bilateralt samarbete för att öka effekterna av utvecklingsfinansieringen och bana vägen för EUF:s integrering i budgeten, samtidigt som nivån för tillgångar upprätthålls som planerat fram till 2021. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att förbättra budgetmyndighetens medverkan och bättre anpassa förvaltningsfonderna och andra mekanismer efter budgetreglerna, bland annat genom att låta dem synas i EU:s budget.

8.

 Europaparlamentet noterar att parlamentet har visat sitt ansvar som budgetmyndighet genom att godkänna en frigöring av medel för nödåtgärder. Parlamentet beklagar dock djupt att det ökade antalet nödinstrument leder till att gemenskapsmetoden överges. Parlamentet understryker sin vilja att bevara de grundläggande principerna för EU:s budget, särskilt enheten i budgeten och medbeslutandeförfarandet. Parlamentet anser att det nu verkligen finns ett akut behov av nytänkande när det gäller EU:s reaktionskapacitet vid stora kriser, särskilt i fråga om den budgetmässiga dimensionen. Parlamentet ställer som villkor för sitt godkännande av framtida förslag om krisverktyg att dessa dimensioner beaktas vid den fleråriga budgetramens halvtidsöversyn, som förväntas genomföras före utgången av 2016.

9.

 Europaparlamentet noterar att ytterligare medel har tagits från andra finansiella instrument inom EU:s budget, såsom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete med 125 miljoner euro, instrumentet för humanitärt bistånd med 50 miljoner euro samt det europeiska grannskapsinstrumentet med 200 miljoner euro.

10.

 Europaparlamentet noterar att av EU:s totala bidrag på 1,8 miljarder euro utgörs endast 1 miljard euro från Europeiska utvecklingsfondens reserv av kompletterande medel. Parlamentet är oroat över att finansieringen av EU:s förvaltningsfond eventuellt görs på bekostnad av andra utvecklingsmål. Parlamentet erinrar om att EU:s förvaltningsfond som verktyg bör komplettera redan befintliga instrument, och uppmanar kommissionen att säkerställa transparens och ansvarsutkrävande i fråga om användningen och summan av de medel från befintliga budgetposter som finansierar EU:s förvaltningsfond.

11.

 Europaparlamentet understryker kraftfullt att medel från Europeiska utvecklingsfonden och offentliga biståndskällor uteslutande får användas för ekonomisk, mänsklig och social utveckling i värdlandet, med särskilt fokus på de utvecklingsutmaningar som fastställts i beslutet om förvaltningsfonden. Parlamentet betonar att utveckling inte kan komma till stånd utan säkerhet. Parlamentet fördömer all användning av medel från Europeiska utvecklingsfonden och offentliga biståndskällor för migrationshantering och kontroll av alla andra insatser utan utvecklingsmål.

Finansiering av de minst utvecklade länderna

12.

 Europaparlamentet betonar att användningen av Europeiska utvecklingsfonden för att finansiera EU:s förvaltningsfond för Afrika kan påverka de biståndsmottagande länderna i Afrika som inte omfattas av förvaltningsfonden och i synnerhet de minst utvecklade länderna.

13.

 Europaparlamentet beklagar djupt att det redan låga utvecklingsbiståndet till de minst utvecklade länderna minskade för andra året i rad 2014, trots att det offentliga utvecklingsbiståndet är fortsatt viktigt för dessa länder, samt att biståndsandelen till dessa länder aldrig varit så låg på tio år. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att bistånd inte omfördelas från de fattigaste länderna för att täcka utgifterna för de pågående kriserna.

Det civila samhällets, de icke-statliga organisationernas, de lokala myndigheternas och de internationella organisationernas roll

14.

 Europaparlamentet anser att EU:s förvaltningsfond för Afrika bör bidra till utvecklingen i transitländer och migranternas ursprungsländer, stärka och förbättra lokala offentliga tjänster (sociala tjänster, hälsa, utbildning, näring, kultur), politiskt deltagande och förvaltning, i synnerhet genom lokalt förankrade projekt. Parlamentet anser att fonden bör bidra till utvecklingen av sysselsättningsmöjligheter inom lokala sektorer samtidigt som de mänskliga rättigheterna och miljön respekteras. I detta sammanhang måste lokala myndigheter rådfrågas som fullvärdiga partner så länge som det finns fullständiga garantier för effektivitet och god förvaltning i enlighet med principerna om biståndseffektivitet, och de bör även vara centrala aktörer med ansvar för offentliga tjänster som tillhandahålls på lokal nivå. Parlamentet anser att det civila samhället, icke-statliga organisationer, internationella organisationer och diasporagrupper bör utgöra ett komplement och spela en nyckelroll i arbetet med att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration och att förbättra lokala tjänster.

15.

 Europaparlamentet erinrar om att regionala och lokala myndigheter, organisationer inom det civila samhället och icke-statliga organisationer är naturliga partner för en effektiv utvecklingspolitik och att en fortlöpande dialog med nationella myndigheter och lokalsamhällen är avgörande för att fastställa gemensamma strategier och prioriteringar samt att tillåta en evidensbaserad ansats vid fondens genomförande, särskilt i stater som inte kan ge tillräckliga garantier i fråga om god förvaltning och transparens. Parlamentet kräver att subsidiaritetsprincipen och principen om egenansvar respekteras även på detta insatsområde. Parlamentet betonar att lokala myndigheter, det lokala civilsamhället, icke-statliga organisationer och internationella organisationer bör involveras ordentligt i planerings- genomförande- och utvärderingsfasen av EU:s förvaltningsfond. Kommissionen uppmanas förtydliga och formalisera samrådsförfarandena med dessa intressenter för att säkerställa deras faktiska deltagande i de diskussioner som äger rum i de operativa kommittéerna, med tydliga och transparenta kriterier för stödberättigande.

16.

 Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en bättre balans i finansieringen för mottagarländernas regeringar och i synnerhet för pålitliga aktörer i det civila samhället, som ofta tenderar att vara mer uppmärksamma på samhälleliga brister som kräver stöd.

17.

 Europaparlamentet erinrar om vikten med en strategi för motståndskraft där människorna och lokalsamhället står i centrum, och parlamentet är av den bestämda uppfattningen att förvaltningsfonden inte bara bör inriktas på ekonomisk utveckling, utan även på projekt på gräsrotsnivå med det specifika syftet att förbättra kvaliteten på grundläggande tjänster och att göra dem mer rättvisa och allmänt tillgängliga, samt utbildning för att utveckla lokala kompetenser, samt att tillmötesgå behoven hos utsatta befolkningsgrupper, inbegripet minoriteter.

Transparens och tydlighet för att uppnå målen bättre

18.

 Europaparlamentet erkänner den pågående flyktingkrisens komplexitet och mångdimensionella natur. Parlamentet varnar emellertid för den allvarliga risken för att EU:s utvecklingsbistånd kan missbrukas, i synnerhet i konfliktdrabbade länder där säkerhet, migration och utvecklingsfrågor är nära sammankopplade. Parlamentet understryker att de projekt som omfattas av EU:s förvaltningsfond, som upprättats genom medel som huvudsakligen ska användas för utvecklingsändamål, måste ha utvecklingsmål. Parlamentet betonar att projekt som syftar till att förstärka säkerhetskapaciteten i vissa länder måste utformas på ett sådant sätt att deras huvudfokus för slutresultaten är fattigdomsminskning samt mottagarländernas stabilitet.

19.

 Europaparlamentet påminner kommissionen och de myndigheter som direkt ska förvalta förvaltningsfonden om att de resurser som härrör från Europeiska utvecklingsfonden eller annan utvecklingsfinansiering enbart får användas för åtgärder som är direkt kopplade till utvecklingsbistånd. Parlamentet ber kommissionen att ge uttryckliga försäkringar om sådan användning och om säkerställande av regelbunden och heltäckande rapportering om hur dessa medel används.

20.

 Europaparlamentet betonar att EU:s budget inte får användas för direktfinansiering av operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser (artikel 41.2 i EU-fördraget), men att fredsbevarande insatser med utvecklingsmål inte utesluts uttryckligen. Parlamentet erinrar vidare om att i artiklarna 209 och 212 i EUF-fördraget utesluts inte uttryckligen finansieringen av kapacitetsuppbyggnad inom säkerhetssektorn.

21.

 Europaparlamentet uppmanar kommissionen, förvaltningskommittén och den operativa kommittén att först och främst sätta fokus på kapacitetsuppbyggnad, stabilitet och fred, motståndskraft, lokalbefolkningars välbefinnande och egenmakt, främjandet och skyddet och efterlevnaden av mänskliga rättigheter samt skapandet av sysselsättningsmöjligheter och utbildning, särskilt för kvinnor och ungdomar.

22.

 Europaparlamentet framhäver bestämt att det slutliga målet för EU:s utvecklingspolitik, enligt artikel 208 i EUF-fördraget, måste vara att minska och utrota fattigdom. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att samtidigt som EU:s bidrag till förvaltningsfonden främst härrör från offentliga biståndsresurser kommer denna finansieringsmekanism inte enbart att inriktas på utvecklingsorienterade mål. Parlamentet betonar att man inom förvaltningsfonden måste göra en tydlig, transparent och överförbar åtskillnad mellan finansieringsramarna för utvecklingsaktiviteter, å ena sidan, och de aktiviteter som rör migrationshantering, gränskontroller samt alla andra aktiviteter å andra sidan. Parlamentet betonar att om det offentliga utvecklingsbiståndet urvattnas, så att färre medel används för att bekämpa extrem fattigdom, skulle detta kunna urholka de avsevärda framsteg som gjorts inom den internationella utvecklingen och utgöra ett hot mot de nyligen antagna målen för hållbar utveckling.

En konsekvent EU-politik och åtaganden på människorättsområdet

23.

 Europaparlamentet uppmanar EU att vara mer konsekvent i sina insatser på området för internationellt utvecklingssamarbete av två anledningar: EU och medlemsstaterna bör, å ena sidan, agera enligt sina åtaganden och, å andra sidan, visa på övergripande samstämdhet i sina strategier och instrument för yttre förbindelser med den afrikanska regionen, särskilt när det gäller medförvaltningen i fråga om Cotonouavtalet mellan AVS-länderna och EU. Med hänsyn till det sistnämnda perspektivet anser parlamentet att förvaltningsfonden bör återspegla principen om en konsekvent politik för hållbar utveckling och komplementaritet mellan alla intressenter på utvecklingsområdet, och alla former av motsägelser mellan utvecklingsändamål och säkerhet, humanitär politik och migrationspolitik bör undvikas. Parlamentet hoppas att paketet om bättre lagstiftning kommer att bidra till att främja en mer konsekvent politik för hållbar utveckling genom att beakta utveckling och mänskliga rättigheter i alla dess konsekvensbedömningar.

24.

 Europaparlamentet erinrar om att de bestämmelser och kriterier som gäller för utvecklingsbistånd till projekt som finansieras av EU:s förvaltningsfond måste fastställas i enlighet med gemensamma värderingar och intressen, i synnerhet vad gäller respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s politik i fråga om samarbete kring säkerhet, migrationshantering och människohandel samt människosmuggling bör innehålla specifika bestämmelser som syftar till att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten, och då särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter, hbti-personers rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, barns rättigheter och minoriteters samt andra särskilt utsatta gruppers rättigheter. Parlamentet påpekar att EU måste uppmuntra arbetet med att bekämpa diskriminering på grund av religion eller övertygelse, kön, ras eller etniskt ursprung, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.

25.

 Europaparlamentet påpekar att förvaltningsfonderna måste bidra till att de långsiktiga målen om att säkerställa fred och stärka samhällsstyret i mottagländerna uppnås. Parlamentet betonar behovet att noggrant och systematiskt utvärdera vilken effekt de insatser har haft som finansierats av EU:s förvaltningsfond för Afrika i fråga om leveransen av humanitärt bistånd. Parlamentet understryker att EU:s förvaltningsfond inte bör undergräva EU:s långvariga utvecklingssamarbete. Parlamentet betonar att egenansvar och komplementaritet för långsiktiga och kortsiktiga projekt måste säkerställas, skyddas och anpassas till EU:s befintliga regionala och nationella strategier för Sahel, Guineabukten, Afrikas horn och Nordafrika. Parlamentet framhåller att en heltäckande lands- och sektorsspecifik diagnos krävs för en god anslagstilldelning, samt även i fråga om att utveckla nära partnerskap med många olika aktörer i det civila samhället. Parlamentet välkomnar den forskningskomponent som införlivats i EU:s förvaltningsfond som en potentiell möjlighet att skapa utvecklingsmöjligheter och synergieffekter mellan EU och de berörda länderna.

Mål och uppföljning

26.

 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka hur medel från EU:s förvaltningsfonder används och hur de anslås, samt att öka parlamentets granskningsbefogenheter i samband med EU:s förvaltningsfond. Parlamentet uppmanar i synnerhet rådet och kommissionen att regelbundet informera om de särskilda insatser som genomförts av både EU och de afrikanska staterna vid användningen av dessa medel och om vilka resultat som nåtts.

27.

 Europaparlamentet är oroat över den bristande samordningen mellan alla involverade aktörer i förvaltningen av EU:s förvaltningsfond (och i synnerhet mellan kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling (GD DEVCO) och dess generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo)), samt bristen på tydliga riktlinjer om hur finansiering kan säkerställas. Parlamentet beklagar bristen på tydlighet och transparens i fråga om finansieringskriterierna och den mängd medel som finns tillgänglig för det civila samhället genom EU:s förvaltningsfond. Parlamentet påminner om behovet av bättre kommunikation mellan kommissionen, medlemsstaterna och parlamentet i fråga om programplanering och genomförandeåtgärder av EU:s förvaltningsfond i allmänhet, med tanke på den framtida planeringen av eventuellt ytterligare förvaltningsfonder. Parlamentet påminner om att kommissionen måste iaktta särskild försiktighet för att säkerställa att dess åtgärder ligger i linje med och är samordnade med de regionala utvecklingsprogrammen (RDP), i syfte att undvika dubblering av insatser och säkerställa att huvudfokus ligger på utveckling och inte på gränskontroll och säkerhet på migranternas bekostnad. Kommissionen uppmanas, av samma skäl, och för att maximera det globala biståndets effekter och effektivitet, att upprätthålla en intensiv dialog med FN i fråga om EU:s förvaltningsfond. Kommissionen uppmanas även att intensifiera sina insatser för en mer systematisk konsekvensbedömning av sin politik och finansiering, inbegripet EU:s förvaltningsfond, särskilt med avseende på dess effekter på hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt att införliva resultaten av dessa bedömningar i sin politik och programplanering.

28.

 Europaparlamentet understryker den hittills bristande involveringen av parlamentet i samband med inrättandet av förvaltningsfonden och betonar behovet att garantera, genom en detaljerad och regelbunden rapportering från kommissionens sida, att parlamentet får möjlighet att granska hur förvaltningsfonden har genomförts.

29.

 Europaparlamentet anser att, med tanke på en förvaltningsfonds ovanligt stora flexibilitet och snabbhet, bör den periodiska rapporteringen till parlamentet åtminstone göras en gång var sjätte månad. Parlamentet betonar med kraft behovet av transparent resultatövervakning, utvärdering och ansvarsutkrävande.

30.

 Europaparlamentet anser att transparens, kommunikation och synlighet i samband med projekt som utvecklats inom ramen för förvaltningsfonden är av avgörande betydelse för att sprida resultaten samt involvera och öka känsligheten hos privata aktörer, lokala och regionala myndigheter, icke-statliga organisationer och det civila samhället i Europa för att skapa förutsättningar för ett större engagemang från medlemsstaternas sida och göra det lättare för dem att delta.

31.

 Europaparlamentet understryker att det behövs en noggrann övervakning av genomförandet av bestämmelserna som rör omfördelning, omplacering i ursprungsländerna, samt medlemsstaternas finansiella åtaganden, där särskild uppmärksamhet ägnas åt de mänskliga rättigheterna.

32.

 Europaparlamentet erinrar om att fokus för EU:s migrationspolitik först och främst bör vara att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration. Parlamentet betonar att EU:s migrationspolitik bör arbeta för att hjälpa till att skapa fred och stabilitet samt främja ekonomisk utveckling i överensstämmelse med det tredje, fjärde och femte målet, det sjunde delmålet i det tionde målet och sextonde målet för 2030-agendan för målen för hållbar utveckling, genom att samarbeta närmare med tredjeländer för att förbättra samarbetet kring incitament för frivilligt återvändande och återanpassning i migranternas ursprungsländer, som inkluderar högkvalificerade migranter, frivilligt återvändande och återtagande, på ett sätt som ökar deras möjligheter.

33.

 Europaparlamentet betonar att instabilitet och fysisk osäkerhet är de främsta orsakerna till tvångsförflyttningar, och parlamentet stöder därför ett genomförande av förvaltningsfonden som tar hänsyn till konfliktsituationen och som skulle prioritera konfliktförebyggande och statsbyggande åtgärder, god samhällsstyrning och främjandet av rättsstaten. Parlamentet anser att EU:s förvaltningsfond innebär en stor möjlighet för EU, som gör det möjligt för unionen att stärka sitt samarbete och sin politiska dialog med sina afrikanska partner, i synnerhet i fråga om effektivt genomförande av avtal om återvändande och återtagande, samt att skapa gemensamma strategier för hanteringen av migrationsströmmarna. Parlamentet pekar på behovet av en ansvarsfördelning mellan EU och unionens afrikanska partner i överensstämmelse med slutsatserna från toppmötet i Valletta i november 2015. Parlamentet anser emellertid att utvecklingsbistånd inte ska användas för att hejda flödet av migranter och asylsökande, och att de projekt som omfattas av EU:s förvaltningsfond inte bör användas som en förevändning för att förhindra avresor eller förstärka gränserna mellan länderna samtidigt som man bortser från de faktorer som driver människor från deras hem. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över det inflytande som EU:s förvaltningsfond kan ha på de mänskliga rättigheterna ifall en begränsning av migrantströmmarna innebär samarbete med länder som begår systematiska och/eller allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att fonden tjänar sina syften, att omedelbart hjälpa dem som är i behov av hjälp och att inte finansiera regeringar som kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet kräver att respekten för migranternas mänskliga rättigheter stärks i EU-finansierade projekt.

34.

 Europaparlamentet understryker att det att viktigt att förstå orsakerna till och följderna av internationell migration utifrån ett könsperspektiv, inklusive de beslutsprocesser som de omfattas av och de mekanismer som leder till migration. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor som är flyktingar och migranter är särskilt utsatta när de befinner sig i situationer där deras säkerhet inte kan säkerställas och där de kan utsättas för sexuellt våld eller utnyttjas. Parlamentet betonar att EU:s förvaltningsfond måste bidra till att skydda, stötta och/eller bistå utsatta migranter, flyktingar och offer för människohandel, och att särskild uppmärksamhet bör ägnas kvinnor och barn.

35.

 Europaparlamentet noterar att EU:s förvaltningsfond för Afrika inrättades efter toppmötet om migration i Valletta mellan Afrikas och EU:s stats- eller regeringschefer. Parlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet lämna en översikt över vilka konkreta handlingar som toppmötet resulterat i, särskilt på utvecklingsområdet, när det gäller att bekämpa smugglare och underteckna avtal om återvändande, återtagande och återanpassning. Parlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen de mandat som behövs för att ingå sådana avtal med de länder som berörs av förvaltningsfonden.

o

o o

36.

 Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och talmannen för Panafrikanska parlamentet

(1)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

Top