This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52016DC0534
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL on the implementation of Directive 2011/7/EU of the European Parliament and of the Council of 16 February 2011 on combating late payment in commercial transactions
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner
COM/2016/0534 final
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 26.8.2016
COM(2016) 534 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner
{SWD(2016) 278 final}
1.Rapportens syfte
I enlighet med artikel 11 i direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner 1 (nedan kallat direktivet), ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet, eventuellt tillsammans med lämpliga förslag, senast den 16 mars 2016. Eftersom direktivet om sena betalningar är ett initiativ inom ramen för kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) 2 omfattas denna utvärdering även av Refit-programmet, med syftet att utvärdera tillämpningen av direktivet och kontrollera att direktivet leder till de förväntade resultaten.
Denna rapport läggs fram i enlighet med det krav som ingår i direktivet.
2.Bedömning av direktivets ändamålsenlighet, effektivitet, enhetlighet, relevans och europeiska mervärde
Direktivet antogs den 16 februari 2011, och tidsfristen för införlivande av direktivet i den nationella lagstiftningen i alla medlemsstater löpte ut den 16 mars 2013.
Direktivet har följande särskilda mål:
Se till att borgenärerna betalas i tid och inrätta åtgärder som gör det möjligt för dem att på ett effektivt sätt utöva sina rättigheter vid sen betalning.
Inrätta åtgärder som effektivt avhåller gäldenärerna från sena betalningar eller från att introducera alltför långa avtalsenliga betalningsfrister.
Direktivet har även följande allmänna mål:
Effektivisera den inre marknaden genom förenklade betalningsrutiner inom EU.
Justera både lagstiftning och affärsklimat så, att de stöder betalning i tid vid handelstransaktioner för att göra det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering.
Denna rapport innehåller en bedömning av huruvida direktivet är på väg att uppnå sina mål, samt rekommendationer för hur direktivet kan tillämpas effektivare. Av tre anledningar har det varit svårt att göra en slutgiltig efterhandsutvärdering: det faktum att direktivet nyligen trätt i kraft, svårigheter att urskilja direktivets roll i de förändringar som skett i praktiken samt yttre faktorer, såsom finanskrisen och den ekonomiska situationen i vissa medlemsstater.
För denna utvärdering har kommissionen använt sig av följande:
(1)En extern studie 3 från 2015 som bland annat omfattade
dokumentanalyser av nationella lagar som införlivar direktivet och därtill relaterade s.k. mjuka åtgärder, gränsöverskridande uppgifter om genomsnittliga betalningsperioder insamlade av privata organisationer och andra offentliga uppgifter (t.ex. akademisk litteratur och nationella källor),
en representativ undersökning på nätet och ett offentligt samråd med totalt 2 950 svar, och
135 intervjuer med berörda parter från myndigheter och företag över hela EU, med 31 uppföljande intervjuer.
(2)Samråd med nationella experter och branschorganisationer under sammanträdet i expertgruppen för sena betalningar 4 den 24 november 2015.
(3)Klagomål, återkoppling och frågor från berörda parter.
(4)Offentligt tillgänglig information: rapporter, undersökningar, studier o.s.v.
Utvärderingen av direktivet genomfördes utifrån fem kriterier – ändamålsenlighet, effektivitet, enhetlighet, relevans och europeiskt mervärde – och den visade på följande:
(1)Direktivet har ökat medvetenheten om problemet med sena betalningar och satt frågan högt på den politiska dagordningen. På grund av de förstärkta åtgärderna och de nya kraven, särskilt på myndigheter, har tillämpningen av direktivet gett upphov till ett stort intresse på medlemsstatsnivå. Det har resulterat i att de styrande myndigheterna i ett antal medlemsstater nu antar strukturella och frivilliga åtgärder för att stödja bestämmelserna i direktivet och på så sätt underlätta övergången och ta itu med nationsspecifika frågor på området. Det innebär att företag blir alltmer förtrogna med bestämmelserna om sena betalningar och vilka rättigheter de har i dessa fall.
(2)Den genomsnittliga betalningstiden inom EU håller långsamt på att minska i både den offentliga och den privata sektorn. Den externa efterhandsutvärderingen visade dock att offentliga enheter i mer än hälften av medlemsstaterna ännu inte respekterar den lagstadgade tidsfristen på 30 dagar. I vissa av de här fallen har det genomförts ytterligare åtgärder och den övergripande trenden visar redan på förbättringar. Inom den privata sektorn verkar de tidsfrister som anges i direktivet i stort sett respekteras, med undantag av negativa resultat i några få medlemsstater.
(3)Ungefär hälften av alla borgenärer utövar inte den rätt som fastställs i direktivet att utkräva dröjsmålsränta, ersättning och indrivningskostnader av rädsla att skada handelsförbindelsen. Den externa utvärderingen visade dessutom att många små och medelstora företag av samma skäl fortsätter att godta de långa betalningsfrister som större företag kräver att få. Detta är en inneboende aspekt i företagskulturen som följer på de olika företagens ställning i leveranskedjan, deras storlek och beroendeställning sinsemellan samt vissa andra faktorer (t.ex. särskilda villkor inom en viss sektor).
(4)För tillfället finns inte mycket belägg för att direktivet har haft en mätbar inverkan på företagens likviditet och underlättat gränsöverskridande handel. I och med att direktivet hittills inte har haft någon större inverkan på betalningsmoralen, kommer det sannolikt att krävas mer tid för att uppnå de allmänna målen. På grund av de många olika anledningarna till sena betalningar kommer det dessutom att även framöver innebära en utmaning att avgöra om de iakttagna praktiska förändringarna endast beror på direktivet eller om de även beror på andra faktorer, t.ex. en allmän förbättring av de ekonomiska förutsättningarna.
(5)Å ena sidan har flera faktorer bidragit till en effektiv tillämpning av direktivet, t.ex. åtgärder på nationell nivå (t.ex. uppförandekoder för snabba betalningar) som har varit till hjälp i arbetet för att uppnå direktivets mål. Dessutom har det visat sig fungera bra med forum som möjliggör utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna om hantering av sena betalningar, t.ex. expertgruppen för sena betalningar. Det har även visat sig effektivt med fortsatt kunskapsspridning från kommissionens och nationella experters sida.
(6)Å andra sidan har det noterats vissa faktorer som kan förhindra en effektiv tillämpning av direktivet:
När det gäller den offentliga sektorn verkar de medlemsstater som ingår i anpassningsprogram – som kräver att omedelbar betalning av löpande fakturor vägs mot avbetalning av ackumulerad skuld – ha svårt att följa bestämmelserna i direktivet.
När det gäller den privata sektorn har det faktum att direktivet medger en viss flexibilitet vid handel mellan företag utnyttjats av ett antal större företag. De har dragit fördel av sin starkare marknadsposition och krävt orättvisa avtalsvillkor hos mindre leverantörer. Såsom angetts ovan väljer mindre företag att inte utöva sina rättigheter vid sena betalningar, av rädsla att skada handelsförbindelsen. Denna inneboende marknadsobalans kan inte åtgärdas enbart genom lagstiftning, utan skulle kunna hanteras med ett mer systematiskt bruk av mjuka åtgärder och tvistlösningar utanför domstol, t.ex. medling och alternativa tvistlösningsmekanismer.
Utvärderingen visar att aktörerna behöver tydligare tolkningar av flera av de viktigaste begreppen i direktivet, t.ex. ”grovt oskälig”, ”uttryckligen” och ”objektivt motiverat mot bakgrund av avtalets särskilda karaktär eller inslag”. Även startpunkten för uträkning av betalningsperiod ansågs vara otydlig.
Bristen på ett obligatoriskt, gemensamt övervakningssystem gör det mycket utmanande att kontrollera om tillämpningen av direktivet leder till positiva resultat.
(7)Direktivet har visat sig vara ett effektivt verktyg på så vis att dess tillämpning innebär att kostnaderna för att följa bestämmelserna blir små för både företag och offentliga myndigheter. Dessa kostnader omfattar bland annat rapportering, administrativa bördor samt övergång till och tillämpning av direktivet, liksom eventuella relaterade frivilliga åtgärder. Dock kan kostnaderna kopplade till tillämpningen av direktivet komma att bli mer betydande, särskilt för företag, om betalningsfristerna måste kortas ner för att följa direktivets kriterier. Detta skulle innebära en första, större finansiell överföring som sannolikt skulle påverka företagets likviditet. Sammantaget bedöms dock kostnaderna kompenseras av de förväntade resultaten. Den externa utvärderingen visade att varje gång betalningsförseningarna minskas med en dag, sparar europeiska företag uppskattningsvis 158 miljoner euro i finansieringskostnader 5 .
(8)Direktivet överensstämmer med annan EU-politik som syftar till att skapa rättvisa spelregler och främja företagens konkurrenskraft. Lagstiftningen kompletteras av ett antal EU-rättsakter om indrivning av skulder. Initiativ såsom det europeiska småmålsförfarandet 6 , det europeiska betalningsföreläggandet 7 och den europeiska exekutionstiteln 8 förser borgenärer med förenklade förfaranden för indrivning av fordringar som är helt förenliga med bestämmelserna i direktivet.
(9)Sena betalningar är fortfarande en högst aktuell fråga för företag i hela EU. Den externa utvärderingen visar att fyra av fem företag har fortsatt att drabbas av sena inbetalningar sedan direktivet först införlivades i medlemsstaternas rättssystem, Även om direktivet bidrar till arbetet mot försenade inbetalningar behövs även ”mjuka” åtgärder som kan vara till hjälp i sådant som rör företagskultur, t.ex. obalanser på marknaden – även sådana som uppstår på grund av företags olika storlek.
(10)Det råder allmän enighet om att direktivet skapar ett betydande EU-mervärde. Betalningsrutinerna inom EU har harmoniserats, vilket undanröjer osäkerhet och gradvis bör leda till ökad gränsöverskridande handel. Detta hade inte kunnat uppnås om medlemsstaterna hade agerat på olika sätt.
3.Slutsatser och rekommendationer
Tillämpningen av direktivet befinner sig i ett tidigt skede och förbättringarna av de genomsnittliga betalningsperioderna är fortfarande blygsamma. Även om företagen har goda kunskaper om de rättigheter som de har genom direktivet, utnyttjar de inte dessa i särskilt hög grad. Flera faktorer verkade hindra en effektiv tillämpning av direktivet, t.ex. bristen på ett gemensamt övervakningssystem, otydligheter kring vissa centrala begrepp i direktivet och marknadsobalansen mellan större och mindre företag. Direktivet har dock konstaterats överensstämma med annan EU-lagstiftning och EU-politik: det är fortfarande relevant och har skapat ett europeiskt mervärde.
Med grund i detta rekommenderas att direktivet bevaras i sin nuvarande form. Det kommer att krävas mer tid innan alla resultat från direktivet går att se. För att snabba på den hittills positiva effekt som direktivet har haft föreslås följande åtgärder som medlemsstaterna kan genomföra och kommissionen kommer att genomföra:
Att genomföras av medlemsstaterna:
Inrätta ett system eller förfarande för att övervaka framsteg samt rapportera och offentliggöra uppgifter om genomsnittliga betalningstider inom både den offentliga och den privata sektorn. Kommissionen kommer att erbjuda vägledning för upprättandet av en gemensam metod för beräkningen av betalningsfrister och underlätta utbytet av bästa praxis för rapporteringsmetoder vid expertgruppsmötena en gång i halvåret.
Behålla frågan om sena betalningar högt på den politiska dagordningen genom att fortsätta att sprida kunskap om frågan nationellt.
Uppmuntra utvecklingen av stödinitiativ och genomförandet av dessa – t.ex. uppförandekoder för snabba betalningar, medling, incitament för punktlig betalning (lyfta fram de som betalar i tid) osv.
Att genomföras av kommissionen:
Genomföra riktade undersökningar i medlemsstaterna för att fastställa bästa praxis inom olika sektorer som bidrar till ett effektivare genomförande av direktivet, bedöma resultaten och sprida information via olika kanaler.
Fortsätta att tillhandahålla vägledning och utbyta bästa praxis i olika former (expertgruppsmöten, meddelanden om hur lagstiftningen bör tolkas).
Undersöka möjligheten att samla in jämförbara uppgifter om hur de nationella domstolsväsendena fungerar vid genomförandet av det påskyndande kravförfarandet för obestridda fordringar och redovisa resultaten i resultattavlan för rättsskipningen i EU.
Regelbundet utvärdera direktivets inverkan och måluppfyllelse, med hänsyn till att vissa effekter antagligen tar längre tid att slå igenom.
