Help Print this page 
Title and reference
Ett europeiskt småmålsförfarande

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Ett europeiskt småmålsförfarande

Europeiska unionens (EU) småmålsförfarande tillämpas vid gränsöverskridande mål på privaträttens område när värdet av en fordran inte överstiger 2 000 euro. Förfarandet har tillämpats i alla EU-länder utom Danmark sedan 2009 och fungerar som ett alternativ till nationell lagstiftning.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande.

SAMMANFATTNING

Syftet med det europeiska småmålsförfarandet är att förenkla och påskynda handläggningen av gränsöverskridande tvister om mindre värden samt minska kostnaderna. Fordringens värde (när den mottogs av domstolen) får inte överstiga 2 000 euro. Domar erkänns och verkställs i andra EU-länder utan att det krävs en verkställighetsförklaring. Det europeiska småmålsförfarandet är ett frivilligt alternativ till de möjligheter som redan ges i medlemsstaternas lagstiftning.

Tillämpningsområde

Det europeiska småmålsförfarandet tillämpas när minst en av parterna har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen.

Den tillämpas inte på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar vid utövandet av statens myndighet (acta iure imperii). Den ska heller inte tillämpas på ärenden som t.ex.

  • fysiska personers rättsliga status eller rättskapacitet,
  • familjerättsliga frågor,
  • konkurs,
  • social trygghet,
  • skiljeförfaranden,
  • arbetsrätt,
  • nyttjanderätt till egendom, utom talan om penningfordringar,
  • kränkningar av privatlivet eller personlighetsskyddet (t.ex. ärekränkning).

Förfarande

Det europeiska småmålsförfarandet kräver inte att parterna företräds av advokat, och det fungerar på följande sätt:

Inlämning av ansökan

Ansökan om småmålsförfarande lämnas in direkt till den behöriga domstolen, och görs via ett ansökningsformulär A, som finns i förordningens bilagor. I formuläret ska käranden beskriva vad tvisten gäller, yrkat belopp osv. Om ansökan förefaller vara obefogad (se nedan) underrättar domstolen käranden om detta. Återkallas inte ansökan, skall domstolen behandla den i enlighet med gällande processrätt i den medlemsstat där förfarandet äger rum.

Rättelser eller kompletteringar av ansökan

Om de uppgifter som käranden har tillhandahållit är otillräckliga, skickar domstolen ytterligare ett formulär, formulär B, och begär att käranden kompletterar ansökan inom en bestämd tidsfrist. Ansökan avvisas om käranden inte kompletterar sin ansökan inom tidsfristen, eller om ansökan är uppenbart ogrundad eller obefogad.

Delgivning av svaranden

När domstolen mottagit ett korrekt ifyllt ansökningsformulär ska den fylla i svarsformuläret (formulär C). Formuläret ska delges svaranden inom 14 dagar, tillsammans med en kopia av ansökan och eventuella styrkande handlingar. Delgivningen ska skickas med post genom rekommenderat brev med daterat mottagningsbevis. Om detta inte är möjligt måste andra metoder användas för att delge svaranden.

Svarandens svar

Svaranden ska skicka sitt svar inom 30 dagar efter delgivningen av svarsformuläret. Inom 14 dagar efter mottagandet av svarandens svar ska käranden av domstolen delges en kopia tillsammans med eventuella relevanta styrkande handlingar.

Eventuella genkäromål som svaranden lägger fram med användning av formulär A ska delges käranden. Käranden har då 30 dagar på sig att svara. Om genkäromålet överstiger gränsvärdet 2 000 euro behandlas käromålet och genkäromålet i enlighet med gällande processrätt i den medlemsstat där rättegången äger rum.

Beslut och tidsfrister

Domstolen ska fatta beslut inom 30 dagar från det att den tagit emot svaren från svaranden eller käranden (vid genkäromål). Den kan dock be parterna lämna ytterligare uppgifter inom en tidsfrist på högst 30 dagar. Domstolen kan också besluta att ta upp bevisning eller kalla parterna till en förhandling (se nedan). En sådan ska i så fall hållas inom 30 dagar efter kallelsen. I dessa fall meddelar domstolen fortfarande en dom inom 30 dagar, men från och med det datum när den har mottagit all information som behövs eller hållit förhandlingen.

Om parterna inte svarar inom de tidsfrister som angivits ska domstolen trots detta meddela en dom. Domen får inte omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten. På begäran av en part ska domstolen utan extra kostnad fylla i formulär D och utfärda detta som intyg på att en dom meddelats.

Förhandling

En förhandling hålls endast om det är nödvändigt eller om någon av parterna har begärt den. Förhandlingen får vägras om det står klart att den inte är nödvändig för en rättvis handläggning av målet. Förhandlingen kan hållas genom videokonferens eller med hjälp av liknande teknik.

Bevisupptagning

Domstolen fastställer metoden för bevisupptagning samt hur omfattande bevismaterial som krävs för domen. Den ska använda den enklaste och minst betungande metoden.

Åtgärder för verkställande

Verkställande av domen ska ske enligt den verkställande medlemsstatens processrätt. Den part som ansöker om verkställighet ska lämna in en styrkt kopia av domen och av intyget (ovannämnda formulär D), vid behov översatt av en behörig person till det officiella språket i verkställighetsmedlemsstaten. Myndigheterna får inte begära någon säkerhet, borgen eller deposition på den grunden att käranden är utländsk medborgare eller inte har sin hemvist eller vanliga vistelseort i verkställighetsmedlemsstaten. Parterna ska dessutom inte åläggas att ha ett ombud eller en postadress i verkställighetsmedlemsstaten, utöver särskilda representanter som har behörighet för verkställighetsförfarandet.

Hinder mot verkställighet

Domstolen i verkställighetsmedlemsstaten kan efter ansökan från svaranden vägra verkställighet om

  • domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats mellan samma parter i en tvist som gäller samma sak,
  • den tidigare domen meddelades i verkställighetsmedlemsstaten eller uppfyller alla nödvändiga villkor för erkännande i den staten,
  • domarnas oförenlighet inte åberopades och inte kunde ha åberopats som en invändning när domen i det europeiska småmålsförfarandet meddelades.

Om en part har överklagat en dom som meddelats i det europeiska småmålsförfarandet kan verkställighetsmedlemsstaten begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, göra verkställigheten beroende av att det ställs en säkerhet eller, i undantagsfall, förklara verkställighetsförfarandet vilande.

Överklagande

Överklagande av en dom som meddelats i det europeiska småmålsförfarandet är möjligt om överklagandet sker i enlighet med domstolslandets lagstiftning.

Omprövning

Svaranden kan begära en omprövning av en dom vid den domstol där domen meddelades, om

  • delgivningen av ansökan eller kallelsen till en förhandling inte åtföljdes av ett mottagningsbevis, och om delgivning utan svarandens förskyllan inte har skett i så god tid att denne haft möjlighet att förbereda sitt svaromål,
  • svaranden, utan egen förskyllan, var förhindrad att protestera mot fordran på grund av force majeure eller särskilda omständigheter.

Svaranden ska i ett sådant fall handla utan dröjsmål. Om en förnyad prövning är motiverad, ska den tidigare domen upphävas.

Domstolen ålägger inte parterna att göra en rättslig bedömning av yrkandet. Vid behov ska domstolen upplysa parterna om procedurfrågor och, om så är lämpligt, försöka uppnå förlikning mellan dem.

Språk och översättningar

Ansökan måste lämnas in på det språk som används vid domstolen. Detta ska också användas i svaret, eventuellt genkäromål, beskrivning av styrkande handlingar, nödvändiga dokument osv.

Kostnader

Den förlorande parten ska bära kostnaderna för förfarandet. Domstolen ska inte tilldöma den vinnande parten ersättning för sådana kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande - Förfallodatum

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 861/2007

1.8.2007 Tillämpas från 1.1.2009 (art. 25 från 1.1.2008)

-

EUT L 199, 31.7.2007

Senast ändrat den 23.03.2014

Top