Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
Ett europeiskt småmålsförfarande

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
Multilingual display
Text

Ett europeiskt småmålsförfarande

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 861/2007 inrättandet av ett europeiskt småmålsförfarande

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

  • Den inför ett europeiskt småmålsförfarande.
  • Syftet med det europeiska småmålsförfarandet är att förenkla och påskynda handläggningen av gränsöverskridande tvister om mindre värden samt minska kostnaderna.
  • Det är i princip ett skriftligt förfarande som inte kräver fysisk närvaro i domstol. Domstolen kan emellertid besluta om en muntlig förhandling.
  • Fordringens värde (när den mottogs av domstolen) får inte överstiga 2 000 euro.
  • Den säkerställer att domar erkänns och verkställs i andra EU-länder utan att det krävs en verkställighetsförklaring.
  • Det europeiska småmålsförfarandet är ett frivilligt förfarande som existerar parallellt med EU-ländernas lagstiftning. Det är ett frivilligt förfarande.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

  • Det europeiska småmålsförfarandet tillämpas när minst en av parterna har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i ett annat EU-land än det medlemsland där den domstol vid vilken talan väckts är beläget.
  • Det kan användas för att indriva fordringar på privaträttens område. Det tillämpas inte på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar vid utövandet av statens myndighet (”acta iure imperii”). Den ska heller inte tillämpas på ärenden som t.ex.
    • fysiska personers (dvs. människors) rättsliga status eller rättskapacitet,
    • familjerättsliga frågor,
    • konkurs,
    • social trygghet,
    • skiljeförfaranden,
    • arbetsrätt,
    • nyttjanderätt till egendom, utom talan om penningfordringar,
    • kränkningar av privatlivet eller personlighetsskyddet (t.ex. ärekränkning).

Förfarande

Det europeiska småmålsförfarandet kräver inte att parterna företräds av advokat, och det fungerar på följande sätt:

Inlämning av ansökan

  • Ansökan om småmålsförfarande lämnas in direkt till den behöriga domstolen, och görs via ett ansökningsformulär (formulär A, i förordningens bilagor). I formuläret ska käranden beskriva vad tvisten gäller, yrkat belopp osv. Om ansökan förefaller faller utanför förfarandets tillämpningsområde underrättar domstolen käranden om detta. Återkallas inte ansökan, ska domstolen behandla den i enlighet med gällande processrätt i det medlemsland där förfarandet äger rum.

Rättelser eller kompletteringar av ansökan

  • Om de uppgifter som käranden har tillhandahållit är otillräckliga, skickar domstolen ytterligare ett formulär, formulär B, och begär att käranden kompletterar ansökan inom en bestämd tidsfrist. Ansökan avvisas om käranden inte kompletterar domstolens begäran i tid, eller om begäran är uppenbart ogrundad eller obefogad.

Delgivning av svaranden

  • När domstolen mottagit ett korrekt ifyllt ansökningsformulär ska den fylla i svarsformuläret (formulär C). Formuläret måste delges svaranden inom 14 dagar, tillsammans med en kopia av ansökan och eventuella styrkande handlingar. Delgivningen ska skickas med post genom rekommenderat brev med daterat mottagningsbevis. Om detta inte är möjligt måste andra metoder användas för att delge svaranden.

Svarandens svar

  • Svaranden ska skicka sitt svar inom 30 dagar efter delgivningen av svarsformuläret. Inom 14 dagar efter mottagandet av svarandens svar ska käranden av domstolen delges en kopia av svaret tillsammans med eventuella relevanta styrkande handlingar.
  • Eventuella genkäromål som svaranden lägger fram med användning av formulär A ska delges käranden. Käranden har då 30 dagar på sig att svara. Om genkäromålet överstiger gränsvärdet 2 000 euro behandlas käromålet och genkäromålet i enlighet med gällande processrätt i det medlemsland där rättegången äger rum.

Beslut och tidsfrister

  • Domstolen ska fatta beslut inom 30 dagar från det att den tagit emot svaren från svaranden eller käranden (vid genkäromål). Den kan dock be parterna lämna ytterligare uppgifter inom en tidsfrist på högst 30 dagar. Domstolen kan också besluta att ta upp bevisning eller kalla parterna till en förhandling (se nedan). En sådan ska i så fall hållas inom 30 dagar efter kallelsen. I dessa fall meddelar domstolen fortfarande en dom inom 30 dagar, men från och med det datum när den har mottagit all information som behövs eller hållit förhandlingen.
  • Om parterna inte svarar inom de tidsfrister som angivits ska domstolen trots detta meddela en dom. På begäran av en part ska domstolen, för att underlätta gränsöverskridande verkställande (utan extra kostnad), fylla i formulär D och utfärda detta som intyg på att en dom meddelats.

Förhandling

  • En förhandling hålls endast om det är nödvändigt eller om någon av parterna har begärt den. Förhandlingen får vägras om det står klart att den inte är nödvändig för en rättvis handläggning av målet. Förhandlingen kan hållas genom videokonferens eller med hjälp av liknande teknik.

Bevisupptagning

  • Domstolen fastställer metoden för bevisupptagning samt hur omfattande bevismaterial som krävs för domen. Den ska använda den enklaste och minst betungande metoden.

Åtgärder för verkställande

  • Domen kan inte omprövas i sak i verställighetsmedlemslandet.
  • Verkställande av domen ska ske enligt det verkställande medlemslandets processrätt. Den part som ansöker om verkställighet ska lämna in en styrkt kopia av domen och av intyget (ovannämnda formulär D), vid behov översatt av en behörig person till det officiella språket i verkställighetsmedlemslandet. Myndigheterna får inte begära någon säkerhet, borgen eller deposition på den grunden att käranden är utländsk medborgare eller inte har sin hemvist eller vanliga vistelseort i EU-landet som är verkställighetsland. Parterna ska dessutom inte åläggas att ha ett ombud eller en postadress i verkställighetslandet, utöver särskilda representanter som har behörighet för verkställighetsförfarandet.

Hinder mot verkställighet

  • Domstolen i verkställighetsmedlemslandet kan efter ansökan från svaranden vägra verkställighet om
    • domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats mellan samma parter i en tvist som gäller samma sak,
      • den tidigare domen meddelades i verkställighetslandet eller uppfyller alla nödvändiga villkor för erkännande i det landet,
      • domarnas oförenlighet inte åberopades och inte kunde ha åberopats som en invändning när domen i det europeiska småmålsförfarandet meddelades.
  • I det fall en part har överklagat en dom som meddelats i det europeiska småmålsförfarandet kan verkställighetsmedlemslandet begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, göra verkställigheten beroende av att det ställs en säkerhet eller, i undantagsfall, förklara verkställighetsförfarandet vilande.

Överklagande

  • Överklagande av en dom som meddelats i det europeiska småmålsförfarandet är möjligt om överklagandet sker i enlighet med domstolslandets lagstiftning.

Omprövning

  • Svaranden kan begära en omprövning av en dom vid den domstol där domen meddelades, om
    • delgivningen av ansökan eller kallelsen till en förhandling inte åtföljdes av ett mottagningsbevis, och om delgivning utan svarandens förskyllan inte har skett i så god tid att denne haft möjlighet att förbereda sitt svaromål,
    • svaranden, utan egen förskyllan, var förhindrad att protestera mot fordran på grund av force majeure eller särskilda omständigheter.
  • Svaranden ska i ett sådant fall handla utan dröjsmål. Om en förnyad prövning är motiverad, ska den tidigare domen upphävas.
  • Domstolen ålägger inte parterna att göra en rättslig bedömning av yrkandet. Vid behov ska domstolen upplysa parterna om procedurfrågor och, om så är lämpligt, försöka uppnå förlikning mellan dem.

Språk och översättningar

  • Ansökan måste lämnas in på det språk som används vid domstolen. Detta ska också användas i svaret, eventuellt genkäromål, beskrivning av styrkande handlingar, nödvändiga dokument osv.

Kostnader

  • Den förlorande parten ska bära kostnaderna för förfarandet. Domstolen ska inte tilldöma den vinnande parten ersättning för sådana kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet.

Ändring

Förordning (EU) 2015/2421 ändrar förordning (EG) nr 861/2007. Den kommer att gälla fr.o.m. de 14 januari 2017.

Förordningen gäller inte i Danmark.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har tillämpats sedan den 1 januari 2009, förutom de regler som kräver att EU-länder underrättar kommissionen om domstols behörighet, kommunikationssätt och överklaganden (artikel 25), som trädde i kraft 1 januari 2008.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1–22).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 861/2007 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2421 av den 16 december 2015 om ändring av förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande och förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 341, 24.12.2015, s. 1–13).

Senast ändrat 29.09.2016

Top