16.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/28

1.1

EESK välkomnar det nya meddelandet som syftar till att ge medlemsstaterna vägledning om det bästa sättet att utnyttja offentliga ingrepp. Vi ser det som en möjlighet att ge politiken en ny inriktning med beaktande av de erfarenheter som medlemsstaterna har gjort hittills, att blåsa nytt liv i integreringen av EU:s elmarknad genom en tydligare inriktning på alla medborgares välfärd (i synnerhet de mest utsattas) och att utrota energifattigdomen i EU.

1.2

EESK rekommenderar att begreppen ”offentligt ingrepp” och ”statligt stöd” förtydligas. Att utnyttja offentliga ingrepp på bästa sätt innebär inte att ingrepp eller stöd systematiskt ska minska eller öka, utan att de ska utnyttjas optimalt.

1.3

EESK efterlyser större europeisk enhetlighet i fråga om nationella och lokala offentliga ingrepp för att undvika risken för kontraproduktiva konsekvenser.

1.4

EESK rekommenderar kommissionen att se till att meddelandets målsättningar inte hindrar genomförandet av Europa 2020-målen.

1.5

En mer integrerad, fullständigare och smidigare elmarknad bör gynna producenterna och konsumenterna (inbegripet små och medelstora företag, hantverksföretag och andra småskaliga producenter). Nationsgränserna medför dock fortfarande stora hinder i fråga om bestämmelser, överföringskapacitet, prisstruktur osv.

1.6

Kommittén vill erinra om vikten av att snabbt utveckla transportinfrastrukturen och stärka sammanlänkningarna av elnät.

1.7

EESK ställer sig bakom tanken på en ”europeisering” av stödsystemen för förnybara energikällor och uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla mekanismerna för samarbete mellan medlemsstaterna för att främja gränsöverskridande stöd.

1.8

Stödet för ny teknik bör omprövas i takt med att tekniken mognar. EESK anser att kommissionen bör tillhandahålla en tydlig definition av begreppet ”mogen energikälla” – en definition som kan utvecklas med tiden.

1.9

Vi instämmer i att den interna elmarknaden inte är ett självändamål. Den måste utformas till förmån för alla konsumenter, särskilt de mest utsatta. EESK stöder tanken på att utveckla åtgärder på EU-nivå för att stärka användarnas inflytande på den europeiska elmarknaden, så att de blir mer av ”konsument-aktörer”. EESK uppmanar kommissionen att öka sina insatser i detta avseende och ta fram åtgärder och initiativ som syftar till ett optimalt utnyttjande av offentliga ingrepp för att utrota energifattigdomen.

1.10

Kommittén betonar att el är en oumbärlig råvara och bör behandlas som en sådan. En medlemsstat får för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset införa vissa skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Tillgång till energi för alla bör stå i centrum för EU:s energipolitik, och borde fastställas i fördraget. Ett optimalt utnyttjande av offentliga ingrepp i energisektorn bör av konkurrensskäl inte resultera i en minskning eller begränsning av de skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som medlemsstaterna har beslutat att införa. Kommittén uppmanar kommissionen att vara särskilt vaksam i detta avseende och vidta åtgärder för att på ett bättre sätt säkra skyldigheterna avseende allmännyttiga tjänster och för att ytterligare stärka dem, trots de begränsningar som de nuvarande åtstramningsåtgärderna innebär.

2.1

Europeiska unionen ställde 2008 upp ambitiösa mål för sitt klimat- och energiarbete (3x20). Den nya europeiska klimat- och energiramen för 2030 av den 22 januari 2014 kommer att behandlas i ett kommande EESK-yttrande. Medlemsstaterna har gjort framsteg när det gäller målet om förnybar energi, till stor del på grund av offentliga ingrepp.

2.2

I februari 2011 förklarade dessutom EU:s stats- och regeringschefer att målet var att fullborda inre marknaden för energi senast 2014. Efter det har kommissionen offentliggjort ett antal dokument med koppling till detta mål. Den 15 november 2012 offentliggjorde kommissionen ett meddelande med titeln ”För en välfungerande inre marknad för energi”, med en första bedömning av den inre marknaden för energi och en handlingsplan för hur den ska kunna fullbordas. Meddelandet följdes upp med en offentlig hearing om den inre energimarknaden, kapaciteten för att säkerställa tillräcklig energiproduktion och kapacitetsmekanismer.

2.3

Den 5 november 2013 offentliggjorde kommissionen ett annat meddelande, nämligen ”Fullbordande av den inre marknaden för el och utnyttjande av offentliga ingrepp på bästa sätt”, tillsammans med fem dokument som har utarbetats av kommissionens avdelningar med vägledning om kapacitetsmekanismer, stödmekanismer för förnybara energikällor, samarbetsarrangemang mellan medlemsstater när det gäller förnybara energikällor och lösningar som bygger på styrning av efterfrågan.

2.4

Kommissionen noterar att inrättandet av den inre marknaden och strävan att uppfylla klimat- och energimålen har lett till nya utmaningar som kräver nya former av offentliga ingrepp, främst på nationell nivå, t.ex. när det gäller att utveckla och stödja förnybara energikällor, säkerställa tillräcklig produktionskapacitet, etc.

2.5

Syftet med det nu aktuella meddelandet från kommissionen är att ge medlemsstaterna vägledning om det bästa sättet att utnyttja offentliga ingrepp, justera befintliga interventionsåtgärder samt utforma nya. Om de offentliga ingreppen inte är väl utformade kan det allvarligt störa marknaden och driva upp elpriserna för hushåll och företag. Kommissionen har därför tagit fram en förteckning över åtgärder som ska vidtas innan ett offentligt ingrepp kan ske: Identifiera ett specifikt problem och dess orsak och visa att det inte är sannolikt att marknaden kommer att lösa det, bedöma samverkan med andra energipolitiska mål och samordna de olika politiska instrumenten, utvärdera alternativa lösningar, minimera effekten på elsystemen, hålla nere kostnaderna för ingreppen, ta hänsyn till kostnaderna för tillverkarna och konsumenterna, övervaka, utvärdera och avveckla dessa åtgärder när målet har uppnåtts.

2.6

Enligt kommissionen är syftet att gradvis bygga upp en europeisk energimarknad där utbud och efterfrågan fungerar väl, prissignalerna är i linje med de politiska målen, aktörerna har samma förutsättningar och energialstringen fungerar effektivt. I takt med att tekniken mognar bör marknadspriser successivt införas, och stödåtgärder bör så småningom avslutas. I praktiken kommer detta att innebära en avveckling av inmatningspriser och en övergång till inmatningspremier och andra stödinstrument som syftar till att uppmuntra producenterna att anpassa sig till marknadsutvecklingen. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bättre samordna sina strategier för förnybar energi för att minska kostnaderna för konsumenterna när det gäller priser och skatter. Stödsystemen bör anpassas bättre till varandra.

2.7

I meddelandet, som inte är rättsligt bindande, definieras de grundläggande principer som kommissionen kommer att använda vid utvärderingen av offentliga ingrepp i samband med stödsystem för förnybara energikällor, mekanismer som påverkar kapaciteten och åtgärder för att styra konsumenternas efterfrågan. Dessa principer påverkar därmed hur Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd tillämpas och hur EU:s lagstiftning om energi genomförs. Kommissionen har också för avsikt att föreslå rättsliga instrument för att se till att dessa principer tillämpas fullt ut.

3.2

EESK har alltid stött kommissionsinitiativ för att fullborda inre marknaden för energi. EESK stöder därför även tanken på att inrätta en europeisk energigemenskap. Den europeiska energigemenskapen skulle göra det möjligt att stärka gemensam förvaltning av energifrågor på bästa sätt genom att man främjar solidaritet, samarbete och integration i frågor kopplade till den inre marknaden och till infrastruktur.

3.3

Den inre marknaden kan inte fungera så länge det finns ”nationsgränser” för handel med energi, och gränsöverskridande kapacitet bör behandlas på samma sätt som ledningar eller rör som inte passerar någon gräns. I meddelandet bör betonas att också tillgång till gränsöverskridande kapacitet, och inte enbart skillnader i de nationella bestämmelserna, fortfarande utgör ett stort problem när det gäller att i praktiken undanröja hindren på den inre marknaden för energi. T.ex. skulle ett allmänt införande av ett entry/exit-system för prissättning och kapacitetstilldelning för överföring inom alla medlemsstater kunna främja gränsöverskridande handel. Ett sådant system är att föredra framför punkt till punkt-systemet eftersom det skapar incitament för de systemansvariga att investera i att undanröja energiflaskhalsar vid gränserna till deras försörjningsområden. Detta kommer att vara till nytta för alla aktörer, inbegripet sådana som finns på marknaden för intermittenta förnybara energikällor. Vid sidan av det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso-E) måste kommissionen och Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) se över fördelningsmekanismerna och se till att de systemansvariga för överföringssystemen tar ansvar för elbörserna. Det krävs en översyn för att säkerställa att det inte finns några ”artificiella flaskhalsar” vid nationsgränserna som begränsar elflödet mellan medlemsstaterna. Sådana ”artificiella flaskhalsar” kan vara ett resultat av nationell protektionistisk politik som syftar till enhetliga nationella tariffer, eller av eventuellt marknadsmissbruk från de nationella systemansvarigas sida för att flytta inhemska energiflaskhalsar till gränsen till deras försörjningsområden. Sådana bestämmelser skulle uppmuntra de systemansvariga att kanalisera sina investeringar till bättre gränsöverskridande sammanlänkningar i överföringsnäten.

3.4

EESK efterlyser bättre sammanlänkning mellan elnäten för att inre marknaden för energi ska kunna fullbordas. EESK stöder alla initiativ som syftar till att förbättra användningen och effektiviteten i elnäten med tanke på utvecklingen av förnybar energi. Vi ställer oss också bakom samarbeten som Coreso (samordning av elnätet i Västeuropa), som är förstadiet till ett sammanlänkat europeiskt system för el.

3.5

EESK har dessutom konsekvent förordat ökad användning av energi från förnybara energikällor (2). Kommittén stöder målen i färdplanen för 2050.

3.6

Stödsystemen för förnybar energi infördes vid en tidpunkt då andelen förnybar energi var liten och tekniken fortfarande låg i sin linda. I dag har den förnybara energins andel av energimixen ökat kraftigt, och den kommer att fortsätta att öka på lång sikt. EESK håller med kommissionen om att offentliga ingrepp ska bedömas med beaktande av mognadsgraden hos energikällor och teknik, med vederbörlig respekt för subsidiaritetsprincipen. Vi anser emellertid att en tydlig definition av ”mogen energikälla” bör tillhandahålls av kommissionen och omprövas i takt med den tekniska utvecklingen. Kommittén anser också att utvärderingen och anpassningen av stödsystemen för förnybara energikällor bör ske på ett sådant sätt att det säkerställs att konsumenterna, särskilt de mest utsatta, fullt ut kan dra nytta av den europeiska elmarknaden. EESK rekommenderar att man ser till att denna anpassning av stödet inte gör det svårare att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Kommittén rekommenderar kommissionen att ta hänsyn till denna aspekt i samband med utarbetandet av unionens nya riktlinjer för statligt stöd på miljö- och energiområdet.

3.7

I linje med detta bör stöd till förnybara energikällor avvecklas för mogen teknik, men även samordnas på lämpligt sätt med utvecklingen av en fungerande marknad för utsläppsrätter. EESK instämmer med kommissionen om att stöd till förnybara energikällor bör vara flexibelt, proportionellt, regressivt och konkurrenskraftigt, så att förnybara energikällor i större utsträckning kan reagera på signaler från marknaden och konkurrera med konventionella energikällor. Direkt stöd till förnybar energi bör successivt ersättas av en välfungerande marknad för utsläppsrätter, och fasas ut i enlighet med detta.

3.8

EESK välkomnar kommissionens initiativ till en ”europeisering” av stödsystemen för förnybara energikällor. Kommissionen bör dessutom underlätta mekanismer för samarbete mellan medlemsstaterna för att främja gränsöverskridande stöd, vilket endast sker i liten utsträckning för närvarande. En ”europeisering” av stödet är dessutom osannolikt så länge som medlemsstaterna kan utveckla en egen politik, åka snålskjuts eller skapa negativa begränsningar i grannländerna (t.ex. orsakar stödet till snabb utveckling av förnybara energikällor i Tyskland ringflöden – s.k. loop flows – i Polen och Tjeckien, vilket innebär ökade elkostnader i dessa länder för utjämning och försörjningstrygghet). Det är lättare att angripa sådana problem nu, medan systemet fortfarande är relativt nytt, än senare, när låsningseffekterna blivit starkare.

3.9

En särskild anledning till oro i fråga om integreringen av förnybara energikällor är att produktionen är intermittent och kräver utjämning, reservsystem eller reservkapacitet. I meddelandet betonas risken för att medlemsstaternas stöd till reservkapacitet skulle kunna gynna ineffektiva kraftverk eller subventionera fossila bränslen. Problemet bör avhjälpas i första hand genom utveckling av effektiva intradagsmarknader, balansmarknader och kompletterande marknader. Om dessa verkligen är effektiva och fungerar gränsöverskridande och med rätt prissignaler kan de i slutändan reglera marknaden så bra att man kan eliminera behovet av ytterligare kapacitetsmekanismer. Alla reserver eller kapacitetsersättningsmekanismer måste vara marknadsbaserade, teknikneutrala, icke-diskriminerande och öppna för gränsöverskridande deltagande (3).

3.10

Standarder och mekanismer för att säkerställa tillräcklig produktion varierar för närvarande mellan medlemsstaterna, eftersom problemen med balansen mellan tillgång och efterfrågan skiljer sig åt mellan dem. Offentliga ingrepp är nödvändiga för att garantera försörjningstrygghet och för att bygga upp reserver som är nationella till sin karaktär. Eftersom marknaderna blir alltmer sammankopplade och beroende av varandra, och i syfte att undvika att det samtidigt finns olika, fragmenterade system, bör dock samråd och samarbete främjas mellan länder, särskilt inom gruppen för samordning på elområdet, och kommissionen bör undersöka möjligheterna till en marknad för europeisk produktionskapacitet på grundval av de positiva erfarenheter som hittills gjorts.

3.11

EESK delar kommissionens åsikt att offentliga ingrepp spelar en viktig roll när det gäller att uppnå EU:s energi- och klimatpolitiska mål. Att utnyttja offentliga ingrepp på bästa sätt innebär inte nödvändigtvis en minskning eller en ökning, utan att offentliga insatser ska utnyttjas optimalt. Vi anser att ingrepp av denna typ borde spela en ännu större roll i initiativ för att bekämpa energifattigdomen och att offentliga ingrepp borde användas på ett bättre sätt på detta område. Vi uppmanar kommissionen att lägga fram förslag och initiativ i dessa avseenden.

3.12

Vi betonar dock vikten av att vidta åtgärder för att säkerställa att de offentliga ingreppen på nationell, regional och lokal nivå är förenliga i hela Europa. Under vissa omständigheter kan sådana ingrepp vara kontraproduktiva på europeisk nivå.

3.13

Samtidigt vill EESK erinra om att valet av energimix är en nationell befogenhet så länge det inte på ett påtagligt sätt snedvrider konkurrensen och så länge det överensstämmer med reglerna om statligt stöd. Eftersom sådana ingrepp påverkar andra EU-länder anser EESK att samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna bör intensifieras, särskilt inom gruppen för samordning på elområdet, i syfte att uppnå större enhetlighet på europeisk nivå.

3.14

EESK påpekar i detta sammanhang att kommissionen borde göra en klar åtskillnad mellan offentliga ingrepp och statligt stöd.

3.15

Offentliga ingrepp påverkar elkostnader och elpriser. Kommissionen är medveten om att det är svårt att fastställa kostnaden för varje enskild energiteknik på ett jämförbart sätt och därmed att utvärdera omfattningen av de offentliga ingrepp som krävs. EESK kommer noggrant att granska rapporten och kommissionens meddelande om energipriser och energikostnader i Europa, som publicerades den22 januari 2014. EESK upprepar sin rekommendation att kommissionen i sin rapport bör inkludera en analys av energifattigdomen i unionen och föreslå en europeisk strategi och en färdplan för att bekämpa den.

3.16

Ju större omfattning, djup och smidighet elmarknaden får, desto större stabilitet kommer att kunna säkerställas, och behovet av olika former av sådana punktinsatser eller tillfälliga offentliga ingrepp som nu skapar samordningsproblem kommer att minska.

3.17

Kommissionen har helt riktigt lyft fram försörjningstryggheten och förlusten av prismässig konkurrenskraft i EU:s ekonomi som frågor som inte alltid är förenliga med ”20-20-20”-målen, eller med målen för år 2050. Att uppnå målen för det europeiska klimatpaketet ökar således energikostnaderna både för enskilda personer och för industrin, vilket inverkar negativt på konkurrenskraften. Å andra sidan kan stöd till förnybara energikällor leda till alltför låga elpriser på grossistmarknaden och snedvrida investeringssignalerna i fråga om reservkapacitet. Instrumenten för att uppnå ”20-20-20”-målen måste övervakas ordentligt så att snedvridningarna inte uppväger nyttan.

3.18

Samtidigt ger kommissionens förslag om att främja långsiktiga avtal om nya kraftverk mellan elproducenter och framtida slutkonsumenter för att säkerställa konkurrenskraften hos energiintensiva industrier upphov till ytterligare frågor. Kommissionen är medveten om att det finns en risk för utestängande från marknaden, och sådana avtal bör granskas noggrant för att utvärdera om nyttan uppväger kostnaderna, eller om de faktiskt hämmar konkurrensen. Dessutom tenderar energiintensiva förbrukare att vara mer intresserade av konventionella kraftverk, som levererar energi på ett tillförlitligt sätt. Stöd till sådana kraftverk kan vara oförenligt med EU:s politik på övriga områden, t.ex. i fråga om stöd till förnybara energikällor eller efterlevnaden av direktivet om industriutsläpp. I extrema situationer är det särskilt besvärande för beslutsfattaren om den industriella förbrukaren slutligen bestämmer sig för att flytta, oavsett orsak.

3.19

Vi instämmer helt i att den interna elmarknaden inte är ett självändamål. Elmarknaden måste gynna alla, i synnerhet särskilt utsatta grupper. Det behövs satsningar på att fullborda marknaden, som för närvarande är alltför fragmenterad. Detta har en negativ effekt på de europeiska konsumenternas rätt att välja leverantörer och budget (priserna är för höga), på energiförsörjningstryggheten och på insatserna för att hantera klimatförändringarna och övergången till andra energislag. Den europeiska energipolitiken bör fokusera mer på att utrota energifattigdomen.

3.20

Efterfrågestyrning och energieffektivitet har en enorm potential när det gäller att minska förbrukningstoppar, men används alltför lite, trots tekniska framsteg. EESK förespråkar starkt att man uppmuntrar konsumenterna att skaffa sig större inflytande när det gäller att forma sin energianvändning och bli både konsumenter och aktörer. Teknik som smarta mätare måste utformas för alla konsumenter, särskilt de mest utsatta, och man bör se till att de blir så verkningsfulla och användbara som möjligt genom att kostnadsfritt tillhandahålla tydlig information som är lätt att förstå, vilket skulle underlätta smart anpassning av efterfrågan på energi (och säkerställa datasäkerhet och sekretess). EESK stöder främjandet av forskning och utveckling inom energiområdet (huvudsakligen i fråga om intelligenta verktyg och energilagring).

3.21

Offentliga ingrepp är av avgörande betydelse också för att åtgärder på efterfrågesidan/efterfrågestyrning tenderar att drabba sårbara konsumenter oproportionerligt hårt. Den typ av stöd som erbjuds till de utsatta konsumenterna måste därför anpassas till deras särskilda situation, och stödkriterierna bör vara rättvisa och förutsägbara.

3.22

EESK anser att tekniken för efterfrågestyrning inte i sig är tillräcklig för att anpassa och minska efterfrågan. Kommittén har förespråkat att man ska öka allmänhetens medvetenhet och inflytande på EU-nivå genom olika initiativ med stöd från en solidaritetsfond (4). EESK stöder förbättringar som ökar byggnaders energieffektivitet (med professionell energicertifiering) för att ta itu med byggnader som ”läcker” energi, och insatser för att gradvis hindra att sådana byggnader säljs eller hyrs ut.

3.23

EU:s energikonsumenter är bland dem som är mest missnöjda med marknaden. Bland de viktiga frågor som man måste ta itu med på konsumentsidan för att stödja utvecklingen av en välfungerande energimarknad finns följande: Tillgång till energi, objektiv och tillförlitlig information om erbjudanden (inbegripet oberoende jämförelser), öppenhet vad gäller kontraktsvillkor, skydd mot vilseledande och aggressiva marknadsföringsmetoder, en enda kontaktpunkt för information, begriplig konsumentupplysning, effektivt genomförande av direktivet om energieffektivitet, enkelt leverantörsbyte, faktiska möjligheter att överklaga beslut vid motiverade klagomål (5) samt åtgärder för att bekämpa energifattigdom. Oberoende övervakning av energimarknaderna är också av central betydelse för att säkerställa en sund konkurrens, till förmån för konsumenterna. Framsteg i dessa avseenden kan öka det sociala och politiska stödet för EU:s energipolitik.

3.24

EESK stöder lokal förnybar energi som produceras av konsumenter (s.k.”prosumenter”, producerande konsumenter (6)). Denna produktionsform utvecklas snabbt i många länder, särskilt i Tyskland och Storbritannien. Detta kommer att få stor betydelse för energibalansen i Europa och billigare energiförsörjning, samt för en minskning av koldioxidutsläppen. Prosumenternas roll på energimarknaden är kopplad till kampen mot energifattigdomen. Tack vare smarta nät och smarta mätare kan prosumenterna bidra till utbytet av energitjänster som genereras av små kraftverk. I slutet av 2020 kommer det att finnas omkring 8 miljoner anläggningar av denna typ i Storbritannien som kan ge ca 40 GW elektricitet. De kommer att sysselsätta mer än 1 00  000 personer. Prosumenterna bör få offentligt stöd för att kunna ta itu med rättsliga hinder samt finansiellt/operativt stöd i form av monterings- och underhållstjänster, särskilt på investeringsområdet. Det behövs dock också effektiv lagstiftning för att säkerställa att prosumenterna är ansvariga för de obalanser som de kan åstadkomma när de genererar el till systemet, och för att skapa marknadsbaserade instrument och prissättningsmekanismer som kan stimulera dem att minska sådana obalanser.

3.25

Elektricitet är dock inte en handelsvara som alla andra. Det är en oumbärlig råvara och bör behandlas som en sådan. En medlemsstat får för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset införa vissa skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Kommittén har vid upprepade tillfällen förespråkat att alla medborgares rätt att få tillgång till energi bör utgöra ett av målen för EU:s energipolitik och fastslås i fördraget. EESK betonar därför att man, när denna skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster genomförs av medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2009/72/EG (särskilt säkerhet, tillgång till energi till ett rimligt pris, tillförlitlighet, kvalitet och pris på el samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet och klimatskydd, enligt definitionen i artikel 3.2 och 3.3 i direktivet), måste se till att skyldigheten inte urvattnas i arbetet med att rationalisera de offentliga ingreppen, i enlighet med konkurrensprincipen. EESK uppmanar kommissionen till största vaksamhet i detta avseende, och anser att den bör rapportera årligen om denna viktiga aspekt och i den årliga rapporten om inre marknaden tillhandahålla inte bara en mer specifik och detaljerad utvärdering av medlemsstaternas efterlevnad i fråga om den offentliga sektorns skyldigheter. Vi efterlyser också särskilda initiativ så att dessa skyldigheter får bättre skydd och stärks på EU-nivå.

3.26

Integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi är i slutändan avgörande för skyddet av allas intressen för att undvika överdebitering av slutkonsumenterna och för att stödja god förvaltning av energibolag, oavsett om dessa företag är statliga eller privata. Kommissionen bör utvärdera genomförandet av förordningen om integritet och öppenhet på energimarknaderna och föreslå lösningar vid behov. Öppenhet på grossistmarknaderna skulle medge snabb upptäckt av problem i fråga om till exempel marknadsmissbruk eller konkurrenshämmande beteende och främja åtgärder från konkurrensmyndigheterna.