52012DC0046

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Genomförandet av den temainriktade strategin för markskydd och pågående insatser

1. Inledning

Denna rapport innehåller en översikt över genomförandet av den temainriktade strategin för markskydd[1] sedan den antogs i september 2006. Strategins syfte är att skydda marken och samtidigt utnyttja den på ett hållbart sätt genom att förebygga ytterligare förstöring, bevara markfunktionerna och återställa förstörd mark. I rapporten presenteras dessutom aktuella trender för markförstöring i Europa och resten av världen, samt kommande utmaningar när det gäller att garantera markskydd.

2. Strategins fyra grundstenar – en uppdatering 2.1 Ökad medvetenhet

Trots att markfunktionerna har en grundläggande roll för ekosystemet och ekonomin tas dessa, till skillnad från luft och vatten, ofta för givna och uppfattas som något som finns i överflöd. Markförstöring går för det mesta obemärkt förbi eftersom det är en långsam process där omedelbara och dramatiska effekter sällan inträffar. Att öka medvetenheten om markfrågor är därför en särskild utmaning. Flera filmer och dokumentärer har på senare tid bidragit till detta[2].

Kommissionen har anordnat flera offentliga evenemang med inriktning på markfrågor, bl.a. stora konferenser om mark, klimatförändringar och biologisk mångfald, bidrag till möten om konventionen om biologisk mångfald samt flera föreläsningar under Gröna veckan. Dessutom har foldrar och broschyrer tagits fram på många av EU:s språk[3]. Kommissionen har även publicerat flera atlaser om mark, bl.a. den europeiska markatlasen (Soil Atlas of Europe) och den europeiska atlasen om markens biologiska mångfald (European Atlas of Soil Biodiversity). Den har också inrättat en arbetsgrupp om medvetandehöjande insatser och utbildning inom ramen för European Soil Bureau Network (ESBN)[4].

Strategin har fungerat som en viktig drivkraft bakom ett stort antal verktyg och nätverk för ökad medvetenhet om markfrågor som tagits fram i medlemsstaterna, inklusive det europeiska nätverket European Network for Soil Awareness – ENSA.

2.2 Forskning

Sedan strategin antogs har inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning[5] ungefär 25 forskningsprojekt finansierats för att särskilt behandla markfrågor och bidra till att komplettera kunskapsbasen för åtgärder. Genom projektet RAMSOIL (Risk Assessment Methodologies for Soil threats) har man t.ex. identifierat ett antal riskbedömningsmetoder för markförstöringsprocesser där jämförbarheten mellan olika metoder visas. Inom ramen för projektet ENVASSO (ENVironmental ASsessment of Soil for mOnitoring) har förslag till minimikrav för en gradvis harmonisering av markövervakningsåtgärder och politik i fråga om markindikatorer lagts fram. I projektet SOILSERVICE har man utarbetat långsiktiga scenarier för ändringar i markanvändningen. Enligt dessa scenarier finns det en risk för att intensiv jordbruksproduktion som inte fäster tillräcklig uppmärksamhet vid markens biologiska mångfald och markfunktionerna slutar vara ekonomiskt lönsam efter 2050 om inte korrigerande åtgärder vidtas.

LUCAS, en undersökning av marktäcke, markanvändning och miljöindikatorer för jordbruket, förväntas ge intressanta resultat[6]. I undersökningarna för 2009 och 2012 har en särskild markmodul införts för tillhandahålla statistiska uppgifter och indikatorer för det europeiska centrumet för markdata (European Soil Data Centre – ESDAC)[7] drivs av kommissionens gemensamma forskningscentrum. Detta kan bli en utgångspunkt för harmoniserad europeisk övervakning av markparametrar för en rad olika statistiska, forskningsinriktade och politiska ändamål.

BioSoil-projektet, som lanserats inom ramen för förordningen om övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen (Forest Focus)[8], har rapporterat en ökning av organiskt kol i en del europeiska skogsmarker.

2.3 Integrering

Olika områden inom EU-politiken spelar en central roll i arbetet för att uppnå målet med en hållbar markanvändning. Sedan strategin antogs har kommissionen fortsatt sitt arbete med att integrera markfrågor, särskilt inom ramen för följande politikområden:

· Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Markskyddsaspekter har varit en del av god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden sedan tvärvillkor infördes 2003. Tonvikten har lagts på att begränsa erosion, bevara och förbättra organiskt material samt undvika kompaktering. Efter en granskning av de erfarenheter som gjorts föreslog kommissionen i oktober 2011 att tydligare markrelaterade standarder ska fastställas inom ramen för den övergripande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken till 2020[9]. Förslaget omfattar bl.a. nya normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, inbegripet ett förbud mot bränning av stubbåkrar samt ett förbud mot plöjning av våtmarker och kolrika jordar. Förutsatt att EU:s ramverk iakttas har medlemsstaterna ett stort handlingsutrymme när det gäller att fastställa nationella skyldigheter för jordbrukare inom ramen för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden[10]. Tvärvillkoren omfattar minimikrav för markskydd och kan på grund av sin karaktär inte tillämpas för alla markförstöringsprocesser. Landsbygdsutveckling[11] omfattar system för miljöåtgärder inom jordbruket som kan innebära särskilt stöd till markskyddsåtgärder (8,8 procent av den använda budgeten under perioden 2007–2008[12]). Under perioden 2007–2013 förväntas 21,4 procent av den utnyttjade jordbruksarealen omfattas av åtgärder inriktade på markkvalitet, jämfört med 30,7 procent som anslås för att undvika marginalisering och 33 procent för att skydda den biologiska mångfalden[13]. Det finns alltså utrymme för en ökning av insatserna för att förbättra markkvaliteten och utöka den berörda ytarealen. Det nya förslaget på området för landsbygdsutveckling inbegriper dessutom målen för hållbar förvaltning av naturresurser samt begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, inklusive åtgärder för bättre markförvaltning och förstärkt koldioxidbindning inom jord- och skogsbruk. Den av kommissionen föreslagna miljöanpassningen av den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare skulle bidra till att ytterligare förbättra situationen, särskilt när det gäller erosion och organiskt material i marken.

· Industrianläggningar. Genom det nyligen antagna direktivet om industriutsläpp[14] har bestämmelser för att se till att driften av en anläggning inte leder till en försämring av markkvaliteten (och kvaliteten på grundvatten) införts. Genom dessa bestämmelser fastställs en slags nolltoleranspolitik för nya föroreningar samtidigt som principen om att förorenaren betalar bekräftas. Det finns dock ett stort antal potentiellt förorenande verksamheter som inte omfattas av direktivet om industriutsläpp, som i alla händelser endast gäller aktiva anläggningar. Ett instrument som kan bli viktigt för att spåra industriutsläpp är det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar (E-PRTR)[15]. Under 2009 har dock endast 144 anläggningar rapporterat utsläpp av föroreningar till mark, jämfört med nästan 3 000 för vatten och över 11 000 för luft.

· Sammanhållningspolitiken. Trots att det inte finns någon särskild rättslig grund i EU-lagstiftningen för markskydd har som en del av sammanhållningspolitiken ungefär 3,1 miljarder euro anslagits för återställande av industrimark och förorenad mark under perioden 2007–2013. Det beloppet ingår i EU:s planerade investeringar inom temat miljö, som uppgår till sammanlagt ungefär 49,6 miljarder euro[16]. Ungern, Tjeckien och Tyskland har anslagit mest medel (475, 371 respektive 332 miljoner euro). I slutet av 2010 hade medlemsstaterna anslagit ungefär 28 procent av medlen till särskilda projekt. Det finns alltså omfattande resurser för att ta itu med det arv som EU:s industrier har lämnat efter sig i stödberättigade regioner (se figur 1). Kommissionen har föreslagit att sammanhållningsfonderna och Europeiska regionala utvecklingsfonden ska fortsätta att stödja saneringen av industriområden under nästa programperiod 2014–2020[17]. EU:s makroregionala strategier inbegriper dessutom särskilda insatser för markskydd (särskilt för fast avfall).

· Statligt stöd för sanering av markföroreningar. Medlemsstaterna får bevilja statligt stöd för marksanering enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd[18]. Sådant stöd kan dock endast beviljas om principen om att förorenaren betalar iakttas fullt ut, dvs. den förorenare som är ansvarig för föroreningen kan inte identifieras eller kan inte fås att betala kostnaderna. Under perioden 2005–2010 ansåg kommissionen att flera system eller enskilda åtgärder som syftade till att sanera förorenade områden i Österrike, Belgien, Tjeckien, Estland, Tyskland, Nederländerna, Slovakien och Storbritannien var förenliga med fördraget. Kommissionen kontrollerade att principen om att förorenaren betalar tillämpades på rätt sätt, särskilt genom att se till att miljöförpliktelser var korrekt överförda. Det sammanlagda stödet som godkändes uppgick till mer än 8 miljarder euro[19].

Figur 1: Stödberättigade regioner inom ramen för strukturfonderna (2007–2013)[20]

|| Konvergensregioner || || Infasningsregioner

|| Utfasningsregioner || || Regioner som omfattas av målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning

2.4 Lagstiftning

Utifrån ett behov av att angripa problem med markens produktivitet och risker för människors hälsa och för miljön, skapa möjligheter för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt stimulera affärsmöjligheterna för marksanering, lade kommissionen 2006 fram ett förslag till ramdirektiv om markskydd[21], som även tar upp markförstöringens gränsöverskridande karaktär. Vid den första behandlingen i november 2007 antog Europaparlamentet förslaget med ungefär två tredjedelars majoritet. Vid rådets möte (miljö) i mars 2010 blockerade en minoritet av medlemsstaterna ytterligare framsteg av subsidiaritetsskäl samt på grund av alltför höga kostnader och administrativa bördor. Sedan dess har rådet inte gjort några framsteg och förslaget ligger kvar på dess bord.

3. Markförstöringen fortsätter …

Markförstöring i dess olika former är ett grundläggande och bestående problem. Situationen i Europa återspeglas och förstärks i många delar av världen. Det är även ett globalt utvecklingsproblem eftersom markförstöring, fattigdom och migration är ömsesidigt förstärkande, men detta ignoreras ofta eftersom de effekter som kan iakttas är gradvisa.

3.1 … globalt …

Ökenspridning, markförstöring och torka drabbar mer än 1,5 miljarder människor i drygt 110 länder, varav 90 procent lever i låginkomstområden. Enligt FN:s miljöprogram Unep[22] försvinner upp till 50 000 km² årligen genom markförstöring, främst på grund av jorderosion. Varje år förlorar planeten 24 miljarder ton matjord. Under de senaste tjugo åren har så mycket mark gått förlorad att det motsvarar arealen av all åkermark i USA. Ökenspridningen kostar världen över 40 miljarder dollar om året i utebliven produktivitet[23].

Markförstöring orsakad av mänsklig verksamhet bidrar till klimatförändringarna. Den står för 20 procent av det kol som släpptes ut i atmosfären under perioden 1850–1998[24]. Enbart dikningen och användningen av världens torvmossar orsakar i sig utsläpp på upp till 0,8 miljarder ton kol om året, varav mycket skulle kunna undvikas genom återställande[25].

Gemensamt för alla gamla områden med koncentrerad industri är ett arv av förorenad mark, men det påverkar även utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi. Enligt en nyligen offentliggjord rapport uppgår antalet förorenade områden (främst soptippar) i Indien[26] till 36 000. Enligt expertisen finns det mellan 300 000 och 600 000 förorenade områden i Kina[27].

3.2 … och i EU

Europeiska miljöbyråns rapport om miljöns tillstånd 2010 visar att markförstöringen ökar[28], vilket framgår av följande exempel:

· Hårdgörning av mark (permanent täckning av mark med ett ogenomsläppligt material) och därmed sammanhängande ianspråktagande av mark är den främsta orsaken till förlusten av viktiga markfunktioner (som t.ex. filtrering och lagring av vatten, samt livsmedelsproduktion). Under perioden 1990–2000 försvann minst 275 hektar mark per dag i EU, vilket motsvarar 1 000 km² per år. Under perioden 2000–2006 ökade den genomsnittliga förlusten av mark i EU med 3 procent, men med 14 procent i Irland och Cypern samt 15 procent i Spanien[29]. Under perioden 1990–2006 förlorade 19 medlemsstater en potentiell kapacitet för jordbruksproduktion motsvarande sammanlagt 6,1 miljoner ton vete, med stora regionala variationer (se figur 2). Detta är långt ifrån någon obetydlig siffra, eftersom man redan har kunnat konstatera en utplaning av produktivitetsökningarna inom jordbruket och man för att kompensera för förlusten av en hektar fruktbar mark i Europa skulle behöva ta i bruk ett upp till tio gånger så stort område i annan del av världen[30].

Figur 2: Potentiell förlust av veteskördar (%) i 19 EU-länder (1990–2006)

· Enligt en ny modell för jorderosion orsakad av vatten som utarbetats av Gemensamma forskningscentrumet uppskattas den drabbade ytarealen i EU‑27 till 1,3 miljoner km² (se figur 3). Nästan 20 procent av denna ytareal är utsatt för en jordförlust på mer än 10 ton/ha/år. Erosion är inte bara ett allvarligt problem för markfunktionerna (som beräknas kosta 53 miljoner euro om året enbart i Storbritannien[31]). Det påverkar även kvaliteten på dricksvatten, eftersom det överför näringsämnen och bekämpningsmedel till vattenförekomster. Fosforförlusterna inom jordbruket uppgår t.ex. till över 0,1 kg/ha/år i större delen av Europa, men i särskilt utsatta områden når nivåerna över 1 kg/ha/år[32]. Att angripa erosionsproblemet kommer alltså att bli ett mycket viktigt bidrag till att nå EU:s vattenmål. Jorderosionen är särskilt intensiv i områden som drabbas av skogsbränder, som enligt det europeiska informationssystemet för skogsbränder (EFFIS) beräknas uppgå till 500 000 ha per år[33].

Figur 3: Jorderosion orsakad av vatten i EU (ton/ha/år)

· Ökenspridning är en extrem form av markförstöring som leder till en allvarlig försämring av alla markfunktioner. Det finns fortfarande ingen vetenskapligt tillförlitlig bedömning på europeisk nivå, men en faktor som bidrar till ökenspridningen är en ogynnsam utveckling av produktionskapaciteten. I figur 4, som tagits fram av Gemensamma forskningscentrumet inom ramen för arbetet med att förbereda världsatlasen om ökenspridning (World Atlas of Desertification)[34], visas de områden där produktionskapaciteten kontinuerligt minskat under de senaste 50 åren. Om andra faktorer bekräftar detta, skulle det tyda på en ökande ökenspridning i hela Europa.

Figur 4: Den primära nettoproduktivitetens utveckling (1982–2006)

|| Ogynnsam || || Gynnsam

|| Fluktuerande (negativ) || || Fluktuerande (positiv)

|| Områden helt utan växtlighet ||

· I vissa delar av Europa finns naturligt salthaltig mark, men försaltning kan också bli följden av att bevattningsvatten – även sådant av hög kvalitet – innehåller mineraler och salter som gradvis ackumuleras i marken. Den fortsatta utbredningen av bevattning, samt därmed förenade problem med vattenbrist och ökad användning av grundvatten av lägre kvalitet, påskyndar försaltningen och påverkar därmed markproduktiviteten. Det finns dock inga systematiska uppgifter om utvecklingen på detta område i Europa.

· Nedfall av försurande luftföroreningar (t.ex. ammoniak, svaveldioxid och kväveoxider) bidrar till markförsurning, vilket sänker markens pH och förändrar markens ekosystem, gör tungmetaller mer lättlösliga och sänker skördeutfallen. Enligt modeller för luftburna föroreningar har situationen blivit mycket bättre under perioden 1990–2010, men minst en fjärdedel av mätproverna i en nyligen utförd bedömning av ytor för skogsövervakning visade att kritiska gränser för försurande ämnen överskreds i hög grad. Läget för andra typer av marktäcke är inte känt eftersom det inte finns någon systematisk övervakning av markförsurning i Europa för icke trädbevuxen mark[35].

· Biologisk mångfald i marken fyller många viktiga funktioner, bl.a. genom att frigöra näringsämnen i former som kan användas av växter och andra organismer, rena vatten genom att avlägsna föroreningar och patogena organismer, bidra till atmosfärens sammansättning genom att ingå i kolets kretslopp samt utgöra en viktig källa till genetiska och kemiska resurser (t.ex. antibiotika). En indikatorbaserad karta som tagits fram av Gemensamma forskningscentrumet[36] (se figur 5) visar en preliminär bedömning av var den biologiska mångfalden i marken är hotad. Detta inbegriper tätbefolkade områden och/eller områden med intensiv jordbruksverksamhet (t.ex. spannmål och industriväxter, djuruppfödning, växthus, fruktodlingar, vinodlingar och trädgårdsodling).

· Jordskred är ett mycket stort hot i bergiga och kuperade områden i hela Europa (där nedläggning av jordbruksmark är en försvårande faktor) som ofta ger upphov till allvarliga konsekvenser när det gäller befolkning, egendom och infrastruktur. För närvarande finns över 630 000 jordskred registrerade i nationella databaser. De områden som är mer utsatta för jordskred visas i figur 6.

· Det är svårt att ange den exakta omfattningen av lokal markförorening eftersom de flesta medlemsstater saknar heltäckande förteckningar, även om detta omfattas av det föreslagna ramdirektivet om mark. Enligt Europeiska miljöbyråns beräkningar fanns det 2006 sammanlagt tre miljoner potentiellt förorenade områden i EU, varav 250 000 faktiskt var förorenade. Saneringsarbetet gör framsteg, även om det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna som avspeglar förekomsten respektive avsaknaden av nationell lagstiftning. Marksaneringsindustrin i EU‑27 omsatte uppskattningsvis 5,2 miljarder euro under 2004, varav 21,6 procent omsattes i Tyskland, 20,5 procent i Nederländerna samt 5,9 procent vardera i Frankrike och Storbritannien[37].

Figur 5: Potentiella hot mot den biologiska mångfalden i marken

|| Extremt låga || || Höga

|| Mycket låga || || Mycket höga

|| Låga || || Extremt höga

|| Mellanhöga/måttliga ||

Figur 6: Jordskredsrisk i EU och dess grannländer (preliminär karta)[38]

|| Mycket låg || || Måttligt hög

|| Låg || || Hög till mycket hög

|| Måttligt låg ||

4. Aktuella och kommande utmaningar

Under de senaste tio åren har markförstöringen ökat i både EU och resten av världen. Den här utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta om man inte tar itu med följande faktorer:

· Markanvändning. Den växande befolkningen i världen, den ökande konsumtionen av kött- och mjölkprodukter i de framväxande ekonomierna samt den ökade användningen av biomassa för energi och andra industriella ändamål kommer att leda till ökad global markanvändning och potentiell markförstöring. Samtidigt kommer klimatförändringsrelaterade väderhändelser, ökenspridning och markanvändning för urbanisering och infrastruktur att förvärra den här utvecklingstendensen. Detta är ett problem som berör Europa eftersom konkurrensen om mark- och vattenresurser leder till allvarliga risker för geopolitiska obalanser. Markförstöring leder dessutom till att den mark som används för flera olika funktioner minskar i hela världen. EU kommer därför i framtiden att vara än mer beroende av sina ändliga markresurser, som inbegriper en del av världens mest bördiga marker, och en hållbar användning av dem är avgörande.

· Bevarande av organiskt material i marken. EU:s marker innehåller mer än 70 miljarder ton organiskt kol, vilket motsvarar nästan 50 gånger EU:s växthusgasutsläpp per år. Intensiv och kontinuerlig produktion av jordbruksgrödor kan dock leda till en minskning av organiskt material i marken. Åkermarkerna i Europa bidrog till koldioxidutsläpp på i genomsnitt 0,45 ton per hektar under 2009 (varav en stor del berodde på förändrad markanvändning)[39]. Förändringen av torvmarker och deras användning är särskilt oroande. Även om endast 8 procent av jordbruksarealen i Tyskland ligger på torvmarker står denna del för ungefär 30 procent av de sammanlagda växthusgasutsläppen i landets hela jordbrukssektor[40]. Med lämpliga förvaltningsmetoder kan organiskt material i marken dock bevaras och t.o.m. ökas. Förutom torvmarker bör särskild uppmärksamhet riktas åt bevarandet av permanent betesmark och förvaltningen av skogsmarker, eftersom kolets ålder i skog kan vara så hög som 400–1 000 år[41]. Att bevara kollagren är alltså mycket viktigt för att uppfylla EU:s nuvarande och kommande åtaganden för att minska utsläppen.

· En mer effektiv resursanvändning. Jordbruket är mycket beroende av tillgången till mark som är bördig och rik på näringsämnen. Under de senaste trettio åren användes t.ex. 20–30 ton fosfor per år, framför allt fosfor från länder utanför EU. Fosfathaltiga gödselmedel som används i EU innehåller visserligen kadmiumföroreningar som ackumuleras i marken. Samtidigt produceras varje år stora mängder gödsel, bioavfall och avloppsslam som ofta kasseras trots att de innehåller näringsämnen och organiskt material. En väg framåt för att garantera en säker försörjning, förbättra villkoren och begränsa kadmiumföroreningarna är att se till att dessa avfall och rester samlas in, behandlas och används på rätt sätt.

5. Pågående aktiviteter

De utmaningar som beskrivs ovan och det faktum att markförstöringen i Europa fortsätter innebär att det är viktigt att EU förbättrar sitt sätt att hantera markrelaterade frågor, särskilt när det saknas unionslagstiftning. Den temainriktade strategin för markskydd har bidragit till att lyfta fram de här frågorna, men ungefär fem år efter dess antagande finns det fortfarande inte någon systematisk övervakning eller något systematiskt skydd för markkvalitet som gäller hela Europa. Detta innebär att kunskapen om markens status och kvalitet fortfarande är splittrad och att markskydd inte vidtas på ett effektivt och enhetligt sätt i alla medlemsstater.

Kommissionen fortsätter för sin del med följande insatser i enlighet med strategin:

· Initiativ för ökad medvetenhet (t.ex. konferenser, publikationer och offentliga kampanjer), utbildning för unga forskare, integrering av aspekter på mark och markskydd i EU-finansierad information och utbildning samt särskild rapportering om markfrågor till rådets växlande ordförandeskap (t.ex. informationsmaterial om nationella marktyper).

· Stöd till forskningsprojekt, särskilt på områdena jordskred, hårdgörning av mark, markfunktioner och deras koppling till biologisk mångfald, kretsloppen för kol och kväve i marken (med särskild inriktning på återställande av torvmarker), markens bördighet samt återanvändning av näringsämnen i jordbruket. Fortsatt arbete för att utöka verksamheten vid det europeiska centrumet för markdata, som samlar markdata och information på europeisk nivå.

· För att befästa harmoniserad övervakning av mark av flera skäl, bl.a. livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel, diffus förorening samt begränsning av och anpassning till klimatförändringarna överväger kommissionen att upprepa markundersökningar med regelbundna intervall (fem–tio år), även genom användning av nya tekniker för fjärranalys. Denna harmoniserade övervakning kommer att införas i samverkan med det beslut om en mekanism för övervakning[42] som för närvarande genomgår en översyn. Det europeiska jordövervakningsprogrammet (Global Monitoring for Environment and Security – GMES)[43] kommer också att vara en källa till information, särskilt om hårdgörning av mark.

· Ytterligare integrering av markskydd inom olika politikområden. Kommissionen arbetar för att utveckla ett europeiskt innovationspartnerskap för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket som är särskilt inriktat på markförvaltning, inbegripet effektiv resursanvändning och hållbar användning av jordbruksmark. Inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2020[44] kommer man att arbeta för att öka kunskapen och medvetenheten om biologisk mångfald i marken. Tillsammans med medlemsstaterna deltar kommissionen också aktivt i diskussioner om markrelaterade åtgärder inom ramen för färdplanen för ett resurseffektivt Europa[45], den gemensamma jordbrukspolitiken och regionalpolitiken. Kommissionen kommer även att slutföra arbetet med att ta fram riktlinjer om hur hårdgörning av mark kan begränsas, minskas och kompenseras, vilket kommer att stöda utarbetandet av en strategi för att skydda EU:s vattentillgångar[46] och användas vid genomförandet av sammanhållningspolitiken.

· När det gäller lagstiftning kommer kommissionen under 2012 att göra en översyn av direktivet om bedömning av inverkan på miljön[47], som kommer att innebära möjligheter att öka integreringen av markfrågor i ett tidigt skede av projektplaneringen. Kommissionen kommer även att undersöka hur man kan utforma incitament för att minska kolutsläppen och bevara organiskt material i marken genom bokföring av markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) som en del i EU:s klimatåtagande för 2020.

· Förutom insatser på EU-nivå kommer kommissionen att arbeta på internationell nivå för att främja inrättandet av en mellanstatlig panel för mark inom ramen för FAO-initiativet för globalt partnerskap på området för markfrågor[48]. Tillsammans med Tyskland och sekretariatet för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning stöder kommissionen aktivt ett initiativ om de ekonomiska konsekvenserna av markförstöring[49] för att fastställa incitament för investeringar i hållbar markförvaltningspolitik. Den kommer även att bedöma hur önskvärt det är att förklara EU för en utsatt part enligt den konventionen[50].

Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén uppmanas att lämna sina synpunkter på denna rapport för att skydda och säkerställa en hållbar användning av Europas mark.

[1]               KOM(2006) 231.

[2]               Till exempel Dirt (USA), Humus (Österrike), Solutions locales pour un désastre global (Frankrike) och Il suolo minacciato (Italien).

[3]               För mer information se http://ec.europa.eu/environment/soil/index_en.htm.

[4]               http://eusoils.jrc.ec.europa.eu/esbn/Esbn_overview.html.

[5]               http://cordis.europa.eu/fp7/projects_en.html.

[6]               Europaparlamentets och rådets beslut nr 1578/2007/EG.

[7]               http://esdac.jrc.ec.europa.eu/.

[8]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2152/2003.

[9]               http://ec.europa.eu/agriculture/cap-post-2013/legal-proposals/index_en.htm.

[10]             http://ec.europa.eu/environment/soil/study1_en.htm.

[11]             Rådets förordning (EG) nr 1698/2005.

[12]             Informationssystemet för landsbygdsutveckling, RDIS-IDIM (Rural Development Information System – Indicator Database Information Monitoring).

[13]             KOM(2011) 450.

[14]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU.

[15]             http://prtr.ec.europa.eu/.

[16]             SEK(2010) 360.

[17]             KOM(2011) 612 och KOM(2011) 614.

[18]             EUT C 82, 1.4.2008, s. 1–33.

[19]             Stöd över taket för stöd av mindre betydelse (för närvarande fastställt till 200 000 euro under tre år) enligt förordning (EG) nr 1998/2006.

[20]             http://ec.europa.eu/regional_policy/atlas2007/index_en.htm.

[21]             KOM(2006) 232.

[22]             http://www.unep.org/geo/GEO4/report/GEO-4_Report_Full_en.pdf.

[23]             http://www.nyo.unep.org/action/15f.htm.

[24]             R. Lal (2004), Soil Carbon Sequestration Impacts on Global Climate Change and Food Security, Science 304, 1623-1627.

[25]             http://ec.europa.eu/environment/soil/pdf/report_conf.pdf.

[26]             Remediation of contaminated sites. Sharing experiences and international practice feasible for India, APSF, 2011 (http://apsfenvironment.in/).

[27]             http://www.chinadaily.com.cn/2011-03/10/content_12146168_2.htm.

[28]             http://www.eea.europa.eu/soer.

[29]             http://ec.europa.eu/environment/soil/sealing.htm.

[30]             C. Gardi, P. Panagos, C. Bosco & D. de Brogniez, Soil Sealing, Land Take and Food Security: Impact assessment of land take in the production of the agricultural sector in Europe, Gemensamma forskningscentrumet, 2011 (under granskning av experter).

[31]             Safeguarding our Soils. A Strategy for England, DEFRA, 2009, s. 11.

[32]             http://www.eea.europa.eu/soer/europe/freshwater-quality.

[33]             http://effis.jrc.ec.europa.eu.

[34]             http://wad.jrc.ec.europa.eu. Atlasen förväntas vara färdig i slutet av 2012.

[35]             http://www.eea.europa.eu/soer/europe/soil, s. 16.

[36]             http://eusoils.jrc.ec.europa.eu/library/maps/biodiversity_atlas/index.html, s. 62–63.

[37]             http://ec.europa.eu/environment/enveco/eco_industry/pdf/ecoindustry2006.pdf (tabell 3, s. 30).

[38]             A. Günther, M. Van Den Eeckhaut, P. Reichenbach, J. Hervás, J.P. Malet, C. Foster, F. Guzzetti, New developments in harmonized landslide susceptibility mapping over Europe in the framework of the European Soil Thematic Strategy. Proc. Second World Landslide Forum, Rom, 3–7 oktober 2011 (under tryckning).

[39]             http://www.eea.europa.eu/publications/european-union-greenhouse-gas-inventory-2011.

[40]             http://ec.europa.eu/environment/soil/pdf/report_conf.pdf, s. 17.

[41]             Ibid., s. 13.

[42]             Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG.

[43]             Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 911/2010.

[44]             KOM(2011) 244.

[45]             KOM(2011) 571.

[46]             http://ec.europa.eu/environment/water/blueprint/index_en.htm.

[47]             Rådets direktiv 85/337/EEG.

[48]             http://www.fao.org/news/story/en/item/89277/icode/.

[49]             http://www.ifpri.org/blog/economics-land-degradation.

[50]             Bulgarien, Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Spanien har förklarat att de är utsatta för ökenspridning enligt FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning.