21.6.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/111

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)”

KOM(2011) 809 slutlig – 2011/0401 COD;

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)”

KOM(2011) 810 slutlig – 2011/0399 COD;

”Förslag till rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)”

KOM(2011) 811 slutlig – 2011/0402 CNS;

”Förslag till rådets förordning om Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram (2014–2018) som kompletterar Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation”

KOM(2011) 812 slutlig – 2011/0400 NLE

2012/C 181/20

Föredragande: Gerd WOLF

Den 15 december respektive den 13 december 2011 beslutade rådet och Europaparlamentet att i enlighet med artikel 173.3 och artikel 182.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)”

COM(2011) 809 final – 2011/0401 (COD)

Den 19 december respektive den 13 december 2011 beslutade rådet och Europaparlamentet att i enlighet med artikel 173, artikel 183 och artikel 188.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)”

COM(2011) 810 final – 2011/0399 (COD).

Den 15 december 2011 beslutade rådet att i enlighet med artikel 182.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)”

COM(2011) 811 final – 2011/0402 (CNS).

Den 21 december 2011 beslutade rådet att i enlighet med artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till rådets förordning om Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram (2014–2018) som kompletterar Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation”

COM(2011) 812 final – 2011/0400 (NLE).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 mars 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 122 röster för, 3 röster emot och 7 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Kommittén välkomnar och stöder kommissionens förslag och det helhetskoncept som är förknippat med detta som väsentliga delar av Europa 2020-strategin. Vi välkomnar också kommissionens önskan att ge forskning och innovation en större roll än tidigare och ser tydliga framsteg i enlighet med tidigare rekommendationer. På en del punkter anser vi dock att det finns behov av komplettering, förklaringar och rättelser.

1.2   Förslagen om förenkling och flexibilitet är särskilt välkomna. Vid deras utformning bör man värna om största möjliga kontinuitet och undvika att ge upphov till ny komplexitet.

1.3   Avsiktsförklaringarna om styrelseformer bör snarast möjligt konkretiseras i detalj och alla berörda parters godkännande inhämtas.

1.4   Kommissionen bör lägga fram en lägesrapport om erfarenheterna av Horisont 2020, dess genomförande och utformning efter en period på ca två år.

1.5   I enlighet med rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 2 mars 2010 (1) ska forskaryrket i europeiska sammanhang göras attraktivare för att åtgärda eller kompensera aktuella nackdelar avseende social trygghet.

1.6   De dokument från kommissionen vars juridiska form enligt förslagen ska ändras till förordning (ramprogram, regler för deltagande, Euratomprogram) bör behålla den hittills brukliga juridiska formen beslut, såvida inte kommissionen på ett övertygande sätt kan motivera motsatsen.

1.7   Alla programdelar och regler välkomnas och stöds, i synnerhet de som gagnar social innovation, spetsforskning, små och medelstora företag och universitet.

1.8   De väsentliga instrumenten i Horisont 2020 bör även fortsättningsvis vara överskådliga samarbetsprojekt med hanterbara deltagarantal.

1.9   Infrastrukturerna är ett mönsterexempel på hur subsidiaritetsprincipen tillför europeiskt mervärde, och detta ska återspeglas tydligare i den vägledande tilldelningen.

1.10   Med hänsyn till samhällsutmaningar ska avsevärt mycket mer vikt fästas vid forsknings- och utvecklingsarbeten för ett koldioxidsnålt, hållbart system för energiproduktion.

1.11   Till listan av samhällsutmaningar ska också läggas det viktiga temat ”Samhällets och företags innovationsförmåga”.

1.12   Nyckelteknik förbättrar industrins konkurrenskraft och kan användas för att ta itu med samhällsutmaningar. Kommittén anser därför eftertryckligen att man bör betona denna ytterligare.

1.13   Då man bedömer olika kriterier för finansiering av forskning ska spetskompetens prioriteras i fortsättningen. Vid finansiering av innovation spelar även den i sig i alla händelser mycket svåra marknadsanalysen en viktig roll.

1.14   Eventuella motsättningar mellan målsättningarna för en vetenskapsorienterad forskningspolitik och en innovationsvänlig industri- och konkurrenspolitik ska fastställas så att passande lösningar kan utformas.

1.15   En lyckad integration av forsknings- och innovationspolitiken kräver ett samordnat samarbete mellan många olika generaldirektorat och avdelningar inom kommissionen. Kommittén stöder detta arbete. Dessutom behövs sakkunniga tjänstemän som är väl förtrogna med respektive forskningsområde och beredda att jobba med det långsiktigt. Kommissionen bör vårda och behålla sin vetenskapliga och tekniska sakkunskap och bedömningsförmåga.

1.16   Euratomprogrammets viktigaste mål ska som föreslagits vara kärnsäkerhet, slutförvaring av högaktivt avfall och fusionsutveckling med det internationella projektet Iter som flaggskeppsprojekt. I strukturen bör man värna om medlemsstaternas stöd och egna engagemang.

1.17   En lättfattlig översikt bör utarbetas för de instrument och facktermer som används i Horisont 2020, för att göra strategin mer användarvänlig. I synnerhet borde man satsa på utförlig och kompetent rådgivning till små och medelstora företag.

2.   Kort beskrivning av de förslag som lagts fram av kommissionen

I detta yttrande behandlas ett paket av förslag från kommissionen som har lagts fram i olika dokument:

1)	Ett ramprogram för Horisont 2020 för perioden 2014–2020.

2)	En enda uppsättning regler för deltagande och spridning.

3)	Ett enda särskilt program för att genomföra Horisont 2020.

4)	Förslag till de delar av Horisont 2020 som motsvarar Euratomfördraget.

Dessa dokument omfattar totalt ca 380 sidor. Det huvudsakliga innehållet i dem sammanfattas nedan i avsnitten 2.1–2.4 för att ge en förståelig bakgrund till de kommentarer och rekommendationer som presenteras i kapitlen 3–7.

2.1   Ramprogrammet Horisont 2020

2.1.1   Trots tidigare praxis har kommissionen inte som väntat föreslagit något åttonde ramprogram för forskning och teknisk utveckling. I stället ska ramprogrammet Horisont 2020 i enlighet med grönboken (2) samla de aktiviteter som för närvarande finansieras genom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, de delar i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) som är relevanta för innovation samt Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT). Dessutom föreslår kommissionen att detta inte som tidigare ska fastställas genom ett beslut från Europaparlamentet och rådet utan genom en förordning.

2.1.2   De fastställda huvudmålen och prioriteringarna för finansiering inom ramen för Horisont 2020 är

a)	vetenskaplig spetskompetens – föreslagen budget: 27 818 miljoner euro,

b)	industriellt ledarskap – föreslagen budget: 20 280 miljoner euro,

c)	samhällsutmaningar – föreslagen budget: 35 888 miljoner euro.

2.1.3   Ytterligare en målsättning är att förenkla tillträdet till och deltagandet i ramprogrammet.

2.1.4   Den totala föreslagna budgeten för Horisont 2020 uppgår till ca 88 miljarder euro. Till detta tillkommer åtgärder från strukturfonden och utbildningsprogrammet.

2.2   Regler för deltagande och spridning

2.2.1   Dessa regler avser villkoren för deltagande i ramprogrammet. De ska garantera en enhetlig och flexibel ram, förenkla förfarandena och tillämpas på alla delar av Horisont 2020. Möjligheten till ändringar och undantag lämnas öppen.

2.2.2   En enhetlig finansieringsgrad fastställs som inte kommer att variera beroende på deltagarna. Dessutom kommer klumpsummor, schablonbelopp och enhetskostnader att tillämpas i större utsträckning, vilket innebär en långtgående anpassning till mottagarnas normala redovisningsmetoder.

2.2.3   Följande stödbelopp planeras för bidrag till direkt stödberättigande kostnader:

a)	Horisont 2020-bidraget får uppgå till 100 % av de totala direkt stödberättigande kostnaderna, utan att det påverkar tillämpningen av medfinansieringsprincipen.

b)

För följande åtgärder ska Horisont 2020-bidraget vara begränsat till högst 70 % av de totala direkt stödberättigande kostnaderna: — Verksamhet som huvudsakligen består av prototyputveckling, provning, demonstration, experimentell utveckling, pilotprojekt eller marknadsintroduktion. — Medfinansieringsåtgärder för program.

2.2.4   Indirekta stödberättigande kostnader ska fastställas genom en tillämpning av en schablonnivå på 20 % av de totala direkta stödberättigande kostnaderna. Alternativt kan arbetsprogrammet medge att indirekta kostnader redovisas i form av klumpsummor eller enhetskostnader.

2.2.5   Här gäller följande villkor för deltagande.

2.2.5.1

Minst tre juridiska personer ska delta i en åtgärd. — Alla tre ska vara etablerade i en medlemsstat eller ett associerat land. — Ingen av de tre får vara etablerad i samma medlemsstat eller samma associerade land som någon av de andra. — De tre juridiska personerna ska vara oberoende av varandra i den mening som avses i artikel 7.

2.2.5.2

Undantag från dessa villkor är följande fall, där det räcker med att en juridisk person som är etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land deltar: a) Europeiska forskningsrådets (EFR) åtgärder för spetsforskning. b) Tillämpning av instrumentet för små och medelstora företag. c) Medfinansieringsåtgärder för program. d) Motiverade fall som föreskrivs i arbetsprogrammet eller arbetsplanen. e) Samordnings- och stödåtgärder samt åtgärder för utbildning och rörlighet.

2.2.6   Utvärderingsförfarande

2.2.6.1   Inlämnade förslag ska bedömas på grundval av följande kriterier:

a)	Spetskompetens.

b)

Effekter.

c)	Kvalitet och effektivitet i genomförandet.

2.2.6.2   Spetskompetens ska användas som enda kriterium för förslag avseende EFR:s åtgärder för spetsforskning.

2.3   Särskilt program

2.3.1   Medan sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling använde sig av flera olika ”särskilda program” (t.ex. för samarbete eller kapacitet) föreslår kommissionen nu i stället ett enda ”särskilt program” som omfattar olika stödprioriteringar och stödstrukturer inom ramen för olika delprogram.

2.3.2   De fyra delprogrammen

I.	”Vetenskaplig spetskompetens” i. Europeiska forskningsrådets (EFR) spetsforskning ii. Forskning om framtida och ny teknik (FET) iii. Marie Curie-åtgärder iv. Europeisk forskningsinfrastruktur

II.	”Industriellt ledarskap” i. Informations- och kommunikationsteknik ii. Nanoteknik iii. Material iv. Bioteknik v. Tillverkning och bearbetning vi. Rymden Därtill kommer en förbättrad tillgång till riskfinansiering och förstärkt innovation i små och medelstora företag.

III.

”Samhällsutmaningar” i. Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande ii. Livsmedelstrygghet, hållbart jordbruk, havs- och sjöfartsforskning och bioekonomi iii. Säker, ren och effektiv energi iv. Smarta, gröna och integrerade transporter v. Klimatåtgärder, resurseffektivitet och råvaror vi. Inkluderande, innovativa och trygga europeiska samhällen

IV.

”Gemensamma forskningscentrumets (GFC) icke-nukleära direkta åtgärder”, med målet att höja kvaliteten på det vetenskapliga underlaget för politiska beslut, att förklara naturliga processer som ligger till grund för förändringar i samhället och att undersöka nya vetenskapliga och tekniska områden. (GFC:s nukleära åtgärder faller under Euratomdelen.)

2.4   Euratomprogrammet för 2014–2018

2.4.1   Detta program gäller forskningsverksamhet på områdena kärnenergi (fusion och fission) och strålskydd. Till skillnad från tidigare föreslås programmet inte i form av ett beslut utan som en förordning. Det ska bidra till de strategiska målen i Horisont 2020 (punkt 2.1.1). Enligt Euratomfördraget får programmets löptid inte överstiga fem år och det löper därför ut 2018.

2.4.2   Euratomprogrammets indirekta åtgärder avser

a)	säker drift av kärnenergisystem,

b)	lösningar för hantering av avfall för slutförvaring,

c)	utveckling och bevarande av kärnteknisk kompetens (fission),

d)	att främja strålskydd,

e)	utveckling av fusion som energikälla genom användning av befintliga och framtida fusionsanläggningar,

f)	utveckling av material, teknik och konstruktionsprinciper,

g)	att främja innovation och industrins konkurrenskraft,

h)	tillgänglighet och användning av forskningsinfrastruktur.

2.4.3   Vid genomförandet av indirekta åtgärder får kommissionen i sitt arbete stöd av rådgivande kommittéer.

2.4.4   De direkta åtgärderna gäller det gemensamma forskningscentrumets FoU-program.

2.4.5   Iter presenteras i ett eget beslut, eftersom detta projekt ska finansieras utanför den fleråriga budgetramen.

3.   Kommitténs allmänna kommentarer

Med hänsyn till den stora volym som de fyra dokumenten från kommissionen utgör kan kommittén endast gå in på ett begränsat antal av de synpunkter som man anser vara grundläggande.

3.1   Allmänt godkännande

Kommittén välkomnar och stöder kommissionens förslag som viktiga delar av Europa 2020-strategin. Vi anser att de tillsammans utgör ett lyckat helhetskoncept. Vidare konstaterar vi att kommissionen har tagit hänsyn till många av kommitténs tidigare rekommendationer (t.ex. om förenkling (3), om grönboken (4) och om innovationsunionen (5)) och hänvisar därför till dessa yttranden och rekommendationer. På en del punkter anser vi dock att det finns behov av komplettering, förklaringar och rättelser.

3.2   Prioriteringar, budget, treprocentsmålet och hävstångseffekter

3.2.1   Forskning, utveckling och innovation avgör Europas framtida position i världen och måste därför prioriteras betydligt högre, inte bara av kommissionen utan framför allt också av medlemsstaterna. Av den budget som föreslås för Horisont 2020 framgår att kommissionen vill tillmäta FoU och de investeringar som krävs för detta ändamål större betydelse än tidigare, och kommittén välkomnar detta. Detta ligger i linje med de rekommendationer som vi vid upprepade tillfällen har framfört och får därför vårt fulla stöd. Även om den föreslagna budgeten objektivt sett fortfarande måste anses vara otillräcklig med hänsyn till treprocentsmålet, som förklaras nedan, och de ambitiösa forsknings- och innovationsmålen, anser kommittén att den utgör en realistisk kompromiss inom ramen för de praktiska begränsningarna.

3.2.2   Vid Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 där Lissabonstrategin för 2010 utarbetades, formulerades treprocentsmålet för medlemsstaternas och deras industriers stödpolitik. Treprocentsmålet innebar att medlemsstaterna fram till 2010 skulle investera 3 % av BNP i forskning och utveckling, varvid en tredjedel skulle komma från den offentliga sektorn och två tredjedelar från industrin. Detta mål har fortfarande inte uppnåtts, vare sig om man ser till det europeiska genomsnittet eller till de flesta medlemsstaterna. Därför har det nu tagits med på nytt i Europa 2020-strategin.

3.2.3   Stödpolitiken i Horisont 2020-programmet syftar till att skapa en betydande hävstångseffekt för att åtminstone uppnå treprocentsmålet den här gången. Trots den ökade budget som nämns ovan är det fortfarande tveksamt om hävstången kommer att vara tillräckligt effektiv. Den totala gemenskapsbudgeten uppgår till ca 1 % av EU:s medlemsstaters BNP. Den föreslagna budgeten för Horisont 2020 utgör knappt 9 % av detta. Den kvantitativa hävstångseffekten är alltså fortfarande mindre än 1:30! Den föreslagna budgeten kan därför endast ses som ett nödvändigt steg i riktning mot den investeringsvolym som egentligen krävs och får absolut inte minskas.

3.3   Förenkling och kontinuitet

Kommittén stöder framför allt de åtgärder som syftar till att åstadkomma den förenkling av förfarandena som kommittén länge har uppmanat till (6). Det handlar dock om en svår balansgång mellan rationalisering, rättvisa i det enskilda fallet och den efterfrågade kontinuiteten som eventuellt behöver justeras i efterhand. Detta får på inga villkor leda till en återgång till alltför komplicerade och långsamma procedurer.

3.4   Utrymme och flexibilitet

Kommittén ställer sig därför positiv till att ett tillräckligt stort mått av flexibilitet och utrymme lämnas i programutformningen och budgetuppdelningen (särskilt program del 1, artikel 6, ”Budget”) vid sidan av de få enkla reglerna. Här krävs därför ett förtydligande av vilka beslutsprocesser som avses, särskilt beträffande kommittéerna för programhantering och deras roll.

3.5   Styrelseformer

I detta avseende stöder kommittén kommissionens skäl och avsikter (som anges i COM(2011) 809 final under punkt 21), och i synnerhet att ”bottom up”-processen betonas. Kommittén stöder även planerna på en regelbunden återkoppling till slutanvändare, medborgare, arbetsmarknadsparter och organisationer i det civila samhället när beslut ska fattas om det särskilda programmets inriktning.

3.5.1   Kommittén anser dock att kommissionens mycket allmänt hållna uttalanden måste kompletteras med utförliga och detaljerade uppgifter om ansvarsområden och budgettilldelning samt definitionen av fokus för programmets genomförande och för de beslut som måste tas i samband med det. Vidare måste de nödvändiga styrelseformerna förklaras med hänsyn till i vilken utsträckning, genom vilka strukturer och på vilka beslutsnivåer (exempelvis i kommittéerna för programhantering) de berörda parterna och företrädarna för det civila samhället ska delta i dessa processer och arbetsprogram på ett väl avvägt sätt. Enligt kommissionens uppfattning ska när allt kommer omkring nämligen inte bara teman utan även detaljregleringar av budgeten, stödinstrument, stödvolym och eventuellt outsourcing till t.ex. europeiska teknikplattformar, ”artikel 185-initiativ” osv. läggas över på arbetsprogrammen.

3.5.2   Beträffande de planer som också kan utläsas ur kommissionens förslag att dra nytta av genomförandeorgan eller andra externa strukturer enligt artikel 55 i budgetförordningen, krävs det ett förtydligande om dessa organs roll, befogenheter och styrning.

3.5.3   Kommittén rekommenderar att denna samling frågor besvaras i samråd med alla berörda parter och sedan läggs fram i ett följedokument så att kommittén kan yttra sig. Samtidigt varnar kommittén för att i denna utarbetningsprocess så att säga i smyg falla tillbaka på tidigare (över)reglering och komplexitet på arbetsprogramnivå (se även punkt 3.3). Man bör endast avvika från kontinuiteten i tidigare förfaranden i den utsträckning som förenklingsprocessen gör det oundvikligt.

3.6   Dubbelarbete

Enskilda underordnade teman och frågor i det särskilda programmets delprogram kan innebära dubbelarbete, vilket å ena sidan ökar flexibiliteten men å andra sidan även kan leda till en förskjutning av fokus samt sämre överblick och klassificering. Till exempel kan viktiga resultat och impulser från delprogrammen ”Vetenskaplig spetskompetens” eller ”Industriellt ledarskap” införlivas i delprogrammet ”Samhällsutmaningar”.

3.7   Lägesrapport

Kommittén rekommenderar därför att kommissionen utöver den preliminära utvärdering som ska genomföras efter fem år (se COM(2011) 52 final) redan efter 2 år lägger fram en lägesrapport över hittills genomförda åtgärder och erfarenheter som gjorts, särskilt angående styrelseformerna, för kommissionen och de berörda parterna.

3.8   Vägledande budgettilldelning

Med förbehåll för de begränsningar som har beskrivits välkomnar kommittén den vägledande tilldelning som föreslås och fördelningen av budgeten på de enskilda delprogrammen och deras underordnade teman, i synnerhet stödet för små och medelstora företag samt samhällsproblem och samhällsfrågor. Tre undantag från detta behandlas nedan (punkterna 4.3, 4.2.1 och 4.2.2). Det måste dock tydligt framgå vilken viktning samordningen av nationella och regionala program (t.ex. ERA-NET-programmet) ska få i förhållande till det direkta forskningsstödet.

3.9   Forskningsyrket

I skäl 22 i förslaget om ramprogrammet betonar kommissionen följande: ”Horisont 2020 bör bidra till att göra forskningsyrket i unionen mer attraktivt.” I detta sammanhang saknar dock kommittén konkret information om vilka åtgärder som ska vidtas för att följa rådets (konkurrenskraft) slutsatser (7) av den 2 mars 2010 och verkligen förbättra unga forskares otillfredsställande sociala situation (se kapitel 6 för en utförlig beskrivning).

3.10   Förordning eller beslut

Kommittén har svårt att förstå varför subsidiaritetsprincipen kräver eller tillåter att man avviker från gällande praxis och nu föreslår att ytterligare två av de dokument som kommissionen lägger fram ska vara förordningar och inte beslut. Vi finner inte att kommissionen på grundval av tidigare erfarenheter har motiverat detta. Vi rekommenderar att man behåller gällande praxis, såvida inte kommissionen lyckas ange ett gångbart juridiskt skäl.

3.11   Samordnade förfaranden inom kommissionen

För många aspekter av den europeiska forsknings- och innovationspolitiken gäller att de kräver ett samordnat, samverkande och effektivt förfarande inte bara mellan kommissionen och medlemsstaterna utan också mellan olika kommissionsledamöter, generaldirektorat och avdelningar inom kommissionen. Detta gäller politiska områden såsom utbildning, forskares sociala situation, strukturfonderna, sammanhållning, industri och konkurrens, energi, hälsa, miljö osv. Kommittén uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar i detta avseende och utveckla nödvändiga förfaranden och instrument.

3.12   Sakkunniga tjänstemän

Kommittén upprepar (8) sin starka rekommendation att se till att vetenskapligt ledande kvalificerade tjänstemän med särskild sakkunskap, som länge har varit och under lång tid framöver kommer att vara mycket väl förtrogna med det berörda sakområdet, dess särdrag och speciella forskargemenskap, medverkar i stödorganisationerna men även inom kommissionen (eller planerade genomförandeorgan). Regelbunden arbetsrotation är kontraproduktivt inom forskning och utveckling!

3.12.1   Behålla kompetens och engagemang

Kommittén hyser dessutom oro för att kommissionens aviserade satsning på att lägga ut uppgifter och verksamhet rörande forsknings- och innovationsfrämjande åtgärder på olika byråer skulle kunna resultera i att kommissionen inte bara själv förlorar sakkunskap och bedömningsförmåga utan dessutom inte i tillräcklig utsträckning identifierar sig med det sakliga innehållet. Detta är dock nödvändigt om kommissionen med sakkunskap, framgång och engagemang ska kunna företräda det viktiga temat forskning, utveckling och innovation på den politiska nivån. Annars skulle det ömtåliga kontrollsystemet förlora en avgörande vikt i vågskålen.

3.13   Ytterligare åtgärder – Europa 2020-strategin

Enligt kommitténs åsikt är programmet Horisont 2020 en nödvändig och avgörande beståndsdel av Europa 2020-strategin. Det måste dock kompletteras med ytterligare viktiga åtgärder, både från kommissionens och i synnerhet från medlemsstaternas sida. I det sammanhanget hänvisar kommittén till sina initiativ i fråga om Europa 2020-strategin. Det gäller särskilt att utveckla eller forma effektiva och innovationsvänliga ekonomiska (9) och sociala system och utbildningssystem.

4.   Kommitténs särskilda kommentarer

4.1   Samhällsvetenskap och humaniora, utbildningspolitik och innovation

Kommittén välkomnar att forskning inom samhällsvetenskap och humaniora och innovation ska införlivas i de övergripande målen för Horisont 2020. Vi anser att de teman som nämns i samband med detta är relevanta och viktiga och välkomnar den betydelse de ges i programmet. Kommittén rekommenderar dessutom att arbetet för att åstadkomma ett mer effektivt utbildningssystem på alla utbildningsnivåer ska prioriteras högre, eftersom det är en väsentlig uppgift för att man på bästa sätt ska kunna främja och dra nytta av potentiell talang inom EU. Beträffande målen för Horisont 2020 gäller det särskilt att utbilda tillräckligt många och kvalificerade experter vid universiteten. Grunden för denna utbildning måste dock läggas i skolorna.

4.2   Samhällsutmaningar

Kommittén stöder förteckningen över samhällsutmaningar, men rekommenderar att man betonar följande områden med större kraft:

4.2.1   Energi- och klimatproblem

När man fastställer prioriteringar inom ramen för delprogrammet samhällsutmaningar anser kommittén att man även i budgetförordningen bör prioritera detta tema högre, särskilt med hänsyn till det mycket ambitiösa målet (10) att fullständigt revolutionera vår nuvarande energiförsörjning fram till 2050 och ställa om den helt till hållbara koldioxidsnåla teknikformer (11). Att hitta tillräckliga och prisvärda koldioxidsnåla energilagrings- och buffertteknikformer för att hantera det varierande utbudet av vind- och solenergi är ett problem som ännu inte har lösts tillfredsställande, liksom en långsiktig bränsleförsörjning för tung trafik som luft- och sjöfart. Även effekterna på ekonomin och samhället kräver fördjupade studier.

4.2.2   Samhällets och företagens innovationsförmåga

Dessutom rekommenderar kommittén att listan över ”samhällsutmaningar” kompletteras med det viktiga temat ”Samhällets och företagens innovationsförmåga”. (Varför uppstod Google och Facebook inte i Europa? Varför har inte alla medlemsstater lika högpresterande administrativa, ekonomiska och sociala strukturer?) Detta tema ingår visserligen i kommissionens förslag (se punkt 2.3.2 – III – vi) under målet ”Inkluderande, innovativa och trygga samhällen”, men enligt kommitténs åsikt framhävs dess stora betydelse för samhälle och ekonomi inte tillräckligt på detta sätt. Trots allt handlar det om det viktigaste temat för innovationsunionen (12) (punkt 2.3.2 – III – vi), och borde därför lyda ”Inkluderande och trygga samhällen”.

4.3   Små och medelstora företag och mikroföretag som innovationsrelevanta aktörer

Kommittén välkomnar de föreslagna stödförbättringar som riktar sig till små och medelstora företag. Den ser dem som en viktig del av helhetskonceptet Europa 2020 och hänvisar mot den bakgrunden även till sina yttranden om innovationsunionen (13). Där betonade den att ”man borde fortsätta att diskutera definitionerna av små och medelstora företag, eftersom de nya nätverksmöjligheter som informations- och kommunikationstekniken erbjuder innebär att mikroföretagen, och även enmansföretagen, blir allt viktigare. Eventuellt borde man också se över gränsdragningen i förhållande till de fria yrkena.” Kommittén välkomnar kommissionens uppgift om att man kommer att gå till väga på detta sätt. Denna rekommendation upprepas. Med hänvisning till kapitel 7 betonar kommittén dessutom att det är särskilt viktigt för små och medelstora företag att få bra och begriplig information om de olika stödinstrumenten i Horisont 2020 och tillgång till dessa. Vidare vore det önskvärt med rådgivningsbyråer där man kan ställa muntliga frågor.

4.4   Universitet

Kommittén välkomnar möjligheten till ett stöd på 100 % av de totala direkt stödberättigande kostnaderna i reglerna för deltagande och spridning. Den anser att den innebär fördelar för forskare/forskningsgrupper inom natur- och ingenjörsvetenskap och humaniora som är verksamma vid universiteten. Detta främjar det mål som kommittén upprepade gånger har påmint om, nämligen att se till att universiteten i EU uppnår och håller världsklass. Enligt Matiasbetänkandet (Europaparlamentet, A7-0302/2011) kräver dessa åtgärder dock ytterligare finansiering från sammanhållningspolitikens anslag för att bygga upp nödvändig kapacitet i de medlemsstater vars deltagande i ramprogrammet fortfarande är otillräckligt. Därutöver krävs ytterligare viktiga åtgärder för att uppnå detta mål, men denna fråga skulle överskrida ramarna för det här yttrandet.

4.5   Forskningsinfrastrukturer

Såsom upprepade gånger har understrukits konstaterar kommittén att större infrastruktur utgör betydande hjälpmedel och instrument för tekniska och vetenskapliga studier och framstående insatser som annars inte skulle gå att genomföra. Detta i sin tur lockar i hög grad till sig både europeiskt samarbete och ledande ingenjörer och vetenskapsmän från hela världen (14). Dessutom överstiger nyttjandepotentialen för större infrastruktur en enskild medlemsstats möjligheter och behov, vilket innebär att sådana anläggningar ofta etableras och drivs av flera medlemsstater i partnerskap.

4.5.1   Subsidiaritetsprincipen

Sådan infrastruktur är därför ett mönsterexempel på gemenskapsstöd enligt subsidiaritetsprincipen. Därför beklagar kommittén att dess formella och innehållsmässiga betydelse inte återspeglas i den föreslagna vägledande budgetfördelningen, och rekommenderar att man minskar posterna i den övriga vägledande budgeten (undantaget små och medelstora företag!) med 2–2,5 % vardera och överför det sparade beloppet till posten för infrastruktur. Detta är särskilt nödvändigt eftersom även viktig elektronisk infrastruktur, som fortfarande ökar i betydelse, faller under denna post.

4.5.2   Driftskostnader

Kommittén rekommenderar även att kommissionen bidrar till driftskostnaderna som en del av projektstödet och ber kommissionen att klargöra om detta verkligen är avsikten.

4.6   Nyckelteknik

Som kommittén upprepade gånger har betonat (15) är utveckling, kontroll och marknadsföring av nyckelteknik en väsentlig övergripande fråga som måste hanteras för att å ena sidan stärka industrins konkurrenskraft i EU och å andra sidan ta itu med utmaningar som hållbar energiförsörjning eller hälsa. Kommittén välkomnar därför att denna fråga tillmäts lämplig vikt, särskilt eftersom den även fungerar som en effektiv motor för samarbete mellan forskningsinstitutioner och industrin, dvs. partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. I detta sammanhang är programmet FET-Open särskilt viktigt.

4.7   Redovisningsförfaranden I

Kommittén välkomnar att de redovisningsförfaranden som vanligtvis används av forskningsorganisationer och företag i medlemsstaterna får tillämpas (t.ex. timprisberäkning i industrin). Detta måste även inbegripa utgifter som uppstår genom tillämpning av mervärdesskatt.

4.8   Redovisningsförfaranden II

Kommittén välkomnar dessutom den tydliga rationalisering som gjorts avseende deltagande, så att man tillämpar satserna 100 %/20 % respektive 70 %/20 % (se punkterna 2.2.3 och 2.2.4 för förtydligande). Trots den stora administrativa fördel detta medför kan det för olika deltagargrupper leda till finansiella fördelar, men också finansiella nackdelar jämfört med gällande satser. Kommittén rekommenderar därför att man först samlar erfarenheter med det nya systemet och senare eventuellt höjer stödsatserna för indirekta kostnader.

4.9   Offentlig upphandling – en särskild aspekt

När forskningsinfrastruktur och stora anläggningar ska uppföras får industrin ofta i uppdrag att utveckla och bygga nya typer av ytterst komplicerade och sofistikerade komponenter. Detta innebär att man måste undersöka outforskad teknik, vilket kan leda till de typiska svårigheter som beskrivs i kommitténs yttrande om kunskapsöverföring (16). Där rekommenderade kommittén därför att man ”noga granskar de hittillsvarande erfarenheterna från tillämpningen av EU:s och medlemsstaternas existerande bidrags-, budget-, anbuds- och konkurrensregler för att se om de räcker till för att man ska kunna upprätthålla och använda den kompetens och de specialkunskaper som förvärvats inom näringslivet vid sådana uppdrag till gagn för både Europas konkurrenskraft och senare följduppdrag”.

4.10   Nya strategier för industri- och konkurrenspolitik

I samband med kunskapsöverföring bör man därför fundera på nya strategier för industri- och konkurrenspolitiken. Det är då tveksamt om den förkommersiella upphandling (PCP) som beskrivs av kommissionen är det lämpligaste instrumentet. Kommittén ser här en risk att rädslan för potentiella kunskapsmonopol gör att man hellre avstår från industriella toppositioner och toppresultat. Detta vore ett stort misstag. Det finns även en risk att man på grund av protektionistiska åtgärder som hämmar forskningen inte får den bästa produkten, eftersom denna endast är tillgänglig utanför Europa. Kommittén rekommenderar därför att de olika och delvis motstridiga målsättningarna för och kraven på forsknings-, innovations-, och industripolitiken fastställs, diskuteras och klarläggs tillsammans med berörda parter. Eventuellt krävs till och med undantagsregler i vissa fall (se punkt 4.9).

4.11   Effektiv projektstorlek

Tendensen att skapa större och större konstruktioner, t.ex. gemensamma teknikinitiativ, kunskaps- och innovationsgrupper och nu även FET-flaggskeppsinitiativ, bör följas noggrant, eftersom den innebär att fler resurser och mer arbete måste läggas ner på egenförvaltning och omfattande samordningsförfaranden – det är viktigt att inte bygga något ”Babels torn”.

4.11.1   Samarbetsprojekt som huvudinstrument

En integrering av resurser kan visserligen ses som någonting positivt, men om omfattningen blir för stor tränger den samtidigt ut mindre aktörer ur ramprogrammet, eftersom dessa saknar det nödvändiga komplicerade juridiska och administrativa stödet. Detta gäller i synnerhet små och medelstora företag samt universitetens forskningsgrupper. De väsentliga instrumenten i Horisont 2020 bör därför även fortsättningsvis vara överskådliga samarbetsprojekt med hanterbara deltagarantal.

4.12   Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT)

Eftersom EIT finansieras genom Horisont 2020 ser kommittén dess verksamhet som en del av Horisont 2020-strategin. Rekommendationerna omfattar därför även detta område. Detaljerna kommer att beskrivas i ett separat yttrande (17).

4.13   Utvärderingskriterier

I punkt 2.2.6 beskrevs kommissionens föreslagna utvärderings- (18) och urvalskriterier spetskompetens, effekter samt kvalitet och effektivitet. Kommittén anser att de är korrekta så länge inte den överordnade betydelsen av spetskompetens urholkas, vilken utgör det absolut viktigaste kriteriet för toppresultat. Avseende spetsforskning varnar kommittén för en övervärdering av de mest citerade publikationerna, eftersom detta leder till en prioritering av forskningsområden som redan etablerat sig. Man varnar även för att i alltför hög grad formalisera utvärderingsförfarandena.

4.13.1   Naturligtvis måste marknadsaspekter  (19) också spela en viktig roll för innovationsfrämjande åtgärder. Att dessa är svåra att fastställa på ett tidigt stadium, i synnerhet när det gäller helt nya metoder – och utvärderingarna därför inte nödvändigtvis blir korrekta, visar exempelvis de inledningsvis felaktiga uppfattningarna om utvecklingen av persondatorn (pc).

4.14   Gemensamma forskningscentrumet

Kommittén välkomnar förslagen om direktfinansiering av gemensamma forskningscentrumet. Samtidigt påpekar vi att samma utvärderingsförfaranden bör gälla för centrumets verksamhet som för övriga aktörer. Om gemensamma forskningscentrumet även ansöker om indirekt stöd från det särskilda programmet, ska man vara noga med att samma möjligheter gäller för centrumet som för alla andra sökande eller intressenter.

5.   Euratom

5.1   Det föreslagna Euratomprogrammet anser kommittén vara en i huvudsak – och med rätta – kontinuerlig fortsättning av Euratomprogrammet för 2012–2013, som nyligen presenterades av kommissionen och har behandlats utförligt av kommittén (20). Kommittén upprepar och bekräftar kärnan i sin slutsats, nämligen att ”man måste upprätthålla och höja kunskapsnivån när det gäller kärntekniken, dess användning och dess konsekvenser. Euratom-ramprogrammet för forskning och utveckling får ett betydande europeiskt mervärde tack vare sin samordnande funktion när det gäller att samla resurser och integrera gemensamma insatser.” Vi bekräftar dessutom de synpunkter och rekommendationer som uttryckts i detta sammanhang. Med hänvisning till dessa koncentrerar vi oss här på några enstaka utvalda punkter. Euratoms viktigaste uppgift är att garantera hög reaktorsäkerhet och en så liten mängd långlivat radioaktivt avfall som möjligt.

5.2   Kommittén konstaterar med glädje att dess rekommendationer i detta yttrande i huvudsak återspeglas i kommissionens föreslagna program, nämligen

—	förbättrad reaktorsäkerhet och slutförvaring av radioaktivt avfall, transmutation för att mildra långlivad radiotoxicitet, kontroller av klyvbart material och strålskydd,

—	följder av stresstest,

—	utvecklingsarbete om energiproduktion genom kärnfusion och det stora internationella samarbetsprojektet Iter,

—	lämpliga utbildningsåtgärder för att se till att det finns experter och att grundläggande kunskaper ges i skolorna.

5.2.1   Kommittén upprepar (21) att oavsett vilka beslut som fattas av de enskilda medlemsstaterna om användning av kärnkraft måste ”de kunskaper som finns inom EU om säkerhetsfrågor och säkerhetsteknik absolut vidareutvecklas och ställas till förfogande. Att inte utnyttja alla kunskaper skulle vara en farlig strutspolitik”. Kommittén oroar sig för att utbildningen inom och vidareutvecklingen av denna expertis kommer att gå förlorad i de medlemsstater som i nuläget eller i framtiden avstår från att använda kärnkraft. Det är något som absolut måste undvikas.

5.3   Europeiska kärnenergiforumet (ENEF)

I den mån det handlar om fissionsreaktorteknik stöder kommittén särskilt förfarandena och rekommendationer om Europeiska kärnenergiforumet (ENEF), i vars arbete kommittén själv tillsammans med kommissionen deltar med representanter.

5.4   Stresstest

Beslutet att genomföra stresstest i alla EU:s kärnkraftverk var en logisk följd av reaktorolyckan i Fukushima som utlöstes av tsunamin. Så snart alla resultat från dessa stresstest har presenterats ska konsekvenserna för befintliga anläggningar utvärderas och även prioriteringar fastställas för Euratomprogrammet, som är inriktat på forskning, utveckling och demonstration.

5.4.1   Man bör särskilt betona helt oförutsedda incidenter.

5.5   Fusion

På sina ställen har en offentlig debatt om fusionsprogrammet startat, dels för att programmet inte kan förväntas bidra nämnvärt till en koldioxidsnål energiförsörjning före 2050 (energifärdplanens tidshorisont), dels för att byggnadskostnaderna för det internationella Iter-projektet (på förslag av kommissionen ska detta lyftas ut utanför ramprogrammet) har vuxit betydligt i jämförelse med de ursprungliga beräkningarna.

5.5.1   Energifärdplan för 2050

Kommittén kommer att utarbeta ett separat yttrande om energifärdplanen för 2050 (22). Därför betonar vi här endast att de åtgärder som EU kommer att uppnå fram till 2050 med hänsyn till den globala demografiska utvecklingen och det växande energibehovet i världen inte under några omständigheter kommer att utgöra en hållbar lösning på den globala energiproblematiken. Fusionsenergin är i detta sammanhang det enda inte nyttjade, tillgängliga eller kända alternativet i utbudet av potentiell teknik som skulle kunna användas för att ta itu med denna enorma uppgift.

5.5.2   Iter I

Trots att endast de (europeiska) vetenskapliga och tekniska förberedelserna för Iter ingår i Euratom-programmet (byggnadskostnaderna kommer att finansieras med andra källor (23)) är det korrekt att se Iter som flaggskeppet i global fusionsforskning och även i det europeiska fusionsprogrammet. Oavsett möjligheten och behovet av konceptuella förbättringar och alternativ innebär Iter ett avgörande och globalt unikt utvecklingssteg mot framtida användning av fusionsenergi. I Iter ska man för första gången i världen med positivt resultat producera en termisk fusionseffekt på 500 megawatt (24).

5.5.3   Iter II

Dessutom är Iter också ett fältförsök för internationellt samarbete mellan ledande industrinationer av en hittills unik omfattning. Partner är Kina, EU, Indien, Japan, Sydkorea, Ryssland och USA. Deras intresse för att delta i utvecklingen av viktiga nya teknikformer är ett tecken på de stora förväntningarna på ytterligare en fördelaktig koldioxidfri energikälla. Samarbetets nya och komplexa karaktär är dock också ett skäl till att man var tvungen att överge den ursprungliga idén om att de kostnader som skulle bäras av enskilda partner skulle minska i samband med att antalet partner ökade. Det stora värdet i detta partnerskap är inte i första hand lägre kostnader utan större expertis och fler idéer och högkvalificerade experter. Dessutom bidrar den liksom den internationella rymdstationen till internationell förståelse och fred i en utsträckning som inte får underskattas (Iter föreslogs och initierades ursprungligen av Gorbatjov, Mitterrand och Reagan!). Kommittén anser att kommissionens avsikt att finansiera den europeiska delen av Iters byggkostnader utanför EU-budgeten absolut inte får begränsa projektets fortsättning.

5.5.4   Medlemsstaternas åtaganden – associeringsavtalen

I sitt senaste yttrande om Euratom-programmet (25) betonade kommittén de s.k. associationernas avgörande roll som grundval och tankesmedja för fusionsprogrammet och som förankrande faktor för medlemsstaternas åtaganden. Kommittén betonar de synpunkter som lyfts fram i detta sammanhang och varnar på nytt för att äventyra detta viktiga stöd eller låta det tyna bort. Dessutom utgör associationerna det beprövade instrumentet för att säkerställa den ”gemensamma programplanering för forskning” (26) som kommissionen efterlyser. Även vid en eventuell förändring av europeiska fusionsprogrammets organisationsstruktur måste därför effektiva gemensamma programplaneringsinstrument fortfarande finnas tillgängliga, för att samordna programmen vid deltagande laboratorier i medlemsstaterna på EU-nivå och integrera dem på ett meningsfullt sätt, så att EU:s ledande roll inom detta forskningsområde och medlemsstaternas nödvändiga stöd inte äventyras.

6.   Det europeiska forskningsområdet – en inre marknad för forskare

6.1   Kommissionen utgår ifrån att det europeiska forskningsområdet kommer att vara fullbordat senast 2014. Detta anser kommittén önskvärt, men tvivlar på att det går att uppnå eftersom det kräver att kriterierna för den inre marknaden måste vara uppfyllda, t.ex. EU-patentet och en inre marknad för forskare (27).

6.2   Med stöd av rådets beslut (28) från den 2 mars 2010 ser kommittén ett stort behov av att agera för att förbättra den otillfredsställande situation som unga forskare som arbetar vid offentliga forskningsanläggningar och universitet befinner sig i och som står i klar kontrast till målsättningen att göra forskaryrket särskilt attraktivt och framför allt se till att det inte framstår som sämre än jämförbara yrken.

6.3   Kommittén medger att vetenskapliga organisationer i vissa medlemsstater redan har gjort en del framsteg på det här området och har ansträngt sig för att uppnå ytterligare förbättringar. Vi konstaterar även att kommissionen arbetar för att genomföra förbättringar, bl.a. genom Marie Curie- och Erasmus-programmen.

6.4   Problemets kärna är medlemsstaternas ersättningssystem och sociala system för offentligt anställda, vilka styr lönerna för forskare som är verksamma vid offentliga forskningsanläggningar och universitet. Dessa system utgår vanligtvis från en stadig karriär hos en och samma arbetsgivare, vilket även belönas. Det är skälet till att de inte motsvarar behoven inom vetenskap och forskning.

6.5   I dessa system beaktas eller belönas inte den mycket utmanande och tidskrävande urvalsprocess som avslutas med en disputation (doktorsexamen) som unga forskare måste ha genomgått – och inte heller det faktum att det i deras fall åtminstone i början inte rör sig om en stadig karriär utan om projektanställningar, ofta utan någon som helst möjlighet till förlängning eller senare fast anställning. Dessutom innebär den berättigade ständiga oron för framtida yrkesutsikter och därmed förknippade kostnader begränsningar inte bara för dem som vill arbeta inom vetenskap och forskning utan även när det gäller partnerförhållanden och familjebildning.

6.6   Denna avsevärt högre sociala risk kompenseras varken genom en motsvarande högre inkomst eller genom en bättre socialförsäkring. Lika lite tas det hänsyn till att ett visst mån av rörlighet krävs för en framgångsrik karriär inom vetenskapen – tvärtom bestraffas rörlighet för det mesta av dessa system.

6.7   Medlemsstaternas ersättningssystem är knappast kompatibla och de sociala förmåner som tjänats in under arbete i utlandet går knappast att överföra, vilket ytterligare påverkar rörligheten mellan medlemsstater.

6.8   Det vore därför nödvändigt att anpassa medlemsstaternas socialsystem till de särskilda villkor som gäller för forskare. Eftersom det målet troligen endast går att uppnå genom en mycket utdragen process, betonar kommittén dock ovannämnda rådsbeslut och rekommenderar å sin sida att kommissionen med kraft fortsätter sitt arbete för att tillsammans med medlemsstaterna inrätta en särskild fond (finansierad av socialfonden) som ska kompensera unga forskare för ovannämnda nackdelar genom lämpliga kompletterande åtgärder. Dessa bör minska den sociala otrygghet som en rad projektanställningar innebär och ta hänsyn till de intjänade sociala förmåner som minskar eller går förlorade vid rörlighet (framför allt mellan olika länder).

7.   Användarvänlighet och information – en kortfattad handbok – rådgivningsbyråer

7.1   Kommittén upprepar sin angelägna vädjan om att kommissionen med hänsyn till det stora antalet stödinstrument, processer, nätverk och facktermer (t.ex. projekt, kunskaps- och innovationsgrupper, teknikplattformar, innovationspartnerskap, flaggskeppsinitiativ, ERA-NET, gemensam programplanering, Erasmus, Marie Curie, COST, Eureka, m.fl.) ska sammanställa en lättfattlig översikt och kortfattad beskrivning, som även ska vara tillgänglig på internet och med hjälp av vilken man lätt kan sätta sig in i de olika instrumentens väsentliga egenskaper, deras villkor och mål osv. En sådan beskrivning skulle kunna bidra avsevärt till förenkling och insyn som på bästa sätt skulle kunna komplettera Cordis-portalen, som för övrigt fungerar mycket bra.

7.2   Kommittén rekommenderar att man begränsar sig till det väsentliga och avstår från marknadsföring och motiveringar. Även vad gäller de framlagda dokumenten hade kommittén gärna sett att de innehöll mindre filosofiska tankegångar och i stället en sammanfattning av det väsentliga sakinnehållet.

7.3   Kommittén rekommenderar också att man publicerar en version av denna beskrivning som är speciellt anpassad för små och medelstora företag och deras särskilda behov och kunskapsnivå. Dessutom bör kompetenta rådgivningsbyråer etableras, t.ex. genom att utbildningsseminarier arrangeras för regionala organisationer (såsom industri- och handelskammare) så att de kan fungera som informationskontor.

---

(1)  Slutsatser om ”Forskares rörlighet och karriär”. 2 999. rådets (konkurrenskraft) sammanträde, Bryssel, 1–2 mars 2010.

(2)  COM(2011) 48 final och EUT C 318, 29.10.2011, s. 121.

(3)  Se särskilt EUT C 48, 15.2.2011, s. 129.

(4)  COM(2011) 48 final och EUT C 318, 29.10.2011, s. 121.

(5)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 39.

(6)  Se fotnot nr 3.

(7)  Slutsatser om ”Forskares rörlighet och karriär”. 2 999. Konkurrenskraftsrådets sammanträde, Bryssel, den 1–2 mars 2010.

(8)  EUT C 44, 16.2.2008, s. 1.

(9)  Se t.ex. http://web.worldbank.org/

(10)  COM(2011) 885 final.

(11)  EUT C 21, 21.1.2011, s. 49.

(12)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 39.

(13)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 39.

(14)  EUT C 182, 4.8.2009, s. 40.

(15)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 112.

(16)  EUT C 218, 11.9.2009, s. 8, punkt 1.8 och kapitel 5.

(17)  COM(2011) 822 final samt EESK:s yttrande om ”EIT – strategiskt program” (Se sidan 122 i detta nummer i EUT).

(18)  Se även punkt 4.2 i EUT C 132, 3.5.2011, s. 39.

(19)  Se även punkt 3.7.2 i EUT C 132, 3.5.2011, s. 39.

(20)  COM(2011) 71 final, COM(2011) 72 final, COM(2011) 73 final, COM(2011) 74 final och EUT C 318, 29.10.2011, s. 127.

(21)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 127, punkt 3.4.

(22)  Se fotnot nr 10.

(23)  Se även COM(2011) 931 final. Kommittén kommer att utarbeta ett särskilt yttrande om detta.

(24)  Se http://www.iter.org/.

(25)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 127, punkt 4.5.1.

(26)  COM(2008) 468 final, samt EUT C 228, 22.9.2009, s. 56.

(27)  Se EUT C 44, 16.2.2008, s. 1, punkt 1.3.

(28)  Se fotnot nr 14.

---