7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/23

—

med beaktande av kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring (KOM(2010)0066),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 11 juni 2010 om att förbereda skogen för klimatförändring,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 mars 2010 om biologisk mångfald efter 2010,

—

med beaktande av kommissionens vitbok om anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (KOM(2009)0147) och sin resolution av den 6 maj 2010 (1) i detta ärende,

—

med beaktande av ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa (MCPFE) – Forest Europe, samt dess olika resolutioner och dess expertarbete för att tillhandahålla riktlinjer, kriterier och indikatorer för hållbart skogsbruk,

—

med beaktande av rådets resolution av den 26 februari 1999 om en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen (2) och kommissionens rapport om dess genomförande (KOM(2005)0084),

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för skog 2006–2011 (KOM(2006)0302) samt den externa halvtidsöversynen av genomförandet av den (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (4), den sammanfattande rapporten om bevarandestatus för livsmiljöer och arter i enlighet med artikel 17 i direktivet om bevarande av livsmiljöer (KOM(2009)0358) och sina resolutioner av den 21 september 2010 om tillämpningen av EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald (5) och av den 3 februari 2009 om vildmark i Europa (6),

—

med beaktande av slutsatserna från FN:s miljöprograms tionde möte i partskonferensen (COP 10) för konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i oktober 2010 och målen från Aichi om biologisk mångfald, framför allt åtagandet om att skydda 17 procent av landområdena och inlandsvattenområdena med hjälp av effektiva naturvårdsåtgärder som ett led i landskapsvården som helhet,

—

med beaktande av undersökningen ”Shaping forest communication in the European Union: public perceptions of forests and forestry” (7),

—

med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), Kyotoprotokollet och IPCC:s (Mellanstatliga panelen för klimatförändringar) rapport om riktlinjer för god praxis vid markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF),

—

med beaktande av handlingsplanen för biomassa (KOM(2005)0628),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (direktivet om förnybar energi) (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (direktivet om systemet för handel med utsläppsrätter) (9), Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (beslutet om fördelning av insatserna) (10), kommissionens rapport om hållbarhetskrav för användning av fast och gasformig biomassa för produktion av el, värme och kyla (KOM(2010)0011), kapitel 9 om skogsbruk i den fjärde utvärderingsrapporten från IPCC samt resultaten av samrådet med allmänheten inför sammanställandet av en rapport om en hållbarhetsplan för användning av biomassa som energi,

—

med beaktande av det europeiska klimatförändringsprogrammet och det arbete som gjorts av expertgruppen för klimatpolitik för LULUCF (11),

—

med beaktande av sina studier 449.292 med en bedömning av grönboken om skogsskydd och skoglig information i EU, 440.329 om skogsbruk och EU:s utsläppshandelssystem och 449.237 om EU-strategin för förebyggande och bekämpning av skogsbränder samt slutsatserna från mötet den 13 juli 2010 i Bryssel i undergruppen för skogsbruk i den tvärpolitiska gruppen för klimatförändringar, biologisk mångfald och hållbar utveckling,

—

med beaktande av den europeiska landskapskonventionen från 2000 (Florenskonventionen),

—

med beaktande av rådets direktiv 1999/105/EG om saluföring av skogsodlingsmaterial (12) samt översynen av EU:s system för växthälsa,

—

med beaktande av den sammanfattande rapporten från TEEB (ekonomiska aspekter av ekosystem och biologisk mångfald) ”Mainstreaming the Economics of Nature” och uppdateringen av klimatfrågor i samband med TEEB,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2010 om förebyggande av skogsbränder inom Europeiska unionen,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 8–9 november 2010 om innovativa lösningar för finansiering av katastrofförebyggande verksamhet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (13),

—

med beaktande av slutrapporten om genomförandet av systemet Forest Focus (KOM(2010)0430),

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns tekniska rapport nr 9/2006 ”European forest types: Categories and types for sustainable forest management reporting and policy”,

—

med beaktande av rapporten till kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling ”Impacts of Climate Change on European Forests and Options for Adaptation” (14),

—

med beaktande av rapporten från 2009 till kommissionens generaldirektorat för miljö ”EU policy options for the protection of European forests against harmful impacts” (15),

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2004 om skogsbruksåtgärder inom politiken för landsbygdens utveckling (tillsammans med kommissionens svar),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (16),

—

med beaktande av rekommendationerna från FAO:s/UNRCR:s/ILO:s nätverk av sakkunniga om genomförandet av hållbar skogsförvaltning,

—

med beaktande av MCPFE:s Helsingforsresolution H1 där hållbart skogsbruk definieras som förvaltning och användning av skogar på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, produktivitet, föryngringsförmåga, vitalitet och deras potential att nu och i framtiden fylla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå och som inte ger skador på andra ekosystem,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0113/2011), och av följande skäl:

A.

Av EU:s areal är över 42 procent skog och trädbevuxen mark och skogsindustrin, med en omsättning på över 300 miljarder EUR, erbjuder över två miljoner arbetstillfällen, till största delen på landsbygden, och bidrar till den ekonomiska tillväxten och till arbetstillfällen och välfärd genom att tillhandahålla timmer och möjligheter till turism.

B.

EU:s skogar är kompletta biosfärer som inte bara omfattar träd, utan tillhandahåller ovärderliga ekosystemtjänster, bland annat lagring av kol, reglering av flodernas vattentillförsel, bevarande av landskap, upprätthållande av markens bördighet, skydd av marken mot erosion och ökenspridning samt skydd mot naturkatastrofer. Alla dessa ekosystemtjänster är av stor betydelse för jordbruket, landsbygdsutvecklingen och den europeiska allmänhetens livskvalitet.

C.

Omkring 40 procent av skogarna i EU är offentligägda, och omkring 60 procent av skogarna i EU ägs av över 10 miljoner privata skogsägare, vilket innebär att såväl privata som offentliga aktörer ansvarar för skogsskyddet och hållbar användning av skogarna genom tillämpning av hållbart skogsbruk i praktiken.

D.

Trots en alarmerande avskogningstakt i olika delar av världen har skogstäcket i EU på lång sikt stadigt ökat, och mängden kol i biomassa från skog förväntas öka. Trots denna generellt sett positiva trend fortsätter skogarna runtom i Europa att lagra avsevärt mindre kol än vad deras naturliga kapacitet medger, vilket skulle kunna leda till att de istället blir en kolkälla, eftersom avverkningstrycket ökar och ungefär 500 000 hektar av skogarna i EU går förlorade årligen på grund av skogsbränder och olaglig avverkning.

E.

Av Natura 2000-områdena är 30 procent skog och andra trädbevuxna livsmiljöer, och de spelar en viktig roll som språngbrädor i nätverket av biotoper. 66 procent av skogslivsmiljötyperna av gemenskapsintresse har ogynnsam bevarandestatus.

F.

Skog i bergsområden utgör en tredjedel av den totala skogsarealen i EU och är ett väsentligt inslag i det naturliga landskapet, eftersom skogen bidrar till att skydda jordmånen och reglera vattenförsörjningen. Dessa skogar fyller en mycket viktig uppgift i den lokala ekonomin.

G.

Om de sista återstående vildmarksområdena skyddas kan det bidra till att förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster hejdas i EU fram till 2020.

H.

Av EU:s förnybara energi 2020 förväntas 58 procent komma från fast biomassa och biologiskt avfall. Andelen biomassa från skogsbruket förväntas minska relativt sett samtidigt som det finns en stadigt ökande efterfrågan på timmer som energikälla. Här måste man vara vaksam för att förhindra olaglig avverkning och intensifiering av skogsbruket, som skulle kunna innebära att avverkningen kan uppgå till mer än 100 procent av tillväxten i vissa medlemsstater, vilket skulle stå i strid med målen för klimatförändringarna och den biologiska mångfalden. Energi från biomassa bör vara mindre beroende av biomassa från skogen.

I.

Skyddet av skogarna och skogarnas funktioner bör ingå som ett led i all unionspolitik som påverkar skogarna.

J.

Skogarna är levande och evolutionära ekosystem som ofta sträcker sig över riksgränserna och kan klassificeras på olika sätt, exempelvis enligt bioklimatzon eller skogstyp. Europeiska miljöbyrån har, för att vägleda EU:s politiska beslut, utarbetat en specifik skogsnomenklatur. De senaste vetenskapliga landvinningarna inom alla områden, exempelvis om den kontinentala vattendelaren, bör beaktas inom unionspolitik som påverkar skogarna, och i denna politik bör man undvika riskerna med att vara alltför allmän för att målen ska kunna nås.

K.

Olika skogstyper och skogsbrukssektorn står inför olikartade och oförutsägbara biotiska och abiotiska hot från klimatförändringarna, exempelvis skadegörare, stormar, torka och bränder, så att skyddet av skogarna framför allt måste inrikta sig på att göra skogarna mer motståndskraftiga.

L.

Handfast och jämförbar information om hur det står till med EU:s skogar och hur de påverkas av klimatförändringarna och produktionsmönstren är en viktig förutsättning för politik och planering, även i fråga om skogarnas bidrag till att begränsa klimatförändringarna och anpassa sig till dem.

M.

Skogsbränder och anlagda bränder, bakom vilka det ofta ligger särskilda motiv, förstör över 400 000 hektar skog årligen, särskilt, men inte uteslutande, i Medelhavsområdet, och orsakar stora förluster av människoliv, egendom, arbetstillfällen, biologisk mångfald och skogarnas skyddande funktioner. Efter bränder är det särskilt svårt med föryngring i alla skogar, och när det gäller Natura 2000-nätet förhindras att målen för nätet uppnås.

N.

I den ovannämnda vitboken om anpassning till klimatförändringarna ingår skogarna som ett av tyngdpunktsområdena för åtgärder, och där betonas att EU:s skogsbruksstrategi bör aktualiseras med klimatförändringsaspekter.

O.

Endast 5 procent av Europas skogsareal är gammelskog, urskog eller orörd av mänsklig verksamhet. Den låga andelen av denna skogstyp, i kombination med ökad fragmentering av de återstående bestånden av samtliga skogstyper, gör skogarna mera utsatta för klimathot och förklarar delvis varför många skogslevande arter av europeiskt intresse fortsätter ha dålig bevarandestatus.

P.

I EU:s och medlemsstaternas civilskyddsstrategier bör det ingå att skogarnas skyddande funktion förbättras, framför allt med tanke på sådana klimatrelaterade ytterlighetsfenomen som skogsbränder och översvämningar.

Q.

I TEEB-rapporten har det lagts fram en övertygande argumentation som tar hänsyn till kostnad–nyttoförhållandet för offentliga investeringar i ekosystembaserade strategier för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna, framför allt i fråga om grön infrastruktur, såsom återbeskogning och skogsvård.

R.

De olika nationella, regionala och lokala systemen för skogsbruk måste respekteras och också få stöd för att de bättre ska kunna anpassa sig.

S.

De europeiska skogarnas kapacitet att fungera som effektiva sänkor för koldioxid, ammoniak och kväveoxider utnyttjas fortfarande inte fullt ut, och trä som kommer från hållbart skogsbruk kan varaktigt begränsa verkningarna av klimatförändringarna. Det kan tjäna som en återvinningsbar, kolrik ersättning för energiintensiva material som metallegeringar, plast och betong, vilka används flitigt inom byggnadsindustrin och andra branscher.

T.

Enligt uppgifter som samlats in av kommissionen kommer sommartemperaturerna att öka två gånger hastigare i Sydeuropa än i övriga Europa, och nederbörden sommartid i Sydeuropa kommer att minska med 5 procent för varje tioårsperiod.

U.

EU:s handlingsplan för skogar har fyra syften: förbättra konkurrenskraften på lång sikt, skydda miljön, bidra till livskvaliteten och sporra till samordning. Avsevärda framsteg har gjorts, i synnerhet med att uppnå det förstnämnda målet.

V.

Inom processen Forest Europe har man redan uppnått en europeisk samsyn på frivillig grund om hållbart skogsbruk. I sitt nuvarande sammanhang har det hållbara skogsbruket dock varken fullt ut erkänts eller genomförts konsekvent.

W.

Inom processen Forest Europe har omfattande förarbeten inför förhandlingar om ett rättsligt bindande instrument genomförts, och vid nästa konferens i Oslo i juni 2011 förväntas beslut i denna fråga.

X.

Förordningarna om skydd av gemenskapens skogar mot bränder (17) och om övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen (Forest Focus) (18) har upphört att gälla, vilket lett till att rapporteringen görs från fall till fall och anslagen blivit otillräckliga.

Y.

Den genetiska selektionen bör sträva efter och inriktas på att förbättra skogsekosystemets anpassningsförmåga.

Z.

Det behövs mer information om hur skogarna påverkar väderleksmönstren på europeisk nivå.

AA.

I ovannämnda rapport från 2009 till kommissionen ”EU policy options for the protection of European forests against harmful impacts” kartläggs och utreds fyra politiska alternativ, nämligen att man fortsätter som hittills, att man tillämpar den öppna samordningsmetoden, att man ökar övervakningen och att man inför ett ramdirektiv om skogen.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information: Att förbereda skogen för klimatförändring. Parlamentet anser att EU:s skogsstrategi bör stärkas för att förbättra hållbar förvaltning och bevarande, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

2.

Europaparlamentet betonar dock att EU enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen kan handla när målen för den planerade åtgärden bevisligen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna.

3.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppfattning att skogar har stor betydelse för att man ska kunna komma till rätta med klimatkrisen. Parlamentet betonar att hållbart skogsbruk spelar en avgörande roll för att EU ska uppnå sina klimatmål och kunna tillhandahålla nödvändiga ekosystemtjänster, såsom biologisk mångfald, skydd mot naturkatastrofer och bindning av koldioxid från atmosfären.

4.

Europaparlamentet erinrar om att skogar bildar biosfärer som omfattar mycket mer än träd, och att deras motståndskraft beror av den biologiska mångfalden, inte bara av träd utan av alla skogslevande organismer, särskilt av de skogslevande vilda djuren, och att skogarna spelar en nyckelroll för att samhällena i Europa ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna.

5.

Europaparlamentet påpekar att skogarna utgör de största kolsänkorna och att de fyller en mycket viktig funktion i kampen mot klimatförändringarna. Det är därför av största betydelse att EU stärker sin strategi för att bekämpa de företeelser som skadar skogarna, t.ex. bränder och luftföroreningar.

6.

Europaparlamentet är övertygat om att ekologisk hållbarhet är själva förutsättningen för fortsatta ekonomiska och sociala funktioner för skogarna i EU.

7.

Europaparlamentet understryker den roll skoglig biologisk mångfald spelar vid anpassning till klimatförändringarna och att kunskaperna om indikatorer på skoglig biologisk mångfald måste öka – särskilt om skogens genetiska förmåga – av hänsyn till bättre anpassning.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttömmande analys i grönboken av de biotiska och abiotiska hoten och riktar uppmärksamhet på att även andra faktorer som direkt kan kopplas till klimatförändringarnas följder för skogen behöver undersökas, såsom avlövning, som har lett till att de avlövade trädtopparnas yta i Sydeuropa har fördubblats under de senaste 20 åren, vilket har fått direkta konsekvenser i form av skogarnas minskade kapacitet och effektivitet i koldioxidbindningsprocesser eller minskade temperaturreglerande effekt under perioder av torka och värmeböljor, eftersom träden tappar bladen för tidigt.

9.

Europaparlamentet erkänner att befintliga internationella certifieringsystem, exempelvis Forest Stewardship Council (FSC) och Endorsement of Forest Certification Schemes (PEFC), gett viktiga bidrag till det hållbara skogsbruket.

10.

Europaparlamentet understryker att EU:s skogsbruksstrategi och handlingsplan för skog som nämns ovan bör uppdateras så att de tar hänsyn till klimatförändringarna och mer allmänna frågor som rör skogsskydd. Parlamentet påminner om att en sådan översyn måste föregås av en bred skogspolitisk diskussion med medlemsstaterna och samtliga aktörer som påverkas av genomförandet av de föreslagna åtgärderna.

11.

Europaparlamentet ser positivt på att EU lyckats i sitt arbete med att göra den europeiska skogsindustrin globalt konkurrenskraftig.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att handlingsplanens mål i fråga om miljö och livskvalitet ska uppnås, eftersom genomförandet av dessa fortfarande släpar efter.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en analys av EU-strategier som påverkar EU:s skogar, för att utreda om dessa strategier är konsekventa och garanterar skydd av skogarna.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska den finansiering som för närvarande finns tillgänglig för skogar och skogsbruk och att omfördela befintliga medel som påverkar den skogliga biologiska mångfalden negativt, i enlighet med de ovannämnda slutsatserna från rådet från mars 2010.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda de åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 27 februari 2008 om innovativa och hållbara skogsbruksbaserade industrier i EU (KOM(2008)0113), och att beakta att överdriven reglering kan göra trävaror mindre konkurrenskraftiga i jämförelse med icke-förnybara och energiintensiva material.

16.

Europaparlamentet påpekar att det av åtgärderna för skydd av skogarna bör framgå att de biotiska och abiotiska hoten, i relation till sin typ, bioklimatiska zon och de regionala förhållandena, har en gränsöverskridande karaktär. Parlamentet betonar också att åtgärder från medlemsstaternas och regionernas sida för att stödja, samordna och komplettera politiska initiativ bör vidtas när EU-åtgärder innebär ett mervärde, och de bör vidtas i enlighet med den skogsnomenklatur som tagits fram av Europeiska miljöbyrån.

17.

Europaparlamentet påpekar att skyddet av skogarna förutsätter ett engagemang på lång sikt från medlemsstaternas, regionernas, skogsindustrins och såväl de offentliga som de privata skogsägarnas sida.

18.

Europaparlamentet anser att de boreala skogarna (taigan) i norr och Medelhavsområdets skogar är enormt värdefulla för den europeiska biologiska mångfalden och som sänkor för atmosfäriskt kol och att de bör få ökat skydd.

19.

Europaparlamentet anser att långsiktig planering av skogarna bör vara flexibel, anpassningsbar och möjliggöra medinflytande, med beaktande av samtliga tänkbara scenarier, och möjliggöra att ett flertal alternativ tas i beaktande för framtida utveckling, vilket ska ge en realistisk och tillförlitlig utgångspunkt för förvaltningsbeslutParlamentet anser även att detta, på EU-nivå, bör ta formen av ett permanent ”skogsforum”, för att garantera skydd av skogarna på lång sikt.

20.

Europaparlamentet ser positivt på att Forest Europe lyckats med att förbättra det hållbara skogsbruket och få till stånd en europeisk samsyn om riktlinjer, kriterier och indikatorer för det. Parlamentet konstaterar emellertid att det hållbara skogsbruket i sitt nuvarande sammanhang inte har genomförts konsekvent.

21.

Europaparlamentet erinrar om att syftet med det hållbara skogsbruket är att förena aspekten att skogen ska ge avkastning med aspekten att skogen ska skyddas, så att skogarna kan fortsätta att fylla sin funktion ekonomiskt, socialt och ur miljösynvinkel, i enlighet med nationella, regionala och lokala prioriteringar. Parlamentet noterar med oro att den ökande tendensen att se skogarna endast ur ett ekonomiskt perspektiv, och att man glömmer deras miljömässiga och sociala aspekter, inte är förenlig med principerna för hållbart skogsbruk.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om komplettering av ovannämnda förordning (EU) nr 995/2010 för att garantera att allt timmer och alla trävaror som släpps ut på den europeiska marknaden kommer från hållbart skogsbruk.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta med sina insatser för att få ett slut på olaglig skogsavverkning och handel med timmer som producerats på det sättet, eftersom de på så vis bidrar till att bekämpa avskogning, skogsförstörelse och förlust av biologisk mångfald.

24.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av kopplingen mellan de nationella skogsbruksplanerna och handlingsplanen för skog genom strukturerade rapporter till ständiga kommittén för skogsbruk.

25.

Europaparlamentet anser att hållbart skogsbruk är en förutsättning för att skogarna i EU ska kunna fortsätta uppfylla sina ekonomiska, ekologiska och sociala funktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa sitt stöd för processen Forest Europe genom att göra genomförandet av hållbart skogsbruk obligatoriskt inom EU. Ett sådant åtagande skulle bidra till att integrera hållbarhetsprinciper i skogsbruket och tjäna som det bästa möjliga stödet för processen Forest Europe och de rättsligt bindande överenskommelser som är under behandling i Forest Europe och Förenta nationernas skogsforum.

26.

Europaparlamentet förespråkar att ett aktivt hållbart skogsbruk genomförs fullt ut inom ramen för långsiktiga nationella skogsplaner där det ingår nationella och regionala prioriteringar, mätbara mål och utvärderingskriterier, och där de ökande hoten mot skogarna på grund av klimatförändringarna tas i beaktande.

27.

Europaparlamentet betonar att planer för landsbygdens utveckling och operativa program inte ska vara likvärdiga med nationella skogsbruksplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man i de nationella skogsbruksplanerna tar hänsyn till slutsatserna och rekommendationerna från undersökningar om hur klimatförändringarna påverkar vattenresurserna, ekosystemen och den biologiska mångfalden, och att strategier och program för landsbygdsutveckling är förenliga med skogsbruksprogram, strategier för biologisk mångfald och åtgärdsplaner för förnybar energi.

28.

Europaparlamentet konstaterar att genetisk mångfald, naturlig föryngring och mångfald i fråga om struktur och artsammansättningen av samtliga skogslevande organismer är vanliga parametrar när man ska välja alternativ för anpassning av skogarna, oberoende av gränser mellan bioklimatiska zoner, system för hållbar skogsskötsel och skogstyper. Hållbart skogsbruk garanterar ekonomisk lönsamhet för kulturskogar men ålägger inte detta för skogar som har andra primära funktioner än att producera timmer.

29.

Europaparlamentet anser att långsiktigt skogsskydd är beroende av att skogsekosystem med bred sammansättning i fråga om trädarter, ålder och struktur skapas eller bevaras.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer om olika sätt att anpassa nationella civilskyddstjänster för att klara av klimatförändringarnas följder för skogarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt vidta åtgärder för att utvidga EU:s taktiska reserv vid skogsbränder ur resurs- och kapacitetssynpunkt.

31.

Europaparlamentet varnar för obegränsad kommersiell exploatering av skogsresurserna, vilket oerhört ofta leder till oåterkalleliga skador, särskilt på naturskogar.

32.

Europaparlamentet anser att träd som odlas inom ramen för trädjordbruk bör bedömas på samma vis som improduktiva traditionella skogsområden när det gäller kampen mot klimatförändringarna, eftersom de i betydande grad binder koldioxid.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med utarbetandet av en vitbok om skogsskydd i EU, i vilken hänsyn tas till resultaten från det offentliga samrådet om grönboken, den allmänt spridda uppfattningen att vi måste vara beredda på klimatförändringar, undersökningen om alternativ inom politiken och undersökningen om alternativ ifråga om anpassning. Parlamentet anser att vitboken, förutom att bekräfta skogarnas bidrag till ekonomin i form av träprodukter och andra varor och tjänster, bör inriktas på att bevara och öka de europeiska skogsbestånden, eftersom de hjälper de europeiska samhällena att begränsa klimatförändringarna och anpassa sig till deras effekter. Parlamentet anser vidare att en högre skyddsnivå måste garanteras för livsmiljöer av hög kvalitet och för skyddsskogar som bidrar till att motverka översvämningar, jordskred, bränder, ökenspridning, förlust av biologisk mångfald och katastrofer på grund av extremt väder. Tillräckliga finansiella resurser, utbyte av kunskap och främjande av forskning och information är absolut nödvändiga aspekter i kommissionens förslag.

34.

Europaparlamentet bekräftar än en gång sin inställning att det behövs ökad finansiering för EU:s skogsskyddsåtgärder, via pelaren för utveckling av landsbygden inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Parlamentet påpekar att de nya utmaningar som följer av klimatförändringarna gör det uppenbart att skogsskyddet behöver ökade resurser och att det kan komma att krävas nya stödformer.

35.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noggrant utreda, och avlägga rapport till parlamentet och rådet om, olika alternativ för betalning för ekosystemtjänster, som erkänner ekosystemtjänsternas ekonomiska värde och belönar bevarande av skoglig biologisk mångfald och återställande skogsekosystem. Parlamentet framhåller vikten av att företagen inser fördelarna, i form av trovärdighet, reklam och övrig ekonomisk nytta, med att engagera sig i bevarande av den biologiska mångfalden och skogsskydd.

36.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om förebyggande av skogsbränder, där det också ska ingå anslag till förebyggande planer och riskbedömning, det europeiska informationssystemet för skogsbränder, upptäckande av brand, infrastruktur, yrkesutbildning och utbildning samt återställande av skog efter bränder, inbegripet övervägande av ett 30-årigt förbud mot att bygga på mark som drabbats av skogsbränder.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som förbjuder bebyggelse av mark som frigjorts genom bevisat anlagda bränder.

38.

Europaparlamentet begär att rättsliga hinder mot hållbar skogsförvaltning undanröjs.

39.

Europaparlamentet påpekar att det måste upprättas en tillräcklig budgetram för att stärka kampen mot skogsbränder och efterlyser även en större flexibilitet i användningen av solidaritetsfonden.

40.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om skoglig information och då ta hänsyn till klimathot samt till att det behövs insamling och spridning av relevanta, harmoniserade och jämförbara uppgifter om skogstäcke, biologisk mångfald, biotiska och abiotiska hot och markanvändning inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, konventionen om biologisk mångfald samt miljöräkenskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa och övervaka indikatorer avseende skogarnas skyddande funktioner, exempelvis kvarhållande av jord och fältkapacitet.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om hur skogen påverkar regionala väderleksförhållanden i EU för att förse skogsförvaltningsstrategier med information om förändringar i skogarnas storlek, sammansättning och läge, och om konsekvenserna av dessa förändringar.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta och sprida riktlinjer för bästa metoder baserade på principerna för hållbar förvaltning, som är anpassade till de privata och statliga ägarnas behov liksom till lokalsamhällena, i syfte att garantera motståndskraft mot klimatförändringarna. Parlamentet noterar vikten av att utbyta bästa metoder för hur företag och industrisektorer kan bidra till målen om biologisk mångfald och stärka livscykelperspektivet och hur de kan fungera som en länk mellan bevarande av biologisk mångfald och intäktsgenerering. Parlamentet belyser behovet av att stärka kommunikations- och informationspolitiken för att garantera ett hållbart skogsbruk, informera allmänheten och uppmuntra till användning av trä som härrör från hållbart skogsbruk.

43.

Europaparlamentet understryker att samordningen och informationen avseende skogsskyddet måste förbättras. Parlamentet anser att större insatser behövs för se till att EU:s interna åtgärder överensstämmer med de yttre politiska ställningstaganden man gjort i fråga om skogar (samarbete, utveckling, handel med tropiskt timmer osv.)

44.

Europaparlamentet anser att skogarna ingår i mänsklighetens gemensamma kultur- och miljöarv och att anmärkningsvärda träd bör skyddas oberoende av om de är belägna i eller utanför en skog. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att utarbeta lämpliga strategier för att skydda dem, inbegripet att eventuellt inrätta skogsövervakningscentrum (Forest Heritage Observatories. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att inom ramen för sina nationella strategier främja lika och allmän tillgång till skogar och naturområden, och erkänner att den allemansrätt att beträda skogar och naturområden som tillämpas i vissa medlemsstater medför många fördelar när det gäller demokratisk tillgång till rekreation, uppskattning av ekosystem och respekt för naturarvet.

45.

För att målen i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås med avseende på de nationella handlingsplanerna för skog begär Europaparlamentet att varje medlemsstat eller region utarbetar en skogsstrategi som ska omfatta återbeskogning av flodstränder, regnvattenuppsamling, jordbruksverksamhet och forskningsresultat för urval av de växter eller träd bland de traditionella sorterna och arterna som är bäst anpassade till torka.

46.

Europaparlamentet betonar att anslagen till forskning om effekterna av klimatförändringarna på skogen måste öka, även om det finns obestridlig fackkompetens i Europa när det gäller skog som en följd av en lång tradition av skogsbruk. Med tanke på den vetenskapliga osäkerheten kring klimatförändringarnas tidsperspektiv och omfattningen av hoten mot skogarna i olika områden är det nödvändigt att öronmärka finansiering av klimatforskning i relation till de särskilda behov som finns och lösningar som kan tillämpas i olika bioklimatiska zoner, för att förbättra den relevanta kunskapsbasen.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta gemensamma långsiktiga forskningsprogram för att förbättra kunskapen om följder och känslighet och att stödja skogssektorns anpassningsåtgärder. Kommissionen uppmanas att arbeta för att projekt som rör kunskap om skogsekosystemen och deras kapacitet att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter tas med inom den fleråriga ramen för forskning och teknisk utveckling.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att skydda EU:s skogar och föregripa de negativa konsekvenserna av spridningen av insekter och sjukdomar som orsakas av klimatförändringarna.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda forskningen om klimatförändringarna och deras följder för skogarna, att främja ökad medvetenhet om skogarnas mångsidiga betydelse och om hur viktigt det är att de förvaltas på ett hållbart sätt, att stödja utbildning och fortbildning för dem som är sysselsatta inom skogsbruket och särskilt lägga vikt vid de behov av sakkunskap inom respektive områden som väntas uppstå till följd av klimatförändringarna (att främja mångfald samt förebygga och avhjälpa skador) samt att främja utbyte av kunskap och erfarenheter.

50.

Europaparlamentet anser att det behövs effektiv forskning om skogsekosystemens ”försvarspotential” samt prognos- och strategiforskning om hur man ska kunna mildra klimatförändringarnas effekter för hela skogs- och timmersektorn, och att det därför krävs att denna forskning samordnas och finansieras på EU-nivå.

51.

Europaparlamentet påpekar att man i diskussionerna om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör beakta att skogarna tillhandahåller avgörande miljöfunktioner och bidrar till att uppfylla sociala och ekonomiska mål om landsbygdsutveckling och nationella ekonomier. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och regionerna att oinskränkt samarbeta med skogsvårdsmyndigheterna och allmänheten vid sammanställandet av program för landsbygdens utveckling för att garantera konsekvens mellan olika politikområden i EU, och ta hänsyn till att skogsbruk, i vissa fall, kan vara en oberoende sektor inom landsbygdsekonomin.

52.

Europaparlamentet påminner om att skogarna spelar en huvudroll när det gäller att tillhandahålla socioekonomiska och miljömässiga offentliga nyttigheter till nytta för samhället och utvecklingen, särskilt i landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en politisk strategi som erkänner denna roll, samtidigt som äganderätten respekteras.

53.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt senaste meddelande om reformen av jordbrukspolitiken (19) erkänner den viktiga uppgift som jordbrukaren fyller för att förebygga skogsbränder, förvalta skogen och skydda den mot sådant som hotar den biologiska mångfalden, såsom sjukdomar, och framför allt för att upprätthålla territoriet, eftersom bevarandet av jordbruksverksamheten är den största garantin för att förhindra avfolkning.

54.

Europaparlamentet vidhåller att producenter på landsbygden, producentsammanslutningar och offentliga organ bör få komma i fråga för skogsbruksåtgärder enligt andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken. EU måste fortsätta att stödja skogsplantering med hjälp av nationella program för utveckling av landsbygden, men samtidigt se till att dessa initiativ inte stör marknaden och att skogsplanteringsåtgärder litar till lokalt, sjukdomsresistent och brandresistent material och bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar också att insatser för skogsplantering måste prioritera trädarter som avsevärt ökar jordens kvalitet och den biologiska mångfalden, samtidigt som egenskaperna hos den miljö där skogen planteras, de inhemska arterna och behovet av blandskogar beaktas.

55.

Europaparlamentet framhåller, vilket också rådet gjorde i sina slutsatser från mötet 11 juni 2010, att det kan uppstå allvarliga problem om skogen lämnas åt sig själv, eftersom det kan hända att det inte längre blir möjligt att garantera att den uppfyller sina funktioner.

56.

Europaparlamentet anser att man måste uppmuntra och stödja inrättandet av producentföreningar och skogsförvaltningsenheter som utövar hållbart skogsbruk, särskilt i områden som karakteriseras av små skogsområden, eftersom detta kommer att bidra till att få försörjningen med det stora antal varor och tjänster som skogar kan tillhandahålla i jämvikt. Dessa föreningar och förvaltningsenheter skulle stärka producenternas förhandlingsposition i distributionskedjan för timmer, och också bidra till att tillhandahålla och skapa rättvisa villkor samtidigt som de bidrar till att man kan finna en lösning på problemen med den ekonomiska krisen, den internationella konkurrensen, klimatförändringarna och kampen mot olaglig avverkning.

57.

Europaparlamentet vidhåller att det behövs ökat stöd till aktörer inom den offentliga och privata sektorn som skyddar den skogliga biologiska mångfalden av arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster och att också frivilliga metoder för skydd och områden som hänger samman med Natura 2000-områden måste kunna få stöd, eftersom biologisk mångfald är avgörande för jordbrukets upprätthållande, utveckling och anpassning.

58.

Europaparlamentet begär att det fakturabaserade ersättningssystemet ska ersättas med standardiserade eller arealbaserade kostnader.

59.

Europaparlamentet begär att det utvecklas en standard för goda skogsbruksmetoder som ska fungera som en grund för stöd i samband med alla skogsåtgärder.

60.

Europaparlamentet begär att skogsmiljön och Natura 2000-åtgärder ska tas med i program för utveckling av landsbygden och efterlyser ett arealbaserat stöd för Natura 2000-nätverket genom direkta betalningar.

61.

Europaparlamentet vill att den gemensamma jordbrukspolitiken ska byggas ut med en ny åtgärd för bevarande av genetiskt skogsmaterial av känd härkomst på plats och utanför platsen.

62.

Europaparlamentet motsätter sig starkt att immaterialrätten tillämpas på skogens genetiska resurser.

63.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inom all EU-finansiering se till att man tillämpar långsiktiga perspektiv på projekt i anslutning till skogsbruk och skogsskydd.

64.

Europaparlamentet är övertygat om att det är mycket mer kostnadseffektivt att förebygga än att bekämpa skogsbränder.

65.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det akuta behovet av att genomföra de rekommendationer om förebyggande av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan som det nyligen antog (20), särskilt rekommendationerna om stöd till beskognings/återbeskogningsprojekt som prioriterar lokala arter och blandskog, för att stödja den biologiska mångfalden och öka motståndskraften mot bränder, stormar och sjukdomar. Parlamentet påpekar att öar och de yttersta randområdena har ännu svårare att förebygga skogsbränder. Parlamentet begär att dessa områden bör få specialbehandling via de tillgängliga finansieringsinstrumenten, däribland solidaritetsfonden.

66.

Europaparlamentet anser att förebyggande av skogsbränder genom landskapsplanering och landskapskonnektivitet, infrastruktur och utbildning bör vara stadigt förankrat i EU:s politik för skogsskydd, anpassning och civilskydd.

67.

Europaparlamentet påpekar att man i torra områden och i områden där det finns risk för ökenspridning genom att utföra återbeskogning med produktiva arter kommer att gagna invånarna och garantera deras engagemang i naturvård och brandbekämpning.

68.

Europaparlamentet framhåller skogsområdens obestridliga betydelse för den allmänna säkerheten, eftersom de skyddar den mänskliga livsmiljön mot de negativa konsekvenserna av naturfenomen.

69.

Europaparlamentet anser att EU:s utsläppshandelssystemet i sin nuvarande form inte stämmer överens med redovisningen för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), eftersom det är skillnad mellan å ena sidan vilka årliga krav som industrianläggningar ska uppfylla enligt utsläppshandelssystemet och å andra sidan de längre tidsperspektiv som gäller för vilka ändringar som ska ske och observeras i fråga om markegendomarnas lagring av koldioxid och att det därför inte bör göras någon koppling. Kommissionen uppmanas att i detta avseende åter behandla frågan om hur man på bästa sätt ska finansiera minskade koldioxidutsläpp från LULUCF-verksamhet.

70.

Europaparlamentet uppmärksammar de utmaningar som hänger samman med att ta med LULUCF i medlemsstaternas mål inom ramen för beslutet om fördelning av insatser. Parlamentet oroas framför allt över att skillnaderna i beräkningsprecision och stora naturliga skillnader skulle kunna undergräva kontrollsystemet för efterlevnad enligt beslutet. Därför behövs separata mål för LULUCF-sektorn.

71.

Europaparlamentet uttrycker sitt engagemang för att EU 2020-målet om förnybar energi och målet om högst två grader Celsius för klimatförändringarna ska uppfyllas. Parlamentet är emellertid bekymrat över att de korta tidsperspektiv som används i dagens metoder för beräkning av växthusgaser, och därmed antagandet om att biomassa från trä är koldioxidneutral, kan hindra att dessa mål uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsultera IPCC och ta fram en ny metod för beräkning av växthusgaser, med vars hjälp man över ett längre tidsperspektiv kan sköta övervakningen, också av utsläppen från biomassa i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, vilket gör det möjligt att bedöma koldioxidflödena på nationell nivå och även integrera de olika faserna inom skogsbruket (plantering, gallring och avverkning).

72.

Europaparlamentet anser att de aktuella kriterierna för ”biobränsle” som kommissionen utarbetat är olämpliga när det gäller biomassa och begär att nya rättsligt bindande hållbarhetskriterier ska utarbetas för biomassa som får stöd för att användas som energi. Parlamentet anser att kommissionen bör konsultera det arbete som gjorts av och de resultat som Forest Europe kommit fram till för att utarbeta kriterier som kan ta hänsyn till eventuella risker för snedvridning inom marknaden för förnybar energi, inte litar till antagandet om koldioxidneutralitet, tar upp indirekta utsläpp och inte undergräver målen från Europa 2020-strategin om förnybar energi och biologisk mångfald. Det exakta genomförandet av kriterierna bör lämnas åt den lokala nivån, så att hänsyn kan tas till platsspecifika förhållanden.

73.

Europaparlamentet begär att det används sådana skogsdefinitioner, som grundar sig på en ekologisk skogsklassificering som den som föreslogs av Europeiska miljöbyrån 2007, så att man kan göra skillnad mellan gamla skogar som är rika på kol, intensivt skötta monokulturer och andra skogstyper, inbegripet mediterran macchia, i relation till olika biom och successionsstadier.

74.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att skydda en mångfald av skogar i alla successionsstadier inom EU för att säkerställa biologisk mångfald för och inom skogarna, eftersom varje stadium skapar förutsättningar för det efterföljande, och utan ett samlat skydd i alla olika stadier kommer de senare, sista stadierna allvarligt att hotas.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta internationellt för att fastslå nya definitioner på skogar på FN-nivå, som förtydligar definitioner på naturskogar och grundar sig på biom och gör skillnad mellan inhemska skogar och de som domineras av monokulturer av träd och främmande arter. Denna definition skulle avsevärt förbättra konsekvensen mellan olika politikområden och ge ett ökat ”mervärde”, eftersom EU är den största offentliga bidragsgivaren till utvecklingsländerna (med skogssektorn som mottagare av över 600 miljoner EUR 2003. Parlamentet beklagar att man i grönboken inte lyckats förteckna framsteg ifråga om att EU:s åtgärder inom och utanför unionen måste samordnas och ifråga om att ett internationellt rättsligt bindande avtal inom ramen för FN:s skogsforum måste uppnås.

76.

Europaparlamentet betonar vikten av internationellt samarbete både på administrativ nivå och på forskningsnivå för att fastställa standarder, bästa metoder samt överföring av teknik och vetenskapligt kunnande, särskilt inom systemet för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna (Redd). Parlamentet betonar även att vinsterna med Redd-systemet inte kan delas rättvist utan aktivt samarbete och utbyte av bästa metoder. Parlamentet framhåller GMES-programmets (global övervakning för miljö och säkerhet) betydelse för att kartlägga, övervaka och registrera skogsregioner på europeisk och internationell nivå, och den betydelse den insamlade informationen kan få i FN:s förhandlingar om klimatförändringar.

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.