28.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 188/9

—

med beaktande av den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2010 om grönboken Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU (KOM(2010)0365),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om den demografiska utmaningen och solidariteten mellan generationerna (1),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens meddelande av den 7 juli 2010 om grönboken Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU (2),

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik: Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (KOM(2010)0193) och av sin ståndpunkt av den 8 september 2010 om förslaget (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 april 2009 om hanteringen av effekterna av en åldrande befolkning i EU (2009 års åldranderapport) (KOM(2009)0180) och av sin resolution av den 7 september 2010 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om en förnyad social agenda (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna: deras finansiering och trenden mot individualisering (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU (8),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0507) och av sin ståndpunkt av den 20 juni 2007 (9),

—

med beaktande av den strategi som Europeiska rådet fastställde vid sitt möte i Stockholm 2001 om en reform av pensionssystemen i EU,

—

med beaktande av beslutet från Europeiska rådets möte i Laeken 2001 om gemensamma mål för pensioner, med särskilt fokus på behovet av att göra dem väl avpassade, hållbara och anpassningsbara,

—

med beaktande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och särskilt dess artikel 23,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0025/2011), och av följande skäl:

A.

Ungdomar kommer numera ut i arbetslivet senare på grund av arbetslöshetsnivåer som särskilt drabbar lågutbildade ungdomar eller på grund av längre och i vissa fall högre utbildning, och i genomsnitt lämnar folk arbetsmarknaden tidigare än den lagstiftade pensionsåldern. Människors arbetsliv avbryts då och då av inaktiva perioder samtidigt som livslängden ökar.

B.

Den finansiella och ekonomiska krisen har allvarligt förvärrat de underliggande demografiska problem som EU står inför.

C.

Enligt aktuella uppgifter minskar antalet personer som kommer ut på arbetsmarknaden (EU:s befolkning i arbetsför ålder kommer att sjunka från och med 2012) och antalet pensionärer ökar (2008 gick det fyra EU-medborgare i arbetsför ålder på varje person över 65 år, 2020 kommer denna siffra att vara fem på en och 2060 två på en). Denna utveckling varierar beroende på demografiska skillnader mellan medlemsstaterna.

D.

Tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensioner är oupplösligt kopplade till högre sysselsättningsnivåer, ökad produktivitet och ökad ekonomisk tillväxt.

E.

Den ekonomiska styrningen inom EU bör ta hänsyn till helhetsgreppet i grönboken.

F.

Finanskrisen har lett till högre arbetslöshet, ökad fattigdom och social utestängning, ökade budgetunderskott i många medlemsstater och problem för finansieringen av pensioner (vare sig de är skattefinansierade eller finansierade på annat sätt) och har visat sårbarheten hos vissa pensionsfondssystem.

G.

Europa 2020-strategins mål om att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 procent bör bidra till pensionssystemens hållbarhet.

H.

Den ökande förekomsten av tillfälliga eller otrygga arbeten minskar inbetalningarna till pensionssystemen och försvagar pensionssystemens stabilitet och de framtida pensionernas tillräcklighet.

I.

Riskminskning och möjligheter att klara av påfrestningar måste beaktas vid utformningen av pensionsfonder.

J.

Personer som lägger ner tid och förmåga på att ta hand om och uppfostra barn eller på att ta hand om äldre borde få ett erkännande av samhället, och detta skulle kunna uppnås genom att dessa personer ges rättigheter, särskilt i fråga om pensioner.

K.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett värde, ett mål och en grundläggande rättighet i unionen, och EU-institutionerna är skyldiga att integrera jämställdhetsaspekter i all sin verksamhet.

L.

Kvinnor utsätts för både direkt och indirekt diskriminering ur olika pensionsrelaterade aspekter i EU.

M.

Beräkningarna av pensionsreformernas inverkan baseras vanligtvis på heltidsarbetande män med ett helt yrkesliv bakom sig och genomsnittlig inkomst. Försäkringstekniska livslängdstabeller som utgår från kön påverkar beräkningarna av kvinnors pensioner negativt och resulterar i lägre ersättningsnivåer för kvinnor.

N.

Äldre kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation när deras pensionsrätt är förbunden med deras civilstånd (bidrag från make eller efterlevandeförmåner) och när de själva har otillräckliga pensionsrättigheter på grund av avbrott i yrkeskarriären.

1.

Europaparlamentet uppskattar helhetsgreppet i grönboken, som bör leda till nya initiativ på nationell nivå och på EU-nivå och till att uppnå stabila, tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU, samtidigt som subsidiaritetsprincipen säkerställs. Parlamentet påpekar att traditionerna, den ekonomiska och demografiska situationen och arbetsmarknadens karaktär varierar från en medlemsstat till en annan och att subsidiaritetsprincipen, enligt vilken medlemsstaterna bibehåller det fulla ansvaret för organisationen av sina pensionssystem, måste respekteras.

2.

Europaparlamentet understryker att samtliga medlemsstater står inför enorma utmaningar när det gäller att se till att medborgarnas förväntningar på tillräckliga och hållbara pensioner tillgodoses i en tid då de socioekonomiska förhållandena generellt är svåra och även varierar beroende på medlemsstat och rättssystem.

3.

Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag, som erbjuder flest arbetstillfällen och står för en stor del av tillväxten i EU, fortsätter att bidra starkt till långsiktigt bärkraftiga och tillräckliga pensionssystem i medlemsstaterna. Parlamentet önskar därför se en utveckling av sektorsvisa, sektorsövergripande och/eller territoriella fonder för att fler anställda i små och medelstora företag ska kunna ta del av pensionssystemen, vilket skulle kunna tjäna som exempel på bästa praxis.

4.

Europaparlamentet påpekar att en sund ekonomisk politik och socialpolitik, som tar hänsyn till utmaningarna när det gäller solidariteten mellan generationerna, bidrar starkt till en hållbar sysselsättningspolitik, tillväxt och stabilitet, särskilt genom att upprätthålla den sociala sammanhållningen, så att den inre marknaden kan fullbordas. Parlamentet påminner om att arbetsmarknadens parter har en avgörande roll i detta.

5.

Europaparlamentet menar att långsiktiga investeringar och besparingar för pensionssystemens framtida bärkraft är av stor vikt och bör beaktas inom den makroekonomiska övervakningen.

6.

Europaparlamentet noterar att såväl riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken som stabilitets- och tillväxtpakten hänvisar till åldersrelaterade offentliga utgifter. Parlamentet anser att ett riktigt införande av offentliga direkta pensionsåtaganden i beräkningarna av det offentliga underskottet är en av många förutsättningar för att skapa hållbarhet. I reformen av den ekonomiska styrningen bör vederbörlig respekt tas till denna aspekt genom att garantera en lämplig hantering av pensionssystemets olika pelare och lägga fokus på deras hållbarhet.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet, med tanke på hur ytterst viktigt ett hållbart och välfungerande pensionssystem är för medborgarna och för att åstadkomma stabilitet i de offentliga finanserna, att se till att kostnaderna för pensionsreformen fortsätter att beaktas när man bedömer huruvida ett förfarande vid alltför stora underskott bör inledas mot en medlemsstat. Parlamentet rekommenderar att tonvikten läggs vid hållbarheten i finansieringssystemet istället för vid en viss typ av pensionsreform. Parlamentet noterar att systemövergripande pensionsreformer medför avsevärda omställningskostnader, som måste beaktas vid beräkningen av den offentliga skulden och budgetunderskotten.

8.

Europaparlamentet understryker att de totala offentliga och privata skulderna måste ingå i bedömningen för att skapa hållbara offentliga finanser. Parlamentet framhåller att pensionssparandet inte bara handlar om de besparingar som har öronmärkts som pensioner. Parlamentet begär att hela omfattningen av ofinansierade direkta offentliga pensionsåtaganden ska tydliggöras och öppet redovisas för att åstadkomma långsiktigt hållbara offentliga finanser.

9.

Europaparlamentet understryker att pensioner och pensionssystem är medlemsstaternas ansvar. Parlamentet inser att medlemsstaternas ekonomier är beroende av varandra och uppmanar därför EU och medlemsstaterna att samordna sina olika pensionspolitiska åtgärder genom att använda den öppna samordningsmetoden, för att garantera tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem.

10.

Europaparlamentet framhåller att pensionssystemen som omfattas av första, andra och tredje pelaren i medlemsstaterna skiljer sig avsevärt sinsemellan, att EU saknar en uppsättning gemensamt fastställda kriterier, definitioner och en djupgående analys som ger en grundläggande förklaring av de olika pensionssystemen samt deras lämplighet när det gäller att tillgodose medborgarnas behov och att det därför inte finns någon tydlig uppföljning för varje system. Parlamentet betonar att EU främst bör förstärka möjligheterna att jämföra pensionssystemen och främja utbytet av bra metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en typologi för pensionssystem i medlemsstaterna och en gemensam uppsättning definitioner för att göra systemen jämförbara.

11.

Europaparlamentet beklagar att grönboken inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt genusfrågan. Parlamentet anser att de nuvarande pensionsskillnaderna mellan män och kvinnor beror på kvardröjande ojämlikheter på arbetsmarknaden, såsom arbetslöshetsperioder, sjukdom, omsorgsplikter, löneskillnader mellan män och kvinnor, överrepresentation av kvinnor i osäkra arbetsförhållanden och deltidsarbete samt hinder för att förena arbetsliv med privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar för att avskaffa dessa ojämlikheter och därigenom långsiktigt trygga likabehandling av män och kvinnor när det gäller pensioner, till exempel genom att betrakta mammaledighet och omhändertagande av äldre familjemedlemmar som faktiskt arbete som ger rätt till pensionsförmåner för män och kvinnor.

12.

Europaparlamentet betonar vikten av att pensionsrätterna individualiseras och efterlyser kriterier som kan användas i beräkningen av kvinnors pensioner för att garantera både mäns och kvinnors oberoende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se på pensioner ur ett livslångt perspektiv, för att kunna ge svar på de utmaningar som en modern arbetslivscykel ställer.

13.

Europaparlamentet konstaterar att rättvisa mellan generationerna och den yngre generationens intressen måste vara centrala aspekter i en förstärkt samordningsmetod för fortsatt utveckling av nationella pensionsstrategier som grundar sig på samarbete mellan medlemsstaterna.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förpliktiga dem som tillhandahåller tjänste- och tilläggspensioner att tillämpa könsneutrala dödlighetstabeller när de beräknar pensionsförmåner, så att kvinnor inte straffas med lägre ersättningsnivåer på grund av sin högre medellivslängd.

15.

Europaparlamentet menar att det inte är möjligt för EU att fastställa en tillräcklig pensionsnivå eftersom det belopp som krävs beror mycket på de speciella förhållandena i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att lägga fram riktlinjer som gör det möjligt för medlemsstaterna att fastställa kriterier för en minimipension. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör fastställa tillräcklighet som det villkor som krävs för att äldre ska kunna leva ett värdigt liv.

16.

Europaparlamentet menar att medlemsstaterna själva är ansvariga för att fastställa en tillräcklig pension för sina medborgare inom ramen för sin ekonomiska politik och socialpolitik och uppmuntrar medlemsstaterna att införa det system som är det lämpligaste för att garantera en anständig levnadsnivå för alla med fokus på de mest sårbara personerna i samhället.

17.

Europaparlamentet betonar att inom de olika pensionssystemen ger en diversifiering av pensionsinkomsten genom en mix av offentliga (första pelaren) och arbetsrelaterade (i de flesta fall andra pelaren) system de bästa garantierna för en tillräcklig pension.

18.

Europaparlamentet noterar att i de flesta medlemsstater är den första pelaren den största och baserad på solidaritetsprincipen och att finansieringen av första pelaren kommer att stå under mindre stark press om fler personer arbetar och om man tar itu med svartarbete och odeklarerat arbete. Andra alternativa former av finansiering av första pelaren kan också diskuteras mellan medlemsstaterna genom den öppna samordningsmetoden. Parlamentet påpekar att det hållbarhetstest som den finansiella och ekonomiska krisen har inneburit för de statliga fördelningssystemen har bevisat att dessa system är stabila och tillförlitliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att pensioner i första pelaren ligger över fattigdomsgränsen.

19.

Europaparlamentet betonar att i vissa medlemsstater spelar bestämmelser för sparande som omfattas av den tredje pelaren en roll för att pensionssystemen ska vara långsiktigt bärkraftiga och tillräckliga. Parlamentet betonar emellertid att detta alternativ bara är tillgängligt för personer med tillräckligt stor inkomst som gör det möjligt för dem att bidra till sådana system och därför bara kan spela en begränsad roll för en skälig inkomst.

20.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna om kostnaderna för och effektiviteten av olika former av skattelättnader för privata pensioner.

21.

Europaparlamentet menar att med tanke på det ansträngda budgetläget är det mycket viktigt att de sociala utgifterna är verkningsfulla. Parlamentet anser att med det rådande budgettrycket har de sociala utgifterna fungerat som en viktig ekonomisk och social stötdämpare under krisen. Enligt parlamentets mening har det statliga fördelningssystemet visat sin avgörande betydelse för solidariteten mellan generationer. För övrigt anser parlamentet att andra och tredje pelaren har en kompletterande uppgift att fylla för att minska trycket. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att garantera bästa möjliga mix av pensionstyper för att trygga framtidens pensioner och att förbättra medborgarnas möjligheter till privat sparande. Parlamentet påpekar att flera medlemsstater planerar att ändra sina pensionssystem till följd av finanskrisen. Parlamentet uppmanar emellertid dessa att se till att pensionssystemen förblir stabila, tillförlitliga och bärkraftiga. Inga ändringar bör göras utan en lämplig dialog mellan arbetsmarknadens parter och tillräcklig information. Om arbetstagarna ges olika valmöjligheter påpekar parlamentet att de måste få tillräckligt med tid på sig för att fatta välgrundade och genomtänkta beslut.

22.

Europaparlamentet betonar att hög inflation skadar pensionssystemen, medan god ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning ökar pensionssystemens bärkraft och tillräcklighet.

23.

Europaparlamentet anser att skattefusket har ökat i en oroande omfattning och måste bekämpas så effektivt som möjligt, eftersom skattefusk undergräver pensionssystemens framtida tillräcklighet och stabilitet.

24.

Europaparlamentet anser att på grund av den demografiska utvecklingen och för att pensionerna ska kunna finansieras, måste fler förvärvsarbeta och också under längre tid, men konstaterar också att livslängden ökar och att bättre hälsa i arbetet är en nödvändig förutsättning för ett längre yrkesliv att göra det möjligt för personer som vill fortsätta att arbeta att göra det. Parlamentet uppmanar de stater som har höjt sin lagstadgade pensionsålder eller är på väg att göra det att främja fortsatt arbete bland äldre genom skattebefrielse och befrielse från sociala avgifter. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att skapa anpassade och flexibla anställningsavtal och pensionssystem för att främja och underlätta möjligheten att uppbära pension och samtidigt arbeta samt vidta avskräckande åtgärder som gör det svårare för företagen att säga upp äldre anställda. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning med en analys av hur välfärdsfördelningen påverkar den förväntade livslängden i medlemsstaterna.

25.

Europaparlamentet konstaterar att den lagstadgade pensionsåldern och den ålder då äldre lämnar arbetsmarknaden skiljer sig stort åt och rekommenderar att åtgärder för att se till att människor kan arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern bör prioriteras. Parlamentet konstaterar vidare att dessa skillnader är särskilt tydliga bland anställda inom de tyngsta yrkena. Medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmanas därför att utbyta goda erfarenheter och att ingå avtal som har en positiv inverkan på bärkraftiga pensioner och som på ett flexibelt sätt leder till en frivillig förlängning av arbetslivet fram till den lagstadgade pensionsåldern, t.ex. genom att utforma omfattande strategier för hantering av åldersfrågor på nationell nivå och företagsnivå, och genom att ta fram nya bestämmelser om balans mellan yrkesliv och privatliv som är anpassade till de speciella behoven hos äldre arbetstagare och genom att belöna dem som arbetar längre.

26.

Europaparlamentet betonar att en äldre arbetskraft och ett längre yrkesliv kan bidra på ett positivt sätt till återhämtning och framtida tillväxt. Parlamentet menar att för äldre arbetstagare som har fysiskt eller psykiskt krävande arbeten måste en dynamisk arbetsmarknad erbjuda kreativa lösningar såsom större flexibilitet när det gäller lagstiftad pensionsålder, deltidspensioner, anpassade arbetsförhållanden, uppmuntran till livslångt lärande, bättre arbetsförmedlingar och ökade möjligheter att byta jobb, för att det ska råda en hållbar balans mellan arbetets krav och arbetstagarnas kapacitet. För detta krävs en aktiv politik för att förhindra åldersdiskriminering genom att kontrollera att direktiv 2000/78/EG och direktiv 2006/54/EG genomförs korrekt samt genom främja en europeisk kultur av aktivt åldrande och ge äldre möjlighet till ett vitalt och värdigt liv. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att kombinera påföljder för diskriminering på arbetsmarknaden med incitament för arbetsgivarna att skapa en arbetsmarknad för alla samt att med hjälp av kommissionen och inom ramen för arbetslivsreformer och en förlängning av arbetslivet mer effektivt tillämpa direktiven om hälsa och säkerhet på arbetsplatserna.

27.

Europaparlamentet välkomnar Europa 2020-strategins hänvisning till integration av äldre arbetstagare på arbetsmarknaden men beklagar att strategin inte uttryckligen tar upp anständiga, långsiktigt bärkraftiga och tillräckliga pensionssystem, trots att de är avgörande för uppnåendet av vissa av strategins mål. Målen i grönboken bör därför infogas i Europa 2020-strategin.

28.

Europaparlamentet menar att en framgångsrik Europa 2020-strategi innebär att fler trygga och kvalitativa arbetstillfällen skapas och att fler personer arbetar för tillräckliga löner och under rimliga arbetsförhållanden, vilket leder till ökade inbetalningar till socialförsäkringssystemen och att den ekonomiska tillväxten gynnas av detta samt att pensionssystemens bärkraft därmed stärks.

29.

Europaparlamentet stöder i enlighet med Europa 2020-strategin en riktad och aktiv arbetsmarknadspolitik som leder till att fler av dem som för närvarande är underrepresenterade på arbetsmarknaden, särskilt de mest sårbara, arbetar. Parlamentet anser att EU bör ta fram nya indikatorer för att övervaka pensionsreformernas följder för sårbara grupper. Parlamentet betonar att olagligt arbete fortfarande är utbrett inom EU och att sådana arbetsformer försvagar socialpolitiken. Parlamentet uppmanar de behöriga institutionerna i medlemsstaterna att främja den sociala sammanhållningen och att bekämpa odeklarerat arbete för att förbättra jämvikten i pensionssystemen.

30.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas genomförande av direktivet om tjänstepensionsinstitut har blivit allmänt försenat. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov vidta de åtgärder mot medlemsstaterna som krävs för att se till att direktivet om tjänstepensionsinstitut genomförs på korrekt sätt och i rätt tid.

31.

Europaparlamentet håller med om att målet bör vara en hög grad av trygghet för framtida pensionärer, till en rimlig kostnad för de uppdragsgivande företagen och inom ramen för hållbara pensionssystem.

32.

Europaparlamentet konstaterar att det i artikel 15.6 i direktivet om tjänstepensionsinstitut anges, när det gäller beräkningen av tekniska avsättningar, att ”kommissionen skall föreslå de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga eventuella snedvridningar orsakade av olika räntesatser och för att i övrigt skydda förmånstagares och medlemmars intressen avseende varje plan”. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en konsekvensanalys före översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut och ta hänsyn till den utveckling som går från förmånsbestämda mot premiebestämda system.

33.

Europaparlamentet påminner om att det i direktivet om tjänstepensionsinstitut slås fast att ”en verklig inre marknad för finansiella tjänster är avgörande för den ekonomiska tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen inom gemenskapen” och att ”detta direktiv utgör … ett första steg på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på europeisk nivå”.

34.

Europaparlamentet betonar att den nyligen inrättade europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) måste utnyttja sina befogenheter till fullo och spela en viktig roll inför en översyn av direktivet om tjänstepensionsinstitut och i utvecklingen av rättsliga bestämmelser, såsom utkast till tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer för ett solvenssystem. Parlamentet påminner om att direktivet om tjänstepensionsinstitut inte bör tillämpas på offentliga pensionsåtaganden eller arbetsrelaterade pensionssystem inom första pelaren.

35.

Europaparlamentet anser att de kvalitativa delarna i Solvens II är värdefulla utgångspunkter när det gäller att förbättra tillsynen av tjänstepensionsinstitut och noterar att detta särskilt gäller kraven på god riskhantering.

36.

Europaparlamentet betonar att rörligheten på arbetsmarknaden kommer att vara avgörande under de kommande åren för skapande av arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. Parlamentet anser därför att medborgarnas förtroende kommer att öka när hindren för inre och gränsöverskridande rörlighet undanröjts. Parlamentet anser att frågor som bristande överförbarhet, lång förvärvandetid, bevarande av vilande pensionsrättigheter, bevarande av skyddsnivån och olikheter i fråga om skattebehandling och försäkringstekniska principer måste hanteras med tanke på deras konsekvenser för pensionssystemen. Parlamentet betonar att en mer dynamisk arbetsmarknad kan få positiva effekter för pensionssystemet.

37.

Europaparlamentet konstaterar att pensionsrätterna i första pelaren regleras av den berörda samordnande förordningen, men för pensioner som omfattas av övriga pelare krävs det förenklade åtgärder.

38.

Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen går från förmånsbestämda mot avgiftsbestämda system. Parlamentet konstaterar att pensionsinstituten därigenom lägger över investeringsrisken på pensionsspararna. Parlamentet anser att på grund av att de olika fonderade tjänstepensionssystemen är så skiftande och komplexa måste villkor fastställas för överföring av intjänade pensionsrätter. Överförbarheten inleds då nya kontrakt ingås och en ansökan om överföring ska godkännas endast om inbetalningarna placeras i en fond som har till syfte att betala ut pensioner. Parlamentet efterfrågar en ingående studie om skattefrågor i samband med fonderade tjänstepensionssystem och livförsäkringskapitalsystem. När det gäller gränsöverskridande frågor ska EU-åtgärderna tydligt inriktas på att utforma minimikrav för förvärv och bibehållande av pensionsrättigheter och på att underlätta inrättandet av nationella spårningssystem för dessa rättigheter.

39.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av nationella system för att spåra pensionsrättigheter från olika källor i alla medlemsstater och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till ett europeiskt spårningssystem.

40.

Europaparlamentet konstaterar att många medlemsstater har erkänt betydelsen av tjänstepensioner och att EU kan tillföra mervärde genom att samordna de olika pensionssystemen och genom att uppmuntra medlemsstaterna att inrätta en lämplig skyddsram – som är berättigad ur social, rättslig och ekonomisk synvinkel – för pensionsplansmedlemmar så att de får begriplig information om sina pensioner. Parlamentet betonar att när medlemsstaterna har lagstadgade pensionsfonder som förvaltas av privata institutioner, ska sådana system också utvärderas när det gäller efterlevnaden av EU:s villkor och kriterier för klassificering av värdepapper, investeringar och tillgångar. Parlamentet betonar att en fullständig konsekvensbedömning av princip måste genomföras av alla förslag om tjänstepensionssystem, framför allt för att beräkna merkostnaderna och den administrativa bördan.

41.

Europaparlamentet anser att samtliga arbetstagare bör ha rätt att få tillgång till de bestämmelser som omfattas av andra pelaren, utan någon diskriminering på grund av ålder, kön, sektor och/eller anställningsavtal, i de medlemsstater där sådana lagstadgade tjänstepensionssystem inrättats, som inte i huvudsak omfattas av första pelaren.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att undersöka hur arbetstagarnas rätt att delta i andra pelaren kan underlättas med hjälp av en utökad dialog mellan arbetsmarknadens parter och föreslå hur en sådan pelare kan främjas där den ännu inte finns. Parlamentet uppmanar dem också att utarbeta en styrelsemetod som garanterar gemensam förvaltning av denna fond, särskilt när det gäller investeringsstrategin för pensionsfonderna.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja en dialog mellan arbetsmarknadens parter och med det civila samhället om pensioner och att fullt ut beakta resultaten av denna dialog.

44.

Europaparlamentet anser att EU:s bestämmelser om den tredje pelaren och hur den utan problem ska fungera gränsöverskridande måste undersökas mot bakgrund av en väl fungerande inre marknad, särskilt för finansiella produkter, och att konkurrens på lika villkor bör skapas. Parlamentet understryker att man vid översynen av bestämmelserna bör beakta de berördas intressen.

45.

Europaparlamentet anser att det för att åstadkomma konsekvens i fråga om tillsynssystem mellan olika leverantörer av finansiella tjänster är nödvändigt att tillämpa principen ”samma risker – samma regler – samma kapital”, med beaktande av särdragen hos varje pensionsprodukt eller pensionssystem.

46.

Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande finns hinder för att erbjuda enskilda pensionsförsäkringar (tredje pelaren), exempelvis livförsäkringar, över gränserna. Parlamentet begär att kommissionen lägger fram förslag till lösningar på detta problem samt ramar för hur denna verksamhet ska regleras.

47.

Europaparlamentet konstaterar att även om EU har behörighet på pensionsområdet är EU:s regelverk på detta område mycket fragmenterat. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det inom ramen för bättre lagstiftning går att rationalisera detta regelverk.

48.

Europaparlamentet erinrar om det beslut som redan finns om att inrätta en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet (EIOPA), och betonar att denna måste utrustas så att den effektivt kan utföra sina uppgifter och i synnerhet kan beakta tjänstepensionernas särskilda karaktär.

49.

Europaparlamentet konstaterar att pensionsfonder, inklusive tjänstepensionsinstitut, fortfarande är reglerade och övervakade som fristående finansiella enheter, fastän det i praktiken är konglomerat som bedriver sådan verksamhet.

50.

Europaparlamentet anser att förslagen om ett solvenssystem för tjänstepensionsinstitut måste ta hänsyn till de speciella förutsättningar som pensioner har, eftersom riskerna inom försäkringssektorn skiljer sig från riskerna för tjänstepensionsinstitut, särskilt villkoren för pensionsrättigheter, pensionsportföljernas längd och det faktum att tjänstepensionsinstitut är specialföretag med en homogen produktportfölj. Parlamentet betonar att det främsta syftet med ett sådant system skulle vara att ge dagens och framtidens pensionärer ett bättre skydd. Parlamentet menar att effekterna av sådana förslag måste utvärderas grundligt, särskilt med syftet att beräkna merkostnaderna och den administrativa bördan. Parlamentet anser att en eventuell översyn av solvenssystemet för tjänstepensionsinstitut bör genomföras inom ramen för det gällande direktivet om tjänstepensionsinstitut. Parlamentet betonar att behandlingen av de frågor som hör samman med ett kapitalkravsystem för pensionsfonder är nära kopplade till en rimlig lösning på de frågor som har med artikel 8 i insolvensdirektivet att göra.

51.

Europaparlamentet betonar, i överensstämmelse med kommissionens uttalande i grönboken, att direktivet om tjänstepensionsinstitut baseras på minimiharmonisering enligt Solvens I, medan försäkringsföretag inom den närmaste framtiden kommer att tillämpa det riskbaserade Solvens II-systemet även för sin tjänstepensionsverksamhet.

52.

Europaparlamentet betonar att finansmarknaderna kan fungera effektivt endast om det finns förtroende och tillit, och anser att förtroende och tillit kräver solida tillsynsregler för finansinstitut – tjänstepensionsinstitut utgör inte något undantag.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förslag om beslutsfattandet i fråga om tjänstepensionsinstitutens solvenssystem och att framför allt, i linje med den uttalade avsikten i grönboken, påbörja en konsekvensanalys om tillämpningen av ett solvenssystem av Solvens II-typ så snart som möjligt.

54.

Europaparlamentet ser med glädje på de många olika möjligheterna att genomföra och tillämpa insolvensdirektivet. Parlamentet konstaterar att även om de relevanta rättsliga kraven kan vara mer eller mindre tillräckliga kan resultatet bli otillräckligt, och därför gå stick i stäv med direktivets mål. Parlamentet hänvisar till kommissionens slutsats om att man i vissa fall som rör genomförandet av skyldigheterna enligt artikel 8 i direktivet kan ta upp frågor om huruvida vissa av dessa åtgärder är tillräckliga för att tillvarata de anställdas och pensionärernas intressen om arbetsgivaren skulle bli insolvent, och att det finns många problem som behöver lösas.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa genomförandet av direktivet på nära håll och vidta åtgärder mot medlemsstater när det är befogat och att i varje översyn av detta direktiv ta hänsyn till den särskilda situationen beträffande arbetsgivarens finansieringsskyldigheter gentemot den anställda personen eller dess pensionsfond.

56.

Europaparlamentet anser att det finns behov av att stärka EU:s lagstiftning om arbetsgivares insolvens för att alla arbetstagares besparingar ska få ett likvärdigt skydd, oavsett hur deras arbetsgivares pensionssystem ser ut.

57.

Europaparlamentet anser att man måste undersöka om sådana pensionskasseföreningar som exempelvis finns i Luxemburg och Tyskland, till skydd för pensionssystem grundade på bokföringsmässiga avsättningar och som omfattas av andra pelaren, skulle kunna rekommenderas övriga medlemsstater för att skydda säkerhetsmekanismen.

58.

Europaparlamentet är bekymrat över den otillräckliga information som offentliga myndigheter och pensionsorgan ger allmänheten om villkor, alternativ, möjligheter, intjänade pensionsrätter, sannolik avkastning och den faktiska situationen vad gäller pensioner. Parlamentet betonar att medborgarna måste få information om de faktiska kostnaderna och avgifterna när de ingår kontrakt om kompletterande pensionssystem, och informeras så bra som möjligt om situationen för deras pensioner. Parlamentet betonar att det är viktigt att medborgarna redan i ett tidigt skede får lämpliga kunskaper om sådana finansiella frågor.

59.

Europaparlamentet noterar att det finns behov av ökad insyn och redovisning av avgifter som tas ut för kapitalförvaltning, framför allt för alla olika former av investeringar som görs av privata pensionsinstitut. Parlamentet menar att den information som medborgarna får från medlemsstaterna och fonderna om de intjänade pensionsrätterna bör kopplas samman till ett operationellt, öppet och tillgängligt system på EU-nivå.

60.

Europaparlamentet anser att allmänheten i ett tidigt skede bli måste bli omedelbart och fullständigt informerad om de långsiktiga konsekvenserna vid alla slags reformer av pensionsbestämmelserna, särskilt om storleken på sin egen pension och hur många pensionsgrundande tjänsteår som var och en sammanlagt måste fullgöra. Parlamentet konstaterar att reformer måste möjliggöra ett effektivt och smidigt övergångssystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att starta upplysningskampanjer för att medborgarna själva ska få möjligheter att och uppmuntras till att informera sig om konsekvenserna av deras pensionsbeslut samt se till att de får tillräckliga pensioner.

61.

Europaparlamentet menar att i en fortsatt debatt om tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem vore det bra att inrätta en europeisk pensionsplattform med företrädare för EU-institutionerna, arbetsmarknadens parter och berörda aktörer som kan ge information om bästa praxis och bidra till att förbereda politiska initiativ, helt i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. För att undvika överlappning i detta sammanhang anser parlamentet att man bör ta hänsyn till den befintliga rådgivande kommittén för kompletterande pensioner (”pensionsforumet”).

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en särskild arbetsgrupp för pensioner, där samtliga generaldirektorat med befogenheter på pensionsområdet ska ingå.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.