18.5.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/10

---

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Social integration”

(förberedande yttrande)

(2010/C 128/03)

Föredragande: Brenda KING

I ett brev av den 18 december 2008 bad Cecilia Malmström, Sveriges EU-minister, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget utarbeta ett förberedande yttrande om

”Social integration”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 15 oktober 2009.

Vid sin 457:e plenarsession den 4–5 november 2009 (sammanträdet den 4 november 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 130 röster för, ingen röst emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I framtiden bör man i EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning lägga större vikt vid målen om social sammanhållning. Detta krav framfördes i den nya rapport i ämnet som kommissionen lade fram den 29 september 2009. I rapporten från kommittén för socialt skydd konstateras att socialt skydd inte ensamt räcker för att förhindra fattigdom och utestängning och man efterlyser en större tonvikt på mål som kampen mot fattigdom bland barn, och främjande av åtgärder för aktiv integration.

Det är fattiga och lågutbildade personer, invandrare och etniska och kulturella minoriteter, funktionshindrade, människor som lever isolerade eller i dåliga bostäder samt hemlösa som i allmänhet först drabbas av utestängning.

Även om arbete inte automatiskt skyddar mot utestängning eller fattigdom är en anställning alltjämt det bästa sättet att främja social integration.

1.2   Det svenska ordförandeskapet har som ambition att bekämpa den ekonomiska krisens negativa följder för tillväxt och sysselsättning, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Man vill prioritera åtgärder för arbetsmarknaden som kommer att minimera arbetslösheten, minska antalet utestängda och underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för dem som har förlorat sina jobb. Ordförandeskapet vill samtidigt lägga grundvalen för nya arbetstillfällen som är långsiktiga och hållbara.

1.3   I slutsatserna från G20-toppmötet nyligen fastslås att medlemsländerna, inbegripet EU, har lyckats skapa och behålla arbetstillfällen i år, vilket har inneburit att man har minimerat krisens följder för ett antal medborgare. Medlemsstaternas insatser har i synnerhet inriktats på stöd till att behålla arbetstillfällen och säkra hushållens inkomster.

1.4   Den utmaning som EU står inför är emellertid att många människor i arbetsför ålder inte hittade något jobb ens under den föregående perioden av ekonomisk tillväxt. Vissa tjänar dessutom inte tillräckligt för att komma över fattigdomsgränsen. Trots beslutsamma åtgärder för att stödja återhämtningen har denna grupp ökat under de senaste 18 månaderna, och de sociala konsekvenserna av recessionen är ännu inte fullt synliga.

1.5   EESK anser att man i större utsträckning bör fokusera på dem som befinner sig längst från arbetsmarknaden, bl.a. genom att öka insatserna för att genomföra de gemensamma principer för aktiv integration som rådet ställde sig bakom i december 2008. Det rör sig om lågkvalificerade arbetstagare som har sämre tillgång till livslångt lärande och utbildningsmöjligheter, människor med vårdansvar (mestadels kvinnor), förtidspensionärer, funktionshindrade, minoriteter, invandrare och ungdomar.

1.6   EESK rekommenderar att man använder den öppna samordningsmetoden för att ta fram goda metoder för övergången från utbildning till anställning och övergången från arbete i hemmet eller frivilligarbete till lönearbete, samt för att hantera strukturella hinder för deltagande på arbetsmarknaden eller generellt i samhället.

1.7   Kommittén konstaterar att sociala tjänster och socialt skydd i hög grad är beroende av offentlig finansiering – som ett antal medlemsstater nu avser att minska till följd av den pågående krisen. Kommittén motsätter sig därför alla åtgärder som äventyrar den solidaritet som det sociala skyddet vilar på och som är så gynnsam för Europa. Man måste vidta åtgärder för att bevara skyddet och stödja övergången till arbete och bibehållen sysselsättning.

1.8   EESK vill peka på vikten av livslångt lärande för att öka medborgarnas anställbarhet och noterar paradoxen att det är personer med lägst utbildning som har sämst tillgång till livslångt lärande. Kommittén rekommenderar därför kraftigt att alla medborgare får rätt och tillgång till livslångt lärande i praktiken.

1.9   EESK instämmer i kommissionens åsikt att det är viktigt med samordning och samarbete på nationell och lokal nivå, inbegripet de offentliga myndigheterna, arbetsmarknadsparterna och det civila samhället, inte bara på sysselsättningsområdet utan också när det gäller bostäder, hälsovård och territoriell integration.

2.   Bakgrund och sammanhang

2.1   De europeiska ekonomierna och samhällena står inför ett antal utmaningar, t.ex. klimatförändringarna, tekniska framsteg, globaliseringen och en åldrande befolkning. Det ökade deltagandet på arbetsmarknaden under de senaste årtiondena har visserligen varit positivt, men samtidigt har fattigdomen (generellt och bland människor i arbete) legat kvar på samma nivå, segmenteringen av arbetsmarknaden har varit avsevärd och endast små förbättringar har noterats vad gäller andelen hushåll där ingen har något yrkesarbete. Med tanke på att ett arbete av hög kvalitet är den bästa säkerheten mot fattigdom och utestängning är detta yttrande särskilt inriktat på kopplingen mellan sysselsättning och integration.

2.2   Den globala finanskrisen är den senaste utmaningen för realekonomin, med en arbetsmarknadssituation som har försämrats avsevärt som ett resultat av minskad efterfrågan och kärvare finansieringsvillkor (1). Den säsongsjusterade arbetslösheten i EU-27 i mars 2009 var 8,3 % jämfört med 6,7 % i mars 2008. Detta innebär ett brott i arbetslöshetstrenden eftersom arbetslösheten i EU-25 tidigare gick ner, från 8,9 % i mars 2005 till 8,4 % i mars 2006 och till 7,3 % i mars 2007. Även om bilden varierar mellan olika länder har alla medlemsstater och de flesta sektorer drabbats av den djupa internationella ekonomiska nedgången. De länder som påverkats mest är Spanien, Irland och de baltiska länderna, där arbetslösheten har fördubblats, eller – för de baltiska länderna – nästan trefaldigats. Denna stigande trend förväntas fortsätta.

2.3   Den expansiva penningpolitik och de stimulanspaket som har lanserats i de flesta medlemsstater för att bekämpa krisen syftar främst till att stabilisera det finansiella systemet, mildra negativa sociala konsekvenser och till att bidra till en tillväxtåterhämtning. Inriktningen på medlemsstaternas åtgärder skiljer sig mycket åt, men det man tycks lägga avsevärd vikt vid är åtgärder för att behålla arbetstillfällen, främja återintegrering på arbetsmarknaden, ge inkomststöd, skydda folk med hypotekslån från återtagande, främja tillgången till krediter samt investera i social och hälsovårdsrelaterad infrastruktur i syfte att dels främja sysselsättningen, dels förbättra tillgången till tjänster (2). Det svenska ordförandeskapet anser emellertid att åtgärder för att bekämpa krisen måste kombineras med nödvändiga strukturreformer för att komma till rätta med andra utmaningar som EU står inför (till exempel den åldrande befolkningen och globaliseringen), eftersom alltför många arbetsföra EU-medborgare inte ens före krisen kunde komma in på arbetsmarknaden, trots tämligen gynnsamma ekonomiska resultat.

2.4   Det svenska ordförandeskapet vill fokusera på följande:

2.4.1   Hur EU:s medlemsstater gemensamt ska hantera följderna av den snabba ökning av arbetslösheten som den ekonomiska krisen leder till.

2.4.2   Effektiva reformer som kan öka rörligheten på arbetsmarknaden, inbegripet åtgärder för att underlätta återinträde.

Syftet är att motverka krisens kortsiktiga effekter och att se till att medlemsstaterna når långsiktiga mål i form av höga sysselsättningstal inom ramen för en ny EU-strategi för tillväxt och sysselsättning.

3.   Sysselsättning och social integration

3.1   Främja trygga övergångar

3.1.1   Övergångar och social rörlighet har alltid varit en del av livet i Europa. De förändringar som globaliseringen har lett till understryker behovet av ekonomiska och sociala styrsystem som är aktivt inriktade på övergångar och social rörlighet. Att koppla ihop aktivering, rehabilitering och strategier för återintegrering på arbetsmarknaden med socialt skydd bör betraktas som ett politiskt mål. I litteraturen diskuteras minst fem typer av övergångar (3): från utbildning till arbete; mellan olika former av sysselsättning, inbegripet egenföretagande; mellan lönearbete och arbete i hemmet eller obetalt arbete; mellan sysselsättning och funktionshinder; mellan sysselsättning och pension. Syftet måste vara att göra övergången lönsam – genom att uppmuntra människor att aktivt leta efter sysselsättning samtidigt som de får nödvändigt stöd och skydd mot materiell nöd.

3.1.2   Övergången från utbildning till sysselsättning bör särskilt uppmärksammas eftersom unga människor i oproportionerligt hög grad har utestängts från arbetsmarknaden under tillväxtperioden och de drabbas nu särskilt hårt av den finansiella och ekonomiska krisen (4). Även om kvalifikationsnivåerna är högre hos unga människor i dag än hos tidigare generationer kommer de in på arbetsmarknaden senare, åtnjuter mindre anställningstrygghet och är mer utsatta för segmentering på arbetsmarknaden och arbetslöshet. EESK noterar och välkomnar kommissionens inriktning på Omedelbar hjälp till ungdomar  (5), men undrar hur utbildning och lärlingsplatser av hög kvalitet ska bedömas och granskas för att fortsätta att vara relevanta. I sitt yttrande om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier” (6) presenterade kommittén rekommendationer för kampen mot ungdomsarbetslösheten. EESK påminner om att invandrare, personer som tillhör etniska minoriteter, ensamstående föräldrar och lågkvalificerade löper särskild risk för utestängning, från arbetsmarknaden och socialt.

3.1.3   Övergångar mellan lönearbete och arbete i hemmet eller obetalt arbete påverkar i stor utsträckning kvinnor och deras möjligheter med avseende på typ av anställningsavtal eller tid utanför arbetsmarknaden. EESK rekommenderar därför att man stärker åtgärderna för jämställdhet.

3.2   Att utarbeta och effektivt genomföra en integrerad politik, skräddarsydda åtgärder och förbättrat styresskick

3.2.1   I takt med att politiken för övergångar byggs upp blir vissa kännetecken på ”god övergångspolitik” tydliga. Stimulansåtgärder och stöd framstår som alltmer viktiga. Politiken för arbetsmarknadsövergångar måste diskuteras i samband med strategier för integrering, i synnerhet när det handlar om dem som står längst från arbetsmarknaden och som behöver ytterligare systematiska insatser. Kommittén delar åsikten (7) att krisen gör det än mer brådskande och nödvändigt att genomföra övergripande strategier för aktiv integration som kombinerar och balanserar åtgärder för en integrerad arbetsmarknad, tillgång till högkvalitativa tjänster och en tillräckligt hög minimiinkomst.

3.2.2   För den ganska stora del av befolkningen i arbetsför ålder som behöver klara övergången till sysselsättning välkomnar EESK därför kommissionens rekommendation (8) om större engagemang och bättre samordning på nationell nivå. EESK rekommenderar emellertid en individuell anpassning av åtgärderna. Detta är viktigt eftersom det är av central betydelse att ha rådgivningstjänster som är lokala eller befinner sig nära de berörda människorna och som kan tillhandahålla skräddarsydda lösningar, kanske inte för den enskilda individen, men åtminstone för grupper. Projekt och organisationer inom den sociala ekonomin ligger ofta långt fram när det gäller strategier för att främja människors möjligheter att återgå till arbetet och för att skapa nya arbetstillfällen för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

3.2.3   EESK rekommenderar också i detta sammanhang att den sociala dialogen kompletteras med civil dialog. Vissa medlemsstater har redan någon form av sådan dialog. Detta kommer att skapa möjligheter för det civila samhällets organisationer med deras erfarenhet och kunskaper och ofta starka band till sårbara grupper (inbegripet människor som lever i fattigdom, barn, ungdomar, familjer i svåra livssituationer, invandrare och etniska minoriteter, funktionshindrade och äldre) att inkluderas som viktiga resurser i arbetet med att utforma en politik som ökar den sociala integrationen i Europa. Forskning visar att denna kvalitet och dessa färdigheter, inbegripet kunskaper och förmåga att hantera missgynnade grupper inom institutioner och bland dem som arbetar där med att yrkesmässigt tillhandahålla tjänster, är en viktig del i god praxis.

3.2.4   EESK ställer sig bakom rekommendationen i kommissionens meddelande (9) att man bör förbättra möjligheterna för dem som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden genom ett bättre samarbete mellan offentliga myndigheter, offentliga och privata arbetsförmedlingar, socialtjänsten, vuxenutbildningen, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. EESK rekommenderar dessutom samarbete mellan olika typer av tjänster (t.ex. i fråga om hälsovård, utbildning och bostäder) eftersom detta har visats vara en viktig beståndsdel i god praxis.

3.3   Lissabonstrategin

3.3.1   EU:s Lissabonstrategi lägger större vikt vid social integration inom EU. Den fastställer som allmänt mål behovet av en övergång till en mer övergripande ekonomi, som kan kombinera effektivitet och skapandet av fler och bättre arbetstillfällen med högre grad av socialt skydd och större social och ekonomisk sammanhållning. Detta är själva grundvalen för de europeiska ekonomiska och sociala modellerna. En strategi för EU efter 2010 måste innehålla en tydlig vision för de viktiga utmaningar som samhället står inför, med reviderade instrument vad gäller sysselsättning och social integration. EESK håller på att utarbeta ett yttrande om efterföljaren till Lissabonstrategin.

3.3.2   Lissabonstrategin har understrukit hur starkt nya jobb är beroende av aktiv sysselsättningspolitik, en sund makroekonomisk ram, investeringar i färdigheter, forskning och infrastruktur, bättre lagstiftning och främjande av företagande och innovation. I takt med att arbetsmarknaden försämras som en reaktion på den ekonomiska nedgången krävs ytterligare åtgärder, eftersom de största konsekvenserna av recessionen drabbar människor. Krisen kommer att förändra de europeiska arbetsmarknaderna på djupet. Både arbetstagarna och företagen måste ges möjlighet att anpassa sig till utvecklingen för att bevara arbetstillfällen, stärka kompetensen överlag (särskilt för lågkvalificerade), hjälpa människor att komma tillbaka på arbetsmarknaden och skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen.

3.4   Att hantera flexicurity i kristider (10)

När det gäller flexicurity som integrerad strategi för att på samma gång öka flexibiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden och för att stödja dem som tillfälligt befinner sig utanför arbetsmarknaden vill kommittén framhålla följande aspekter:

3.4.1   Flexicurity är än viktigare och lämpligare i den nuvarande svåra ekonomiska situationen, som präglas av ökande arbetslöshet, fattigdom, segmentering och den akuta utmaningen att stimulera tillväxten, skapa nya och bättre arbetstillfällen och stärka den sociala sammanhållningen.

3.4.2   Genomförandet av flexicurity kräver för det första stödjande former av socialt skydd och för det andra tydliga arbetsincitament med en öppen och kompetensorienterad arbetsmarknad som stöder de övriga beståndsdelarna. Flexicurity bör kombineras med andra politiska åtgärder för att komma till rätta med strukturella hinder för deltagandet på arbetsmarknaden och för att främja att jobb, också jobb av hög kvalitet, bevaras och skapas. Detta kommer att bidra till att minska den sociala utslagningen och risken för fattigdom genom att öppna arbetsmarknaden för alla medborgare, särskilt sårbara grupper,

3.4.3   De gemensamma principerna för flexicurity, som ett sätt att genomföra den europeiska sysselsättningsstrategin, i kombination med övergripande strategier för aktiv integration för dem som befinner sig längst från arbetsmarknaden, erbjuder en övergripande politisk strategi för att samordna ansträngningarna att hantera krisens effekter på sysselsättningen och på det sociala området, och för att förbereda för den ekonomiska uppgången.

3.4.4   EESK välkomnar de europeiska arbetsmarknadsparternas överenskommelse om att övervaka genomförandet av EU:s gemensamma principer för flexicurity och att dra slutsatser om resultaten. EESK håller på att utarbeta ett yttrande om flexicurity som ett bidrag till arbetet (11). EESK uppmanar också medlemsstaterna att öka insatserna för att genomföra de gemensamma principerna om aktiv integration och vi uppmanar kommissionen att regelbundet övervaka framstegen.

4.   Politiken för social trygghet och social integration

4.1   Sociala skyddssystem kan vara en stor tillgång för den sociala integrationen eftersom de erbjuder en plats i samhället utanför arbetsmarknaden, omfattar positiva åtgärder från statens sida och genom kollektiv solidaritet bekämpar villkor som begränsar individernas och de eftersatta gruppernas möjligheter till ett värdigt liv. Den europeiska välfärdsstatens stora framgångar, i synnerhet i fråga om att bekämpa ojämlikhet, är väldokumenterade och återspeglar den centrala europeiska värderingen solidaritet, som erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt kommittén är de viktigaste utmaningarna för det sociala skyddet att se till att människors grundläggande behov kan tillgodoses för alla, även om de varierar i fråga om tillämpning mellan länderna, och att underlätta övergångar på det sätt som diskuterades ovan. Åtgärder behövs när det gäller att få övergångar att löna sig och förbättra tillgången till sysselsättning för specifika problemgrupper på arbetsmarknaden, samtidigt som nivån på medlemsstaternas budgetintäkter säkras, genom att minska arbetsgivarnas lönebikostnader i samband med anställning genom att minska den administrativa bördan, utforska möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen, särskilt för lågkvalificerade, minska de negativa incitamenten till arbete, förbättra skatte- och bidragssystemen för att det ska löna sig att arbeta och i synnerhet minska skattetrycket för låginkomsttagare, skapa incitament för arbetslösa att starta eget (till exempel genom företagarutbildning och mikrokrediter) genom att säkerställa tillgången till de tjänster som krävs för deltagande. De som inte kan arbeta måste få tillräckligt inkomststöd.

4.2   Kommittén vill betona att den stora konkurrens som globaliseringen medför tillsammans med konsekvenserna av den ekonomiska krisen gör det ännu nödvändigare att säkerställa tillräckligt socialt skydd mot sociala risker, inbegripet arbetslöshet, och att stärka det sociala skyddets sätt att fungera som en social investering till förmån för både den ekonomiska konkurrenskraften och den sociala integrationen. Reformer bör inte innebära att man äventyrar de principer om solidaritet som utgör grunden för det sociala skyddet och som har tjänat Europa väl. Förändringar är alltså viktiga, och det sociala skyddssystemet bör inte frukta förändringar, men det måste styras av en sammanhängande, långsiktig och samordnad politik för social reform som kan tillhandahålla skydd och stödja övergångar på kort och lång sikt.

Det är därför viktigt att diskutera hur man ska kunna få de olika beståndsdelarna i det sociala skyddet att bidra på ett mer effektivt sätt till den sociala och ekonomiska integrationen. I det sammanhanget vill EESK rikta uppmärksamheten på följande:

4.3.1   Att beakta den demografiska obalansen och förändringar i familjestrukturen

4.3.1.1   Framtidsutsikterna med en åldrande befolkning i de flesta europeiska länder ger upphov till olika frågor när det gäller den sociala integrationen. I många länder har man redan börjat vidta åtgärder. Den fråga som framträder tydligast, men som man inte alltid hanterar särskilt effektivt, är den ökade andelen personer som är pensionsberättigade och det ökade behovet av hälso- och socialvårdstjänster. Kommittén välkomnar kommissionens rekommendation (9) om att främja förvärvsfrekvensen bland äldre arbetstagare och stimulera efterfrågan och sysselsättningen inom vårdsektorn genom att införa skattelättnader eller andra incitament. EESK anser att kommissionens förslag att motverka förtida pension kräver en ingående diskussion om ramvillkor, räckvidd, politiskt stöd m.m. om man inte vill skapa nya sociala problem för äldre personer. EESK har redan gjort viktiga insatser på detta område.

4.3.1.2   En annan aspekt som bidrar till den demografiska situationen är att politiken på många områden, i synnerhet familjepolitiken, inte gör tillräckligt för att ge folk möjlighet att uppfylla sin önskan att skaffa barn (12). EESK vill i synnerhet rikta de politiska beslutsfattarnas uppmärksamhet på kommitténs yttrande om ”Familjen och den demografiska utvecklingen” (13). Alla länder behöver en familjepolitik som respekterar de enskilda medborgarnas vilja (inbegripet barn), sätter värde på familjelivet, tar hänsyn till de stora konsekvenser som familjesplittring, våld och fattigdom och social utestängning medför (särskilt för barnen), och som befinner sig nära medborgarnas liv och önskemål. En övergripande familjepolitik bör därför vara en prioritering för alla Europas länder, med kopplingar mellan inkomster, barnomsorg, föräldrarnas tillgång till heltidsjobb av hög kvalitet, jämlikhet mellan könen, utbildning, sociala och kulturella tjänster, sysselsättning samt tillhandahållande och planering av infrastruktur.

4.3.2   Att optimera arbetslöshetsförsäkringarna och främja integration

4.3.2.1   Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig social förmån som tillhandahåller trygghet för personer som har förlorat sitt arbete eller som är arbetslösa, i synnerhet mot en bakgrund där både den ekonomiska krisen och konkurrensen medför fortlöpande omstruktureringar. En rejäl arbetslöshetsförsäkring kan till och med vara en faktor i det ekonomiska flödet och underlätta arbetskraftens rörlighet. I vissa länder innebär arbetslöshetsförsäkringen emellertid att man endast passivt fördelar förmåner, utan att det finns något adekvat system för återinträde på arbetsmarknaden (dvs. övergång från arbetslöshet till arbete) eller utbildning med inriktning på ett hållbart arbete. Rent generellt bör utgifter för arbetslöshetsförsäkringen ställa krav på aktivitet. Den kan, som redan är fallet i vissa länder, baseras på individuella avtal om återinträde på arbetsmarknaden som en förutsättning för att förmånen ska betalas ut. Myndigheternas ansvar i det sammanhanget är att tillhandahålla lämpligt stöd, integration och utbildningssystem, och tillgång till andra nödvändiga tjänster. Det är också viktigt att det finns förebyggande beståndsdelar. Tidiga förebyggande insatser krävs, med betoning på behovet av att ta itu med fattigdom bland barn, i kombination med en effektiv politik för livslångt lärande, som måste genomföras och som kan innebära att utbildningsmoment flyttas mellan olika skeden i livet.

4.3.2.2   Övergångar och integration är också viktigt för grupper, till exempel olycksoffer eller personer som blivit funktionshindrade i samband med sjukdom (övergång från sysselsättning till arbetslöshet på grund av funktionshinder). Detta ger upphov till för det första frågan om hur inkomsten ska ersättas, och för det andra frågan om hur personen ska kunna återvända eller få tillgång till arbetsmarknaden. En inkomst är en nödvändig förutsättning för ett självständigt liv, men det är inte nödvändigtvis en tillräcklig förutsättning. I många fall läggs fortfarande alltför liten vikt vid integrationen av de berörda personerna i arbetslivet, trots att det finns rättsliga bestämmelser i detta avseende. De praktiska arrangemangen för att få vägledning och stöd för att hitta eller återgå till ett arbete är ofta tungrodda och otillräckliga. Varken stödkriterier eller ersättningens storlek får avskräcka de berörda personerna från funktionell eller sysselsättningsrelaterad rehabilitering eller från att återgå till arbetet. Tvärtom måste de stimuleras till detta. Reformer som flyttar tonvikten från passiva till aktiva åtgärder bör emellertid inte tappa de mål som fastställs i den europeiska balken om social trygghet och dess protokoll ur sikte. Begreppet lämpligt arbete bör definieras så att de arbetslösa vägleds mot arbeten som utnyttjar deras färdigheter och kvalifikationer på det mest produktiva och effektiva sättet och till största fördel för samhället som helhet. Människor som inte kan arbeta bör emellertid garanteras ett inkomststöd som ger dem möjlighet att leva ett värdigt liv.

5.   Att främja livslångt lärande och utbildning

5.1   I medlemsstaterna finns mycket olika system och nivåer när det gäller yrkesutbildning och utbildning för arbetande människor. Det faktum att vidareutbildningen och utbildningen bland EU-medborgarna är mycket ojämnt fördelad – de med bättre utbildning får mycket mer utbildning och vidareutbildning under arbetslivet än de som börjar karriären med lägre utbildning – innebär en stor politisk utmaning i en tid som präglas av globaliseringen och den nuvarande ekonomiska nedgången. Med tanke på att det är de som har lägst utbildning som löper störst risk att drabbas av omlokaliseringen av arbetsplatser är ett av de viktigaste politiska kraven att säkerställa bättre tillgång till – och bredare deltagande i – utbildning av lågutbildade grupper. Följaktligen efterlyser EESK effektiv utbildningsersättning för alla medborgare, särskilt de utestängda grupper som vill förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden.

5.2   Förändringar i omvärlden – socialt, ekonomiskt, politiskt och tekniskt – kommer att resultera i en successiv anpassning av färdigheterna, vilket innebär att man måste tänka igenom innehållet i den allmänna utbildningen i detalj, särskilt om utbildningen ska stämma bättre överens med marknadens behov. Det är därför nödvändigt att ge alla ungdomar en gedigen grundutbildning, identifiera nuvarande och framtida behov av färdigheter som bör analyseras på lokal och regional nivå så att skillnaderna mellan medlemsstaterna beaktas. EESK noterar det nya kommissionsinitiativet ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” och kommer senare att behandla det i detalj (14).

5.3   EESK ställer sig bakom kommissionens rekommendation om att yrkeslivet inte får tillåtas starta med arbetslöshet. Det är därför av största vikt att alla som slutar skolan, och som vill och kan, erbjuds vidareutbildning eller en plats i ett yrkesutbildningssystem, och uppmuntras att utnyttja den möjligheten. För ytterligare detaljer om EESK:s svar, se EESK:s yttrande om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier” (15).

6.   Bostäder – en faktor i den sociala integrationen

6.1   Att vara hemlös är en av de värsta formerna av utestängning. Många länder i Europeiska unionen har ratificerat internationella avtal och konventioner som erkänner och skyddar rätten till en bostad: Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (artikel 25), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artikel 11), konventionen om barnets rättigheter (artikel 27), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (artiklarna 14 och 15), konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 8), Europeiska rådets sociala stadga (artiklarna 15, 16, 19, 30, 31) samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 34.3).

6.2   I Europa påverkar bostadskrisen 70 miljoner människor – så många bor under bristfälliga förhållanden. Av dessa hotas cirka 18 miljoner av vräkning och 3 miljoner är hemlösa. Denna siffra stiger ytterligare som ett resultat av den globala finanskrisen som leder till att cirka 2 miljoner familjer i Europa förlorar sina hem eftersom de inte kan betala bostadslånen (16). Medlemsstaterna måste prioritera denna fråga för att minimera följderna för medborgarna, i synnerhet för de mest sårbara grupperna.

6.3   Att förlora bostaden är en mycket negativ faktor för den sociala integrationen. Man räknar med ökad efterfrågan på anständiga bostäder till rimliga priser, försämrad besittningsrätt i hyreskontrakt, ökad risk för utmätning i samband med hypotekslån och ökad risk för vräkning. De som påverkas kommer att vara ungdomar, äldre, arbetslösa, fattiga och invandrare samt medelinkomstfamiljer. EESK rekommenderar att man garanterar likabehandling när det gäller boende, och att man utformar mekanismer för att förhindra vräkning, i synnerhet när det gäller olika sårbara grupper.

Kommittén välkomnar användningen av den öppna samordningsmetoden som en ram för utbyte av goda metoder och ser positivt på valet av hemlöshet och utestängning på bostadsmarknaden som tema för den socialpolitiska öppna samordningsmetoden år 2009. Kommittén rekommenderar att man ytterligare förstärker detta genom att stärka EU:s befintliga ekonomiska instrument med avseende på följande:

6.4.1   Program för anständiga bostäder till ett rimligt pris.

6.4.2   Program som stöder utvecklingen av alternativa bostadslösningar och försöksprojekt för nya typer av sociala bostäder som beaktar solidariteten mellan generationerna, det mångkulturella samhället och frågan om social utestängning, i partnerskap med lokala myndigheter, det civila samhället och sociala investerare.

6.5   EESK ställer sig bakom rådets och kommissionens uttalande (17) om att ekonomisk inkludering är en förutsättning för varaktig tillgång till bostadsmarknaden, och att stöd och rådgivning måste finnas tillgängliga för människor som riskerar att drabbas av vräkning och återtagande.

7.   Regionalpolitiken– en faktor i den sociala integrationen

7.1   Politiken för tillhandahållande av bostäder måste bygga på information från och kompletteras av dem som sysslar med territoriella eller geografiska områden. Allt arbete med social integration handlar i viss mån om regioner och områden som är missgynnade. Att de är missgynnade beror i många fall på infrastrukturen – inbegripet brister i tillhandahållandet av tjänster, allmännyttiga företag och anläggningar – samt en brist på arbetstillfällen, och kan leda till miljöförsämringar och socialt förfall. Nya kunskaper lägger stor vikt vid den lokala nivån och visar hur problem och brister kan förstärka varandra så att det uppstår områden som inte bara består av sårbara människor utan som av detta och andra skäl också är sårbara i sig. Frånvaron av kapitalinvesteringar, oavsett om det rör sig om lokala, nationella eller utländska sådana, förstärker problemen i dessa områden.

7.2   En politisk målsättning bör därför vara att undvika obalans i områden eller regioner och att se till att särskilt missgynnade områden uppmärksammas på lämpligt sätt. I detta avseende har lokala initiativ en viktig roll att spela, liksom initiativ som syftar till social förnyelse av nedgångna och fattiga områden eller kvarter. Det är inte enbart en fråga om att investera i fysisk infrastruktur utan man bör också betona återuppbyggnaden av den sociala och samhälleliga infrastrukturen och det sociala kapitalet i dessa områden.

7.3   Sysselsättning är en särskilt viktig faktor när det gäller att övervinna problem i missgynnade områden. Lokalt tillgänglig sysselsättning bidrar till att minska fattigdomen, främja den sociala integrationen och öka självkänslan, självförtroendet och resurserna hos dem som är utestängda från samhället. Arbetstillfällen bidrar också till att öka lokalt tillgängliga finansiella och andra resurser. Omvänt är tillgång till tjänster en förutsättning för nya arbetstillfällen på lokal nivå. Lokalsamhällenas deltagande i dessa och andra typer av initiativ – till exempel utvecklingen av mikroföretag som drivs lokalt – är mycket viktigt.

7.4   Kommittén är övertygad om att nya politikområden eller dimensioner behövs, utöver de klassiska beståndsdelarna i politiken för social integration. Fokus ligger på att skapa ett aktivt och integrerat samhälle. Ibland överlappar de politiska strukturerna varandra avsevärt (till exempel i fråga om bostäder eller låga kvalifikationer) men detta är en fråga som också kräver en egen politik.

7.5   Kommittén välkomnar kommissionens förslag (18) att mobilisera och påskynda finansieringen med hjälp av ett nytt EU-instrument för mikrokrediter som ska bidra till utvecklingen av mikroföretag och den sociala ekonomin. EESK anser att regionalpolitiken bör vara en prioritering, med deltagande av medlemsstaterna, arbetsmarknadsparterna, relevanta lokala myndigheter och lokalsamhällen, inbegripet den sociala ekonomin.

8.   Att hantera mångfald och integreringen av invandrare

8.1   Den kulturella mångfalden betraktas allmänt som ett kännetecken för Europa, men styresskicket i de europeiska samhällena är inte alltid mångkulturellt. EESK menar att den sociala integrationen kräver att vi ser på hur de europeiska samhällena behandlar minoriteter (till exempel romerna (19)) och invandrare. Problemet kan utforskas och lösas på olika sätt.

8.2   Kommittén anser att en kombination av mångfald och jämlikhet som en förutsättning för den sociala integrationen är något som bör utforskas. Det kan vara svårt för värdsamhället, minoriteterna och invandrarna att uppskatta varandras kulturer och värderingar. EESK rekommenderar ett antal grundläggande åtgärder: Värdlandet bör genomföra åtgärder för att identifiera invandrarnas bidrag liksom faktorer som bidrar till diskriminering, orättvis behandling och utestängning. Minoriteter och invandrare måste visa en vilja att anpassa sig till värdlandets normer och traditioner, utan att ge upp sin egen identitet och sina kulturella rötter. För ytterligare detaljer, se EESK:s yttrande om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier” (15).

8.3   Den interkulturella dialogens roll måste också understrykas, antingen som en del av den civila dialogen eller som en självständig företeelse. Bland de möjliga politiska målen för denna typ av verksamhet finns följande:

—	Skapa förfaranden för att bygga upp ett förtroende inför den gemensamma framtiden och samhällsvärderingar som rättvisa, tolerans, respekt för frihet och demokrati, jämställdhet mellan könen, solidaritet och socialt ansvarstagande, och skapa en känsla av tillhörighet och ömsesidigt erkännande.

—	Stärka den sociala integrationen genom ekonomisk, social och kulturell integration av invandrare.

—	Se över all politik med avseende på ”rättvisa från kulturell synpunkt”, inbegripet stigmatisering och diskriminering.

---

(1)  Se punkt 2.1 i EESK:s yttrande av den 11.6.2009 om ”Resultaten av toppmötet om sysselsättning”, föredragande: Greif. (EUT C 306, 16.12.2009, s. 70.)

(2)  Se http://ec.europa.eu/social/keyDocuments.jsp?type=3&policyArea=750&subCategory=758&country=0&year=0&advSearchKey=&mode=advancedSubmit&langId=en: Nästa kompletta uppdatering beräknas komma i november 2009.

(3)  Schmid, G. (2002) ”Wege in eine neue Vollbeschäftigung, Übergangsarbeitsmärkte und aktivierende Arbeitsmarktpolitik”, Frankfurt: Campus Verlag.

(4)  http://ec.europa.eu/youth/news/news1389_en.htm

(5)  Ur ”Ett gemensamt åtagande för sysselsättning” (KOM(2009) 257 slutlig) s. 8.

(6)  Se punkt 5 i EESK:s yttrande av den 12 juli 2007 om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier (Lissabonstrategin)”, föredragande Wolfgang Greif (EUT C 256, 27.10.2007).

(7)  Se: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri= OJ:L:2008:307:0011:0014:SV:PDF.

(8)  Se ”Ett gemensamt åtagande för sysselsättning” (KOM(2009) 257 slutlig) s. 13.

(9)  Se ”Ett gemensamt åtagande för sysselsättning” (KOM(2009) 257 slutlig) s. 9.

(10)  Utkast till rådets slutsatser ”Flexicurity i kristider”, SOC 374 ECOFIN 407, 10388/09.

(11)  Se EESK:s yttrande av den 1 oktober 2009”Flexicurity, omstruktureringar och global utveckling”, föredragande: Valerio Salvatore, medföredragande: Enrique Calvet Chambon (EUT C 318, 23.12.2009, s. 1.)

(12)  Se EESK:s yttrande av den 30 september 2009”Arbete och fattigdom׃ ett nödvändigt helhetsperspektiv”, föredragande: Nicole Prud'homme. (EUT C 318, 23.12.2009, s. 52.)

(13)  Se EESK:s yttrande av den 14 mars 2007 om ”Familjen och den demografiska utvecklingen”, föredragande: Stéphane Buffetaut (EUT C 161, 13.7.2007, s. 66).

(14)  Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden (KOM(2008) 868 slutlig).

(15)  Se fotnot 6.

(16)  Se: http://www.habitants.org/noticias/inhabitants_of_europe/european_platform_on_the_right_to_housing_2009.

(17)  Se kommissionens och rådets gemensamma rapport om social trygghet och social integration 2009, 7309/09, punkt 2. 8.

(18)  Se ”Ett gemensamt åtagande för sysselsättning” (KOM(2009) 257 slutlig) s. 11.

(19)  EESK:s yttrande om ”Integration av minoriteter – romer”, föredragande: Anne-Marie Sigmund, medföredragande: Madi Sharma. (EUT C 27, 3.2.2009, s. 88).

---