23.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/110

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning)”

KOM(2008) 815 slutlig – 2008/0244 (COD)

(2009/C 317/21)

Föredragande: An LE NOUAIL-MARLIÈRE

Den 1 april 2009 beslutade rådet att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning)”

KOM(2008) 815 slutlig – 2008/0244 (COD).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 juni 2009. Föredragande var An Le Nouail-Marlière.

Vid sin 455:e plenarsession den 15–16 juli 2009 (sammanträdet den 16 juli 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 154 röster för, 2 röster emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   Eftersom en alltför restriktiv och utestängande asyllagstiftning kan innebära ett indirekt stöd för de mest auktoritära och minst demokratiska regimerna välkomnar kommittén omarbetningen och förbättringen av direktivet om normer för mottagande, men vill dock upprepa några av de rekommendationer som framförts i tidigare yttranden och särskilt i kommitténs svar på grönboken om det framtida europeiska asylsystemet (1) och den strategiska planen för det framtida gemensamma asylsystemet (2).

När det gäller mottagning av asylsökande borde förslaget till omarbetning av direktivet främja ”gemensamma” normer och inte ”miniminormer”. Det borde innehålla skyddsklausuler som tillämpas av de medlemsstater som visar störst respekt för de mänskliga rättigheter som tillkommer personer som ansöker om internationellt skydd, flyktingstatus eller subsidiärt skydd, särskilt:

—	Garantier för att kunna beträda territoriet.

—	Frihet att välja plats för ansökan om asyl eller skydd.

—	I första hand en prövning enligt konventionen, och i andra hand en prövning av subsidiärt skydd om och endast om villkoren för att erhålla flyktingstatus enligt konventionen inte är uppfyllda.

—	Principen om icke-avvisning (”non-refoulement”) ska följas om den sökandes liv är i fara i dennes ursprungsland eller i senast kända transitland.

—	Överklagande med suspensiv verkan av utvisningsåtgärder om beslutet inte har fattats av en behörig domstol. Syftet är att denna rätt att överklaga ska kunna utnyttjas fullt ut i enlighet med Europadomstolens rättspraxis (se punkt 4.8.1 nedan).

—	Särskilt skydd för underåriga och förmodat underåriga.

—	Respekt för individuella rättigheter, särskilt kvinnors rätt att ansöka om skydd.

1.2   När det gäller underåriga skulle kommittén vilja att det systematiskt klargörs att ”barnets bästa” ska tolkas i enlighet med artikel 3.1 i internationella konventionen om barnets rättigheter (artikel 22.1).

1.3   Förvar och kvarhållande bör endast tillgripas i sista hand, när alla andra alternativ är uttömda, och aldrig utan beslut av en behörig domstol med fullt beaktande av försvarets rättigheter, i enlighet med konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1.4   Behöriga människorättsorganisationer bör alltid ha rätt att kontakta skyddssökande, och de sökande bör alltid kunna erhålla rättshjälp och humanitär hjälp, antingen från medlemsstaterna eller från icke-statliga organisationer.

1.5   Kommittén uppmanar medlemsstaterna att påskynda förhandlingarna för att i enlighet med medbeslutandeförfarandet med Europaparlamentet anta denna omarbetning, som ger Europeiska unionen möjlighet att förbättra sin kapacitet att på ett värdigt sätt hantera kraven på unionen att skydda dem som söker asyl.

1.6   Kommittén är positiv till inrättandet av en byrå för stöd till medlemsstaterna när det gäller asyl och internationellt skydd, om detta leder till att man kan påskynda processen för fördelning av ansvaret för mottagning och skydd mellan EU:s medlemsstater, skapa en större öppenhet och insyn när det gäller mottagning av asylsökande och personer som söker internationellt skydd, utnyttja erfarenheten hos de föreningar och organisationer som arbetar med hjälp och stöd till asylsökande och personer som söker internationellt skydd samt förbättra förfarandena för individuell prövning.

2.   Inledning och sammanfattning av kommissionens förslag

2.1   Det gemensamma europeiska asylsystemet har utvecklats i två olika etapper. Den första inleddes vid Europeiska rådets möte i Tammerfors (1999) efter antagandet av Amsterdamfördraget, som gav invandrings- och asylpolitiken en gemenskapsdimension. Denna första etapp avslutades 2005.

2.2   Under denna första etapp gjordes framsteg i utarbetandet av direktiv om asyl. Samarbetet mellan medlemsstaterna förbättrades i viss mån och framsteg gjordes också i fråga om asylpolitikens externa dimension.

2.3   Den andra etappen i upprättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem inleddes i och med Haagprogrammet (som antogs i november 2004), i vilket det fastställs att de viktigaste målen i det gemensamma europeiska asylsystemet ska ha uppnåtts 2010. Detta ska ske genom instrument och åtgärder som syftar till en ökad harmonisering och en förbättring av skyddsnormer för det gemensamma europeiska asylsystemet.

2.4   Innan man tog några nya initiativ utarbetade kommissionen 2007 en grönbok  (3) i syfte att inleda en debatt mellan de olika institutionerna, medlemsstaterna och det civila samhället (4). Med utgångspunkt i denna debatt antog kommissionen sedan en strategisk plan för asylpolitiken. I denna plan fastställs en färdplan för de kommande åren, där de åtgärder som kommissionen planerade att anta inom den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet anges.

2.5   Detta är bakgrunden till det direktiv som kommissionen nu föreslår en omarbetning av och som antogs av rådet den 27 januari 2003. Direktivet har även behandlats i ett yttrande från EESK (5).

2.6   Detta förslag har till främsta syfte att säkerställa högre normer för behandling av asylsökande när det gäller mottagningsvillkor för att garantera en värdig levnadsstandard i överensstämmelse med internationell lagstiftning. Fortsatt harmonisering av nationella bestämmelser om mottagningsvillkor krävs också för att begränsa fenomenet med asylsökandes sekundära förflyttningar mellan olika medlemsstater, i den mån sådana förflyttningar orsakas av att medlemsstaterna har olika strategier för mottagning av asylsökande.

2.7   Genom förslaget utvidgas direktivets tillämpningsområde så att det även omfattar personer som ansöker om subsidiärt skydd, och direktivet ska dessutom vara tillämpligt på alla typer av asylförfaranden och på alla geografiska områden och anläggningar där asylsökande tas emot.

Förslaget syftar också till att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden. Det föreslås att asylsökande ska kunna få anställning efter en period av högst sex månader efter att ha ansökt om internationellt skydd, och att arbetsmarknadsrestriktioner som medlemsstaterna inför inte får innebära att asylsökandes tillträde till anställning begränsas på ett otillbörligt sätt.

2.8   För att säkerställa att de materiella mottagningsvillkoren garanterar ”en levnadsstandard som täcker de asylsökandes behov i fråga om hälsa och uppehälle” ålägger förslaget medlemsstaterna att beakta nivån på det sociala stöd som beviljas landets egna medborgare när de ger ekonomiskt stöd till asylsökande.

2.9   Förslaget garanterar att förvar kan tillåtas endast under de exceptionella omständigheter som preciseras i direktivet.

2.10   Förslaget garanterar också att asylsökande som hålls i förvar behandlas humant och värdigt med respekt för deras grundläggande rättigheter och i överensstämmelse med internationell och nationell rätt.

2.11   Förslaget säkerställer att medlemsstaterna omedelbart vidtar åtgärder för att kartlägga särskilda behov.

Dessutom omfattar det flera skyddsåtgärder för att garantera att mottagningsvillkoren är specifikt utformade för att tillgodose asylsökandes särskilda behov.

2.12   När det gäller genomförandet och förbättringen av de nationella systemen, innehåller förslaget åtgärder som syftar till att slå vakt om kontinuiteten i en sådan övervakning och att stärka kommissionens roll som EU-lagstiftningens väktare.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommittén välkomnar att kommissionens förslag syftar till en positiv utveckling av mottagningsvillkoren för personer som ansöker om internationellt skydd och att det finns en strävan att harmonisera de nationella bestämmelserna samt att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta subsidiärt skydd. Vi understryker emellertid att varje asylsökandes situation alltid måste prövas individuellt, även vid beslut om vilken medlemsstat som ska ha ansvaret för den fullständiga prövningen av ansökan, och att subsidiärt skydd ska övervägas om och endast om villkoren för att erhålla flyktingstatus enligt konventionen inte är uppfyllda.

3.2   Kommittén ställer sig bakom målet att skapa en värdig levnadsstandard för skyddssökande och att underlätta deras integration i mottagarlandet (6), och att detta ska ske genom tillträde till arbetsmarknaden inom högst sex månader utan att nationella villkor för tillträde till arbetsmarknaden innebär några otillbörliga restriktioner (artikel 15.2), med strikt iakttagande av de grundläggande rättigheter för asylsökande och personer som söker internationellt skydd som fastställs i den gemenskapslagstiftning som utgår från den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och dess artikel 23.1 (7), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artiklarna 2, 9, 10, 11 och 12), ILO:s konvention 118 om utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet, den europeiska sociala stadgan, stadgan om de grundläggande rättigheterna samt Genèvekonventionen om skydd för flyktingar (8). Detsamma gäller nivån på det sociala stöd som ges och differentieringen av bostadsvillkor i enlighet med de berörda personernas särskilda behov och den övergripande bedömningen av den sökandes familjeband samt nödvändigheten av att beakta dessa vid prövningen av ansökan.

3.3   När det gäller de allmänna principer och internationella referenser som utgör underlag för erkännandet och försvaret av nödställdas grundläggande rättigheter, och kvarhållande i förvar av personer som ansöker om internationellt skydd, får enligt Genèvekonventionen, särskilt artikel 26 om rörelsefrihet och artikel 31 om flyktingar som olovligen uppehåller sig i tillflyktslandet (9), ingen kvarhållas i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd, något som kommissionen också framhåller i sin motivering (punkt 16). Förvar bör därför endast tillgripas i vederbörligen motiverade nödfall och får inte betraktas som en godtagbar metod om inte den sökande har bedrägliga avsikter eller försöker förhala förfarandet.

3.4   När det gäller underåriga ställer sig kommittén bakom de åtgärder som föreslås i direktivet för att tillgodose de underårigas särskilda behov. Kommittén vill dock påpeka att hänvisningen till FN:s barnkonvention från 1989 skulle kunna förtydligas om man vid sidan av artikel 37 (10) i denna systematiskt också hänvisade till artikel 3.1 (11) och inte enbart till begreppet ”barnets bästa”, som vi vet kan ge upphov till tolkningstvister.

3.5   Kommittén är avslutningsvis mycket mån om att det införs en systematisk möjlighet för sökande och flyktingar att överklaga rättsliga eller administrativa beslut som rör dem. Vi noterar dock att ett överklagande systematiskt måste ges suspensiv verkan för att få full effekt.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Information (kapitel II – artikel 5)

4.1.1   Kommittén rekommenderar följande tillägg: ”Medlemsstaterna ska informera de asylsökandes familjemedlemmar om möjligheten att lämna in en egen ansökan”.

4.2   Förvar och villkor för förvar (kapitel II – artiklarna 8 till 11)

Enligt kommittén bör behandlingen av personer som ansöker om internationellt skydd som allmän regel utgå från artikel 7 i direktivförslaget, där det anges att prioritet ska ges åt principen om personers rörelsefrihet och åt alternativ till förvar.

4.2.1.1   Detta innebär att förvar av sökande (artikel 8) endast får tillgripas i följande undantagsfall:

—	Om den sökande har lämnat in sin ansökan efter det att ett beslut om utvisning har delgivits honom eller henne.

—	I samband med ett förfarande för att besluta om den asylsökandes rätt att resa in på territoriet, i en flyktingförläggning eller väntezon.

4.2.1.2   Kommittén anser att ingen asylsökande, utom i dessa båda undantagsfall, ska få kvarhållas i förvar, och att ett beslut om förvar i inget fall får motiveras med att det är nödvändigt att ”fastställa, förvissa sig om eller kontrollera den asylsökandes identitet och nationalitet” och än mindre ”säkra uppgifter som ansökan om asyl grundar sig på och som annars skulle kunna gå förlorade”.

4.2.1.3   EESK föreslår att den omarbetade artikel 9.5 ges följande ändrade lydelse: ”Fortsatt förvar ska ex officio ses över av domstol med skäliga tidsintervall och på den asylsökandes begäran, när nya omständigheter uppstår eller ny information framkommer som påverkar den rättsliga bedömningen av fortsatt förvar .”

4.2.2   Enligt EESK bör förhållandena i samband med förvar säkerställa mänsklig behandling med respekt för den berörda personens inneboende värde. När det gäller förhållanden i samband med förvar (artikel 10) i särskilda center som inte är fängelseanläggningar, är det befogat att asylsökande hålls avskilda från andra tredjelandsmedborgare som inte har ansökt om asyl, om den berörda personen inte har givit sitt skriftliga samtycke (artikel 10.1).

Med tanke på de stora skillnaderna när det gäller sätten att organisera förvar i Europeiska unionens olika medlemsstater bör det klargöras att UNHCR och andra organisationer får kommunicera med asylsökande och besöka dem i alla förvarsenheter (artikel 10.2). Samma terminologi bör användas i artikel 10.3.

4.2.3.1   Dessutom vill kommittén, precis som när det gäller förslaget till omarbetning av Dublinförordningen II, ”Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat” (12), förespråka att den som ansöker om internationellt skydd på sitt eget språk eller ett språk som han eller hon säger sig förstå, t.ex. via en auktoriserad tolk eller en auktoriserad översättning, bör delges den information som beskrivs i artikel 10.3.

4.2.4   För att göra texten mer enhetlig bör uttrycket ”asylsökande” ersättas med ”person som ansöker om internationellt skydd” (artikel 11.4).

4.2.5   EESK välkomnar förbudet mot förvar av underåriga utan medföljande vuxen (omarbetade artikel 11.1) och att man bekräftar att personer med särskilda behov i princip inte får kvarhållas i förvar.

4.3   Underårigas skolgång och utbildning, asylsökandes sysselsättning och yrkesutbildning (kapitel II – artiklarna 14 till 16)

Direktivförslaget syftar till att underlätta och påskynda asylsökandes integration i mottagarlandet. Underårigas skolgång och utbildning, samt tillgången till sysselsättning och yrkesutbildning underlättar detta.

4.3.1.1   Mot denna bakgrund anser kommittén att man i möjligaste mån bör undvika att fördröja underårigas integration i utbildningssystemet och att en tidsfrist på ”tre månader” förefaller onödigt lång – det vore lämpligare med två månader (artikel 14.2).

Kommittén välkomnar kommissionen initiativ att tillåta asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden inom högst sex månader. Vi anser att det är nödvändigt att reducera tolkningsutrymmet för artikel 15.1 genom att klargöra att ”Medlemsstaterna ska se till att asylsökande får reellt tillträde till arbetsmarknaden inom sex månader efter den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in”, vilket innebär tillgång till arbetsförmedlingstjänster.

4.3.2.1   Kommittén konstaterar att arrangemangen för mottagande av flyktingar kan vara till nytta för både medlemsstaten och den asylsökande, i de fall då de ger asylsökanden möjlighet att uppnå en viss grad av självständighet.

4.3.3   Liksom i kommitténs yttrande (13) om det första mottagningsdirektivet vill vi här betona det faktum att ”Utbildning bör i så stor utsträckning som möjligt erbjudas tredjelandsmedborgare som omfattas av en medlemsstats förmånssystem. Det finns två argument för denna åsikt. All utbildning som dessa personer genomgår kommer att påverka utvecklingen i deras ursprungsländer positivt om de återvänder dit. (…) För det andra kommer tillträdet till arbetsmarknaden för de personer som stannar i en medlemsstat att underlättas genom den utbildning som de har genomgått där.” Mot denna bakgrund anser kommittén att det är nödvändigt att begränsa medlemsstaternas tolkningsutrymme när det gäller artikel 16, som bör ges en mer direkt och fullständig lydelse: ”Medlemsstaterna får godkänna och organisera de asylsökandes tillträde till yrkesutbildning oavsett om de har tillträde till arbetsmarknaden eller ej”.

4.4   Allmänna bestämmelser om materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård (artikel 17)

4.4.1   Kommittén rekommenderar att man klargör att normerna fortsätter att gälla under överklagandeförfarandet.

4.4.2   EESK stöder omarbetningen av artikel 17.5, som bör leda till höjd kvalitetsnivå i de materiella mottagningsvillkoren i de medlemsstater där den nuvarande nivån är otillräcklig.

4.5   Inskränkning eller indragning av de materiella mottagningsvillkoren (kapitel III – artikel 20)

4.5.1   Kommittén ställer sig frågande till en sådan åtgärd i de fall då asylsökanden ”redan har lämnat in en ansökan i samma medlemsstat”. I praktiken visar det sig att en första ansökan kan följas av en motiverad ansökan om omprövning på basis av kompletterande upplysningar om den sökandes situation eller av annat kompletterande underlag. Det skulle i detta fall vara till mycket stor nackdel för den sökande att bli utesluten ur det materiella mottagningssystemet. Därför vill vi att detta omnämnande stryks (artikel 20.1 c).

En sådan åtgärd förefaller dessutom stå i strid med andan i förslaget till omarbetning av ”förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd” (14) och de ändringar som anges i detta.

4.5.2   EESK välkomnar förslagen att reducera möjligheterna att dra in mottagningsvillkoren enligt den omarbetade artikel 20.2 och förslaget att skärpa bestämmelsen om att alla asylsökande ska garanteras ett minimum av materiella mottagningsvillkor enligt artikel 20.4.

4.6   Personer med särskilda behov (kapitel IV – artiklarna 21 till 24)

När det gäller underåriga skulle kommittén vilja att det systematiskt klargörs att ”barnets bästa” ska tolkas i enlighet med artikel 3.1 i internationella konventionen om barnets rättigheter (artikel 22.1).

4.7   Offer för tortyr och våld (artikel 24)

4.7.1   Kommittén förordar att offer för tortyr och våld, samt personer med fysiska och psykiska hälsoproblem, ska få lämplig sjukhusvård.

4.7.2   De bör vid behov ges tillträde till specialistkliniker. Vårdpersonal inom allmän- och specialistvård ska ha tillträde till flyktingförläggningar och anläggningar för kvarhållande i förvar. Personer som ansöker om internationellt skydd ska ges diagnos och få specialistvård av kvalificerad vårdpersonal som erkänns som sådan av mottagarlandets allmänna hälsovårdssystem.

4.7.3   Även om Europeiska kommissionen inte föreslår någon ändring av artikel 13, som tillåter medlemsstaterna att begära att de sökande ska hälsoundersökas av folkhälsoskäl, vill kommittén erinra om att obligatoriska HIV-tester kränker ett antal mänskliga rättigheter, och framför allt rätten till skydd för privatlivet (15). Provtagning bör inte utgöra ett villkor för tillstånd till inresa i landet eller till asylförfaranden för en person som ansöker om internationellt skydd. Rent allmänt bör asylsökande vid hälsoundersökningar få adekvat information på ett språk som han eller hon förstår (se 4.2.3.1), och de bör också ges garantier vad gäller samtycke, rådgivning och sekretess samt adekvat medicinsk uppföljning och behandling.

4.8   Överklaganden (kapitel V – artikel 25)

4.8.1   Kommittén ställer sig bakom att medlemsstaterna ska garantera asylsökande juridisk rådgivning (artikel 25.2), men vi anser att det måste klargöras att ett överklagande har suspensiv verkan (artikel 25.1), eftersom det annars riskerar att bli meningslöst (16).

---

(1)  Se EESK:s yttrande av den 12 mars 2008 om ”Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet”. Föredragande: An Le Nouail Marlière (EUT C 204, 9.8.2008).

(2)  Se EESK:s yttrande av den 25 februari 2009 om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Strategisk plan för asylpolitiken: ett integrerat grepp på skyddsfrågor över hela EU”. Föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños. Medföredragande: Ana Bontea (EUT C 218, 11.9.2009).

(3)  KOM(2007) 301 slutlig av den 6 juni 2007.

(4)  EESK framförde sina synpunkter i sitt yttrande av den 12 mars 2008 om ”Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet”. Föredragande: An Le Nouail Marlière (EUT C 204, 9.8.2008).

(5)  Se EESK:s yttrande av den 28.11.2001 om ”Förslag till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna”. Föredragande: Dario Mengozzi, medföredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EGT C 48 av den 21.2.2002).

(6)  Se EESK:s yttrande av den 28.11.2001 om ”Förslag till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna”. Föredragande: Dario Mengozzi, medföredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EGT C 48 av den 21.2.2002).

(7)  ”Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet”.

(8)  1951.

(9)  Genèvekonventionen, artikel 31: ”Fördragsslutande stat skall icke för olovlig inresa eller olovligt uppehåll bestraffa flykting, som anlänt direkt från område varest hans liv eller frihet var i fara på sätt i artikel 1 avses och som utan tillstånd inrest eller uppehåller sig inom den fördragsslutande statens område, under förutsättning att flyktingen utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa eller sitt olovliga uppehåll.”

(10)  Artikel 37 rör framför allt frihetsberövande.

(11)  Konvention om barnets rättigheter. Artikel 3.1: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

(12)  Se sidan 115 i detta nummer i EUT.

(13)  Se EESK:s yttrande av den 28.11.2001 om ”Förslag till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna”. Föredragande: Dario Mengozzi, medföredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EGT C 48 av den 21.2.2002) – direktiv 2003/9/EG.

(14)  KOM(2008) 820 slutlig, som behandlas i EESK:s yttrande av den 16.7.2009 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning)”. Föredragande: An Le Nouail Marlière (CESE 443/2009 – SOC/333. Offentliggjort i samma publikation).

(15)  Vilken fastställs bl.a. i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 8.

(16)  Europadomstolens dom av den 26 april 2007 i målet Gebremedhin mot Frankrike: Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, 1950, artiklarna 3 och 13, irreversibel skada som kan ha orsakats av tortyr eller misshandel, full tillgång till rättsmedel med suspensiv verkan. Punkterna 66 et 67: http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?action=html&documentId=816069&portal=hbkm&source=externalbydocnumber&table=F69A27FD8FB86142BF01C1166DEA398649.

---