30.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/81

1.1

EESK anser att det är nödvändigt och lämpligt att uppdatera lagstiftningen om nya livsmedel, något som skulle leda till förbättrad livsmedelssäkerhet och rättssäkerhet. Därför stöder kommittén kommissionens förslag men har vissa synpunkter som bör tas i beaktande.

1.2

Kommittén är positiv till att kommissionens webbplats får en sida med en förteckning över godkända livsmedel som konsumenterna och industrin kan konsultera, men vi vill påpeka att det bör vara lätt att hitta sidan på webbplatsen och att den bör innehålla tydliga förklaringar för att kunna vara till verklig nytta.

1.3

Eftersom man i förordningen skiljer mellan två olika kategorier av nya livsmedel (beroende på om de har sitt ursprung i en EU-medlemsstat eller inte) föreslår EESK att förteckningen över godkända livsmedel ska innehålla två delar, så att den blir tillgängligare och begripligare för konsumenterna och sektorns aktörer.

1.4

Kommittén anser att myndigheterna bör slå vakt om företagens FoU- och innovationsinsatser genom att erbjuda tillräckligt uppgiftsskydd och respektera de immateriella rättigheterna.

1.5

Kommittén anser att tidpunkten för översynen (senast den 1 januari 2015) ligger för långt fram i tiden.

1.6

EESK anser att formuleringen ”huruvida ett livsmedel använts som människoföda i betydande omfattning i (…)” är alldeles för tvetydig och kan leda till misstag, förvirring och olämplig praxis.

1.7

EESK noterar att det varken finns något system eller något tidschema för översyn av förteckningen, och förslår därför att man i förordningen fastställer en mekanism för hur förteckningen vid behov ska revideras.

1.8

Kommittén ifrågasätter om tidsfristen är tillräcklig för den bedömning som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) vid behov ska genomföra.

2.1

Den ursprungliga gemenskapslagstiftningen för nya livsmedel infördes 1997. Därefter har det visat sig vara nödvändigt att uppdatera och ändra vissa aspekter i lagstiftningen.

2.2

Målet är större effektivitet och öppenhet och ett system för godkännande som garanterar säkerhet i fråga om nya livsmedel, med ett förfarande för vetenskaplig bedömning som utförs av EFSA. Därmed skulle administrationen minska och företagens konkurrenskraft öka.

2.3

Genom kommissionens förslag fastställs harmoniserade bestämmelser för utsläppande av nya livsmedel i EU. Syftet är att garantera en hög skyddsnivå för folkhälsan och för konsumenterna, och samtidigt säkerställa att den inre marknaden fungerar effektivt.

2.4

Förslaget är inte tillämpligt på tillsatser, aromer, extraktionsmedel, enzymer, vitaminer och mineraler samt genetiskt modifierade livsmedel och foder, eftersom dessa produkter redan omfattas av ett särskilt förfarande.

2.5

Med ”nytt livsmedel” avses i förslaget följande:

2.6

Dessutom återfinns definitioner av grundläggande begrepp, t.ex. ”traditionellt livsmedel från tredjeland” och ”tidigare säker användning”.

2.7

Ett nytt livsmedel får släppas ut på marknaden endast om det förs in i gemenskapsförteckningen och uppfyller följande villkor:

2.8

Villkoren för införande i gemenskapsförteckningen är desamma både för nya livsmedel som framställs genom nya uppfödningsmetoder och traditionella livsmedel från tredjeländer som betraktas som nya livsmedel. I båda fallen måste livsmedlen uppfylla kraven och genomgå det fastställda förfarandet (i vilket kommissionen, EFSA och medlemsstaterna deltar).

2.9

Vid behov ska kommissionen (i samarbete med EFSA) tillhandahålla tekniskt stöd och verktyg för att hjälpa livsmedelsföretagen, särskilt små och medelstora företag, med ansökningar om godkännande.

2.9.1

Om det blir nödvändigt kan kommissionen dessutom, efter EFSA:s yttrande och av skäl som rör livsmedelssäkerheten, införa ett krav på övervakning efter försäljning (artikel 11).

2.10

I förslaget tar man hänsyn till rätten till uppgiftsskydd (artikel 12), och det föreskrivs att de nationella myndigheterna ska fastställa påföljder för överträdelse av gemenskapsbestämmelserna (artikel 13).

2.11

Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och det fastställs en tidsfrist för översyn av hur förordningen har fungerat (2015) för att man ska kunna genomföra ändringar vid behov.

3.1.1

I förslaget föreskrivs ett centraliserat förfarande för bedömning och godkännande av nya livsmedel. Det ska genomföras av EFSA (vetenskaplig bedömning) och kommissionen (godkännande). Denna modell för bedömning som genomförs av EFSA (artikel 10) bör bidra till att garantera enhetlig säkerhet i fråga om nya livsmedel i EU och till förenklade förfaranden för företagen, så att nya livsmedel kan godkännas snabbare i Europa. Kort sagt uppmuntrar förslaget indirekt företagen till investeringar och utveckling av nya livsmedel.

3.2.1

När förordningen om nya livsmedel och livsmedelsingredienser offentliggjordes 1997, fick gemenskapslagstiftningen ett nytt instrument som var nödvändigt för den fria rörligheten för säkra livsmedelsprodukter.

3.2.2

När förordningen genom åren har tillämpats har det visat sig att vissa aspekter måste förbättras för att man ska kunna garantera ett fullgott skydd av medborgarnas hälsa och välbefinnande samt fri rörlighet för varor, och att det behövs effektiva mekanismer för godkännande som gör det möjligt för företagen att satsa på innovation.

3.2.3

Genom förslaget inrättas två förfaranden för godkännande för de två olika typerna av nya livsmedel: för traditionella livsmedel från tredjeländer som för första gången släpps ut på gemenskapsmarknaden och för nya livsmedel som framställts genom icke-traditionell uppfödningsteknik eller med hjälp av nya produktionsprocesser.

3.2.4

För den förstnämnda kategorin (artikel 8) är det nödvändigt att förenkla det befintliga förfarandet för godkännande och erkänna att dessa livsmedel är säkra när detta kan styrkas genom säker användning under en viss tidsperiod (en generation) i tredjeland och kontroll av att livsmedlen inte använts som människoföda i betydande omfattning i gemenskapen före den 15 maj 1997. Detta anmälningsförfarande innebär en betydande förenkling av de krav som man hittills har behövt uppfylla för att traditionella livsmedel från tredjeländer ska kunna släppas ut på gemenskapsmarknaden.

3.2.5

När det gäller den sistnämnda kategorin (nya livsmedel som framställts genom icke-traditionell uppfödningsteknik eller med hjälp av nya produktionsprocesser), som är föremål för de främsta FoU-insatserna från EU:s livsmedelsindustri, är det nödvändigt att en enda säkerhetsbedömning görs av EFSA och att man inför ett enhetligt förfarande (artikel 19). Förfarandet måste vara tydligt, enkelt och effektivt och göra det möjligt att skynda på godkännandet, som hittills har tagit lång tid. Trots att denna aspekt är så viktig går man i förslaget inte in i detalj på det förfarande som ska användas i dessa fall, eftersom man hänvisar till det enhetliga förfarandet för godkännande av tillsatser, enzymer och aromer. Att hänvisa till det enhetliga förfarandet för godkännande av tillsatser, enzymer och aromer (vilket ännu inte har antagits av EU) är intressant som förslag, men man verkar inte ha reflekterat tillräckligt mycket över dess räckvidd.

3.2.6

Det är nödvändigt att centralisera bedömningen och godkännandet av nya livsmedel (till EFSA och kommissionen), men man bör även inrätta ett enkelt, tydligt, effektivt och detaljerat förfarande med tidsfrister (precis som när det gäller anmälningsförfarandet för traditionella livsmedel från tredjeländer) för att godkänna nya livsmedel som framställts genom icke-traditionell uppfödningsteknik eller med hjälp av nya produktionsprocesser, som utgör kärnan i livsmedelsindustrins innovativa verksamhet.

3.2.7

Man kan införliva förfarandet i förslaget eller hänvisa till en annan förordning, men i båda fallen bör förslaget inbegripa alla detaljer som behövs för att aktören ska få tillräcklig information om vad som krävs för ett godkännande.

3.2.8

Förslaget bör vara tillräckligt tydligt och fullständigt för att företagen ska kunna tillämpa det, oavsett om kommissionen senare utarbetar riktlinjer (artikel 9).

3.3.1

Initiativet att utarbeta förteckningar med nya livsmedel (artiklarna 5, 6 och 7) kommer att bidra till att konsumentinformationen förbättras och att företagens rättssäkerhet ökar. Modellen med förteckningar är inte ny utan blir allt vanligare (i detta sammanhang kan man bland annat nämna förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden och förordningen om tillsättning av vitaminer och mineralämnen). När det gäller traditionella livsmedel från tredjeländer förefaller modellen vara tillräckligt utvecklad i förslaget (förteckningens innehåll, offentliggörande på GD Hälsa och konsumentskydds webbplats), men detta är inte fallet med den andra typen av nya livsmedel (det framgår t.ex. inte huruvida förteckningen kommer att offentliggöras på GD Hälsa och konsumentskydds webbplats). Här behövs ett klargörande.

3.4.1

Utvecklingen av nya livsmedel kräver att företagen satsar stort på och investerar i FoU. I detta sammanhang är det inte bara nödvändigt att de får tillgång till enkla och snabba förfaranden till rimliga kostnader, utan även att kunskap och utveckling skyddas så att konkurrenskraften inte hämmas. Det är oklart vad det är för omfattning på det uppgiftsskydd som företagen i enlighet med förslaget ska ha rätt till (det framgår inte om det bara gäller godkännanden och inte heller vad som händer när ansökningar får avslag etc.).

3.4.2

Tack vare att den nya förordningen innehåller en sådan mekanism som uppgiftsskyddet kan företagen känna sig säkra när de avsätter ekonomiska resurser och personalresurser till ny utveckling. De kommer att uppfatta uppgiftsskyddet som en nödvändighet för att de ska kunna fortsätta sin innovationsverksamhet och bli allt konkurrenskraftigare på en marknad och inför konsumenter som blir allt mer krävande.