30.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/61

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vill ge kommissionen en eloge för det arbete som den redan har utfört när det gäller barnens skydd mot ”online-teknik” (1). Framför allt kan det noteras att kunskapen bland allmänheten genomsnittligt sett har ökat tack vare kampanjer som förts av olika aktörer i samhället, bland annat icke-statliga organisationer, och tack vare ”dagen för säkrare Internet”, som varje år anordnas av kommissionen.

1.2

EESK har också utarbetat många yttranden för att belysa dessa frågor (2). Dessutom förespråkar kommittén en global partnerskapsmodell med följande inslag:

1.2.1

Gemensam tillgång till uppgifter på internationell nivå och utbyte av bästa praxis mellan regeringar, brottsbekämpande myndigheter, telejourer (hotlines), bank-, finans- och kreditkortsinstitut, rådgivningscentrum för övergrepp mot barn, barnskyddsorganisationer och Internetindustrin.

1.2.2

En arbetsgrupp på europeisk eller internationell nivå som sammanträder var tredje månad för att underlätta utbyte av uppgifter, sakkunskap och bästa praxis mellan de berörda aktörerna, bland annat telejourer, brottsbekämpande organ, regeringar och framför allt den internationella Internetindustrin.

1.2.3

Fastställande och främjande av en internationell och europeisk modell för bästa praxis som telejourer ska kunna använda sig av när det gäller bekämpning av barnpornografiskt material på Internet.

1.2.4

En översyn av alla befintliga och framtida telejourer mot bakgrund av nyligen antagen bästa praxis, samt utvärdering av deras prestationer i förhållande till nya modeller för bästa praxis.

1.2.5

En effektivisering av programresurserna och den framtida tilldelningen av medel som ett resultat av översynen av telejourerna.

1.2.6

Deltagande av telejourerna i projektet för en europeisk databas.

1.2.7

Stöd till telejourer och andra relevanta organisationer, samt partnerskap med nationella domännamnsregister för att avregistrera domännamn som propagerar för sexuella övergrepp på barn eller ger tillgång till sådant innehåll.

1.2.8

Gemensamma insatser för att öka medvetenheten om problem som ”grooming” och ”Internetmobbning” (3) När så är nödvändigt bör brottsbekämpande organ och barnrättsorganisationer underrättas.

1.2.9

Stödinsatser för utredningspersonal och dem som utsätts för bilderna när de arbetar på telejourer.

1.2.10

Insatser för att säkerställa en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning på detta område.

1.2.11

Inrättande av en nätverksbyrå på kommissionsnivå som ska fungera som en oberoende utvärderare och samordna forskning och övervaka genomförandet av olika program och rekommendationer.

1.2.12

Inrättande av en årlig expertpanel för att öka kunskapsöverföringen.

1.2.13

Inrättande av ett ungdomsforum för att säkerställa att barns och ungdomars synpunkter och erfarenheter beaktas vid forskning och när framtida program genomförs.

1.2.14

En proaktiv och gemensam användning av finansieringsformer som Daphneprogrammet och programmen för ett säkrare Internet.

1.2.15

Etablering av kontakter med berörda amerikanska myndigheter i syfte att minska antalet barnpornografiska webbplatser i USA, och etablering av ett aktivt informationsutbyte över Atlanten.

1.3

Samarbete enligt partnerskapsmodellen säkerställer en maximal grad av sakkunskap, kunskapsspridning och finansiering. Framför allt säkerställer det att berörda aktörer och de ekonomiska och sociala aktörerna deltar i EU:s övergripande insatser för att minimera olagligt online-innehåll och tillgången till sådant.

2.1

Internet och annan kommunikationsteknik (nedan kallad online-teknik) (4) var till en början ett kommunikationsverktyg främst för experter och forskare, men används nu i hemmen, skolorna, affärsvärlden och offentlig förvaltning i de flesta delarna av världen.

2.2

Barn är aktiva användare av online-teknik, och använder den allt mer. Samverkan och delaktighet i online-miljön innebär fördelar, men det innebär också allvarliga risker för barn:

2.3

Andra utvecklingstendenser är bland annat följande (se bilaga 1) (5):

2.4

Att skydda Internetanvändare, framför allt barn, från olagligt och skadligt innehåll och beteende online, och att bromsa spridningen av olagligt innehåll är ett ständigt bekymmer för beslutsfattare och lagstiftare, industrin, slutanvändarna och i synnerhet föräldrar, omsorgspersonal och lärare.

2.5

Ur rättslig synvinkel måste tydlig åtskillnad göras mellan det som är olagligt å ena sidan och det som är ”skadligt” å den andra, eftersom dessa kräver olika metoder, strategier och verktyg. Vad som anses vara olagligt varierar från land till land, definieras i tillämplig nationell lagstiftning och hanteras av brottsbekämpande organ, andra myndigheter och telejourer med motsvarande befogenheter.

2.6

EESK vill se att en harmonisering av lagstiftningen i medlemsstaterna tillämpas på nationell nivå samt att den åtminstone inkluderar följande i enlighet med Europarådets konvention om Internetrelaterad brottslighet (6):

2.7

Trots att vissa EU-omfattande kriterier har fastställts, där de rättsliga frågorna klargörs i form av olika rekommendationer och direktiv, bör man undersöka om detta har lett till ett praktiskt genomförande i medlemsstaterna.

2.8

Med skadligt innehåll avses innehåll som föräldrar, lärare och andra vuxna anser vara skadligt för barn. Definitionerna av sådant innehåll varierar mellan olika länder och kulturer, och kan omfatta allt från pornografi och våld till rasism, främlingsfientlighet, hatpropaganda och Internetsidor om självstympning, anorexi och självmord. EESK är införstådd med att det är svårt att etablera internationella partnerskap med avseende på sådant material, men nationella insatser skulle kunna göras för att öka kännedomen om verktyg, metoder och teknik för att skydda barn från exponering.

2.9

EU har sedan 1996 varit en föregångare när det gäller att skydda barn online, och de olika programmen för ett säkrare Internet (handlingsplanen för ett säkrare Internet 1999–2004, Safer Internet plus 2004–2008) har varit viktiga inslag på detta område. Kommissionen antog ett meddelande om genomförandet av Safer Internet plus 2005–2006 (7). Dessutom bekräftade en konsekvensanalys mellan april och juli (8) att de åtgärder som har vidtagits har varit effektiva, samtidigt som man underströk behovet av att anpassa dem till ny Internetteknik och en kriminalitet som ständigt tar sig nya former.

2.10

Det nya programmets målsättning är att främja en säkrare användning av Internet och annan kommunikationsteknik, framför allt bland barn, samt att bekämpa olagligt innehåll och ”skadligt” beteende online genom att underlätta samarbete, erfarenhetsutbyte och bästa praxis på samtliga nivåer i frågor som rör barnsäkerhet online, och på så vis bidra med ett europeiskt mervärde.

2.11

Programmet kommer att inbegripa fyra åtgärder som alla uppmuntrar till internationellt samarbete:

2.12

EESK efterlyser emellertid definitioner och ett rättsligt klargörande när det gäller orden ”skadligt” och ”beteende”, framför allt med tanke på en överföring till nationell lagstiftning. Ytterligare klargörande krävs även när det gäller den roll som spelas av telejourerna, som inte själva gör några utredningar och som inte heller har befogenheter att göra det (se bilaga 2) (9).

3.1

Internet ägs och förvaltas inte av stora multinationella företag som kontrollerar innehållet. Det består av hundratals miljoner sidor som en mängd Internetanvändare publicerar, vilket gör det svårt att övervaka och kontrollera olagligt innehåll. Tillgången till olagligt material kan emellertid minskas om alla aktörer samarbetar och åtgärder vidtas på lokal nivå (i hemmet), nationell nivå och internationell nivå (inklusive Internet).

3.2

Internet Watch Foundation kartlade 2007 en kärna av 2 755 barnpornografiska webbplatser runt om i världen. 80 % av dessa är kommersiella webbplatser som ofta byter värdföretag och region för att undvika att bli avslöjade (10). Denna taktik, tillsammans med brottens komplexa multinationella karaktär, innebär att endast en gemensam global insats som inbegriper brottsbekämpande myndigheter, regeringar och den internationella online-sektorn kan möjliggöra en effektiv utredning av dessa webbplatser, deras innehåll och organisationerna bakom dem.

3.3

EESK anser att det krävs en partnerskapsmodell för att säkerställa barnens skydd. De sociala och ekonomiska aktörerna, inklusive regeringarna, online-industrin, brottsbekämpande organ, barnskyddsorganisationer, företagen, arbetstagarnas företrädare, icke-statliga organisationer (bland annat konsumentorganisationer), och allmänheten måste samarbeta för att belysa farorna och riskerna, samtidigt som unga människor måste kunna dra nytta av fördelarna av detta revolutionerande verktyg för socialisering, inlärning och innovation.

3.4

Internet kan sägas förbättra livskvaliteten för många, särskilt ungdomar, äldre och många personer med funktionshinder. Det är ett unikt kommunikationsinstrument, och i dag utgör det i allt större utsträckning ett ”socialt nätverk”. En ny dynamik när det handlar om livsstils-, familje- och sysselsättningsmönster har lett till större oberoende och mer tid ensam. Att skydda framför allt de mest sårbara användarna, och särskilt barnen, är följaktligen en prioritering som inte kan lämnas åt sidan och betraktas som vårdnadshavarnas ansvar.

3.5

Ny teknik och nya tjänster är nyckeln till innovation och en global företagstillväxt. Ungdomarna är ofta de första som inser värdet av och använder dessa innovationer. Utvecklingen åtföljs emellertid av missbruk, och det är ett växande problem. Organen för självreglering både inom industrin och bland de berörda aktörerna besitter ingående kunskap om denna teknik, och de har möjlighet att utveckla motåtgärder för att bekämpa missbruket. Kunskapsutbyte, insatser för att öka medvetenheten och information till konsumenterna om hur webbplatser ska rapporteras och, om möjligt, tilldelning av medel för att komma till rätta med missbruk, i synnerhet när det handlar om sexuella övergrepp mot barn, tillhör Internetindustrins skyldigheter och är en del företagens gemensamma sociala ansvar.

3.6

Omfattningen av problemet när det gäller spridningen online av barnpornografiskt innehåll är föremål för många spekulationer. Som påpekas i kommissionens rapport saknas det emellertid statistiska uppgifter avseende EU:s medlemsstater. Insatser bör inriktas på att spåra aktiviteten hos de webbplatser som sprider barnpornografiskt innehåll och deras förflyttningar i syfte att ge kompetenta organ och internationella brottsmyndigheter information så att de kan avlägsna sådant innehåll och göra en utredning vad gäller distributörerna.

3.7

Sådana organisationer måste inrättas på nationell nivå och sammanträda regelbundet med Europeiska kommissionen i syfte att utarbeta strategier. En plattform på EU-nivå, som sammanför industrin, regeringarna, bank-/finans-/kreditkortsinstitut, icke-statliga organisationer, utbildningsinstitutioner samt arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter, skulle kunna utgöra ett värdefullt instrument för en snabb analys och snabba insatser i EU, med spridning av information utanför EU:s gränser i syfte att underlätta den internationella brottsbekämpningen.

3.8

Ett årligt ”expertsammanträde” inom EU, där man tar upp utvecklingen av ny teknik, psykosociala faktorer och brottsbekämpande insatser, bör uppmuntras för att intensifiera överföringen av kunskap. Slutsatserna från dessa sammanträden skulle kunna spridas till samtliga EU-länder och de länder som ingår i plattformen och därefter anpassas, integreras och användas på nationell och lokal nivå.

3.9

Att inrätta en ”nätverksbyrå” på kommissionsnivå med inriktning på inte bara europeiska utan även internationella forskningsprojekt skulle stödja plattformen genom att säkerställa att kunskaperna – och även de statistiska uppgifterna – är aktuella och relevanta, och bidra till att effektiva processer för att bekämpa dessa problem sprids och snabbt kan överföras till berörda parter. Inspektioner och övervakning skulle också höra till nätverksbyråns uppgifter. Vidare skulle kontoret kunna fungera som en oberoende utvärderare av telejourerna och se över ansökningar om nya projekt i syfte att säkerställa att man undviker dubbelarbete samt att resursanvändningen är effektiv. Kontoret skulle även kunna lägga fram förslag till partnerskap. Nätverksbyråns uppgift skulle vara att reagera på nya utmaningar i samma takt som dessa utvecklas.

3.10

Att inrätta ett ”ungdomsforum” skulle kunna vara värdefullt för att involvera ungdomar och sprida information till sociala nätverk som används av de mest utsatta. Ungdomarna har ett eget språk och lyssnar ofta motvilligt på myndigheterna, medan de är öppna för råd från andra ungdomar i deras egen sociala miljö. ”Barnets rättigheter” måste beaktas och därför måste ungdomar involveras i processen.

3.11

Det krävs en effektiv modell där aktörerna åtar sig att utbyta kunskap och information för att man ska kunna anpassa sig till nya former av Internetkriminalitet runt om i världen.

4.1

En modell för bästa praxis för telejourer (hotlines):

4.1.1

Erkända och utbildade analytiker som bedömer olagligt online-innehåll.

4.1.2

Analytiker som har specialistkunskaper när det gäller att spåra potentiellt olagligt online-innehåll.

4.1.3

En beprövad partnerskapsmodell som inbegriper samtliga nationella nyckelaktörer, dvs. regeringar, bank-, finans- och kreditkortsinstitut, brottsbekämpningsorgan, familjeorganisationer, barnskyddsorganisationer och framför allt Internetindustrin.

4.1.4

Sam- och självreglering, och ett effektivt och beprövat partnerskap med den nationella Internetindustrin, som följer en kodex om bästa praxis.

4.1.5

Ett globalt förfarande för anmälan och avlägsnande av olagligt onlineinnehåll på nationella företags webbplatser.

4.1.6

Deltagande i projektet för en centraliserad europeisk databas över webbplatser med barnpornografiskt innehåll.

4.1.7

Skyldighet att se till att nationella Internetföretag blockerar Internetadresser i anslutning till en dynamisk lista över webbplatser med barnpornografiskt material i syfte att skydda användare från oavsiktlig exponering.

4.1.8

Telejourerna ska förfoga över en komplett webbplats på det nationella språket med en enkel och anonym rapporteringsmekanism med tydliga hänvisningar till telefonhjälptjänster och relevanta organisationer när det gäller grooming och Internetmobbning, som faller utanför deras kompetensområde.

4.1.9

Insatser för att öka medvetenheten om hur telejourerna fungerar och därmed sammanhängande frågor.

4.1.10

Europeiska och internationella uppgifter, utbyte av upplysningar och sakkunskap.

4.1.11

Deltagande i europeiska och internationella partnerskap med berörda aktörer i syfte att utbyta uppgifter och upplysningar och sammanställa idéer för att bekämpa dessa brotts gränsöverskridande natur.

4.1.12

Åtgärder på europeisk och internationell nivå för att göra det möjligt att avlägsna barnpornografiskt innehåll och inleda en utredning med avseende på distributörerna, oavsett var i världen webbplatsen har sin värdplats.

4.1.13

Stöd till nationella och internationella organ som inrättas för att på internationell nivå bekämpa dessa webbplatser och underlätta samarbetet mellan multinationella brottsbekämpande organ.

4.1.14

Spridning av riktlinjer till arbetsgivare, lärare, organisationer, föräldrar och barn. Ett exempel är här CEOP:s (Child Exploitation and Online Protection Centre, Storbritanniens polismyndighet) utbildningsprogram ”ThinkuKnow”.

4.1.15

Insatser för att öka medvetenheten bland Internetanvändarna, framför allt i partnerskap med eller med stöd av nationella online-företag.

4.1.16

Organisationerna bör vara medlemmar i Inhope (International Association of Internet Hotlines), för att säkerställa att ett internationellt utbyte av välfungerande lösningar mellan telejourerna och industrin kan bidra till att avlägsna innehåll (11).

4.1.17

Rapporteringsförfarandena måste vara enkla, rapportörernas anonymitet måste garanteras och hanteringen måste vara snabb.

4.1.18

Telejouroperatörerna måste tillhandahålla förfaranden som säkerställer en god nivå vad gäller stöd och rådgivning till analytiker som hanterar bilder och uppgifter.

4.2

Dessutom bör telejourerna:

5.1

I kommissionens förslag lämnas flera frågor obesvarade:

5.2

Om man besvarar dessa frågor behöver man inte uppfinna hjulet på nytt, utan undviker dubbelarbete och säkerställer ett effektivt resursutnyttjande. Framför allt måste man säkerställa att sakkunniga på fältet involveras aktivt i initiativet i nära samarbete med rådgivare och handläggare. Detta gäller även ovanstående förslag om en ”nätverksbyrå” på kommissionsnivå som ska undersöka sådana projekt, lär känna dem, besöka dem och hålla kontakten med dem.

5.3

Kommissionen bör dessutom överväga en mer proaktiv och samarbetsinriktad användning av finansieringsformer som Daphne-programmet och programmen för ett säkrare Internet.

5.4

Slutligen vill kommittén uppmana kommissionen att understryka betydelsen av följande:

5.5

Ovanstående åtgärder skulle minska risken att oskyldiga Internetanvändare exponeras för chockerande och olagliga bilder, minska kränkningarna av barn genom att möjligheterna att titta på övergreppen inskränks, hindra tillgången till sådant material för personer som söker efter det och förhindra att kriminella organisationer sprider bilder till Internetanvändare för ekonomisk vinning.

5.6

Det är viktigt att framgålla att dessa åtgärder skulle försvåra verksamheten för dem som står bakom spridningen av barnpornografiskt innehåll. Eftersom kriminaliteten hela tiden utvecklas och lagöverträdarna använder sig av alltmer sofistikerad teknik blir det allt svårare att helt utrota den, men ju dyrare, riskablare och osäkrare operationerna är, desto mindre är chanserna att det hela framstår som ett lätt sätt att nå ekonomisk eller annan vinning.

5.7

Färska uppgifter om omfattningen av antalet barnpornografiska webbplatser (inte enskilda bilder eller webbsidor) ger ytterligare anledning till optimism i kampen för en total utrotning. Konkreta mål kan nu ställas upp för att visa fördelarna med att utbyta uppgifter och ta gemensamt ansvar på högsta internationella nivå, och man kan peka på effekterna av ett positivt och framgångsrikt gemensamt internationellt partnerskap för att påtagligt reducera antalet barnpornografiska webbplatser.