15.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 10/59

1.1

Förskjutningar i handelsmönstren och de nationella ekonomiernas tilltagande integrering i det internationella handelssystemet beror på en lång rad faktorer. En av de viktigaste faktorerna har varit den internationella produktionsdelningens framväxt, som lett till att allt större mängder insatsvaror (både varor och tjänster) utväxlas i olika faser av produktionsprocessen. Handeln med insatsvaror är en av de största drivkrafterna bakom den industriella omvandlingen och är en specifik form av internationell arbetsdelning.

1.2

Outsourcing mäts här med utgångspunkt i de externa handelsströmmarna för insatsvaror, vilket avviker från den normala definitionen och innebär en viss överlappning med så kallad offshoring. Man skulle därför, för att kunna särskilja begreppet, kalla detta ”offshore–outsourcing”.

1.3

Det finns en rad skäl till denna offshore–outsourcing. De låga arbetskostnaderna (lägre löner och/eller sämre socialt skydd) är väl ett av de främsta i denna diskussion. Dessutom spelar också råvarupriset och närheten till nya tillväxtmarknader en väsentlig roll. Det finns emellertid också kostnadsfördelar i form av mindre sträng miljölagstiftning eller skattemässiga fördelar.

1.3.1

Företeelsen offshore–outsourcing innebär ingen ny utveckling, utan är en annan aspekt av den arbetsfördelning i samband med organisationen av produktionen som är en följd av företagens specialisering på det som de kan göra bäst och mest kostnadseffektivt. Informationstekniken och billiga kommunikationer påskyndar denna utveckling och möjliggör handel över gränserna inom många nya områden, framför allt inom tjänstesektorn.

1.3.2

Ett effektivt transportsystem till rimliga kostnader är en grundförutsättning för offshore–outsourcing.

1.4

Volymen varor som man handlar med världen över är i dag 15 gånger större än vad den var 1950, och dess andel av den globala bruttonationalprodukten har tredubblats. Den globala handeln med tjänster har i dag en tillväxt som är ungefär lika stor som den globala varuhandelns tillväxt och ökar snabbare än BNP. Den del av den internationella handeln som utgörs av handel med tjänster uppgår till knappt 20 %.

1.5

Under perioden mellan 1992 och 2003 ökade andelen insatsvaror (från 52,9 % till 54,1 %) och kapitalvaror (från 14,9 % till 16,6 %) av den totala importen, medan andelen konsumentvaror minskade något. Hos insatsvarorna kan man se en tydlig förskjutning mot kategorin delar och komponenter.

1.6

Även på det regionala planet skiljer sig utvecklingen åt. Medan andelen insatsvaror i EU:s (EU-15), Japans och USA:s import har sjunkit, har den ökat i Kina, Sydostasien och de nya EU-medlemsstaterna (EU-10).

1.7

Den snabba tillväxten inom handeln med tjänster har framför allt kommit att hamna på området ”övriga tjänster”. Denna kategori omfattar företagsinriktade tjänster. På detta område är finans-, data-, och informationstjänster särskilt dynamiska. USA, EU-15 och Indien är mest framgångsrika när det gäller outsourcing av tjänster. Indien är det land som relativt sett har dragit mest fördel av denna situation.

1.8

Totalt sett har EU behållit sin tätposition när det gäller global handel, såväl i varu- som i tjänstesektorn. Den europeiska ekonomin har en världsledande position i en rad industrigrenar med varor av medelhög tekniknivå och kapitalintensiva varor. Viss oro föranleds av att EU:s handel med Asien minskar allt mer, och EU har inte uppvisat några lysande resultat på IKT-området.

1.9

Genom offshore–outsourcing ökar handeln, vilket innebär att välståndet stiger totalt sett. Kommittén är emellertid också medveten om att det i detta sammanhang inte bara finns vinnare, utan också förlorare, och att förlorarna ofta är lättare att identifiera eftersom de berörs direkt (t.ex. de arbetstagare som förlorar sin arbetsplats).

1.10

Mot bakgrund av den för EU positiva utvecklingen i fråga om handel med insatsvaror rekommenderar kommittén att EU intar en positiv och aktiv hållning till fri världshandel på lika villkor och en aktiv globaliseringsstrategi. Man bör ägna största uppmärksamhet åt fördelningen av de eftersträvade fördelarna inom EU.

1.11

EU måste verka för rättvisa villkor och hållbar utveckling (ekonomiskt, socialt och ekologiskt) inom världshandeln.

1.12

Europeiska unionen bör vara medveten om sina starka sidor och sträva efter att utveckla dem. Just de ovannämnda områdena med medelhög tekniknivå präglas ofta av högre innovationsförmåga. Dessutom måste emellertid både materiella och idémässiga investeringar göras inom nya områden.

1.13

Vad gäller utvecklingen av offshore–outsourcing finns ett stort behov av fler och differentierade analyser. Kommittén rekommenderar kommissionen att inleda sådana analyser, som även bör innehålla möjliga scenarier för medellång och kort sikt. Berörda aktörer bör engageras i detta arbete. Dessa analyser kan också utgöra en del av sektorsundersökningarna inom ramen för den nya industripolitiken, och fungera som grundval för diskussioner inom den sektorsmässiga sociala dialogen.

1.14

De viktigaste svaren på utmaningarna för Europa i fråga om integreringen av den globala handeln och den ökande utlokaliseringen av europeisk produktion ligger i Lissabonstrategin. Kommittén vill i samband med detta understryka följande punkter, som den anser vara avgörande för Europas anpassnings- och konkurrensmöjligheter i globaliseringsprocessen:

2.1

Förskjutningar i handelsmönstren och de nationella ekonomiernas tilltagande integrering i det internationella handelssystemet beror på en lång rad faktorer (liberaliseringen av handeln, de allt lägre transport- och kommunikationskostnaderna, de allt högre inkomstnivåerna, accelerationen i den internationella arbetsfördelningen m.m.). En av de viktigaste faktorerna har varit den internationella produktionsdelningens framväxt, som lett till att allt större mängder insatsvaror (både varor och tjänster) utväxlas i olika faser av produktionsprocessen. Denna ökning i handeln med insatsvaror, eller ”outsourcing”, är ett tecken på att det håller på att ske en omorganisation av många produktionsprocesser internationellt och regionalt, och denna sprider sig till allt fler områden inom tjänsteekonomin.

2.2

Trycket på den utvecklade världens traditionella komparativa fördelar om man ser till produkternas innehåll i form av färdigheter och teknik verkar bli allt större från ett antal håll. EU står inför denna snabbt föränderliga miljö med nya konkurrenter som dykt upp i ett stort antal industrisektorer och i en tjänstesektor med högt mervärde. Företagen i EU står alltså inför mycket snabbt ökande utmaningar.

2.3

Handeln med insatsvaror är en av de största drivkrafterna bakom den industriella omvandlingen och är en specifik form av internationell arbetsdelning som snabbt håller på att ersätta mer traditionella former av internationalisering. Det är uppenbart att globaliseringen av marknaderna tillsammans med de tekniska framstegen gjort det möjligt att dela upp produktionsprocessen för en viss produkt i flera, på varandra följande faser uppåt och nedåt, som ofta är spridda över ett antal olika länder.

2.4

Med detta yttrande vill vi å ena sidan undersöka hur det globala fenomenet outsourcing av varor och tjänster drivs på av framför allt utvecklingen i länder i Asien, särskilt Kina och Indien, och integreringen av EU:s nya medlemsstater, och å andra sidan om och i vilken mån EU är känsligt för framväxten av nya globala handelsmakter och den förskjutning i de internationella komparativa fördelarna som hänger samman med detta. Det gäller framför allt på de marknader där EU för närvarande är världsledande, dvs. på marknader för medelhög tekniknivå och kapitalintensiva varor, som till exempel fordonsindustrin, läkemedelsindustrin och industrin för specialiserad utrustning.

2.5

Fenomenet omlokalisering behandlas inte i föreliggande yttrande eftersom kommittén redan har behandlat detta tema i ett annat yttrande.

2.6

För att sammanfatta läget står vi nu inför ett intressant industrifenomen som kommer att tvinga företagen i EU att förbättra de komparativa fördelar som de hittills haft men som inte längre är säkra, inte ens på helt nya områden, som t.ex. tjänsteekonomin. Genom att undersöka dessa pågående processer skulle vi kunna identifiera sektorer som är eller kan bli svaga, och göra EU:s näringsliv uppmärksamt på detta så att det kan fatta rätt beslut i förväg.

3.1

Utgångspunkten för vår analys utgörs av en undersökning som Europeiska kommissionens GD Ekonomi och finans offentliggjorde i ”Economic Papers” nr 259 i oktober 2006 (1).

3.1.1

I den undersökningen granskas perioden 1990–2003. Den är av intresse eftersom det i början av 1990-talet inträffade för Europa avgörande förändringar i världshandeln. Kina ökade sitt deltagande i den internationella handeln, vilket slutligen ledde till att landet anslöt sig till Världshandelsorganisationen. Utvecklingen mot ett fullbordande av inre marknaden ledde till en mer djupgående integration inom EU. Det politiska och ekonomiska öppnandet av länderna i Central- och Östeuropa och deras integration i EU ledde till en utvidgning av inre marknaden. I början av denna period omfattade EU tolv medlemsstater, i dag är det 27.

3.1.2

Samtidigt har väsentliga förändringar inträffat även i Indien, Ryssland och Latinamerika (framför allt Brasilien), som har lett till en starkare position i världshandeln.

3.1.3

Eftersom det inte finns några tillförlitliga uppgifter efter 2003, slutår för undersökningen, kan vi inte göra några välgrundade påståenden om utvecklingen därefter. Man kan emellertid utgå från att de tendenser som tas upp beträffande EU-10 i studien även gäller för Bulgarien och Rumänien. Dessutom visar textilindustriexemplet att tempot i den påvisade utvecklingen snarast tilltagit.

3.2

Volymen varor som man handlar med världen över är i dag 15 gånger större än vad den var 1950, och dess andel av den globala bruttonationalprodukten har tredubblats. Den globala handeln med tjänster har i dag en tillväxt som är ungefär lika stor som den globala varuhandelns tillväxt (uppgår sedan 1990 till i genomsnitt ungefär 6 % per år) och ökar snabbare än BNP. Den del av den internationella handeln som utgörs av handel med tjänster uppgår till knappt 20 %.

3.2.1

Samtidigt som utvecklingen totalt sett visar sig vara stabil kan man konstatera att det föreligger tydliga tillväxtskillnader mellan olika produkt- och tjänstekategorier.

3.2.2

Som redan påpekats i inledningen är den internationella arbetsfördelningen en av de viktigaste drivkrafterna bakom den globala handelns utveckling. Denna arbetsfördelning leder till att tillväxten hos handeln med insatsvaror (för varor och tjänster) ständigt ökar. Den ökade handeln med insatsvaror (t.ex. halvfabrikat, delar och komponenter), eller ”outsourcing”, återspeglar den omorganisation som har ägt rum inom många produktionsprocesser på global och regional nivå, till skillnad från den nationella nivån, och återspeglar också den mycket starka ökningen av utländska direktinvesteringar, från mindre än 5 % av den globala bruttonationalprodukten 1980 till mer än 15 % i slutet av 1990-talet. Alla utländska direktinvesteringar är emellertid inte automatiskt förbundna med outsourcing.

3.2.3

Världsomfattande produktionssystem i kombination med utvecklingen av effektiv informations- och kommunikationsteknik som leder till outsourcing eller ”vertikal specialisering” påverkar också många områden inom tjänstesektorn.

3.2.4

Internationaliseringen av olika produktionsprocesser på regional och global nivå leder till ökad handel inom branscher och företag. Ett lands export inom en särskild bransch blir i allt högre grad beroende av import av insatsvaror som tillverkas inom samma bransch eller av ett dotterföretag till ett multinationellt företag.

3.3.1

I enlighet med FN:s ”Broad Economic Categories Classification” kan man skilja mellan olika varor efter deras slutliga användning (t.ex. insatsvaror, konsumentvaror eller kapitalvaror).

3.3.2

Under perioden mellan 1992 och 2003 ökade andelen insatsvaror (från 52,9 % till 54,1 %) och kapitalvaror (från 14,9 % till 16,6 %) av den totala importen, medan andelen konsumentvaror minskade något. Hos insatsvarorna kan man se en tydlig förskjutning mot kategorin delar och komponenter. Detta är symtomatiskt för framför allt IKT-sektorn och bilindustrin.

3.3.3

Även på det regionala planet skiljer sig utvecklingen åt. Medan andelen insatsvaror i EU:s (EU-15), Japans och USA:s import har sjunkit, har den ökat i Kina, Sydostasien och de nya EU-medlemsstaterna (EU-10).

3.4

Dessa betraktelser tar inte hänsyn till handeln och utvecklingen inom EU-15. Man måste dock påpeka att just handeln med insatsvaror faktiskt utgör större delen av de enskilda EU-medlemsstaternas handel (2/3–80 %). Outsourcing mäts alltså här enbart med utgångspunkt i de externa handelsströmmarna för insatsvaror, vilket avviker från den normala definitionen och innebär en viss överlappning med så kallad offshoring. Man skulle därför för att kunna särskilja begreppet kalla detta ”offshore–outsourcing”.

4.1

Det finns många olika skäl till att ett företag beslutar att flytta hela eller delar av sin produktion utomlands. Låga arbetskostnader tycks vara det främsta skälet för tillfället. Faktorer som låga råvarupriser och närhet till tillväxtmarknader spelar också en viktig roll. Låg produktivitet, osäkra rättssystem, brister i infrastrukturen, ofördelaktiga handelsvillkor (t.ex. tullar och normer) samt bristande möjligheter att kontrollera och agera i samband med problem kan emellertid väga mot ett sådant beslut.

4.2

Att flytta produktion eller att börja köpa in sådana varor från underleverantörer som tidigare tillverkades inom företaget är inte någon ny utveckling. Att ersätta inhemsk arbetskraft med utländsk har under många år varit sedvanlig praxis i alla industrialiserade länder. Outsourcing är i praktiken detsamma som arbetsdelning och innebär att företag förblir konkurrenskraftiga och kostnadsmedvetna samtidigt som de specialiserar sig på det som de gör bäst. Vad som däremot är nytt är att informations- och kommunikationstekniken (IKT) under senare år har möjliggjort outsourcing av helt nya typer av tjänster och produktion av varor. IT och billiga kommunikationer gör det i dag lättare för företagen att lägga ut på underleverantörer det mesta som kan produceras eller genomföras digitalt, t.ex. IT-stöd, intern verksamhet (back office), callcenter, mjukvaruprogrammering och viss FoU.

4.2.1

På samma sätt har IKT möjliggjort ytterligare outsourcing av varuproduktionen eftersom insatsvaror smidigt kan hämtas från flera olika leverantörer. Just-in-time-baserade produktionstekniker är kraftigt beroende av IKT för att tidsmässigt kunna samordna färdigställande och leverans av enskilda delar och komponenter från olika producenter på olika avstånd.

4.3

Där man kan använda outsourcing, kan man i allmänhet också använda offshoring. Offshoring kan innebära att man överför särskilda uppgifter inom en organisation till en plats i ett annat land eller till en oberoende leverantör.

Det är som nämnts inte något nytt fenomen, men den snabba utvecklingen inom IKT och de därmed sammanhängande sjunkande kommunikationskostnaderna har gjort det möjligt att handla nya insatsvaror, särskilt tjänster, över gränserna. I dag kan till exempel konstruktionsritningar för byggarbeten, bedömningar av röntgenbilder eller vissa rättsliga tjänster utföras av personer i andra länder. Utvecklingen inom IKT har således utvidgat den internationella handeln genom sänkta transaktionskostnader och genom att helt nya produkter nu kan köpas och säljas. Detta liknar genombrottet för det internationella containersystemet på 1950-talet, som också medförde en stor uppgång i den internationella handeln (2).

4.4

I detta yttrande ska vi koncentrera oss på offshore–outsourcing. I den allmänna politiska debatten blandar man emellertid ofta ihop detta begrepp med utländska direktinvesteringar. En utveckling som exempelvis presenteras som offshore–outsourcing kan i själva verket vara en expansion av produktionen utomlands för att tillfredsställa den lokala marknaden där. För att kunna avgöra om en viss utlokalisering av produktionsanläggningar är ett exempel på offshoring måste man först fastställa vilken marknad produktionen är inriktad på. En expansion av företagets verksamhet utomlands enbart i syfte att betjäna utländska marknader (horisontella utländska direktinvesteringar) har inte nödvändigtvis (inte heller på kort sikt) några negativa effekter på sysselsättningen i hemlandet. Det kan tvärtom få positiva effekter både på lönsamheten och på sysselsättningen på företagets huvudkontor.

4.5

Naturligtvis är det inte bara de låga arbetskostnaderna (låga löner och/eller sämre socialt skydd) och behovet av att komma närmare andra marknader som får företag att flytta produktionen. En drivkraft kan också vara lägre kostnader, exempelvis på grund av mindre strikt miljölagstiftning eller skattefördelar. Ett intressant och belysande exempel på offshoring som ägt rum på senare tid är det som hände inom den europeiska cementindustrin. På grund av de mycket kraftiga energiprisökningarna i Europa – delvis orsakade av EU:s system med handel med utsläppsrätter för koldioxid – och de direkta begränsningarna av koldioxidutsläppen för industrin har vissa europeiska cementtillverkare utlokaliserat produktionen av klinker till Kina.

4.6

Sist men inte minst är ett med hänsyn till kostnader och kapacitet effektivt transportsystem en förutsättning för offshore–outsourcing.

5.1

Outsourcing, som i studien definieras som utläggning av delar av en produktion på entreprenad eller på egen verksamhet som etablerats utanför EU, återspeglas i följande faktorer:

6.1

Sedan mitten av 1990-talet har den globala handeln med tjänster ökat i snabb takt. Den har nått samma tillväxtnivå som handeln med varor och ökar därmed snabbare än BNP. Tjänstesektorns andel av den totala bruttonationalprodukten steg från 3,8 % 1992 till 5,7 % 2003.

6.2

Medan kategorierna transporter och turism har en tillväxt som ligger i nivå med BNP-tillväxten, har den snabba tillväxten inom handeln med tjänster kommit att hamna på tillväxtnivån för ”övriga tjänster”. Denna kategori omfattar företagsinriktade tjänster. På detta område är finans-, data-, och informationstjänster särskilt dynamiska.

6.3

Om man jämför nettoresultaten (export minus import) är USA, EU-15 och Indien de mest framgångsrika länderna när det gäller outsourcing av tjänster. Indien är det land som relativt sett har dragit mest fördel av denna situation.

7.1

Sedan 1990 har EU totalt sett legat i täten när det gäller global handel, såväl i varu- som i tjänstesektorn. Detta är delvis ett resultat av att den investeringsintensiva fasen av den globala återhämtningsprocessen i början av 1990-talet framför allt ledde till produktion av kapitalintensiva varor, där EU har en relativt stark position. EU har en världsledande position i en rad industrigrenar med varor av medelhög tekniknivå och kapitalintensiva varor. EU är särskilt framgångsrikt inom bilindustrin, läkemedelsindustrin och industrin för specialiserad utrustning, liksom på området för finansiella och ekonomiska tjänster.

7.1.1

EU:s utrikeshandelsöverskott har mellan 1992 och 2003 ökat från 0,5 % till 1,5 % av BNP, och bidrar också avsevärt till dess tillväxt.

7.1.2

En av EU:s främsta styrkor ligger utan tvivel också i unionens egna inre marknad, som inte bara erbjuder en stabil rättslig ram utan också utgör en stor hemmamarknad. Genom utvidgningen har en del av outsourcingen skett i de nya medlemsstaterna.

7.1.3

Undersökningen visar att trenden mot offshore–outsourcing har lett till en regional koncentration inom vissa produktionsområden, exempelvis bilindustrin (från EU-15 till de nya medlemsstaterna, från USA till Mexiko och Brasilien samt från Japan till Sydostasien och Kina). Detta förklaras framför allt av den kostnad som de geografiska avstånden medför (t.ex. transportkostnader). På områdena ny teknik och tjänster spelar emellertid dessa kostnader endast liten roll.

7.2

Av studien framgår dock samtidigt att det finns några områden som ger upphov till oro. Geografiskt sett orsakas den av att EU:s handel med Asien minskar allt mer, och teknologiskt sett av att EU inte har uppvisat några lysande resultat på IKT-området. Vad man särskilt kan notera i detta sammanhang är att vissa utvecklingsländer strävar efter att snabbt klättra uppåt i förädlingskedjan, och de investerar därför mycket i FoU och utbildning.

7.2.1

De framgångar som Asien hittills haft i den globala handeln har framför allt legat på produktområden som IKT, som från europeisk synpunkt varit förhållandevis mindre viktiga än t.ex. tillverkningen av bilar, läkemedel eller kemiska produkter. Under de senaste 15 åren har många asiatiska länder specialiserat sig på export av produkter inom IKT-området (3). Man kan anta att dessa länder i sin framtida utveckling också kommer att vända sig mot sektorer som hittills dominerats av EU (vilket visas av exemplet textilindustrin).

7.2.2

EU och Kina kompletterar varandra med avseende på handelsstrukturerna: EU specialiserar sig på medelhög teknik och kapitalvaror medan Kina fokuserar på lågteknologiska, arbetskraftsintensiva och IKT-relaterade produktområden. Denna komplementaritet leder direkt till gynnsamma förutsättningar för utvecklingen av EU:s handel. Många EU-medlemsstater får för närvarande starkt ökande prissättningskraft i förhållande till framväxande marknader som Kina. Detta visar att upphämtningsprocessen i stora framväxande ekonomier som Kina kan utgöra en ömsesidigt gynnsam process med kraftigt ökande per capita-inkomster i både den utvecklade världen och utvecklingsländerna.

7.2.3

Utläggningen av tjänster på entreprenad i Indien är för närvarande (än så länge) mindre relevant makroekonomiskt sett.

7.3

På medellång och lång sikt kan EU komma att få följande problem med sin utrikeshandel:

7.3.1

EU:s framgångar på 1990-talet berodde till stor del på att unionen kunde dra nytta av de fördelar som den första investeringsintensiva fasen av liberaliseringen av världshandeln innebar. Denna fas varar dock inte för evigt.

7.3.2

Europeiska unionen har svagheter på en rad högteknologiska områden, särskilt inom IKT-sektorn.

7.3.3

Asien håller på att utvecklas till en potentiell konkurrent inom några av EU:s viktigaste verksamhetssektorer. Kinas lågkostnadsproducenter kommer med största sannolikhet att behärska en stor del av den arbetskraftsintensiva industrin för lågteknologiska produkter. Detta kommer att få större konsekvenser för EU än för USA och Japan.

8.1

Offshore–outsourcing genererar ökad handel, ofta med nya typer av insatsvaror och i nya sektorer. Vi vet från teorier och empiriska studier att handel genererar välstånd, och man kan därför anta att offshore–outsourcing ökar välståndet i världen. En komplicerande faktor är naturligtvis att de kostnadsfördelar som orsakar offshoring av viss produktion kan bero på mindre strikt lagstiftning i miljöfrågor som är globala till sin natur. Men där detta inte är fallet kan vi anta att offshoring ökar välfärden i världen. Vi vet emellertid också att handeln ofta skapar både vinnare och förlorare, och frågan är vem som kommer att vinna och vem som kommer att förlora i Europa med ökande offshoring.

8.1.1

Naturligtvis kan ett företags beslut att lägga ut en viss uppgift på outsourcing visa sig vara ett dåligt beslut från företagets synpunkt. Det kan finnas många orsaker till det. Kunderna kanske inte tycker om att bli betjänade från ett callcenter i ett annat land, företagen kanske inte får insatsvaror av tillräckligt hög kvalitet vid rätt tidpunkt, kulturrelaterade missförstånd kan uppstå mellan företag och kunder över gränserna, och företagens interninformation kan läcka ut till konkurrenter.

8.1.2

Här måste vi emellertid utgå från att ett företags (eller en regerings) beslut att använda offshoring eller offshore–outsourcing för en viss uppgift genomförs framgångsrikt. Vilka är då vinnarna respektive förlorarna?

8.2.1

Europeiska företag som använder sig av offshoring och offshore–outsourcing.

Dessa företag kan potentiellt göra stora besparingar, till största delen beroende på lägre arbetskostnader. På längre sikt kommer dessa företag också att få tillgång till nya reserver av högkvalificerad arbetskraft, både direkt i offshoreproduktionen och indirekt genom offshore–outsourcing från lokala leverantörer. För företag i europeiska länder med strikt reglerade arbetsmarknader kommer offshoreverksamheten dessutom i allmänhet att möjliggöra en mer flexibel hantering av arbetskraftsnivån. Utvecklingen av nya marknader kan också inledas genom utlokalisering av produktionsanläggningar dit. Sådana lokala produktionsanläggningar kan ge europeiska företag möjlighet att producera varor och tjänster till priser som möjliggör försäljning i låglöneländer.

8.2.2

Europeiska länder som tillhandahåller varor och tjänster som produceras genom offshoring eller offshore–outsourcing.

Genom utvidgningen med 12 nya medlemsstater 2004 och 2007 finns det nu inom EU flera stora leverantörer av varor och tjänster som produceras genom offshoring eller offshore–outsourcing. Vissa EU-15-länder, särskilt Irland, har emellertid också främjats av offshore-produktion. Fördelarna för leverantörsländerna är tydliga: Kortsiktiga fördelar är ökad sysselsättning och investeringar, långsiktiga fördelar är den teknik- och kunskapsöverföring till den lokala befolkningen som sker i samband med offshoring och offshore–outsourcing.

8.2.3

Konsumenter av varor och tjänster som producerats genom offshoring eller offshore–outsourcing.

Slutkonsumenter av varor och tjänster som producerats genom offshoring eller offshore–outsourcing kan gynnas av lägre priser på varor och tjänster. Man har t.ex. beräknat att 10–30 % av prisminskningen på halvledare och minneskretsar under 1990-talet berodde på globaliseringen av hårdvaruindustrin. Konsumenterna kan också dra nytta av längre öppettider inom många tjänstenäringar, t.ex. möjligheten att ringa ett företags callcenter i Bangalore efter klockan 17 GMT/CET. Prissänkningarna kommer, i en utsträckning som beror på andelen offshoring och offshore–outsourcing i förhållande till den totala produktionen, att sänka inflationen och därmed leda till större köpkraft.

8.3.1

Europeiska arbetstagare som förlorar sina jobb på grund av offshoring och offshore–outsourcing.

Europeiska arbetstagare som förlorar sina jobb som en följd av offshoring och offshore–outsourcing är de uppenbara och omedelbara förlorarna. De som förlorar sina jobb är en liten och homogen grupp som emellertid drabbas hårt. Detta ska jämföras med den mycket större och heterogena grupp som vinner på offshoring och offshore–outsourcing, där (möjligen med undantag för företagen) varje enskild person endast kommer att gynnas i liten utsträckning. Denna bristande symmetri mellan vinnare och förlorare gör att den politiska ekonomin när det gäller offshoring kommer att likna andra diskussioner om frihandel och importkonkurrens. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som rådet inrättat på kommissionens inrådan, utgör ett instrument som EU kan använda för att hjälpa denna grupp (även om medlen är begränsade).

8.3.2

Europeiska företag som inte kan anpassa sig och använda sig av offshoring och offshore–outsourcing.

Det grundläggande problemet för Europa i dag är låg produktivitetstillväxt. I takt med att globaliseringen ökar blir offshoring och offshore–outsourcing-strategier nödvändiga av konkurrensskäl för företagen, och de företag som inte klarar att omstrukturera sin verksamhet genom användning av offshoring och offshore–outsourcing för vissa insatsvaror eller uppgifter kommer att lida konkurrensnackdelar i förhållande till konkurrenter både inom och utanför EU som klarar denna omvandling. Detta innebär att de riskerar långsammare tillväxt och att de till slut måste lämna marknaden helt eller välja att utlokalisera hela produktionen utanför ursprungslandet. I båda fallen kommer förlusten av arbetsplatser troligtvis att bli större än om man hade använt sig av offshoring och offshore–outsourcing i ett tidigare skede.

9.1

Kommittén har flera gånger tidigare uttalat sig generellt om världshandel och globalisering (4). Senast skedde detta med yttrandet ”Globaliseringen – utmaningar och möjligheter för EU” (REX/228 – föredragande: Henri Malosse). Där förordar kommittén bland annat en gemensam globaliseringsstrategi, en global rättsstat, en balanserad och ansvarskännande handelsöppning, en snabbare integration samt en globalisering med ett mänskligt ansikte.

9.1.1

Också mot bakgrund av den för EU totalt sett positiva utvecklingen i fråga om handel med insatsvaror rekommenderar kommittén att EU intar en positiv och aktiv hållning till fri världshandel och en aktiv globaliseringsstrategi. Man bör ägna största uppmärksamhet åt fördelningen av de eftersträvade fördelarna inom EU samt åt den politiska diskussionen. EU måste verka för rättvisa villkor och hållbar utveckling (ekonomiskt, socialt och ekologiskt) inom världshandeln.

9.1.2

EU:s handelspolitik måste i högre grad inriktas på att förbättra de sociala och miljömässiga standarderna globalt och att finna en politisk strategi som kombinerar solidaritet med egenintresse och som alla kan dra nytta av. Icke-tariffära handelshinder måste undanröjas, framför allt i de fall då europeiska företag diskrimineras. I samband med offshore–outsourcing vill kommittén understryka sitt krav på förbättrat skydd inom området immateriella rättigheter.

9.1.3

Den aktuella debatten om klimatförändringarna, utsläppen av växthusgaser och hållbar utveckling kommer i ökande utsträckning att leda till en omvärdering av många aspekter av globaliseringen, inbegripet handeln. Utvecklingsländerna söker redan större stöd, eller kapacitetsuppbyggnad, när det gäller användningen av renare teknik. Större uppmärksamhet kommer att ägnas åt användning av renare, mer energieffektiva transporter, särskilt sjövägen där så är lämpligt. Miljöhänsyn kommer att väga tyngre i beslut om var tillverkningsanläggningar ska placeras och i samband med varudistribution. Kommittén uppmanar därför kommissionen att genomföra separata studier om handelsrelaterade aspekter av den bredare debatten om klimatförändringarna på sådana områden där studier inte redan genomförs.

9.2

Europeiska unionen bör först och främst vara medveten om sina starka sidor och sträva efter att utveckla dem. Just de ovannämnda områdena med medelhög tekniknivå präglas ofta av högre innovationsförmåga. Dessutom måste emellertid både materiella och idémässiga investeringar göras inom nya områden. Det sjunde ramprogrammet (2007 – 2012) innehåller vissa möjligheter i detta avseende. Arbetet i denna riktning bör fortsätta och intensifieras (5).

9.3

Vad gäller den snabba utvecklingen, i synnerhet på området offshore–outsourcing, finns ett stort behov av fler och differentierade analyser (med utgångspunkt i sektorer och regioner). Den studie som omnämns i detta yttrande ger emellertid endast en mycket allmän överblick, och den omfattar inte den senaste tidens utveckling.

9.3.1

EU:s senaste utvidgningar har skapat nya möjligheter till outsourcing till de nya medlemsstaterna i Östeuropa. Detta kräver en noggrann analys eftersom både vinnare och förlorare finns inom gemenskapen. Om vi antar att offshore–outsourcing till de nya medlemsländerna och till framtida sådana ska få en positiv effekt på sammanhållningsstrategin är det logiskt att undersöka hur den påverkar den framtida inriktningen av EU:s finansiella instrument.

9.3.2

Det finns inte heller några detaljerade undersökningar om outsourcingens bredare påverkan på sysselsättning och kvalifikationer.

9.3.3.

Kommittén rekommenderar kommissionen att inleda sådana analyser, som även bör innehålla möjliga scenarier för medellång och kort sikt. Berörda aktörer bör engageras i detta arbete. Enkäter bland beslutsfattare i företag ger delvis en annan bild än den man kan utläsa ur handelsstatistiken.

9.3.4

Dessa analyser kan också utgöra en del av sektorsundersökningarna inom ramen för den nya industripolitiken. De kan också fungera som grundval för diskussioner inom den sektorsmässiga sociala dialogen, som därmed får ytterligare ett instrument för att kunna hantera och förutse omvandlingen. (Se yttranden från CCMI och EESK.)

9.4

De viktigaste svaren på utmaningarna för Europa i fråga om integreringen av den globala handeln och den ökande utlokaliseringen av europeisk produktion ligger i Lissabonstrategin. CCMI vill i samband med detta understryka följande punkter, som CCMI anser vara avgörande för Europas anpassnings- och konkurrensmöjligheter i globaliseringsprocessen:

9.4.1

En vidareutveckling och utvidgning av inre marknaden i syfte att optimera den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital kommer att utgöra ett betydande bidrag till stärkandet av konkurrensen och därmed av företag, innovationer och tillväxt.

9.4.2

Inre marknaden kan genomföras fullständigt först när lagstiftningen verkligen har genomförts och trätt i kraft. Kommissionen och rådet måste säkerställa att medlemsstaterna inte fördröjer detta arbete.

9.4.3

För att säkerställa Europas konkurrenskraft på den globala marknaden är det av central betydelse att tekniken utvecklas och att man tar tillvara innovationer. Detta kommer att få till följd att antalet högkvalificerade arbetstillfällen i EU ökar, vilket kommer att göra EU till ett mer attraktivt område för företag och investeringar.

9.4.4

Ett bidrag till att främja innovation är att göra patentförfarandena kostnadseffektiva och enkla. Ett patent som skyddar en uppfinning inom hela EU är idag avsevärt dyrare och mer komplicerat att erhålla än ett patent i USA. Ett kostnadseffektivt gemenskapspatent måste införas.

9.4.5

En samordnad insats måste göras för att nå Lissabonmålet på 3 % av BNP för nationella investeringar i forskning och utveckling på kortast möjliga sikt. Enligt de nyckeltal för vetenskap, teknik och innovation som kommissionen offentliggjorde den 11 juni 2007 kan 85 % av eftersläpningen i förhållande till målen återföras på företagens bristande investeringar. Samtidigt kan emellertid hög FoU-intensitet uppnås när ett starkt engagemang från den privata sektorn kombineras med stora offentliga investeringar. Den offentliga sektorn i EU (medlemsstaterna) måste alltså investera mer i FoU för att FoU-aktiviteten ska vidareutvecklas i den privata sektorn. Regeringarna måste också genomföra en innovativ finansieringspolitik för att säkerställa investeringar i forskning och utveckling.

9.4.6

Investeringar i informations- och kommunikationsteknik skulle främja effektiviteten i förvaltningen och påskynda förbindelserna mellan konsumenterna och marknaderna i Europa. Utvecklingen av ett omfattande nätverk av bredbandsförbindelser måste prioriteras.

9.5

I detta sammanhang har sysselsättningspolitiken särskild betydelse. Det handlar dels om att skaffa fram nya arbetsplatser åt dem som förlorar sina jobb på grund av offshore–outsourcing, dels om att bibehålla kraven på arbetstagarnas kvalifikationer och anpassningsbarhet. Arbetstagare som förlorar sitt jobb genom utlokalisering har allt svårare att finna ett nytt arbete. För några år sedan var det i regel möjligt att finna ett nytt arbete inom 3–4 månader. I dag kan det dröja flera år, eftersom allt mer arbetsintensiv produktion utlokaliseras och det knappast erbjuds passande ersättningsjobb. Flexibla, välutbildade och motiverade arbetstagare är nyckeln till Europas ekonomiska konkurrenskraft.

9.5.1

Kommittén vill i detta sammanhang lyfta fram slutsatserna från Kok-rapporten (6):

9.5.2

I en värld som präglas av snabb förändring kommer ständigt ny teknik som sedan snabbt blir inaktuell. Europas regeringar måste säkerställa att deras medborgare kan anpassa sig till denna nya miljö och se till att det finns möjligheter för alla. Det finns ett akut behov av modern socialpolitik och arbetsmarknadspolitik med inriktning mot att främja möjligheter och anställbarhet genom att tillhandahålla färdigheter och åtgärder för att främja arbetskraftens anpassnings- och omskolningsförmåga samt geografiska rörlighet. Av central betydelse för detta ambitiösa mål är behovet av en nationell politik för utbildning och färdigheter som utformas och genomförs i medlemsstaterna och som bygger på en grundval av investeringar i utbildning och livslångt lärande för att ge människor möjlighet att anpassa sig och förändras och satsa på nya områden där det finns komparativa fördelar. I Lissabondagordningen betonas att man bör definiera ”nya grundläggande färdigheter”: ”IT-kunskaper, främmande språk, teknisk kultur, entreprenörskap och sociala färdigheter”.

9.6

Vid sidan av arbetstagarnas kvalifikationer är det viktigt att offshore–outsourcing inte leder till ytterligare kompetensflykt. Det gäller att upprätthålla en miljö som innebär att Europa är en attraktiv plats för forskning och utveckling. Mot den bakgrunden måste universitetens roll (framför allt de naturvetenskapliga och tekniska inriktningarna), utvecklingen av deras arbete i nätverk och samarbetet med näringslivet granskas på nytt.

9.7

Europas konkurrenskraft måste i första hand baseras på en kunskapsbaserad innovativ ekonomi och en solidarisk samhällsmodell med god sammanhållning. Europa kan aldrig konkurrera genom att sänka de sociala eller miljömässiga kraven.

—

REX/182 – ”Globaliseringens sociala dimension”, mars 2005.

—

REX/198 – ”Planeringen av WTO:s sjätte ministerkonferens – EESK:s ståndpunkt”, oktober 2005.

—

SOC/232 – ”Yrkeslivskvalitet, produktivitet och sysselsättning inför globaliseringen och de demografiska utmaningarna”, september 2006.

—

REX/228 – ”Globaliseringen – utmaningar och möjligheter för EU”, maj 2007.