30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/15

1.1

Rådet har uppmanat EESK att utarbeta ett yttrande om ett förslag till rådets förordning om användning av främmande (1) och lokalt frånvarande arter (2) i vattenbruk.

1.2

Syftet med kommissionens förslag är att skydda vattenmiljön och den biologiska mångfalden från det hot som förekomsten av främmande arter utgör. Kommissionen anser att det befintliga ramverket, som bl.a. omfattar det s.k. habitatdirektivet (3), är otillräckligt.

1.3

Kommissionen föreslår att en förordning införs baserad på redan befintlig praxis och riktlinjer, utan att det påverkar framtida strategier.

1.4

Den föreslagna förordningen omfattar inte problem som har att göra med exempelvis sportfiske, prydnadsfiskar och andra exotiska djur, utan syftar till att förutse, förebygga och hantera problem som kan uppstå i framtiden orsakade av främmande arter som befinner sig utanför sin naturliga miljö.

1.5

Det är kommitténs intryck att det finns en tendens till överreglering inom Europeiska unionen. Den föreslagna förordningen får inte vara ett exempel på detta.

1.6

EESK rekommenderar att det upprättas en förteckning över etablerade arter (dvs. ”naturaliserade” främmande arter) för att minska byråkratin för dessa arter.

1.7

Kommittén rekommenderar att begreppet ”lokalt frånvarande arter” definieras ordentligt. Även begreppen ”del” (av en arts naturliga utbredningsområde) och ”ekoregion” bör definieras i detta sammanhang.

1.8

EESK vill även framhålla att EU utgör en gemensam marknad och att åtskillnad bör göras mellan främmande och lokalt frånvarande arter inom respektive utanför EU.

1.9

EESK noterar de problem som mindre producenter kan förväntas ställas inför på grund av att denna förordning införs. Vi noterar i synnerhet de omständliga formulären i enlighet med bilaga 1 till förslaget.

2.1

EESK ser i princip positivt på förslaget att på EU-nivå reglera importen till gemenskapen av främmande arter för användning inom vattenbruket, eftersom det skulle skydda mångfalden i inhemsk flora och fauna (4), samtidigt som det skulle främja utvecklingen inom vattenbruket.

2.2

Kommittén är införstådd med vikten och behovet av en förordning om användning av främmande arter inom vattenbruket för att kunna skydda vattenmiljön och den biologiska mångfalden där.

2.3

Om den föreslagna förordningen antas uppmanar kommittén kommissionen att inleda en upplysningskampanj om förordningen för att förhindra att den missbrukas av media för att skrämma upp konsumenterna och för att sälja fler tidningar.

2.4

EESK anser att det är viktigt att förordningen främjar utvecklingen inom vattenbruket i Europa (5), eftersom detta utgör en växande sektor där det kommer att kunna skapas många möjligheter i framtiden, under förutsättning att denna utveckling inte hämmas av det aktuella förslaget i dess nuvarande form.

2.5

EESK konstaterar att framstegen och utvecklingen gått snabbt inom denna sektor utanför EU, samt att sektorn nu är mättad och i behov av nya arter. Vi vill även framhålla att vattenbrukssektorn har potential att bli en stor framgång för fiskerisektorn inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

2.6

EESK anser att handeln inom EU bör underlättas, dvs. mindre byråkrati och dokumentation, och att den inte får överregleras.

2.7

Kommittén vill betona vikten av att se till att förordningen inte blir så svårhanterlig att den hindrar utvecklingen inom denna sektor, och vi hyser viss oro när det gäller samspelet mellan ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter. Kommittén anser dessutom att kontrollen när det gäller förflyttning av arter är tillfredsställande inom EU.

2.8

De verkliga problemen för vattenmiljön i våra regioner orsakas av att exotiska eller främmande arter introduceras i vattenbruket. För att kunna förenkla och korta ner förslaget så mycket som möjligt föreslår kommittén att insatserna koncentreras på detta problem, och att lokalt frånvarande arter behandlas separat. Användningen av lokalt frånvarande arter verkar inte vara någon särskilt viktig faktor inom vattenbruket. Ett annat relaterat problem är att kommissionen inte identifierar de regioner där en art är frånvarande.

2.9

En ytterligare förenkling skulle vara att skilja mellan arter inom EU och främmande och lokalt frånvarande arter med ursprung utanför EU. EESK rekommenderar att man beaktar detta med tanke på att EU går mot en alltmer integrerad gemensam marknad.

2.10

Kommittén påpekar att det på grund av sektorns instabilitet kanske inte alltid är lämpligt eller praktiskt genomförbart för producenterna att planera så långt i förväg som kommissionen anser att man måste göra för att få flytt- eller importtillstånd.

2.11

Om en producent till exempel odlar ett visst bestånd från Israel och beståndet dör måste producenten kunna agera snabbt och kanske importera från USA för att undvika att värdefull tid går till spillo. Det nuvarande förslaget skulle innebära att producenten hindras från att agera innan ett nytt tillstånd erhållits. Förflyttningar, speciellt i samband med handel, bör undantas från den föreslagna förordningen efter att ett generellt vetenskapligt utlåtande bekräftat att ”risken” i samband med odling av en främmande eller lokalt frånvarande art inom vattenbruket är låg.

2.12

EESK kan konstatera att yrkesverksamma inom denna sektor är frustrerade över det synsätt som kommissionen ofta gett prov på. Det är därför också viktigt att man fokuserar på att se till att förordningen förenklas och är inriktad på att vara genomförbar i praktiken samt att kostnaderna för berörda parter blir så låga som möjligt.

2.13

Kommittén noterar att prydnadsfiskar och lax inte omfattas av detta förslag men vill ändå betona att dessa arter potentiellt kan bidra stort till det övergripande problemet.

2.14

EESK vill betona vikten av att man ser till att förordningen blir tydlig i sin målsättning och att den har ett klart och tydligt syfte och avgränsning. Med tanke på att det inte finns några fullständiga och detaljerade bestämmelser för denna sektor föreslår EESK att kommissionen lägger fram förslag till en sådan övergripande förordning, eller åtminstone utarbetar en handlingsplan för denna sektors framtida inriktning.

2.15

Kommittén är medveten om att förslaget ursprungligen utarbetades före EU:s förenklingsinitiativ 2005, men anser ändå att detta initiativ bör återspeglas i det nuvarande förslaget genom att det förenklas.

3.1

Förslaget går mycket längre än vad som kan ses som nödvändiga och berättigade åtgärder. Status quo för arter som i vissa fall har använts inom europeiskt vattenbruk i hundratals år (t.ex. karp, regnbåge, röding m.fl.) beaktas inte. Odling av dessa arter har hittills inte lett till några skador inom ekosystemen. Riskbedömning för förflyttning av dessa arter vid samtliga faser i utvecklingen samt omständliga procedurer för tillståndsgivning ligger långt ifrån verkligheten och för vad som kan ses som praktiskt genomförbart. Det är vedertagen praxis för vattenbruksföretag inom gemenskapen att samarbeta över gränserna i enlighet med veterinärkrav och att förflytta karp, forell och andra etablerade fiskarter med kort varsel.

3.2

Kommittén yrkar på att etablerade fiskarter (6) undantas från bestämmelserna i förordningsförslaget genom en positiv förteckning eller en förteckning över undantag i den enskilda medlemsstaten. Inte heller frågan om lokalt frånvarande arter bör tas med. Det är obegripligt varför ett kontrollerat vattenbruk skulle associeras med spridning eller förflyttning av inhemska men lokalt frånvarande fisk- eller andra djurarter.

3.3

Problemet lokalt frånvarande arter regleras redan genom särskilda bestämmelser i medlemsstaterna. Den föreslagna förordningen bör fokusera på att skydda den biologiska mångfalden i EU:s vattenmiljö mot de risker som en import av främmande arter är förknippad med. Det skulle i själva verket bli mycket svårt att genomföra den föreslagna förordningen om lokalt frånvarande arter eftersom det inte finns någon allmänt vedertagen definition av begreppet lokalt. Ett utelämnande av bestämmelserna om lokalt frånvarande arter skulle göra den föreslagna rådsförordningen mer lättförståelig och mycket lättare och billigare att genomföra.

3.4

Kommittén vill framhålla att en beslutstid på upp till ett år efter att en ansökan om förflyttning lämnats in (artikel 10) skulle innebära en oacceptabel fördröjning av produktionsbesluten och leda till oacceptabla ekonomiska störningar, varför vi rekommenderar att beslutstiden förkortas.

3.5

EESK anser även att det vore av vikt att utforska möjligheterna att i artikel 10 ta med ett scenario hur det blir ifall en tillståndsansökan förblir obesvarad. Enligt spansk lagstiftning likställs till exempel tystnad med samtycke om man inte erhållit något svar inom den föreslagna tidsfristen på ett år. EESK anser att det spanska exemplet bör tillämpas i denna artikel i förslaget, om det visar sig möjligt rättsligt sett.

3.6

Att ansöka om upprepade flyttningar för en femårsperiod (art. 6) är inte praktiskt genomförbart eftersom det ofta krävs mycket snabba och oplanerade beslut om inköp, försäljning och utbyte av fisk i olika utvecklingsstadier. Den föreslagna förordningen skulle gå stick i stäv med de planerade bestämmelserna som har till syfte att främja vattenbruket och främja artdiversifieringen inom vattenbruket.

3.7

De beslut som fattas i samband med en ansökan om import och förflyttning av vattenorganismer för vattenbruket är viktiga och bör baseras på vetenskapliga hänsyn och tillkännages så tidigt som möjligt.

3.8

För berörda myndigheter, den planerade rådgivande kommittén och vattenbruksföretagen skulle de omfattande bestämmelserna innebära enorma personalmässiga och ekonomiska utgifter som inte kan täckas av tillgängliga mänskliga resurser. Detta skulle strida mot den allmänna strävan att minska byråkratin såväl inom medlemsstaterna som på EU-nivå.

3.9

EESK anser att denna överdrivet stora mängd bestämmelser bör reduceras till vad som är absolut nödvändigt. Framför allt bör bilaga 1 till förordningsförslaget innehålla färre kriterier.

3.10

Import och förflyttning av främmande fiskarter kan vara förenat med betydande risker. Grundliga vetenskapliga kunskaper behövs för att bedöma dessa risker. Det är inte möjligt att, som föreslås i bilaga 1, de sökande inhämtar de vetenskapliga uppgifter som krävs från sin egen verksamhet, de sökande behöver expertråd.

3.11

För att hjälpa producenterna anser kommittén att en förteckning över EU-experter som har den kunskap som krävs görs tillgänglig för producenterna. Samtidigt bör producenterna även ges tillgång till information eller utbildning om ansökningsprocessen.

3.12

I stället för de planerade enskilda bedömningarna föreslår vi att en behörig vetenskaplig institution genomför endast en schablonriskbedömning för varje ekoregion eller medlemsstat. Om risken bedöms som ”ringa” i samband med en sådan schablonbedömning kan varje ansökan för en rutinförflyttning inom den ekoregionen begränsas till att omfatta endast uppgifter om område, personal och tidpunkt. Ett sådant förslag, om det genomförs, skulle leda till ökad kvalitet på riskbedömningen och samtidigt innebära en enorm besparing i fråga om administrativa kostnader för såväl vattenbruksföretagen som myndigheterna. Kostnaderna för en sådan schablonriskbedömning som utförs av en vetenskaplig institution skulle bäras av Europeiska fiskerifonden (EFF).

3.13

Kommittén vill även betona vikten av att ekoregionerna definieras i rådets förordning för en harmonisering mellan medlemsstaterna.

3.14

EESK anser att det vore bra med ett intervall på minst ett år mellan datum för offentliggörande av förordningen och dess ikraftträdande för att man skall hinna anpassa nationell lagstiftning och informera sektorn och berörda parter om de förändringar som kommer att införas.

3.15

Kommittén hänvisar till sina tidigare yttranden om den gemensamma fiskeripolitiken (7), vattenbruket (8) och den biologiska mångfalden (9) och påpekar att dessa yttranden gäller fullt ut även i kontexten och räckvidden för föreliggande yttrande.

3.16

Kommittén vill uppmärksamma kommissionen på frågan om genetiskt modifierade organismer och polyploida arter. Den potentiella risk som dessa innebär för vattenmiljön bör inte underskattas. Det finns behov av strängare lagstiftning när det gäller genetiskt modifierade organismer och även lax inom vattenbruket samt för införande och förflyttning av prydnadsarter.

3.17

Kommittén uppmanar kommissionen att beakta såväl detta yttrande som tidigare nämnda yttranden i syfte att skapa en bättre arbetsmiljö inom vattenbrukssektorn när det gäller användning av främmande och lokalt frånvarande arter inom vattenbruket.