28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 157/22

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är medveten om att föreliggande yttrande behandlar ett ämnesområde som är delvis nytt, och som präglas av en terminologi som ofta är föga känd eller i alla fall föga använd. Därför finns det skäl att infoga några definitioner och att beskriva läget inom forskning och tillämpning på nanoteknikområdet i USA och i Asien.

1.2

Innehållsförteckning för yttrandet

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

2.1

Nano: Betyder miljarddel. När vi här talar om dimensioner använder vi begreppet ”nano” för att beteckna nanometer, en miljarddels meter.

2.2

Mikro: Betyder miljondel. Här används beteckningen för att ange en miljondels meter.

2.3

Nanovetenskap: Nanovetenskapen utgör ett nytt arbetssätt inom den traditionella vetenskapen (kemi, fysik, biologi, elektronik osv.) för materiens grundläggande struktur och beteende, på atom- och molekylnivå. Nanovetenskapen är den vetenskap som inom olika discipliner studerar atomernas potential (1).

2.4

Nanoteknik: Den teknik som gör det möjligt att hantera atomer och molekyler så att man skapar nya ytor och föremål som tack vare den nya strukturen och atomernas nya sammansättning får särskilda egenskaper som gör dem användbara i det dagliga livet (2). Det är alltså en teknik för föremål som är i storleksordningen en miljarddels meter.

2.5

Vid sidan av definitionerna ovan finns det skäl att vetenskapligt gå in lite mer i detalj. Med termen nanoteknik avses ett arbetssätt som omfattar flera discipliner och som syftar till att skapa material, instrument och system genom kontroll av materien på nanometrisk nivå.

2.6

Nanomekanik: Ett föremåls dimensioner börjar bli betydelsefullt för dess egenskaper när föremålet är en nanometer upp till några tiotal nanometer (det handlar här om föremål som består av några tiotal upp till några tusen atomer). När det rör sig om dessa dimensioner har ett föremål som består av 100 järnatomer fysikalisk-kemiska egenskaper som skiljer sig radikalt från t.ex. ett annat föremål som består av 200 atomer, även om det är atomer av samma slag. På samma sätt skiljer sig de mekaniska och elektromagnetiska egenskaperna hos ett fast föremål som består av nanopartiklar radikalt från egenskaperna hos ett fast föremål av traditionellt slag med samma kemiska sammansättning, och avspeglar egenskaperna i de enskilda delar som det består av.

2.7

Detta är en grundläggande vetenskaplig och teknisk nyhet som förändrar vårt sätt att ta fram och manipulera olika material inom alla vetenskapliga och tekniska områden. Nanotekniken är alltså inte en ny vetenskap vid sidan av kemin, fysiken eller biologin, utan ett nytt sätt att tillämpa kemi, fysik eller biologi.

2.8

Av det som sagts ovan följer att ett nanostrukturerat material eller system består av enheter med nanometrisk dimension (de strukturer som består av enstaka atomer av den traditionella typ vi är vana vid är inte längre relevanta), och har alltså särskilda egenskaper som kan sammanfogas i komplexa strukturer. Det tycks alltså klart att de produktionsparadigm som baseras på sammansättning av enstaka likadana atomer eller molekyler bör bytas ut och ersättas av metoder som bygger på dimensionen som en grundläggande parameter.

2.9

För att förstå omfattningen av den nanotekniska revolutionen kan man föreställa sig den som en upptäckt av ett nytt periodiskt system för grundämnena, ett större och mer komplicerat system än det vi känner, och att de begränsningar som fasdiagrammen sätter (till exempel för möjligheterna att blanda två material) kan övervinnas.

2.10

Det rör sig alltså om teknik som går nedifrån-och-upp som gör det möjligt att gå från dynamiken i enstaka funktioner till en helhet. Denna teknik finner allt fler tillämpningar, bland annat inom följande områden: hälsovård, informationsteknik, materialkunskap, tillverkningsindustri, energi, säkerhet, flyg- och rymdteknik, optik, akustik, kemi, livsmedel och miljö.

2.11

Tack vare dessa tillämpningar, varav vissa redan finns och används av medborgarna (3), är det realistiskt att påstå att ”nanotekniken kan innebära avsevärda förbättringar för livskvaliteten, tillverkningsindustrins konkurrenskraft och den hållbara utvecklingen” (4).

2.12

Mikroelektronik: Den gren av elektroniken som sysslar med utvecklingen av integrerade kretsar, konstruerade inom ”enskilda halvledarregioner”, med mycket små dimensioner. I dagsläget kan mikroelektroniken framställa enskilda komponenter med dimensioner på cirka 0,1 mikrometer, det vill säga 100 nanometer (5).

2.13

Nanoelektronik: Vetenskapsgren som sysslar med forskning om och produktion av kretsar som konstruerats med andra tekniker och material än vad som används vid framställningen av kiselkretsar, och som fungerar enligt principer som på ett grundläggande sätt skiljer sig från de nuvarande principerna (6).

2.13.1

Nanoelektroniken är på väg att bli en av hörnstenarna för nanotekniken, på samma sätt som elektroniken i dag är närvarande i alla vetenskapliga sektorer och industriella processer (7).

2.13.2

Utvecklingen i fråga om elektriska och elektroniska komponenter har varit mycket snabb. Inom loppet av några få årtionden har vi gått från radiorör via halvledare, chips och mikrochips fram till dagens nanochips, vars komponenter består av endast några hundra atomer var. Ett nanochip kan innehålla så mycket information att det motsvarar 25 band av Encyclopaedia Britannica (8).

2.13.3

Forskare och producenter på området elektroniska komponenter insåg snabbt att informationsflödet skulle bli snabbare ju mindre chipsen blev (9). Nanoelektroniken möjliggör alltså mycket snabb informationshantering på extremt litet utrymme.

2.14

Sveptunnelmikroskop: Detta instrument, som gav sin uppfinnare Nobelpriset, har kallats ”det 21:a århundradets lins”. Med hjälp av detta kan man ”se” materia på atomnivå. Det fungerar så att mikroskopets spets förflyttar sig parallellt med en yta. Elektronerna på ytan (inte atomerna) rör sig tack vare tunneleffekten från ytan till spetsen. Detta skapar en ström som blir starkare ju mindre avståndet mellan ytan och spetsen är. Strömmen möjliggör en beräkning av avståndet mellan nålen och ytan, och höjdavläsningen ger en topografisk avbildning av materialytan i nanometrisk skala.

2.14.1

Tunneleffekten: Enligt den klassiska mekaniken kan en partikel som befinner sig i en fördjupning och som har en viss bestämd energimängd inte ”komma upp” om inte energimängden är tillräcklig. I kvantmekaniken medför osäkerhetsprincipen en helt annan situation. Eftersom partikeln är innesluten i fördjupningen är osäkerheten rörande läget liten, vilket innebär att osäkerheten rörande hastigheten är stor. Partikelns energi kan alltså med viss sannolikhet vara tillräckligt stor för att den skall komma upp, även om den genomsnittliga energin inte räcker för att övervinna hindret (10).

2.15

Kolnanotuber: Dessa är resultatet av kolatomer som satts samman på ett särskilt sätt. Nanotuber är bland de hårdaste och lättaste material som vi hittills känner till. De är sex gånger lättare och hundra gånger starkare än stål. De har en diameter på några nanometer och en längd på några mikrometer – ibland dock mycket mer (11).

2.16

Molekylär självorganisering: Detta är en laboratorieprocess som används för att efterlikna naturen: ”Allt som lever har själv fogat sig samman”. Genom självsammansättning skapas gränssnitt mellan elektroniska kretsar och biologisk vävnad, vilket medför en förening mellan informationsteknik och biologi. Målet, som enligt forskarna inte är så avlägset, är att kunna återge döva hörseln och blinda synen (12).

2.17

Biomimetik  (13): Vetenskap som studerar de lagar som ligger till grund för de befintliga molekylära sammansättningarna i naturen. Kunskaperna om dessa lagar kan göra det möjligt att skapa artificiella nanomotorer som baserar sig på samma principer som finns i naturen (14).

3.1

EESK uppskattar klarheten i meddelandet om nanoteknik. Kommittén anser liksom kommissionen att det finns skäl att tidigt lägga fram lämpliga förslag på området, och gläder sig slutligen över de många texter som offentliggjorts, däribland cd-rom-skivor som vänder sig både till sakkunniga och till ungdomen.

3.1.1

I synnerhet cd-rom-skivorna, som är pedagogiskt uppbyggda, tycks vara ett extremt lämpligt hjälpmedel för att sprida den nödvändiga informationen om nanoteknik till en stor grupp människor, varav några saknar kunskaper och många är unga.

3.2

EESK anser att nanotekniken, som kan medföra nya och produktiva upptäckter inom många områden, bör spridas med hjälp av ett språk som är tillgängligt för så många som möjligt. Dessutom bör forskningen om nya produkter uppfylla konsumenternas krav och behov, med hänsyn tagen till frågorna rörande hållbar utveckling.

3.2.1

Även journalister och aktörer inom massmedia, framför allt fackpressen, kan spela en särskild roll som de första att sprida nyheter om forskarnas framsteg när det gäller att nå konkreta resultat.

3.2.2

De nuvarande indikatorerna för framstegen inom nanotekniken är framför allt inriktade på fyra områden: publiceringar (15), patent, nya företag och företagens omsättning. När det gäller publicering ligger EU på första plats med en andel på 33 %, följt av USA med 28 %. Exakta uppgifter för Kina finns inte tillgängliga, men även där ökar publiceringarna. I fråga om patent innehar USA tätpositionen med 42 %, följt av EU med 36 %. Vad gäller nyföretagande startas 600 nanoteknikföretag av 1 000 i USA och 350 i EU. Omsättningen förutses globalt sett öka från dagens 50 miljarder euro till cirka 350 miljarder euro år 2010, för att nå 1 000 miljarder euro 2015 (16).

3.3

Nanotekniken och nanovetenskapen är inte bara ett nytt arbetssätt inom vetenskap och ingenjörskonst utan också (och framför allt) ett av de mest lovande och relevanta multidisciplinära instrumenten för att skapa produktionssystem, nyskapande forskningsresultat och breda tillämpningar inom olika samhällssektorer.

3.3.1

På nanonivå får konventionella material andra egenskaper än deras motsvarigheter på makronivå vilket gör det möjligt att skapa system som fungerar och presterar bättre. Det radikalt nyskapande i nanotekniken består i att man genom att reducera ett materials dimensioner kan ändra dess fysiska och kemiska egenskaper. ”Detta gör det möjligt att använda produktionsstrategier som liknar naturens tillvägagångssätt för att skapa komplexa system, med en rationell energianvändning, minimalt råvarubehov och minsta möjliga avfallsproduktion.  (17) ”

3.3.2

De produktionsprocesser som nanotekniken medför bör således präglas av ett nytt arbetssätt som på ett övergripande sätt beaktar dessa nya egenskaper i syfte att säkerställa att det europeiska ekonomiska och sociala systemet gagnas i största möjliga utsträckning.

3.4

Det nanotekniska arbetssättet sprids till alla produktionssektorer. För närvarande förekommer det redan i vissa produktionsprocesser inom områden som elektronik (18), kemi (19), läkemedelsbranschen (20), mekanik (21), biltillverkning och flyg- och rymdsektorn (22), tillverkningssektorn (23) och kosmetika.

3.5

Europeiska unionen kan dra nytta av nanotekniken för att driva på genomförandet av Lissabonmålen, genom utvecklingen av ett kunskapssamhälle, och göra Europa till världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomi, präglad av sammanhållning och miljöhänsyn och skapare av nya företag, fler kvalificerade sysselsättningstillfällen och nya yrkesgrupper.

3.6

Enligt kommissionen tycks Europa ha ett gynnsamt utgångsläge inom nanoteknikområdet, något som kan utnyttjas för att skapa verkliga konkurrensfördelar för den europeiska industrin och det europeiska samhället, och säkerställa tillräcklig avkastning på de stora investeringar som krävs i forskning.

3.6.1

Grundproblemet är förståelsen för teknikens strategiska relevans – den berör så många ekonomiska och sociala sektorer. På samma sätt är det viktigt att inom nanoteknik- och nanovetenskapsområdet kunna utveckla en integrerad politik i verklig mening, utrustad med erforderliga resurser och garanteras stöd från de privata, industriella och ekonomiska sektorerna samt utbildningssektorn.

4.1

Med detta meddelande vill kommissionen inleda en diskussion mellan institutionerna för att utarbeta enhetliga åtgärder för att

4.2

Kommissionen avser särskilt att vidta följande åtgärder:

5.1

I USA har det nationella initiativet för nanoteknik (NNI – National Nanotechnologies Initiative), som inleddes 2001 som program för samordning av åtgärder inom de många amerikanska organ som är aktiva på området för grundforskning och tillämpad forskning inom nanoteknik, för budgetåret 2005 mottagit mer än en miljard dollar i finansiering, vilket är dubbelt så mycket som den ursprungliga budgeten för 2001. Denna finansiering är framför allt inriktad på grundforskning och tillämpad forskning, utveckling av spetsforskningscentrum och infrastrukturer samt slutligen utvärdering och bedömning av konsekvenserna för samhället, särskilt i fråga om etik, rättsväsen, säkerhet och folkhälsa samt utveckling av mänskliga resurser.

5.1.1

NNI finansierar direkt 10 federala organ och samordnar flera andra. Den nationella vetenskapsstiftelsen (NSF), vetenskapsbyrån inom energidepartementet (DOE), försvarsdepartementet och det nationella institutet för hälsofrågor (NIH) har alla stått för avsevärda ökningar av finansieringen på det nanotekniska området. Särskilt DOE har investerat avsevärda summor och upprättat fem stora anläggningar, centrum för forskning inom nanovetenskap, som är öppna för vetenskapsmän från hela forskarvärlden. Försvarsdepartementets nanoteknikprogram har å sin sida växt med åren bl.a. på grund av efterfrågan från den amerikanska militären.

5.1.2

Denna kraftiga utveckling har varit möjligt tack vare att en grundläggande lag för den amerikanska nanoteknikpolitiken trädde i kraft i december 2003: ”21st Century Nanotechnology Research and Development Act”. Lagen medförde bland annat inrättandet av ett nationellt samordningskontor för nanoteknik med följande uppgifter:

5.1.3

Till stöd för lagen har det nationella standardiserings- och teknikinstitutet inlett ett särskilt program för tillverkningsutveckling inom nanotekniksektorn med inriktning på metrologi, tillförlitlighet och kvalitetsstandarder, processtyrning och förbättring av tillverkningsmetoder. Tack vare ”Manufacturing Extension Partnership” kan resultaten av detta program komma även små och medelstora företag till godo.

5.1.4

Ovannämnda lag föreskriver också inrättandet av en informationscentral med följande uppgifter:

5.1.5

Lagen föreskriver också inrättandet av ett amerikanskt centrum för nanoteknisk beredskap med uppgiften att genomföra, samordna, insamla och sprida studier om nanoteknikens konsekvenser vad avser etik, rättsliga frågor, utbildning, miljö och sysselsättning samt att föregripa problemställningar i syfte att förhindra eventuella negativa effekter.

5.1.6

Slutligen omfattar de organisatoriska ramar som lagen föreskriver skapandet av ett centrum för nanomaterialtillverkning med ansvar för att uppmuntra, leda och samordna forskning om ny tillverkningsteknik samt att insamla och sprida resultaten i syfte att underlätta överföringen till det amerikanska näringslivet.

5.1.7

I lagen fastställs också de ekonomiska anslagen för 2005–2008 för de centrala organen och federala departementen, till exempel NSF, DOE, NASA och NIST (24).

5.2

Efter tillkännagivandet om det amerikanska NNI-initiativet har politiken för FoU och teknisk utveckling ändrats avsevärt i Asien och Stillahavsområdet, och beslut har fattats som syftar till att ge denna del av världen en tätposition i nanoteknikutvecklingen. Nanotekniken har topprioritet i många länder i Asien och Stillahavsområdet, och de totala utgifterna för 2003 översteg 1,4 miljarder dollar. Av dessa stod Japan för 70 %, men avsevärda investeringar gjordes också i Kina, Sydkorea, Taiwan, Hongkong, Indien, Malaysia, Thailand, Vietnam och Singapore och dessutom i Australien och Nya Zeeland.

5.3

Från mitten av åttiotalet har Japan lanserat olika fleråriga program (fem–tio år) på områdena nanovetenskap och nanoteknik. Under 2003 investerades 900 miljoner dollar i FoU för nanoteknik och material, men olika nanoteknikrelaterade ämnen ingick också i program för biovetenskap, miljö och informationssamhället. Detta innebär att man totalt sett investerade 1,5 miljarder dollar inom området 2003. För 2004 är siffran cirka 20 % högre. Också den privata sektorn i Japan är väl företrädd genom två stora handelshus, Mitsui & Co och Mitsubishi Corporation. Stora japanska företag som NEC, Hitachi, Fujitsu, NTT, Toshiba, Sony, Sumitomo Electric, Fuji Xerox m.fl. har gjort stora investeringar i nanoteknik.

5.3.1

Kina har inom ramen för femårsplanen 2001–2005 planerat att investera cirka 300 miljoner dollar. Enligt den kinesiska ministern för vetenskap och teknik är cirka 50 universitet, 20 institut och mer än 100 företag verksamma inom området. För att säkerställa saluföringen av nanoteknik har man inrättat ett centrum för ingenjörsvetenskap och en bas för nanoteknikindustrin mellan Peking och Shanghai. Dessutom har den kinesiska regeringen avsatt 33 miljoner dollar för inrättandet av ett nationellt forskningscentrum för nanovetenskap och nanoteknik för att bättre samordna vetenskaps- och forskningssatsningarna inom sektorn.

5.3.2

År 2002 grundade den kinesiska vetenskapsakademien ett centrum för nanoteknisk ingenjörskonst med anslag på totalt sett 6 miljoner dollar som skall fungera som plattform för att påskynda marknadsföringen av nanovetenskap och nanoteknik. I Hongkong finansieras nanotekniken huvudsakligen av Grant Research Council och Innovation and Technology Fund, med totala anslag på 20,6 miljoner dollar för perioden 1998–2002. För 2003–2004 har Hong Kong University of Science and Technology och Hong Kongs tekniska högskola anslagit nästan 9 miljoner dollar till sina egna nanoteknikcentrum.

5.3.3

I Australien har forskningsrådet ARC på fem år fördubblat den egna finansieringen av konkurrerande projekt och planerar att inrätta åtta kunskapscentrum i olika delar av landet, inriktade på att fördjupa forskningen på områden som kvantdatorteknik, kvantmekanisk atomoptik, ljusenergi, avancerad fotonik och avancerade optiska system.

5.3.4

På Nya Zeeland samordnar MacDiarmid Institute for Advanced Materials and Nanotechnology forskning och utbildning i materialvetenskap och nanoteknik, med utgångspunkt i ett nära samarbete mellan universiteten och olika partner, till exempel Industry Research Ltd (IRL) och institutet för geologi och kärnvetenskap (IGNS).

5.3.5

MacDiarmid Institute fokuserar i synnerhet verksamheten på följande områden: konstruktionsteknik på nanonivå för framställning av material, optoelektronik (25), supraledare, kolnanotuber, lättviktsmaterial och komplexa vätskor, sensoriska system och bildsystem samt slutligen nya material för lagring av energi.

6.1

Nanoteknikens snabba expansion i världen, såväl i USA som i Asien och Oceanien, visar att det är hög tid för en enhetlig och samordnad EU-insats som säkerställer en samfinansiering från gemenskapens och medlemsstaternas sida av grundforskning och tillämpad forskning och också en snabbare övergång till nya produkter, processer och tjänster.

6.2

En gemensam strategi på EU-nivå bör bestå av följande insatser:

6.3

Lyckas man uppnå en hög kritisk massa med ett stort mervärde har man banat väg för införande och utveckling av en gemensam strategi. Tillverknings- och tjänsteföretag, särskilt mindre sådana, bör dels kunna utnyttja resultaten av en sådan strategi för sin egen innovativa och konkurrensmässiga utveckling, dels kunna bidra till att lansera transeuropeiska expertnät tillsammans med universitet, offentliga och privata forskningscentrum och finansieringsorgan.

6.4

Utvecklingen av en sådan strategi måste vara stadigt förankrad i samhällsutvecklingen. Det betyder att strategin måste motiveras av de viktiga bidrag som den kan ge, inte bara till den europeiska ekonomins kunskapsbaserade konkurrenskraft utan också, och framför allt, till människors hälsa, miljö och säkerhet samt EU-medborgarnas livskvalitet. Det betyder också att man måste ta hänsyn till medborgarnas, företagens och organisationernas efterfrågan på nanoteknik, eftersom det framför allt är deras behov som kräver konkreta lösningar.

6.5

Hela samhällets engagemang för nanoteknikens införande bör säkras genom att själva processen görs öppen och säker under hela processen alltifrån grundforskning till resultatens tillämpning, demonstration och utveckling i form av innovativa marknadsprodukter och tjänster. Till den änden bör man sluta tydliga avtal som är begripliga för alla medborgare och som visar att det går att säkerställa en kontroll och en ständig riskbedömning av produkter som härrör från denna nya teknik under hela deras livslängd och bortskaffande.

6.6

Ett positivt förhållande bör skapas mellan forskningen och samhället vad gäller nanoteknik för att undvika att utvecklingen hindras eller avstannar, vilket har varit fallet vid utbredningen av andra nya teknikformer.

6.7

Lika viktigt är att skapa europeisk infrastruktur och att utveckla nya forsknings- och universitetsprofiler som omfattar flera discipliner. Också för dessa ändamål måste man vinna fullt förtroende från skattebetalare och politiska beslutsfattare genom att upplysa dem om de positiva möjligheter som den nanotekniska revolutionen ger.

6.8

Utvecklingen av nanoteknik är alltså inte bara en betydande intellektuell och vetenskaplig utmaning, utan även, och framför allt, en utmaning för samhället i stort: fenomen som kännetecknar de vetenskapliga lagarna på makronivå ändras, utökas eller avskaffas på nanonivå, med ibland genomgripande konsekvenser på tillämpningarna. Ny tillverkningsteknik, nya strategier, nya typer av tjänster och nytt kunnande för att hantera dem håller på att utvecklas.

6.8.1

Denna snabba förändring kräver en strategi för utbildning och/eller omskolning av personer i ledande ställning som kan leda denna övergång, införa en ny styrning av processen, få fram ny kompetens och dra till sig de bästa begåvningarna på internationell nivå.

6.9

Inriktningen i den budgetplan för gemenskapen 2007–2013 som nyligen föreslogs av kommissionen bör utvärderas och anpassas med tanke på utmaningarna som denna nya tekniska revolution medför. Då skall man betänka att den amerikanska kongressen enbart för budgetåret 2004 godkänt ett anslag för nanotekniken på över 700 miljoner euro. Enligt uppskattningar gjorda av US National Science Foundation (NSF) har olika regeringsorganisationer i världen gjort civila investeringar på över 2 700 miljoner euro i sektorn, som fördelar sig som följer:

6.10

Vad gäller framtiden beräknas ökningen av industritillverkningen i sektorn i hela världen under de närmaste 10–15 åren till ca 1 000 miljarder euro, vilket innebär att behovet av kvalificerad arbetskraft ökar med över 2 miljoner personer.

6.10.1

Också i detta sammanhang bekräftas axiomet nanoteknik = framsteg för sysselsättningsstrategin (28): Utvecklingen av kunskapssamhället mäts framför allt i förmågan att på ett inkännande och medvetet sätt kunna anpassa sig till de nya områden där det ges möjlighet till sysselsättning och framsteg.

6.11

Ökade finansiella och mänskliga resurser på EU-nivå och en samordning av dessa på gemenskapsnivå är således av nöden för att unionens strategi på området garanterat skall lyckas.

6.12

Även i Asien och Amerika har en allomfattande strategi för de olika politikområden som direkt eller indirekt berör utvecklingen inom denna sektor visat sig oundgänglig för att man på ett proaktivt sätt skall kunna reagera på behoven av nytt entreprenörskap, ny utbildning och en ny rättslig, teknisk och lagstiftningsmässig ram.

6.13

Som framgår av ett flertal hittills genomförda studier (29) möjliggör nanotekniken tillverkning, bearbetning och positionering av föremål genom att samtidigt säkerställa en proaktiv storskalig teknisk strategi till konkurrenskraftiga bearbetnings- och tillverkningskostnader.

6.14

På lång sikt kommer vetenskapen att kunna tillhandahålla instrument för att sätta samman nanoföremål så att dessa bildar komplexa system som förmår utföra uppgifter som de enskilda delarna inte klarar. Detta är emellertid det yttersta målet. Tidsspannet för marknadslansering är fortfarande svårt att uppskatta, men arbetet med att nå dit måste fortgå med lämpliga stödinstrument.

6.15

Vissa ”intelligenta” (30) material har tagits fram och finns redan tillgängliga för konsumenterna:

6.15.1

Många nya applikationer utöver dem som nämnts ovan går redan att använda och håller på att finslipas. De kommer mycket snart att kunna användas i dagligt bruk, vilket innebär en utveckling och/eller revolution inom ”domotiken” (33) och bidrar på så vis till medborgarnas livskvalitet.

6.16

Tack vare biomimetiken, som studerar möjliga gränssnitt mellan elektroniska kretsar och biologisk vävnad, kommer det inom en snar framtid att vara möjligt att återställa hörseln hos hörselskadade eller synen hos synskadade.

6.16.1

På laboratorier har man redan lyckats tillverka olika typer av mikromotorer (34), som kan styras mot ett bestämt mål, exempelvis en infekterad cell, som sedan förstörs för att undvika att andra celler smittas. För närvarande drabbar de angrepp som utförs på sjuka delar också friska celler, ofta med stora skador på organen som följd.

6.16.2

Vetenskapliga tekniktillämpningar kan redan i dag ge många konkreta resultat, som direkt skulle kunna användas i det dagliga livet, även om kostnaderna dessvärre fortfarande är höga. För att få ner kostnaderna måste kunskapen om de nya möjligheterna bli allmängods så att man kan ändra inrotade förfaranden och vanor, som för det mesta hindrar och försenar förändringar.

6.17

Textil-, konfektions- och skoindustrins traditionella produktion befinner sig i kris i hela EU, delvis p.g.a. konkurrens från produktionen i länder, där grundläggande arbetsnormer inte respekteras och där man varken beaktar kostnader för miljöskydd eller kostnader för att säkerställa hygien och säkerhet på arbetsplatsen.

6.17.1

Intelligent och/eller teknisk textil, som också framställs med hjälp av nanotekniskt stoff håller på att få spridning i flera EU-länder och noterar en ökning på ca 30 % årligen. Bland dessa spelar textil för skydds- och säkerhetsändamål i alla sina aspekter en särskild roll, alltifrån trafiksäkerhet till skydd mot föroreningar, kemiska agenser, allergiframkallande produkter, agenser i luften, etc (35).

6.18

Nanotekniken håller också på att revolutionera medicinen, särskilt inom diagnostik och tidig behandling av allvarliga tumörsjukdomar eller neurodegenerativa sjukdomar som har med åldrandet att göra. Speciellt utformade nanopartiklar kan användas som markörer för en högeffektiv diagnostik av smittsamma agenser eller metabola tillstånd eller som bärare av läkemedel som är avsedda för vissa områden eller organ som drabbats av mycket lokalt begränsade sjukdomar. System av denna typ används redan i vissa experiment.

7.1

Det nanotekniska sättet att arbeta med nya material består i att skapa nya funktionssätt med hjälp av komponenter med nanometrisk dimension. Ett bra exempel är teknik för produktion och transformation av material med hög hållbarhet och effektivitet inom bil- och flygsektorerna, sektorer där Europa har en fördelaktig position i förhållande till huvudkonkurrenterna. Det har tydligt visats att nanostrukturerade system kan innebära en avsevärd minskning av friktionen mellan två kontaktytor och därmed också slitaget.

7.1.1

Som ytterligare exempel på olika kommersiella nanotekniska tillämpningsområden och utan anspråk på att ge en uttömmande redovisning kan man nämna utvecklingen av nanostrukturerade ytor och material som minskar friktion och slitage. Dessa system spelar en grundläggande roll i utvecklingen av nya industriella processer med hög effektivitet och liten miljöpåverkan. Ungefär 25 % av den energi som går åt i världen förloras i samband med friktion (36), och de förluster som åstadkoms av slitage av mekaniska delar beräknas i ett industrialiserat land till 1,3 %–1,6 % av bruttonationalprodukten (BNP). De kostnader som är förknippade med friktion, slitage och smörjning beräknas till 350 miljarder euro per år och fördelar sig på följande sektorer: yttransporter (46,6 %), industriella produktionsprocesser (33 %), energiförsörjning (6,8 %), flyg- och rymdteknik (2,8 %), hushållens konsumtion (0,5 %) samt övrigt (10,3 %) (37).

7.1.2

Nya teknikplattformar bör således skapas på grundval av arbetssätt som beaktar nanotekniken särdrag, i synnerhet det faktum att funktioner och dimensionen sammanfaller, dvs. kontroll över dimensionerna sammanfaller med kontroll över funktionerna. Smörjning är ett belysande exempel: Om nanometriska partiklar av lämplig storlek integreras i en yta behöver man inte längre använda smörjmedel eftersom denna funktion utförs av nanopartiklarna tack vare deras nya dimension.

7.1.3

Nanostrukturerade material och beläggningar, det vill säga sådana som innehåller delar som kännetecknas av nanometriska dimensioner, kan avsevärt minska den procentandel som redovisades ovan. En minskning av friktionskoefficienten med 20 % i en växellåda skulle kunna minska energiförlusterna med mellan 0,64 % och 0,80 %, vilket skulle motsvara en årlig besparing av 26 miljarder euro enbart inom transportsektorn.

7.1.4

Kontroll och tekniskt avancerad framställning av ytor utgör en central teknik om man vill uppnå en hållbar tillväxt. I en rapport från det brittiska handels- och industridepartementet beskrivs läget i den industrisektor som sysslar med framställning av ytor under perioden 1995–2005 och under 2010 (38). Enligt rapporten uppgick den engelska marknaden för ytförändrande processer till 15 miljarder euro 1995 och omfattade produktion av varor till ett värde av cirka 150 miljarder euro, varav 7 miljarder i samband med teknisk utveckling för skydd av ytor mot slitage. År 2005 beräknas denna sektor omsätta cirka 32 miljarder euro i England och omfatta industriella processer för cirka 215 miljarder euro.

7.1.5

Om man överför dessa siffror till den europeiska marknaden innebär det 240 miljarder euro för ytbehandling, och återverkningar på andra produktionssektorer på cirka 1 600 miljarder euro.

7.2

För att kunna dra nytta av nanotekniken (39) bör den industriella utvecklingen grundas på förmågan att få traditionella tillverkningsmetoder (uppifrån-och-ner) och teknikformer att samexistera med innovativa processer som kan skapa, hantera och integrera nya nanoingredienser i redan befintliga eller nya plattformar.

7.2.1

Ett arbetssätt som grundar sig på styresformer är av grundläggande betydelse. Vid sidan av allmänna initiativ riktade till konsumenterna vore det lämpligt att utveckla initiativ med särskild inriktning på sammanslutningar inom området, lokal förvaltning och organisationer utan vinstdrivande syfte för att göra hela nätverket delaktigt: de ekonomiska, politiska och sociala delarna. Olika kompetenscentrum skulle kunna spela en viktig roll i dessa åtgärder (40) genom att skapa förutsättningar för en bättre samordning mellan lokala initiativ och initiativ på EU-nivå samt genom att skapa en kultur som främjar innovationer grundad på nanoteknik. I detta sammanhang borde man också inleda initiativ för att utvärdera nanoteknikens konsekvenser på hälsa och miljö, och därvid samordna EU-initiativ (uppifrån-och-ned) med andra initiativ som genomförs på lokal nivå (nedifrån-och-upp).

7.3

Kommittén vill åter framhålla att den är medveten om den stora potential som utvecklingen av nanovetenskapen och nanotekniken innebär för genomförandet av Lissabonstrategin. Om man kan samla de olika vetenskapsgrenar som har sin grund i naturens materiella enhet betraktad i nanometrisk skala, innebär det att man säkerställer nya grundvalar för integrationen av kunskap, innovation, teknik och utveckling.

7.4

På EU-nivå tycks samordningen fortfarande vara bristfällig trots de försök som gjorts i samband med sjätte ramprogrammet. Insatserna tycks koncentrerade på en rationalisering av resursanvändningen. Även om grundforskningen främjas starkt, liksom utvecklingen av nya industriella processer, tycks främjandet av och stödet till initiativ som syftar till konkreta framsteg inom tekniken för massproduktion fortfarande vara otillräckligt. Ännu mer outvecklat tycks stödet till insatser för att utveckla en europeisk styrning av utvecklingen vara.

7.5

På medlemsstaternas nivå vore en verklig samordning viktig, något som hittills inte finns, särskilt i fråga om tillämpad forskning. I många europeiska länder har företagen, framför allt de små och medelstora företagen, följande svårigheter:

7.6

EESK anser att det är mycket viktigt att genom forskning skapa system som kan användas på folkhälsoområdet och i medborgarnas vardagsliv, med bibehållen koppling till principen om att imitera naturen.

7.7

EESK välkomnar uppkomsten av det tematiska nätverket ”Nanoforum” (41) och önskar att dess publikationer översätts och sprids i alla medlemsstater. Det språk som används i publikationerna bör vara så enkelt som möjligt och tillgängligt för en stor publik. Universitet och forskningscentrum bör ges möjlighet att använda det tematiska nätverkets resultat.

7.7.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är dessutom övertygad om att den europeiska teknikplattform för nanoelektronik som föreslagits av högnivågruppen (42) kan lyckas bra, om man, i nära samarbete med kommissionen, kan undvika onödigt och kostsamt dubbelarbete inom forskningen.

7.8

EESK anser för övrigt att investeringarna 2008 i sektorn inom EU bör öka från dagens investeringar på tre miljarder euro per år till åtta miljarder, med regelbundna kontroller från kommissionens sida när det gäller följande:

8.1

EESK instämmer helt i slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 24 september 2004 om nanovetenskapens och nanoteknikens viktiga roll och potential. Resultaten hittills visar att det är viktigt att fördjupa kunskaperna och ta fram instrument som möjliggör ingrepp på atomnivå för att kunna bygga upp nya strukturer och förändra egenskaperna i befintliga strukturer.

8.2

EESK rekommenderar därför att man omedelbart fastställer en gemensam, integrerad och ansvarstagande strategi på EU-nivå för utveckling av gemensamma satsningar på FoU, vetenskaplig och teknisk demonstration och utbildning, utbyte mellan näringslivet och den akademiska världen, snabb utveckling av industriella och sektorsövergripande tillämpningar samt stärkt öppen samordning av EU:s politik, åtgärder, strukturer och nätverk. Inom ramen för denna strategi bör man, även på internationell nivå, redan från början och därefter fortlöpande säkerställa respekten för etik, miljö, hälsa och säkerhet i fråga om de vetenskapliga tillämpningarna samt en adekvat teknisk standardisering.

8.3

EESK understryker kraftigt att en sådan strategi måste vara stadigt förankrad i samhällsutvecklingen och ge positiva bidrag inte bara till den europeiska ekonomins konkurrenskraft utan också, och framför allt, till människors hälsa, till miljön och säkerheten samt till medborgarnas livskvalitet.

8.3.1

I detta sammanhang vill kommittén understryka vikten av att säkerställa en nanoteknikutveckling som präglas av ansvarstagande och hållbarhet redan från inledningsskedet för att motsvara det civila samhällets motiverade förväntningar i fråga om miljö, hälsa, etik, näringsliv och ekonomi.

8.3.2

EESK rekommenderar en kraftig ökning av resurserna till grundforskning eftersom en teknologisk och industriell tätposition alltid baserar sig på sådan forskning.

8.3.3

Det mål på 3 % (43) som fastställdes i Barcelona bör genomföras, och en rimlig del av dessa medel bör användas för nanovetenskap, utveckling av tillämpningar inom området samt en sammanlänkning mellan nano-, bio- och informationsteknik och kunskapsteknik.

8.3.4

Inriktningen i den budgetplan för gemenskapen 2007–2013 som nyligen föreslogs av kommissionen bör utvärderas och anpassas med tanke på utmaningarna som den nya nanotekniska revolutionen medför.

8.3.5

Den önskvärda ökningen av resurserna bör återspeglas i tilldelningen av adekvata anslag genom det kommande sjunde ramprogrammet. Anslagen bör motsvara dem som planeras i andra länder, till exempel USA.

8.4.

EESK anser att Europa bör föra fram en handlingsplan med hög profil, med en fastställd färdplan och tidsplan med ett integrerat arbetssätt som samlar det nödvändiga samförståndet mellan samtliga aktörer i det civila samhället runt en gemensam vision. Denna vision bör komma till uttryck i klara och tydliga målsättningar som motsvarar kraven på ekonomiska och sociala framsteg, livskvalitet samt säkerhet och människors hälsa.

8.5

Enligt kommitténs åsikt bör det skapas teknikplattformar med hög kritisk massa och stort europeiskt mervärde som förenar de offentliga och privata aktörer – vetenskapsmän, näringsliv, investerare och förvaltningar – som är verksamma inom de olika tillämpningsområdena.

8.6

Kommittén vill understryka vikten av att inrätta europeiska infrastrukturer på hög nivå och att stärka olika kompetenscentrum. Dessa centrums läge och inriktning bör beslutas i nära samarbete mellan EU-organ och lokala förvaltningar, så att man kan ta fram homogena industriområden för marknadsmässig och territoriell specialisering där det eventuellt redan finns en fast rotad FoU-struktur med en viss kritisk massa.

8.6.1

Man bör säkerställa att dessa centrum har förmåga att genomföra och överföra högkvalitativ forskning inriktad på tillämpning och innovation genom användning av nanoteknik, speciellt inom områden som nanoelektronik, nanobioteknik och nanomedicin.

8.7

Särskilt inom ett så känsligt område som detta är det nödvändigt att klara regler gäller och att forskarnas immateriella rättigheter skyddas. Kommittén är övertygad om att det är av grundläggande betydelse att på ett tydligt och tillfredsställande sätt lösa patentproblemen om man vill säkra framgången inom den tillämpade nanoteknikforskningen. Man bör snarast möjligt inrätta en europeisk informationscentral för frågor om immateriell äganderätt för att kunna uppfylla forskarnas, företagens och forskningscentrumens krav.

8.8

Kommissionen bör i samförstånd med medlemsstaterna öka satsningarna och främja ingående studier vid universitet och forskningscentrum för att göra det möjligt att erhålla ett patent på ett enkelt och billigt sätt, vilket är särskilt viktigt i en sektor som är så innovativ.

8.8.1

När det gäller internationellt samarbete bör man stärka samarbetet med länder utanför EU i frågor som rör säkerhet och standardisering av åtgärder och processer. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot Kina som är på väg mot betydande anslag inom nanoteknikområdet. För övrigt förs även i USA och Japan en mycket offensiv politik på detta område (exempelvis avtalet mellan Kina och delstaten Kalifornien om utveckling av olika spetsforskningcentrum för biomedicinsk nanoteknik).

8.8.2

EESK anser att ytterligare satsningar bör göras, bland annat inom ramen för det tillväxtinitiativ som lanserades i december 2003, för att öka antalet nanoteknikföretag i unionen. I detta syfte bör man fortlöpande främja och förbättra förbindelserna mellan universiteten, de nanotekniska innovationscentrumen och företagen.

8.8.3

Det krävs åtgärder som är inriktade på att utveckla industriella processer på nanoteknisk grundval (från nanoteknik till nanotillverkning), för både stora och små företag. I USA har man tagit fram en plan för hur man skall använda federala program som ”Small Business Innovation Research Program” och ”Small Business Technology Transfer Research Program” för att understödja en utbredd nanoteknikutveckling inom hela näringslivet, även bland små och medelstora företag. EU bör följa det amerikanska exemplet.

8.8.4

Näringslivsorganisationer kan spela en stor roll på nationell och lokal nivå. Några ”intensivåtgärder” för att öka medvetenheten skulle kunna främjas gemensamt av GD Forskning och GD Näringsliv med deltagande av alla ekonomiska och sociala aktörer, mot bakgrund av de positiva erfarenheter som gjorts i Trieste (44).

8.8.5

En viktig mekanism på EU-nivå skulle man enligt EESK få om man inrättade ett europeiskt informationscentrum (45) med följande uppgifter:

8.9

Vid sidan av de europeiska plattformarna och i samarbete med dem bör det skapas globala plattformar för de länder som är medlemmar i FN. Här skulle man kunna diskutera frågor som

8.10

Europeisk investeringsbanken (EIB) bör, också genom konkreta åtgärder via Europeiska investeringsfonden, skapa kreditmöjligheter i samarbete med kreditinstitut, regionala finansieringsorgan med inriktning på företagskrediter, riskkapitalföretag samt garantifonder, för att göra det lättare att starta och utveckla företag med inriktning på nanoteknikproduktion.

8.10.1

Sådana erfarenheter som tidigare har visat sig ge goda resultat, till exempel projektet ”Tillväxt och miljö” på miljöområdet, kan användas som modell för att främja tillväxten inom den nanoteknikbaserade produktionen (46).

8.11

Forskningen och dess återverkningar på produkterna bör inriktas framför allt med hänsyn till medborgarnas krav och den hållbara utvecklingen. I detta sammanhang borde man också inleda initiativ för att utvärdera nanoteknikens konsekvenser på hälsa och miljö, och därvid samordna EU-initiativ (uppifrån-och-ned) med andra initiativ som genomförs på lokal nivå (nedifrån-och-upp).

8.12

Dialogen med allmänheten måste ske fortlöpande och på vetenskaplig grund. De nya teknikformer som växer fram genom användningen av atomer måste vara öppna, och medborgarna skall kunna känna sig säkra på att de inte är farliga för hälsa eller miljö. Av historien kan vi lära att fruktan och oro inför nya produkter ofta beror på okunnighet om de verkliga förhållandena.

8.12.1

Också av detta skäl hoppas EESK på ett fortlöpande och tätt samspel mellan forskningsresultat och allmänt erkända etiska principer. För detta ändamål är det nödvändigt med en internationell dialog.

8.13

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot EU:s nya medlemsländer i samband med skapandet och utvecklingen av teknikplattformarna (47) så att dessa länder garanteras en solid närvaro och en nära koppling till europeiska spetsforskningscentrum.

8.14

EESK anser att forskningssamordningen inom det breda nanovetenskapliga området (där grundforskning bör vara en angelägenhet för det planerade Europeiska forskningsrådet (ERC)) bör vara en uppgift för kommissionen, som i samförstånd med parlamentet och rådet kan säkerställa ett så stort mervärde som möjligt för de europeiska medborgarna, däribland en vittgående, spridd och objektiv användning av forskningsresultaten. Grundforskningen bör dock vara en uppgift för det självständiga europeiska forskningsråd som skall inrättas.

8.15

EESK uppmanar kommissionen att vartannat år offentliggöra en rapport om den nanotekniska utvecklingen för att redovisa hur långt genomförandet av handlingsplanen har kommit och för att föreslå eventuella anpassningar och justeringar.

a)

National Science Foundation

b)

Department of Energy

c)

National Aeronautics and Space Administration

d)

National Institute of Standards and Technology

e)

Environmental Protection Agency