27.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/30

1.1

Detta förslag till direktiv blir det tredje som berör förebyggande av penningtvätt. Det första antogs 1991 (91/308/EEG) och det andra 2001 (2001/97/EG).

1.2

De centrala inslagen i direktivförslaget är 1) att man specifikt hänvisar till finansiering av terrorism, även om medlemsstaterna under det föregående direktivet kom överens om att detta skulle inbegripas bland de grova brotten, och 2) att man skulle ta hänsyn till de reviderade 40 rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (FATF) (1), som offentliggjordes i juni 2003.

2.1

Följande huvudkategorier berörs av de förpliktelser som skulle införas enligt direktivförslaget:

2.2

Förslaget till direktiv avses ersätta de befintliga direktiven, som skall upphöra att gälla.

2.3

De viktigare förändringarna i förhållande till det första och det andra direktivet är följande:

2.4

I direktivförslaget ges utrymme för utökad konvergens med länder där rekommendationerna från OECD:s arbetsgrupp för finansiella åtgärder mot penningtvätt (FATF) har tillämpats eller kommer att tillämpas.

2.5

Att villkoren i det första och det andra direktivet konsoliderats i det nya direktivet bidrar också till ökad klarhet.

2.6

Det tredje direktivet följer emellertid hack i häl på det andra, som i hög grad hade vidgat både spektrumet för åtgärder mot penningtvätt och antalet berörda sektorer. Det har bara gått att bedöma genomslaget av 2001 års direktiv under en kort period, och kommittén noterar att man hittills inte gjort någon heltäckande studie av hur effektivt eller hur proportionellt det befintliga regelverket varit, bland annat med avseende på om medlemsstaternas statliga investeringar ligger i jämvikt med den reglerade sektorns.

2.7

Det är välkommet med åtgärder som kommer att försvåra penningtvätt och finansiering av terrorism. EESK stöder förebyggande åtgärder över hela EU eftersom ”penningtvättarna” kommer att försöka utnyttja svagheter i tillsynssystemen, och pengarna kommer att flyttas till de svagaste punkterna i övervakningsorganisationen. Av detta skäl måste medlemsstaterna införa strikta normer över hela Europeiska unionen och verka för att de införs i andra länder.

2.8

I detta yttrande kommenteras specifika aspekter av direktivförslaget mer i detalj.

3.1.1

Att finansiering av terrorism tas upp i direktivförslaget stöds av EESK.

3.1.2

Vad beträffar definitionen av allvarliga brott och penningtvätt skulle det vara värdefullt för berörda parter att få bättre förståelse för de egentliga avsikterna med direktivet, vilket följaktligen skulle bidra till konsekvent och effektiv tillämpning av lagen.

3.1.3

Det är viktigt att klargöra vilken nivå av kunskap om kriminalrätt som faktiskt krävs av personer som arbetar inom den reglerade sektorn. Det stora flertalet har begränsade eller obefintliga sakkunskaper på detta område. I direktivförslagets artikel 3.7 ges en detaljerad definition av ”allvarliga brott”, men vi rekommenderar att den specificeras så att det klargörs att en person inom den reglerade sektorn som överväger att anmäla penningtvätt bara behöver utgå ifrån sådana kunskaper och färdigheter på kriminalrättsområdet som en person med uppgiften i fråga skulle förväntas besitta. En annan uppläggning skulle lägga en oproportionerlig börda på den reglerade sektorn (med avseende på både utbildning av anställda och övervakning av deras agerande) med allt vad det innebär i form av risker för ökade kostnader och störningar i kundservicen. Det skulle också utsätta människor som arbetar inom den reglerade sektorn för onödiga risker.

3.1.4

”Allvarliga brott” (som definieras som ”åtminstone” de aktiviteter som räknas upp i artikel 3.7) verkar framställas som en miniminorm. Tillämpningen av de befintliga direktiven till dags dato visar att medlemsstaterna har angripit frågan på olika sätt. Det finns regelverk som antingen inbegriper alla brott och alternativ som bara innefattar allvarlig brottslighet.

3.1.5

Man bör överväga att begränsa medlemsstaternas valmöjlighet i detta avseende för att åstadkomma likartad tillämpning av lagstiftningen mot penningtvätt, och därmed etablera rättvis konkurrens inom den reglerade sektorn över hela EU. Om medlemsstaterna vill tillämpa direktivförslaget bredare rekommenderar EESK att man överväger ett regelverk där anmälan bara är obligatorisk i fråga om allvarliga brott (miniminormen), men med möjligheten att göra frivillig anmälan med samma lagstadgade skydd som för de obligatoriska anmälningarna när det gäller andra brott.

3.1.6

Ett obligatoriskt regelverk avseende alla brott skulle, särskilt om det är kopplat till krav om anmälan om verksamhet utanför EU:s territorium, medföra risk för misshushållning med värdefulla resurser inom den privata sektorn och rättsväsendet. I Storbritannien har man infört ett anmälningssystem med konceptet ”begränsat underrättelsevärde”, som ett försök att i möjligaste mån reducera insatserna inom både den reglerade sektorn och rättsväsendet när det gäller ärenden av obefintligt eller begränsat värde för rättsvårdande instanser (och ärenden som redan anmälts till den berörda myndigheten). Att detta ansetts nödvändigt är en illustration av en del av fallgroparna med ett regelverk som inbegriper ”alla brott”.

3.1.7

Kommittén anser att den tröskel för värden av mindre betydelse som fastställs i artikel 6 b (15 000 euro) är rimlig, eftersom denna tröskel kan uppnås genom en eller flera transaktioner som förefaller ha samband med varandra.

3.1.8

För konsekvensens skull skulle det också vara värdefullt att uttryckligen markera att definitionen av penningtvätt i artikel 1.1 c i andra direktivet (upprepad i direktivförslagets artikel 1.2 c) inbegriper innehav av egendom som härrör från brott som personen själv begått, utan att någon ytterligare transaktion behöver ha genomförts.

3.1.9

I artikel 2.1.3 b anges fem kategorier av transaktioner som utförs av oberoende jurister som direktivet skulle tillämpas på. Kommittén rekommenderar att en sjätte kategori läggs till: (vi) skatterådgivning.

3.2.1

I Artikel 3.9 definieras ”tillhandahållare av tjänster till truster och företag” och i artikel 2.1.3 f definieras vad som avses med större belopp. Det är välkommet att dessa definitioner klargörs, och särskilt att ”tjänster” förs in i artikel 2.1.3 f. Penningtvätt kan lika gärna bedrivas genom manipulering av stora kontanttransaktioner avseende tjänster som genom manipulering av stora kontanttransaktioner avseende varor.

3.3.1

De artiklar som behandlar dessa frågor måste vara klara och tydliga och kunna tillämpas på ett system baserat på riskbedömning. Att sköta dessa aspekter av regelverket mot penningtvätt bidrar i hög grad till kostnaderna för att följa reglerna, och det får direkt genomslag på kundsidan.

3.3.2.1

I artikel 3.8 anges att ”verklig huvudman” är en fysisk person som ytterst, direkt eller indirekt, äger eller kontrollerar 10 % eller mer av aktierna eller rösträtterna i en juridisk person eller tillgångarna i en stiftelse, trust eller liknande juridisk konstruktion, eller som på annat sätt utövar ett jämförbart inflytande över exempelvis förvaltningen. Kommittén anser att detta tröskelvärde är för lågt när det sätts i samband med artikel 7.1 b och hänvisningen till riskbaserade förfaranden i artikel 7.2.

3.3.2.2

I direktivförslaget bör man hänvisa till principerna när det gäller identifieringskrav och ålägga medlemsstaterna att erbjuda vägledning – direkt eller genom att låta representativa branschorgan svara för den – om ett riskbaserat system för identitetskontroll som tillåter varierande kontrollnivåer i fråga om verkliga huvudmän allt efter omständigheterna.

3.3.2.3

Vi har förståelse för motiven för strikta krav, men i praktiken tenderar generell tillämpning, utan hänsyn till riskfaktorer, att gå ut över legitima kunder genom merkostnader, merarbete och potentiell förlust av affärshemligheter i anslutning till transaktioner som planeras, samtidigt som effekten på illegal verksamhet blir liten eller obefintlig.

3.3.2.4

Kommittén rekommenderar att minimikravet för att identifiera huvudmannaskap eller kontroll sätts till 25 %, antingen av en enskild person eller av en grupp som samordnat sitt agerande.

3.3.3.1

Kommittén anser att den föreslagna definitionen av personer i politiskt känslig ställning i artikel 3.10 är onödigt bred. Den bör revideras genom tillägget ”som inte är EU-medborgare” efter ”fysiska personer”. Personer i politiskt känslig ställning i EU (som visserligen inte behöver vara immuna mot korruptionsfrestelser) är föremål för demokratisk kontroll som gör det onödigt med de skärpta krav på kundkännedom som tas upp i artikel 11.1.

3.3.4.1

Kundkännedom är ett område i direktivförslaget där det krävs en exaktare definition av begreppen för att åstadkomma tydlighet. Termer som ”kundkännedom”, ”granskning” och ”kontroll” kan öppna för skiftande tolkningar i olika delar av den reglerade sektorn och i olika medlemsstater. De bör följaktligen definieras tydligare så att de kan förstås på samma sätt.

3.3.4.2

Precis som i fråga om identitetskontrollen förespråkar kommittén att direktivförslaget skall ålägga medlemsstaterna att svara för tydlig riskbaserad vägledning inom de egna territorierna.

3.3.4.3

I artikel 6 c föreskrivs att förfaranden för kundkännedom skall tillämpas om det finns misstankar om penningtvätt, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp. Detta är eventuellt inte praktiskt genomförbart, eftersom sådana förfaranden med utgångspunkt i misstankar kan uppmärksamma den eller dem som misstänks på vad som sker. Föreskrifterna i artikel 6 c bör preciseras så att det framgår att sådana förfaranden bara bör genomföras i den mån det är möjligt utan att de misstänkta anar oråd.

3.3.4.4

När det gäller de lägre kraven på förfaranden för kundkännedom i enlighet med artikel 10.3 c rekommenderar kommittén att den modifieras genom följande kursiverade tillägg: ”pension, pensionsrätter eller liknande som innebär pensionsförmåner för anställda, när inbetalning görs i form av avdrag på lön eller av arbetsgivaren och systemet …”

3.3.4.4.1

I artikel 11.2 föreslås att kreditinstituten inte skall få ingå förbindelser med korrespondentbanker som upplåter sina konton för brevlådebanker. Det är inte givet att det alltid är så lätt för ett kreditinstitut att upptäcka när en korrespondentbank gör detta. Det bör klargöras att instituten bara förväntas vidta rimliga försiktighetsåtgärder visavi sina korrespondentbanker och ta ställning till deras policy i fråga om brevlådebanker.

3.3.4.5

I artikel 11.1 a kan ”ytterligare” strykas framför ”styrkande handlingar”.

3.3.4.6

Enligt artikel 12 blir det tillåtet att anlita tredje man för förfaranden för kundkännedom, men att det slutliga ansvaret för dessa skall ligga hos det institut eller den person som täcks av direktivet. Kommittén rekommenderar att senare delen av artikel 12 stryks (”Det slutliga ansvaret skall dock ligga hos det institut eller den person enligt direktivet som anlitat tredje man.”) och ersätts med den princip som tas upp i skäl 20 på s. 11 i förslaget till direktiv (att undvika dubbelarbete genom att kundidentifieringsförfaranden genomförs av tredje man som är föremål för reglering). Om det inte är tillåtet att lita på detta när man väl har vidtagit skäliga åtgärder för att kontrollera tredje mans trovärdighet, kommer inte denna föreskrift att förhindra dubbelarbete.

3.3.4.7

I artikel 13.2, som behandlar underrättelser om misstankar, skulle det vara lämpligt att lägga till en mening: ”Kommissionen bör undersöka sådana anmälningar och underrätta medlemsstaterna om de slutsatser som dragits.”

3.3.4.8

För att undanröja tvivel om att föreskrifterna i artikel 14 skulle vara förenliga med lagstiftning om skydd av privatlivet i vissa medlemsstater bör ”utan dröjsmål” strykas. Tredje man måste också ha möjlighet att begära tillstånd av de personer vilkas uppgifter lämnas ut. ”Utan dröjsmål” skulle kunna ersättas med ”omgående”.

3.4.1

Kommittén rekommenderar en snävare definition av att uppgifter inte får röjas i första delen av artikel 25. I en del medlemsstater är det ett krav att anställda inom den reglerade sektorn gör anmälan till vissa regleringsorgan eller rättsväsendet och till den finansiella underrättelseenheten. I praktiken kan också kampen mot penningtvätt underlättas av försiktigt informationsutbyte mellan parter som inte deltar i penningtvätten. För att dessa positiva former av avslöjande skall vara möjliga rekommenderar vi att artikeln ändras så att det uttryckligen sägs att röjande av uppgifter bara är förbjudet när det kan varna en misstänkt eller störa en utredning om penningtvätt.

3.5.1

I skäl 23 på s. 11 och i artikel 27 föreslår man att gemenskapsnormerna skall tillämpas i tredjeländer där kredit- och finansinstitut från gemenskapen har filialer och majoritetsägda dotterbolag och där lagstiftningen är bristfällig på området för penningtvätt och finansiering av terrorism.

3.5.2

Kommittén befarar att en sådan tillämpning kan hindra filialer och majoritetsägda dotterföretag till gemenskapens kredit- och finansinstitut från att fungera med effektivitet och konkurrenskraft i länder där lagstiftningen mot penningtvätt inte håller jämförbar standard med EU:s. Tillämpning av EU:s normer eller motsvarande bör således uppmuntras, men det kan vara för tidigt att ställa absoluta krav på att de skall tillämpas i tredje land. I dessa situationer vore det bättre att instituten informerar behöriga myndigheter i andra länder, i syfte att erbjuda hjälp att förbättra kontrollen av penningtvätt och finansiering av terrorism.

3.5.3

Det är rimligare att EU förstärker tillämpningen av sunda och relevanta, generellt erkända normer genom att ersätta hänvisningarna till EU:s krav med tillämpning av FATF:s 40 rekommendationer. Därmed skulle man eliminera alla antydningar om att EU försöker genomdriva sina krav med effekt i tredje land, ifall det finns normer på global nivå som fungerar i stort sett likvärdigt.

3.6.1

Det är mer än välkommet att artikel 24 kompletteras med denna skyddsaspekt. Kommittén uppmanar kommissionen att gå ännu längre och infoga en hänvisning till rättsliga förfaranden och polismyndigheternas roll när det gäller att svara för skydd. Att det råder klarhet om att källan till anmälan om penningtvätt skyddas av konfidentialitet har direkt avgörande betydelse för att anmälningssystemen skall fungera smidigt och heltäckande. Det är inte bara de anställda utan också deras organisationer som bör täckas av artikel 24. Där bör man också specifikt hänvisa till att medlemsstaterna är förpliktade att hemlighålla anmälarnas identitet så långt medlemsstaternas kriminal- och civilrätt tillåter. Det bör specifikt framgå av direktivet att anmälarnas identitet skall hållas strängt konfidentiell om de inte har medgett att den röjs eller om inte ett rättvist straffrättsligt förfarande kräver att den röjs.

3.6.2

Artikel 24 bör modifieras så att skyddsbestämmelserna vidgas till fria företagare och småföretag.

3.7.1.1

Om inte annat anges skall alla systemkrav i direktivförslaget tillämpas på alla institut och personer som definieras i artikel 2. Eftersom den reglerade sektorn numera är mångskiftande måste man ta hänsyn till läget för institut eller yrkesgrupper med verksamhet som bara delvis täcks av direktivförslaget. Dessa behöver ett klargörande av hur de skall tillämpa bestämmelserna i vissa delar av rörelsen men inte i andra.

3.7.1.2

Det är oklart varför man i artikel 2 inskränker tillämpningen av direktivförslaget till notarier och andra oberoende jurister enbart när de bedriver vissa aktiviteter, samtidigt som man inkluderar alla tjänster som utförs av andra fria yrkesgrupper där medlemmarna är förpliktade att hålla lika hög etisk och kunskapsmässig standard. Det är förståeligt att vissa aktiviteter förbehålls notarier och andra oberoende jurister i vissa medlemsstater (vanligen med koppling till deras roll som advokater i formella rättsärenden), och att det är rimligt att skilja jurister från medlemmar i andra fria yrkesgrupper på dessa områden. Det finns följaktligen argument för att de utesluts från direktivets tillämpningsområde. Kommittén anser emellertid att de bör föras in under direktivets tillämpningsområde när deras aktiviteter inte är förbehållna jurister och när tjänsterna skulle täckas av direktivet om de utfördes av något annat vederbörligen reglerat affärsdrivande företag.

3.7.2.1

I artikel 17 formuleras kravet att de institut och personer som täcks av direktivförslaget med särskild noggrannhet undersöker verksamhet som kan ha anknytning till penningtvätt.

3.7.2.2

Denna föreskrift skulle kunna leda till ett omfattande merarbete för de institut och personer som omfattas av direktivet, och öka risken att en part ”blir tipsad” av att specialförfaranden genomförs.

3.7.2.3

Enligt kommitténs uppfattning bör det inte vara den reglerade sektorns uppgift att genomföra undersökningar i den bemärkelse som uppenbarligen avses i artikel 17. Man skall vara uppmärksam på att misstankar på grundval av uppgifter som man får kännedom om under den normala affärsverksamheten skall anmälas för utredning till de rättsvårdande myndigheterna.

3.7.3.1

Enligt artikel 4 får medlemsstaterna införa eller behålla strängare regler inom det område som omfattas av direktivet.

3.7.3.2

Om en medlemsstat har klart hårdare krav än en annan kan inre marknadens princip äventyras, konkurrensen kan snedvridas och kriminella element kan flytta sin penningtvättverksamhet till mindre strikta medlemsstater.

3.7.3.3

Kommittén rekommenderar att den föreskrift som medger lokala variationer begränsas till områden där det är nödvändigt med hänsyn till specifika lokala förhållanden (om medlemsstaterna skall göra dem obligatoriska, inte frivilliga).

3.7.4.1

Det är positivt att medlemsstaterna åläggs ett ansvar för att lämna feedback (artikel 31.3). Kommittén rekommenderar att ansvaret läggs specifikt på de finansiella underrättelseenheterna. Det är värdefullt med feedback eftersom den framtida tillämpningen av lagstiftningen då kan bli bättre och mer effektiv.

3.7.4.2

I artikel 19.1 b föreskrivs att de institut och personer som omfattas av direktivförslaget skall förse den finansiella underrättelseenheten, i enlighet med vad som gäller enligt tillämplig lag, med alla ytterligare uppgifter som behövs. Kommittén påpekar att rättsväsendets uppfattning om ”alla ytterligare uppgifter som behövs” kan vara mycket långtgående, och att det eventuellt inte är möjligt för den reglerade sektorn att uppfylla ett sådant krav. Vi rekommenderar att ”alla … som behövs” ersätts med en formulering som ger medlemsstaterna möjlighet att ge respektive reglerade sektorer bekräftad information om vilka ytterligare uppgifter som kan behöva lämnas, utan att det blir en onödig belastning, och garantier för att de finansiella underrättelseenheterna inte överskrider denna norm.

3.7.4.3

Det bör föreskrivas i artikel 20.2 att misstankar som väcks i anslutning till juridisk rådgivning (av notarier, oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare) bör undantas från kraven på att rapportera misstankar. Den befintliga ordalydelsen i denna punkt är mer restriktiv och ger intrycket att undantaget bara får begränsas till rådgivning i samband med att klientens rättsläge utreds före rättsliga förfaranden. Detta skulle vara en otillbörlig inskränkning av klienternas mänskliga rättighet att få juridisk rådgivning i förtroende.

3.7.4.4

I artikel 23, där det föreskrivs att röjande av uppgifter i enlighet med direktivförslaget inte skall innebära överträdelse av någon sekretessregel, har man utelämnat att det måste göras ”i god tro” för att skyddet skall garanteras. Detta stipulerades i andra direktivet. Detta kriterium bör återställas som betoning av att den reglerade sektorn måste agera ansvarsfullt och i god tro för att åtnjuta det lagstadgade skyddet, som av nödvändighet är vidsträckt. I annat fall riskerar man att rubba jämvikten i fråga om människors rättigheter och tillgången till rättsväsendet.

4.1

Kommittén stöder den dubbla målsättningen att åstadkomma heltäckande tillämpning av EU:s generella normer i enlighet med FATF:s 40 rekommendationer och införa en klar hänvisning till finansiering av terrorism, men vi beklagar att detta tredje direktiv om penningtvätt utarbetats innan det funnits möjlighet till en fullständig utvärdering av vad som var positivt i andra direktivet, som antogs 2001. Att utarbeta ett tredje direktiv så snart efter det andra, och utan något egentligt tidsutrymme för att ta ställning till lärdomarna av hur det andra direktivet tillämpats, kan vara överilat.

4.1.1

För att det skall vara motiverat att utarbeta ett tredje direktiv i detta läge är det centralt att det samtidigt utnyttjas för att införa ytterligare förbättringar i förhållande till andra direktivet och dess tillämpning. Vi noterar särskilt att vissa föreskrifter tillkommit, vilket är positivt:

4.2

Förslagen i detta yttrande syftar till att förbättra direktivet i olika avseenden som skulle bidra till dessa kompletterande men inte oförenliga målsättningar. Eventuella ytterligare ändringar under slutskedet av förhandlingarna om direktivet bör ligga inom ramen för dessa övergripande principer.

4.3

Med tanke på den korta perioden från andra direktivets ikraftträdande i många medlemsstater bör man vara relativt generös med tidsrymden för att genomföra det tredje direktivet.

4.4

Efter hand som man får erfarenheter av den administrativa hanteringen av direktiven mot penningtvätt och finansiering av terrorism måste EU sannolikt överväga vissa kopplingar och samverkansvinster med andra aspekter av politiken och insatserna mot brottslig verksamhet. Kommittén har noterat förslag i följande avseenden:

4.5

Det är välkommet att man vidareutvecklar regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som en symbol för att Europeiska unionen etablerar hög standard med avseende på redlighet och uppförande i offentlig och privat tjänst. Direktivet är både ett konkret steg i hanteringen av finansfrågor och ett sätt att förstärka Europeiska unionen.