52002AE1370

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet - Produktivitet: nyckeln till konkurrenskraft för medlemsstaternas ekonomier och företag"

(KOM(2002) 262 slutlig)

(2003/C 85/22)

Den 24 maj 2002 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 november 2002 Föredragande var först Peter Morgan och därefter Ulla Sirkeinen. Medföredragande var Ernst Ehnmark.

Vid sin 395:e plenarsession den 11 och 12 december 2002 (sammanträdet den 11 december) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 71 röster för, 1 emot och 7 nedlagda röster.

1. Sammanfattning

1.1. Kommissionen visar i sitt meddelande(1) i en översikt över utvecklingen av Lissabonstrategin att produktiviteten i EU har ökat långsamt och är på väg att stanna av jämfört med i USA. EESK inser att EU:s utsikter att bli världens mest konkurrenskraftiga region förutsätter att produktivitetsökningen är jämförbar med USA:s under många år framöver. Kommittén välkomnar meddelandet eftersom produktivitetsmålet sätts in i ett vidare perspektiv och knyts till den specifika målsättningen att uppnå hållbar utveckling.

1.2. Att mäta och redogöra för produktivitet och därmed sammanhängande frågor är en inexakt vetenskap med många oklarheter. Produktiviteten påverkas av och har ett komplext samband med många faktorer. Många viktiga faktorer berörs i Lissabonstrategin, men EESK vill vidga diskussionen till några andra viktiga företeelser som påverkar produktiviteten.

1.3. EESK har formulerat ett antal nyckelåtgärder för att höja produktiviteten i EU. Kommittén framhåller att dessa åtgärder måste utformas med målet att uppnå optimala produktivitetsvinster, men man måste också ta hänsyn till samtliga tre komponenter i en hållbar utveckling samt till det sociala och kulturella arvet i EU. Dessa åtgärder faller under fem huvudrubriker:

- FoTU och innovation.

- Ny teknik, särskilt informations- och kommunikationsteknik (IKT).

- Utveckling av mänskliga resurser.

- Ledarskap och arbetsplatsorganisation.

- Marknadsfrågor.

1.4. Produktivitet och ökad produktivitet är främst ett resultat av beslut och utveckling inom enskilda företag. Denna verksamhet måste stimuleras och uppmuntras med alla medel och på alla nivåer - individuellt, inom företag, lokalt, nationellt och på EU-nivå. Framför allt är sund konkurrens på marknaden ett nödvändigt villkor för en påtaglig produktivitetsökning.

1.5. EESK framför ett antal rekommendationer till beslutsfattare och arbetsmarknadens parter i EU. Det viktigaste steget för att uppnå högre produktivitet i EU är att fullborda strategin från Lissabon. Andra rekommendationer:

- Kommissionen bör utveckla analysen i meddelandet och se över produktivitetsutvecklingen vid den årliga uppföljningen av Lissabonstrategin.

- Kommissionen bör snarast analysera utvidgningens konsekvenser för EU:s produktivitet och utforma metoder för att sprida information om bra lösningar för att höja produktiviteten.

- Medlemsstaterna bör utveckla Luxemburgprocessen för att driva en aktiv arbetsmarknadspolitik.

- Arbetsmarknadens parter bör vidta åtgärder och överväga möjliga metoder för att höja produktiviteten och för att följa upp utbildningsarrangemang.

- EU-institutionerna bör hålla i minnet att enklare lagstiftning är väsentligt för bättre produktivitet.

1.6. Eftersom produktiviteten är så viktig för konkurrenskraften, den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och en hållbar utveckling i allmänhet kommer EESK att särskilt uppmärksamma den i sin framtida verksamhet, bland annat genom att vartannat år anordna en konferens för att bedöma Lissabonstrategins framsteg, även i produktivitetshänseende.

2. Produktivitetens roll i Lissabonstrategin

2.1. I Lissabonstrategin ingår ett antal mycket ambitiösa mål för den ekonomiska, industriella, sociala och miljömässiga utvecklingen i Europeiska unionen. Nyckelformuleringen att unionen skall bli den mest konkurrenskraftiga regionen i världen har appellerat till människors fantasi. Redan efter två år är det dock helt uppenbart att processen inte går framåt som man hade hoppats. Alltför få åtgärder som krävs för att uppnå Lissabon-målen har utvecklats eller genomförts.

2.2. Lissabonmålen uttrycks i relation till konkurrenskraften i andra av världens länder. Det betyder att utvecklingen i andra länder kommer att påverka bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas för att unionen skall bli det mest konkurrenskraftiga området i världen 2010.

2.3. Att vara konkurrenskraftig innebär framför allt att vara produktiv, men konkurrenskraft och produktivitet är olika frågor. Produktivitet är klart definierat, men konkurrenskraft är vidare och öppet för tolkning. Konkurrenskraft kan betraktas som en kombination av konkurrenskraftiga priser, som uppnås genom växande produktivitet, och andra faktorer som inte rör kostnader. Ökad produktivitet härrör från att en given mängd arbete, kapital och andra resurser ger ökad avkastning. Ekonomisk tillväxt beror, som kommissionen påpekar, på mänsklig och fysisk kapitalbildning, den aktiva arbetskraftens tillväxt och huruvida dessa faktorer utnyttjas på ett effektivt sätt.

2.4. Intresset för produktivitet har ökat alltmer under 1990-talet i ljuset av den överraskande starka produktivitetsutvecklingen i USA. Under ett årtionde har den amerikanska ekonomin uppvisat en tilltagande produktivitetsökning samtidigt som produktivitetsökningen i Europeiska unionen avtagit efter 1995 från en redan låg nivå. Aktuell statistik från november 2002 visar att produktiviteten per arbetstimme i USA har fortsatt att öka även efter den ekonomiska avmattningen. Detta understryker det faktum att EU måste uppnå en motsvarande ökningstakt, och om möjligt högre ökningsnivåer, om unionen skall bli "världens mest konkurrenskraftiga region" i slutet av detta årtionde. Detta är sannerligen en stor utmaning.

2.5. EU:s problem i dag är dessutom inte bara en svag produktivitetsökning utan också alltför få arbetstimmar. Den problematiska befolkningsutvecklingen i EU skapar ett alltmer akut behov av en stark produktivitetsökning för att uppnå ökad ekonomisk tillväxt och bibehålla den sociala välfärden.

2.6. Å andra sidan kan, och får, inte produktiviteten betraktas enbart utifrån dess bidrag till den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften. Europeiska kommissionen har nu lagt fram ett meddelande om produktivitet och argumenterar kraftfullt för att produktivitetsvinster måste ses ur ett vidare perspektiv. De bidrar väsentligt till framväxten av ett europeiskt samhälle med hög ekonomisk tillväxt, bibehållen välfärd för alla, en hög grad av social integration och ett starkt miljöskydd.

2.7. Kommissionen förtjänar en eloge för sin strävan att fästa uppmärksamheten på den centrala frågan om produktivitet samtidigt som den sätter in produktivitet i ett vidare sammanhang. Att meddelandet inte innehåller några mer exakta rekommendationer förringar inte detta omdöme.

2.8. Lissabonstrategin tar inte specifikt upp frågor som rör produktivitet utan de ligger underförstådda i den övergripande diskussionen om konkurrenskraft. Strategin innehåller dock de flesta faktorer som påverkar produktivitetsökningen samt strategiska åtgärder för att påverka dessa faktorer.

2.9. En förutsättning för att genomföra Lissabonstrategin fullt ut är en tillräcklig och långsiktig ökning av produktiviteten, ekonomisk tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

3. Att mäta produktivitet - en osäker konst

3.1. Det finns många vetenskapliga studier om hur man mäter produktivitet. Produktivitet är ett mått på produktionsresultatet i förhållande till insatta resurser - arbete, kapital och andra resurser. USA har en klart bättre arbets- och kapitalproduktivitet. Å andra sidan är det mycket möjligt att EU presterar bättre än USA när det gäller viktiga indikatorer som hållbar utveckling, miljöproduktivitet och resursproduktivitet.

3.2. Produktivitetsökning kan mätas per arbetare - som kommissionen gör - eller per timme, som i USA:s statistik. Resultaten varierar avsevärt beroende på vilken metod man väljer. USA har ett ännu större försprång framför EU:s ekonomier i fråga om BNP per anställd eftersom varje anställd arbetar många fler timmar per år (statistik från TUC för perioden 1997-2002). Att mäta produktivitetsökning enbart i förhållande till en insatsfaktor, vanligen arbete, i en enda näringsgren eller i ett företag ger mycket begränsad information som måste värderas korrekt. Det krävs under alla förhållanden tillförlitliga data.

3.3. BNP-måttet tar dessutom inte hänsyn till skador på naturresurser eller miljöföroreningar, förutom när kostnaderna har uppstått vid reparation av skador. Vissa länder, till exempel Finland, räknar i sina nationella räkenskaper in den volym av naturresurserna som har använts. Det finns dock inga internationella överenskommelser om metoder för att mäta naturresursernas värde.

3.4. Särskilt svårt är det att mäta produktiviteten inom både privata och offentliga tjänster. Kommissionen nämner med rätta detta faktum. Detta är ett mycket viktigt problem eftersom tjänster svarar för en stor och växande andel av ekonomin. Dessutom borde man ägna mycket större uppmärksamhet åt frågan om effektiviteten i den offentliga sektorn som helhet.

3.5. Den gängse metoden för att mäta produktivitet ger inga klara svar om hur olika underliggande faktorer påverkar produktiviteten. Det finns många sådana faktorer och deras samband med produktivitetsökning kan vara problematiska. De kan inte heller förklaras på enkelt sätt trots att de har studerats ingående.

3.6. I USA har studier av produktivitet särskilt fokuserat på faktorerna bakom den mycket snabba ökningen under 90-talets andra hälft. De lyfter i allmänhet fram två företeelser. Den ena, som kanske är den viktigaste, är införandet av informationsteknik, som krävde en omfattande utbildning av arbetskraften i IKT. Några observatörer hävdar att mer än en fjärdedel av USA:s produktivitettillväxt kan förklaras av IKT-faktorer(2).

3.7. Andra nyckelfaktorer är införandet av annan avancerad teknik i mer allmän mening, tillgången till riskkapital, starkt stöd för företagande och innovation, bra ledningsmetoder och - också mer allmänt sett - utveckling av humankapitalet.

4. Nyckelfaktorer för produktivitetsökning i ett EU-perspektiv

4.1. Produktiviteten påverkas av många faktorer av varierande betydelse. I detta yttrande kan kommittén bara behandla ett fåtal av de viktigaste faktorerna.

4.2. Produktivitetsökningar beror på konkreta beslut och åtgärder i företag och på andra arbetsplatser, och de kan aldrig ersättas. Offentliga insatser kan öka potentialen och skapa förutsättningar för produktivitetsökning. Sådana insatser och beslut berör olika instanser, dels EU, dels medlemsstaterna eller regionerna, och ibland arbetsmarknadens parter. Många ingår i Lissabonstrategin. Restriktioner i statsbudgeten kan påverka möjligheten att genom nationella insatser främja produktivitetsökningen, till exempel finansiering av forskning.

4.3. Kommissionen tar i sitt meddelande upp ett begränsat antal faktorer, särskilt IKT, innovation och i viss mån FoTU. Detta är ett logiskt angreppssätt som dock kan innebära att diskussionen lätt blir alltför snäv.

4.4. Frågor som rör investeringsnivåer, arbetsplatsorganisation, medinflytande, arbetsmiljöer som stimulerar innovation, nya samarbetsformer mellan högskolor och näringsliv samt nya former för att tillhandahålla riskkapital bör ingå i ett vidare perspektiv på produktivitetstillväxt i EU.

4.5. EESK rekommenderar att åtgärder som syftar till att förbättra produktiviteten i EU skall innefatta sådana faktorer som har nämnts ovan.

5. Att öka produktiviteten i EU

5.1. Nedan följer ett försök att formulera ett antal nyckelåtgärder för att främja ökad produktivitet. Dessa åtgärder måste utformas med målet att uppnå optimala produktivitetsvinster, men de måste också ta hänsyn till samtliga tre komponenter i en hållbar utveckling samt till det ekonomiska och sociala arvet i EU. Å andra sidan bidrar produktivitetstillväxt också direkt och indirekt till en hållbar utveckling.

5.2. Dessa åtgärder faller under fem huvudrubriker: FoTU och innovation, tillämpning av ny teknik, särskilt IKT, utveckling av humankapitalet, ledarskap och arbetsplatsorganisation samt marknadsfrågor. Det finns ett starkt samband mellan dessa faktorer.

5.3. FoTU och innovation

5.3.1. Man måste utforma långsiktiga FoTU-strategier i samarbete med näringslivet och den offentliga sektorn samt stödja utvecklingen av bastillämpningar. Forskarnas kunskaper skulle kunna utnyttjas vid utformningen av effektiva åtgärder för att öka produktiviteten.

5.3.2. Goda resultat kan uppnås om forskningen anknyts till de praktiska behoven. Ett exempel är det finska produktivitetsprogrammet med 13 projekt som har tagits fram i samarbete med näringsliv, offentlig sektor och forskare. I projekten ingår utveckling av praktiska verktyg för produktivitetstillväxt, t.ex. analysmetoder, indikatorer, undervisningsmaterial och lönemodeller.

5.3.3. Att skapa ett innovationsvänligt klimat på arbetsplatsen: Det finns en stor innovationspotential i arbetslivet genom att de anställda fortlöpande gör förbättringar och deltar aktivt. Det krävs dessutom en förnyelse av själva arbetslivet.

5.3.4. Det är inte lätt att skapa spetsforskningscentra, men när det lyckas kan de attrahera högutbildade personer och IT-entreprenörer som sätter igång en god cirkel av innovation och produktivitet. EU bör vidare överväga att införa stimulansprogram för att attrahera högutbildade arbetstagare från andra länder, till exempel i form av utbytesprogram.

5.3.5. Kommissionen har noterat rådets beslut att rekommendera en kraftig höjning av forskningsanslagen, särskilt i den privata sektorn. EESK välkomnar beslutet, och vill understryka att de nationella regeringarna har ett ansvar att bidra till denna viktiga långsiktiga satsning och att de inte får försvaga den ens i tider av hårda budgetåtstramningar. EESK vill dessutom betona att ramprogrammet för FoTU måste vara nära kopplat till utvecklingen av ny konkurrenskraftig teknik.

5.3.6. De nuvarande insatserna för att utbilda nya forskare förefaller ytterst otillräckliga om man ser till de behov som kommer att uppstå vid genomförandet av hela Lissabonstrategin. Det krävs nya initiativ för att säkerställa tillgången till forskare inom både offentlig och privat sektor.

5.4. Ny teknik

5.4.1. Man bör stimulera införandet av avancerad teknik i produktionen inom både privat och offentlig sektor. Enligt kommissionen och många andra källor har ny teknik, särskilt IKT, en stor produktivitetshöjande potential. Det är viktigt att studera denna fråga mer ingående.

5.4.2. Införandet av ny teknik kräver i allmänhet att kunskaper och arbetsorganisation måste förändras. Ibland leder det till personalnedskärningar samtidigt som fler arbetstillfällen skapas inom andra branscher. De anställdas vilja att acceptera dessa förändringar och anpassa sig till dem måste beaktas i de långsiktiga åtgärderna, som bland annat bör omfatta medinflytande, sociala skyddsnät, internutbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

5.4.3. Man måste fullt ut genomföra initiativet eEurope, som bland annat innefattar åtgärder som bredband, e-förvaltning, telekommunikationer och säkerhet.

5.4.4. Små och medelstora företag har ofta svårigheter att finansiera införandet av ny teknik. De behöver bra rådgivning och eventuellt stöd för att underlätta införandet av innovativa finansieringsmetoder.

5.5. Utveckling av humankapitalet

5.5.1. Utveckling av humankapitalet är en central faktor för att höja produktiviteten och innefattar många åtgärder:

5.5.2. Utbildning i informations- och kommunikationsteknik (IKT)

- Det krävs omfattande möjligheter för livslångt lärande och utbildning; man bör bland annat överväga möjligheten att använda skatteincitament, till exempel skattelättnader för sparande till framtida utbildning.

- Vuxna med bristfällig grundutbildning behöver fortbildning.

- Universitet och högskolor bör medverka i större utsträckning till fortbildning av arbetstagare.

5.5.3. Det behövs näringslivsinriktad utbildning i gymnasieskolor och högre utbildning.

5.6. Ledarskap och arbetsplatsorganisation

5.6.1. Den centrala utmaningen för ledningen i företag och andra organisationer i strävan efter ökad produktivitet är att skapa en effektiv organisation på arbetsplatsen.

5.6.2. Man måste därför med olika metoder främja produktivitetsökningar på arbetsplatsen, till exempel genom att sträva efter samförstånd mellan arbetsgivare och arbetstagare om produktivitetsmålen.

5.6.3. Man bör också studera vilka effekter strävan efter högre produktivitet får på arbetsplatsen och utveckla de verktyg som krävs för att motverka negativa effekter.

5.6.4. Trepartsavtal kan spela en viktig roll, särskilt inom utbildningssystemet och forskning. Regeringarna måste aktivt införa stödsystem, till exempel i fråga om skatter och andra incitament.

5.6.5. Det behövs kvalificerad utbildning i produktivitetshöjande åtgärder, särskilt för chefer i små och medelstora företag.

5.7. Marknadsfrågor

5.7.1. Det behövs väl fungerande arbetsmarknader som inte förhindrar arbetstagares rörlighet. En central fråga i detta sammanhang är att EU måste införa bättre bestämmelser för erkännande av yrkeskvalifikationer.

5.7.2. En flexibel arbetsmarknad uppfattas av många, som hänvisar till USA och andra erfarenheter, som en viktig faktor för högre produktivitet. Andra betonar att trygga anställningsformer inte bara är i linje med den europeiska sociala modellen utan också förbättrar produktiviteten genom att den samlade kunskapen inom företagen växer.

5.7.3. Offentligt stöd både i medlemsstaterna och EU bör vara tillåtet när marknadskrafterna inte kan ge tillräckliga incitament. Forsknings- och utvecklingsarbete samt riskkapital är två sådana områden. Det behövs effektiva riskkapitalmöjligheter för nystartade företag och små och medelstora företag. Det offentliga stödet bör kanaliseras tillsammans med eller via privata finansieringskällor som besitter den sakkunskap som krävs.

5.7.4. Sund konkurrens är ett nödvändigt villkor för en bra produktivitetsökning. Det vilar ett tungt ansvar på kommissionen som har till uppgift att främja effektiva konkurrensåtgärder i EU.

5.7.5. Man bör främja nätverk mellan företag. Erfarenheter från många regioner, till exempel i Norditalien, visar att specialisering och nätverkssamarbete kan bidra avsevärt till högre produktivitet.

5.7.6. Man bör undersöka möjligheterna att öka produktiviteten i både de privata och offentliga tjänstesektorerna och vidta de åtgärder som krävs. En väsentlig uppgift är att i enlighet med Lissabonstrategin fullborda den inre marknaden för tjänster. Att konkurrensutsätta de offentliga tjänsterna skulle öka produktiviteten, men man måste också slå vakt om lika tjänsteutnyttjande, hög kvalitet och rimliga priser.

6. Rekommenderade EU-åtgärder

6.1. Att ange nyckelfaktorer för att stärka produktiviteten i EU är inte svårt. Många av dessa faktorer ingår i Lissabonstrategin. Det verkliga problemet består i att skapa samverkanseffekter och en långsiktig produktivitetstillväxt. Företagen och deras anställda har en nyckelroll. De kan få stöd genom offentliga åtgärder. EESK riktar följande rekommendationer till de offentliga beslutsfattarna i EU och arbetsmarknadens parter:

6.2. EESK understryker att det viktigaste steget för att uppnå högre produktivitet i EU är att fullt ut genomföra strategin från Lissabon.

6.3. EESK rekommenderar att Europeiska kommissionen utifrån sitt meddelande och de synpunkter som det ger upphov till vidareutvecklar sina metoder för att analysera, mäta och rapportera om produktivitetsutvecklingen för att främja produktivitetshöjande åtgärder. Denna verksamhet bör också vidgas så att den omfattar analys av effektiviteten i den offentliga sektorn.

6.4. EESK föreslår att kommissionen externt eller internt ytterligare skall studera de olika faktorer och mekanismer som ligger till grund för produktivitetsökning. Särskilt miljöproduktivitet och IKT:s roll, liksom andra kvalitativa aspekter av produktiviteten, behöver studeras mer ingående. Det behövs dessutom forskning och metodutveckling när det gäller hur skador på naturresurser och miljöförstöring skall värderas i de nationella räkenskaperna.

6.5. EESK rekommenderar att dessa produktivitetsfrågor och en hållbar utveckling skall vara ett permanent inslag i den årliga uppföljningen av hela Lissabonstrategin.

6.6. EESK har framfört klara och detaljerade synpunkter på förenklingen av EU:s lagstiftning. Enklare lagstiftning och en sund offentlig förvaltning generellt sett är väsentligt för att höja produktiviteten i hela ekonomin.

6.7. EESK anmodar kommissionen att snarast analysera utvidgningens effekter på EU:s framtida produktivitetstillväxt. Produktivitetsutvecklingen i kandidatländerna är en utmaning men den erbjuder också stora potentiella vinster. EU:s produktivitetsnivå kommer att sjunka med utvidgningen men tillväxtpotentialen kommer att öka avsevärt. En avgörande fråga är tidpunkten för de nya medlemsstaternas eventuella medlemskap i EMU.

6.8. EESK föreslår att kommissionen skall utforma en effektiv metod för att samla in och sprida information om väl fungerande lösningar för att höja produktiviteten.

6.9. EESK anser att det är viktigt att vidareutveckla Luxemburgprocessen för att driva en aktiv arbetsmarknadspolitik.

6.10. EESK konstaterar att arbetsmarknadens parter på lokal och nationell nivå har en viktig roll att spela för att planera, genomföra och allmänt stödja produktivitetshöjande åtgärder.

6.11. EESK rekommenderar arbetsmarknadens parter att överväga olika former av överenskommelser eller avtal för att stimulera produktivitet. Kommittén har uppmärksammat det arbetsprogram som arbetsmarknadens parter har enats om och ser det som en positiv möjlighet för arbetsmarknadens parter att behandla frågor som rör produktivitetstillväxt och dess konsekvenser för de olika samhällsystemen i EU.

6.12. EESK betonar vikten av att man gör en konkret uppföljning av arbetsmarknadsparternas gemensamma hållning på EU-nivå i fråga om livslångt lärande för de anställda.

6.13. EESK skall för sin del

- särskilt uppmärksamma produktivitetsutvecklingen i sitt yttrande om uppföljningen av Lissabonstrategin vid vårtoppmötet,

- vartannat år anordna en konferens om Lissabonstrategin, och

- vid behov utarbeta yttranden på eget initiativ om produktivitet.

Bryssel den 11 december 2002.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) KOM(2002) 262 slutlig.

(2) Ekonomisk rapport från USA:s president, januari 2001.