52001AE0709

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om:

- "Kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om kvalitetsstrategin för olivolja", och

- "Förslag till rådets förordning om ändring av förordning nr 136/66/EEG och förordning (EG) nr 1638/98 i fråga om förlängningen av stödsystemets tillämpning och om kvalitetsstrategin för olivolja"

(2001/C 221/10)

Den 19 januari 2001 beslutade rådet att i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda rapport och förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 10 maj 2001. Föredragande var Pedro Mauricio Barato Triguero.

Vid sin 382:a plenarsession (sammanträdet den 30 maj 2001) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 110 för, 1 emot och 5 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Ekonomiska och sociala kommittén har utarbetat ett yttrande om kommissionens förslag om en förlängning av stödsystemets tillämpning och om kvalitetsstrategin för olivolja, samt kommentarer till kommissionens rapport om "Kvalitetsstrategin för olivolja" och dess inverkan på den framtida gemensamma organisationen av marknaden för olivolja.

1.2. ESK vill fästa uppmärksamhet vid den sociala roll som olivodlingen har haft i alla tider, samt det faktum att den utgör en stor del av kulturen i flera av unionens regioner.

1.3. Det främsta målet med en gemensam organisation av marknaden är att upprätthålla en produktion, samt det sociala nät som utgör grunden för denna produktion. Olivodlingen har alltid varit, och är, ett grundläggande element i de producerande regionernas ekonomiska och sociala liv. Eftersom olivodlingen är koncentrerad till några av unionens fattigare regioner, där dess betydelse för sysselsättningen är oerhört stor (på vissa håll svarar den för 90 % av sysselsättningen inom jordbruket), och där ett stort antal jordbruksföretag och även den industriella verksamheten är beroende av odlingen, utgör olivodlingen kärnan i dessa regioners ekonomiska och sociala liv(1).

1.4. ESK menar att olivodlingen utgör en säker sysselsättningskälla som stöds av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden. Det mycket stora antalet odlingar garanterar både jordbruksarbetarnas och de små producenternas inkomster i områden som saknar sysselsättningsalternativ. Att ändra den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden och inte ta hänsyn till denna realitet skulle kunna påverka sysselsättningen negativt, med avfolkning och rubbningar i jämvikten mellan stad och landsbygd som följd(2).

1.5. Olivodlingen har dessutom flera ekologiska och miljömässiga fördelar, eftersom den i många fall förhindrar erosion, underlättar för fåglar att bygga bo och förser hovdjur, och även fåglar, med föda.

1.6. ESK vill slå vakt om olivodlingen eftersom den är de sydliga ländernas mest produktiva plantering och spelar en viktig roll både för det sociala livet och för miljön i områden där det är näst intill omöjligt att odla någonting annat. Olivodlingen gör det möjligt för landsbygdsbefolkningen att bo kvar.

1.7. ESK vill understryka att EU är den ledande producenten av olivolja, med 74 % av världsproduktionen. Olivodlingen utgör med andra ord grunden för jordbruket för åtskilliga jordbruksföretag och deras försörjning.

1.8. ESK vill även framhäva olivoljans stora fördelar som livsmedel, samt att den förebygger flera sjukdomar, inte bara hjärt- och kärlsjukdomar. Med tanke på dess fördelar bör konsumtionen av olivolja uppmuntras över hela världen.

1.9. Ur kvalitetssynvinkel bör kommissionen föreslå normer för rådet som säkerställer olivoljans äkthet och som förbättrar informationen till konsumenterna genom en klar och tydlig etikett(3).

1.10. ESK understryker särskilt vikten av:

- en garanti och ett kvalitetsskydd för olivoljan,

- en förbättring av kvaliteten och produktionens inverkan på miljön,

- en förbättring av hur sektorn och marknaden sköts.

2. Kommissionens förslag

2.1 Kommentarer till förslaget

2.1.1. ESK menar att kommissionens förslag om en förlängning av tillämpningen av det nuvarande stödsystemet med ytterligare två regleringsår är det bästa förslaget i dagsläget, men under tiden bör kommissionen fördjupa sina kunskaper om olivkulturen. Så länge det verkställande organet inte har större kunskap om sektorn skulle det inte vara riktigt att genomföra någon annan reform. Flera av de skäl som 1998 tvingade fram en tillfällig gemensam organisation av marknaden är fortfarande aktuella.

2.1.2. ESK menar vidare att man under dessa två år bör passa på att förbättra några av aspekterna om anpassning av den nuvarande regleringen av den europeiska oljemarknaden, genom att erkänna den aktuella situationen och genom att kommissionen uppmanar medlemsländerna att avsluta det geografiska informationssystemet (GIS) och andra system som förbättrar denna kontroll.

2.1.3. Man bör även utnyttja tiden till att inrätta mer flexibla mekanismer så att problemen med låga priser på marknaden inte drar ut på tiden. Producenterna har inte haft något som helst skydd mot störningar på marknaden sedan de offentliga stödåtgärderna upphörde genom reformen 1998, något som drabbade familjeföretag och mindre produktiva områden hårt.

2.1.4. Stödsystemet till producenter av bordsoliver har lett till större stabilisering, öppenhet och kontroll av marknaden samt ökad sysselsättning. Den successiva ökningen av antalet producentländer som frivilligt väljer att ge sitt stöd till odling av bordsoliver gör det lämpligt att behålla denna valmöjlighet inom den gemensamma organisationen av marknaden, som gäller från och med den 1 november 2001.

2.1.5. ESK välkomnar kommissionens förslag om att fördjupa kvalitetsstrategin för olivoljan inom EU, och menar att det bör vara det främsta målet med reformen av den gemensamma organisationen av marknaden de kommande åren. Kommittén håller med unionens verkställande organ om vikten av att öka öppenheten, att kämpa mot bedrägeri och att öka informationen till konsumenterna, för att på så sätt underlätta valet av olja i butiken.

2.1.6. Mot bakgrund av detta är förslagen om en rationalisering av antalet beteckningar rimliga, framför allt inom detaljhandeln, så länge man är angelägen om att kunden skall ha tillgång till information om produkterna på marknaden, och om vad som skiljer de olika produkterna åt. Genom sådana åtgärder skulle det vara möjligt att öka kunskapen om olivoljornas olika egenskaper, såväl bland dagens konsumenter som bland framtida sådana.

2.1.7. Eftersom den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden begränsar stödet för olivodling till planteringar som funnits sedan före 1998 föreslår kommittén att man, för att undvika förändringar i stödnivån, utökar kontrollen för att försäkra sig om att det enbart ges stöd till oliver och olja som kommer från odlingar som är stödberättigade.

2.1.8. Mot bakgrund av kommissionens omfattande rapport kommer vi under följande punkter att göra en mer grundläggande analys av de viktigaste aspekterna i rapporten.

3. Kommissionens rapport

3.1. Kommentarer om rapporten

3.1.1. Kommentarer om inledningen

3.1.1.1. I sin analys av situationen för olivsektorn inom EU prioriterar kommissionen aspekter som rör kvalitetsstrategin under den period som föregår det definitiva förslaget till reformering. Kontroll och sektorns organisation är andra frågor som diskuteras i denna del av dokumentet. Det verkar finnas en förvirring beträffande prissättningen på olivolja inom EU, eftersom denna inte alltid står i proportion till den kvalitet som kunden förväntar sig, och eftersom kategorierna dessutom överlappar varandra prismässigt.

3.1.1.2. Trots att man från kommissionens sida är medveten om att vissa av besluten om klassificering av olja kan komma att ifrågasättas av vissa undersektorer, har man beslutat sig för att gå vidare med förslaget. Anledningen är att aspekter som samstämmighet mellan märkning och innehåll, och utveckling av tekniska analysmetoder genom vilka man lättare kan klassificera oljan, kräver ett sådant agerande utifrån kvalitetsstrategin för olivolja och bordsoliver.

3.1.2. Analys av den nuvarande situationen (kapitel 1)

3.1.2.1. Normer och regler (1.1)

3.1.2.1.1. ESK ställer sig positiv till föresatserna att gå vidare i tillämpningen och utvecklingen av de normer som finns för olivolja, främst direktiv 2000/13/EG som rör lagstiftning om märkning, och garantin om varans äkthet. Emellertid är kommittén av den uppfattningen att kommissionens förslag är bristfälligt om det inte kompletteras med ett förbud inom hela EU mot möjligheten att erbjuda konsumenterna godkända blandningar av olivolja och andra vegetabiliska oljor. ESK är medveten om de juridiska svårigheter ett förbud inom hela EU mot blandningar av olivolja och andra vegetabiliska oljor skulle kunna innebära, men menar att de positiva följder som det skulle få för öppenheten på marknaden motiverar besväret. Med tanke på att olivolja är en nyttig produkt uppmanar ESK till insatser för att göra den mer tillgänglig för låginkomsttagare.

3.1.2.1.2. Kommittén menar att det under nuvarande omständigheter, då kunden har otillräcklig information om de oljor som presenteras på marknaden, lätt kan hända att kriterierna för att fastställa oljans syrahalt kan leda till missförstånd och felaktiga bedömningar från kundens sida. Därför föreslår ESK att graden av syrahalt inte skall framgå på etiketten till de oljor som idag klassificeras som olivolja, förutsatt att de utvinns ur en blandning av raffinerad olja och jungfruolja, så att informationen inte får motsatt effekt för kundens uppfattning av oljans kvalitet. Vad gäller jungfruolja är däremot den naturliga syrahalten ett av kriterierna för den slutliga kvaliteten.

3.1.2.1.3. Under de senaste åren har man gjort stora ansträngningar inom produktionssektorn för att anpassa anläggningarna till mer moderna utvinningsmetoder, genom vilka man har förbättrat kvaliteten på oljeproduktionen och minskat miljöeffekterna från pressningsanläggningarna. Därför menar kommittén att det är viktigt att kommissionen använder sänkningen av produktionsstödet med 1,4 % till att saluföra oljan, under kontroll av produktionssektorn. Detta skulle inte behöva innebära att man upphör med användningen av växtskyddsmedel i endemiska områden, eftersom dessa växtskyddsmedel behövs för att oljorna skall hålla god kvalitet, så länge användningen kontrolleras av teknisk personal och enbart sker då det är nödvändigt.

3.1.2.2. Situationen på marknaden (1.2)

3.1.2.2.1. ESK menar att analysen av situationen på marknaden bör sträcka sig längre än till de ekonomiska aktörerna och de olika kategorierna av olivolja. Vid nästa reformering av den gemensamma organisationen av marknaden bör man rätta till vissa problem, bl.a. den tydliga snedvridningen av marknaden och ineffektiviteten med det nuvarande systemet med privat lagring.

3.1.2.2.2. Aktörerna och deras organisationer (1.2.1)

3.1.2.2.2.1. Eftersom antalet producenter inom EU är så högt behövs verkligen de ansträngningar som görs för att fler av dem skall organisera sig. Genom att stärka producentorganisationerna ökar deras betydelse och deras möjligheter att främja produktionsstrukturen från början, och på så sätt följa den koncentration av industrin som sker inom sektorn. Enligt kommittén finns det vissa funktioner som undantagslöst bör genomföras av vederbörande myndigheter, som kontrollen av stöd och vilka som får stöd.

3.1.2.2.3. Kategorier av olivolja som produceras och säljs (1.2.2)

3.1.2.2.3.1. ESK håller med kommissionen om att den tekniska utvecklingen har möjliggjort en betydlig minskning av produktionen av bomolja. Mot bakgrund av att olivskörden är beroende av väderlek och klimat, är det omöjligt att helt undvika oljor med relativt hög procenthalt av bomolja.

3.1.2.3. Kvalitetsfaktorer (1.3)

3.1.2.3.1. Förslaget om en kodex på gemenskapsnivå för bra olivodlingsmetoder, såväl för jordbruket som för pressningsanläggningarna, skulle kunna fungera som ett incitament i bedömningen av oljor som har utarbetats enligt nämnda kodex, förutsatt att det framgår av märkningen. En sådan kodex bör hur som helst utarbetas i samstämmighet med undersektorerna på området, så att den sedan fungerar i praktiken.

3.1.2.3.2. De traditionella systemen för utvinning som leder till kraftigt förorenade utsläpp av grönsaksvatten och där det krävs att restprodukterna dekanteras, med miljörisker som följd, måste ersättas av moderna system för utvinning genom centrifugering, där restprodukten kan användas för att utvinna olja av olivrestprodukter.

3.1.2.3.3. Den olja som utvinns ur olivmassan genom fysiska processer eller i andra pressningsanläggningar än dem där man utvinner olja ur själva oliverna, håller sämre kvalitet och kan på grund av den tid som många gånger gått sedan den första utvinningen visa högre värden än de normala enligt kvalitetskriterierna. Därför skulle dessa oljor kunna flyttas till en lägre kategori, som exempelvis i kommissionens förslag om olja från restprodukter.

3.1.2.3.4. I den olivmassa som bearbetats i pressningsanläggningarna finns det ett oljeinnehåll som kan utvinnas genom kemiska eller fysiska processer. För att förbättra kontrollen av den utvunna mängden och det stöd som ges, verkar det rimligt att föreslå att det nuvarande stödet, som är så pass högt på grund av produktionen av olja av olivrestprodukter, ersätts med ett nytt förfarande som grundar sig på den mängd olja som i själva verket produceras.

3.1.2.3.5. ESK stöder kommissionens förslag att samtliga oljor som kommer från restprodukter skall klassificeras som oraffinerad olja av olivrestprodukter, och beklagar att man inte har utnyttjat tillfället för en ändring så att stödet för olja av restprodukter betalas ut i förhållande till hur mycket som i själva verket har producerats. Detta skulle dessutom möjliggöra en bättre kontroll av hur mycket olivolja som produceras.

3.1.2.3.6. Andra möjliga användningsområden för restprodukterna, förutom att utvinna olja av olivrestprodukter, är som organiskt gödningsmedel (innan kompostering), framför allt i områden med övervägande kalkhaltig jord med högt pH-värde. Genom det skulle man minska användningen av kemiska och syntetiska gödningsmedel, och även minska energikostnaden för att producera dessa gödningsmedel. Dessutom skulle man dra ner på transportkostnaderna för dessa mycket vätskerika restprodukter.

3.1.2.3.7. Olja som saluförs (1.3.3)

3.1.2.3.7.1. Kommissionen är medveten om kundernas bristfälliga kunskap om kvalitet på olivolja och olika slags oljor, och föreslår därför ett förtydligande och en minskning av antalet oljebenämningar som nu finns på marknaden, såväl för saluföring som för försäljning. ESK stöder helhjärtat kommissionens åsikt, framför allt om förslagen är tillräckligt tydliga för målgruppen, dvs. konsumenterna.

3.1.2.3.7.2. Ett stort problem med kommissionens förslag är att det generiska namnet "olivolja" ofta sammanfaller med benämningen av kategorin "olivolja". Det råder en tydlig brist på analysmetoder för att uppskatta halten av och spåra vissa lagliga blandningar av olivolja.

3.1.2.3.7.3. Denna överlappning kan skapa förvirring, och det vore bra att hitta ett annat namn till den nuvarande kategorin "olivolja" (en blandning av raffinerad olja och jungfruolja), och ge den en benämning som varken är nedsättande eller uppvärderande, men som gör det möjligt att utan problem skilja den från det generiska namnet "olivolja". För att förekomma eventuella ekonomiska återverkningar för vissa av undersektorerna föreslår vi att man genomför en konsumentstudie, för att på så sätt skapa en medvetenhet om användarnas reaktioner inför en eventuell ändring av den nuvarande benämningen "olivolja". Man bör även fortsätta med ansträngningarna att höja värdet för oljorna med bättre kvalitet och göra större prisskillnad efter de olika oljornas ursprung, samt ta med i beräkningen att dessa oljor, i och med sin särskilda produktionsprocess, leder till fler arbetstillfällen, kräver kortare processer och är miljövänligare.

3.1.2.3.7.4. En tillfällig kompromiss kunde vara att behålla kategorin "olivolja" tills studien är slutförd, men att det med tydliga bokstäver står över två tredjedelar av etiketten "raffinerad olivolja och jungfruolja". På så sätt skulle kunden få ytterligare uppgifter för att kunna jämföra oljornas pris och kvalitet. En sådan kompromiss bör kompletteras av ytterligare försök att undersöka analysmetoder som gör det möjligt att mäta de olika oljor som ingår i blandningarna, om inte för hela partier, så genom stickprov av olika märken.

3.1.2.3.7.5. Kommittén håller med kommissionen om nödvändigheten av att sätta stopp för deodorisering av bomolja, som sedan saluförs för konsumtion, både på grund av det ekonomiska fusket gentemot kunden och illojaliteten gentemot andra producenter och paketeringsanläggningar.

3.1.2.3.7.6. Det goda rykte som sektorn har försämras genom de fall som har upptäckts där olivolja blandats med fröolja, och som felaktigt saluförts som olivolja. För att hindra ytterligare försök från producenter utan skrupler är det nödvändigt att i den nya reformen, som framför allt inriktar sig på kvalitet, helt och hållet förbjuda produktion och saluföring av blandningar av vegetabiliska oljor och olivolja inom hela EU. Det är i vilket fall nödvändigt att förbättra normerna för märkning.

3.1.3. Föreslagna riktlinjer (kapitel 2)

3.1.3.1. Klassificering av olivolja (2.1)

3.1.3.1.1. Den ändring av bilagan till förordning nr 136/66/EEG som kommissionen föreslår, och som gäller beteckningar och definitioner på olivolja, består i att det införs en ny term (oraffinerad) som inom partihandeln får beteckna alla typer av jungfruolja och att den nuvarande kategoribeteckningen avskaffas. ESK anser att denna ändring är acceptabel eftersom de kvalitetskriterier som måste uppfyllas för en beteckning, t.ex. syrahalt, blir strängare.

3.1.3.1.2. Den nuvarande kategorin "olivolja", eller "standardolivolja" som kommissionen föreslår, betecknar även en blandning av raffinerad olivolja och jungfruolja. Eftersom syrahalten i den raffinerade oljan kan kontrolleras genom raffineringsprocessen bör denna halt endast betraktas som en högsta gräns (1°) som inte får överskridas. På konsumentnivå och för att undvika förvirring bör syrahalten dock inte betraktas som en kvalitetsfaktor, och bör enligt ESK:s åsikt därför inte anges på förpackningen.

3.1.3.1.3. ESK finner kommissionens förslag om att begränsa förpackningsstorleken i detaljhandeln till exempelvis 5 liter intressant, när det gäller att öka de kontroller som skall ge konsumenterna garantier för olivoljans kvalitet.

3.1.3.1.4. I direktiv 2000/13/EG utvecklas och uppdateras bestämmelserna om märkning av livsmedel. Det är positivt att en homogenisering av märkningen eftersträvas, under förutsättning att den inte innebär upprepning och framför allt under förutsättning att allt som står på en etikett kan bevisas av det företag som ansvarar för förpackningen. Om de många olika beteckningarna och uppgifterna på etiketter inte regleras, kan de göra konsumenterna förvirrade. ESK rekommenderar därför att information på etiketter anpassas efter lagstiftningen, och att de frivilliga uppgifterna skall kunna kontrolleras av officiella kontrollorgan i var och en av medlemsstaterna. I detta sammanhang är det lämpligt att motverka vissa marknadsföringsattityder som går så långt att de inte längre motsvarar verkligheten.

3.1.3.1.5. Det är särskilt viktigt att ta upp de frivilliga uppgifterna när det gäller ursprungsbeteckningen för de högre kategorierna "extra jungfruolja" och "jungfruolja". När ursprunget anges ökar klarheten runt dessa kategorier.

3.1.3.1.6. Möjligheten att ange regionalt ursprung för jungfruolja som produceras inom EU är i kommissionens förslag begränsad till skyddade ursprungsbeteckningar (PDO) och skyddade geografiska beteckningar (PGI). Detta är otillräckligt - det borde vara möjligt att ange ursprunget, dvs. själva olivernas ursprung, för all jungfruolja.

3.1.3.1.7. Om så blev fallet skulle ursprunget för olivolja från olika områden eller medlemsstater kunna anges oberoende av var den slutligen förpackas. Detta skulle i sin tur bidra till att skilja olivolja som produceras inom EU från sådan som importeras från tredje land.

3.1.3.2. Kontroll genom analys (2.3)

3.1.3.2.1. ESK delar kommissionens åsikt att man måste förbättra analyserna av olivolja och göra dem mer exakta, för att undvika och upptäcka alla onormala blandningar.

3.1.3.2.2. Paneltest är, trots den höga kostnaden per enhet, fortfarande en giltig metod för kvalificering av olivolja. Att den subjektiva faktorn och osäkerhetsfaktorn är så höga i det nuvarande testet borde dock vara ett tillräckligt skäl att öka ansträngningarna för att hitta ett mer rättvisande alternativ. Därför krävs det en gemenskapsanpassning till Internationella olivoljerådets (COI) nya metod, samtidigt som man försöker förbättra denna metod.

3.1.3.2.3. Den olivolja som kan komma att analyseras bör omfatta all olivolja som saluförs inom EU, så att man kan komma till rätta med den lösviktsförsäljning till slutkonsumenten som fortfarande förekommer i vissa producerande länder. Denna typ av försäljning rör en oroväckande stor del av den totala produktionen och bör avskaffas för att konsumenten skall kunna få en garanti för den produkt han köper.

3.1.3.3. Aktörernas organisation och verksamhet (2.4)

3.1.3.3.1. Den mest effektiva sättet att organisera olivoljeproduktionssektorn tycks vara att ge sektorns nuvarande producentorganisationer stärkta och utökade befogenheter, så att man kan utnyttja den integration producenterna hittills uppnått.

3.1.3.3.2. Genom att dessa organisationer får möjlighet att agera på fler områden än de gör i dag, kan de organisatoriska resurserna utnyttjas maximalt. Detta är dock inte ett påstående som kan tillämpas generellt, och ESK anser att kontrollen av fusk med märkningen bör vara en exklusiv befogenhet för myndigheterna i fråga.

3.1.3.3.3. En av de nya uppgifter som producentorganisationerna inom sektorn kan få, och som kan utvecklas särskilt, är förvaltning av sektorn och marknaden. Orsaken är att organisationernas närvaro på de olika produktionsområdena ger dem möjlighet att få mycket tillförlitlig förstahandsinformation. Om denna information behandlas på rätt sätt kan den ligga till grund för en bättre planering av marknadsutvecklingen, beslut om försäljning, övergången mellan olika regleringsår etc., så att resurserna kan utnyttjas mer effektivt och starka prisfluktuationer på olivoljemarknaden kan undvikas.

3.1.3.3.4. Breddningen av producentorganisationernas verksamhetsområde skulle även kunna omfatta miljörelaterad hantering av produkter och biprodukter i processen för att utvinna olivolja, t.ex. den användning av växtskyddsmedel som krävs för att oliverna skall hålla tillräckligt hög kvalitet.

3.1.3.3.5. Under alla omständigheter bör verksamheten samordnas i så stor utsträckning som möjligt mellan producentorganisationer och myndigheter med behörighet på området, liksom mellan myndigheter på gemenskapsnivå respektive nationell, regional och lokal nivå, så att de olika åtgärderna och regelverken överensstämmer med varandra.

3.2. Kommentarer om de operationella slutsatserna i rapporten

3.2.1 Efter en övergångsperiod på ett år skall märkningen anpassas till de bestämmelser som följer av den gemensamma marknadsorganisation som blir tillämplig den 1 november 2001. Ett år bör även vara tidsfristen för att införa en skyldighet för detaljhandeln att den olivolja som säljs i förpackningar om högst 5 liter skall ha hermetisk förslutningsmekanism av engångstyp som omöjliggör påfyllning.

3.2.2. ESK ser positivt på att kommissionen uttalar sig erkännande om Internationella olivoljerådets (COI) stora arbetsinsats i fråga om både säljfrämjande och forskning, men beklagar att dess insats i samband med säljfrämjande åtgärder på inre marknaden inte uppmärksammas tillräckligt och att rådets forskningsbudget inte utökas.

3.2.3. ESK föreslår att olivoljerådet konsulteras innan beteckningarna ändras, eftersom detta organ har internationell erfarenhet och eftersom en ändring av beteckningarna kan få en enorm betydelse för de externa och interna säljfrämjande åtgärderna för olivolja.

4. Slutliga kommentarer

4.1. ESK vill framhålla hur viktig olivoljesektorn är för EU, och hur nödvändigt det därför är att den gemensamma marknadsorganisationen bidrar till att upprätthålla produktionen som ett medel för önskvärd landsbygdsutveckling.

4.2. ESK stöder kommissionens avsikt att förlänga den nuvarande gemensamma marknadsorganisationen med ytterligare två regleringsår, eftersom man inte har slutfört de två system som möjliggör fullständig kunskap om sektorn. Man bör dock korrigera mekanismer som privat lagring, vilka har visat sig vara mindre effektiva under perioder med låga priser på marknaden.

4.3. Kommittén ser mycket positivt på kommissionens avsikt att ge konsumenterna mer information om den olivolja som finns på marknaden, och på möjligheten att ändra vissa beteckningar inom ramen för en kvalitetsstrategi för olivolja. Dessa aspekter bör man ta itu med snart, utan att vänta två regleringsår.

4.4. ESK anser att forskningen inom sektorn bör förstärkas för att ge olivoljan högre kvalitet och öka exporten.

4.5. Kommittén anser att det är nödvändigt att fullfölja och förstärka den säljfrämjande politik som EU håller på att utveckla för denna sektor. Detta gäller både marknadsreglering och ökning av olivoljeexporten.

Bryssel den 30 maj 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordföranden

Göke Frerichs

(1) CES 600/97 - EGT C 287, 22.9.1997.

(2) CES 600/97 - EGT C 287, 22.9.1997.

(3) CES 600/97 - EGT C 287, 22.9.1997.