(1)

Unionsmedborgarskapet ger varje medborgare i unionen rätt till fri rörlighet.

(2)

Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (1) genomför denna rättighet. Artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) innehåller också bestämmelser om rörelse- och uppehållsfrihet. Eftersom unionens åtgärd är nödvändig för att uppnå det mål som anges i artikel 21 i EUF-fördraget och eftersom befogenheter för detta inte på annat sätt föreskrivs i fördragen får rådet anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av att rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

(3)

Enligt artikel 168.1 i EUF-fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

(4)

Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör att det globala utbrottet av ett nytt coronavirus som orsakar coronavirussjukdomen covid-19 (nedan kallad covid-19) utgjorde ett internationellt hot mot människors hälsa. Den 11 mars 2020 gjorde WHO bedömningen att covid-19 kan betecknas som en pandemi.

(5)

Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att begränsa virusets spridning, varav vissa har påverkat unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, såsom inreserestriktioner eller krav på att gränsresenärer ska sitta i karantän.

(6)

Den 13 februari 2020 antog rådet slutsatser om covid-19 (2) i vilka det uppmanade medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen agera samfällt på ett proportionerligt och lämpligt sätt för att utveckla nära och förstärkt samordning mellan medlemsstaterna och säkerställa att samtliga åtgärder är effektiva, inbegripet åtgärder för resor, om detta är nödvändigt, under det att den fria rörligheten inom EU garanteras, i syfte att säkerställa största möjliga folkhälsoskydd.

(7)

Den 10 mars 2020 framhöll EU:s stats- och regeringschefer att det behövs en gemensam europeisk strategi mot covid-19.

(8)

Sedan i mars 2020 har kommissionen antagit ett antal riktlinjer och meddelanden i syfte att stödja medlemsstaternas samordningsinsatser och garantera den fria rörligheten inom unionen under covid-19-pandemin (3).

(9)

Eftersom covid-19-pandemin har orsakat en aldrig tidigare skådad hälsokris har skyddet av folkhälsan blivit en överordnad prioritering för både unionen och dess medlemsstater. Med hänsyn till folkhälsoskyddet får medlemsstaterna vidta åtgärder som inskränker den fria rörligheten för personer inom unionen. Enligt artikel 168.7 i EUF-fördraget är det medlemsstaterna som ansvarar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik, inbegripet för att organisera och ge hälso- och sjukvård, och detta kan därför variera från en medlemsstat till en annan. Även om medlemsstaterna har befogenhet att besluta om de lämpligaste åtgärderna för att skydda folkhälsan, däribland krav på karantän eller testning, är det lämpligt att säkerställa en samordning av sådana åtgärder i syfte att skydda rätten till fri rörlighet och bekämpa ett allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa, såsom covid-19.

(10)

När medlemsstaterna antar och tillämpar inskränkningar i den fria rörligheten bör EU-rättens principer, i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering, respekteras. Syftet med denna rekommendation är att främja en samordnad tillämpning av dessa principer i det exceptionella läge som uppstått till följd av covid-19-pandemin. De mekanismer som införs genom denna rekommendation bör i fråga om tillämpningsområde och varaktighet därför uteslutande gälla restriktioner som antas med anledning av pandemin.

(11)

Ensidiga åtgärder på detta område riskerar att orsaka betydande störningar eftersom företag och medborgare ställs inför en uppsjö av olika åtgärder som dessutom snabbt kan ändras. Detta är särskilt skadligt i en situation där den europeiska ekonomin redan drabbats hårt av pandemin.

(12)

Syftet med denna rekommendation är att säkerställa ökad samordning mellan medlemsstater som av folkhälsoskäl överväger att anta åtgärder som inskränker den fria rörligheten. För att begränsa inskränkningarna till vad som är absolut nödvändigt bör medlemsstaterna på ett icke-diskriminerande sätt och så långt det är möjligt tillämpa dessa inskränkningar på personer som anländer från områden eller regioner som är särskilt drabbade i stället för en medlemsstats hela territorium.

(13)

En samordnad strategi för medlemsstaterna kräver gemensamma ansträngningar på följande grundläggande punkter: tillämpning av gemensamma kriterier och gränsvärden för beslut om huruvida inskränkningar i den fria rörligheten ska införas, kartläggning av risken för spridning av covid-19 som baseras på en överenskommen färgkod, samt en samordnad strategi för vilka åtgärder, om några alls, som bör tillämpas på personer som reser mellan områden, beroende på risken för smittspridning i dessa områden.

(14)

De kriterier och gränsvärden som anges i denna rekommendation bygger på data som lämnats av medlemsstaterna. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör med hjälp av data som lämnats av medlemsstaterna varje vecka offentliggöra och uppdatera ett övergripande dataset och kartor som visar läget beträffande de gemensamma kriterierna i EU:s regioner.

(15)

Med tanke på att den epidemiologiska situationen förändras bör kommissionen, med bistånd från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, regelbundet bedöma de kriterier, databehov och gränsvärden som anges i denna rekommendation, samt även om andra kriterier bör beaktas eller om gränsvärdena bör anpassas, och den bör översända sina resultat till rådet för övervägande, i förekommande fall tillsammans med ett förslag om ändring av rekommendationen.

(16)

Denna rekommendation bör inte tolkas som att den underlättar eller uppmuntrar antagande av sådana inskränkningar i den fria rörligheten som införts med anledning av pandemin, utan har i stället till syfte att föreskriva en samordnad strategi om en medlemsstat beslutar sig för att införa sådana inskränkningar. Ansvaret för beslut om att införa inskränkningar i den fria rörligheten vilar fortsatt på medlemsstaterna och dessa är skyldiga att agera i enlighet med unionsrätten. Medlemsstaterna behåller även valmöjligheten att inte införa restriktioner även om de kriterier och gränsvärden som anges i denna rekommendation uppnås.

(17)

Inskränkningar i den fria rörligheten bör endast övervägas om medlemsstaterna har tillräcklig information för att rättfärdiga sådana inskränkningar vad gäller deras positiva effekter för folkhälsan och om de har skälig grund att tro att inskränkningarna skulle vara verkningsfulla.

(18)

För att begränsa störningarna på den inre marknaden och av människors familjeliv medan pandemin pågår bör resenärer som har en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, till exempel arbetstagare eller egenföretagare som utövar kritiska yrken, gränsarbetare, transportarbetare eller transporttjänstleverantörer, sjöfolk och personer som reser av tvingande affärs- eller familjeskäl, inbegripet medlemmar av ”gränsfamiljer” som reser regelbundet, inte behöva sitta i karantän.

(19)

Att övriga medlemsstater och allmänheten utan dröjsmål får tydlig och utförlig information är avgörande för att begränsa effekterna av inskränkningar i den fria rörligheten och säkerställa förutsägbarhet, klarhet kring rättsläget och efterlevnad från medborgarnas sida.