11.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 293/1

(1)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 446/2011 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) infördes en preliminär antidumpningstull på import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes genom offentliggörandet av ett tillkännagivande om inledande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) den 13 augusti 2010 (3) till följd av ett klagomål som ingavs den 30 juni 2010 av två unionstillverkare, Cognis GmbH och Sasol Olefins & Surfactants GmbH (nedan kallade klagandena). Dessa två företag svarar för en betydande del – i detta fall mer än 25 % – av unionens totala tillverkning av den undersökta produkten.

(3)

Såsom anges i skäl 9 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2009 till och med den 30 juni 2010 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2007 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), inkom flera berörda parter med skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga slutsatserna.

(6)

Alla parter underrättades sedan om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(7)

De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(8)

Den berörda produkten är, såsom anges i skälen 10–11 i förordningen om preliminär tull, mättade fettalkoholer med en kolkedjelängd på C8, C10, C12, C14, C16 eller C18 (dock ej grenade isomerer), inbegripet enkla mättade fettalkoholer (även kallade single cuts) och blandningar som i huvudsak innehåller en kombination av kolkedjelängderna C6–C8, C6–C10, C8–C10, C10–C12 (vanligtvis klassificerade som C8–C10), blandningar som i huvudsak innehåller en kombination av kolkedjelängderna C12–C14, C12–C16, C12-C18, C14–C16 (vanligtvis klassificerade som C12–C14), och blandningar som i huvudsak innehåller en kombination av kolkedjelängderna C16–C18, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2905 16 85, 2905 17 00, ex 2905 19 00 och ex 3823 70 00, med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia.

(9)

Efter införandet av provisoriska åtgärder klagade vissa parter på att definitionen av den berörda produkten var tvetydig. De hävdade att enligt tillkännagivandet om inledande omfattas endast linjära fettalkoholer och blandningar av dessa av produktdefinitionen, som därmed inte täcker fettalkoholer och blandningar av dessa som innehåller grenade isomerer, eller grenade fettalkoholer och blandningar av dessa. Andra parter hävdade att det inte finns någon anledning att undanta fettalkoholer och blandningar av dessa som innehåller grenade isomerer och som framställs genom oxo-processen, eftersom de har samma användningsområde och konkurrerar på marknaden med linjära fettalkoholer och blandningar av dessa.

(10)

Det har fastställts att alla typer av fettalkoholer och blandningar av dessa som omfattas av undersökningen, enligt vad som anges i skäl 8, har samma eller mycket liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och används för samma ändamål, trots eventuella skillnader när det gäller den råvara som används för tillverkningen eller variationer i tillverkningsprocessen. De eventuella variationerna hos den berörda produkten påverkar inte den grundläggande definitionen, egenskaperna eller den uppfattning som de olika parterna har om den berörda produkten.

(11)

Det preliminära beslutet i tillkännagivandet om inledande att fettalkoholer och blandningar av dessa som innehåller grenade isomerer inte skulle omfattas av produktomfånget och att undanta dessa företags tillverkning från definitionen av unionens tillverkning (inklusive de företag som framställer fettalkoholer och blandningar av dessa från oxo-processen) bör därför upprätthållas. Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på den berörda produkten, bekräftas därför skälen 10 och 11 i förordningen om preliminär tull.

(12)

Det erinras om att det i skäl 13 i förordningen om preliminär tull preliminärt fastställdes att linjära fettalkoholer och fettalkoholer som innehåller grenade isomerer inte skulle anses som likadana produkter och att uppgifterna som gällde tillverkare som framställer fettalkoholer som innehåller grenade isomerer därför inte skulle användas i skadeanalysen.

(13)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på den likadana produkten, bekräftas skälen 12 och 13 i förordningen om preliminär tull.

(14)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på fastställandet av normalvärde, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 14–18 i förordningen om preliminär tull.

(15)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på fastställandet av exportpris, bekräftas de preliminära slutsatserna i skäl 19 i förordningen om preliminär tull.

(16)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade de båda indiska exporterande tillverkarna sitt krav på att deras försäljning till en av de ursprungliga klagandena i unionen under undersökningsperioden inte borde räknas med vid beräkningen av dumpningsmarginalen (se skäl 22 i förordningen om preliminär tull). Företagen grundade sitt krav på artikel 9.1 i WTO:s antidumpningsavtal, enligt vilken beloppet på den tull som ska införas ska motsvara hela dumpningsmarginalen eller mindre. De indiska exporterande tillverkarna hänvisade även till artikel 2.4 i WTO:s antidumpningsavtal enligt vilken en rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. På grundval av detta hävdade de att den klagande hade förhandlat fram köpeavtal med dem för mycket betydande kvantiteter till mycket låga priser samtidigt som den förberedde klagomålet, och att priserna för dessa transaktioner därför inte hade fastställts på ett rättvist sätt och att sådana transaktioner därför inte borde räknas med vid beräkningen av dumpningen.

(17)

För det första bör det noteras att även om WTO:s antidumpningsavtal gör det möjligt att införa en tull som är mindre än hela dumpningsmarginalen så är detta inget krav. I artikel 9.4 i grundförordningen föreskrivs endast en skyldighet att begränsa storleken på antidumpningstullen till en nivå som är tillräcklig för att undanröja skadan. Dessutom fanns det inte några bevis på att priserna inte hade förhandlats fram fritt mellan parterna. En kontroll av denna klagande tillverkares totala inköp visade vidare att de priser som de två indiska exporterande tillverkarna hade förhandlat fram motsvarade den klagandes avtalade priser för jämförbara produkter från andra leverantörer. Dessutom fastställdes att den klagande hade importerat den berörda produkten från de indiska exporterande tillverkarna i flera år och inte bara under undersökningsperioden. Vid en muntlig utfrågning under ledning av förhörsombudet uppgav dessutom en exporterande tillverkare att deras priser till denna klagande var strukturellt lägre än de man debiterade andra kunder. Sammanfattningsvis finns det inga bevis för att priserna inte hade satts på ett rättvist sätt bara för att försäljningen skett till en klagande och det bekräftas därför att påståendet avvisas.

(18)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade de båda indiska exporterande tillverkarna sin begäran om en justering för valutaomräkningar enligt artikel 2.10 j i grundförordningen med motiveringen att den indiska rupien kontinuerligt hade stärkts gentemot euron från och med november 2009, vilket skulle ha gjort att dumpningsberäkningarna hade snedvridits (se skäl 23 i förordningen om preliminär tull). Båda de exporterande tillverkarna medgav att deras försäljningspriser var högre under andra än under första hälften av undersökningsperioden, men hävdade att detta uteslutande berodde på ökade kostnader för råvaror och allmänt förbättrade marknadsvillkor efter den ekonomiska krisens slut, och alltså inte återspeglade rupiens ökade värde gentemot euron. Företagen hävdade dessutom att även om det var möjligt för dem att regelbundet och med korta mellanrum anpassa sina priser, kunde de aldrig exakt förutsäga växelkursens framtida utveckling.

(19)

Undersökningen har visat att även om den indiska rupien kontinuerligt stärktes gentemot euron under undersökningsperiodens andra hälft, ändrades båda dessa indiska exporterande tillverkares försäljningspriser för de huvudsakliga produkterna till flera viktiga kunder faktiskt från månad till månad, särskilt under andra hälften av undersökningsperioden. Det finns därför inga belägg för man inte skulle ha kunnat ändra sina försäljningspriser till unionen under samma period, för att även återspegla ändringar i växelkurserna inom 60 dagar enligt i artikel 2.10 j i grundförordningen och artikel 2.4.1 i WTO:s antidumpningsavtal. Eftersom priserna i flera fall ändrades med jämna mellanrum skulle de även ha kunnat återspegla eventuella ändringar i växelkurser. Detta visade dessutom att marknaden för fettalkoholer och blandningar av dessa normalt kan acceptera regelbundna prisändringar. Även i fall där priserna inte ändrades lika regelbundet finns det därför inga bevis för att detta inte berodde på parternas affärsbeslut. Det faktum att priserna snabbt kan anpassas för att spegla ändrade marknadsförhållanden (i detta fall påstådda förändringar i växelkurserna) gav de indiska exporterande tillverkarna möjlighet att återspegla sådana förändringar i sina försäljningspriser om de hade velat detta, och gjorde det av allt att döma i ett antal fall. Mot bakgrund av detta är en justering för valutaomräkningar inte motiverad och kravet avvisas.

(20)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en indisk exporterande tillverkare att den justering för skillnader i fråga om indirekta skatter som gjorts för vissa produkttyper enligt artikel 2.10 b i grundförordningen även borde ha gjorts för produkter och blandningar med kedjelängder på C12 och C14 eftersom den tull som betalades för råvaror som användes för dessa produkter återbetalades när produkten exporterades. Under undersökningen tillhandahölls emellertid inte några uppgifter som kunde kontrolleras på plats och som visade att sådana tullar faktiskt hade återbetalats. Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade företaget att dess kommentarer hade missförståtts och att alla de råvaror som använts för tillverkning av produkter och blandningar med kolkedjelängder på C12 och C14 hade importerats tullfritt. Eftersom en indirekt skatt måste betalas om dessa råvaror införlivats i de produkter som säljs på den inhemska marknaden, kräver företaget att det görs en justering av normalvärdet för dessa specifika produkttyper. Den bevisning som lämnades under kontrollen visar emellertid att de särskilda råvaror som behövs för tillverkning av produkter och blandningar med kolkedjelängder på C12 och C14 och som importerades tullfritt under undersökningsperioden bara räckte till tillverkningen av en bråkdel av företagets exportförsäljning av denna produkt under undersökningsperioden. Det är därför säkert att åtminstone två tredjedelar av den exporterade produkten med kolkedjelängder på C12 och C14 har tillverkats med användning av råvaror för vilka importtullar betalats. Eftersom företaget aldrig har lämnat in någon bevisning som visar att någon av dessa råvaror som hade importerats tullfritt hade använts för exportförsäljning till unionen och inte för export till tredjeländer, avvisas kravet.

(21)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på jämförelsen, bekräftas härmed skälen 20 och 23 i förordningen om preliminär tull.

(22)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på beräkningen av dumpningsmarginalen, bekräftas slutsatserna i skälen 24–26 i förordningen om preliminär tull.

(23)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av nettopriset cif vid unionens gräns, före tull, fastställs till följande:

(24)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en indonesisk exporterande tillverkare att när man testade transaktionernas lönsamhet, borde försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte ha fördelats på enskilda transaktioner på grundval av omsättningen och att detta därför lett till att ett antal transaktioner konstaterats vara olönsamma. Påståendet undersöktes, men det konstaterades att det var lämpligare att fördela försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för enskilda transaktioner på grundval av omsättningen, eftersom sådana kostnader till sin natur är mer värderelaterade än volymrelaterade. Det bör noteras att det totala beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som fördelades på varje produkttyp förblir detsamma oberoende av vilken av de två metoderna som används för att matcha dessa kostnader med enskilda transaktioner. Slutligen gjordes en ny granskning av de transaktioner för vilka den exporterande tillverkaren hade ifrågasatt resultatet av lönsamhetstestet, och denna granskning bekräftade att transaktionerna inte var lönsamma. Påståendet avvisas därför.

(25)

Samma indonesiska exporterande tillverkare hävdade även att man, vid fastställandet av den vinstmarginal som användes för att konstruera normalvärdet, inte borde ha undantagit den lönsamma försäljningen av varje produkttyp som inte skett vid normal handel, eftersom mer än 80 % av den totala inhemska försäljningen var lönsam. När det gäller detta påstående erinras det om att fastställandet av vilken försäljning som sker vid normal handel bör göras för de olika produkttyperna (se skälen 29–32 i förordningen om preliminär tull), eftersom detta är det lämpligaste sättet att korrekt matcha försäljningspriserna med de därtill hörande tillverkningskostnaderna. Enligt artikel 2.6 i grundförordningen går det bra att dela upp den undersökta produkten på produkttyper där så är lämpligt. Försäljning av varje produkttyp som konstaterats inte ha skett vid normal handel undantas därför från beräkningen av den vinstmarginal som ska användas för att konstruera normalvärdet. Påståendet avvisas därför.

(26)

Samma indonesiska exporterande tillverkare hävdade också att när normalvärdet konstruerades för vissa produkttyper, gjordes inget avdrag för justeringar för att anpassa normalvärdet till nivån fritt fabrik. Denna begäran godtogs och beräkningen ändrades i enlighet med detta.

(27)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på fastställandet av normalvärde, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 27–33 i förordningen om preliminär tull – korrigerade i enlighet med vad som anges i skäl 26 i denna förordning.

(28)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en indonesisk exporterande tillverkare att det inte lämnats någon motivering till varför priset till dess närstående importföretag i unionen inte ansetts vara tillförlitligt, eller varför exportpriset för sådan försäljning konstruerats enligt artikel 2.9 i grundförordningen. I detta sammanhang bör det noteras att internpriser mellan närstående parter inte betraktas som tillförlitliga, eftersom de på konstlad väg kan sättas till olika nivåer beroende på vad som skulle vara mer fördelaktigt för de berörda närstående företagen. När man konstruerar exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen, undviker man därför, genom att använda en rimlig vinstmarginal som är oberoende av den faktiska vinstmarginal som uppstår från internpriser, eventuella snedvridande verkningar som internpriser skulle kunna ge upphov till. Påståendet avvisas därför.

(29)

När det gäller exportförsäljningen till unionen genom närstående importörer i unionen, hävdade de båda indonesiska exportörerna efter det preliminära meddelandet av uppgifter att den vinstmarginal som hade använts för att konstruera exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen var olämplig. Båda dessa tillverkare hävdade att den vinstmarginal som hade använts i det preliminära skedet endast hänvisade till en delvis samarbetsvillig importör och inte hade kontrollerats, och att den därför inte var tillförlitlig. De föreslog därför att man skulle använda den vinstmarginal på 5 % som använts i andra undersökningar. Till följd av den låga samarbetsviljan hos oberoende importörer i denna undersökning godtas denna begäran och en vinstmarginal på 5 % har tillämpats, vilket är i linje med de vinstmarginaler som har använts i tidigare undersökningar inom samma sektor.

(30)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på jämförelsen, bekräftas skälen 34–36 i förordningen om preliminär tull – anpassade i enlighet med vad som anges i skäl 29 i denna förordning.

(31)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påpekade de båda indonesiska exportörerna att det inte borde ha gjorts någon justering för skillnader i fråga om provisioner enligt artikel 2.10 i för försäljning som skett genom deras respektive närstående handelsföretag i ett tredje land. Båda företagen hävdade att deras tillverkningsföretag i Indonesien och deras respektive närstående handelsföretag i Singapore utgör en enda ekonomisk enhet och att handelsföretagen i det tredje landet fungerar som en exportavdelning för deras närstående indonesiska företag. I båda fallen faktureras emellertid inhemsk försäljning, samt viss exportförsäljning till tredjeländer, direkt av tillverkaren i Indonesien, och handelsföretagen i Singapore erhåller en särskild provision. För ett av de indonesiska företagen nämns denna provision i ett kontrakt som endast omfattar exportförsäljning. Handelsföretagen i det tredje landet säljer dessutom även produkter som tillverkats av andra tillverkare, och i ett fall även produkter från icke-närstående tillverkare. Båda närstående handelsföretagen i Singapore fyller därför utan tvekan liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Påståendet avvisas därför.

(32)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade den indonesiska regeringen och en indonesisk exporterande tillverkare sitt påstående om en enda ekonomiska enhet (se föregående skäl). De hävdade att i målet Matsushita mot rådet  (4) hade domstolen tidigare uttalat att det faktum att en tillverkare har vissa försäljningsfunktioner inte betyder att ett tillverkningsföretag och ett handelsföretag inte kan utgöra en enda ekonomisk enhet. Vidare hävdade de att försäljning till tredjeländer som görs direkt av exportören utan att handlaren i Singapore är inblandad bara utgör en liten procentandel av exportförsäljningen och att förstainstansrätten i Interpipe-domen (5) uttalade att små volymer direktförsäljning inte kunde ses som ett belägg för att det inte skulle röra sig om en enda ekonomisk enhet. Till slut framförde de att i Canon mot rådet  (6) fastslogs det att det faktum att ett dotterbolag också agerade som distributör av produkter från andra företag inte påverkade undersökningsresultatet rörande en enda ekonomisk enhet.

(33)

Även om domstolen i Matsushita mot rådet uttalade att institutionerna hade rätt att i det fallet konstatera att en tillverkare, tillsammans med ett eller flera distributionsföretag som den kontrollerar, utgör en enda ekonomisk enhet även om tillverkaren själv utför vissa försäljningsfunktioner, leder detta inte nödvändigtvis till slutsatsen att det är en skyldighet att alltid betrakta en tillverkare och dess närstående försäljningsbolag som en enda ekonomisk enhet. Vidare hade tillverkaren i Matsushita mot rådet, till skillnad från den indonesiska exporterande tillverkaren, inte någon egen direktförsäljning. I Interpipe-domen var dessutom det faktum att den exporterande tillverkarens direktförsäljning bara utgjorde en liten procentandel av den totala försäljningsvolymen till EU bara en av flera faktorer som analyserades av förstainstansrätten. Framför allt betonade domstolen det faktum att direktförsäljningen gjordes till de nya medlemsstaterna bara under en övergångsperiod. Tvärtom visar i detta fall den tillgängliga bevisningen att tillverkarens direktförsäljning till vissa tredjeländer inte är tillfällig utan i stället – åtminstone i princip – strukturella, dvs. permanenta. För varje berörd tillverkare utgjorde dessutom denna försäljning en avsevärd procentandel av dess inhemska försäljning. Slutligen, i Canon mot rådet, ingick det i försäljningen från den exporterande tillverkarens dotterbolag på hemmamarknaden andra produkter som såldes under ett annat varunamn, men som ändå alla hade tillverkats av den exporterande tillverkaren. Påståendet avvisas således ännu en gång.

(34)

Ett indonesiskt företag hävdade samtidigt att om kravet på att betraktas som en enda ekonomisk enhet inte godtogs, hade kommissionen fastställt en ”dubbel vinstmarginal” eftersom den från exportpriset till oberoende kunder i unionen hade dragit av både en vinstmarginal för den närstående importören i unionen och en provision för det närstående handelsföretaget i det tredje landet. Dessa två justeringar beaktades emellertid i olika syften och drogs av separat. Såsom förklaras i skäl 28 ovan konstruerades exportpriset för exportförsäljning genom närstående importörer i unionen i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, dvs. på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare. I dessa fall ska en justering göras för den förväntade vinsten i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns. Provisionen till det närstående handelsföretaget i det tredje landet drogs däremot av i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen. Kravet avvisas därför.

(35)

Företaget hävdade vidare att om exportpriset justerades för provisionen till det närstående handelsföretaget i det tredje landet i enlighet med artikel 2.10 i, borde en identisk justering göras av normalvärdet, eftersom detta handelsföretag även skulle samordna den inhemska försäljningen. Det skriftliga avtalet mellan handelsföretaget och tillverkaren i Indonesien omfattar emellertid endast exportförsäljning. Dessutom faktureras inhemsk försäljning av företaget i Indonesien. Kravet avvisas därför.

(36)

När det gäller den justering som gjordes enligt artikel 2.10 i i grundförordningen, anses det lämpligt att använda en rimlig vinstmarginal som är oberoende av den faktiska vinstmarginal som uppstår genom internpriserna, i syfte att undvika eventuella snedvridande verkningar som internpriserna skulle kunna ge upphov till. De faktiska vinstmarginaler för handelsföretagen i det tredje landet som användes i det preliminära skedet ersattes därför med en vinstmarginal på 5 %, som anses vara en rimlig vinstmarginal för de uppgifter som utförs av handelsföretag inom kemikaliesektorn, såsom man gjort i tidigare fall (7).

(37)

En annat indonesiskt företag hävdade att kommissionen hade dragit av dubbla provisionskostnader för försäljning som skett via dess närstående importör i unionen. Företaget hävdade att när exportpriset konstruerades i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för både den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och för provisionskostnader som en direkt försäljningskostnad. Eftersom det i provisionskostnader redan ingår försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, ledde detta till dubbla avdrag för provisionskostnader. Denna begäran godtogs och beräkningen ändrades i enlighet med detta.

(38)

Ett företag upprepade sin begäran om en justering för skillnader i fysiska egenskaper med motiveringen att företaget exporterar den berörda produkten i både flytande och fast form till unionen, medan det endast säljer produkten på hemmamarknaden i fast form och priserna för den flytande formen är lägre än de för den fasta formen av den undersökta produkten (se skäl 39 i förordningen om preliminär tull). För att styrka denna begäran tillhandahöll företaget kopior av två fakturor för försäljningar till andra exportmarknader. Det gick emellertid inte att så pass sent i förfarandet kontrollera dessa underlag, och det gick inte heller att försäkra sig om att den uppvisade skillnaden var tillämplig i alla fall där ovan nämnda skillnader i fysiska egenskaper existerade. Denna begäran avvisas därför.

(39)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en indonesisk exportör att den ränta som tillämpats i förordningen om preliminär tull vid beräkningen av kreditkostnaderna för dess närstående importör i unionen inte var proportionerlig, och föreslog att man i stället borde tillämpa en ränta som grundades på de räntor som Deutsche Bundesbank offentliggjort under undersökningsperioden. Eftersom den ränta som tillämpades i förordningen om preliminär tull vid beräkningen av kreditkostnaderna för detta företag grundades på information som lämnats av andra parter och därför speglar deras särskilda finansiella situation som inte nödvändigtvis är tillämplig på den närstående importören i fråga, godtogs denna begäran och beräkningen ändrades i enlighet med detta.

(40)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på jämförelsen, bekräftas de preliminära resultaten i skälen 37–40 i förordningen om preliminär tull – anpassade i enlighet med vad som anges i skälen 36, 37 och 39 i denna förordning.

(41)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på beräkningen av dumpningsmarginalen, bekräftas slutsatserna i skälen 41 och 42 i förordningen om preliminär tull.

(42)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av nettopriset cif vid unionens gräns, före tull, fastställs till följande:

(43)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en av de malaysiska exporterande tillverkarna att det lönsamhetstest som gjordes i samband med fastställandet om försäljningen kunde ha ansetts skett vid normal handel (se skäl 46 i förordningen om preliminär tull) inte borde ha baserats på den vägda genomsnittliga årliga tillverkningskostnaden utan att man i stället, med tanke på de dagliga fluktuationerna i priserna på den viktigaste råvaran, borde ha använt individuella kostnader för varje inhemsk transaktion. När det gäller denna begäran bör det understrykas att det är kommissionens gängse praxis att använda vägda tillverkningskostnader som ett riktmärke för undersökningen av lönsamheten. Företaget följde detta format i sitt svar på frågeformuläret och det utgjorde grunden för det besök på plats som gjordes för att kontrollera överensstämmelsen mellan de uppgifter som företaget lämnat och företagets räkenskaper. Begäran att använda transaktionsbaserade tillverkningskostnader, vilket skulle innebära ett betydande avsteg från kommissionens normala praxis, togs upp för första gången i de synpunkter som företaget lämnade efter det preliminära meddelandet av uppgifter och motsvarande siffror har därför inte kunnat kontrolleras på plats. Det bör dessutom noteras att de uppgifter om individuella transaktionskostnader som företaget lämnat till stöd för sitt påstående till stor del baseras på uppskattningar och därför inte representerar mer korrekta eller representativa kostnadsberäkningar än de som företaget redan lämnat och som kontrollerats på plats. Slutligen ska det konstateras att strukturen på de nya kostnadsberäkningar som tillhandahållits gör det omöjligt att kontrollera överensstämmelsen med denna del i ledningsrapporter som kontrollerats på plats. Denna begäran avvisas därför.

(44)

Den malaysiska exportör som inte har någon inhemsk försäljning (se skäl 51 i förordningen om preliminär tull) hävdade att de belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst som använts vid beräkningen av normalvärdet inte borde baseras på det vägda genomsnittet av de faktiska belopp som har fastställts för de två andra undersökta exporterande tillverkarna som säljer den likadana produkten på marknaden i Malaysia. Företaget menade att dessa siffror inte är representativa, eftersom företaget använder andra tillverkningsmetoder som inbegriper andra grundläggande råvaror. När det gäller denna begäran bör det erinras om att man vid beräkningen av normalvärdet använde företagets egna tillverkningskostnader. Endast de belopp som rörde försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst baserades på uppgifter som erhållits från de två andra exporterande tillverkarna i Malaysia. När det gäller vinstbeloppet, bestämdes det på det sätt som anges i skäl 45 i denna förordning. Företaget har dessutom inte redogjort för hur den tillverkningsmetod som används skulle ha påverkat försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader. Vidare bör det noteras att endast en begränsad del av företagets tillverkning sker enligt den påstått annorlunda tillverkningsmetoden, och att en betydande del av tillverkningen sker enligt samma produktionsprocess och med användning av samma grundläggande råvaror som är fallet för de två andra malaysiska tillverkarna. Därför dras slutsatsen att företaget inte har kunnat påvisa att de belopp som användes inte var representativa, och kravet avseende detta avvisas.

(45)

Samma malaysiska exportör hävdade vidare att om kommissionen ändå skulle använda uppgifterna från de två andra exporterande tillverkarna för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader, bör dessa uppgifter baseras på de vägda genomsnittliga beloppen som rör de två andra malaysiska exporterande tillverkarnas samlade inhemska transaktioner, och inte bara de som rör de lönsamma transaktionerna. I princip godtogs detta krav. När det gäller försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader, bekräftas det att de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för de två malaysiska exporterande tillverkarnas samlade inhemska transaktioner användes för att konstruera normalvärdet. De siffror som användes för denna beräkning kontrollerades vid besöken på plats i de olika malaysiska företagen. När det gäller fastställandet av vinsten, bör det noteras att det inte var möjligt att fastställa ett vinstbelopp på grundval av de belopp som gällde för de två andra exporterande tillverkarna. En sådan beräkning resulterar förvisso i en sammanlagd förlust. Det gick därför inte att fastställa några vinstuppgifter utifrån detta. Den malaysiska exportörens påstående att ett negativt belopp kan användas som vinstbelopp för att konstruera normalvärdet avvisas därför. Begreppet vinst som sådant antyder med nödvändighet att det rör sig om ett positivt belopp. Man övervägde också om huruvida vinstbeloppet kunde fastställas på grundval av den malaysiska exporterande tillverkarens lönsamma försäljning, men det tillvägagångssättet förkastades eftersom det skulle ha stridit mot WTO:s avgörande i fallet med import av sänglinne av bomull från Indien (8). I enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen måste beräkningen av vinsten därför baseras på någon annan rimlig metod och, i brist på andra tillgängliga uppgifter, ansågs att den långa marknadsräntan i Malaysia var den mest lämpliga för att fastställa vinst, eftersom den inte kommer att överstiga den vinst som normalt fås vid försäljning på hemmamarknaden. Denna metod ansågs vara försiktig, rimlig och den mest lämpliga i den mening som avses i artikel 2.6 c i grundförordningen. Det ska noteras att den vinstmarginal som fastställts på detta sätt inte överstiger den vinst som andra exporterande tillverkare uppnår vid försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden i ursprungslandet.

(46)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på fastställandet av normalvärde, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 44–51 i förordningen om preliminär tull – med den ändring som anges i skäl 45 i denna förordning.

(47)

När det gäller exportförsäljningen till unionen genom närstående importörer i unionen hävdade de två malaysiska exportörerna efter det preliminära meddelandet av uppgifter att den vinstmarginal som hade använts för att konstruera exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen var olämplig. Det ena företaget styrkte detta påstående med lönsamhetssiffror för några av sina icke-närstående handelsföretag i unionen under undersökningsperioden. I detta avseende bör det noteras att dessa siffror inte kan anses representativa, eftersom handelsföretagen har angett att de handlar med en lång rad kemiska produkter, och ett handelsföretag är dessutom en tillverkare. De kan därför inte godtas som ett tillförlitligt riktmärke. Det andra företaget hävdade att dess närstående importör i unionen inte borde behandlas som en distributör utan som en närstående agent och att de justeringar för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som görs när exportpriset konstrueras därför inte borde överstiga den procentuella provision som normalt betalas ut till oberoende agenter som bedriver handel inom sektorn. Företaget tillhandahöll sina avtal med oberoende agenter som ett riktmärke. Argumentet utvecklades ytterligare efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter genom att man hävdade att i fallet med volframelektroder (9) ansågs en närstående importörs vinst som tillförlitlig och godtogs vid konstrueringen av exportpriset. Som svar på detta påstående bör det noteras att det i artikel 2.9 i grundförordningen inte föreskrivs någon olika behandling av närstående importörer som påstås agera som distributörer och importörer som påstås agera som agenter.

Enligt artikel 2.9 ska justeringar göras för alla omkostnader som har tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst. Det ska dessutom noteras att undersökningen visade att det närstående företaget ligger i unionen. Det sköter bland annat beställningarna från kunder och faktureringen av den berörda produkt som tillverkas av sin närstående exportör, samt ansvarar för tullklareringen vid unionens gräns. Det faktum att vissa uppgifter utförs av det närstående företaget före importen innebär inte att exportpriset inte kan rekonstrueras på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden efter nödvändiga justeringar enligt artikel 2.9. De olikheter i fråga om funktion som företaget hävdar föreligger jämfört med andra närstående importörer återspeglas normalt i försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för vilka kommissionen använde de faktiska uppgifterna för företaget. Denna begäran kan därför inte godtas. Det bör vidare noteras att i det tidigare nämnda fallet med volframelektroder var den närstående importören ytterligare involverad i den produkt i nästa led i förädlingskedjan som tillverkades av den närstående gruppen och utförde också annan verksamhet än ett handelsbolag. I en sådan invecklad struktur, ansågs det att de icke-närstående importörernas vinst inte var tillräckligt representativ. Situationen i det fallet är inte jämförbar med situationen när det gäller den malaysiska närstående importören i fråga som bara har försäljningsfunktioner. Trots detta ändras, av de skäl som anges i skäl 29, vinstmarginalen i fråga till 5 %. Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på fastställandet av exportpris, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 52–54 i förordningen om preliminär tull – med den ändring som anges ovan.

(48)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en malaysisk exportör sitt påstående (se även skäl 57 i förordningen om preliminär tull) om att dess närstående importör i unionen i själva verket är tillverkarens exportavdelning och att avdragen därför skulle bli överdrivet stora vid fastställandet av priset fritt fabrik om fullständiga justeringar gjordes för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Företaget hävdade att om detta inte godtogs borde en liknande justering göras vid beräkningen av normalvärdet. Kravet upprepades på nytt i inlagan efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter. Inga nya argument lades emellertid fram som skulle kunna ändra slutsatserna om detta. Det bör särskilt erinras om att fakturorna utställdes av det närstående företaget till kunder i unionen och att betalningarna mottogs av det närstående företaget från kunder i unionen. Det bör vidare noteras att det närstående företagets försäljning inbegrep ett pålägg. Av det närstående företagets räkenskaper framgick det även att normala försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader hade uppstått mellan import och återförsäljning. Det närstående företaget fullgör därför faktiskt de uppgifter som är typiska för en importör. Slutligen bör det noteras att tillverkaren i Malaysia även sålde varor direkt till oberoende kunder i unionen och andra länder. I den senare frågan hänvisade företaget till Interpipe-domen med argument som liknar dem som de indonesiska exporttillverkarna framfört. Av de orsaker som redan angivits i skäl 33 i denna förordning, är omständigheterna i detta fall annorlunda än i Interpipe-domen. Den malaysiska exportörens påstående att företagets oberoende försäljning hade förhandlats fram av dess närstående importör i unionen, som agerade i egenskap av det malaysiska företagets försäljningsavdelning, motsäger dessutom de förklaringar som tillhandahölls under kontrollbesöket då man i stället underströk det japanska moderbolagets roll i detta sammanhang. Ovanstående resultat ledde till slutsatsen att justeringen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst bör bibehållas och att det inte är berättigat med en liknande justering av beräkningen av normalvärdet.

(49)

Samma företag hävdade även att vissa försäljningskostnader för dess närstående importör hade dragits av två gånger när exportpriset rekonstruerades. Beräkningarna kontrollerades och eftersom detta krav ansågs berättigat justerades dessa i enlighet med detta.

(50)

En av de malaysiska exportörerna ansåg att jämförelsen mellan normalvärde och exportpris inte borde baseras på produkttyper som identifieras genom produktkontrollnummer utan på grundval av företagets egna produktkoder. Enligt detta företag kunde de produktkontrollnummer som användes i undersökningen inte tillräckligt detaljerat fånga de särskilda egenskaperna i tillverkningsprocessen och skillnader i kostnaderna och priserna. Till stöd för detta hänvisade företaget till några av sina produkter som tillverkades enligt andra produktionsprocesser och med andra grundläggande råvaror, vilket ledde till högre tillverkningskostnader per enhet. Det bör noteras att denna begäran varken framfördes under det preliminära skedet av undersökningen eller under kontrollbesöket på plats. Att använda företagets egna produktkoder vid beräkningen skulle dessutom inte lösa problemet med olika produktionsmetoder eftersom detta företags produktionskoder även användes för produkter som tillverkades enligt andra produktionsprocesser. Denna begäran avvisas därför.

(51)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på jämförelsen, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 55–58 i förordningen om preliminär tull – med den ändring som anges i skäl 49 i denna förordning.

(52)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter kommenterade en malaysisk tillverkare, som inte hade någon export till unionen och som inte hade gett sig till känna i det preliminära skedet, skäl 60 i förordningen om preliminär tull och hävdade att det faktum att det finns ytterligare en tillverkare av den berörda produkten i Malaysia, som inte exporterar till unionen, inte ändrar slutsatsen avseende nivån på samarbetsviljan i Malaysia, eftersom ingen bevisning har lagts fram för att de undersökta företagen inte stod för all export av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Samma malaysiska exporterande tillverkare kritiserade det faktum att tillverkare som han själv som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden skulle bli föremål för den övriga tullen. Härvidlag bör det noteras att företag som inte har exporterat till unionen under undersökningsperioden inte kan ha en individuell tullsats. Så snart som dessa företag börjar exportera, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att sälja till unionen, kan de ansöka om översyn avseende ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen, vilket kan resultera i en individuell dumpningsmarginal, om de villkor som ställs upp i artikeln är uppfyllda.

(53)

En av de malaysiska tillverkarna hävdade att det cif-värde som använts för att beräkna dumpningsmarginalen, uttryckt i procent, inte borde baseras på det deklarerade tullvärdet utan justeras ned från återförsäljningspriset, netto alla kostnader i unionen efter import. Eftersom cif-priset användes som grund för de tullvärden som deklarerats vid unionens gräns, och inte verkar ha deklarerats inkorrekt, ska emellertid detta samma pris användas som grund för beräkningen av dumpningsmarginalen uttryckt i procent. Företaget hävdade att det finns en tidslucka mellan de berörda leveranserna från Malaysia och den tullklarering som syftar till återförsäljning i unionen. Även om fakturorna för tullklarering utfärdas på ett senare stadium, med priser enligt FIFO-metoden för värdering av innevarande lager, är det emellertid ändå internpriset och inte återförsäljningspriset som ligger till grund för beräkningen av tullvärdet. Denna begäran avvisas därför.

(54)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på beräkningen av dumpningsmarginalen, bekräftas slutsatserna i skälen 59 och 60 i förordningen om preliminär tull.

(55)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av nettopriset cif vid unionens gräns, före tull, fastställs till följande:

(56)

Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull visade det sig nödvändigt att på grund av ett skrivfel göra några smärre korrigeringar av siffrorna över förbrukningen. Detta ledde till mindre ändringar av försäljningsvolymen, unionsindustrins marknadsandel och de berörda ländernas marknadsandel. Dessa ändringar har emellertid ingen större inverkan på utvecklingstendenserna och slutsatserna i fråga om förbrukning, försäljningsvolym, unionsindustrins marknadsandel och de berörda ländernas marknadsandel på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden.

(57)

Såsom anges i skäl 62 i förordningen om preliminär tull konstaterades att den likadana produkten tillverkades av de två klagandena och av mycket små tillverkare i unionen. I enlighet med vad som anges i skälen 11 och 12 i denna förordning omfattades inte tillverkare av fettalkoholer och blandningar av dessa som innehåller grenade isomerer av definitionen av unionsindustrins tillverkning av fettalkoholer och blandningar av dessa. Trots den omständighet som beskrivs i skäl 58 i denna förordning, bekräftas den definition av unionsindustrin som fastställs i skälen 62 och 63 i förordningen om preliminär tull.

(58)

En av de två samarbetsvilliga klagandena övertogs av ett företag som deltar i det aktuella förfarandet i egenskap av användare. Denna klagande intog en neutral hållning efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull.

(59)

Några parter ifrågasatte emellertid nivån på stödet för undersökningen och undersökningens representativitet, och menade att stödet för undersökningen måste vara oförändrat under hela undersökningen.

(60)

En analys av detta visade att den återstående klaganden svarar för mer än 40 % av den sammanlagda unionstillverkningen, dvs. för mer än 25 % av unionstillverkarnas sammanlagda produktion, och att 100 % av unionstillverkarna av fettalkoholer och blandningar av dessa uttryckte sitt stöd för eller motstånd mot klagomålet. De trösklar på 25 % respektive 50 % som föreskrivs i artikel 5.4 i grundförordningen uppfylls därför fullt ut och representativiteten kan bekräftas.

(61)

En del parter hävdade att eftersom båda klagandena hade importerat den berörda produkten under undersökningsperioden, borde de inte anses utgöra en del av unionsindustrin. Det kontrollerades emellertid att den procentandel av den berörda produkten som dessa företag importerade från de berörda länderna inte var betydande jämfört med deras tillverkning av den likadana produkten. Denna import var dessutom i huvudsak av tillfällig natur. Det kan därför bekräftas att dessa företags kärnverksamhet är tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Skälen 62–63 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(62)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på förbrukningen i unionen, bekräftas skälen 64–66 i förordningen om preliminär tull.

(63)

Ett antal parter motsatte sig att man hade gjort en sammantagen bedömning av importen från de tre berörda länderna i förordningen om preliminär tull. De ansåg inte att villkoren för en sammantagen bedömning enligt artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda. De hävdade särskilt att det negativa prisunderskridande som konstaterats för ett av länderna uteslöt en sammantagen bedömning. Parterna ansåg dessutom att utvecklingstendenserna när det gäller importvolymerna från de tre exporterande länderna skilde sig åt under skadeundersökningsperioden och att även tillgången till råvaror och det slags råvaror som användes i de tre exporterande länderna skilde sig åt. Slutligen nämndes att exportförsäljningen från ett av de berörda länderna gick via närstående företag. Parterna ansåg därför att det förelåg olika konkurrensvillkor på unionsmarknaden mellan de berörda länderna. I artikel 3.4 i grundförordningen fastställs att om en antidumpningsundersökning samtidigt inbegriper import av en produkt från mer än ett land, ska verkan av denna import slås samman endast om det fastställs att a) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9.3 i den förordningen och omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar, och att b) en sammantagen bedömning av importens verkningar är lämplig med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den likadana unionsprodukten.

(64)

Följaktligen bekräftas skälen 67–70 i förordningen om preliminär tull.

(65)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på volym, pris och marknadsandel för den dumpade importen från de berörda länderna, bekräftas skälen 71–73 i förordningen om preliminär tull.

(66)

Några parter hävdade att det föreligger skillnader i råvarupriser mellan fettalkoholer och blandningar av dessa som tillverkas från naturliga oljor och fetter och syntetiska källor som till exempel rå- eller mineralolja, och att man borde ha infört ett ytterligare produktkontrollnummer som ett kriterium för att beakta de skillnader i tillverkningskostnader som uppstår genom olika tillverkningsprocesser. Produktkontrollnummer fastställs emellertid utifrån de enskilda egenskaperna för varje underkategori av artiklar som omfattas av definitionen av den berörda produkten, och inte utifrån priset på respektive artikel. Det konstaterades dessutom att det inte föreligger någon betydande skillnad i fråga om de grundläggande egenskaperna för fettalkoholer och blandningar av dessa som tillverkas från naturliga oljor och fetter och fettalkoholer och blandningar av dessa som tillverkas från råolja eller mineralolja, samt att skillnaden i tillverkningskostnader inte motiverar olika produktkontrollnummer. Detta påstående avvisas därför.

(67)

Vissa parter hävdade att de kostnader efter import, som ligger på cirka 3 % av importpriset, som använts för att fastställa graden av de berörda ländernas prisunderskridande var oklara och inte verkade särskilt lämpliga i detta fall. De uppgifter som kontrollerades under undersökningen visade emellertid att importerande parter, t.ex. importörer och användare, var tvungna att betala sådana kostnader efter import för att den berörda produkten skulle kunna släppas fri för omsättning på unionsmarknaden. Dessutom lämnade parterna inte någon bevisning för att kostnaderna efter import inte hade fastställts på ett korrekt sätt i detta fall. Detta påstående avvisas därför och den metod som använts för att beräkna prisunderskridandet enligt vad som anges i skälen 74 och 75 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(68)

Trots det ägarbyte som nämns i skäl 58 ansågs att de uppgifter som tillhandahållits av och kontrollerats på plats hos den klagande som drog sig tillbaka, inte automatiskt borde undantas från skadeanalysen, eftersom dess tillverkning även fortsättningsvis utgör en del av unionstillverkningen.

(69)

En del parter hävdade att vissa av de uppgifter som lämnats av unionsindustrin, bland annat beträffande deras inköp av den berörda produkten med ursprung i Indien, Malaysia och Indonesien, borde undantas från skadeanalysen och beräkningen av skademarginalen eftersom en eventuell påstådd skada som rör dessa inköp skulle vara självförvållad. Såsom anges i skäl 63 i förordningen om preliminär tull berodde dessa inköp emellertid i huvudsak på en tillfällig stängning av en tillverkares produktionsanläggning. Dessa köp var dessutom inte betydande i förhållande till klagandenas totala tillverkning. Det fanns därför inga tvingande skäl att utesluta denna tillverkares inköp från skadeanalysen eller från beräkningen av nivån för undanröjande av skada.

(70)

De inledande anmärkningarna i skäl 76 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(71)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på unionsindustrins tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning och marknadsandel, bekräftas skälen 77–81 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull visade det sig att det på grund av ett skrivfel var nödvändigt att korrigera unionsindustrins genomsnittliga priser per enhet. I tabellen nedan visas den korrigerade utvecklingen av unionsindustrins enhetspriser under skadeundersökningsperioden.

(73)

I motsats till vad som anges i skäl 84 i förordningen om preliminär tull minskade unionsindustrins priser med 4 % under skadeundersökningsperioden. Priserna minskade betydligt från 2008 till 2009 och ytterligare under undersökningsperioden. Under denna period minskade försäljningspriset med 22 %. Ovanstående korrigeringar påverkar emellertid inte slutsatsen om unionsindustrins ekonomiska situation, och eftersom det inte inkommit några synpunkter på unionsindustrins genomsnittliga priser per enhet, bekräftas därför skälen 82 och 83 i förordningen om preliminär tull.

(74)

Några parter hävdade att unionsindustrin inte kunde ha lidit skada eftersom de företag som utgör en del av unionsindustrin är vertikalt integrerade och importerade den berörda produkten från tredjeländer. De kunde följaktligen använda den importerade produkten för sin tillverkning i senare led och sälja sin egen produktion som inte är lönsam.

(75)

Det bör noteras att vid vissa antidumpningsundersökningar har i dessa fall tillverkare, exempelvis ståltillverkare och tillverkare av kemiska produkter som omfattas av definitionen av unionsindustrin, verksamhet i senare led och en andel av deras tillverkning av den berörda produkten är avsedd för företagsintern användning. Under sådana förhållanden undersöks emellertid endast den eventuella förekomsten av väsentlig skada som unionsindustrin vållats i fråga om tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten. I detta fall har väsentlig skada konstaterats i fråga om den verksamhet som avser den berörda produkten (se skälen 77–93 i förordningen om preliminär tull). Parterna har inte lämnat någon bevisning som visar att slutsatserna i dessa skäl inte är riktiga och att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under undersökningsperioden. Påståendet avvisas därför.

(76)

Några parter hävdade att klagandenas stängning av viss produktionskapacitet gav en missvisande bild av den påstådda skada de lidit. De hävdade att det fanns andra tillverkare i unionen som bidrog till unionens kapacitet och att unionsindustrins kapacitet ökade genom investeringar i ny kapacitet. Detta tyder knappast på en industri som lidit skada. Andra parter hävdade att de minskade investeringarna inte var ett tecken på skada, utan på att tillverkningen flyttats utanför unionen.

(77)

I skäl 78 i förordningen om preliminär tull anges att undersökningen visade att unionsindustrins produktionskapacitet ökade med 9 % 2008, men att den sedan minskade med 10 % under undersökningsperioden. Detta berodde på vissa beslut som fattades för att möta konkurrensen från de berörda länderna, och även den efterföljande tillfälliga stängningen berodde på trycket från den dumpade importen. När det gäller investeringar fastställdes i skäl 89 i förordningen om preliminär tull att unionsindustrins investeringar i unionen minskade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Detta är en av flera skadefaktorer som ledde till den slutsats som anges i skälen 92 och 93 förordningen om preliminär tull att unionsindustrin lidit väsentlig skada under undersökningsperioden.

(78)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på lager, sysselsättning, löner, produktivitet, lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, tillväxt och den faktiska dumpningsmarginalens storlek, bekräftas därför skälen 85–91 i förordningen om preliminär tull.

(79)

Några parter hävdade att det inte fanns några bevis för att unionsindustrin lidit väsentlig skada och att det faktum att en av de två ursprungliga klagandena hade dragit tillbaka sitt stöd för undersökningen visade att denna tillverkare inte lidit någon skada. Man ansåg vidare att skadeindikatorerna för den andra återstående klagande tillverkaren inte visade på en skadebild.

(80)

Det bör noteras att företaget i fråga inte motsatte sig undersökningen utan intog en neutral hållning. Undersökningen visade inte att den ekonomiska situationen för den ena av klagandena skilde sig från den för den andra. Det ansågs därför lämpligt att behålla båda unionstillverkarna som en del av unionsindustrin (se skäl 57).

(81)

Man hävdade att priserna hade ökat kraftig under perioden efter undersökningsperioden, och att denna prisutveckling under den perioden omedelbart kommer att förvandlas till vinst för klagandena som själva rapporterat bättre resultat i sina offentliga uttalanden för perioden 2010–2011.

(82)

Några parter vidhöll att unionsindustrins situation hade förbättrats väsentligt under perioden efter undersökningsperioden, och påpekade att några företag planerade att bygga nya anläggningar i unionen. Man hävdade även att mot bakgrund av den senaste ökningen av importpriserna skulle åtgärderna kunna upphävas eller införas i form av ett minimiimportpris.

(83)

Händelseutvecklingen efter undersökningsperioden ska normalt inte beaktas vid antidumpningsundersökningar. Det lades dessutom inte fram någon bevisning som tyder på att den nämnda händelseutvecklingen efter undersökningsperioden är uppenbar, obestridd och varaktig. När det gäller ett eventuellt upphävande av de slutgiltiga åtgärderna bör detta ses mot bakgrund av en varaktig utveckling efter undersökningsperioden.

(84)

När det gäller införandet av ett minimiimportpris anses det att omständigheterna inte motiverar införandet av ett minimiimportpris (se skälen 123–126). Alla ovanstående invändningar avvisas därför.

(85)

Undersökningen bekräftade att de flesta av de skadeindikatorer som rör unionsindustrin uppvisade en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. På grundval av ovanstående bekräftas därför den slutsats som dras i skälen 92 och 93 i förordningen om preliminär tull att unionsindustrin lidit väsentlig skada under undersökningsperioden.

(86)

En part hävdade att analysen i skäl 108 i förordningen om preliminär tull är bristfällig, eftersom den tycks fastställa ett samband mellan en överlag successivt minskad förbrukning och en ökning av importen, medan denna part anser att importen från de berörda länderna utvecklades i linje med förbrukningen.

(87)

Det bör klargöras att i enlighet med vad som anges i skälen 64–66 i förordningen om preliminär tull, ökade faktiskt förbrukningen överlag med 2 % under skadeundersökningsperioden. Detta föranleder emellertid ingen annan bedömning än att volymen och marknadsandelen för den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna överlag ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden (se skäl 96 i förordningen om preliminär tull), medan marknadens storlek i stort sett förblev oförändrad och unionsindustrins förlorade en betydande marknadsandel, särskilt mellan 2009 och undersökningsperioden.

(88)

Några parter hävdade att utvecklingen av importen från de berörda länderna inte har något samband med unionsindustrins försämrade ekonomiska situation, särskilt inte i fråga om försäljningsvolym, försäljningsvärde och lönsamhet. De hävdar att unionsindustrins lönsamhet förbättrades när importen ökade under 2008, och sedan föll kraftigt samtidigt som importen förblev oförändrad.

(89)

I strid med ovan nämnda påstående visade undersökningen på en övergripande korrelation mellan den dumpade lågprisimporten och den skada som unionsindustrin lidit under hela skadeundersökningsperioden (se skälen 95–98 i förordningen om preliminär tull). Undersökningen visade dessutom att unionsindustrin inte hade möjlighet att återhämta sig under skadeundersökningsperioden till följd av den ökade förekomsten av dumpad lågprisimport på unionsmarknaden. Påståendet bör därför avvisas.

(90)

Vidare hävdades att det förelåg skillnader i fråga om utvecklingen av importen för de typer av alkohol som framställdes av vissa exporterande tillverkare och att man därför borde göra en separat skadeanalys för dessa typer av alkohol. De olika typer som ingår i produktomfattningen har emellertid samma grundläggande egenskaper. Undersökningen visade inte på några betydande skillnader mellan fettalkoholer och blandningar av dessa beroende på att de tillverkats av olika råvaror. Det finns därför ingen anledning i detta fall att göra en separat analys av utvecklingen för de olika typerna av alkohol.

(91)

Det hävdades också att skadan inte kunde tillskrivas importen från Indien, eftersom den indiska importen inte ökade under skadeundersökningsperioden, särskilt när inköp som gjorts av klagandena inte beaktas. Det konstaterades emellertid att importen från Indien gjordes till dumpade priser på unionsmarknaden och att skademarginalen låg betydligt över miniminivån på 2 %. Dessutom uppfylldes villkoren för en sammantagen bedömning för de berörda länderna (se skälen 63–65). Påståendet bör därför avvisas.

(92)

Det hävdades också att skadan inte kunde tillskrivas de företag som uppvisade en negativ individuell prisunderskridandemarginal och därför inte heller importen från Indonesien som helhet.

(93)

Såsom förklaras i skälen 63–65 var alla villkor för en sammantagen bedömning av den berörda importen uppfyllda. Verkningarna av den dumpade lågprisimporten med ursprung i de berörda länderna på unionsindustrin bedömdes följaktligen sammantaget vid analys av skada och orsakssamband. Dessutom utesluter inte avsaknaden av prisunderskridande förekomsten av väsentlig skada för unionsindustrin. Faktum är, vilket förklaras i skälen 124–127 i förordningen om preliminär tull, att man konstaterade att unionsindustrins priser inte var tillräckliga för att täcka alla tillverkningskostnader och uppnå en vinstmarginal som den rimligen skulle kunna uppnå om det inte hade förekommit någon dumpad import under undersökningsperioden. Påståendet avvisas därför.

(94)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på verkningar av den dumpade importen, bekräftas skälen 95–98 i förordningen om preliminär tull.

(95)

Flera parter har hävdat att den verkliga orsaken till den skada som unionsindustrin lidit borde tillskrivas den ekonomiska krisen, eftersom den mest betydande skadan för denna industri inträffade när importen från de berörda länderna stabiliserades. Det nämndes även att unionsindustrins försämrade lönsamhet motsvarade den som noterats för andra företag inom kemikaliesektorn.

(96)

Den ekonomiska krisen inverkade på unionsindustrins resultat. Utvecklingen av sådana skadefaktorer som kapacitetsutnyttjande och försäljningsvolym visar att unionsindustrins situation försämrades till följd av krisen för att sedan förbättras något i samband med återhämtningen på marknaden. Undersökningen visade emellertid att trots denna förbättring var det inte möjligt för unionsindustrin att återhämta sig, och dess ekonomiska situation var långt ifrån den i början av skadeundersökningsperioden. Dessutom, vilket konstateras i skäl 89, noterades den största ökningen av den dumpade importen från de berörda länderna och den skarpaste nedgången i unionsindustrins försäljningsvolym 2008, dvs. alldeles före den ekonomiska krisen. Efter 2008 återhämtade sig inte unionsindustrin medan den dumpade importen fortsatt var mycket omfattande på unionsmarknaden. Det står därför klart att den dumpade importen, oavsett andra faktorer, kraftigt bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden. Påståendet avvisas därför.

(97)

Flera parter hävdade att den verkliga orsaken till den påstådda skadan för unionsindustrin berodde på importen från andra tredjeländer, den minskade efterfrågan, de ökade råvarupriserna och bristen på en passande tillgång till dessa råvaror, felaktiga strategiska beslut från unionsindustrins sida, konkurrenstrycket på deras marknad i senare led, den minskade tillverkningen av den berörda produkten avsedd för företagsintern användning, den allmänna ändringen av marknadsförhållandena och konkurrensläget på unionsmarknaden.

(98)

Det bör nämnas att ovan nämnda parter inte kunde styrka sina påståenden och visa att det fanns andra faktorer än den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna som bröt orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen.

(99)

En del parter hävdade att kommissionen inte hade analyserat de eventuella verkningar som försäljningen av grenade fettalkoholer och blandningar av dessa hade på unionsindustrins försäljning av den berörda produkten och på unionsindustrins ekonomiska situation. Undersökningen var inriktad på den produkt som definieras i skälen 8–12 och inga parter tillhandahöll tillförlitliga uppgifter som skulle ha möjliggjort en bedömning av de eventuella negativa verkningar som grenade fettalkoholer och blandningar av dessa hade på unionsindustrins ekonomiska situation. Invändningen avvisas därför.

(100)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på verkningar av andra faktorer, bekräftas skälen 99–106 i förordningen om preliminär tull.

(101)

Undersökningen visade inte att det fanns andra faktorer än den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna som bröt orsakssambandet mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen.

(102)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på slutsatsen om orsakssamband, bekräftas skälen 107–110 i förordningen om preliminär tull.

(103)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på unionsindustrins intresse, bekräftas skälen 112 och 113 i förordningen om preliminär tull.

(104)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på importörers intresse, bekräftas skälen 115 och 116 i förordningen om preliminär tull.

(105)

Det erinras om att för att bedöma den eventuella inverkan av antidumpningsåtgärder på användarna i unionen inriktades undersökningen i huvudsak på en sammanläggning av uppgifter som lämnades av fem stora användarföretag som besöktes i det preliminära skedet.

(106)

På grundval av detta fastställdes preliminärt att den berörda produktens andel av dessa företags totala tillverkningskostnader var avsevärd och låg på mellan 10 % och 20 %, beroende på slutprodukten. De tillgängliga uppgifterna kontrollerades emellertid en gång till och enligt nya beräkningar samt korrigeringar av vissa siffror, konstaterades att denna andel låg på mellan 15 % och 25 %. Även den genomsnittliga vinstmarginalen för den verksamhet i vilken man använder den berörda produkten, som hade fastställts till cirka 6 % för denna grupp av fem besökta företag, ändrades. De nya beräkningarna ger en högre genomsnittlig vinstmarginal på cirka 7,5 %. Slutligen korrigerades även siffran för den genomsnittliga andel av verksamhet i vilken man använder den berörda produkten i förhållande till den totala verksamheten. Denna hade preliminärt fastställts till 22 %, men ändrades efter nya beräkningar till 25 %.

(107)

Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull reagerade ett antal användare och lämnade synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. De ifrågasatte urvalet av de fem användarföretag som nämns i skäl 118 i förordningen om preliminär tull, och hävdade att de uppgifter som använts för att bedöma den eventuella inverkan av åtgärderna på användarindustrin inte medgav insyn, inte grundades på representativa parter samt grundades på ett lågt antal parter. Man hävdade att analysen borde ha beaktat de uppgifter som tillhandahållits av alla samarbetsvilliga användare i undersökningen.

(108)

Såsom nämns i skälen 117 och 118 i förordningen om preliminär tull svarade de 21 samarbetsvilliga företagen tillsammans för cirka 25 % av unionens totala inköp av den berörda produkten under undersökningsperioden, medan de fem företag som användes för att bedöma användarnas intresse svarade för cirka 18 % av dessa inköp och 72 % av de samarbetsvilliga användarnas inköp av den berörda produkten. Förutom att dessa fem användare var representativa i fråga om inköpsvolym, representerade de dessutom i mycket hög grad användarindustrins olika verksamhetssektorer. De fem besökta företagen utgör i själva verket en heterogen grupp som inte bara omfattar de tillverkare som först använder produkterna, dvs. tillverkarna av tensider, utan även användarna av tensider och användare i ännu senare led.

(109)

Trots detta gjordes en bredare analys där man beaktade samtliga uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga användarna. Bland annat gjordes en särskild bedömning av hur antidumpningstullar eventuellt skulle kunna påverka tillverkarna av tensider som en separat grupp, eftersom denna grupp potentiellt skulle kunna påverkas mest av införandet av åtgärder. Ytterligare en separat analys har gjorts för en andra grupp av användare, bestående av alla andra samarbetsvilliga användarföretag i undersökningen.

(110)

Man genomförde en simulering där man först bedömde den eventuella inverkan som en genomsnittlig tull på 5 % för import av fettalkoholer och blandningar av dessa hade på alla samarbetsvilliga användare, och därefter på de två separata grupperna. Resultatet av simuleringen visade att den slutliga inverkan av denna genomsnittliga tull på den totala tillverkningskostnaden för verksamheter där den berörda produkten används skulle bli cirka 0,09 % för alla användare, medan inverkan av samma tull på produkten i senare led i vilka den berörda produkten används, skulle bli cirka 0,05 % för tensidergruppen och cirka 0,29 % för den andra gruppen av företag.

(111)

Analysen visade även att tillverkarna av tensider erhöll lägre vinstmarginaler inom de sektorer där den undersökta produkten används. Denna grupp importerade emellertid från de berörda länderna endast cirka 2,6 % av deras totala inköp av den undersökta produkten under undersökningsperioden. Dessutom står den verksamhet vid vilken man använder fettalkoholer och blandningar av dessa endast för 24 % av deras totala omsättning. Även med en genomsnittlig dumpningstull på 5 % är den slutliga inverkan på tillverkningskostnaden för produkter som innehåller den undersökta produkten mycket begränsad och till och med försumbar i förhållande till deras totala lönsamhet.

(112)

Några tillverkare av tensider hävdade trots detta att antidumpningstullar kommer att hindra dem från att fritt köpa sina råvaror, vilket därmed skapar en snedvridning inom deras marknadssegment.

(113)

Såsom anges i skäl 120 i förordningen om preliminär tull skapar nivån på antidumpningstullarna och den eventuella inverkan på användarindustrin och marknaden i senare led, inga allvarliga hinder för import av den berörda produkten. Undersökningen bekräftade att de slutgiltiga antidumpningstullarna inte kunde skapa en snedvridning på marknaden i senare led. Det borde inte heller vara svårt för tillverkare av tensider att överföra denna relativt låga kostnadsökning på slutpriset för sina produkter. Påståendet att antidumpningstullarna skulle skapa snedvridningar på marknaden i senare led avvisas därför.

(114)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter påstod en del användare att unionstillverkarna hade vägrat leverera varor till dem och att det fanns få andra leveransalternativ. Såsom anges i skäl 120 i förordningen om preliminär tull bör emellertid den relativt låga nivån på de föreslagna åtgärderna inte utesluta möjligheten att importera den berörda produkten. Vidare hade inte unionstillverkarna full kapacitet i sin tillverkning under skadeundersökningsperioden. Det är dessutom också möjligt att importera från de övriga tredjeländer som inte är föremål för åtgärder och uppgifter från Eurostat för import av fettalkoholer och blandningar av dessa från resten av världen efter undersökningsperioden visar att denna import ökar, vilket tyder på att den påstådda risken för leveransbrist är ogrundad. Detta påstående avvisas därför.

(115)

En del användarorganisationer som inte gav sig inte till känna inom tidsfristen i punkt 5.3 i tillkännagivandet hävdade att deras synpunkter, särskilt när det gäller de eventuella verkningarna för små och medelstora företag och för specifika sektorer, inte hade återspeglats i bedömningen av unionens intresse. Det bör emellertid noteras att alla kommentarer från dessa organisationer har beaktats i denna undersökning. Vidare har vid bedömningen av unionens intresse hänsyn tagits till alla upplysningar som lämnats av de samarbetsvilliga användarna (se skäl 109). Detta påstående avvisas därför.

(116)

Flera parter hävdade att varaktigheten för åtgärderna, om de införs, borde begränsas till en period på högst två år. Enligt grundförordningen ska en slutgiltig antidumpningsåtgärd normalt sett införas för en period om fem år. Eftersom ingen av parterna kunde visa att en period om två år skulle vara tillräckligt för att motverka den skadevållande dumpningen såsom krävs enligt artikel 11.1 i grundförordningen, verkar det inte finnas någon giltig grund för att göra avsteg från den gängse varaktigheten för åtgärderna. Detta påstående avvisas därför.

(117)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på användarnas intresse, bekräftas att införandet av slutgiltiga åtgärder på import av den berörda produkten inte skulle strida mot unionens intresse, och skälen 117–121 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(118)

På grundval av ovanstående bekräftas slutsatsen i skäl 122 i förordningen om preliminär tull, och det finns inte några tvingande skäl som talar emot införandet av slutgiltiga antidumpningstullar mot importen av fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i de berörda länderna.

(119)

Det erinras om att den vinstmarginal som användes för att beräkna vinstmålet i det preliminära skedet uppgick till 7,7 %. Klagandena har hävdat att 15 % skulle vara ett lämpligare vinstmål. I detta avseende bör det noteras att de inte har lämnat någon kontrollerbar bevisning som underbygger påståendet om att vinstmålet var för lågt. Därför föreslås att det preliminära vinstmålet på 7,7 %, som grundas på den vinstmarginal som en av klagandena hade uppnått för hela sin alkoholverksamhet under sitt sista lönsamma år före den kraftiga ökningen av den dumpade lågprisimporten, ska bekräftas.

(120)

Vissa parter hävdade att ett vinstmål på 7,7 % inte var realistiskt och var för högt. De förslog att man skulle använda en lägre vinstmarginal på mellan 3 % och 5 % för att fastställa nivån för undanröjande av skada. De underbyggde emellertid inte denna begäran med någon bevisning som visade att den vinstmarginal man föreslog var den som unionsindustrin skulle kunna uppnå om det inte hade förekommit någon dumpad import på unionsmarknaden, och godtogs därför inte.

(121)

Vissa parter har dessutom hävdat att kommissionen felaktigt fastställde nivån för undanröjande av skada på grundval av målprisunderskridandemarginalen, när den borde ha använt prisunderskridandemarginalen. Inom ramen för denna undersökning ansågs det inte lämpligt att använda prisunderskridandemarginalen för att fastställa nivån för undanröjande av skada för unionsindustrin, eftersom den inte skulle återspegla den prisnivå som skulle ha kunnat uppnås om det inte hade förekommit någon dumpad import på unionsmarknaden. Argumentet avvisades därför.

(122)

På grundval av detta kan den preliminära skademarginal, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, som anges i skäl 127 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(123)

Såsom anges i skälen 79–84 hävdade en del parter bland annat att de nuvarande åtgärderna borde upphävas eftersom händelserna efter undersökningsperioden rörande prisökningarna på den berörda produkten på unionsmarknaden var uppenbara, obestridda och av varaktig karaktär. De hävdade också att eventuella slutgiltiga åtgärder inte borde få formen av en värdetull, utan snarare borde få formen av ett mimimiimportpris.

(124)

Det anses emellertid att i detta särskilda fall är omständigheterna inte sådana att införandet av ett mimimiimportpris är motiverat. Denna form av åtgärd skulle lätt kunna kringgås med tanke på den berörda produktens karaktär och de berörda exportörernas komplexa företagsstrukturer.

(125)

Det medges emellertid att det finns en viss priskänslighet på marknaden för produkten i fråga och det vore därför rimligt att minska verkningarna av de slutgiltiga åtgärderna för unionsanvändarna för den händelse att det skulle bli betydande prisökningar på den berörda produkten. Det anses därför lämpligt att ändra formen för de slutgiltiga åtgärderna från värdetullar till specifika tullar.

(126)

Denna form av åtgärder förväntas i viss utsträckning begränsa de eventuella negativa verkningarna av åtgärderna för användarna för den händelse att priserna skulle öka kraftigt och snabbt. Om priserna å andra sidan skulle minska, skulle de specifika tullarna ändå ge tillräckligt skydd åt unionstillverkarna. De specifika tullarna grundas på de samarbetsvilliga företagens cif-värden vid export till unionen under undersökningsperioden, omräknat till euro på grundval av månatliga växelkurser, multiplicerade med den lägre av dumpnings- och skademarginalerna i enlighet med regeln om lägsta tull.

(127)

Två exporterande tillverkare hävdade härvidlag att en årlig genomsnittlig växelkurs borde användas i stället för den månatliga. Det bör dock noteras att enligt gängse praxis sker alla valutaomräkningar i antidumpningsundersökningar på grundval av månatliga växelkurser. Så var fallet även i denna undersökning. Detta krav avvisades således.

(128)

Klaganden hävdade att när man fastställde de specifika tullarna borde man använt de gällande priserna på fettalkoholer och blandningar av dessa och inte cif-värdena under undersökningsperioden. Det bör noteras att de specifika tullarna fastställs på grundval av beräkningen av dumpning och skada under undersökningsperioden. Det har inte lämnats några underbyggda argument för att basera beräkningarna av de specifika tullarna i detta fall på en period efter undersökningsperioden. Detta påstående har därför avvisats.

(129)

Efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna gav sig en potentiell exporterande tillverkare till känna och hävdade att tullsatsen för övriga företag borde fastställas till nivån motsvarande den högsta tull som fastställts och inte den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för Indonesien. Tullsatsen för övriga företag fastställs emellertid till den övriga dumpningsmarginalen eller den övriga skademarginalen genom tillämpning av regeln om lägsta tull. Påståendet avvisades därför.

(130)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import av den berörda produkten och att dessa, i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(131)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningstullar. De gavs även möjlighet att inom en viss tid efter detta meddelande av uppgifter inkomma med synpunkter. Parternas skriftliga synpunkter togs i beaktande, och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa.

(132)

Följande slutgiltiga antidumpningstullar föreslås:

(133)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen gäller endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte särskilt nämns med namn och adress i denna förordning, inbegripet enheter som är närstående de särskilt nämnda företagen, kan inte utnyttja dessa satser utan bör i stället omfattas av den tullsats som gäller för ”Alla övriga företag”.

(134)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (10) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hör ihop med t.ex. denna namnändring eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer den här förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella antidumpningstullsatser.

(135)

En indisk och en malaysisk exporterande tillverkare gjorde prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Båda åtagandena innehöll ett stort antal produktgrupper (som avgjordes av den kemiska specifikationen), och varje grupp omfattades av olika minimiimportpriser, med prisskillnader mellan grupperna på upp till 25 % för den malaysiska exportören och på upp till 100 % för den indiska exportören. Priserna varierade dessutom med upp till 20 % inom grupperna, vilket innebär en mycket stor risk för korsvis kompensation. Det noteras också att den indiska exportörens åtagande inte tog upp prisvariationerna på den berörda produkten. Ytterligare risker för korsvis kompensation konstaterades hos den malaysiska exportören och dess närstående importör i unionen, som inte bara hade den malaysiska exportören som leveranskälla för den berörda produkten utan också andra leverantörer. Slutligen skulle det vara svårt för tullen att avgöra den kemiska specifikationen på den berörda produkten utan individuell analys, och övervakningen skulle på så sätt bli mycket betungande, för att inte säga praktiskt ogenomförbar. Åtagandena avvisades därför. Om marknadsförhållandena påtagligt skulle ändras efter införandet av de slutgiltiga åtgärderna, får kommissionen på eget initiativ se över formen på de gällande åtgärderna för att bedöma om åtgärderna har lett till förväntat resultat när det gäller att undanröja skadan och huruvida en ändring av formen för åtgärderna är motiverad.

(136)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som unionsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull bör tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs genom denna förordning. Om de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna, bör de belopp frisläppas för vilka det preliminärt ställts säkerhet utöver beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullarna.