(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att i enlighet med artikel 87 i fördraget förklara att stöd till små och medelstora företag på vissa villkor är förenliga med den gemensamma marknaden och undantagna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (2) skall inte tillämpas på verksamhet som hör samman med produktion, bearbetning eller saluföring av de produkter som finns upptagna i bilaga I till fördraget.

(3)

Kommissionen har i ett stort antal beslut tillämpat artiklarna 87 och 88 i fördraget på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter och har också redogjort för sin politik på området, senast i gemenskapens riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (3) (”fiskeriktlinjerna”). För att säkerställa effektiv kontroll och förenklad administration utan att kommissionens kontroll försvagas bör kommissionen, mot bakgrund av sin stora erfarenhet av att tillämpa dessa artiklar på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter, göra bruk av sina befogenheter enligt förordning (EG) nr 994/98 även på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter, i den mån artikel 89 i fördraget har förklarats tillämplig på sådana produkter.

(4)

Förenligheten av statligt stöd inom fiskerisektorn bedöms av kommissionen på grundval av målen för såväl konkurrenspolitiken som den gemensamma fiskeripolitiken.

(5)

Den här förordningen bör omfatta stöd inom fiskesektorn som rutinmässigt har godkänts av kommissionen under många år. Sådant stöd kräver ingen bedömning av kommissionen från fall till fall av förenligheten med den gemensamma marknaden förutsatt att det är förenligt med de villkor som fastställs för strukturfonderna i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (4) och med vissa andra villkor.

(6)

Den här förordningen bör därför omfatta följande typer av stöd: stöd för marknadsföring och/eller reklam för fiskeriprodukter, stöd till producentgrupper, stöd för skydd för och utveckling av vattenbruksresurser, stöd för innovativa åtgärder och tekniskt stöd, stöd för fiskehamnsfaciliteter, stöd för skrotning av fiskefartyg, stöd för vissa socioekonomiska åtgärder, stöd för investeringar i beredning och saluföring av fiskeriprodukter och stöd för investeringar i vattenbruk och inlandsfiske.

(7)

Av rättssäkerhetsskäl är skattebefrielser för hela fiskerisektorn som medlemsstaterna inför enligt artikel 15 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (5), eller enligt artikel 14 och artikel 15.1 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (6), i den mån som skattebefrielserna utgör statligt stöd, förenliga med den gemensamma marknaden och undantagna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget. Skattebefrielse som medlemsstaterna är skyldiga att införa enligt dessa föreskrifter utgör inte statligt stöd.

(8)

Den här förordningen bör inte påverka medlemsstaternas möjligheter att anmäla stöd till små och medelstora företag verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter. Sådana anmälningar kommer att bedömas av kommissionen på grundval av fiskeriktlinjerna och mot bakgrund av den här förordningen.

(9)

För stöd som medlemsstaterna avser att bevilja inom fiskerisektorn men utanför tillämpningsområdet för den här förordningen eller för andra förordningar som antas enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 994/98 bör anmälningsskyldigheten enligt kraven i artikel 88.3 i fördraget fortsätta att gälla. Sådant stöd kommer att bedömas mot bakgrund av fiskeriktlinjerna. Detta gäller särskilt för stöd för förnyelse av flottan och för utrustning eller modernisering av fiskefartyg, stöd till ekonomisk ersättning för tillfälligt upphörande av fiskeriverksamhet, stöd till definitiv överföring av fiskefartyg till ett tredjeland, inkomststöd och verksamhetsstöd och stöd för att avhjälpa skador som orsakas av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.

(10)

Genom denna förordning bör undantag medges för alla stöd som uppfyller förordningens samtliga krav, och för alla stödordningar, förutsatt att varje stöd som kan beviljas inom ramen för dessa ordningar uppfyller samtliga tillämpliga krav enligt förordningen. Stödordningar och individuella stöd vid sidan av stödordningar bör innehålla en uttrycklig hänvisning till den här förordningen.

(11)

För att vara förenliga med gemenskapsfinansierade stödåtgärder bör taken för stöd som omfattas av den här förordningen vara desamma som de som fastställs för samma slags stöd i förordning (EG) nr 2792/1999.

(12)

Det är viktigt att stöd inte beviljas i situationer när det inte är förenligt med gemenskapslagstiftningen och i synnerhet med den gemensamma fiskeripolitikens regler. En medlemsstat får således bevilja ett stöd inom fiskerisektorn endast om de finansierade åtgärderna och dessas följder är förenliga med gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna bör därför, innan stöd beviljas, förvissa sig om att mottagarna av statligt stöd följer reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken.

(13)

I enlighet med kommissionens fasta praxis och för att säkerställa att stödet är proportionellt och begränsas till det belopp som är nödvändigt, bör tröskelvärdena uttryckas som stödnivåer i förhållande till stödberättigande kostnader snarare än som maximala stödbelopp.

(14)

Med hänsyn till behovet att uppnå balans mellan minsta möjliga snedvridning av konkurrensen inom den understödda sektorn och den här förordningens mål bör enskilda stöd som överskrider ett fastställt högsta belopp inte medges undantag genom denna förordning, oavsett om de omfattas av en stödordning som har beviljats undantag genom denna förordning eller inte.

(15)

För att eliminera olikheter som kan medföra snedvridningar av konkurrensen och för att underlätta samordningen mellan olika initiativ inom gemenskapen och på nationell nivå som rör små och medelstora företag, bör definitionen av små och medelstora företag i den här förordningen vara densamma som den som fastställs i förordning (EG) nr 70/2001.

(16)

För att fastställa huruvida stöd som omfattas av denna förordning är förenliga med den gemensamma marknaden, är det nödvändigt att ta hänsyn till stödnivån och således stödbeloppet uttryckt i bidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för stöd som kan betalas ut i flera omgångar och stöd i form av mjuka lån måste de marknadsräntor som rådde när stödet beviljades användas. För att säkerställa en enhetlig, öppen och enkel tillämpning av reglerna för statligt stöd, bör med marknadsräntor i denna förordning avses referensräntorna, under förutsättning att det ställs normala säkerheter när det gäller mjuka lån och att dessa lån inte innebär ett onormalt risktagande. Referensräntorna bör vara de räntor som löpande fastställs av kommissionen på grundval av objektiva kriterier och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning samt på Internet.

(17)

Med hänvisning till artikel 87.3 c i fördraget bör stöd normalt inte ha som enda syfte att fortlöpande eller periodiskt minska de driftskostnader som stödmottagaren normalt skall stå för, och de bör stå i proportion till de hinder som måste övervinnas för att uppnå de sociala och ekonomiska fördelar som anses vara i gemenskapens intresse. Ensidiga statliga stödåtgärder vars enda syfte är att förbättra producenternas ekonomiska situation men inte på något sätt bidrar till att sektorn utvecklas, och i synnerhet stöd som beviljas endast på basis av pris, kvantitet, produktionsenhet eller produktionsmedelsenhet, anses utgöra driftsstöd som är oförenliga med den gemensamma marknaden. Det är vidare troligt att sådant stöd kommer att störa marknadsmekanismerna inom de gemensamma organisationerna av marknaderna. Det är därför lämpligt att begränsa tillämpningsområdet för denna förordning till stöd för investeringar och till stöd för vissa socioekonomiska åtgärder.

(18)

För att säkerställa att stödet är nödvändigt och fungerar som ett incitament för att utveckla en viss verksamhet bör undantag enligt denna förordning inte beviljas för verksamhet som stödmottagaren även skulle bedriva på rena marknadsvillkor. Inget stöd bör beviljas för verksamhet som redan har genomförts.

(19)

Undantag bör inte medges enligt denna förordning för stöd som kumuleras med annat statligt stöd, inbegripet stöd från nationella, regionala eller lokala myndigheter, med offentligt stöd som beviljas enligt förordning (EG) nr 2792/1999 eller med gemenskapsbidrag, om, i förhållande till samma stödberättigande kostnader, ett sådant kumulerat stöd överstiger de tröskelvärden som anges i den förordningen.

(20)

I syfte att säkerställa insyn och effektiv kontroll i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 994/98 är det lämpligt att utarbeta ett standardformulär som medlemsstaterna bör använda för att förse kommissionen med sammanfattande information för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, varje gång en stödordning genomförs eller ett enskilt stöd som inte omfattas av någon sådan stödordning beviljas enligt den här förordningen. Av samma skäl är det lämpligt att fastställa regler för de register som medlemsstaterna bör föra över de stöd som undantas enligt den här förordningen. Beträffande den årliga rapport som medlemsstaterna är skyldiga att överlämna till kommissionen, är det lämpligt att kommissionen fastställer sina särskilda krav. Den sammanfattande informationen och den årliga rapporten bör lämnas i elektronisk form eftersom den teknik som krävs är allmänt tillgänglig.

(21)

Om en medlemsstat inte uppfyller sin rapporteringsskyldighet enligt denna förordning, kan detta medföra att kommissionen inte kan genomföra sin granskning enligt artikel 88.1 i fördraget och i synnerhet bedöma om de kumulerade ekonomiska effekterna av stöd som undantas enligt denna förordning är sådana att de påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Det är därför av största vikt att medlemsstaterna skyndsamt lämnar relevant information när de genomför stöd enligt den här förordningen. Det är särskilt nödvändigt att utvärdera de kumulerade effekterna av statligt stöd när samma mottagare kan få ta emot stöd som beviljas från flera olika källor.

(22)

Med hänsyn till kommissionens erfarenhet på det här området, särskilt till hur ofta det i allmänhet är nödvändigt att se över politiken på området för statligt stöd, bör tillämpningsperioden för denna förordning begränsas. Om denna förordnings giltighetstid skulle löpa ut utan att förlängas, bör stödordningar som redan har undantagits enligt förordningen fortsätta att vara undantagna i sex månader.

(23)

Det är lämpligt att fastställa övergångsbestämmelser för stöd för vilka anmälan ännu inte slutförts när denna förordning träder i kraft samt för stöd som beviljats innan förordningen träder i kraft och som inte anmäldes, i strid med skyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget.