31998R1687

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1687/98 av den 20 juli 1998 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1749/96 med avseende på täckningen av varor och tjänster för harmoniserade konsumentprisindex

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex (1), särskilt artikel 4 och artikel 5.3 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2), och

av följande skäl:

Enligt artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 2494/95 skall varje medlemsstat upprätta ett harmoniserat index för konsumentpriser (HIKP), och inledningsvis ett index för januari 1997. Skyldigheten att upprätta HIKP innebär inte på något sätt att medlemsstaternas rätt att offentliggöra egna nationella, icke harmoniserade inflationsindex, som de kan använda för den nationella politiken, ifrågasätts.

I kommissionens förordning (EG) nr 1749/96 av den 9 september 1996 om genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 om harmoniserade konsumentprisindex gällande initiala åtgärder för implementering (3) fastställdes att HIKP inledningsvis skulle täcka endast de varor och tjänster som täcks av alla eller de flesta nationella konsumentprisindex (KPI). De prisuppgifter som används för HIKP, särskilt behandlingen av bidrag, rabatter och återbetalningar, kräver harmoniserade definitioner. Den geografiska och befolkningsmässiga täckningen för HIKP behöver fortfarande specificeras.

Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2494/95 skall HIKP basera sig på priserna på varor och tjänster som bjuds ut till försäljning på medlemsstaten ekonomiska territorium för att direkt tillfredsställa konsumenternas behov. De priser som konsumenterna de facto inte betalar vid sådana inköp, alternativkostnader eller räntebetalningar är inte lämpliga vid internationella jämförelser av konsumentprisinflationen.

Det har noteras att förändringar av återbetalningar kanske inte påverkar inflationsmåtten i en vidare bemärkelse men att de utgör en väsentlig del av den inflation som konsumenterna märker av och bör därför avspeglas i HIKP.

Kommittén för det statistiska programmet har inte lämnat något yttrande inom den tidsfrist som ordföranden fastställt. I enlighet med artikel 14.2 i förordning (EG) nr 2494/95 skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1749/96 ändras på följande sätt:

1. Bilaga I skall ersättas med bilagorna Ia och Ib till denna förordning.

2. I artikel 1 första strecksatsen skall ordet "initiala" utgå.

3. Artikel 2 a i förordning (EG) nr 1749/96 skall ersättas med följande:

"a1) omfattningen av HIKP: de varor och tjänster som ingår i hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter (se artikel 3 a2 nedan); de klassificeras enligt de fyrsiffriga kategorier och undergrupper som anges i bilaga Ia enligt den internationella klassificeringen COICOP och skall ha namnet COICOP/HIKP (Classification of individual consumption by purpose, anpassad till behoven i HIKP).

a2) hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter: den del av hushållens slutliga konsumtionsutgifter som uppstår vid monetära transaktioner under en av eller båda de tidsperioder som jämförs och som anges i bilaga Ib; om inte annat anges följer bilaga Ib definitionerna i Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) 1995, som återfinns i förordning (EG) nr 2223/96 (*). Hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter består av utgifter för varor och tjänster som, för att direkt tillfredsställa individuella behov eller önskningar, används av antingen

a2a) inhemska hushåll inom landet eller utomlands, eller

a2b) inhemska eller icke-inhemska hushåll inom landet, eller

a2c) den population hushåll som i princip skall ingå i den nationella hushållsbudgetundersökningen.

a3) Priser som används i HIKP: de konsumentpriser hushållen betalar vid köp av enskilda varor och tjänster genom monetära transaktioner. Om konsumenterna har erhållit varor och tjänster avgiftsfritt och man därefter tar ut ett faktiskt pris, skall förändringen från ett nollpris till det faktiska priset, och vice-versa, beaktas i HIKP.

a4) Vägningstalen i HIKP: hushållens samlade utgifter för alla uppsättningar varor och tjänster som omfattas av HIKP, uttryckt som en andel av de sammanlagda utgifterna för alla varor och tjänster som omfattas.

(*) EGT L 310, 13.11.1996, s. 1."

4. Artikel 3 i förordning (EG) nr 1749/96 skall ersättas med följande:

"Artikel 3

Omfattning

1. HIKP som ställs samman av prisförändringar och vägningstal för varje kategori av hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter i bilaga Ia och som utgör mer än en promille av de sammanlagda utgifter som omfattas av alla kategorier i punkt 2, skall anses vara jämförbara.

2. Omfattningen av HIKP skall utvidgas, enligt följande:

a) I och med framtagningen av HIKP för januari 1997 skall medlemsstaterna behandla uppgifterna om de kategorier som kallas "initial täckning" i bilaga Ia.

b) Vid men inte före framtagningen av HIKP för december 1999 skall medlemsstaterna behandla de uppgifter som även täcker de kategorier som kallas `december 1999` i bilaga Ia."

5. I artikel 4 skall "bilaga I" ersättas med "bilaga Ia".

Artikel 2

Med beaktande av synpunkterna från den kommitté som inrättades genom beslut 89/382/EEG, Euratom (4) skall kommissionen inom två år från denna förordnings ikraftträdande sammanställa en rapport och lägga fram den för rådet. Rapporten skall bedöma hur förordningens bestämmelser fungerar, i synnerhet begreppet hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter i förhållande till relevanta, alternativa begrepp. Efter att ha lagt fram rapporten kan kommissionen vid behov föreslå rådet lämpliga initiativ för att ändra förordningen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juli 1998.

På rådets vägnar

W. MOLTERER

Ordförande

(1) EGT L 257, 27.10.1995, s. 1.

(2) Yttrande av den 14 juli 1998 (Ännu ej offentliggjort i EGT).

(3) EGT L 229, 10.9.1996, s. 3.

(4) EGT L 181, 28.6.1989, s. 47.

BILAGA Ia

Täckningen för HIKP skall omfatta följande kategorier av COICOP/HIKP:

>Plats för tabell>

BILAGA Ib

A. DEFINITION AV HUSHÅLLENS SLUTLIGA MONETÄRA KONSUMTIONSUTGIFTER

1. Hushållssektorn omfattar individer eller grupper av individer (enligt definitionen i ENS 2.76.a och 2.76.b) och kan omfatta eller inte omfatta institutionella hushåll (enligt definitionen i ENS 2.76.b).

2. Ett inhemskt hushåll har sin ekonomiska hemvist inom medlemsstatens ekonomiska territorium, som kan omfatta eller inte omfatta territoriella eller exterritoriella enklaver (enligt definitionen i ENS 2.04. till 2.07.).

3. En monetär transaktion är ett ekonomiskt flöde som är ett samspel mellan institutionella enheter enligt en ömsesidig överenskommelse, där de ingående enheterna gör eller mottar betalningar och ådrar sig skulder eller erhåller tillgångar angivna i valutaenheter. Enligt vedertaget bruk skall insamlandet av hushållsavfall betraktas som ett samspel enligt en ömsesidig överenskommelse. Transaktioner som inte omfattar utbyte av kontanter, eller tillgångar eller skulder angivna i valutaenheter är icke-monetära transaktioner. Transaktioner inom enheter är normalt icke-monetära transaktioner. Icke-monetära transaktioner som omfattar mer än en institutionell enhet kan uppkomma bland produkttransaktioner (byteshandel med varor), omfördelningstransaktioner (ersättning in natura, transfereringar in natura m.m.) och andra transaktioner (byteshandel med icke-finansiella icke producerade tillgångar).

Hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter täcker följande gränsfall:

4. De täcker poster som inte behandlas som insatsförbrukning, såsom material till sådana små reparationer och heminredning av bostäder som normalt utförs av såväl hyresgäster som ägare, och material till reparationer och underhåll av varaktiga konsumtionsvaror, inklusive fordon.

5. De täcker poster som inte behandlas som kapitalbildning, särskilt varaktiga konsumtionsvaror, som fortsätter att fungera under flera räkenskapsperioder. Även överlåtelse av äganderätten till en del varaktiga konsumtionsvaror från ett företag till ett hushåll inkluderas.

6. De täcker sådana finansiella tjänster för vilka avgiften betalas direkt.

7. De täcker tjänster som avser skadeförsäkring, dock högst den implicita serviceavgiften.

8. De täcker alla utgifter som finansieras med skadeförsäkringsfordringar, inklusive betalningar som försäkringsföretagen gör direkt till verkstäder, sjukhus, läkare m.fl. Detta medför att det sammanlagda pris som hushållen eller försäkringsföretagen betalar till verkstäder, sjukhus, läkare, m.fl. täcks av HIKP.

Skadeförsäkringsfordringar är de belopp som försäkringsföretagen är skyldiga att betala för skador som åsamkats personer eller varor. Dessa utgörs av löpande transfereringar från försäkringsföretagen till de mottagande hushållen och blir därför en del av hushållens disponibla inkomst. Alla utgifter som är ett resultat av t.ex. betalningar till verkstäder, sjukhus eller läkare, behandlas som om de var hushållens och inte försäkringsföretagens utgifter. Det är irrelevant om hushållen faktiskt har utgifterna innan fordringarna betalas ut, vilka då förefaller vara återbetalningar från socialförsäkringssystemet eller om försäkringsföretagen betalar verkstäder, sjukhus m.fl. direkt. I det senare fallet behandlas företagen enbart som ombud som agerar på hushållens vägnar och hushållen behandlas fortfarande som om de hade dessa utgifter.

9. De täcker betalningar från hushåll för licenser, tillstånd m.m. som betraktas som köp av tjänster. Om den offentliga sektorn använder licensgivningen för att inrätta en lämplig reglerande funktion, såsom kontroll av personens kompetens eller kvalifikation, skall de betalningar som görs behandlas som ett köp av tjänster från den offentliga sektorn och priserna ingå i HIKP, men om licenserna beviljas automatiskt vid betalning av de förfallna beloppen, skall betalningarna behandlas som direkta skatter och inte priser. Körkort eller flygcertifikat, televisions- eller radiolicenser, licenser för skjutvapen, inträden till museum och bibliotek, sophämtningsavgifter m.m. behandlas i de flesta fall som köp av tjänster från den offentliga sektorn, medan licenser för bruk av fordon, båtar eller flygplan i de flesta fall behandlas som skatter.

10. De täcker inköp av produkter till priser som ur ekonomiskt hänseende är obetydliga, t.ex. inträdesavgifter till ett museum.

Hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter omfattar inte följande gränsfall:

11. De täcker inte inkomst in natura eftersom det inte är en monetär transaktion (även om den enligt ENS 3.76.b ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna).

12. a) De täcker inte sociala transfereringar in natura som hushållen mottar, inklusive de delar av utgifterna som initialt görs av hushållen och för vilka de följaktligen får ersättning från socialförsäkringssystemet, offentliga organ eller hushållens ideella organisationer, t.ex. för utgifter för läkarvård eller utbildning. När ett hushåll köper en vara eller tjänst, för vilken det helt eller delvis får ersättning, behandlas hushållet enbart som ett ombud för ett socialförsäkringssystem, ett offentligt organ eller hushållens ideella organisationer. De belopp som återbetalas till hushållen behandlas som sociala transfereringar in natura från socialförsäkringssystemet, offentliga organ eller hushållens ideella organisationer. Dessa bokförs inte som transfereringar av kontanta medel till hushållen och ingår inte i hushållens disponibla inkomst. Denna bokföring ger samma resultat som när ett socialförsäkringssystem köper varor och tjänster från producenter på marknaden och sedan säljer dem vidare till hushållen till lägre icke-marknadsmässiga priser. Detta innebär att priset som används i HIKP är det belopp som hushållet betalar minus återbetalningen.

b) Alla andra rabatter från offentliga myndigheter, särskilt bostadsbidrag till hyresgäster i syfte att minska deras hyra (inklusive betalningar som efter hyresgästens medgivande går direkt till hyresvärden), anses vara sociala förmåner i form av kontanta medel och ingår därför i hushållens disponibla inkomst. Detta innebär att hela priset för varan eller tjänsten före rabatten täcks av HIKP.

13. De täcker inte tjänster som avser ägarbebodda bostäder, eftersom dessa inte är monetära transaktioner (även om de enligt ENS 3.76.a ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna).

14. De täcker inte förvärv av bostäder och poster som behandlas som förvärv av icke producerade tillgångar, särskilt förvärv av mark.

15. De täcker inte heller utgifter som en egnahemsägare har för inredning, underhåll och reparation av en bostad om dessa inte normalt utförs av hyresgäster.

16. De täcker inte utgifter för värdesaker.

17. De täcker inte hushållens utgifter om dessa äger enkla bolag när utgifterna uppstår av affärsskäl.

18. De täcker inte löpande skatter på inkomst och förmögenhet, som alla är obligatoriska, icke återgäldade betalningar, kontant eller in natura, som med regelbundna intervall tas ut av den offentliga sektorn och utlandet på institutionella enheters inkomst och förmögenhet samt några periodiskt återkommande skatter som fastställs varken på grundval av inkomst eller förmögenhet. Övriga löpande skatter omfattar alla de betalningar som hushållen gör för licenser och som kan betraktas som skatter, som t.ex. licenser för att äga eller använda fordon, båtar, flygplan m.m.

19. a) De täcker inte medlemsavgifter, bidrag och avgifter som hushållen betalar till hushållens ideella organisationer, såsom fackföreningar, yrkessammanslutningar, konsumentorganisationer, kyrkor och klubbar för umgänge, kultur, rekreation och sport.

b) Om en klubb eller annan sammanslutning kan anses vara en producent på marknaden som säljer sina tjänster till ett pris som i ekonomiskt hänseende är av betydelse, vilket normalt är fallet även om organisationens rättsliga status kan vara icke-vinstdrivande, anses dock de medlemsavgifter, bidrag och avgifter som hushållen betalar vara betalningar för utförda tjänster - inte transfereringar - och täcks sålunda av HIKP.

20. De täcker inte frivilliga transfereringar i kontanta medel eller in natura från hushållen till välgörenhets- och hjälporganisationer.

21. De täcker inte utbetalningar av kapitalinkomster, inklusive ränta. Kapitalinkomst är den inkomst som en ägare till en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång erhåller, som ersättning för att han tillhandahåller medel till eller ställer den materiella icke producerade tillgången till förfogande för en annan institutionell enhet. Enligt villkoren för det finansiella instrument som de kommit överens om, är räntan det belopp som gäldenären är skyldig att betala fordringsägaren under en given tid utan att det utestående kapitalbeloppet minskas.

22. De täcker inte obligatoriska eller frivilliga sociala avgifter, som arbetsgivares faktiska sociala avgifter till socialförsäkringssystem, försäkringsföretag eller såväl självständiga som icke självständiga pensionsfonder som administrerar socialförsäkringssystem för att säkerställa sociala förmåner för sina arbetstagare, eller sociala avgifter som arbetstagare betalar till socialförsäkringssystem samt till privata fonderade och icke fonderade system.

23. De täcker inte tjänster avseende livförsäkring och pensionsfonder (även om sådana tjänster, enligt ENS 3.76.f och 3.76.g, ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna genom den implicita serviceavgiften).

24. De täcker inte skadeförsäkringspremier, netto, som är premier som betalas för försäkringar som tecknats av institutionella enheter. Försäkringar som individuella hushåll tecknat, är försäkringar som dessa tecknat på eget initiativ och för egen fördel, oberoende av arbetsgivare och den offentliga sektorn och utanför alla socialförsäkringssystem. Skadeförsäkringspremier, netto, består av både de faktiska premier som betalas av försäkringstagarna för att få försäkringsskydd under räkenskapsperioden (intjänade premier) och de premietillskott som betalas av kapitalinkomster, som tillskrivs försäkringstagarna, efter avdrag för försäkringsbolagens serviceavgifter för försäkringarna. (Märk att denna serviceavgift täcks av hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter). Skadeförsäkringspremier, netto, är de belopp som utnyttjas för att ge skydd vid olika händelser eller olyckor som medför skada på varor, egendom eller personer, av naturbetingade eller mänskliga orsaker - brand, översvämning, kollision, förlisning, stöld, våld, olycka, sjukdom m.m. - eller vid ekonomiska förluster av orsaker som sjukdom, arbetslöshet, olycka m.m.

25. De täcker inte löpande transfereringar mellan hushåll, som består av alla löpande transfereringar som görs eller mottas i kontanta medel eller in natura, av inhemska hushåll till, eller från, andra inhemska eller utländska hushåll.

26. De täcker inte böter och straff. Dessa påförs institutionella enheter av domstolar eller domstolsliknande organ och behandlas som obligatoriska löpande transfereringar. Inte heller täcks böter och straff som påförs av skattemyndigheter för undanhållande eller sen inbetalning av skatt och som normalt inte kan särskiljas från själva skatterna.

27. De täcker inte lotterier och spel, inte heller betalning av serviceavgiften till den enhet som organiserar lotteriet eller spelet, inte heller den återstående löpande transfereringen som utbetalas till vinnarna (även om serviceavgiften, enligt ENS 4.135, ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna).

B. DEFINITION AV PRIS

28. Vid inköpstillfället är konsumentpriset det pris som köparen faktiskt betalar för produkterna, inklusive skatter minus bidrag för produkterna, efter avdrag för rabatter, vid köp av stora partier eller vid lågsäsong, på normalt pris eller avgift, exklusive ränta eller serviceavgifter som tillkommer i samband med krediter, exklusive eventuella extra avgifter på grund av oförmåga att betala inom den tid som angavs då inköpen gjordes.

29. Varor och tjänster för individuell konsumtion (individuella varor och tjänster) förvärvas av ett hushåll och används för att tillgodose de behov och önskemål som medlemmarna i hushållet har. Individuella varor och tjänster har följande egenskaper:

a) Det måste vara möjligt att konstatera och registrera att ett individuellt hushåll eller en medlem av detta köper varan eller tjänsten och även tidpunkten för inköpet.

b) Hushållet skall ha samtyckt till att varan eller tjänsten tillhandahålls och vidta alla nödvändiga åtgärder för att möjliggöra detta, t.ex. genom att besöka en skola eller klinik.

c) Varan eller tjänsten skall vara av sådan art att om ett hushåll eller en person, eller möjligen en liten begränsad grupp av personer, köper den, så utesluter detta att andra hushåll eller personer kan köpa den.

Samtliga hushållens slutliga konsumtionsutgifter är individuella. Enligt vedertaget bruk behandlas alla varor och tjänster som hushållens ideella organisationer tillhandahåller som individuella.

Enligt vedertaget bruk skall samtliga av den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter för utbildning, hälsovård, social trygghet och välfärd, sport och rekreation samt kultur behandlas som utgifter för individuella konsumtionstjänster med undantag av utgifter för allmän administration, reglering, forskning m.m. Dessutom skall även utgifter för tillhandahållande av bostäder, bortforsling av hushållsavfall och skötseln av transportsystemet behandlas som individuella. De kollektiva konsumtionsutgifterna utgörs av återstoden av den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter. De avser särskilt administration och reglering av samhället, medborgarnas trygghet och försvarsmakten, upprätthållande av lag och ordning, lagstiftning och reglering, bevarande av folkhälsan, skydd av miljön, forskning och utveckling samt utveckling av infrastruktur och ekonomisk utveckling.