31966L0404

RÅDETS DIREKTIV av den 14 juni 1966 om saluföring av skogsodlingsmaterial (66/404/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 och 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Europeiska gemenskapens landområden täcks till 21,6 % av skog, och både till återbeskogning av dessa skogar och till nyplanteringar behövs ökande kvantiteter av skogsodlingsmaterial.

Forskningen om urval av träd till skogsplantering har visat att om skogsproduktionen skall kunna öka i väsentlig grad och förutsättningarna för markens avkastning således förbättras, är det nödvändigt att använda odlingsmaterial av högre genetisk kvalitet.

Dessutom har flera medlemsstater under några år tillämpat bestämmelser som tar hänsyn till detta. Skillnaderna mellan dessa bestämmelser utgör ett hinder i handeln mellan medlemsstaterna. Det är i alla medlemsstaters intresse att gemenskapsregler för införande av högsta möjliga kvalitetsnivåer fastställs.

Dessa regler bör gälla vid saluföring både i andra medlemsstater och på de inhemska marknaderna.

Dessa regler bör ta hänsyn till praktiska behov och endast tillämpas för de släkten och arter som är viktiga med avseende på virkesproduktion.

Genetiska egenskaper innebär i nuvarande skogsvårdsarbete skogsodlingsmaterialets arvsmassa till skillnad mot dess yttre egenskaper. Forskning pågår om problem som har samband med dessa yttre egenskaper, men den är ännu inte avslutad. Gemenskapsreglerna bör därför för närvarande endast avse skogsodlingsmaterialets genetiska egenskaper.

Godkännande av utgångsmaterial och följaktligen bestämmande av härkomstområden är grundläggande faktorer vid urval av odlingsmaterial i gemenskapen. Medlemsstaterna bör tillämpa samma regler för införande av högsta möjliga normer vid godkännande av utgångsmaterial. Endast odlingsmaterial som härrör från detta material bör släppas ut på marknaden. Medlemsstaterna bör upprätta förteckningar över härkomstområden där utgångsmaterialets ursprung, om detta är känt, anges.

Odlingsmaterial som inte släpps ut på marknaden bör med hänsyn till dess mindre ekonomiska betydelse inte omfattas av gemenskapsreglerna. Medlemsstaterna skall behålla rätten att tillämpa speciella bestämmelser för detta odlingsmaterial.

Vissa avvikelser bör tillåtas för skogsodlingsmaterial som är ämnat för export eller återexport till tredje land.

Förutom att säkerställa att odlingsmaterial, som är ämnat att släppas ut eller som är utsläppt på marknaden uppfyller kraven på genetisk kvalitet är det även nödvändigt att säkerställa dess identitet.

Medlemsstaterna bör bemyndigas att kräva att det odlingsmaterial som förs in på deras territorium åtföljs av ett officiellt certifikat.

För att säkerställa identiteten och att kraven på genetisk kvalitet är uppfyllda vid saluförandet, skall medlemsstaterna införa lämpliga kontrollförfaranden.

Det odlingsmaterial som uppfyller dessa villkor skall endast omfattas av de handelsrestriktioner som föreskrivs i gemenskapsreglerna. De tillåtna restriktionerna innefattar i synnerhet medlemsstaternas rätt att förbjuda handel med odlingsmaterial som är olämpligt att använda inom deras territorier.

Odlingsmaterial som kommer från tredje land får inte saluföras inom gemenskapen, om inte samma garantier kan ges i fråga om utgångsmaterialets genetiska värde och identitet som för material från gemenskapen.

Under tider då det tillfälligt är svårt att erhålla leveranser av vissa släkten och arter av odlingsmaterial som uppfyller principerna i detta direktiv, bör odlingsmaterial som uppfyller lägre krav tillfälligt godkännas på vissa villkor.

Kommissionen bör anförtros uppgiften att besluta om vissa åtgärder vid tillämpningen av detta direktiv. För att underlätta genomförandet av de föreslagna åtgärderna bör ett förfarande införas för att upprätta ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom en ständig kommitté för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv skall, i den mån det gäller genetiska egenskaper, tillämpas för skogsodlingsmaterial som saluförs inom gemenskapen.

Artikel 2

1. Detta direktiv omfattar följande odlingsmaterial:

a) Odlingsmaterial som härstammar från

Abies alba Mill. (Abies pectinata D.C.)

Fagus silvatica L.

Larix decidua Mill.

Larix leptolepis (Sieb. & Zucc.) Gord.

Picea abies Karst. (Picea excelsa Link.)

Picea sitchensis Trautv. et Mey. (Picea menziesii Carr.)

Pinus nigra Arn. (Pinus laricio Poir.)

Pinus silvestris L.

Pinus strobus L.

Pseudotsuga taxifolia (Poir.) Britt. [Pseudotsuga douglasii Carr., Pseudotsuga menziesii (Mirb.) Franco.]

Quercus borealis Michx. (Quercus rubra Du Roi.)

Quercus pedunculata Ehrh. (Quercus robur. L.)

Quercus sessiliflora Sal. (Quercus petraea Liebl.)

b) Vegetativt förökat odlingsmaterial som härstammar från

Populus

2. Medlemsstaterna skall tillåtas att skapa odlingsmaterial av andra släkten och arter samt odlingsmaterial från sexuellt förökad Populus enligt principerna i detta direktiv. Om detta sker får mindre hårda krav införas.

Artikel 3

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

A. odlingsmaterial:

a) frön: kottar, nötter, frukter och frön avsedda för odling av plantor.

b) växtdelar: sticklingar, avläggare och ympris avsedda för odling av plantor.

c) plantmaterial: plantor odlade från frön eller växtdelar, innefattar även naturlig föryngring.

B. utgångsmaterial:

a) bestånd och fröplantage: för sexuellt förökat odlingsmaterial.

b) kloner: för vegetativt förökat odlingsmaterial.

C. fröplantage:

en skogsplantage som anlagts med odlingsmaterial som har sitt ursprung i ett eller flera godkända bestånd från samma proveniensområde och som är avsedd för fröproduktion.

D. härkomst:

det område där inhemska eller icke inhemska bestånd av träd växer.

E. ursprung:

det område där ett inhemskt bestånd av träd växer eller den plats från vilken ett icke inhemskt bestånd ursprungligen kommer.

F. härkomstområde:

för släkte, art, underart eller sort: det geografiska område eller den grupp av områden med tillräckligt enhetliga ekologiska villkor, där bestånd med genetiskt eller åtminstone morfologiskt lika egenskaper växer och som är likvärdiga för virkesproduktion.

för odlingsmaterial som växt upp i en fröplantage är härkomstområde det område varifrån utgångsmaterialet till fröplantagen hämtats.

G. officiella åtgärder: åtgärder vidtagna

a) av statliga myndigheter, eller

b) av en offentligrättslig eller privaträttslig person, handlande under statligt ansvar, förutsatt att vederbörande inte åtnjuter privata fördelar av dessa åtgärder.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall se till att endast odlingsmaterial som härstammar från officiellt godkänt utgångsmaterial får släppas ut på marknaden.

2. Medlemsstaterna får göra avvikelser från bestämmelserna i punkt 1

a) för att utföra tester eller i vetenskapliga syften,

b) i urvalssyfte.

3. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall föreskriva att endast utgångsmaterial av en kvalitet som gör det lämpligt att använda för skogsodling och som inte har några negativa egenskaper för virkesproduktion får officiellt godkännas. Ett godkännande skall grundas på de kriterier som anges i bilaga 1.

Artikel 6

Varje medlemsstat skall för var och en av de olika släktena och arterna upprätta en förteckning över det utgångsmaterial som är officiellt godkänt inom dess territorium. Utgångsmaterialets ursprung skall anges, om detta är känt. Dessa förteckningar och alla ändringar till dem skall genast sändas till kommissionen, som skall överlämna dem till de övriga medlemsstaterna.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall avgränsa härkomstområden för sexuellt förökat odlingsmaterial genom att definiera administrativa eller geografiska gränser och, i tillämpliga fall, altitudgränser.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att odlingsmaterial under insamling, bearbetning, lagring, transport och tillväxt skall hanteras i partier som är åtskilda och identifierade enligt följande kriterier:

a) Släkten och arter och, i tillämpliga fall, underarter och sorter.

b) Kloner - för vegetativt förökat odlingsmaterial.

c) Härkomstområde - för sexuellt förökat odlingsmaterial.

d) Härkomstort och altitud - för sexuellt förökat odlingsmaterial som inte härstammar från officiellt godkänt utgångsmaterial.

e) Ursprung - inhemskt eller icke inhemskt.

f) Frömognadsår.

g) Tid i plantskola som såddplantor eller, som en eller flera gånger omskolat plantmaterial.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att odlingsmaterial får saluföras endast i sändningar som uppfyller kraven i artikel 8 och som är åtföljda av ett för utställaren bindande dokument som uppfyller de ovan fastställda kriterierna och innehåller följande uppgifter:

a) Det botaniska namnet på odlingsmaterialet.

b) Namnet på den leverantör som är ansvarig för sändningen.

c) Kvantiteten.

d) I fråga om frön från fröplantager och plantmaterial frambringat från dessa frön texten "odlingsmaterial från fröplantage".

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall kräva att frö endast saluförs i förslutna förpackningar. Förpackningen skall inte kunna återförslutas, när den har öppnats.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall, genom ett officiellt övervakningssystem som de själva upprättat och godkänt, garantera skogsodlingsmaterialets identitet från och med insamlingen till och med leveransen till slutkonsumenten.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna får föreskriva att odlingsmaterial inte får införas till deras territorier annat än om det åtföljs av ett officiellt certifikat från en annan medlemsstat, som stämmer överens med förebilden i bilaga 2, eller av ett likvärdigt certifikat från tredje land. Det senare certifikatet skall framförallt uppge följande:

a) Härkomstområde - eller härkomstort och altitud - för sexuellt förökat odlingsmaterial.

b) Klonidentitet - för vegetativt förökat odlingsmaterial.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att odlingsmaterialet inte omfattas av andra inskränkningar i handeln än de som fastställs i detta direktiv, när det gäller vilka genetiska egenskaper utgångsmaterialet har och vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa dess identitet.

2. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att förhindra att tillväxtkapaciteten eller virkesproduktionen i deras skogar påverkas negativt av odlingsmaterial, som på grund av sin genetiska karaktär inte är lämpligt att användas på deras territorier. Dessa bestämmelser skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

3. Om de åtgärder som anges i punkt 2 påverkar odlingsmaterial som framställts i en annan medlemsstat skall samråd ske i förväg med de övriga medlemsstaterna och kommissionen. I brådskande fall skall endast de berörda medlemsstaterna och kommissionen samråda.

4. I det fall som anges i punkt 3 andra meningen får medlemsstaterna själva under en tid av två år, beräknad från den tidpunkt som fastställs i artikel 18.1, besluta om de åtgärder som anges i punkt 2 utan att samråda med de berörda medlemsstaterna eller kommissionen. De skall genast underrätta dessa medlemsstater och kommissionen om alla beslutade åtgärder.

Artikel 14

1. Rådet skall på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet bestämma om odlingsmaterial som framställts i tredje land ger samma garanti för utgångsmaterialets genetiska karaktär och för de åtgärder som vidtagits för att säkerställa dess identitet, som odlingsmaterial som framställts inom gemenskapen och som följer bestämmelserna i detta direktiv.

2. Till dess att rådet har fattat beslut enligt punkt 1, skall medlemsstaterna ha rätt att fatta dessa beslut. Denna rätt skall i fråga om olikartade släkten och arter upphöra att gälla fem år från de tidpunkter som fastställs i artikel 18.1.

Artikel 15

1. För att undanröja tillfälliga svårigheter som kan uppstå i en eller flera medlemsstater och som inte kan lösas inom gemenskapen i fråga om försörjningen med odlingsmaterial som uppfyller kraven i detta direktiv, skall kommissionen på begäran av minst en berörd medlemsstat och enligt det förfarande som fastställs i artikel 17, ge en eller flera medlemsstater behörighet att under en tid som skall fastställas av kommissionen godkänna att odlingsmaterial av en eller flera arter som uppfyller mindre hårda krav får saluföras.

Om detta ingripande sker skall i det dokument som krävs enligt artikel 9.1 deklareras att materialet i fråga uppfyller mindre hårda krav.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att denna deklaration även skall uppges på det certifikat som anges i artikel 12.1.

Artikel 16

Medlemsstaterna får medge undantag från bestämmelserna i detta direktiv för odlingsmaterial som är ämnat för export eller återexport till tredje land. De skall säkerställa att detta odlingsmaterial inte har blandats med material som uppfyller kraven i detta direktiv och som släppts ut på den gemensamma marknaden.

Artikel 17

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat till Ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk (nedan kallad "kommittén") upprättad genom rådets beslut av den 14 juni 1966(2).

2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt artikel 148.2 i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

3. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer, med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av tolv röster.

4. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.

Artikel 18

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och dess bilagor:

a) Senast den 1 juli 1967 för frön och växtdelar av:

Abies alba Mill.

Picea abies Karst.

Pinus silvestris L.

Pseudotsuga taxifolia Britt.

b) Senast den 1 juli 1969 för frön och växtdelar av:

Larix decidua Mill.

Larix leptolepis (Sieb. & Zucc.) Gord.

Picea sitchensis Trautv. et Mey.

Pinus nigra Arn.

Pinus strobus L.

c) Senast den 1 juli 1971 för frön och växtdelar av:

Fagus silvatica L.

Quercus borealis Michx.

Quercus pedunculata Ehrh.

Quercus sessiliflora Sal.

Populus.

2. Dessa tidsgränser får förlängas två år för frön av släkten och arter av barrträd som insamlats före de tidpunkter som anges i punkt 1.

3. För plantmaterial skall tidsgränsen förlängas fyra år räknat från de tidpunkter som anges i punkt 1 eller är fastställda enligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen när dessa bestämmelser träder i kraft.

Artikel 19

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 14 juni 1966.

På rådets vägnar

P. WERNER

Ordförande

(1) EGT nr 109, 9.7.1964, s. 1777/64.

(2) EGT nr 125, 11.7.1966. s. 2289/66.

BILAGA 1

Krav för godkännande av utgångsmaterial

A. BESTÅND

1. Utgångsmaterial - Vid godkännande av utgångsmaterial skall preferens ges till inhemska bestånd eller till icke inhemska bestånd av godkänd kvalitet.

2. Läge - Bestånden skall finnas på tillräckligt avstånd från dåliga bestånd av samma arter eller från bestånd av en besläktad art eller sort som kan forma hybrider med arten i fråga. Detta krav är speciellt viktigt, när de omgivande bestånden inte är inhemska.

3. Likartade egenskaper - Bestånden skall visa en normal grad av individuell variation av morfologiska egenskaper.

4. Produktionsvolym - Produktionsvolym är ofta ett viktigt kriterium för godkännande. Om detta är fallet skall produktionsvolymen vara högre än det godkända medelvärdet under liknande ekologiska förhållanden.

5. Virkeskvalitet - Kvaliteten skall tas med i beräkningen, och i vissa fall får den utgöra ett viktigt kriterium.

6. Morfologiska egenskaper - Bestånden skall framförallt visa goda morfologiska egenskaper särskilt när det gäller rak stam, förgreningssätt, liten grenstorlek och kvistrensning. Andelen av klykträd och träd med krokig struktur skall vara så låg som möjligt.

7. Friskhet och motståndskraft - Bestånden skall i allmänhet vara friska och på de platser där de växer visa maximal motståndskraft mot skadliga organismer och ogynnsamma yttre förhållanden.

8. Effektiv populationsstorlek - Bestånden skall bestå av en eller flera grupper av träd med tillräcklig interpollination. För att undvika ogynnsamma effekter av inavel skall bestånden bestå av ett tillräckligt antal individer på en bestämd minimiareal.

9. Ålder - Bestånden skall i så hög grad som möjligt bestå av träd av tillräcklig ålder för att de ovan angivna kriterierna klart skall kunna bedömas.

B. FRÖPLANTAGER

Fröplantager skall upprättas på sådant sätt att tillräcklig garanti finns att den frömängd som insamlas representerar åtminstone den normala genetiska kvaliteten av det utgångsmaterial som fröplantagen består av.

C. KLONER

1. Posterna 4 7 och 9 i del A skall tillämpas i motsvarande grad.

2. Kloner skall vara identifierbara genom distinkta egenskaper.

3. Klonernas värde skall fastställas genom gjorda erfarenheter eller bevisas genom tillräckligt långvariga experiment.

BILAGA 2

Härkomstintyg(1)

Intyg för klonidentifiering(2)

>Start Grafik>

. Nr .

(Land)

Härmed intygas att det odlingsmaterial som beskrivs nedan har kontrollerats av behöriga myndigheter och att det, enligt vad som framkommit och enligt överlämnade dokument, är i överensstämmelse med den information som lämnas här nedan:

1. Produktform: frön/växtdelar/plantmaterial(1): .

2. Släkte och art, underart, sort, klon(1):

a) Vanligt namn: .

b) Botaniskt namn: .

3. Härkomstområde(1): .

Härkomstort och altitud(1)(2): .

4. Ursprung - inhemskt eller icke inhemskt: .

5. Frösättningsår(1): .

6. Tid i plantskola som plantor eller omskolningsplantor(1): .

7. Kvantitet: .

8. Antal och förpackningsform: .

9. Hur försändelserna är märkta: .

10. Kompletterande information(1): .

. 19 . . . . .

(Ort och datum)

(Stämpel av behörig myndighet) .

(Underskrift)

.

(Titel)

(2) För odlingsmaterial som inte härstammar från utgångsmaterial som officiellt är godkänt inom Europeiska ekonomiska gemenskapen.

>Slut Grafik>

(1) Stryk de ord som inte gäller.