Energieffektivitet (från 2025)

VIKTIGA PUNKTER

EU:s energieffektivitet

• I detta direktiv omarbetas EU:s energieffektivitetslagstiftning, som
  • syftade till att öka energieffektiviteten med 20 % fram till 2020 och 32,5 % fram till 2030 (jämfört med 1990 års nivåer) och omfattade ett krav om att alla EU:s medlemsstater skulle fastställa nationella energieffektivitetsmål för att uppnå detta mål.
  • främjade energieffektivitet i hela EU genom gemensamma åtgärder som omfattade varje steg i energikedjan.
• Generellt fokuserar EU:s energieffektivitetsåtgärder, inbegripet de som går längre än energieffektivitetsdirektivet, på de politiska områden som har störst potential att göra energibesparingar och där en gemensam strategi för alla medlemsstater krävs. Det innefattar lagstiftning om
  • industriutsläpp, den offentliga sektorn, anläggning och renovering av byggnader, transport- och energiförsörjningssektorerna och ekodesign samt införandet av ett enhetligt system för energimärkning.

Höjda mål

• Som en del av den europeiska gröna given och i enlighet med målen i Parisavtalet har Europeiska kommissionen föreslagit en plan när det gäller klimatmålen för att höja EU:s mål för växthusgasutsläpp till minst 55 % under 1990 års nivåer senast 2030.
• I direktivet höjs energieffektivitetsmålen som en del av detta bredare mål.
• Direktivets mål har höjts som en del av planen REPowerEU, som syftar till att minska EU:s beroende av importer av fossila bränslen från Ryssland.

Mål, skyldigheter och mekanismer inför 2030

• Direktivet höjer EU:s energieffektivitetsmål, och kräver att medlemsstaterna gemensamt säkerställer att energiförbrukningen sänks med ytterligare 11,7 % fram till 2030, jämfört med prognoserna 2020. Det motsvarar energieffektivitetsmål på –40,5 % och –38 % för primär respektive slutgiltig energiförbrukning, jämfört med referensscenariot 2007 som användes tidigare.
  • EU:s totala energiförbrukning fram till 2030 bör inte överskrida 992,5 miljoner ton oljeekvivalent för primär energi och 763 miljoner ton oljeekvivalent för slutgiltig energi.
• Som hjälp för att uppnå det målet ska medlemsstaterna fastställa vägledande nationella bidrag baserat på en kombination av objektiva kriterier som återspeglar de nationella omständigheterna.
• En förstärkt ”mekanism för att överbrygga klyftor” ska utlösas om medlemsstaterna hamnar på efterkälken med leveransen av sina nationella bidrag.
• Medlemsstaterna är skyldiga att uppnå totala energibesparingar för slutanvändning för hela skyldighetsperioden från 2021 till 2030, som motsvarar nya årliga besparingar om minst
  • 0,8 % av den slutgiltiga energiförbrukningen 2021–2023,
  • 1,3 % under 2024–2025,
  • 1,5 % under 2026–2027 och
  • 1,9 % under 2028–2030.
• Det finns ett årligt mål för sänkning av energiförbrukningen på 1,9 % för den offentliga sektorn som helhet, och den årliga skyldigheten när det gäller byggnadsrenovering på 3 % utvidgas till alla offentliga förvaltningsnivåer.

Energifattigdom

Direktivet tar också upp konsekvenserna av energifattigdom, med mer kraftfulla krav på medlemsstaterna att öka medvetenheten och tillhandahålla information om energieffektivitet.