EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Europaparlamentet

Europaparlamentet är det enda direktvalda EU-organet och är en av de största demokratiska församlingarna i världen. De 705 ledamöterna företräder EU:s 450 miljoner medborgare. Ledamöterna väljs var femte år av väljarna i EU:s 27 medlemsstater. De personer som väljs till Europaparlamentet kallas ledamöter av Europaparlamentet.

Antalet ledamöter som väljs i varje EU-medlemsstat beror i första hand på landets befolkningsmängd. Fördelningen av mandat fram till slutet av valperioden 2019-2024 är följande: Belgien; 21, Bulgarien: 17, Tjeckien: 21, Danmark: 14, Tyskland: 96, Estland: 7, Irland: 13, Grekland: 21, Spanien: 59, Frankrike: 79, Kroatien: 12, Italien: 76, Cypern: 6, Lettland: 8, Litauen: 11, Luxemburg: 6, Ungern: 21, Malta: 6, Nederländerna: 29, Österrike: 19, Polen: 52, Portugal: 21, Rumänien: 33, Slovenien: 8, Slovakien: 14, Finland: 14 och Sverige: 21.

Fördelningen av mandat för valperioden 2024-2029 kommer att uppdateras i enlighet med Europeiska rådets beslut (EU) 2023/2061, och det totala antalet valda ledamöter ska vara 720.

Cirka 40 procent av ledamöterna är kvinnor. Ledamöterna får bilda grupper utifrån sin politiska tillhörighet, inte utifrån sin nationalitet.

Den 15 mars 2024 fördelades mandaten mellan sju politiska grupper enligt följande:

  • Europeiska folkpartiets grupp (178 ledamöter),
  • Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (140),
  • Renew Europe (102),
  • Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (71),
  • Gruppen Europeiska konservativa och reformister (68) och
  • Identity and Democracy Group (59),
  • Vänstergruppen i Europaparlamentet – GUE/NGL (37).

Vid det datumet tillhör 49 ledamöter inte någon politisk grupp.

Europaparlamentet har följande huvuduppgifter:

  • Att stifta lagar: För de flesta EU-rättsakter har Europaparlamentet delad lagstiftningsmakt med Europeiska unionens råd (rådet), genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
  • Budgetbefogenhet: Parlamentet delar budgetmakten med rådet genom att anta budgeten genom omröstning, göra den verkställbar genom att parlamentets talman undertecknar den och genom att övervaka dess genomförande.
  • Att kontrollera EU-institutionerna, särskilt Europeiska kommissionen: Parlamentet har rätt att godkänna eller inte godkänna utnämningen av kommissionsledamöter och har befogenhet att avsätta kommissionen i dess helhet genom en misstroendeförklaring. Parlamentet utövar också kontroll över EU:s verksamhet genom att ledamöterna får ställa skriftliga och muntliga frågor till kommissionen och rådet. Parlamentet inrättar tillfälliga utskott och utredningsutskott. Deras befogenheter är inte begränsade till enbart EU-institutionernas verksamhet, utan kan också omfatta de åtgärder som EU-medlemsstaterna vidtar för att genomföra EU:s politik.

Lissabonfördraget stärker Europaparlamentets roll genom att göra det mer jämställt med rådet genom att:

  • Det ordinarie lagstiftningsförfarandet utvidgades till 40 nya områden, bland annat jordbruk, energisäkerhet, immigration, rättsliga och inrikes frågor, hälsa och strukturfonder.
  • Parlamentet fick en stärkt roll i antagandet av EU:s budget – parlamentet ansvarar för antagandet av hela budgeten tillsammans med rådet.
  • Ledamöterna fick möjlighet att godkänna en lång rad internationella avtal som EU förhandlar fram, till exempel internationella handelsavtal.
  • Parlamentet fick rätt att hållas informerat om verksamheten vid Europeiska rådet, det roterande ordförandeskapet för rådet och Europeiska utrikestjänsten.
  • Parlamentet fick rätt att föreslå ändringar av fördraget.
  • Parlamentet fick utökade kontrollbefogenheter vid valet av Europeiska kommissionens ordförande och genom att godkänna kommissionens ledamöter genom omröstning.

Ledamöterna deltar i parlamentets plenarsessioner i Strasbourg och Bryssel samt i sammanträden i utskotten och de politiska grupperna i Bryssel.

Enligt artikel 223.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska parlamentet anta en arbetsordning för ledamöterna. I denna fastställs regler för hur ledamöterna ska utföra sina åligganden.

Det finns en uppförandekod enligt vilken ledamöterna endast får agera i det allmännas intresse och utföra sitt arbete med oegennytta, integritet, öppenhet, aktsamhet, ärlighet, ansvar och respekt för Europaparlamentets anseende.

Enligt artikel 232 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska parlamentet anta sin arbetsordning – regler för parlamentets interna organisation och verksamhet.

SE ÄVEN:

Top