Länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (AKS-länderna)

Den tidigare AVS-gruppen (som blev Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet [OSAKS] i april 2020) består av 79 länder i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet med vilka Europeiska unionen (EU) har särskilda förbindelser. Samtliga OSAKS-länder, med undantag för Kuba, undertecknade Cotonouavtalet (AVS–EU-partnerskapsavtalet) år 2000. I över 20 år har detta avtal varit centralt för EU:s politik för utvecklingssamarbete enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Cotonouavtalet skulle ursprungligen löpa ut i februari 2020 men har förlängts till november 2021. Det bygger på följande tre pelare:

• Utvecklingssamarbete.
• Ekonomiskt samarbete och handelssamarbete.
• Den politiska dimensionen.

I april 2021 paraferade EU och OSAKS ett nytt avtal som kommer att efterträda Cotonouavtalet. Parafering sker när förhandlingarna om ett avtal är avslutade och innebär att parterna fastställer den slutgiltiga avtalstexten genom att förse den med sina initialer. Det nya avtalet syftar till att stärka EU:s och AKS-ländernas förmåga att gemensamt ta itu med globala utmaningar.

Avtalet innehåller gemensamma principer och omfattar följande prioriterade områden:

• Demokrati och mänskliga rättigheter.
• Hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling.
• Klimatförändringar.
• Mänsklig och social utveckling.
• Fred och säkerhet.
• Migration och rörlighet.

I nuläget bygger handeln mellan AKS-länderna och EU på avtal om ekonomiskt partnerskap. Genom dessa avtal skapas förbindelser mellan EU och AKS-länderna i sju regionala grupperingar:

• Cariforum-regionen (Karibien): Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Haiti, Jamaica, Kuba, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Surinam samt Trinidad och Tobago.
• Västafrika: Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kap Verde, Liberia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Senegal, Sierra Leone och Togo.
• Centralafrika: Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Ekvatorialguinea, Gabon, Kamerun, Kongo, São Tomé och Príncipe samt Tchad.
• Östra och södra Afrika: Djibouti, Eritrea, Etiopien, Komorerna, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Seychellerna, Sudan, Zambia och Zimbabwe.
• Östafrikanska gemenskapen: Burundi, Kenya, Rwanda, Tanzania och Uganda.
• Södra Afrikas utvecklingsgemenskap: Botswana, Eswatini, Lesotho, Moçambique, Namibia och Sydafrika.
• Stillahavsregionen: Cooköarna, Fiji, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Niue, Palau, Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Tuvalu och Vanuatu.

SE ÄVEN:

• Utvecklingssamarbete
• Mänskliga rättigheter
• Hållbar utveckling
• Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete
• AVS-länder – ekonomiska partnerskapsavtal och exportordningar (sammanfattning)
• Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna (sammanfattning)
• Cotonouavtalet (sammanfattning)
• Avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Cariforum-staterna (sammanfattning)
• Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan EU och länderna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (sammanfattning)
• EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländer, däribland ”Aid for Trade” (sammanfattning)
• Avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Elfenbenskusten (sammanfattning)
• Europa i världen – EU:s instrument för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (sammanfattning)
• Avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Ghana och EU (sammanfattning)
• Inledande avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Centralafrika (sammanfattning)
• Avtal om politisk dialog och samarbete med Kuba (sammanfattning)
• Avtal om handel, utveckling och samarbete med Sydafrika (sammanfattning)