1

Société nationale des chemins de fer (SNCF) (nedan kallad SNCF eller sökanden) bildades 1938 som aktiebolag och omvandlades den 1 januari 1983 till Établissement public industriel et commercial (EPIC) (offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag), med stöd av lag nr 82-1153 om inrikestransporter (loi d’orientation des transports intérieurs nr 82-1153) av den 30 december 1982. Hela kapitalet (bestående av ett statligt anslag och inte av aktier) innehas av staten.

2

Sernam bildades år 1970 av sökanden som en avdelning inom företaget och har sedan dess tillhandahållit budtjänster och expressbefordran av paket och lastpallar.

3

En omorganisation år 1993 ledde till att Sernam Domaine och dotterbolaget Sernam Transport SA bildades. Sernam Domaine fortsatte att vara en enhet inom SNCF, medan Sernam Transport SA bildades som ett helägt dotterbolag till SNCF. Sernam Transport SA hade i sin tur 24 dotterbolag genom vilka företaget bedrev sin vägtransportverksamhet.

4

Den 1 februari 2000 omvandlades Sernam Domaine till ett nytt kommanditbolag, Sernam SCS, en juridisk person i form av ett av SNCF helägt dotterbolag. Sernam SCS innehade bland annat andelarna i Sernam Transport, som blivit dess helägda dotterbolag.

5

I december 2001 ändrade Sernam SCS bolagsform till aktiebolag, Sernam SA. Sernam SA hade år 2005 tio operativa dotterbolag och ett vägtransportföretag, Sernam Transport Route (tidigare Sernam Transport).

6

I beslut NN 122/00 (ex N 140/00) av den 23 maj 2001 (nedan kallat Sernam 1-beslutet), angav Europeiska gemenskapernas kommission att de åtgärder för kommersiellt stöd och sanering av Sernam SCS som sökanden hade infört och som skulle vidtas någon gång mellan början av år 2001 och slutet av år 2004 utgjorde statligt stöd som var förenligt med EG‑fördraget. Åtgärdernas totala belopp uppgick till 503 miljoner euro. Kommissionen ”beklaga[de] vidare att [Republiken Frankrike] vidtagit den aktuella stödåtgärden i strid med artikel 88.3 i fördraget”.

7

Stödet på 503 miljoner euro hade godkänts bland annat på grundval av ett åtagande av Republiken Frankrike att sälja bolaget. Geodis SA skulle nämligen förvärva 60 procent av Sernams kapital. Geodis SA skulle på så sätt ta över ansvaret för SCS Sernams skulder och tvingas täcka merkostnaderna för omstruktureringen, vilka uppgick till 67 miljoner euro. SCS Sernam åtog sig i sin tur att minska antalet filialer från 107 till 72 under perioden 1999–2004, minska sin omsättning med 18 %, minska sin personalstyrka och genomföra omstruktureringen med ovannämnda budget på utsatt tid.

8

Genom skrivelse av den 17 juni 2002 informerade de franska myndigheterna kommissionen om att det stöd som godkänts i Sernam 1-beslutet hade genomförts på andra villkor än dem på grundval av vilka kommissionen hade fattat sitt beslut.

9

I en skrivelse av den 30 april 2003 underrättade kommissionen Republiken Frankrike om sitt beslut att inleda förfarandet i artikel 88.2 EG med anledning av stödet i fråga (beslut kallat Statligt stöd – Frankrike – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG‑fördraget att inkomma med synpunkter på stöd C 32/03 (ex NN 122/2000) – Sernam 2: Ändring av omstruktureringsstöd, EUT C 182, s. 2).

10

Kommissionen gjorde en ny bedömning av samtliga handlingar i målet på grundval av en komplett aktualiserad omstruktureringsplan som återspeglade de nya omständigheterna. Den analyserade de nya omständigheterna för att fastställa i vilken utsträckning de var förenliga med Sernam 1-beslutet och kontrollerade i vilken utsträckning den nya faktiska situationen i dess helhet vid tidpunkten för beslutet – i jämförelse med Sernam 1-beslutet – var förenlig med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 288, 1999, s. 2) bland annat med avseende på principen om engångsstöd.

11

I kommissionens beslut 2006/367/EG av den 20 oktober 2004 om det statliga stöd som Frankrike delvis utbetalat till företaget Sernam (EUT L 140, 2006, s. 1) (nedan kallat Sernam 2-beslutet), konstaterade kommissionen att Sernam 1-beslutet inte följts och bekräftade att detta är att betrakta som missbruk av stöd enligt artikel 1 g i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, s. 1), och punkt 43 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

12

Kommissionen konstaterade emellertid att de franska myndigheterna hade uppfyllt flera av sina mål i förenlighet med Sernam 1-beslutet och att det stöd som var föremål för beslutet uppfyllde de kriterier för ändring av omstruktureringsplanen som föreskrivs i punkt 3.2.4 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Kommissionen bekräftade således att det stöd på 503 miljoner euro som godkänts genom Sernam 1-beslutet var förenligt med den inre marknaden på nya villkor.

13

Den konstaterade även att ett ytterligare stöd med ett belopp på 41 miljoner euro, som sökanden betalat till Sernam som en direkt följd av den otillbörliga tillämpningen av det stöd som godkänts genom Sernam 1-beslutet, skulle förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden och återbetalas jämte ränta.

14

Artikeldelen i Sernam 2-beslutet har följande lydelse:

”Artikel 1

1.   Det statliga stöd till företaget Sernam på 503 miljoner euro som godkändes i maj 2001 är förenligt med den gemensamma marknaden på de villkor som anges i artiklarna 3 och 4.

2.   Det statliga stöd på 41 miljoner euro som [Republiken Frankrike] tilldelat företaget Sernam är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1.   [Republiken Frankrike] ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1.2 och som olagligen ställts till dennes förfogande.

2.   Återkravet ska ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det återbetalningspliktiga stödet inbegriper ränta från den dag då stödet kom mottagaren till godo fram till den dag då det återbetalas. Räntan ska beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 3

1.   Om inte annat följer av punkt 2, ska följande villkor uppfyllas:

2.   Villkoren i punkt 1 ska inte gälla om Sernam före den 30 juni 2005 till marknadspris säljer sina tillgångar ”i klump” till ett företag som inte har någon juridisk koppling till SNCF, och försäljningen sker på ett öppet och tydligt sätt.

Artikel 4

All försäljning av delar av Sernam eller av företaget som helhet ska ske till marknadspris och genom ett öppet förfarande i vilket alla konkurrenter har möjlighet att delta. Under dessa förhållanden är Sernam skyldigt att betala tillbaka stödet på 41 miljoner euro, under förutsättning att företaget fortsätter att existera.

…”

15

Till följd av Sernam 2-beslutet besökte de franska myndigheterna kommissionen den 24 november 2004 och skickade en offentlig skrivelse den 21 december 2004 för att upplysa kommissionen om att de hade för avsikt att sälja Sernams tillgångar ”i klump”, i enlighet med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

16

Sökanden organiserade, med hjälp av en bank (nedan kallad banken X) en anbudsinfordran. Trettiofyra koncerner kontaktades.

17

Enligt de franska myndigheterna gjorde Sernams ekonomiska situation att det inte gick att få några positiva värderingsförslag. Samtliga anbud som lämnades i samband med detta förfarande ska ha gett ett kraftigt negativt värde:

18

Inget slutgiltigt anbud lämnades. Två anbudsgivare, nr 4 och nr 5, varav den sistnämnda var kopplad till Sernams ledningsgrupp, visade seriöst intresse efter den andra omgången. Ett beslut fattades om att fortsätta diskussionerna enbart med det konsortium som utgjordes av anbudsgivare 5 med koppling till Sernams ledningsgrupp (nedan kallat konsortiet).

19

Anbudsgivare 5 angav slutligen, den 15 juni 2005, muntligen till sökanden att den var oförmögen att lämna ett anbud om förvärv, ens ett villkorligt sådant, före den 30 juni 2005.

20

Sernams ledningsgrupp beslutade då, genom ett bolag som var under bildande och som först kallades Bidco därefter Financière Sernam, att lämna ett självständigt anbud om förvärv, som lämnades till sökanden den 30 juni 2005 och godkändes i princip av sökandens styrelse samma dag.

21

Avtalsprotokollet mellan sökanden, Sernam, SAS Sernam Xpress (ett av de tio helägda dotterbolagen till Sernam SA, bildat 2002) (nedan kallat Sernam Xpress) och ledningen för det blivande företaget Financière Sernam undertecknades den 21 juli 2005 (nedan kallat avtalsprotokollet av den 21 juli 2005).

22

Överlåtelsen skedde i fyra steg:

23

Vidare föreskrevs en mekanism för pristillägg i händelse av en senare överlåtelse, fullständig eller delvis, av kapitalet eller tillgångarna i det avyttrade bolaget och en bestämmelse om avtalets upphörande vid ett negativt beslut från kommissionen inom fem år efter avtalsprotokollets ingående den 21 juli 2005.

24

I samband med överlåtelsen beviljade sökanden även garantier.

25

Det partiella överlåtelseavtalet mellan Sernam och Sernam Xpress är daterat till den 14 september 2005. Financière Sernam registrerades i handelsregistret den 14 oktober 2005.

26

De olika transaktionerna inom ramen för överlåtelsen, som beskrivs i punkt 22 ovan, genomfördes samma dag, den 17 oktober 2005, dagen för ”closing”.

27

Den 15 december 2005 inleddes ett förenklat konkursförfarande mot Sernam. I samband med likvidationen togs de 41 miljoner euro som skulle återbetalas till SNCF enligt Sernam 2-beslutet upp bland skulderna, i likhet med de 38,5 miljoner euro i finansiella skulder som undantogs från överlåtelsen (se punkt 22, andra streckpunkten ovan).

28

Under år 2006 gick en investeringsfond in i Sernam Xpress med en andel på 51,8 procent.

29

I maj 2001 överlät Sernam Xpress sitt varumärke Sernam till sitt operativa dotterbolag, Sernam Services.

30

Den 30 juni 2011 upplöstes Sernam Xpress och Financière Sernam, som enda närstående bolag, övertog dess tillgångar och skulder (transaktionen kallas nedan överlåtelsen av samtliga tillgångar och skulder).

31

Koncernen Sernam bestod, vid datumet för det angripna beslutet, av Financière Sernam och dotterbolagen till tidigare Sernam Xpress, det vill säga Sernam Services och Aster (tidigare kallat Sernam Transport Route).

32

Den 31 januari 2012 inleddes ett ackordsförfarande mot Financière Sernam och Sernam Services. Den 3 februari 2012 försattes dotterbolaget Aster i likvidation med tillfälligt fortsatt verksamhet.

33

Eftersom en plan för att fortsätta Sernam-koncernens verksamhet inte föreföll trovärdig, började konkursförvaltaren söka efter anbudsgivare till ett förvärv.

34

Den 24 juni 2005 gjorde en första klagande (nedan kallad den första klaganden) gällande att kommissionen gjort en felaktig tillämpning av Sernam 2-beslutet.

35

Den 22 februari 2006 väckte den första klaganden en passivitetstalan mot kommissionen.

36

Genom skrivelser av den 10 april 2006 och den 23 april 2007 lämnade även en andra berörd part (nedan kallad den andra klaganden) in ett klagomål till kommissionen.

37

Båda klagandena ansåg i huvudsak att Sernam 2-beslutet hade tillämpats felaktigt.

38

Genom sitt beslut av den 16 juli 2008 med rubriken ”Statligt stöd – Frankrike Statligt stöd C 37/08 – Tillämpningen av Sernam 2-beslutet – Uppmaning enligt artikel [108.2 FEUF] att inkomma med synpunkter” (EUT C 4, 2009, s. 5) (nedan kallat beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet), inledde kommissionen det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF.

39

Den 29 april 2009 fastställde tribunalen att det saknades anledning att döma i saken beträffande den passivitetstalan som den första klaganden hade väckt mot kommissionen (beslut av den 29 april 2009, HALTE/kommissionen,T‑58/06, EU:T:2009:125).

40

Den 9 mars 2012 antog kommissionen beslut 2012/398/EU av den 9 mars 2012 om Statligt stöd SA.12522 (C 37/08) – Frankrike – Tillämpningen av Sernam 2-beslutet (EUT L 195, s. 19) (nedan kallat det angripna beslutet). Beslutet sändes till de franska myndigheterna den 10 mars 2012. De franska myndigheterna sände det till sökanden den 26 mars 2012.

41

Inledningsvis angav kommissionen att förfarandet hade inletts med stöd av artikel 16 i förordning nr 659/1999, eftersom kommissionen fått indikationer på att Frankrike hade missbrukat det stöd som på vissa villkor godkänts genom Sernam 2-beslutet. Detta hade föregåtts av missbruk av det stöd som godkänts genom Sernam 1-beslutet, också det på vissa villkor.

42

Kommissionen ansåg att de franska myndigheterna, då de bekräftat att villkoren i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet inte hade uppfyllts, endast behövde undersöka om Frankrike hade uppfyllt villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

43

Kommissionen ansåg att flera av de villkor som angavs i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet inte hade uppfyllts.

44

För det första angav kommissionen, i punkt 3.2.1 i det angripna beslutet, att överlåtelsen av verksamheten inte hade ägt rum den 30 juni 2005.

45

För det andra angav kommissionen, i punkt 3.2.2 i det angripna beslutet, att den genomförda överlåtelsen av verksamheten inte utgjorde en försäljning, eftersom priset var negativt, och att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet därmed inte heller hade iakttagits.

46

För det tredje angav kommissionen, i punkt 3.2.3 i det angripna beslutet, att överlåtelsen av verksamheten inte utgjorde en försäljning av tillgångar utan en överlåtelse av Sernam i dess helhet (med både tillgångar och skulder), eftersom överlåtelsen dels bestod i en överlåtelse i klump av tillgångarna och skulderna inom en koncern, följd av en försäljning av aktierna (share deal) i det dotterbolag som övertagit dem (skäl 108–112 i det angripna beslutet), dels inte endast avsåg tillgångarna utan Sernam SA i dess helhet (med både tillgångar och skulder) (skäl 113–116 i det angripna beslutet).

47

För det fjärde fann kommissionen, i punkt 3.2.4 i det angripna beslutet, att överlåtelsen inte begränsade sig till de tillgångar som Sernam SA förfogade över vid tidpunkten för Sernam 2-beslutet, utan att kapitaltillskottet på 57 miljoner euro utgjorde ett tillskott till tillgångarna som inte var tillåtet enligt artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

48

För det femte fann kommissionen, i punkt 3.2.5 i det angripna beslutet, att överlåtelsen av verksamheten inte hade skett på ett öppet och tydligt sätt.

49

För det sjätte fann kommissionen, i punkt 3.2.6 i det angripna beslutet, att syftet med en försäljning av tillgångarna inte hade respekterats.

50

Som slutsats angav kommissionen att artikel 3 i Sernam 2-beslutet inte hade följts och att omstruktureringsstödet på 503 miljoner euro följaktligen hade missbrukats.

51

Kommissionen angav att eftersom stödet på 503 miljoner euro hade utnyttjats av stödmottagaren i strid med Sernam 2-beslutet, var det inte förenligt med den inre marknaden på grundval av Sernam 2-beslutet. Den angav att – eftersom Frankrike inte hade anfört något skäl till stödets förenlighet – stödet var oförenligt med den inre marknaden och skulle återkrävas, med ränta räknad från den dag då det ställdes till förfogande för Financière Sernam och dess dotterbolag, bland andra Sernam Services och Aster, som enligt kommissionen bedrev den ekonomiska verksamhet som gynnats av stödet, vilken tidigare bedrivits av Sernam SA och därefter av Sernam Xpress (vars tillgångar och skulder hade övertagits av Financière Sernam genom en överlåtelse av samtliga tillgångar och skulder den 30 juni 2011).

52

Kommissionen undersökte i skälen 132–151 i det angripna beslutet huruvida Republiken Frankrike på ett korrekt sätt hade återkrävt det stöd på 41 miljoner euro som förklarats oförenligt i Sernam 2-beslutet genom att bokföra det som en skuld vid likvidationen av Sernam och om detta återkrav, enligt unionens rättspraxis på området återkrav, skulle utsträckas till Financière Sernam och dess dotterbolag, Sernam Services och Aster. Kommissionen hänvisade särskilt till dom av den 8 maj 2003, Italien och SIM 2 Multimedia/kommissionen (C‑399/00 och C‑328/99, REG, nedan kallad domen Seleco, EU:C:2003:252), dom av den 29 april 2004, Tyskland/kommissionen (C‑277/00, REG, nedan kallad domen SMI, EU:C:2004:238), och dom av den 19 oktober 2005, CDA Datenträger Albrechts/kommissionen (T‑324/00, REG, nedan kallad domen CDA, EU:T:2005:364).

53

För det första angav kommissionen, i skälen 144–148 i det angripna beslutet, att överlåtelsen av Sernam SA:s verksamhet till Sernam Xpress hade fått till följd att Sernam Xpress hade dragit nytta av den konkurrensfördel som hängde samman med förmånen av de stöd som beviljats, eftersom det hade rått ekonomisk kontinuitet mellan de två företagen, och överlåtelsen var likvärdig med ett kringgående av återkravet på Sernam.

54

För det andra erinrade kommissionen, i skäl 149 i det angripna beslutet, om att, enligt rättspraxis, påverkar inte en aktieägares försäljning av aktier i ett företag som mottagit rättsstridigt stöd till en tredje man återbetalningskrav riktade till det stödmottagande företaget. Försäljningen av Sernam Xpress aktier till Financière Sernam innebar alltså inte att Sernam Xpress befriades från kravet att återbetala stödet på 41 miljoner euro.

55

För det tredje fann kommissionen, i punkt 150 i den angripna beslutet, att till följd av fusionen mellan Sernam Xpress och Financière Sernam, den 30 juni 2011, hade förmånen i form av ett stöd på 41 miljoner euro, och således återbetalningskravet, återgått till Financière Sernam och dess dotterbolag, bland annat Sernam Service och Aster, vilka övertagit Sernams och Sernam Xpress verksamhet.

56

Kommissionen angav att de åtgärder som föreskrevs i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 utgjorde nytt statligt stöd. Dessa åtgärder är sökandens kapitaltillskott på 57 miljoner euro till Sernam, sökandens avskrivning av fordringar på totalt 38,5 miljoner euro på Sernam och fyra garantier som sökanden beviljat Sernam Xpress–Financière Sernam.

57

Kommissionen angav först, i skälen 154–158 i det angripna beslutet, varför den hade beslutat att inte tillämpa principen avseende en privat investerare i en marknadsekonomi i sin kvalificering av dessa åtgärder i förhållande till artikel 107.1 FEUF.

58

För det första angav kommissionen, i skäl 154 i det angripna beslutet, att principen om en privat investerare inte bör tillämpas när det handlar om att återkräva stöd.

59

För det andra fann kommissionen, i skäl 155 i det angripna beslutet, att försäljning av tillgångar i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet betraktades som likvärdig med de kompensationsåtgärder som införts genom artikel 3.1 i nämnda beslut. Enligt punkt 40 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, 2004, s. 2) (nedan kallade riktlinjerna för undsättning och omstrukturering), kunde emellertid inte avyttring av förlustbringande verksamhet betraktas som en kompensationsåtgärd. Kommissionen angav att det negativa priset visade att det rörde sig om avyttring av en förlustbringande verksamhet, som inte kunde vara likvärdig med en kompensationsåtgärd. I det aktuella fallet motsvarade det negativa priset ett driftstöd till företaget, som alltså inte i sig var ägnat att minska konkurrenssnedvridningen.

60

Beträffande fastställandet av huruvida dessa åtgärder utgjorde statligt stöd, fann kommissionen, i skäl 159 i det angripna beslutet, att åtgärderna hade beviljats med hjälp av ett statligt företags, sökandens, medel. Sökanden är ett offentligt organ som är föremål för en mycket noggrann statlig tillsyn och beviljandet av fördelen kan därmed också tillskrivas staten. Sernam Xpress och Financière Sernam var verksamma inom vägtransportsektorn, som är öppen för konkurrens inom unionen, och fördelen riskerade därför att snedvrida konkurrensen och att påverka handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen påpekade att det inte var nödvändigt att skilja mellan de fördelar som Sernam Xpress respektive Financière Sernam hade beviljats, eftersom dessa två företag hade fusionerat.

61

Eftersom Republiken Frankrike inte hade anfört något skäl till att detta stöd var förenligt med den inre marknaden, trots att den hade bevisbördan för detta, drog kommissionen slutsatsen att stödet var oförenligt med den inre marknaden och måste återkrävas med ränta.

62

Det angripna beslutets artikeldel har följande lydelse:

”Artikel 1

1.   Det statliga stöd på 503 miljoner euro som [Republiken Frankrike] har beviljat Sernam SCS (numera [Sernam]) och som godkändes av kommissionen genom [Sernam 2-beslutet] har missbrukats. Det är oförenligt med den gemensamma marknaden. Stödet har även gynnat Sernam Xpress och Financière Sernam samt dess dotterbolag Sernam Services och Aster.

2.   Det statliga stöd på 41 miljoner euro som [Republiken Frankrike] beviljat Sernam SCS och som förklarats oförenligt genom Sernam 2-beslutet har även gynnat Sernam Xpress och Financière Sernam samt dess dotterbolag Sernam Services och Aster.

3.   SNCF:s kapitaltillskott på 57 miljoner euro till [Sernam], SNCF:s avstående från fordringar på 38,5 miljoner euro på [Sernam] och de garantier som beviljades av SNCF i samband med överlåtelsen av [Sernams] verksamhet till Financière Sernam, med undantag av garantin till järnvägsarbetarna, utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 2

1.   [Republiken Frankrike] ska från Financière Sernam och dess dotterbolag Sernam Services och Aster återkräva det stöd som avses i artikel 1.

2.   Det stöd som ska återkrävas ska innefatta ränta från och med den dag då stödet ställdes till stödmottagarnas förfogande till och med den dag det har återbetalats.

3.   Räntan ska beräknas på en grundval som fastställs i enlighet med kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004.

Artikel 3

1.   Återkravet av det stöd som avses i artikel 1 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.   Frankrike ska säkerställa att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då detta beslut har delgivits.

3.   I samband med genomförandet får [Republiken Frankrike] ta hänsyn till eventuella belopp som återkrävts av SNCF till följd av likvidationen av Sernam SA på de villkor som anges ovan.

Artikel 4

1.   Inom två månader efter den dag då detta beslut har delgivits ska [Republiken Frankrike] lämna följande uppgifter till kommissionen:

2.   [Republiken Frankrike] ska hålla kommissionen underrättad om utvecklingen vad gäller de nationella åtgärder som har vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att återkravet av det stöd som avses i artikel 1 har slutförts. [Republiken Frankrike] ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut. [Republiken Frankrike] ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagaren.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.”

63

Till följd av antagandet av det angripna beslutet bad de franska myndigheterna, den 23 mars 2012, kommissionen att bekräfta att det krav på återbetalning av det statliga stödet som hade ålagts bolagen inom Sernam-koncernen genom artikel 2 i det angripna beslutet inte skulle utsträckas till bolagen inom Geodis-koncernen (som tillhör sökande-koncernen) och BMV, för det fall detta bolag förvärvade en del av tillgångarna i Sernam-bolagen inom ramen för deras konkursförfarande.

64

Kommissionen fastställde i sitt beslut av den 4 april 2012 avseende statligt stöd SA. 34547 (2012/N) – Frankrike – Förvärv av Sernam-koncernens tillgångar inom ramen för dess konkursförfarande (nedan kallat Sernam 4-beslutet) att det inte rådde någon ekonomisk kontinuitet mellan Sernam-koncernen och förvärvarna av en del av dess tillgångar, nämligen Geodis och BMV, och att återkravet av det stöd som förklarats olagligt och oförenligt i det angripna beslutet inte skulle utsträckas till Geodis och BMV.

65

Den 13 april 2012 försattes Financière Sernam och Sernam Services i likvidation. Samma dag lämnade Geodis ett anbud och utsågs av handelsdomstolen i Nanterre (Frankrike) till förvärvare av tillgångarna i Sernam-koncernen.

66

Sökanden har väckt förevarande talan genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 4 juni 2012.

67

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 18 oktober 2012 ansökte Republiken Frankrike om att få intervenera till stöd för sökandens yrkanden. Ordföranden på tribunalens sjätte avdelning meddelade ett beslut den 26 november 2012 genom vilket interventionen tilläts. Republiken Frankrike ingav sin interventionsinlaga den 11 februari 2013.

68

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 14 februari 2013, bad sökanden att få lägga fram ytterligare bevis. Ordföranden på tribunalens sjätte avdelning lade dessa ytterligare bevis till akten den 26 februari 2013. Kommissionen inkom med sina synpunkter på de nya bevisen den 14 mars 2013. Republiken Frankrike meddelade att den inte hade några synpunkter.

69

Med hänsyn till att sammansättningen av tribunalens avdelningar hade ändrats, förordnades referenten att tjänstgöra på sjunde avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen den avdelningen den 23 september 2013.

70

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 25 november 2013 ansökte Mory SA, Mory Team och Superga Invest om att få intervenera i detta mål till stöd för kommissionens yrkanden.

71

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 29 januari 2014, begärde sökanden konfidentiell behandling av vissa delar av handlingarna i målet, för det fall intervenienternas begäran om tillgång till samtliga handlingar i målet undantagsvis skulle godtas. Sökanden inkom i detta syfte med en icke-konfidentiell version av de aktuella handlingarna i målet.

72

Genom beslut av den 23 maj 2014 tillät ordföranden för tribunalens sjunde avdelning Mory och Mory Team att intervenera på grundval av artikel 116.6 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 och avslog Superga Invests interventionsansökan. Det fastställdes att beslut angående sökandens begäran om sekretess skulle fattas senare.

73

Genom skrivelse av den 23 oktober 2014 ställde tribunalen, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, skriftliga frågor till sökanden, kommissionen och Republiken Frankrike, och anmodade dem att inkomma med skriftliga svar, samt anmodade sökanden och kommissionen att inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom denna anmodan på utsatt tid.

74

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 17 november 2014 bad sökanden att få lägga fram ytterligare nya bevis. Ordföranden för tribunalens sjunde avdelning lade dessa bevis till akten den 21 november 2014, och anmodade kommissionen och Republiken Frankrike att yttra sig över dessa vid förhandlingen.

75

Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 27 november 2014, yttrade sig sökanden över de svar sin inkommit på kommissionens frågor. Genom beslut av den 3 december 2014 beslutade ordföranden för tribunalens sjätte avdelning att inte lägga denna skrivelse till akten.

76

Parterna utvecklade sin respektive talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 12 februari 2015.

77

Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, yrkat att tribunalen ska

78

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

79

Mory och Mory Team har yrkat att tribunalen ska avvisa talan och, i andra hand, ogilla den.

80

Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring har sökanden åberopat sex grunder. Den första grunden avser åsidosättande av rätten till försvar, genom att kommissionen i det angripna beslutet intog ståndpunkten att principen avseende en privat investerare inte var tillämplig, vilken inte fanns med i beslutet om att inleda förfarandet. Republiken Frankrike har i detta hänseende gjort gällande att dess rätt till försvar också har åsidosatts av samma skäl. Som andra grund har sökanden gjort gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts. Den tredje grunden avser åsidosättande av principen om iakttagande av en skälig tid och av rättssäkerhetsprincipen. Som fjärde grund har det gjorts gällande att kommissionen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att fastställa att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump inte uppfyllde villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet. Såvitt avser den femte grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att skyldigheten att återkräva det statliga stödet på 41 miljoner som förklarats oförenligt i Sernam 2-beslutet hade övergått på Financière Sernam och dess dotterbolag. Som sjätte grund har det gjorts gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att de åtgärder som föreskrevs i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 utgjorde nytt statligt stöd till förmån för Sernam Xpress–Financière Sernam.

81

Tribunalen anser att det är lämpligt att pröva de tre sista grunderna först och därefter de tre första grunderna, avseende åsidosättande av allmänna unionsrättsliga principer, eftersom många frågeställningar i sistnämnda grunder beror på bedömningen av den fjärde, den femte och den sjätte grunden.

82

Sökandens fjärde grund består av sex delar. Den första delgrunden avser att kommissionen gjort rättsliga och faktiska fel genom att, i skälen 97 och 98 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen i klump av Sernam inte hade ägt rum den 30 juni 2005. Den andra delgrunden avser att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 99–102 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump till ett negativt pris inte utgjorde försäljning. Som tredje delgrund har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 103–116 i det angripna beslutet, slå fast att transaktionen utgjorde en överlåtelse av Sernam ”i dess helhet”. Såvitt avser den fjärde delgrunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att, i skäl 117 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen inte begränsade sig till Sernams tillgångar, utan att 59 miljoner euro (eller 57 miljoner euro netto) tillkom. Den femte delgrunden avser att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 118–119 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump inte hade skett på ett öppet och tydligt sätt. Som sjätte delgrund har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 121–123 i det angripna beslutet, ha funnit att försäljningen av tillgångarna inte gjorde det möjligt att nå de mål som eftersträvades.

83

På området missbruk av statligt stöd följer av artikel 108.2 FEUF jämförd med artikel 1 g i förordning nr 659/1999 och artikel 16 i denna förordning att det i princip ankommer på kommissionen att visa att hela eller delar av det stöd som godkänts i ett tidigare beslut har missbrukats av mottagaren. Kan kommissionen inte visa detta, ska stödet anses omfattas av det tidigare godkännandebeslutet (dom av den 11 maj 2005, Saxonia Edelmetalle och ZEMAG/kommissionen, T‑111/01 och T‑133/01, REG, EU:T:2005:166, punkt 86).

84

För det första har sökanden klandrat kommissionen för att, i skäl 98 i det angripna beslutet, ha missförstått Sernam 2-beslutet genom att påstå att ”överlåtelsen av [Sernams] verksamhet till Financière Sernam inte [hade ägt] rum senast den 30 juni 2005, vilket ställts som villkor i Sernam 2-beslutet”. Sökanden har gjort gällande att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet endast avsåg ”försäljning” och inte ”överlåtelse” av verksamheten i sig. För det andra har sökanden klandrat kommissionen för att, i skäl 97 i det angripna beslutet, ha funnit att SNCF:s styrelseordförandes godkännande, den 30 juni 2005, av det bindande anbudet från Financière Sernam enligt fransk rätt inte räckte för att genomföra överlåtelsen. Sökanden har gjort gällande att, enligt fransk rätt, tillåter en överenskommelse om föremål och pris, oavsett dess juridiska form, mellan köparen och säljaren att sluta en oåterkallelig överlåtelseakt, även om föremålet ännu inte har levererats och priset ännu inte har betalats.

85

I punkterna 97 och 98 i det angripna beslutet angav kommissionen att sökandens styrelse den 30 juni 2005 endast i princip hade godtagit Financière Sernams bindande anbud. Den konstaterade att det avtalsprotokoll som var bindande för samtliga parter i transaktionen dock hade undertecknats först den 21 juli 2005 och att de olika överlåtelsetransaktionerna inte hade genomförts förrän den 17 oktober 2005. Kommissionen drog därför slutsatsen att överlåtelsen av Sernams verksamhet till Financière Sernam inte hade ägt rum senast den 30 juni 2005, vilket ställts som villkor i Sernam 2-beslutet. Detta var i sig tillräckligt för att det skulle kunna slås fast att Frankrike missbrukat det stöd som på vissa villkor godkänts i Sernam 2-beslutet.

86

Enligt fast rättspraxis finns det anledning att vid tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse inte bara beakta dess lydelse, utan också dess sammanhang och de syften som eftersträvas med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 17 november 1983, Merck,292/82, REG, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 21 februari 2013, RVS Levensverzekeringen, C‑243/11, REU, EU:C:2013:85, punkt 23).

87

Det följer även av fast rättspraxis att beslutsdelen i en rättsakt inte kan skiljas från motiveringen, vilket innebär att beslutsdelen vid behov ska tolkas med beaktande av de skäl som föranledde att beslutet antogs (dom av den 15 maj 1997, TWD/kommissionen,C‑355/95 P, REG, EU:C:1997:241, punkt 21).

88

När det gäller sökandens första argument, att kommissionen har missförstått Sernam 2-beslutet, ska det påpekas att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet rör det hypotetiska fall då Sernam ”före den 30 juni 2005 till marknadspris [skulle sälja] sina tillgångar 'i klump’”.

89

I skäl 217 i Sernam 2-beslutet erinrade kommissionen om att ”[de båda villkoren i artikel 3.1] beträffande företagets omstrukturering … emellertid inte [ska tillämpas] om Sernam i stället säljer sina tillgångar 'i klump’, eftersom Sernam då inte längre skulle vara verksamt i sin nuvarande juridiska form och skulle ha överlåtit sina marknadsandelar till den fristående köparen (som skulle kunna fortsätta sin verksamhet med Sernams tillgångar)”.

90

Följaktligen är, liksom kommissionen har understrukit, den tidpunkt som ska beaktas för att bedöma huruvida överlåtelsen har ägt rum, i förevarande fall, tidpunkten för den faktiska överlåtelsen av tillgångarna, eftersom syftet med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, mot bakgrund av dess skäl 217, var att tvinga Sernam att överföra alla sina tillgångar och lämna ifrån sig sina marknadsandelar. En motsatt och formalistisk tolkning av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet skulle frånta den dess verkningar och eventuellt medföra en fördröjning av den faktiska överföringen av tillgångarna till en tidpunkt långt efter det att ”överlåtelsen” i rättslig mening hade avslutats.

91

Det räcker således att konstatera att kommissionen med rätta har fastställt att de olika överlåtelserna hade genomförts först på dagen för ”closing” den 17 oktober 2005, och att tidsfristen den 30 juni 2005 som fastställts i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet följaktligen inte hade iakttagits.

92

Således ska det påpekas att sökandens andra argument, beträffande vid vilken exakt tidpunkt ”överlåtelsen” slutits enligt fransk rätt inte kan godtas.

93

Talan kan således inte bifallas på den fjärde grundens första del.

94

Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, i huvudsak gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 99–102 i det angripna beslutet, slå fast att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet hade åsidosatts, eftersom det avtal som slutits mellan sökanden och Financière Sernam inte utgjorde en försäljning på grund av att priset var negativt.

95

Skäl 124 i det angripna beslutet, som även har kritiserats av sökanden, rör en annan fråga än den som avses i skälen 99–102 i nämnda beslut, eftersom den gäller uppdelningen av transaktionen i två etapper (Sernams tillskott till Sernam Xpress, följt av en överlåtelse av Sernam Xpress andelar till Financière Sernam) och den omständigheten att kommissionen, i huvudsak, vägrade att godta att dessa olika transaktioner tillsammans skulle vara likvärdiga med en försäljning av ”tillgångarna i klump”. Eftersom skäl 124 avser argument som är analoga med dem som avses i skälen 108–112 i det angripna beslutet, anser tribunalen att sökandens argument mot dessa olika skäl ska prövas tillsammans, inom ramen för den första grundens tredje del (se punkterna 140–149 nedan).

96

I skälen 99 och 100 i det angripna beslutet angav kommissionen att en ”försäljning” består i överlåtelse av äganderätten till en tillgång mot betalning av ett pris och att detta pris ska vara positivt, samt att en transaktion som består i att den person som vill överlåta äganderätten till en eller flera tillgångar erbjuder pengar till den person som tar emot dem inte är en försäljning utan ett annat slags avtal. I skäl 101 i det angripna beslutet fann kommissionen att sökanden, i förevarande fall, hade betalat 59 miljoner euro, genom kapitaltillskott till Sernam på 57 miljoner euro och till Sernam Xpress på 2 miljoner euro och hade beviljat vissa garantier till Financière Sernam. Genom Financière Sernams betalning på 2 miljoner euro till sökanden och Sernam neutraliserade, enligt kommissionen, kapitaltillskottet till Sernam Xpress, men inte övriga delar av transaktionen. Kommissionen drog därför, i skäl 102, slutsatsen att avtalet mellan sökanden och Financière Sernam inte avsåg en försäljning och att följaktligen inte heller villkoret i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet hade uppfyllts eftersom ingen försäljning ägt rum.

97

I detta avseende har sökanden, med stöd av Republiken Frankrike, anfört tre argument.

98

För det första har sökanden gjort gällande att det generiska begreppet ”försäljning” i Sernam 2-beslutet, användes oberoende av vilken typ av avtal som hade ingåtts, eftersom transaktionens verkan var den som förväntades, nämligen överföring av ägandet av Sernams tillgångar i klump till en i förhållande till sökanden oberoende tredje man. För det andra har sökanden förklarat att det är skyldigheterna enligt fransk rätt, såsom förbudet mot en försäljning till ett negativt pris, som har tvingat den att strukturera transaktionen såsom den har gjort, och att först ge Sernam ett kapitaltillskott, men att det negativa priset trots allt är ett marknadspris, vilket är det enda villkoret i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet. För det tredje har sökanden och Republiken Frankrike åberopat tidigare fall som illustrerar att kommissionen, i sin beslutspraxis, har godtagit beteckningen ”försäljning” för en överlåtelse av tillgångar eller aktier som genomförts till ett negativt pris.

99

Kommissionen har bestritt dessa argument och för det första angett att sökanden underförstått har erkänt att transaktionen inte är en försäljning i den mening som avses i artikel 1582 i franska civillagen, eftersom detta företag har genomfört transaktioner som innebär kringgående av förbudet enligt fransk rätt mot en försäljning till ett negativt pris. För det andra anser kommissionen att överlåtelsen av verksamhet till ett negativt pris inte har samma ekonomiska verkan som en försäljning av tillgångar till ett positivt pris, eftersom en operatör, i det första fallet, får betalt för att hålla igång en verksamhet och ett företag som skulle ha försvunnit och egendom som har ett faktiskt, positivt, värde, i det andra fallet, överlåts för att det ska utnyttjas på ett ekonomiskt rationellt sätt. Denna punkt är av väsentlig betydelse, i synnerhet med hänsyn till kraven i bestämmelserna om statligt stöd och syftet med Sernam 2-beslutet. För det tredje har kommissionen erinrat om att det av fast rättspraxis följer att kommissionens beslutspraxis i andra mål, inte påverkar giltigheten av det ifrågasatta beslutet, vilket endast ska bedömas mot bakgrund av fördragets objektiva bestämmelser. Kommissionen har vidare i huvudsak gjort gällande att de beslut som Republiken Frankrike och sökanden har åberopat inte är tillämpliga i förevarande fall, bland annat på grund av att de antagits efter genomförandet av transaktionen och på grund av att det rörde sig om försäljning av aktier, medan det scenario som valts i förevarande fall var försäljning av tillgångar.

100

Det ska för det första påpekas att det, på grundval av en bokstavstolkning av Sernam 2-beslutet, krävdes en ”försäljning av [Sernams] tillgångar i klump” och att det enda kravet avseende priset var att det skulle vara ett marknadspris och att överlåtelsen skulle ske på ett öppet och tydligt sätt.

101

Som följer av punkt 86 ovan ska vid tolkningen av Sernam 2-beslutet inte bara dess lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som det ingår i.

102

Således kan kommissionen inte enbart grunda sitt beslut på begrepp eller juridiska former för att dra slutsatsen att de villkor för förenligheten av ett omstruktureringsstöd som föreskrivs i ett av dess beslut inte har iakttagits. Vidare ska det påpekas att det juridiska begreppet försäljning är ett begrepp som har olika betydelse i varje medlemsstats rättsordning.

103

Det är således med fog som sökanden har understrukit att bestämmelserna om statligt stöd inte avser transaktionernas juridiska former, utan deras ekonomiska verklighet.

104

Följaktligen kan kommissionens formalistiska argument avseende fransk rätt inte godtas.

105

För det andra ska det påpekas att sökanden på ett övertygande sätt har gjort gällande att ett kapitaltillskott före försäljningen möjliggör för att inte omfattas av förbudet, enligt fransk rätt, att fastställa ett negativt pris i ett försäljningsavtal.

106

Frågan om vilken ekonomisk påverkan denna försäljning till ett negativt pris har, i förevarande mål, ska prövas inom ramen för denna grunds tredje och sjätte del.

107

För det tredje ska det understrykas att de beslut som sökanden och Republiken Frankrike har hänvisat till illustrerar möjligheten att sälja företagsaktier till ”negativa priser”, det vill säga genom föregående kapitaltillskott från säljaren (se, bland annat, beslut av den 13 juli 2009 om omstruktureringsstödet till Combus AS och beslut av den 28 augusti 2009 om statligt stöd C 6/09 (ex N 663/08) om åtgärder till förmån för Austrian Airlines).

108

Det ska således konstateras att det resonemang som kommissionen förde, i skälen 99–102 i det angripna beslutet, att det med hänsyn till att priset för överlåtelsen var negativt inte hade skett någon försäljning och att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet av detta skäl inte heller har iakttagits är felaktigt.

109

Den fjärde grundens andra del ska följaktligen godtas.

110

Sökanden har gjort gällande två anmärkningar till stöd för den tredje delgrunden. För det första har den klandrat kommissionen för att, i skälen 103 och 113–116 i det angripna beslutet, ha funnit att den överlåtelse som sökanden hade genomfört inte endast avsåg tillgångarna utan Sernam i dess helhet (med både tillgångar och skulder) och att villkoret avseende försäljning av Sernams tillgångar i klump i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet följaktligen inte hade uppfyllts. För det andra har sökanden i huvudsak klandrat kommissionen för att, i skälen 108–112 och 124 i det angripna beslutet, på ett artificiellt sätt ha delat upp försäljningen av Sernams tillgångar i klump i två olika transaktioner – en första transaktion i form av en delöverlåtelse av Sernams och Sernam Xpress tillgångar och en andra transaktion i form av försäljning av Sernam Xpress aktier till Financière Sernam – medan det sjäva verket rörde sig om en enda, fullständigt simultan och oskiljbar transaktion, som genomfördes under ”en kort period” genom samma akt och i samma syfte, nämligen försäljningen av Sernams tillgångar i klump till Financière Sernam.

111

Sökanden har i huvudsak anfört tre argument. För det första anser den att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet genom att, i skäl 103 i det angripna beslutet, förutsätta att försäljningen av tillgångar i klump enbart avsåg Sernams tillgångar och inte dess skulder. För det andra har sökanden gjort gällande nationella skyldigheter för att förklara att vissa skulder skulle inkluderas, bland annat driftsskulder, och detta enbart i syfte att fordringsägarnas rätt att invända, såsom den föreskrivs i fransk lag, inte ska tillämpas. För det tredje har sökanden gjort gällande att, i motsats till var kommissionen har påstått, överlåtelsen i skäl 116 i det angripna beslutet inte avsåg Sernam ”i dess helhet” (tillgångar och skulder) vilket enligt sökanden bekräftas av de motstridiga delarna i det angripna beslutet avseende den exakta avgränsningen av överlåtelsens föremål.

112

För det första har sökanden gjort gällande att begreppet försäljning av tillgångar i klump per definition krävde att försäljningen omfattade alla Sernams tillgångar och att dessa såldes ”i klump”, det vill säga tillsammans och till en och samma köpare, men att det inte innebar att dessa tillgångar nödvändigtvis skulle säljas separat.

113

Det följer av skäl 103 i det angripna beslutet att ”[ä]ven om överlåtelsen av [Sernams] verksamhet till Financière Sernam skulle betraktas som en försäljning krävs för efterlevnad av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet att denna försäljning endast avser tillgångarna och inte [Sernam] i dess helhet (med både tillgångar och skulder)” och att ”[detta] framgår av skäl 217 i Sernam 2-beslutet”. I skäl 113 i det angripna beslutet förklarade kommissionen vidare att ”[i] skäl 217 i Sernam 2-beslutet … görs tydlig åtskillnad mellan en försäljning av tillgångarna och en försäljning av [Sernam] i dess helhet (med både tillgångar och skulder)”.

114

Enligt ovan i punkt 87 nämnda rättspraxis kan beslutsdelen i en rättsakt inte skiljas från motiveringen, vilket innebär att beslutsdelen vid behov ska tolkas med beaktande av de skäl som föranledde att beslutet antogs.

115

De båda alternativa punkterna i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet har följande lydelse:

”1.   Om inte annat följer av punkt 2, ska följande villkor uppfyllas:

2.   Villkoren i punkt 1 ska inte gälla om Sernam före den 30 juni 2005 till marknadspris säljer sina tillgångar ’i klump’ till ett företag som inte har någon juridisk koppling till SNCF, och försäljningen sker på ett öppet och tydligt sätt.”

116

Skäl 217 i Sernam 2-beslutet har följande lydelse:

”Kommissionen vill också erinra om att villkoren i beslutet (att andra företag övertar Sernams vägtransportverksamhet och att Sernams verksamhet breddas till järnvägstransporter) gäller även om Sernam säljs i sin helhet (med både tillgångar och skulder) såsom de franska myndigheterna planerar. Dessa båda villkor beträffande företagets omstrukturering gäller emellertid inte om Sernam i stället säljer sina tillgångar ’i klump’, eftersom Sernam då inte längre skulle vara verksamt i sin nuvarande juridiska form och skulle ha överlåtit sina marknadsandelar till den fristående köparen (som skulle kunna fortsätta sin verksamhet med Sernams tillgångar).”

117

Det följer av denna lydelse att det i Sernam 2-beslutet görs en tydlig åtskillnad mellan ”försäljning av Sernam i dess helhet (tillgångar och skulder)” och ”försäljning av Sernams tillgångar i klump”.

118

Det är följaktligen med fog som kommissionen har angett att försäljning av tillgångarna i klump, i den mening som avses i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, mot bakgrund av skäl 217 i samma beslut endast ska avse tillgångar och inte skulder.

119

En motsatt tolkning av denna bestämmelse skulle innebära en förnekelse av den existerande skillnaden mellan de båda alternativa villkor som anges i artikel 3.1 och 3.2 i Sernam 2-beslutet (och de båda försäljningsscenarier som avses i skäl 217 i nämnda beslut). Det ska nämligen påpekas att det, för det fall en försäljning av tillgångarna i klump ska tolkas så, att den även omfattar skulder, skulle vara ologiskt och inkonsekvent att föreskriva olika villkor i punkterna 1 och 2 i artikel 3 i Sernam 2-beslutet.

120

För det andra har sökanden gjort gällande att om en transaktion skulle särskiljas från försäljning av tillgångar i klump skulle det i så fall vara försäljning av tillgångar separat och inte försäljning a Sernam ”i dess helhet” (tillgångar och skulder), som kommissionen själv angav i målen som ledde fram till dom SMI, punkt 52 ovan, EU:C:2004:238, punkterna 68 och 70, och dom CDA, punkt 52 ovan, EU:T:2005:364, punkt 73).

121

Detta argument kan inte godtas, eftersom kommissionens beslutspraxis i andra mål i vart fall inte påverkar giltigheten av ett ifrågasatt beslut, vilket endast kan bedömas mot bakgrund av fördragets objektiva bestämmelser (dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C., C‑138/09, REU, EU:C:2010:291, punkt 21).

122

I förevarande fall rör det sig om att tolka Sernam 2-beslutet mot bakgrund av skälen för detta och inte mot bakgrund av kommissionens ståndpunkt i andra mål. Det kan emellertid konstateras att motsättningen mellan försäljning av tillgångar i klump och försäljning av tillgångar separat inte nämns i Sernam 2-beslutet.

123

För det tredje har sökanden gjort gällande att kommissionen, om den hade velat, uttryckligen hade kunnat precisera i Sernam 2-beslutet att försäljningen av tillgångarna i klump uteslöt skulderna och hänvisade vid förhandlingen i detta hänseende till de senare besluten i det så kallade ”polska varv-målet”, vilka var mer detaljerade beträffande de föreskrivna villkoren. Sökanden hänvisade bland annat till skälen 349, 350 och 354 i kommissionens beslut av den 6 november 2008 om det statliga stöd C 19/05 (f.d. N 203/05) som Polen har genomfört till förmån för Stocznia Szczecińska (EUT L 5, 2010, s. 1), och skälen 401–410 i kommissionens beslut av den 6 november 2008 om det statliga stöd C 17/05 (ex N 194/05 och PL 34/04) som Polen har beviljat Stocznia Gdynia (EUT L 33, 2010, s. 1).

124

Bortsett från den omständigheten att Sernam 2-beslutet är slutgiltigt och inte kan ifrågasättas inom ramen för talan, följer det av dess skäl 217 att Sernam 2-beslutet är tillräckligt tydligt, genom att det gör åtskillnad mellan villkoren beträffande försäljningen av Sernam i dess helhet (tillgångar och skulder) och villkoren beträffande försäljningen av Sernams tillgångar i klump, avseende det förhållandet att försäljningen av tillgångarna i klump uteslöt skulderna. Under alla omständigheter är kommissionen, eftersom den ska göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt mål, inte bunden av andra beslut, särskilt inte senare sådana.

125

Det första argumentet kan således inte godtas.

126

Sökanden har gjort gällande att den tvingades lägga driftsskulderna till Sernams tillgångar enbart i syfte att inte utsättas för tillämpningen av fordringsägarnas i fransk lag föreskrivna rätt att invända. Sökanden har gjort gällande att fransk rätt tillåter fordringsägarna att invända mot tillskotts- och överlåtelsetransaktioner och att erhålla antingen en omedelbar återbetalning av sina fordringar eller ett upprättande av garantier. Vidare kunde fordringsägarna, för det fall ett senare kollektivt förfarande inleddes, ifrågasätta åtgärder som utarmat gäldenärens egendom och som vidtagits 18 månader innan det kollektiva förfarandet inleddes. Således skulle, enligt sökanden, om endast Sernams tillgångar hade sålts, Sernams fordringsägare ha blivit fordringsägare i ett bolag utan tillgångar och med mycket stora skulder, vilket skulle ha fråntagit dem varje återbetalningsmöjlighet och de skulle, följaktligen, med största sannolikhet ha invänt mot en överlåtelse av enbart Sernams tillgångar i klump eller, om de hade godtagit denna överlåtelse av enbart tillgångarna, med största säkerhet ha ifrågasatt den inom ramen för den likvidation som senare skulle ha ägt rum. Av detta skulle ha följt en nödvändighet, enligt sökanden, att lägga till driftsskulderna i syfte att tillåta genomförandet av överlåtelsen av Sernams tillgångar.

127

I detta hänseende ska det, bortsett från den omständigheten att sökanden inte har visat att försäljningen av enbart tillgångarna skulle ha fråntagit fordringsägarna varje möjlighet till återbetalning, eftersom denna försäljning normalt sett skulle ha genererat intäkter för Sernam, påpekas att denna typ av argument, beträffande specifika bestämmelser i nationell rätt, bygger på den felaktiga premissen att kommissionen skulle ha fastställt en skyldighet att uppfylla villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, trots att det förelåg en valmöjlighet mellan de båda punkterna i artikel 3 i nämnda beslut.

128

Som kommissionen har understrukit i sin svarsinlaga hade sökanden och medlemsstaten, även om de mötte svårigheter med att uppfylla genomförandet av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, på grund av praktiska hinder eller nationalrättsliga hinder, flera valmöjligheter, nämligen att tillämpa villkoren i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet, vända sig till kommissionen och upplysa den om sina svårigheter och diskutera en eventuell ändring av detta villkor i enlighet med riktlinjerna för undsättning och omstrukturering, eller återkräva det olagliga oförenliga stödet, vid behov genom att likvidera Sernam.

129

Således kan sökanden inte, i förevarande fall, göra gällande att det föreligger motstridiga krav enligt nationell rätt för att motivera kringgåendet av det villkor som den hade valt.

130

Det andra argumentet kan således inte godtas.

131

För det första har sökanden gjort gällande att överlåtelsen, i motsats till vad kommissionen, i skäl 116 i det angripna beslutet, påstod inte avsåg Sernam ”i dess helhet” (tillgångar och skulder), eftersom de finansiella skulderna och beloppet för skyldigheten att återbetala det stöd på 41 miljoner euro som förklarats oförenligt i Sernam 2-beslutet inte hade överlåtits till Financière Sernam. För det andra har sökanden påpekat att vissa delar av det angripna beslutet är motstridiga beträffande den exakta avgränsningen av föremålet för överlåtelsen, såsom ”i dess helhet (med både tillgångar och skulder)” i punkt 3.2.3.2 och i skäl 113 i nämnda beslut, ”samtliga tillgångar och skulder i [Sernam …] med följande undantag” i skäl 114 i samma beslut, ”merparten av [Sernams] tillgångar och skulder” i skäl 115 i det angripna beslutet och ”[Sernam] i dess helhet (med både tillgångar och skulder), med några undantag” i skäl 116 i det angripna beslutet.

132

Kommissionen anförde, i skälen 114 och 115 i det angripna beslutet, följande:

”… Financière Sernam [förvärvade] genom köpet av Sernam Xpress … samtliga tillgångar och skulder i [Sernam] …, med följande undantag: å ena sidan ökade tillgångarna genom tillskotten på 57 miljoner euro till [Sernam] och 2 miljoner euro till Sernam Xpress … och å andra sidan minskade skulderna med beloppet för det lån mot säkerhet i eget kapital som tecknats av företaget [Sernam] hos SNCF-koncernen, skulden till följd av hävandet av avtalet ’IBM–GPS’ och det oförenliga stöd på 41 miljoner euro som skulle återbetalas.

Dessa marginella justeringar kan dock inte dölja det faktum att merparten av [Sernams] tillgångar och skulder faktiskt överläts först till Sernam Xpress och därefter till Financière Sernam.”

133

Kommissionen drog, i skäl 116 i det angripna beslutet, slutsatsen att ”[ö]verlåtelsen av verksamheten … alltså inte [utgjorde] en försäljning av tillgångar utan en överlåtelse av Sernam SA i dess helhet (med både tillgångar och skulder), med några undantag” och att ”[f]öljaktligen [hade] inte villkoren i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet uppfyllts”.

134

För det första ska det påpekas att sökanden inte har bestritt att den, inom ramen för tillskottet till Sernams samtliga tillgångar lade nästan alla sina skulder, med undantag för vissa finansiella skulder (dessa motsvarade ett totalt belopp på 38,5 miljoner euro) och skyldigheten att återbetala det stöd på 41 miljoner euro som förklarats olagligt och oförenligt genom Sernam 2-beslutet.

135

Detta framgår även av handlingarna i målet. I avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 föreskrevs nämligen att Sernam skulle tillföra Sernam Xpress ”alla Sernams tillgångar och skulder med undantag för [finansiella skulder]”. Det framgår vidare av avtalet om delöverlåtelse av tillgångar av den 14 september 2005 att det bland annat (när det gäller de mest betydande skulderna) lades till en avsevärd skillnad i negativt förvärv (badwill) (negativt värde av företaget), avsättningar för tillfälliga förluster, driftsskulder, diverse skulder och skulder kopplade till aktier. I yttrandet om samtycke 2005-AC 2, av den 22 juli 2005, av Commission des participations et des transferts (fransk självständig myndighet för kapitaltillskott och överlåtelser) avseende sökandens överlåtelse av Sernams tillgångar till den privata sektorn nämns även den omständigheten att sökanden beslutade att göra en ”överlåtelse i klump av bolagets tillgångar och driftsskulder”. Vidare anges tydligt i rapporten från banken X att ”[i] praktiken kommer det överlåtna bolaget att återförena alla [Sernams] tillgångar och driftsskulder (inbegripet alla dotterbolagen och varumärket), med undantag för finansiella skulder”.

136

För det andra kan uteslutandet av ett tillskott av finansiella skulder och av skyldigheten att återbetala det olagliga och oförenliga stödet på 41 miljoner euro, i motsats till var sökanden har påstått, inte ändra slutsatsen att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet inte har iakttagits, eftersom det följer av punkt 118 ovan att enbart den omständigheten att sökanden inte begränsat sig till att endast sälja Sernams tillgångar och lagt till merparten av skulderna räckte för att fastställa att den hade åsidosatt denna bestämmelse. Det ska i detta hänseende påpekas att det fåtal, av sökanden understrukna, variationer i lydelsen av det angripna beslutet som finns i skälen 114, 115 och 116 i nämnda beslut, inte är motstridiga och inte påverkar giltigheten av det angripna beslutet.

137

Kommissionen har emellertid inte gjort sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning eller felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna beträffande föremålet för transaktionen genom att, i skäl 116 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen av verksamheten inte utgjorde en försäljning av tillgångar utan en överlåtelse av Sernam i dess helhet (tillgångar och skulder), med några få undantag.

138

Det tredje argumentet kan följaktligen inte godtas.

139

Det framgår av det ovan anförda att sökandens första anmärkning inte kan godtas.

140

Sökanden har genom sina många argument, som den även har framfört inom ramen för den andra delgrunden (se punkt 95 ovan), i huvudsak önskat tydliggöra att den åtskillnad som kommissionen har gjort mellan försäljningen av Sernams tillgångar i klump i två etapper (Sernams tillskott till Sernam Xpress, följt av en överlåtelse av Sernam Xpress värdepapper till Financière Sernam) är artificiell och inte motsvarar verkligheten, att det rörde sig om en enda, fullständigt simultan och oskiljbar transaktion, som genomfördes under ”en kort period” i samma syfte, nämligen försäljningen av Sernams tillgångar i klump till Financière Sernam. Sökanden har i detta hänseende understrukit att en delöverlåtelse av tillgångar följd av en överlåtelse av värdepapper i det bolag som mottagit dem betecknas som ”försäljning” enligt fransk rätt.

141

Det ska påpekas att dessa argument är verkningslösa, eftersom det följer av prövningen av den första anmärkningen att även om den genomförda transaktionen bedöms, såsom sökanden önskar, som en enda försäljningstransaktion, motsvarar slut-”resultatet” av dessa båda etapper ändå inte en försäljning av enbart tillgångarna och att försäljningens föremål inte har iakttagits, liksom kommissionen med rätta påpekade i skälen 103 och 113–116 i det angripna beslutet.

142

Det ska under alla omständigheter påpekas att kommissionen inte har gjort någon felaktig bedömning, genom att ange att dessa båda transaktioner inte uppfyllde de villkor som föreskrivs i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, oavsett huruvida de analyserades separat, i skälen 108–112 i det angripna beslutet, eller gemensamt, i skälen 113–116 i det angripna beslutet.

143

Det rör sig nämligen om att undersöka huruvida effekten av de olika överlåtelsetransaktionerna var den förväntade, nämligen en faktisk överlåtelse, senast den 30 juni 2005, av Sernams tillgångar i klump till marknadspris till ett bolag som inte hade någon juridisk koppling till sökanden, genom ett öppet och tydligt förfarande. Det framgår emellertid av det angripna beslutet att kommissionen på ett korrekt sätt bedömde de olika etapperna i försäljningen mot bakgrund av deras verkningar, både var för sig och i kombination.

144

Det följer nämligen av prövningen av den första anmärkningen att kommissionen med rätta, i skälen 109 och 110 i det angripna beslutet, konstaterade att en så kallad ”'delöverlåtelse av tillgångar’ (i själva verket både tillgångar och skulder) … [inte kan] betecknas som 'försäljning av tillgångar till en tredje man’”, bland annat eftersom den sistnämnda ”inte enbart [avsåg] tillgångarna utan även samtliga skulder, med undantag av vissa av [Sernams] skulder till moderbolaget, [sökanden, och att det alltså] rörde sig … om en överlåtelse av [Sernam] i dess helhet (med både tillgångar och skulder) och inte om en försäljning av enbart tillgångarna” samt att ”denna överlåtelse [skedde] till ett helägt dotterbolag, nämligen Sernam Xpress, [och ö]verlåtelsen … alltså inte [gjordes] till ett tredje företag utan koppling till [sökanden]”.

145

Det var även med fog som kommissionen, i skälen 108 och 111 i det angripna beslutet, konstaterade att Sernam Xpress aktier hade sålts till Financière Sernam, vilket utgjorde en ”share deal” eller aktieöverlåtelse.

146

Det rörde sig nämligen om en aktieöverlåtelse, eller mer specifikt en överlåtelse av andelar i ett skalbolag, Sernam Xpress, till vilket Sernams alla tillgångar samt driftsskulder, det vill säga nästan hela Sernam, tidigare hade övergått.

147

Följaktligen har kommissionen inte gjort någon felaktig bedömning i skäl 111 i det angripna beslutet, genom att finna att denna aktieöverlåtelse inte heller utgjorde en försäljning av tillgångarna till tredje man.

148

Således har kommissionen inte gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eller felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och har, i det angripna beslutet, med rätta bedömt de ekonomiska verkningarna av transaktionen i dess helhet, samt av dess beståndsdelar, i syfte att kontrollera huruvida de villkor för förenlighet som anges i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet hade uppfyllts.

149

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra anmärkningen också underkännas.

150

Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens tredje del.

151

Sökanden har klandrat kommissionen för att, i skäl 117 i det angripna beslutet, slå fast att ett belopp på 57 miljoner euro netto hade lagts till Sernams tillgångar. För det första har sökanden gjort gällande att kommissionen har förväxlat föremålet för överlåtelsen (tillgångarna) med det pris som betalats för dessa och att det negativa priset på 57 miljoner euro var ett marknadspris som följde av ett öppet, tydligt, ovillkorligt och icke-diskriminerande anbudsförfarande som bekräftats av flera oberoende expertutlåtanden. För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen, då den var väl medveten om att Sernam gick med förlust, borde ha preciserat i sitt Sernam 2-beslut att den förbjöd en överlåtelse till ett negativt pris.

152

I skäl 117 i det angripna beslutet fann kommissionen att ett nettobelopp på 57 miljoner euro hade tillkommit till Sernams tillgångar och att detta tillskott till tillgångarna inte var tillåtet enligt artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

153

För det första räcker det att konstatera att kommissionen inte har förväxlat föremålet för överlåtelsen med överlåtelsepriset. Beloppet på 57 miljoner netto tillkom, genom efter varandra följande kapitaltillskott från Sernam och därefter Sernam Xpress, nämligen till Sernams, och därefter Sernam Xpress, tillgångar.

154

För det andra följer det av en prövning av den tredje delgrunden att sökanden felaktigt anser att kommissionen borde ha preciserat att den inte önskade ett negativt pris, på grund av att Sernam gick med förlust, eftersom det negativa priset följer av den omständigheten att skyldigheten att endast överlåta Sernams tillgångar, utan skulderna, inte iakttogs.

155

Sökanden har nämligen, som svar på en fråga som tribunalen ställde vid förhandlingen, erkänt att en tillgång när den överlåts separat per definition har ett värde som kan vara positivt eller neutralt, men som inte kan vara negativt.

156

I detta hänseende har kommissionen understrukit att anbudsgivarna, efter den första omgången i anbudsförfarandet, hade ombetts att göra en uppskattning av Sernams tillgångar ”cash free, debt free”, det vill säga utan att beakta likvida medel och skulder, vilken hade lett till anbud med enbart positiva priser.

157

Detta har inte bestritts av sökanden, som emellertid har svarat att dessa preliminära, icke-bindande, anbud endast återspeglade en enkel värderingsteknik och att detta inte på något sätt betydde att verksamheten skulle överlåtas utan skuld och utan likvida medel, utan enbart att anbudsgivarna ombads att grunda sin bedömning på företagets värde, oberoende av målbolagets skuldsättningsnivå och mängd likvida medel, detta i syfte att möjliggöra en objektiv jämförelse mellan de anbud som inkommit.

158

Följaktligen visar dessa positiva ”cash free, debt free-”värderingar (utan att beakta likvida medel och skulder), liksom kommissionen har understrukit, att om sökanden hade begränsat sig till att sälja sina tillgångar utan skulderna skulle deras överlåtelsepris ha varit positivt eller neutralt, men inte negativt.

159

Den fjärde grundens fjärde del kan därför inte godtas.

160

Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning i skälen 118 och 119 i det angripna beslutet. Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, i huvudsak gjort gällande fyra anmärkningar och Republiken Frankrike en anmärkning.

161

Innan dessa anmärkningar prövas ska det erinras om att skälen 118 och 119 i det angripna beslutet har följande lydelse:

”De franska myndigheternas förfarande var till att börja med öppet och tydligt. När förfarandet avslutades hade [sökanden] emellertid inte mottagit något bindande anbud.

Sedan det öppna och tydliga förfarandet misslyckats ingicks avtalet med Financière Sernam om de olika transaktionerna för att överlåta [Sernams] verksamhet. Financière Sernam hade inte som sådant och självständigt deltagit i det öppna och tydliga förfarandet, och överlåtelsen av verksamheten skedde därför i slutändan inte på ett öppet och tydligt sätt.”

162

Sökanden och Republiken Frankrike har i huvudsak gjort gällande anbudet från Sernams ledningsgrupp utgjorde resultatet av ett öppet och tydligt förfarande, eftersom ledningsgruppen redan från början hade deltagit i anbudsförfarandet i form av ett konsortium som bildats med anbudsgivare nr 5, efter det att dess partner, den 15 juni 2005, hade meddelat sin oförmåga att inkomma med ett bindande anbud inom den utsatta fristen.

163

För det första kan det konstateras att det är det konsortium som anbudsgivare nr 5 och ledningsgruppen bildat som ursprungligen deltog i anbudsförfarandet och som lämnade in ett preliminärt anbud, och inte dess medlemmar individuellt.

164

Det ska nämligen understrykas att det är innehållet i det förslag som lämnats in av konsortiet lett av anbudsgivare 5, i dess helhet, som ursprungligen hade valts i förhållande till förslaget från anbudsgivare 4, efter den andra omgången av anbudsförfarandet. De franska myndigheterna klargjorde detta i sina svar av den 6 januari 2012 på kommissionens frågor.

”När det gäller förslaget [från anbudsgivare 5], bygger det på flera viktiga principer, nämligen bland annat [sökandens] omhändertagande av Sernams behov av likvida medel, vilket [av anbudsgivare 5] uppskattades till [ett betydande belopp], avsaknaden av övergång av Sernams finansiella skulder (… euro, vilka sammantaget med [sökandens] omhändertagande av Sernams behov av likvida medel [med ett betydande belopp], ledde till ett negativt belopp på ‐56,4 miljoner euro) och ett kapitalpartnerskap med Sernams ledningsgrupp.

Utsikterna för begäran [av anbudsgivare nr 5] om ett föregående kapitaltillskott var lägre än de som förutsågs i en förhandling med [anbudsgivare nr 4]. [Anbudsgivare nr 4] hade nämligen underförstått hänvisat till nödvändigheten med ett föregående kapitaltillskott till Sernam från [sökanden] på [ett högre belopp än det som anbudsgivare nr 5 hade hänfört till,] vilket sammantaget med omhändertagandet av de finansiella skulderna, ledde till ett negativt pris på ‐65,2 miljoner euro.

Följaktligen fattade [sökanden] beslutet att fortsätta diskussionerna endast med [anbudsgivare nr 5] och Sernams ledning.

165

För det andra kan det konstateras att styrelsens bindande anbud var långt ifrån det anbud i andra omgången som gjorts av det konsortium som leddes av anbudsgivare nr 5 och mycket mer ofördelaktigt för säljaren.

166

Det följer av det svar från de franska myndigheterna som nämns i punkt 164 ovan, samt av konsortiets skrivelser av den 29 mars och 7 april 2005 (varav skrivelsen av den 7 april återgav den huvudsakliga lydelsen i dess anbud av den 29 mars och införlivade de ändringar som diskuterats sedan det ingavs), att konsortiet i sitt anbud i andra omgången i detta skede uppskattade behovet av kapitaltillskott från sökanden till ett betydande belopp, medan ledningsgruppen slutligen uppskattade det till ett mycket högre belopp, nämligen till 59 miljoner euro (eller 57 miljoner euro netto) i sitt slutgiltiga anbud. Som kommissionen påpekade vid förhandlingen, är det detta betydande belopp som konsortiet lett av anbudsgivare nr 5 uppskattade i sitt anbud i den andra omgången och det väsentligt högre belopp på 57 miljoner euro som angavs i styrelsens slutgiltiga anbud som ska jämföras, eftersom dessa båda belopp motsvarar de beräknade behoven av kapitaltillskott till målbolaget av sökanden. Till dessa behov av likvida medel lades sedan avskrivningen av fordringarna, vilka uppgick till belopp som var relativt lika i konsortiets anbud i andra omgången och i ledningsgruppens slutgiltiga anbud.

167

Följaktligen uppgick konsortiets negativa anbud i andra omgången, i april 2005 (utan att ens beakta det betydande kapitaltillskott som anbudsgivare nr 5 erbjöd sig att göra genom en ökning av aktiekapitalet) till högst cirka ‐56,4 miljoner euro (anbud ”inklusive allt”, det vill säga sökandens kapitaltillskott och avstående från skulder), medan ledningsgruppens anbud uppgick till cirka ‐95,5 miljoner euro, på samma grunder (det vill säga de 57 miljonerna euro netto i kapitaltillskott med tillägg av de 38,5 miljonerna i av sökanden avstådda skulder).

168

Av detta följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning genom att inte betrakta ett anbud från en finansiell investerare, anbudsgivare 5, vilken vidare erbjöd sig att injicera ett betydande belopp i Sernams aktiekapital, som jämförbart, avseende trovärdighet och soliditet, med ett anbud från 84 anställda tjänstemän och medlemmar i ledningsgruppen som finansierade ett lågt belopp, nämligen 2 miljoner euro av priset, med sina privata medel.

169

För det tredje har sökanden och Republiken Frankrike understrukit att ett förfarande inte upphör att vara öppet och tydligt när den högstbjudande anbudsgivaren slutligen har valts och de övriga, per definition, har uteslutits och diskussionerna fortsätter med den ”sista berörda parten”.

170

Den ”sista berörda personen” i det öppna och tydliga anbudsförfarandet var anbudsgivare nr 4. Det följer nämligen av punkt 164 ovan att ledningsgruppens slutgiltiga anbud, det vill säga anbudet på ‐95,5 miljoner euro, också var mindre intressant för säljaren än det preliminära anbudet från anbudsgivare nr 4 i andra omgången, det vill säga ett negativt pris på ‐65,2 miljoner euro, på samma grunder (det vill säga med sökandens kapitaltillskott och avstående från skulder). Som kommissionen har understrukit i sina skrivelser, efter det att anbudsgivare 5 dragit sig tillbaka, skulle således anbudsgivare 4 ha beaktats, som deltog i förfarandet från början och som också hade visat sitt intresse efter den andra omgången.

171

Vidare kan inte ledningsgruppens anbud betraktas som ”den sista berörda partens”, eftersom ledningsgruppen inte hade deltagit självständigt i det öppna och tydliga förfarandet.

172

För det fjärde har sökanden gjort gällande att det inte går att jämföra ledningsgruppens slutgiltiga anbud med det icke-bindande anbudet från konsortiet i vilket den ingick, eftersom endast det slutgiltiga anbudet är giltigt, även om det inte är det högsta.

173

Detta argument ska underkännas, eftersom den fråga som har ställts här är huruvida ledningsgruppens slutgiltiga anbud härrörde från anbudsförfarandet, vilket nödvändigtvis innebär att undersöka de icke-bindande anbud som lämnats in före anbudsförfarandet.

174

Följaktligen ska det argument som har till syfte att visa att ledningsgruppen deltog i anbudsförfarandet från början underkännas, eftersom den inte deltog självständigt och inte ensam lämnade in det anbud som den ursprungligen lämnade in med anbudsgivare nr 5. Dess anbud kan således inte anses följa av ett öppet och tydligt förfarande.

175

Den första anmärkningen kan följaktligen inte godtas.

176

Sökanden har preciserat dels att bildandet av ett bolag efter godkännande av anbudet är praxis på området för anbudsförfaranden, dels att de fysiska personer som ingick i ledningsgruppen i sig hade en egen juridisk personlighet som var tillräcklig för att lämna in ett anbud.

177

Det ska påpekas att dessa argument inte kan godtas, eftersom det inte framgår av det angripna beslutet att kommissionen klandrade Financière Sernam för att sakna juridisk personlighet vid anbudsförfarandet, utan att ledningsgruppens anbud, och således Financière Sernams anbud, inte följde av ett öppet och tydligt anbudsförfarande.

178

Den andra anmärkningen ska således underkännas.

179

Sökanden har, med stöd av republiken Frankrike, gjort gällande att det följer av kommissionens beslutspraxis och av rättspraxis att ett anbudsförfarandes öppna och tydliga karaktär förutsätter att alla parter som kan vara berörda har fått tillfälle att lämna in ett anbud och, för att göra detta, har förfogat över identiska informationsmöjligheter och frister, vilket var fallet i förevarande mål.

180

Detta argument, avseende likabehandling av deltagarna, ska underkännas, eftersom ledningsgruppens anbud inte ingick i detta anbudsförfarande.

181

Följaktligen ska den tredje anmärkningen underkännas.

182

Sökanden har gjort gällande att, enligt domarna SMI, punkt 52 ovan (EU:C:2004:238), och CDA, punkt 52 ovan (EU:T:2005:364), utgör den omständigheten att en överlåtelse av tillgångar har föregåtts av resultatlösa förhandlingar med ett annat bolag enligt rättspraxis ett ”indici[um] som visar att förfarandet var tillräckligt öppet för insyn” (dom SMI, punkt 52 ovan, EU:C:2004:238, punkt 95, och dom CDA, punkt 52 ovan, EU:T:2005:364, punkt 110). Sökanden anser att detta även är fallet i förevarande mål, eftersom överlåtelsen till styrelsen föregicks av resultatlösa förhandlingsförsök med det konsortium som bildats med anbudsgivare nr 5.

183

Det ska påpekas att även om sådana omständigheter i vissa fall kan utgöra ett indicium på att förfarandet är tillräckligt öppet och tydligt, utgör detta inte ett avgörande bevis. I förevarande fall kunde kommissionen nöja sig med den eventuella existensen av ett sådant indicium för att kontrollera huruvida villkoret avseende ett öppet och tydligt förfarande som underförstått föreskrivs i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet var uppfyllt. Det följer emellertid av bedömningen av den första anmärkningen, i punkterna 162–175 ovan, att detta villkor inte var uppfyllt.

184

Följaktligen ska den fjärde anmärkningen underkännas.

185

Republiken Frankrike har gjort gällande att det negativa priset på 57 miljoner euro hade bekräftats av de expertutlåtanden som ingetts, vars giltighet för att fastställa huruvida en överlåtelse har skett på normala marknadsvillkor har bekräftats i rättspraxis.

186

Denna anmärkning kan inte godtas, eftersom det här rör sig om att kontrollera huruvida artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet har iakttagits, i den mån denna föreskrev ett öppet och tydligt förfarande, och inte en kontroll av priset genom ett expertutlåtande.

187

Mot denna bakgrund kan talan inte bifallas med stöd av den fjärde grundens femte del.

188

Sökanden har i huvudsak gjort gällande två anmärkningar. Som första anmärkning har sökanden gjort gällande att målet med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet har uppfyllts, eftersom Sernams verksamhet har upphört. Som andra anmärkning har sökanden angett att begreppet försäljning av tillgångarna i klump i själva verket tillät att verksamheten fortsatte.

189

Det följer av skälen 121 och 122 i det angripna beslutet att kommissionen ansåg att målet med en överlåtelse av tillgångarna, såsom den föreskrivs i artikel 217 i Sernam 2-beslutet, var att frigöra Sernams marknadsandelar och tillgångar, och att tillåta en tredje man att använda dess tillgångar och att, följaktligen, överlåtelsen av tillgångar hade till syfte att Sernams ekonomiska verksamhet skulle upphöra. I skäl 123 i det angripna beslutet fann kommissionen att Sernam, i förevarande fall, köptes i sin helhet av sin ledning, som omplacerats till det blivande företaget Financière Sernam och att den ekonomiska kontinuiteten var fullständig. Kommissionen fann vidare att företaget befriades från en stor del av sina skulder och fick nytt kapital på 59 miljoner euro, varav sökanden behöll det ekonomiska ansvaret för 57 miljoner euro. Kommissionen drog därför slutsatsen att förutom att den transaktion som genomfördes inte uppfyllde villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet gjorde den det alltså inte heller möjligt att nå de mål som eftersträvades med det beslutet. I stället ledde den till att den ekonomiska enheten stärktes i en utsträckning som riskerade att förvärra den konkurrenssnedvridning som skulle mildras just med hjälp av de åtgärder som infördes genom Sernam 2-beslutet.

190

Innan tribunalen, i punkterna 196–211 nedan, prövar sökandens olika argument, anser tribunalen att syftet med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet ska bedömas mot bakgrund av dess skäl.

191

Det följer bland annat av skälen 200 och 208–211 i Sernam 2-beslutet, under rubriken ”Kompensationsåtgärder för att förhindra snedvridning av konkurrensen”, att kommissionen för det första ansåg att åtgärder måste vidtas för att i möjligaste mån mildra de negativa konsekvenserna för konkurrenterna av det stöd på 503 miljoner euro som Sernam beviljats, att en begränsning eller påtvingad minskning av närvaron på den eller de relevanta marknader där företaget var verksamt utgjorde en kompensationsåtgärd till fördel för konkurrenterna och att kompensationsåtgärderna kunde vara av varierande slag beroende på om företaget var verksamt på en marknad som kännetecknades av överkapacitet eller inte. Vidare ansåg kommissionen, med tanke på att det i nämnda beslut konstaterats att stödet missbrukats och att omstruktureringen skulle komma att ta längre tid än planerat, att Sernam måste vidta kompensationsåtgärder genom att dra sig tillbaka från de marknadssegment där det rådde överkapacitet, i förevarande fall samlastningsmarknaden och marknaden för traditionella pakettransporter på väg, för att en del av omstruktureringsstödet skulle kunna betraktas som skäligt. Kommissionen underströk att om statligt stöd skulle beviljas på marknader där det råder strukturell överkapacitet eller som är på tillbakagång, skulle detta få till direkt följd att ett företag som normalt skulle ha tvingats upphöra med sin verksamhet på grund av ekonomiska problem, på konstgjord väg kan ta ytterst åtråvärda marknadsandelar från konkurrerande företag med sunda finanser.

192

Dessa skäl berättigar de villkor som föreskrivs i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet, nämligen att Sernam måste ersätta sina egna vägtransporttjänster med motsvarande tjänster och resurser från andra företag och utveckla den del av sin verksamhet som utgörs av järnvägstransporter, som har till syfte att Sernam inte längre ska närvara på den marknad där det råder strukturell överkapacitet i syfte att förebygga all konkurrenssnedvridning kopplad till omstruktureringsstödet på 503 miljoner euro.

193

Det följer av skäl 217 i Sernam 2-beslutet, som ingår i samma del gällande åtgärder för att förhindra snedvridning av konkurrensen som de ovannämnda skälen 200, 208 och 211, att de båda ovannämnda villkoren beträffande företagets omstrukturering ”[inte skulle ha gällt] … om Sernam i stället [hade sålt] sina tillgångar ’i klump’, eftersom Sernam då inte längre skulle [ha varit] verksamt i sin nuvarande juridiska form och skulle ha överlåtit sina marknadsandelar till den fristående köparen (som skulle kunna [ha fortsatt] sin verksamhet med Sernams tillgångar)”.

194

Som kommissionen erinrade om vid förhandlingen, utgjorde de båda punkterna i artikel 3 i Sernam 2-beslutet, vilka uttryckligen är alternativa, villkor för omstruktureringsstödet på 503 miljoner euro och avsåg samma syfte att förhindra konkurrenssnedvridning till följd av detta stöd. Den omständigheten att det, vid en överlåtelse i klump, inte längre var nödvändigt att föreskriva en skyldighet att upphöra med vägtransporttjänster för vilka det rådde överkapacitet kan endast förklaras av att Sernam, för det fall dess tillgångar skulle säljas i klump till ett bolag som inte hade någon juridisk koppling till sökanden, på ett öppet och tydligt sätt, skulle försvinna ekonomiskt från marknaden och, med detta, den snedvridning av konkurrensen som är knuten till beviljandet av stödet för Sernams omstrukturering. Följaktligen ska ”överlåtelsen av marknadsandelar till den fristående köparen” såsom den nämns i skäl 217 i Sernam 2-beslutet, anses ha lett till att konkurrenssnedvridningen, det vill säga Sernams subventionerade verksamhet, upphörde.

195

Av detta följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skäl 122 i det angripna beslutet, slog fast att syftet med överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump var att avbryta Sernams ekonomiska verksamhet.

196

För det första har sökanden, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att Sernams verksamhet avbröts, eftersom dess tillgångar överläts tillsammans till en och samma köpare, vid samma tidpunkt, och att Sernam inte förvärvades i dess helhet, såsom sökanden har visat inom ramen för den tredje delgrunden.

197

Det följer emellertid av prövningen av den fjärde grundens tredje delgrund (se punkterna 134–137 ovan) att sökanden inte begränsade sig till att överlåta alla sina tillgångar samlat till en och samma köpare, utan även nästan alla sina skulder, i strid med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet. Beträffande argumentet att sökanden emellertid inte genomförde en fullständig överlåtelse av Sernam i dess helhet, har detta redan underkänts i punkterna 136–137 ovan.

198

För det andra har sökanden gjort gällande att Sernam inte kunde agera i den juridiska form som företaget hade före överlåtelsen, eftersom det var Financière Sernam som fortsatte Sernams verksamhet med hjälp av de överlåtna tillgångarna.

199

Det följer emellertid av syftet med överlåtelsen av tillgångarna i klump som föreskrevs i Sernam 2-beslutet, som hade till syfte att få ett förlustbringande företag att ekonomiskt försvinna från marknaden, att enbart en ändring av Sernams registrerade bolagsnamn inte skulle räcka för att kunna fastställa att dess ekonomiska verksamhet faktiskt hade avbrutits.

200

För det tredje har sökanden understrukit att den inte hade någon juridisk koppling till styrelsen, och därmed Financière Sernam, och att övergången av Sernam till dess ledning inte är ett tecken på ekonomisk kontinuitet.

201

Eftersom denna omständighet endast, i skäl 123 i det angripna beslutet, nämns som underordnad i förhållande till den omständigheten att Sernam förvärvats i dess helhet, kan dessa argument inte godtas.

202

Under alla omständigheter ska det påpekas att de medlemmar i Sernams ledningsgrupp som, den 30 juni 2005, inte hade avgått från sina uppdrag som verkställande direktör och vice verkställande direktör för Sernam (i artikel 4 i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 preciserades att de skulle avgå vid tidpunkten för genomförandet av transaktionen) och fortsatte således att ingå i sökandens koncern.

203

För det fjärde har sökanden gjort gällande att Sernams marknadsandelar frigjordes till förmån för Financière Sernam, som kunde fortsätta verksamheten med Sernams tillgångar.

204

Det framgår emellertid av handlingarna i målet att den transaktion som sökanden genomförde var att överlåta Sernam i dess helhet i syfte att hålla igång företaget och förbättra det, i motsats till syftet att avbryta dess ekonomiska verksamhet, samt att frigöra marknadsandelar till förmån för köparen av dess tillgångar.

205

Det ska för det första påpekas att det i sökandens meddelande om anbudsinfordran av den 29 november 2004 angavs att sökanden hade inlett förfarandet för val av en köpare kapabel ”att säkra lönsamheten för Sernams verksamhet” och att sökanden skulle vara särskilt mån ”om lönsamheten av Sernams verksamhet [och] om tryggandet av sysselsättningen”. I banken X:s rapport till Commission des participations et des transferts, av den 21 juli 2005, angavs på samma sätt att ”[d]en avsedda transaktionen [var] förvärv av bolaget”, och ”av Sernam-koncernen”.

206

För det andra visade yttrandet om samtycke 2005-AC 2, av den 22 juli 2005, av Commission des participations et des transferts, att ”de medel som ställts till det nya bolagets förfogande [var] avsedda att tillåta det att finansiera de behov som var kopplade till dess omstrukturering för att möjliggöra en återgång till en balanserad drift” och att ”det nya Sernam precis förfogade över de medel som skulle tillåta företaget, som var helt fristående i förhållande till [sökanden], att klara de första budgetåren som förbl[ev] svåra, för att självt eller med hjälp av investerare återfinna en normal driftssituation”.

207

För det tredje följer det av handlingarna i målet, och bland annat av banken X:s rapport och av det slutgiltiga förvärvsanbud som styrelsen lämnat in, att två viktiga omständigheter för att uppskatta förvärvsanbudet var Sernams behov av likvida medel i syfte att finansiera dess plan för återställande av en sund finansiell ställning och nödvändiga kapitaltillskott mot bakgrund av den uppskattade förlusten under den kommande perioden från 2005 till 2008 och att det negativa priset på 59 miljoner till mycket stor del följde av de finansieringsbehov som var kopplade till omstruktureringen av Sernam och till en mindre del av behoven av finansiering av kostnaderna för genomförandet av de personalnedskärningar som angavs i affärsplanen vilka överskred de belopp som skulle betalas i detta hänseende med tillämpning av gällande lagstiftning och kollektivavtal. I banken X:s rapport preciseras i detta hänseende att ”styrelsens förslag … åtföljs i det aktuella fallet av ett kapitaltillskott som styrelsen anser krävs för att den ska kunna genomföra sin plan för återställande av en sund finansiell ställning och ge den det förtroende som krävs för att utarbeta sitt anbud, nämligen 59 [miljoner euro]”.

208

För det fjärde följer av en undersökning av den tredje och den fjärde delgrunden ovan att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skäl 123 i det angripna beslutet, angav att företaget dessutom befriades från en del av sina skulder (de finansiella skulderna ingick inte i överlåtelsen) och fick nytt kapital på 59 miljoner euro, varav sökanden behöll det ekonomiska ansvaret för 57 miljoner euro.

209

För det femte ska det även påpekas att det i Sernam 2-beslutet föreskrevs att, för det fall Sernam bibehålls på marknaden, antingen inom sökande-koncernen eller genom överlåtelse av Sernam i dess helhet (tillgångar och skulder) ska de villkor som anges i artikel 3.1 tillämpas och, i det fallet, borde Sernam ha dragit sig tillbaka från vägtransportmarknaden på vilken överkapacitet rådde. Det kan emellertid konstateras att sökanden inte har gjort gällande att de villkor som föreskrivs i artikel 3.1 har genomförts, även om den sålde Sernam nästan i dess helhet.

210

Av detta följer att sökanden gjorde en felaktig bedömning när den gjorde gällande att Sernams ekonomiska verksamhet hade avbrutits, eftersom det i själva verket var nästan hela Sernam (tillgångar och skulder) som överläts och förblev verksamt på marknaden, med ett stort behov av kapitaltillskott i syfte att finansiera en ny plan för återställande av en sund finansiell ställning, och att den transaktion som genomförts inte gjorde det möjligt att uppnå de mål som eftersträvades med Sernam 2-beslutet, nämligen att förhindra konkurrenssnedvridningar kopplade till beviljandet av det omstruktureringsstöd som godkänts genom Sernam 2-beslutet, utan i stället ledde till att förvärra dessa snedvridningar, genom att stärka den ekonomiska enhet som mottagit nämnda stöd, i synnerhet på de marknader där det rådde överkapacitet.

211

Följaktligen ska den första anmärkningen underkännas.

212

Sökanden har i huvudsak gjort gällande att om kommissionens vilja i Sernam 2-beslutet var att lösa upp Sernam, borde den ha planerat en annan transaktion än en överlåtelse av tillgångarna i klump, vilken i realiteteten är förknippad såväl juridiskt som ekonomiskt med fortsättandet av Sernams verksamhet. Följaktligen kan kommissionen inte längre göra gällande att en viss form at kontinuitet i den ekonomiska verksamheten förelåg mellan Sernam och Financière Sernam.

213

Det ska inledningsvis erinras om att för det fall sökanden genom detta argument söker ifrågasätta lydelsen i och relevansen av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, ska dess argument underkännas, eftersom Sernam 2-beslutet då det inte har angripits har blivit slutgiltigt. Det är således inte möjligt att pröva dess laglighet inom ramen för denna talan. Påståendena om fel i utformningen av Sernam 2-beslutet kan således inte godtas.

214

Eftersom dessa argument har till syfte att visa att Sernam 2-beslutet tillät sökanden att strukturera transaktionen för överlåtelse av tillgångarna i klump som den har gjort, med motiveringen att överlåtelsen av tillgångarna i klump i själva verket var förknippad med verksamhetens fortsättande, ska det påpekas att det direkt strider mot sökandens föregående argument att Sernams ekonomiska verksamhet avbröts genom transaktionen.

215

För det första har sökanden gjort gällande att det följer av punkterna 68–70 i domen SMI, punkt 52 ovan (EU:C:2004:238), och av punkt 73 i domen CDA, punkt 52 ovan (EU:T:2005:364), att överlåtelsen av tillgångarna i klump i själva verket är förknippad, såväl juridiskt som ekonomiskt, med att verksamheten fortsätter att bedrivas, i motsats till begreppet separat överlåtelse av tillgångarna som innebär en överlåtelse av hela eller en del av verksamheten.

216

Det kan för det första konstateras att detta argument inte kan godtas, eftersom det följer av prövningen av den tredje delgrunden att det, i själva verket, är Sernam i dess helhet som har överlåtits och inte endast dess tillgångar.

217

För det andra rör de punkter som sökanden har gjort gällande de argument som kommissionen har framfört vid unionsdomstolarna i specifika mål och inte en allmän bedömning av unionsdomstolarna avseende begreppet överlåtelse av tillgångar i klump. Det angripna beslutet ska emellertid undersökas mot bakgrund av fördraget och Sernam 2-beslutet, och inte mot bakgrund av argument som kommissionen har gjort gällande beträffande tvister i andra ärenden.

218

Tribunalen har, i detta hänseende, i punkt 122 ovan, redan angett att det inte fanns någon motsättningen mellan försäljning av tillgångar i klump och försäljning av tillgångar separat i Sernam 2-beslutet och att Sernam 2-beslutet var tillräckligt tydligt beträffande den omständigheten att skulderna inte skulle överlåtas för det fall en försäljning av tillgångarna i klump skulle genomföras. Enligt skäl 217 i Sernam 2-beslutet slutet skulle den fristående köparen vidare kunna fortsätta sin verksamhet med Sernams tillgångar. Detta kan visserligen ge intrycket av att den ekonomiska verksamheten fortsätter för det företag som är mottagare av det omstruktureringsstöd som förklarades oförenligt i Sernam 2-beslutet, men det ska emellertid påpekas att det skulle röra sig om en helt annan aktörs verksamhet än Sernams, det vill säga köparen, då denna har inkluderat Sernams tillgångar i sin egen kommersiella strategi. Annars kan parterna på mottagarens marknad inte betraktas som ”befriade”.

219

För det tredje följer det av de punkter som sökanden har hänvisat till (dom SMI, punkt 52 ovan, EU:C:2004:238, punkterna 68–70, och dom CDA, punkt 52 ovan, EU:T:2005:364, punkt 73), avseende frågor om kringgående av skyldigheten att återkräva statligt stöd, att kommissionen i detta avseende underströk att ”[s]törre problem … däremot [skulle uppkomma] om tillgångarna [såldes] ”i klump” för att förvärvaren [skulle] kunna fortsätta att bedriva det stödmottagande bolagets verksamhet. Den omständigheten att den subventionerade verksamheten forts[atte] att bedrivas [skulle] i ett sådant fall [kunna] innebära att konkurrenssnedvridningen best[od], varför det [skulle vara] nödvändigt att vara särskilt vaksam för att undvika att överlåtelsen av tillgångarna i det stödmottagande bolaget gör det möjligt att kringgå återbetalningsskyldigheten genom att dessa tillgångar sätts 'i säkerhet’”. Kommissionen erinrade i dessa mål om att ”[i] ett sådant fall [kan] ett kringgående endast uteslutas om överlåtelsen 'i klump’ av det stödmottagande bolagets tillgångar inte bara sker till marknadspris, utan även sker genom ett förfarande som är ovillkorligt och öppet för samtliga konkurrenter till det stödmottagande bolaget [och att det således] är endast i detta fall som förvärvarna inte är skyldiga att återbetala stöden” (dom SMI, punkt 52 ovan, EU:C:2004:238, punkt 70, och dom CDA, punkt 52 ovan, EU:T:2005:364, punkt 73).

220

I artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet föreskrevs just ett marknadspris genom ett öppet och tydligt förfarande. Det följer emellertid av prövningen av den femte delgrunden att detta krav inte heller har iakttagits i förevarande mål.

221

För det andra har sökanden angett att kommissionen, om dess mål hade varit att avbryta Sernams verksamhet, skulle ha preciserat att den ville se en överlåtelse av endast de materiella tillgångarna och inte den affärsrörelse som gör det möjligt att fortsätta den ekonomiska verksamheten.

222

För det första kan det konstateras dels att det i skäl 217 i Sernam 2-beslutet inte görs någon åtskillnad mellan materiella och immateriella tillgångar, dels att sökanden inte i det angripna beslutet klandras för att ha inkluderat de immateriella tillgångarna, inbegripet affärsrörelsen, utan skulderna.

223

För det andra har sökanden visserligen, genom det argument som nämns i punkt 221 ovan, hänvisat till negativ goodwill eller ”badwill” avseende affärsrörelsens negativa värde, men det följer av punkterna 139–140 i de franska myndigheternas yttrande avseende det beslut genom vilket förfarandet inleddes att denna ”badwill” definieras som den skillnad som kan finnas mellan det överlåtelsepris som betalats i kontanter eller värdepapper och värdet på tillgångar och skulder betraktade individuellt. De franska myndigheterna har insisterat på den omständigheten att nämnda ”badwill” inte har fastställts fristående, att den i själva verket endast är följden, överförd till bokföringen, av det negativa nettomarknadsvärdet på 57 miljoner euro som följer av anbudsförfarandet och att beloppet har uppkommit i efterhand mot bakgrund av det pris som marknaden gett Sernams ”tillgångar”, vilket pris i sig har fastställts av det enda slutgiltiga anbud som mottagits. Enligt de franska myndigheterna ”är således nämnda 'badwill’ en återspegling av köparens förväntade framtida förluster och omstruktureringskostnader, vilket för övrigt preciseras i [banken X:s] rapport då det anges att två viktiga omständigheter för på ett korrekt sätt bedöma ett förvärvsanbud är bolagets behov av likvida medel i syfte att finansiera sin plan för återställande av en sund finansiell ställning och den omstrukturering som är nödvändig mot bakgrund av uppskattade förluster under perioden [från] 2005 till 2008 (sidan 47 i rapporten)”.

224

Således följer det av handlingarna i målet att det som sökanden kallar ”affärsrörelse” inte avser en immateriell tillgång, utan i själva verket, i bokföringshänseende, motsvarar styrelsens ansökan om omstrukturering, som till stor del berodde på den omständigheten att ett företag som gick med förlust överläts i dess helhet, med dess skulder.

225

För det tredje anser sökanden att kommissionen, i själva verket, avsåg att begränsa överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump till industriella köpare, vilket dock inte angavs i Sernam 2-beslutet.

226

Det följer emellertid inte av det angripna beslutet att den omständigheten att köparen inte är ett industriföretag inom den aktuella sektorn var skälet till fastställandet av att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet inte hade iakttagits, då detta konstaterande i huvudsak berodde på att det är Sernam i dess helhet som har överlåtits utan att de villkor som anges i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet, bland annat villkoren om att dra sig tillbaka från den sektor där det rådde överkapacitet, har iakttagits.

227

Följaktligen ska även den andra anmärkningen underkännas.

228

Mot denna bakgrund ska den fjärde grundens sjätte del underkännas.

229

Sökanden anser att det angripna beslutet måste ogiltigförklaras på grund av ett enda fel i kommissionens resonemang angående åsidosättandet av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

230

Det följer av rättspraxis att om vissa av de skäl som ligger till grund för ett beslut i sig är tillräckliga för att motivera beslutet, påverkar eventuella fel i andra delar av motiveringen till rättsakten i vart fall inte själva beslutet. Om artikeldelen i ett kommissionsbeslut grundas på flera delresonemang, som vart och ett i sig räcker för att utgöra stöd för detta avgörande, finns det i princip endast skäl att ogiltigförklara rättsakten om samtliga delresonemang är rättsstridiga. I sådant fall kan ett fel eller annan rättsstridighet som endast påverkar ett av dessa delresonemang inte räcka för att motivera en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, eftersom felet eller rättsstridigheten inte kan ha haft ett avgörande inflytande på institutionens beslut (se dom av den 20 oktober 2011, Eridania Sadam/kommissionen,T‑579/08, EU:T:2011:608, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis).

231

Det ska i förevarande mål påpekas att det – i motsats till vad sökanden har påstått, i den mån fastställandet att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet inte iakttagits och det statliga stödet på 503 miljoner euro i det angripna beslutet byggde på flera omständigheter av vilka var och en i sig räckte för att grunda detta beslut – kan konstateras att den omständigheten att en av dessa omständigheter är felaktig, i förevarande fall den som avser kvalificeringen som försäljning, i punkt 108 ovan, inte i sig räcker för att ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det avser konstaterandet av missbruk av statligt stöd med ett belopp på 503 miljoner euro som godkänts villkorligt av kommissionen i Sernam 2-beslutet.

232

Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser någon del av den fjärde grunden.

233

Sökanden har i huvudsak gjort gällande att den omständigheten att det statliga stöd på 41 miljoner som förklarades oförenligt i Sernam 2-beslutet bokförts som en skuld vid likvideringen av Sernam räckte för att garantera att varje konkurrenssnedvridning till följd av detta stöd uteslöts. Sökanden har vidare bestritt att skyldigheten att återbetala nämnda stöd har övergått på Financière Sernam och dess dotterbolag. För det första har sökanden gjort gällande att inget av dessa kriterier avseende ekonomisk kontinuitet i den mening som avses i domen Seleco, punkt 52 ovan (EU:C:2003:252), är uppfyllt i förevarande mål, i motsats till vad kommissionen har angett i skälen 144–148 i det angripna beslutet. För det andra har sökanden gjort gällande att det var förenligt med artikel 4 i Sernam 2-beslutet att bokföra dessa 41 miljoner euro som en skuld vid likvideringen av Sernam.

234

Såsom domstolen redan har fastställt vid ett flertal tillfällen, är den omständigheten att fordran avseende återbetalning av det aktuella stödet har upptagits i förteckningen över skulder – i de fall de nationella myndigheterna inte kan få tillbaka hela stödbeloppet – endast tillräcklig för att skyldigheten att återkräva stödet ska anses ha iakttagits om konkursförfarandet leder till att det stödmottagande företaget likvideras, det vill säga att dess verksamhet definitivt upphör. Det ska erinras om att åtgärden att återkräva stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden syftar till att undanröja den snedvridning av konkurrensen som har uppstått genom den konkurrensfördel som stödmottagaren har åtnjutit i förhållande till sina konkurrenter på marknaden, så att den situation som förelåg innan stödet beviljades återställs. Om företaget som tog emot det olagliga stödet är insolvent och ett annat företag har skapats för att fortsätta vissa av det insolventa företagets verksamheter, kan bedrivandet av de verksamheterna, om det aktuella stödet inte återkrävs i sin helhet, förlänga den snedvridning av konkurrensen som uppkom genom den konkurrensfördel som företaget som tog emot det olagliga stödet fick på marknaden jämfört med sina konkurrenter. Ett sådant nybildat företag kan följaktligen, om det åtnjuter en sådan fördel, bli skyldigt att återbetala det aktuella stödet. Så är bland annat fallet när det visats att detta bolag fortfarande faktiskt åtnjuter den konkurrensfördel som uppkommit genom stödet och särskilt när detta bolag förvärvar tillgångarna från bolaget i likvidation utan att erlägga ett marknadsmässigt pris eller när det visats att bildandet av ett sådant bolag har inneburit att skyldigheten att återbetala stödet har kringgåtts. Detta gäller särskilt när erläggandet av ett marknadspris inte skulle vara tillräckligt för att neutralisera den konkurrensfördel som uppstått genom det olagliga stödet. I ett sådant fall är den omständigheten att fordran avseende det stöd som förklarats olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden tas upp i förteckningen över skulderna i konkursen inte i sig tillräcklig för att snedvridningen av konkurrensen ska anses avlägsnad (se dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, REU, EU:C:2012:781, punkterna 104–107 och där angiven rättspraxis, och dom av den 24 januari 2013, kommissionen/Spanien, C‑529/09, REU, EU:C:2013:31, punkterna 107–109 och där angiven rättspraxis).

235

Enligt rättspraxis på området överlåtelse av tillgångar, kan vid bedömningen av huruvida skyldigheten att återkräva stöd som getts till ett företag i svårigheter utsträckas till ett nytt företag till vilket det aktuella företaget har överlåtit en del av sina tillgångar, när denna överlåtelse medför att det finns en ekonomisk kontinuitet dem emellan, följande omständigheter beaktas: vad överföringen avser (tillgångar och skulder, arbetskraft, samlade tillgångar), priset för överlåtelsen, vilka som är aktieinnehavare i eller ägare till det förvärvade företaget och det företag som överlåts, tidpunkten för överlåtelsen (efter det att ett undersökningsförfarande påbörjats, under förfarandets inledande skede eller vid tidpunkten för det slutliga beslutet) och slutligen det ekonomiska syftet med överföringen (se, för ett liknande resonemang, dom Seleco, punkt 52 ovan, EU:C:2003:252, punkt 78, dom av den 13 september 2010, Grekland m.fl./kommissionen, T‑415/05, T‑416/05 och T‑423/05, REU, EU:T:2010:386, punkt 135, och dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T‑123/09, REU, EU:T:2012:164, punkt 155). Kommissionen måste emellertid inte beakta samtliga ovannämnda omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom Ryanair/kommissionen, se ovan, EU:T:2012:164, punkt 156).

236

Det ska påpekas att parterna inte har bestritt denna metod för att bedöma förekomsten av ekonomisk kontinuitet, utan kommissionens tillämpning av denna metod i förevarande fall.

237

Sökanden har gjort gällande att inget av kriterierna för ekonomisk kontinuitet i den mening som avses i domen Seleco, punkt 52 ovan (EU:C:2003:252), nämligen föremålet för överföringen, överlåtelsepriset, identiteten hos köparföretagets och ursprungsföretagets aktieägare eller innehavare, den tidpunkt då överföringen genomfördes, eller slutligen den ekonomiska logiken i transaktionen, har uppfyllts i förevarande mål, i motsats till kommissionens bedömning i skälen 144–148 i det angripna beslutet.

238

Skäl 144 i det angripna beslutet har följande lydelse:

”När det för det första gäller överföringen av alla tillgångar och skulder, med undantag av Sernams tre finansiella skulder … till Sernam Xpress, har kommissionen påpekat att denna överföring omfattade företaget i dess helhet (se avdelning 3.2.3). Det föreligger således en ekonomisk kontinuitet mellan [Sernam] och Sernam Xpress … Vidare har överföringen skett inom koncernen. Den ägde rum efter ett slutligt beslut av kommissionen om att kräva återbetalning av stödet, och den enda ekonomiska logiken i transaktionen är att möjliggöra Sernams fortsatta verksamhet utan att behöva uppfylla villkoren i artikel 3 i Sernam 2-beslutet. Samtliga kriterier för att påvisa ekonomisk kontinuitet i den mening som avses i beslutet och i Seleco-domen är därmed uppfyllda.”

239

Sökanden har gjort gällande att det inte är Sernam i dess helhet som har överlåtits till Financière Sernam.

240

Det följer av prövningen av den fjärde grundens tredje del, särskilt punkterna 134–137 ovan, att kommissionen, i skäl 144 i det angripna beslutet, gjorde en riktig bedömning när den angav att företaget hade överlåtits i dess helhet, i strid med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

241

Sökanden har gjort gällande att överföringen av alla Sernams tillgångar och skulder i motsats till var kommissionen angav i punkt 144 i det angripna beslutet inte skedde inom koncernen, eftersom Financière Sernam och Sernam hade olika aktieägare, då Financière Sernams aktieägare var Sernams tidigare ledningsgrupp medan Sernams enda aktieägare var sökanden. Sökanden har i detta hänseende understrukit att det är Financière Sernam som slutgiltigt äger och utnyttjar Sernams tillgångar, som ingår i Sernam Xpress. Under dessa omständigheter anser sökanden att kriteriet avseende det förvärvande företagets och det ursprungliga företagets aktieägares eller ägares identitet, i den mening som avses i domen Seleco, punkt 52 ovan, inte är uppfyllt.

242

Detta argument ska underkännas, eftersom det i detta skede av kommissionens resonemang rör sig om att bedöma den ekonomiska kontinuiteten mellan Sernam och Sernam Xpress. Det var först efter det att kommissionen hade fastställt att det rådde ekonomisk kontinuitet mellan Sernam och Sernam Xpress (i skälen 144–148 i det angripna beslutet) som kommissionen, i skäl 150 i det angripna beslutet, drog slutsatsen att åtnjutandet av stödet slutgiltigt hade överförts på Financière Sernam till följd av dess fusion med Sernam Xpress.

243

Kommissionen erinrade således med rätta, i skäl 144 i det angripna beslutet, om att överlåtelsen av Sernam till Sernam Xpress dessutom hade skett inom sökandekoncernen.

244

När det gäller tidpunkten för överföringen av tillgångarna i klump, gjorde sökanden i målen Seleco, punkt 52 ovan (EU:C:2003:252), SMI, punkt 52 ovan (EU:C:2004:238), och CDA, punkt 52 ovan (EU:T:2005:364), gällande att de transaktioner som kommissionen hade påstått vara ”kringgående” hade skett antingen under det formella granskningsförfarandet eller vid en tidpunkt då de behöriga nationella myndigheterna förväntade sig att kommissionen skulle inleda ett granskningsförfarande. I förevarande fall skedde emellertid överlåtelsen av tillgångarna i klump efter antagandet av Sernam 2-beslutet, inom den frist som satts ut i dess artikel 3.2 och enligt de villkor som föreskrevs i denna bestämmelse, vilket utesluter att den skett i syfte att undkomma återbetalning av stödet.

245

Det följer av skäl 144 i det angripna beslutet att kommissionen påpekade att överlåtelsen av samtliga tillgångar och skulder hade skett efter det slutgiltiga Sernam 2-beslutet i vilket, ska det erinras om, det i artikel 2 föreskrevs att stödet på 41 miljoner euro skulle återbetalas.

246

Det kan konstateras att det förefaller åtminstone lika sannolikt att ett kringgående sker vid tidpunkten för genomförandet av ett beslut som innebär en möjlighet att överlåta en stödmottagares tillgångar i klump, samt en skyldighet att återbetala ett olagligt och oförenligt stöd, som i skedet för det formella granskningsförfarandet. Inledandet av det formella granskningsförfarandet med stöd av artikel 108.1 FEUF beror på att det föreligger tvivel om huruvida ett statligt stöd föreligger och huruvida det är förenligt med den gemensamma marknaden, medan antagandet av ett beslut om återbetalning av ett statligt stöd utesluter varje tvivel i detta hänseende.

247

Vidare följer det av prövningen av den fjärde grundens första, tredje, fjärde och femte del att den transaktion som skett varken uppfyllde den tidsfrist (se punkterna 84–93 ovan) eller de villkor (se punkterna 110–187 ovan) som föreskrivs i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

248

När det gäller transaktionens ekonomiska logik har sökanden, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att den hade en skyldighet att dra sig ur ett förlustbringande företag med iakttagande av de krav som fastställts i Sernam 2-beslutet.

249

För det andra har sökanden understrukit att användningen av ”skalbolaget” Sernam Xpress inte var en följd av någon önskan att kringgå skyldigheterna avseende återbetalning av stödet, utan endast att tillåta Financière Sernams förvärv av Sernams tillgångar i klump, mot bakgrund av behovet att, i enlighet med Sernam 2-beslutet, säkerställa att förvärvaren av tillgångarna inte hade någon koppling till sökanden. Sökanden har i detta hänseende hänvisat till ett expertutlåtande avseende fransk rätt, upprättat av en professor i fransk rätt, i syfte att visa att ”delöverlåtelsen av tillgångar” var den enda transaktion som gjorde det möjligt att lägga driftsskulderna till tillgångarna utan att behöva begära någon individuell överenskommelse med fordringsägarna (i syfte att gynnas av denna transaktions verkningar genom universell överlåtelse av egendomen). Kravet på att köparen skulle vara självständig i förhållande till sökanden var emellertid till hinder för genomförandet av en delöverlåtelse av tillgångarna direkt till Financière Sernam. Om detta inte varit fallet skulle sökanden genom ersättning för dess tillgångar (ersättning i form av värdepapper) ha blivit aktieägare i Financière Sernam. Detta förklarar varför delöverlåtelsen av tillgångarna till Sernam Xpress först behövde genomföras, varvid detta bolags andelar kunde överlåtas till Financière Sernam.

250

I skälen 144 och 147 i det angripna beslutet fann kommissionen att den enda ekonomiska logiken var att möjliggöra Sernams fortsatta verksamhet utan att behöva uppfylla villkoren i artikel 3 i Sernam 2-beslutet.

251

Tribunalen har redan i punkt 247 ovan konstaterat att det följer av prövningen av den fjärde grundens första, tredje, fjärde och femte del att villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet inte hade uppfyllts. Det följer även av prövningen av den fjärde grundens sjätte del (se bland annat punkterna 189–211 ovan) att målet med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, eftersom Sernams ekonomiska verksamhet hade avbrutits, inte uppfylldes.

252

För det andra följer det av punkterna 127–129 ovan att sökanden inte kan åberopa skyldigheter enligt nationell rätt för att berättiga kringgåendet av villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet. Det ska särskilt påpekas att sökandens argument, i punkt 249 ovan, grundar sig på ett påstått behov av att lägga Sernams skulder till dess tillgångar. Det följer emellertid av punkterna 113–119 ovan att skulderna inte skulle läggas till överlåtelsen av tillgångarna i klump i den mening som avses i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

253

När det gäller överlåtelsepriset har sökanden, med stöd av Republiken Frankrike, för det första gjort gällande att det negativa pris som Financière Sernam betalade för Sernams tillgångar i klump var ett marknadspris, till följd av ett öppet och tydligt anbudsförfarande, i motsats till vad kommissionen angav i skälen 145 och 146 i det angripna beslutet. Av samma skäl anser sökanden att hänvisningen, i skäl 145 i det angripna beslutet, till en avtalsmässig jämvikt mellan sökanden och Financière Sernam är irrelevant. Sökanden och Republiken Frankrike anser att det således inte kan föreskrivas någon återbetalning vare sig för mottagaren av de aktuella tillgångarna, det vill säga Sernam Xpress, eller för dess förvärvare, det vill säga Financière Sernam, och har gjort gällande att det var av säljaren, det vill säga Sernam, som återbetalning skulle krävas.

254

Skäl 145 i det angripna beslutet har följande lydelse:

”Kommissionen konstaterar för övrigt att överlåtelsen av Sernam Xpress inte ägde rum på marknadsekonomiska villkor. Överlåtelsen av Sernam Xpress skedde till ett negativt pris och är inte resultatet av ett öppet och tydligt förfarande (se avsnitt 3.2.5 [i det angripna beslutet]). Till det negativa priset på 57 miljoner euro, som betraktas som ett driftstöd som gör det möjligt att täcka Sernam Xpress förluster under åren 2005–2008, kommer [sökandens] avstående från fordringar på [Sernam] till ett belopp av 38,5 miljoner euro (se skäl 27 [i det angripna beslutet]). … Genom kapitaltillskottet på 57 miljoner euro gav [sökanden] Sernam Xpress möjlighet att, åtminstone under perioden 2005–2008, betala samtliga sina skulder. Om [sökanden] däremot endast hade sålt tillgångarna till ett positivt pris skulle [Sernams] skulder till tredje man bara ha betalats till ett belopp motsvarande intäkterna från försäljningen. Detta är ytterligare ett tecken på att den avtalsmässiga jämvikten mellan [sökanden] och Financière Sernam inte motsvarar marknadsvillkor.”

255

Argumentet att det negativa pris som betalades i förevarande mål var ett marknadsmässigt pris till följd av ett öppet och tydligt anbudsförfarande ska underkännas, eftersom det följer av prövningen av den fjärde grundens femte del att styrelsens anbud inte kan anses vara följden av ett öppet och tydligt förfarande. Kritiken, av samma skäl, mot hänvisningen till en avtalsmässig jämvikt mellan sökanden och Financière Sernam ska således också underkännas.

256

Det följer även av punkt 207 ovan att styrelsens förvärvsanbud hade bedömts för att finansiera en ny plan för återställande av en sund finansiell ställning för Sernam och ett nödvändigt kapitaltillskott för att täcka de förluster som beräknades för den kommande perioden mellan åren 2005 och 2008. Således gjorde kommissionen även en riktig bedömning när den, i skäl 145 i det angripna beslutet, påpekade att det negativa priset på 57 miljoner euro betraktades som ett driftstöd som gjorde det möjligt att täcka Sernam Xpress förluster under åren 2005–2008, till vilket kom sökandens avstående från fordringar på Sernam till ett belopp av 38,5 miljoner euro.

257

För det andra har sökanden i flera delgrunder och grunder i sin ansökan gjort gällande den omständigheten att det negativa priset på 57 miljoner euro har bekräftats av flera oberoende expertutlåtande och har i detta hänseende hänvisat till den rapport av den 21 juli 2005 som upprättats av banken X:s revisionsgrupp, då dess rådgivande bank hade organiserat anbudsinfordran, till en revisionsbyrås (nedan kallad revisionsbyrån Y) rapport av den 3 juni 2005 (reviderad år 2008), vilka hade beställts av sökanden, till en annan banks, banken Z, rapport av den 18 juli 2005, vilken hade beställts av Commission des participations et transferts, samt Commission des participations et transferts yttrande 2005-AC 2, av den 22 juli 2005, i vilket den mot bakgrund av expertutlåtandenas samstämmighet drog slutsatsen att överlåtelseprojektet föreföll vara ”den lösning som, samtidigt som den säkerställde rimliga chanser till framgång för det nya Sernam, [var] det minst kostsamma för sökanden”.

258

Det ska i detta hänseende erinras om att överlåtelsen av tillgångarna i klump, i enlighet med artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, skulle ske till marknadspris och ”på ett öppet och tydligt sätt”. På samma sätt preciserades i artikel 4 i Sernam 2‑beslutet att ”[a]ll försäljning av delar av Sernam eller av företaget som helhet sk[ulle] ske till marknadspris och genom ett öppet förfarande i vilket alla konkurrenter ha[de] möjlighet att delta”. Kommissionen hade således i Sernam 2‑beslutet föreskrivit att marknadspriset skulle följa av ett öppet och tydligt anbudsförfarande, vilket inte har iakttagits i förevarande mål (se punkterna 160–187 ovan).

259

Under alla omständigheter rör två av de aktuella rapporterna, revisionsbyrån Y:s rapport och banken Z:s rapport, enbart frågan om tillämpningen av kriteriet om en privat investerare, det vill säga jämförelsen mellan kostnaderna för den planerade överlåtelsen och kostnaderna för en eventuell likvidering av Sernam, och är således inte relevanta med avseende på frågan om huruvida det pris som betalats för Sernams tillgångar och skulder var ett marknadspris. På samma sätt avser den åberopade delen av Commission des participations et transferts yttrande en jämförelse mellan kostnaderna för en överlåtelse och kostnaderna för Sernams likvidering. Vidare kan det, när det gäller banken X:s revisionsgrupps slutledningar av den 21 juli 2005, konstateras att det rör sig om ett expertutlåtande som upprättades efter det att styrelsen hade lämnat in sitt anbud och på grundval av detta anbud (samt av den av styrelsen upprättade affärsplanen 2005–2008).

260

Sökanden har således gjort en felaktig bedömning när den gjort gällande att de tillhandahållna expertutlåtandena bekräftar uppfattningen att överlåtelsepriset var ett marknadspris.

261

För det tredje har sökanden klandrat kommissionen för att, i de båda sista meningarna i skäl 145 i det angripna beslutet, ha konstaterat att om den endast hade sålt tillgångarna till ett positivt pris skulle Sernams skulder till tredje man endast ha betalts upp till intäkterna av försäljningen. Sökanden har gjort gällande att, eftersom försäljningen av tillgångarna i klump, enligt nationell rätt, inte bara krävde en överföring av skulderna utan också av de anställda enligt artikel L 1224-1 i arbetslagen (Code du travail), kunde ingen köpare erbjuda ett positivt pris för förvärvet av dessa tillgångar i klump.

262

Sökandens argument riktat mot de båda sista meningarna i skäl 145 i det angripna beslutet kan inte godtas. Det av sökanden kritiserade påståendet framställdes nämligen av kommissionen för fullständighetens skull i förhållande till de andra konstaterandena i början av samma skäl som ”ytterligare ett tecken” på att den avtalsmässiga jämvikten mellan sökanden och Financière Sernam inte motsvarade marknadsvillkor. Eftersom det har konstaterats att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i början av skäl 145 i det angripna beslutet, fastställde att det negativa priset på Sernams överlåtelse inte följde av ett öppet och tydligt förfarande, kan de argument som avser de båda sista meningarna i detta skäl inte medföra att det angripna beslutet ogiltigförklaras.

263

För det fjärde har sökanden klandrat kommissionen för att, i skäl 146 i det angripna beslutet, ha fastställt att det negativa priset på 57 miljoner euro var högre än det bästa anbud som hade mottagits vid den resultatlösa anbudsinfordran, vilket hade varit ett negativt pris på 56,4 miljoner euro ([anbudsgivare 5:s] anbud i andra omgången). Sökanden har vidare gjort gällande att detta anbud i den andra omgången inte var ett bindande anbud och inte ska beaktas.

264

Det följer av punkt 167 ovan att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skäl 146 i det angripna beslutet, angav att det negativa anbudet på 57 miljoner euro var mindre intressant än det negativa anbudet i andra omgången på 56,4 miljoner euro som lämnades in av det konsortium som leddes av anbudsgivare 5. I detta hänseende kan sökandens argument att det intresse som visades av konsortiet som bildats med anbudsingivare 5 inte ska användas som jämförelse, eftersom det var icke-bindande, i motsats till styrelsens anbud, inte godtas, eftersom det följer av prövningen av den fjärde grundens femte del att styrelsens anbud inte heller kan beaktas, eftersom det inte följer av ett öppet och tydligt anbudsförfarande.

265

Av detta följer (se punkterna 237–264 ovan) att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skäl 148 i det angripna beslutet, drog slutsatsen att överlåtelsen av Sernams verksamhet till Sernam Xpress fick till följd att Sernam Xpress alltjämt drog nytta av den konkurrensfördel som hängde samman med förmånen av de stöd som beviljats, eftersom det rådde ekonomisk kontinuitet mellan de två företagen.

266

Vidare har Republiken Frankrike åberopat rättspraxis på området överlåtelse av aktier, enligt vilken det faktum att ett bolag som har gynnats av statligt stöd köpts upp till marknadsmässiga priser, det vill säga till det högsta pris någon privat investerare varit beredd att under normala konkurrensförhållanden betala för bolagen i den situation de befunnit sig, i synnerhet efter att ha mottagit statligt stöd, innebär att marknadsvärdet av det stöd som förekommit har uppskattats och inkluderats i köpeskillingen. Under sådana förhållanden kan inte köparen anses ha erhållit en fördel jämfört med andra aktörer på marknaden. När ett företag som mottagit stöd säljs till ett marknadsmässigt pris ingår emellertid värdet av det tidigare stödet i princip i priset och säljaren av företaget behåller därmed värdet av nämnda stöd. Återställandet av den situation som rådde innan stödet gavs ska i så fall genomföras genom att säljaren återbetalar stödet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Banks,C‑390/98, REG, EU:C:2001:456, punkterna 77 och 78). Republiken Frankrike anser att en skyldighet för det sålda företaget, nämligen Sernam Xpress, att återbetala det olagliga och oförenliga stödet ytterst skulle medföra en bestraffning av köparen av detta företag, det vill säga Financière Sernam, som genom att betala ett marknadsmässigt pris för detta företag redan har betalat det olagliga och oförenliga stödet. Detta innebär, enligt Republiken Frankrike, att köparen av aktierna i det sålde företaget betalar nämnda olagliga och oförenliga stöd två gånger.

267

Som följer av skälen 138 och 149 och av fotnot 32 i det angripna beslutet, görs i rättspraxis en åtskillnad mellan köparen av aktierna och det bolag som gynnas av ett olagligt stöd, vars aktier sålts. Det följer nämligen av fast rättspraxis att försäljning som en aktieägare gör till en utomstående, av aktier i ett företag som mottagit rättsstridigt stöd, inte har någon betydelse för skyldigheten att återkräva stödet (se, för ett liknande resonemang, dom Seleco, punkt 52 ovan, EU:C:2003:252, punkt 83) och att om det företag som beviljades de rättsstridiga statliga stöden behållit sin ställning som juridisk person och fortsatt att för egen räkning bedriva den verksamhet som subventionerats genom de statliga stöden är det normalt sett följaktligen detta företag som behåller den konkurrensfördel som följer av stöden och det är således detta företag som ska vara skyldigt att återbetala ett belopp som motsvarar stöden. Det kan således inte krävas att köparen återbetalar sådant stöd (se, för ett liknande resonemang, dom SMI, punkt 52 ovan, EU:C:2004:238, punkt 81).

268

Således gjorde kommissionen en riktig bedömning när den, i skäl 149 i det angripna beslutet, av denna rättspraxis drog slutsatsen att försäljningen av Sernam Xpress aktier till Financière Sernam inte innebar att Sernam Xpress befriades från kravet att återbetala stödet på 41 miljoner euro.

269

Republiken Frankrikes och sökandens kritik avseende den omständigheten att ett sådant resonemang skulle innebära att priset för ett olagligt och oförenligt stöd ska betalas två gånger av köparen av aktierna kan inte godtas. Som kommissionen har understrukit kan denna åtskillnad mellan köparen av aktierna och det sålda bolaget få praktiska konsekvenser, eftersom köparen av aktierna i det fallet inte, med undantag för i särskilda fall, är skyldig att återbetala det stöd som beviljats till det förvärvade företaget så länge det förvärvade företaget behåller bolagsformen Société à responsabilité limitée (bolag med begränsat ansvar).

270

Vidare, och i motsats till vad Republiken Frankrikes argument antyder, övergick inte skyldigheten att återbetala det olagliga och oförenliga statliga stödet på 41 miljoner euro till Financière Sernam i dess egenskap av köpare av Sernam Xpress aktier, utan i egenskap av dess juridiska efterträdare till följd av fusionen den 30 juni 2011 med Sernam Xpress, på grund av verkan av den universella överföringen av egendom som var kopplad till denna transaktion (se skäl 150 i det angripna beslutet). Eftersom kommissionen har visat att en ekonomisk kontinuitet rådde mellan Sernam och Sernam Xpress (se punkterna 237–256 ovan) och sökanden inte har bestritt fusionen mellan Sernam Xpress och Financière Sernam, ska detta resonemang godtas.

271

Slutligen har Republiken Frankrike gjort gällande att kriteriet avseende en privat investerare är uppfyllt i förevarande mål, eftersom, liksom den angav i sina skrivelser av den 8 oktober 2005 och av den 5 maj 2009, kostnaden för försäljningen av Sernams tillgångar i klump till Financière Sernam var lägre än de kostnader som sökanden skulle ha haft om Sernam hade likviderats.

272

Det ska emellertid påpekas att dessa argument från Republiken Frankrikes sida avseende kriteriet om en privat investerare inte har någon koppling till återbetalningskravet på 41 miljoner euro, utan rör kvalificeringen av detta så kallade nya stöd i det angripna beslutet, mot bakgrund av artikel 107.1 FEUF. Dessa argument kan således inte godtas inom ramen för förevarande grund.

273

Följaktligen ansåg kommissionen, i enlighet med den rättspraxis som domstolen erinrade om i domen kommissionen/Spanien, punkt 234 ovan (EU:C:2012:781), med fog att den omständigheten att fordran avseende det stöd som i Sernam 2‑beslutet förklarats olagligt och oförenligt tas upp i förteckningen över skulderna i konkursen inte i sig var tillräcklig för att snedvridningen av konkurrensen skulle anses avlägsnad.

274

Sökandens första anmärkning ska således underkännas.

275

Sökanden har gjort gällande att bokföringen av beloppet för det stöd som förklarats olagligt och oförenligt i Sernam 2-beslutet var förenlig med artikel 4 i Sernam 2-beslutet, i vilket det föreskrevs att för det fall försäljning av delar av Sernam eller av företaget som helhet skedde till marknadspris och genom ett öppet förfarande i vilket alla konkurrenter hade möjlighet att delta, skulle Sernam vara skyldigt att betala tillbaka stödet på 41 miljoner euro, ”under förutsättning att företaget fortsatte att existera”. Sökanden har understrukit att det i artikel 4 i Sernam 2-beslutet inte hänvisas till något avbrytande av Sernams ekonomiska verksamhet och att dessa bestämmelser begränsar sig till att göra en åtskillnad beroende på huruvida företaget Sernam fortsätter att existera eller inte.

276

I skäl 135 i det angripna beslutet angav kommissionen ”[i] artikel 4 [i Sernam 2-beslutet] görs åtskillnad mellan en situation där Sernams ekonomiska verksamhet har upphört respektive inte har upphört [och att o]m denna verksamhet skulle upphöra kan ingen återbetalning [av stödbeloppet] krävas av dem som förvärvat tillgångarna till marknadspris genom ett öppet och tydligt förfarande”.

277

Enligt den rättspraxis som domstolen erinrade om i domen kommissionen/Spanien, punkt 234 ovan (EU:C:2012:781), ska stödet återkrävas av det bolag som fortsätter den ekonomiska verksamheten i det företag som ursprungligen gynnades av de fördelar som var kopplade till beviljandet av stödet och som, följaktligen fortfarande gynnas av detta.

278

I samband med återkrav av det statliga stödet kan hänförandet till Sernams fortsatta existens, i artikel 4 i Sernam 2-beslutet, endast avse Sernams fortsatta ekonomiska verksamhet.

279

Sökanden har således gjort en felaktig bedömning genom att göra gällande att bokföringen av beloppet på 41 miljoner euro som skuld i Sernams likvidering var förenligt med artikel 4 i Sernam 2-beslutet, eftersom det följer av prövningen av den första anmärkningen att Sernam fortsatte att existera ekonomiskt inom Sernam Xpress, sedan inom Financière Sernam.

280

Sökanden kan följaktligen inte vinna framgång med den andra anmärkningen.

281

Av detta följer att den femte grunden ska förkastas i sin helhet.

282

Den sjätte grunden består i huvudsak av två delgrunder. Inom ramen för den första delgrunden har sökanden klandrat kommissionen för att, i skälen 154–158 i det angripna beslutet, ha förklarat att principen om en privat investerare i en situation med en försäljning till ett negativt pris inte var tillämplig för att undgå att de åtgärder som beskrevs i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005, nämligen kapitaltillskottet på 57 miljoner euro, avståendet från skulderna på 38,5 miljoner euro och garantier (nedan kallade de omtvistade åtgärderna) skulle betraktas som statligt stöd. Inom ramen för den andra delgrunden har sökanden klandrat kommissionen för att, i skälen 159–171 i det angripna beslutet, ha funnit att de omtvistade åtgärderna gynnade Sernam Xpress–Financière Sernam.

283

Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, i huvudsak angett att principen avseende en privat investerare var tillämplig på de omtvistade åtgärderna, eftersom det följer av rättspraxis att det för att avgöra om privatiseringen av ett företag till ett negativt försäljningspris innehåller inslag av statligt stöd ska bedömas huruvidaen privat investerare som till sin storlek kan jämföras med de organ som förvaltar den offentliga sektorn, under liknande omständigheter, skulle ha gjort lika stora kapitaltillskott i samband med försäljningen av företaget eller om denne skulle ha valt att likvidera företaget (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2003, Tyskland/kommissionen,C‑334/99, REG, EU:C:2003:55, punkt 133 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad principen om en privat investerare av typen ”Gröditzer”).

284

Sökanden och Republiken Frankrike anser i förevarande mål att inget statligt stöd har beviljats inom ramen för den genomförda överlåtelsen, eftersom dess globala kostnad var lägre än de som förutsågs för en likvidering av Sernam, liksom de visat genom de uppgifter som lämnats till kommissionen vid det administrativa förfarandet.

285

De argument som sökanden, med stöd av Republiken Frankrike har anfört är i huvudsak riktade mot två skäl som kommissionen åberopade i skälen 154 och 155 i det angripna beslutet, för att utesluta att principen om en privat investerare av typen Gröditzer såsom den beskrivs i punkt 284 ovan, var tillämpligt.

286

Det första skälet till att principen om en privat investerare inte ska tillämpas anges i skäl 154 i det angripna beslutet. Kommissionen angav där att principen om en privat investerare inte bör tillämpas när det handlar om att återkräva stöd. När ett stöd återkrävs handlar staten nämligen i enlighet med sina skyldigheter enligt EU‑rätten och inte som aktieägande stat.

287

Det andra skälet till att principen om en privat investerare inte ska tillämpas anges i skäl 155 i det angripna beslutet. Kommissionen angav där i huvudsak att försäljning av tillgångar i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet betraktades som likvärdig med de kompensationsåtgärder som införs genom artikel 3.1. och att enligt punkt 40 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter kunde inte avyttring av förlustbringande verksamhet betraktas som en kompensationsåtgärd. Kommissionen påpekade att det negativa pris som sökanden och Financière Sernam enades om visade att det rörde sig om avyttring av en förlustbringande verksamhet, som inte kunde vara likvärdig med en kompensationsåtgärd. Därav drog kommissionen slutsatsen att i det aktuella fallet motsvarade det negativa priset ett driftstöd till företaget, som alltså inte i sig kunde bidra till att minska konkurrenssnedvridningen.

288

Det följer av skäl 155 i det angripna beslutet att kommissionen, i syfte att inte tillämpa principen avseende en privat investerare, har åberopat de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet, avseende sökandens felaktiga genomförande av en kompensationsåtgärd som påverkade bokföringen av omstruktureringsstödet på 503 miljoner euro. Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva sökandens argument avseende denna andra grund för icke-tillämpning av principen om en privat investerare.

289

När det gäller den andra grunden för icke-tillämpning av principen om en privat investerare, i skäl 155 i det angripna beslutet, har sökanden i huvudsak anfört två anmärkningar. Sökanden anser för det första att försäljningen av tillgångarna i klump inte utgjorde ett alternativ till kompensationsåtgärderna i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet och, för det andra, att genomförandet av en kompensationsåtgärd som påverkar bokföringen av ett stöd inte utgör hinder för tillämpligheten av principen avseende en privat investerare, eftersom det aldrig är staten i egenskap av offentlig makt som har skyldighet att genomföra en kompensationsåtgärd.

290

Enligt domstolens praxis utgör begreppet statligt stöd, såsom framgår av primärrätten, ett rättsbegrepp som ska tolkas utifrån objektiva kriterier. Av denna anledning ska unionsdomstolen, i princip och med beaktande av såväl de konkreta omständigheterna i målet som den tekniska eller komplicerade karaktären på de bedömningar som kommissionen har gjort, utöva en fullständig kontroll i frågor som avser huruvida en åtgärd faller inom tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF (se dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen,C‑487/06 P, REG, EU:C:2008:757, punkt 111 och där angiven rättspraxis).

291

Enligt rättspraxis följer av principen om likabehandling av offentliga och privata företag att kapital som staten direkt eller indirekt ställer till ett företags förfogande under omständigheter som motsvarar normala marknadsvillkor inte kan betecknas som statligt stöd (dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen,C‑482/99, REG, EU:C:2002:294, punkt 69 och där angiven rättspraxis). Denna bedömning, beträffande offentliga företag, ska i princip ske med tillämpning av kriteriet om en privat investerare (dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF,C‑124/10 P, REG, EU:C:2012:318, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

292

Domstolen har funnit att frågan om kriteriet om en privat investerare är tillämpligt beror när allt kommer omkring på om den berörda medlemsstaten har beviljat en ekonomisk förmån till ett statligt ägt företag i sin egenskap av aktieägare, och inte i sin egenskap av myndighetsutövare (dom kommissionen/EDF, punkt 291 ovan, EU:C:2012:318, punkt 81, och dom av den 3 april 2014, kommissionen/Nederländerna och ING Groep, C‑224/12 P, REU, EU:C:2014:213, punkt 31). Statliga ingripanden för att fullgöra statens skyldigheter som offentlig myndighet kan nämligen inte jämföras med en privat investerares ingripanden i en marknadsekonomi (dom av den 15 december 2009, EDF/kommissionen, T‑156/04, REU, EU:T:2009:505, punkt 228). Sådana omständigheter som är relevanta för denna bedömning kan särskilt utgöras av åtgärdens karaktär och föremål, det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande, det eftersträvade syftet med åtgärden samt de regler som gäller för densamma (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/EDF, se ovan, EU:C:2012:318, punkt 86).

293

Sökanden har gjort gällande tre argument till stöd för denna anmärkning.

294

För det första anser sökanden att försäljningen av samtliga Sernams tillgångar inte kan anses likvärdig med kompensationsåtgärderna i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet, det vill säga en återgång till att bedriva järnvägstransporter enligt konceptet med snabbsystemtåg kallat Train bloc express (TBE) och ett upphörande med vägtransportverksamheten.

295

Det ska i detta hänseende påpekas att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet avser genomförandet av ett av de två alternativa villkor för omstruktureringsstödets förenlighet som föreskrivs i artikel 3 i Sernam 2-beslutet, som åtgärder för förebyggande av de konkurrenssnedvridningar som skapats av omstruktureringsstödet och i syfte att erbjuda specifika ersättningar till konkurrenterna. Detta följer bland annat av rubriken på den punkt som avser motiveringen till villkoren i artikel 3 i Sernam 2-beslutet, som är punkt 6.3.7, med titeln ”Kompensationsåtgärder för att förhindra snedvridning av konkurrensen”, i vilken skälen 200–217 i Sernam 2-beslutet, som redan nämnts i punkterna 191 och 193 ovan, ingår.

296

Artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet är ett alternativ som är likvärdigt med villkoren i punkt 1 i samma artikel, eftersom dessa är tillämpliga ”[o]m inte annat följer av punkt 2”. Som framgår av punkt 194 ovan har enligt skäl 217 i Sernam 2-beslutet överlåtelsen av marknadsandelar till den fristående köparen, genom försäljningen av Sernams tillgångar i klump till ett marknadsmässigt pris genom ett öppet och tydligt förfarande, samma syfte avseende kompensation för konkurrenssnedvridningen som frånträdet från den överkapacitetspräglade vägtransportmarknaden. Om detta är fallet innebär detta slutet på Sernams subventionerade verksamhet.

297

Följaktligen har sökanden gjort en felaktig bedömning när den, i förevarande mål, har gjort gällande att försäljningen av samtliga aktier i Sernam till en och samma köpare inte kan anses likvärdigt med åtgärderna för återgång till att bedriva verksamheten TBE och upphörandet med vägstransportverksamheten.

298

För det andra har sökanden gjort gällande att det, enligt skäl 217 i Sernam 2-beslutet, är Sernams fortsatta verksamhet i den juridiska form företaget hade före överlåtelsen som är skälet till att kompensationsåtgärderna i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet ska anses vara uppfyllda.

299

Det följer emellertid av punkterna 191 och 192 ovan att detta argument ska underkännas, eftersom det är fortsättandet av omstruktureringsstödets mottagares ekonomiska verksamhet som berättigar att villkoren i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet ska uppfyllas och inte enbart det förhållandet att dess juridiska personlighet bibehålls.

300

För det tredje har sökanden anfört att om kommissionen hade planerat försäljningen av Sernams tillgångar i klump som en motsvarighet till de kompensationsåtgärder som föreskrevs i artikel 3.1 i Sernam 2-beslutet, skulle den i nämnda beslut ha behövt precisera att en överlåtelse till ett negativt pris inte var möjlig, eftersom den hade full kännedom om Sernams finansiella situation och borde ha förväntat sig en sådan möjlighet.

301

Detta argument måste också avvisas. Eftersom villkoret avseende försäljning av tillgångarna i klump uteslöt skulderna, var möjligheten att uppnå ett negativt pris i förevarande mål per definition uteslutet, liksom framgår av punkterna 154–158 ovan.

302

Följaktligen ska den första anmärkningen riktad mot skäl 155 i det angripna beslutet (se punkt 287 ovan) underkännas.

303

Sökanden har gjort gällande att det, under alla omständigheter, när det gäller genomförande av en kompensationsåtgärd som har föreskrivits i ett beslut av kommissionen, är det företag som har gynnats av omstruktureringsstödet som ska bära kostnaden för en kompensationsåtgärd, och inte staten i egenskap av offentlig makt.

304

Sökanden och Republiken Frankrike har även gjort gällande att när ett offentligt företag beslutar att sälja ett av dess dotterbolag eller alla eller delar av dess tillgångar med tillämpning av ett beslut av kommissionen, agerar detta offentliga företag och, i förekommande fall, genom detta, staten, i egenskap av aktieägare. Således utgör de omtvistade åtgärderna, mot bakgrund av deras art, syfte och mål, en investering som är jämförbar med en privat investerares investering.

305

Det kan i förevarande mål konstateras att försäljningen av Sernams tillgångar i klump, i motsats till vad sökanden och Republiken Frankrike har gjort gällande, med tillämpning av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet inte var ett beslut som en privat investerare hade kunnat fatta på ”normala” marknadsvillkor, i ett med ekonomisk rationalitet förenligt syfte att maximera vinsten eller minimera förlusterna.

306

Den underliggande logiken i de kompensationsåtgärder som föreskrevs i artikel 3 i Sernam 2-beslutet hade till syfte att förhindra varje överdriven konkurrenssnedvridning som införts genom beviljandet av omstruktureringsstöd som förklarats förenligt på vissa villkor genom Sernam 2-beslutet.

307

Dessa kompensationsåtgärder kunde således tvinga såväl stödmottagare som dess aktieägare till en icke-optimal lösning avseende ren finansiell vinst, vilket en privat investerare i en så kallad normal situation inte hade kunnat.

308

Försäljningen av Sernams tillgångar i klump såsom kompensationsåtgärder förutsatte, i förevarande mål, försäljning av tillgångar med ett positivt värde, som mottagaren inte nödvändigtvis hade kommit att sälja beroende på ekonomiskt rationella överväganden.

309

Följaktligen skilde sig den kompensationslogik avseende försäljningen av Sernams tillgångar i klump som kommissionen erinrade om i skäl 155 i det angripna beslutet från logiken med en privat aktör som strävade efter att maximera sin vinst eller, i det aktuella fallet, att minimera sina förluster.

310

Det följer vidare av prövningen av den fjärde grundens tredje, fjärde och sjätte del ovan att det inte, enligt artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet, rörde sig om att sälja ett förlustbringande bolag i dess helhet, utan enbart de tillgångar som hade ett positivt ekonomiskt värde. I förevarande fall omfattade styrelsens anbud krav på kapitaltillskott, avstående från skulder och garantier från säljarens sida, eftersom Sernam hade sålts i dess helhet, med ett finansieringsbehov. De omtvistade åtgärderna följer således direkt av åsidosättandet av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet och har således ingen koppling till tillämpningen av principen om en privat investerare.

311

Följaktligen ska den andra anmärkningen riktad mot skäl 155 i det angripna beslutet underkännas.

312

Under dessa omständigheter finns det inte längre någon anledning att pröva de övriga argumenten avseende den grund som kommissionen först har anfört för att berättiga icke-tillämpligheten av principen om en privat investerare, i sammanhanget med ”återbetalning” av det statliga stödet.

313

Talan kan därför inte bifallas med stöd av den sjätte grundens första del.

314

Sökanden har i huvudsak bestritt att kapitaltillskottet och avståendet från skulderna har medfört fördelar för Sernam Xpress–Financière Sernam. Beträffande garantierna har den först gjort gällande att motivering saknas då det inte i det angripna beslutet anges huruvida dessa åtgärder utgör undantag från de normala villkoren för en privat säljares överlåtelse. Vidare har sökanden, i huvudsak, gjort gällande att varje garanti har beviljats av en privat säljare. Slutligen har sökanden, i huvudsak, gjort gällande att dessa garantier inte har medfört fördelar för Sernam Xpress–Financière Sernam, eftersom de uppgick till ett lågt belopp och inte har genomförts.

315

För det första anser sökanden att Sernams kapitaltillskott med syfte på överlåtelsen av dess tillgångar i klump inte har medfört några fördelar för Financière Sernam, eller något av företagen, eftersom denna överlåtelse genomfördes till ett marknadsmässigt pris.

316

Det kan konstateras att kommissionen inte, i det angripna beslutet, uttalade sig beträffande frågan om huruvida Financière Sernam hade beviljats några fördelar i egenskap av köpare av andelarna i Sernam Xpress, utan i egenskap av efterträdare till Sernam Xpress, till följd av deras fusion.

317

I detta hänseende preciserade kommissionen nämligen, i skäl 159 i det angripna beslutet, att eftersom Sernam Xpress och Financière Sernam ”senare fusionerade är det inte nödvändigt att skilja mellan de fördelar som det ena och det andra företaget beviljats”. Kommissionen tillämpade detta resonemang på alla de omtvistade åtgärderna, bland annat kapitaltillskottet.

318

Vidare har skäl 172 i det angripna beslutet följande lydelse:

”I skäl 164 i beslutet om att inleda förfarandet undersökte kommissionen vidare om det negativa 'pris’ som Financière Sernam betalat verkligen motsvarade marknadsvärdet. I detta sammanhang konstaterar kommissionen att Sernam Xpress och Financière Sernam sedan dess fusionerat, och att ett eventuellt stöd till Financière Sernam i form av ett alltför högt negativt pris inte skulle överstiga det stöd på 57 miljoner euro som Sernam Xpress fått i nytt stöd. Det är alltså inte längre nödvändigt att uttala sig i frågan om ett eventuellt stöd till köparen.”

319

När det gäller Sernam innebär dess kapitaltillskott en obestridlig finansiell fördel i förhållande till dess konkurrenter. Vidare följer det av prövningen av den sjätte grundens första del att kommissionen, i det specifika fallet, har gjort en riktig bedömning genom att inte jämföra statens beteende med en privat investerares under normala marknadsförhållanden. Följaktligen ska den finansiella fördel som detta kapitaltillskott representerar betraktas som ett statligt stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

320

Det följer vidare av den femte grunden att det råder ekonomisk kontinuitet mellan Sernam och Sernam Xpress och att den fördel som är kopplad till kapitaltillskottet följaktligen har övergått på Sernam Xpress. Under alla omständigheter skulle, även om försäljningspriset var ett marknadspris, detta inte hindra att Sernam Xpress, beträffande vilket det ovan har visats att det fortsatte att utöva Sernams aktuella verksamhet genom det beviljade statliga stödet, fortsätter att gynnas av den fördel som följer av hela det aktuella statliga stödet, inbegripet kapitaltillskottet på 57 miljoner netto (se, för ett liknande resonemang, dom SMI, punkt 52 ovan, EU:C:2004:238, punkterna 80 och 81).

321

Det kan således konstateras att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skäl 160 i det angripna beslutet, fann att ”[g]enom [sökandens] kapitaltillskott på 57 miljoner euro till [Sernam] fick [Sernam] en betydande ekonomisk fördel i förhållande till sina konkurrenter” och att ”[d]enna fördel överläts sedan till Sernam Xpress tillsammans med övriga tillgångar och skulder”.

322

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att, i skäl 162 i det angripna beslutet, ha angett att sökandens avstående från fordringar på Sernam med ett belopp på 38,5 miljoner gav Sernam Xpress eller Financière Sernam en fördel, på grund av att sökanden bokförde beloppet som en skuld i likvideringen av Sernam och att sökanden inte var fordringsägare i förhållande till Sernam Xpress eller Financière Sernam.

323

Detta argument kan inte godtas, eftersom sökanden var fordringsägare i förhållande till Sernam och det har efter prövningen av den femte grunden fastställts att det råder ekonomisk kontinuitet mellan Sernam och Sernam Xpress och därefter, till följd av fusionen, mellan Sernam Xpress och Financière Sernam. Under dessa omständigheter innebär en bokföring av beloppet som skuld i Sernams likvidering att Sernam Xpress, och därefter Financière Sernam, beviljas en fördel.

324

För det tredje har sökanden gjort gällande att kommissionen inte har motiverat sitt resonemang, i skälen 163–171 i det angripna beslutet, avseende de garantier som sökanden beviljade vid överlåtelsen av Sernams så kallade tillgångar i klump, eftersom det angripna beslutet inte anger huruvida dessa garantier utgör undantag från de normala villkoren för överlåtelse av en privat aktör. I detta hänseende har sökanden preciserat att överlåtelserna (oavsett huruvida det rör sig om överlåtelser av tillgångar eller av företag) alltid åtföljs av garantier och att den fråga som uppkommer vid bedömningen av huruvida dessa garantier utgör statligt stöd är huruvida dessa omfattas av en privat aktörs beteende i en marknadsekonomi (i förevarande fall ”en privat säljare” i en marknadsekonomi). Sökanden anser att bokföringen av garantierna som skulder endast kan utgöra ett statligt stöd om de erbjuds på villkor som inte skulle vara godtagbara för en privat säljare i en marknadsekonomi.

325

Enligt kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna [107 FEUF] och [108 FEUF] på statligt stöd i form av garantier (EGT C 71, 2000, s. 14) kan både garantier som beviljas direkt av staten och garantier som beviljas av företag som domineras av offentliga myndigheter, i likhet med andra potentiella former av stöd, utgöra statligt stöd.

326

För det första kan det konstateras att kommissionen, i punkterna 152–158 i det angripna beslutet, motiverade sitt övergripande underkännande av principen avseende en privat investerare beträffande samtliga omtvistade åtgärder. Det var således inte nödvändigt för kommissionen att lägga till en specifik motivering avseende garantierna. Således kan det inte fastställas någon avsaknad av motivering i detta hänseende. Vidare har den fördel som var och en av dessa garantier till förmån för Sernam Xpress innebär (och, genom fusionen, till förmån för Financière Sernam) på vederbörligt sätt motiverats i skälen 164–171 i det angripna beslutet.

327

Vidare följer av punkterna 293–313 ovan att det var korrekt av kommissionen att inte tillämpa principen avseende en privat investerare på de omtvistade åtgärderna, inbegripet garantierna. Följaktligen kan de argument som sökanden har gjort gällande i andra hand, vilka syftade till att visa att varje garanti hade beviljats av en privat investerare, inte godtas.

328

Slutligen ska sökandens övriga argument om bestridande av den omständigheten att var och en av garantierna kunde medföra en fördel för Sernam Xpress–Financière Sernam underkännas av nedan angivna skäl.

329

Sökanden har gjort gällande att garantin avseende iordningställandet av anläggningen Valenton, som var nödvändig för driften av TBE, vid vite med 1 miljon euro vid försening med genomförandet av byggarbetet, och garantin avseende höjning av hyrorna för de nya anläggningarna, om en maximal skillnad på 3 miljoner euro och under en period begränsad till tre år, uppgick till ett begränsat belopp och inte verkställdes.

330

För det första angav kommissionen med fog, i skäl 164 i det angripna beslutet, att dessa garantier medförde en fördel, eftersom Sernam Xpress–Financière Sernam utan garantierna själva skulle ha behövt bära de aktuella kostnaderna.

331

Vidare ska det, när det gäller sökandens argument grundat på det begränsade beloppet för det omtvistade stödet, erinras om att ett relativt litet stöd eller en relativt liten storlek på det stödmottagande företaget inte innebär att det omedelbart kan uteslutas att handeln mellan medlemsstaterna påverkas (se dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C‑280/00, REG, EU:C:2003:415, punkt 81 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 4 april 2001, Regione Autonoma Friuli-Venezia Giulia/kommissionen,T‑288/97, REG, EU:T:2001:115, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

332

Slutligen ska det, i enlighet med punkt 2.1.2 i det ovan i punkt 325 nämnda tillkännagivandet om statligt stöd i form av garantier, påpekas att den omständigheten att dessa garantier inte har utbetalats saknar relevans för kvalificeringen av fördelen, eftersom stödet beviljas vid den tidpunkt då garantin erbjuds, och inte vid den tidpunkt då den faktiskt används eller då den medför betalningar.

333

Dessutom ska sökandens argument att garantin avseende iordningställandet av anläggningen Valenton följde av dess vilja att ta över en annan anläggning underkännas, eftersom sökanden kunde kräva en flytt till Valenton (Frankrike) utan att för den saken skull bevilja en garanti för genomförandet av iordningställandet av denna anläggning.

334

När det gäller garantin för varaktigheten för snabbsystemtågen TBE och tillgång till TBE, har sökanden gjort gällande att den inte var av exklusiv karaktär och således inte medförde någon fördel för Sernam Xpress i förhållande till dess konkurrenter.

335

Det ska emellertid påpekas att kommissionen med fog, i skäl 165 i det angripna beslutet, angav att denna garanti avsevärt minskade risken för Sernam Xpress–Financière Sernam, vilket utgjorde en fördel. I detta hänseende ska det påpekas att sökanden inte har gjort gällande att andra företag använder TBE i praktiken. Vidare följer av skäl 163 i det angripna beslutet att denna garanti har medfört en faktisk utbetalning av 3 miljoner euro från sökanden till Sernam Xpress, vilket inte har bestritts. Således råder det inga tvivel om att det föreligger en fördel för Sernam Xpress i förhållande till dess konkurrenter.

336

Sökanden anser att skäl 169 i det angripna beslutet – enligt vilket förlängningen med tre år av garantin för omplacering av anställda inom dess koncern innebar att det blev mer attraktivt att fortsätta att vara anställd av Sernam Xpress – är en principförklaring som saknar grund.

337

Det kan emellertid konstateras att kommissionen, i skälen 169 och 171 i det angripna beslutet, tillräckligt motiverade att det förelåg en fördel för Sernam Xpress genom den omständigheten att denna garanti gjorde det mer attraktivt att fortsätta vara anställd hos Sernam Xpress under denna period och att den tillät Sernam Xpress att behålla anställda utan att behöva stå för någon som helst merkostnad. Fördelen bestod således inte av hela de utbetalade lönerna utan av den skillnad som utgjordes av den ökning av lönerna som Sernam Xpress skulle ha behövt bevilja för att behålla sina anställda, om denna garanti inte hade funnits.

338

Talan kan således inte bifallas med stöd av den sjätte grundens andra del.

339

Av vad som anförts ovan följer att talan inte kan bifallas på någon del av den sjätte grunden.

340

Sökanden har som första grund klandrat kommissionen för att i huvudsak, i det angripna beslutet, ha intagit en ståndpunkt som inte förekom i beslutet att inleda förfarandet och avseende vilken sökanden inte ha getts möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter. Sökanden hänför till skälen 154–158 i det angripna beslutet, enligt vilka principen om en privat investerare inte ska tillämpas i det aktuella fallet.

341

Republiken Frankrike har, som en fristående grund, gjort gällande att denna skillnad mellan beslutet om att inleda förfarandet och det angripna beslutet även utgör ett åsidosättande av dess egen rätt till försvar.

342

Kommissionen har bestritt sökandens argument och anser att det är uppenbart att Republiken Frankrikes grund ska avvisas och, under alla omständigheter, underkännas.

343

När det framgår att en grund som anförts av en intervenient, vars anknytning till tvisteföremålet är tveksam, under alla omständigheter ska avvisas av ett annat skäl, eller underkännas, får domstolen underkänna grunden utan att pröva huruvida intervenienten har frångått sin roll att stödja ett av huvudparternas yrkanden (se dom av den 15 juni 2005, Regione autonoma della Sardegna/kommissionen,T‑171/02, REG, EU:T:2005:219, punkt 155 och där angiven rättspraxis).

344

I förevarande fall anser tribunalen, av processekonomiska skäl, att Republiken Frankrikes grund avseende ett åsidosättande av dess rätt till försvar ska prövas, utan att kommissionens invändning om rättegångshinder mot denna grund först behöver prövas, eftersom dessa argument för övrigt, och av de skäl som har angetts ovan, inte visar att kommissionen, i det angripna beslutet, har åsidosatt medlemsstatens rätt till försvar. Därefter ska sökandens första grund prövas, vilken avser samma skillnad mellan beslutet om att inleda förfarandet och det angripna beslutet.

345

Republiken Frankrike har, i huvudsak, kritiserat den omständigheten att kommissionen, i beslutet om inledande av förfarandet, men även under hela det administrativa förfarandet, fram till det sista skedet i detta, aldrig beaktade eller ens antydde att principen avseende en privat investerare var principiellt tillämplig i förevarande mål. De franska myndigheterna kunde inte inge synpunkter avseende frågan om huruvida principen avseende en privat investerare i den mening som avses i domen Tyskland/kommissionen, punkt 283 ovan (EU:C:2003:55) var tillämplig i förevarande mål och utfrågades i stället i huvudsak beträffande villkoren för tillämpning av jämförelsen mellan kostnaden för överlåtelsen av Sernams tillgångar och kostnaderna för dess likvidering. Kommissionen gjorde emellertid, i det angripna beslutet, plötsligt och oväntat gällande att denna jämförelse var irrelevant i förevarande mål, eftersom principen om en privat investerare inte var tillämplig på de särskilda omständigheterna i målet. Genom att inte ha meddelat Republiken Frankrike den radikala ändringen i sin bedömning under förfarandet, gav kommissionen inte Republiken Frankrike, vid det formella granskningsförfarandet, möjlighet att bestrida institutionens ståndpunkt beträffande kvalificeringen av statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF av åtgärderna i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 om försäljningen av Sernams tillgångar i klump.

346

Sökanden har, i sitt yttrande över Republiken Frankrikes interventionsinlaga, angett att den stödde den sistnämndas grund, avseende att dess rätt till försvar i egenskap av medlemsstat hade åsidosatts.

347

Det följer av rättspraxis att iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person, och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot, utgör en grundläggande unionsrättslig princip som ska säkerställas även i avsaknad av en särskild reglering (se dom av den21 mars 1990, Belgien/kommissionen,C‑142/87, REG, EU:C:1990:125, punkt 46 och där angiven rättspraxis). Domstolen har tidigare slagit fast att denna princip kräver att medlemsstaten i fråga ges tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på de omständigheter på vilka kommissionen har grundat sitt beslut (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom Belgien/kommissionen, se ovan, EU:C:1990:125, punkt 47).

348

Enligt artikel 6 i förordning nr 659/1999 kan kommissionen, när den beslutar att inleda ett formellt granskningsförfarande, begränsa beslutet att inleda förfarandet till att endast sammanfatta relevanta sak- och rättsfrågor samt inbegripa en preliminär bedömning beträffande den statliga åtgärdens karaktär av stöd och ange tvivlen beträffande åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden (dom av den 23 oktober 2002, Diputación Foral de Guipúzcoa m.fl./kommissionen,T‑269/99, T‑271/99 och T‑272/99, REG, EU:T:2002:258, punkt 104, och dom av den 22 oktober 2008, TV2/Danmark m.fl./kommissionen, T‑309/04, T‑317/04, T‑329/04 och T‑336/04, REG, EU:T:2008:457, punkt 138).

349

Det ska påpekas att det formella granskningsförfarandet gör det möjligt att fördjupa och förtydliga frågor som tagits upp i beslutet om att inleda förfarandet (dom av den 4 mars 2009, Italien/kommissionen,T‑424/05, EU:T:2009:49, punkt 69).

350

Därför kan det föreligga vissa skillnader jämfört med beslutet om att inleda förfarandet, utan att dessa innebär att det slutgiltiga beslutet innehåller fel (dom Italien/kommissionen, punkt 349 ovan, EU:T:2009:49, punkt 69, och dom av den 16 december 2010, Nederländerna och NOS/kommissionen, T‑231/06 och T‑237/06, REG, EU:T:2010:525, punkt 50).

351

Det kan i förevarande fall konstateras att kommissionen, i beslutet att inleda förfarandet, bland annat i punkterna 131–133 och 166 i nämnda beslut, angav att den, i syfte att fastställa huruvida kapitaltillskottet och avståendet från fordringar utgjorde statligt stöd, avsåg att tillämpa principen avseende en privat investerare av typen ”Gröditzer” genom att jämföra kostnaderna för den transaktion som genomförts enligt artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet med de kostnader som en likvidering av Sernam skulle ha inneburit för sökanden.

352

Det ska emellertid för det första påpekas att punkterna 141 och 142 i beslutet om att inleda förfarandet tydligt belyste det faktum att detta resonemang vad gäller kvalificeringen av nytt stöd var av preliminär karaktär, vilket användningen av begreppet ”i detta skede” visar. Den omständigheten att andra delar var mer precisa vederlägger inte denna slutsats, särskilt avseende syftet med beslutet, att inleda förfarandet och att den bedömning som gjordes i nämnda beslut var av preliminär karaktär.

353

Även om kommissionen ansåg att det var nödvändigt att samla in uppgifter angående kostnaderna för Sernams likvidering, ska således slutsatsen i skäl 140 i beslutet att inleda förfarandet, enligt vilket det skulle fastställas huruvida den totala kostnaden för kapitaltillskottet var högre eller lägre än den hypotetiska kostnaden för Sernams likvidering, hänföras till det sammanhang i vilket det formella granskningsförfarandet ingår och till dess syften, det vill säga att bereda berörda parter tillfälle att yttra sig och göra det möjligt för kommissionen att erhålla fullständig kännedom om samtliga uppgifter i ärendet innan den fattar sitt beslut. Det formella granskningsförfarandet kan inte ha någon annan innebörd än den som beskrivits ovan och i synnerhet inte en sådan innebörd att vissa omständigheter i ärendet slutgiltigt ska fastställas före antagandet av det slutgiltiga beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2010, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni/kommissionen, T‑62/08, REU, EU:T:2010:268, punkterna 174 och 175 och där angiven rättspraxis).

354

För det andra kan medlemsstaten, eftersom frågan om principen avseende en privat investerare nämndes i beslutet om att inleda förfarandet, i syfte att bedöma huruvida kapitaltillskottet och avståendet från skulderna utgör en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, således ha kunnat anföra alla argument som förklarar varför principen skulle tillämpas, särskilt med avseende på det specifika sammanhanget i målet. Kommissionen har i detta hänseende gjort gällande att principen avseende en privat investerare aldrig tidigare har tillämpats i samband med genomförandet av ett villkorat bokföringsbeslut.

355

Det ska även påpekas att kommissionen, i punkt 161 i beslutet om att inleda förfarandet, nämnde att andra ytterligare resurser som finns till Sernam Xpress förfogande, bland annat i form av en finansiell fördel, skulle kunna följa av garantier ställda av SNCF.

356

Följaktligen har Republiken Frankrike, mot bakgrund av beslutet att inleda förfarandet, kunnat ha kännedom om det resonemang som har lett kommissionen att provisoriskt anse att kapitaltillskotten, avståendet från skulder och garantierna kunde utgöra nytt oförenligt stöd och på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sina synpunkter på de omständigheter på vilka kommissionen grundade sin bedömning.

357

För det tredje framgår det inte av någon bestämmelse om statligt stöd eller av rättspraxis att kommissionen skulle vara skyldig att låta mottagaren av de statliga medlen yttra sig över den rättsliga bedömning som kommissionen gör av den ifrågasatta åtgärden eller att kommissionen skulle vara skyldig att underrätta den berörda medlemsstaten – och än mindre stödmottagare – om sitt ställningstagande innan den fattar sitt beslut när berörda parter och medlemsstaten har beretts tillfälle att yttra sig (dom av den 1 juli 2010, Italien/kommissionen, T‑53/08, REU, EU:T:2010:267, punkt 123).

358

För det fjärde kan det, mot bakgrund av motiveringen till icke-tillämpligheten av principen om en privat investerare i förevarande mål, det vill säga sammanhanget med ett återkrav av statligt stöd, i skäl 154 i det angripna beslutet, och den omständigheten att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet var en åtgärd som kunde jämföras med de kompensationsåtgärder i punkt 1 som inte har iakttagits, i skäl 155 i det angripna beslutet, konstateras att kommissionen, i det skede då beslutet om att inledda förfarandet ingavs, fortfarande skulle kontrollera om artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet och återbetalningen av det olagliga och oförenliga stödet på 41 miljoner euro hade tillämpats på ett korrekt sätt. Följaktligen kunde kommissionen ännu inte fastställa att principen om en privat investerare inte skulle tillämplig i förevarande mål.

359

Av detta följer att Republiken Frankrikes grund avseende åsidosättande av rätten till försvar ska underkännas.

360

Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, i huvudsak haft två anmärkningar. Genom sin första anmärkning har sökanden gjort gällande att den skillnad mellan beslutet om att inleda förfarandet och det angripna beslutet som är i fråga i punkt 354 ovan utgör ett åsidosättande av dess rätt till försvar. Genom sin andra anmärkning har sökanden gjort gällande att nämnda skillnad utgör ett åsidosättande av dess rätt att som berörd part inkomma med synpunkter avseende en väsentlig omständighet som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att villkoren för överlåtelsen utgjorde statligt stöd.

361

När det gäller sökandens processuella rättigheter ska det erinras om att de, under alla omständigheter, är mindre långtgående än de processuella rättigheter som Republiken Frankrike har i det formella granskningsförfarandet i egenskap av medlemsstat, i enlighet med artikel 108.2 FEUF. I detta hänseende följer av domstolens praxis att andra berörda parter än den berörda medlemsstaten, såsom i förevarande mål sökanden, i förfarandet för kontroll av statligt stöd endast har rätt att ge kommissionen de upplysningar som den behöver för sitt kommande arbete, utan att själva kunna göra anspråk på ett sådant kontradiktoriskt förfarande med kommissionen som det som har inletts till förmån för nämnda medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C‑106/09 P och C‑107/09 P, REU, EU:C:2011:732, punkterna 180 och 181 och där angiven rättspraxis). Rätten för berörda till information utgör inte mer än en rätt att höras av kommissionen. I synnerhet föreligger det inte någon generell rätt att uttala sig i alla tänkbara huvudfrågor som tas upp under det formella granskningsförfarandet (se dom av den 30 november 2009, Frankrike/kommissionen,T‑427/04 och T‑17/05, REG, EU:T:2009:474, punkt 149 och där angiven rättspraxis).

362

Mot bakgrund av dessa principer kan det således konstateras att sökanden, tvärtemot den rätt till försvar som tillerkänns personer mot vilka ett förfarande har inletts, bara har rätt att delta i det administrativa förfarandet på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (dom av den 25 juni 1998, British Airways m.fl./kommissionen,T‑371/94 och T‑394/94, REG, EU:T:1998:140, punkt 60, och dom av den 6 mars 2003, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen, T‑228/99 och T‑233/99, REG, EU:T:2003:57, punkt 125).

363

Följaktligen ska sökandens anmärkning om åsidosättande av dess rätt till försvar underkännas.

364

När det gäller sökandens anmärkning om åsidosättande av dess rättigheter i egenskap av berörd part, ska det påpekas att den hade en möjlighet att sända över sina synpunkter till kommissionen beträffande beslutet att inleda förfarandet, i vilket de omtvistade åtgärderna identifierades just som potentiellt oförenligt statligt stöd, vilken möjlighet den utnyttjade. Följaktligen var sökanden tillräckligt informerad om existensen av granskningsförfarandet och, i egenskap av berörd part, i stånd att framföra alla synpunkter som den ansåg vara ändamålsenliga.

365

Eftersom den skillnad som har påpekats mellan beslutet om att inleda förfarandet och det angripna beslutet inte utgör ett åsidosättande av Republiken Frankrikes rätt till försvar och eftersom sökanden i huvudsak har gjort gällande samma argument som Republiken Frankrike, kan det konstateras att nämnda skillnad mellan beslutet att inleda förfarandet och det angripna beslutet inte heller utgör ett åsidosättande av dess processuella rättigheter i egenskap av berörd part i förfarandet.

366

Följaktligen ska anmärkningen avseende ett åsidosättande av sökandens rätt att, i egenskap av berörd part, inkomma med användbara synpunkter underkännas.

367

Mot bakgrund av det ovanstående kan talan inte vinna bifall vad avser sökandens första grund.

368

Sökanden har i huvudsak gjort gällande tre anmärkningar. Som första anmärkning har sökanden gjort gällande att artikel 3.2 och artikel 4 i Sernam 2-beslutet har väckt grundade förhoppningar hos sökanden beträffande den omständigheten att den tilläts agera som den hade gjort vid överlåtelsen av tillgångarna och vid återbetalningen av det stödbelopp på 41 miljonerna euro som förklarats oförenligt genom Sernam 2-beslutet. Genom sin andra anmärkning har sökanden gjort gällande att kommissionens begäran av den 14 mars 2006 om närmare uppgifter om kostnaderna för likvideringen av Sernam bekräftade den omständigheten att principen avseende en privat investerare skulle tillämpas på överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump och att sistnämnda företag således var undantaget från stöd. Som tredje anmärkning har sökanden i huvudsak bestritt skälen 126 och 177–182 i det angripna beslutet.

369

Sökanden har gjort gällande att artikel 3.2 och artikel 4 i Sernam 2-beslutet utgjorde ”principer utan minsta tvetydighet” och ”fasta ståndpunkter” som grundade företagets berättigade förväntningar på att det tilläts genomföra dem såsom det gjort.

370

Det framgår av fast rättspraxis att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje person hos vilken en unionsinstitution har väckt grundade förhoppningar (dom av den 11 mars 1987, Van den Bergh en Jurgens och Van Dijk Food Products (Lopik)/EES, 265/85, EU:C:1987:121, punkt 44). Den kräver att tre kumulativa villkor är uppfyllda. Det ska för det första föreligga preciserade garantier som är ovillkorliga och samstämmiga och som härrör från behöriga och tillförlitliga källor och som meddelats den berörde av unionens institutioner. Garantierna ska för det andra leda till en berättigad förväntning hos mottagaren. Garantierna ska för det tredje vara förenliga med tillämpliga bestämmelser (se dom av den 30 juni 2005, Branco/kommissionen,T‑347/03, REG, EU:T:2005:265, punkt 102 och där angiven rättspraxis, dom av den 23 februari 2006, Cementbouw Handel & Industrie/kommissionen, T‑282/02, REG, EU:T:2006:64, punkt 77, och dom av den 30 juni 2009, CPEM/kommissionen,T‑444/07, REG, EU:T:2009:227, punkt 126).

371

Det ska påpekas att artikel 1 i Sernam 2-beslutet (se punkt 14 ovan) uttryckligen anger att det statliga stöd till företaget Sernam på 503 miljoner euro som godkändes i maj 2001 är förenligt med den gemensamma marknaden på de villkor som anges i artiklarna 3 och 4 i nämnda beslut.

372

Det följer av punkterna 118, 278 och 279 ovan att artikel 3.2 och artikel 4 i Sernam 2-beslutet var tillräckligt förståeliga beträffande den omständigheten att försäljningen av Sernams tillgångar i klump inte tillät en överlåtelse av dess skulder och att om Sernam eller ett annat bolag som ekonomiskt fortsatte Sernams verksamhet fanns kvar på marknaden skulle återbetalningen av nämnda 41 miljoner euro ankomma på detta företag, även för det fall överlåtelsen hade skett till ett marknadsmässigt pris genom ett för alla dess konkurrenter öppet och tydligt förfarande. Vidare följer det av prövningen av den fjärde och den femte grunden att sökanden har tillämpat dessa båda bestämmelser i Sernam 2-beslutet på ett felaktigt sätt.

373

Följaktligen kunde inte artikel 3.2 och artikel 4 i Sernam 2-beslutet utgöra grund för några legitima förväntningar för sökanden beträffande den omständigheten att den kunde lägga Sernams skulder till dess tillgångar och nöja sig med att vid Sernams likvidering bokföra nämnda 41 miljoner euro som en skuld trots att det rådde ekonomisk kontinuitet mellan Sernam och Sernam Xpress.

374

Artiklarna 3.2 och 4 i Sernam 2-beslutet uppställde dessutom villkor och var således inte ägnade att fastställa precisa och ovillkorliga garantier avseende den omständigheten att dessa villkor skulle betraktas som uppfyllda. Som kommissionen med fog har påpekat avser inte denna anmärkning berättigade förväntningar i sig, utan snarare en kontroll av huruvida villkoren för förenlighet i Sernam 2-beslutet har iakttagits.

375

Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen.

376

Sökanden har gjort gällande att kommissionens begäran av den 14 mars 2006 om upplysningar avseende detaljerna för kostnaderna för Sernams likvidering bekräftade den omständigheten att principen om en privat investerare av typen ”Gröditzer”, på området försäljning till negativt pris skulle tillämpas av kommissionen och att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump följaktligen var undantagen från statligt stöd.

377

För det första ska det påpekas att skrivelsen av den 14 mars 2006 ingår i en kontroll av huruvida villkoren för Sernam 2-besluten har uppfyllts och skickades efter den transaktion som sökanden organiserat för att genomföra artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet. Följaktligen kunde inte denna skrivelse utgöra grund för berättigade förväntningar hos sökanden beträffande den omständigheten att dess transaktion, som ägt rum före skrivelsen, inte innebär nytt statligt stöd.

378

För det andra kunde en sådan indikation, i skrivelsen av den 14 mars 2006, i motsats till vad sökanden har gjort gällande, inte på något sätt ge den precisa, ovillkorliga och samstämmiga garantier, att kriteriet om en privat investerare faktiskt skulle tillämpas i kommissionens slutgiltiga beslut och att det skulle anses vara uppfyllt i det aktuella fallet. Den rörde sig nämligen endast om en begäran om upplysningar från kommissionen som ingick i en kontroll och inte någon fullständig och slutgiltig bedömning av de aktuella åtgärderna.

379

Tribunalen godtar således inte den andra anmärkningen.

380

Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning i skälen 177–182 i det angripna beslutet, genom att förneka att Republiken Frankrike eller stödmottagarna har haft berättigade förväntningar på att transaktionen överensstämde med Sernam 2-beslutet, på grund av de franska myndigheternas agerande gentemot kommissionen.

381

Tribunalen anser att det är lämpligt att inom ramen för förevarande anmärkning även pröva vissa argument som har gjorts gällande inom ramen för den fjärde grundens sjätte del, mot skäl 126 i det angripna beslutet, som till stor del överlappar dem som har gjorts gällande inom ramen för denna anmärkning.

382

Sökanden har i huvudsak gjort gällande tre argument till stöd för sin tredje anmärkning.

383

Det följer av skälen 126 och 177–182 i det angripna beslutet att kommissionen i huvudsak har förnekat att de franska myndigheternas åtgärder och ageranden hade gett upphov till berättigade förväntningar på att den genomförda transaktionen överensstämde med Sernam 2-beslutet och unionsrätten, såsom deras besök på kommissionen den 24 november 2004, deras skrivelse av den 21 december 2004, och andra kontakter med kommissionen. Kommissionen angav i skälen 178–181 att de upplysningar som Republiken Frankrike hade lämnat i själva verket bara bestod av en underrättelse till kommissionen om beslutet att sälja tillgångarna i klump, utan någon beskrivning av de viktigaste omständigheterna i samband med överlåtelsen av Sernams tillgångar och att de franska myndigheterna inte under några omständigheter kunde göra gällande berättigade förväntningar utan att spontant ha informerat kommissionen om dessa viktiga omständigheter per den 21 december 2004 eller senare. Kommissionen har, i skälen 126 och 182 i det angripna beslutet, tillagt att om de franska myndigheterna hade svårt att genomföra Sernam 2-beslutet, skulle de ha vänt sig till kommissionen för att gemensamt med denna hitta en annan lösning, med stöd av principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i EU-fördraget och i avsnitt 3.2.3 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, enligt vilka en medlemsstat inte får frångå omstruktureringsplanen utan en anmälan till och ett förhandsgodkännande från kommissionen.

384

För det första har sökanden hänvisat till kontakter med kommissionen som har grundat dess berättigade förväntningar på att den genomförda transaktionen överensstämde med Sernam 2-beslutet.

385

När det gäller telefonsamtalet av den 8 november 2004 mellan generaldirektoratet inom franska kontoret för statligt ägande (APE generaldirektoratet för energi och transport (GD TREN), kan det konstateras att sökanden inte har åberopat något protokoll från detta meningsutbyte och att det inte heller, bland handlingarna i målet, finns något officiellt protokoll från detta meningsutbyte. Samma konstateranden gäller sammanträdet mellan generaldirektören för generaldirektoratet för energi och transport (GD TREN), och delegationen APE-SNCF av den 24 november 2004 samt telefonsamtalet i juli 2005 mellan SNCF:s verkställande direktör och generaldirektören för generaldirektoratet för energi och transport. De korta hänvisningar till dessa samtal som finns i handlingarna i målet möjliggör inte någon tydlig och fullständig bild av det meningsutbyte som ägt rum, eller att dra slutsatsen att ett godkännande hade getts de franska myndigheterna avseende de omtvistade delarna av transaktionen.

386

För det andra har sökanden åberopat de franska myndigheternas skrivelse till kommissionen av den 21 december 2004. Det följer emellertid av en tolkning av denna handling att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skäl 179 i det angripna beslutet, slog fast att denna handling inte gjorde det möjligt för kommissionen att förutse hur Frankrike slutligen skulle genomföra Sernam 2-beslutet, eftersom de grundläggande och omtvistade omständigheterna i transaktionen inte uppmärksammades i den, nämligen det faktum att den planerade avyttringen skulle bygga på en koncernintern överlåtelse av tillgångarna och skulderna i en annan rättslig enhet (Sernam Xpress), åtföljd av en avyttring av denna enhet (share deal), det faktum att en del av skulderna skulle överlåtas tillsammans med tillgångarna och att endast återkravet avseende stödet på 41 miljoner euro och SNCF:s fordringar till ett belopp av 38,5 miljoner euro skulle bli kvar på Sernams skuldsida, eller vidare att Frankrike var berett att ge Sernam och Sernam Xpress kapitaltillskott vid anbud om förvärv till ett negativt pris.

387

Ingen av dessa omständigheter anges nämligen uttryckligen i denna skrivelse. Som kommissionen har understrukit ger ”meddelandet av den 21 december 2004 … tvärtom intrycket att avyttringen skulle genomföras utan åtskillnad mellan skulderna och till ett positivt pris, eftersom det anges att 'behållningen av avyttringen, så snart denna genomförts, kommer att användas för återbetalning av den juridiska personen Sernams skulder, däribland det oförenliga stödet, enligt sedvanliga nationella förfaranden’”.

388

För det tredje har sökanden kritiserat skälen 126 och 182 i det angripna beslutet med motiveringen att Sernam 2-beslutet tillämpades på ett korrekt sätt och att det inte hade skett någon ändring i omstruktureringsplanen. Detta argument ska underkännas, eftersom det följer av prövningen av den fjärde grunden att artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet i själva verket inte har iakttagits. Detta villkor för stödets förenlighet ingick i den omstruktureringsplan som godkänts genom Sernam 2-beslutet. Följaktligen borde de franska myndigheterna, i enlighet med punkt 52 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, ha begärt att kommissionen godtog ändringarna i omstruktureringsplanen.

389

Tribunalen kan följaktligen inte godta den tredje anmärkningen.

390

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

391

Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen, genom att anta det angripna beslutet mer än sju år efter genomförandet av den så kallade ”försäljningen av tillgångarna i klump”, har åsidosatt principen om skälig tid, artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med dess artikel 52.3 och rättssäkerhetsprincipen. Dessa argument kan i huvudsak delas upp i tre anmärkningar.

392

Inledningsvis ska det erinras om att regeln att administrativa förfaranden inom området för konkurrenspolitik ska genomföras inom skälig tid utgör en allmän gemenskapsrättslig princip, vars iakttagande domstolen ska säkerställa och som återges som en del av rätten till god förvaltning i artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (dom av den 13 januari 2004, JCB Service/kommissionen,T‑67/01, REG, EU:T:2004:3, punkt 36).

393

Den omständigheten att principen om skälig tid har åsidosatts motiverar emellertid inte att ett beslut som antagits i slutskedet av ett administrativt förfarande i ett konkurrensärende ogiltigförklaras, såvida det inte samtidigt har medfört ett åsidosättande av det berörda företagets rätt till försvar. När det inte har fastställts att en överdrivet omfattande tidsåtgång har påverkat det berörda företagets kapacitet att försvara sig effektivt, har den omständigheten att principen om skälig tid inte har iakttagits inte någon inverkan på det administrativa förfarandets giltighet och kan således endast bedömas som en orsak till den skada som kan åberopas inför unionsdomstolen. Det ska under alla omständigheter erinras om att vid det granskningsförfarande som avses i artikel 108.2 FEUF har de berörda, såsom sökanden i förevarande fall, tvärtemot den rätt till försvar som tillerkänns personer mot vilka ett förfarande har inletts, bara rätt att delta i det administrativa förfarandet på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (se, för ett liknande resonemang, dom Eridania Sadam/kommissionen, punkt 230 ovan, EU:T:2011:608, punkterna 80 och 81 och där angiven rättspraxis).

394

Sökanden har i huvudsak klandrat kommissionen för den överdrivet långa period på tre år som förflöt efter försäljningen av Sernams tillgångar i klump och fram till det att det formella granskningsförfarandet inleddes den 16 juli 2008. Sökanden har gjort gällande flera omständigheter i syfte att visa att kommissionen snabbt upplystes om villkoren för den överlåtelse av Sernams tillgångar som företaget hade verkställt, till exempel genom det klagomål som den första klaganden ingav redan i juni 2005, den intervju som SNCF:s verkställande direktör gav i Les Echos den 26 juli 2005, och de upplysningar per telefon som generaldirektören för generaldirektoratet för energi och transport fick angående villkoren för överlåtelsen i juli 2005. Vidare har sökanden gjort gällande att en passivitetstalan väcktes mot kommissionen den 22 februari 2006 och att kommissionen, den 11 april 2006, förfogade över alla upplysningar och handlingar som krävdes för dess bedömning.

395

Som tribunalen tidigare har erinrat om följer det av principen om god förvaltningssed att kommissionen ska handla inom rimlig tid då den fattar beslut efter administrativa förfaranden inom området för konkurrenspolitiken (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2003, Regione Siciliana/kommissionen,T‑190/00, REG, EU:T:2003:316, punkt 136 och där angiven rättspraxis, och dom JCB Service/kommissionen, punkt 392 ovan, EU:T:2004:3, punkt 36).

396

Det följer av rättspraxis att den omständigheten att den preliminära granskningsfasen inleddes till följd av ett klagomål och inte ett meddelande inte innebär att kommissionen skönsmässigt kan förlänga den preliminära granskningsfasen. Det har således slagits fast att eftersom kommissionen ensam är behörig att bedöma om ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden är den skyldig att, i intresset av en korrekt tillämpning av de grundläggande bestämmelserna om statligt stöd i fördraget, vidta en snabb och opartisk granskning av ett klagomål där det påtalas att det förekommer stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kan således inte obegränsat förlänga den preliminära granskningen av de statliga åtgärder som har varit föremål för ett klagomål om att dessa åtgärder utgör statligt stöd. Det följer av fast rättspraxis att frågan huruvida ett sådant administrativt förfarande har pågått under rimlig tid ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt sammanhanget, de olika leden i det administrativa förfarandet som kommissionen ska gå igenom, ärendets komplexitet samt dess betydelse för de olika berörda parterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2011, Regione autonoma della Sardegna m.fl./kommissionen, T‑394/08, T‑408/08, T‑453/08 och T‑454/08, REU, EU:T:2011:493, punkterna 98 och 99 och där angiven rättspraxis).

397

Det följer av handlingarna i målet att kommissionen i detta fall utan dröjsmål undersökte de upplysningar som den förfogade över avseende klagomålen beträffande missbruk av stödet, i enlighet med artikel 10.1 i förordning nr 659/1999, i de delar som är tillämpliga på missbruk av stöd, i enlighet med artikel 16 i nämnda förordning, och inte förhöll sig passiv under den period på tre år som föregick beslutet att inleda förfarandet.

398

De huvudsakliga etapperna var följande:

399

I motsats till vad sökanden har gjort gällande hade kommissionen inte fullständig kännedom om handlingarna i målet den 11 april 2006, eftersom den, i sina nya frågor av den 8 september 2006, fann att de båda svar som den erhållit från de franska myndigheterna och de nya uppgifter som hade inkommit till den gav upphov till ytterligare frågor.

400

Vidare förefaller inte denna frist orimlig med hänsyn till målets komplexitet såväl rättsligt som med avseende på de faktiska omständigheterna.

401

Den första anmärkningen kan följaktligen inte godtas.

402

Sökanden har i huvudsak klandrat kommissionen för den period på över tre år som förflöt mellan inledandet av det formella granskningsförfarandet, den 16 juli 2008 och begäran om upplysningar den 29 november 2011. För det första har sökanden gjort gällande att de franska myndigheternas sista kommentarer avseende den första klagandens synpunkter på beslutet att inleda förfarandet hade meddelats den 7 maj 2009, det vill säga två och ett halvt år före antagandet av det angripna beslutet. För det andra är sökanden, när det gäller begäran om upplysningar av den 29 november 2011, förvånad över att de frågor som ställdes enbart avsåg kostnaderna för Sernams likvidering, en fråga som drogs tillbaka tre månader senare när det angripna beslutet antogs, och den tid på sex år som kommissionen lät förflyta innan den begärde en kopia av de förslag till förvärv av Sernams tillgångar i klump som hade lämnats under anbudsförfarandet.

403

För det första ska det påpekas att de huvudsakliga etapperna, till följd av inledandet av det formella granskningsförfarandet var följande:

404

Det ska påpekas att den frist på mer än tre år som förflöt mellan inledandet av det formella granskningsförfarandet och begäran om upplysningar i november 2011, som sökanden kritiserat, dock avbröts av vissa synpunkter som mottogs avseende beslutet att inleda förfarandet och av begäran om upplysningar av den 25 november 2009.

405

Kommissionen fick således utnyttja och analysera de synpunkter som den mottagit avseende beslutet att inleda förfarandet, varav bland annat vissa handlingar som bilagts Republiken Frankrikes synpunkter av den 8 oktober 2008, såsom den reviderade rapporten från revisionsbyrån Y och den av en professor i fransk rätt upprättade rapporten avseende nationell rätt.

406

Mot bakgrund av målets komplexitet, såväl rättsligt som med avseende på de faktiska omständigheterna, förefaller denna tidsåtgång för bedömningen inte orimlig. Sammanhanget i förevarande mål var nämligen specifikt, i den mån kommissionen redan två gånger hade undersökt det stöd som olagligen hade beviljats och redan hade fastställt ett missbruk av det stöd som förklarat oförenligt i Sernam 1-beslutet. Vidare var de överlåtelsetransaktioner som skulle analyseras komplexa, och kommissionen kom att undersöka inte bara genomförandet av villkoren för förenligheten med Sernam 2-beslutet, frågan om återbetalning av stödbeloppet på 41 miljonerna euro som förklarats oförenligt genom Sernam 2-beslutet och den ekonomiska kontinuiteten mellan flera enheter, utan också frågan om nytt stöd i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005.

407

Vidare har varken sökanden eller Republiken Frankrike gjort gällande att de under förfarandets gång skulle ha klagat på att det administrativa förfarandet tog lång tid.

408

För det andra ska det inledningsvis påpekas att kommissionen med fog kunde vänta innan den begärde en kopia av de anbud som den mottagit vid anbudsförfarandet. Den kan ursprungligen nämligen ha ansett att de franska myndigheternas förklaringar avseende dessa anbud som hade översänts tidigare, bland annat i skrivelserna av den 11 april 2006 och den 6 maj 2008, deras synpunkter på beslutet att inleda förfarandet den 8 oktober 2008 och deras synpunkter av den 5 maj 2009 var tillräckliga. Vidare räcker inte den omständigheten att de frågor som ställdes i begäran om upplysningar av den 29 november 2011 bland annat, men inte enbart, avsåg kostnaderna för Sernams likvidering, en fråga som togs tillbaka tre månader senare vid antagandet av det angripna beslutet, för att fastställa ett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist, eftersom kommissionen inte förhöll sig passiv och med fog kunde ha velat utveckla sin analys av frågan.

409

Således ska den andra anmärkningen underkännas och det kan följaktligen inte fastställas att något åsidosättande av principen om skälig tid har skett.

410

För det första har sökanden gjort gällande att förfarandets tidsåtgång innebär ett åsidosättande av artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Sökanden har, i detta hänseende, i sin replik påpekat att denna bestämmelse, jämförd med artikel 52.3 i nämnda stadga, innebär att effektiva åtgärder ska garanteras vid åsidosättande av en grundläggande rättighet, såsom rätten att dömas inom skälig tid. En avsägelse av varje sanktion och nedläggande av talan utgör ett av det sätt på vilket konsekvenserna av ett åsidosättande av principen om skälig tid i den mening som avses i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna kan upphöra.

411

Det följer av punkt 409 ovan att det i förevarande mål inte kan konstateras något åsidosättande av principen om skälig tid. Således ska även anmärkningen om åsidosättande av artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 52.3 i samma stadga, underkännas.

412

För det andra har sökanden gjort gällande att förfarandets tidsåtgång har påverkat rättssäkerhetsprincipen, som medför en skyldighet för kommissionen att handla utan dröjsmål.

413

Enligt rättspraxis kräver rättssäkerhetsprincipen att unionsrättens bestämmelser ska vara klara och precisa, så att de berörda parterna kan orientera sig i de situationer och de rättsliga förhållanden som omfattas av unionens rättssystem (se dom av den 30 april 2014, Tisza Erőmű/kommissionen,T‑468/08, EU:T:2014:235, punkt 221 och där angiven rättspraxis).

414

Eftersom sökanden har nöjt sig med att påpeka att förfarandets tidsåtgång påverkade rättssäkerhetsprincipen utan att göra gällande några särskilda argument, följer det av punkt 409 ovan att denna anmärkning ska underkännas, eftersom det inte följer av handlingarna i målet att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet att iaktta en rimlig tidsfrist.

415

Det ska i detta hänseende påpekas att sökanden, sedan beslutet att inleda förfarandet av den 16 juli 2008, hade en försäkran om att ett slutgiltigt beslut skulle fattas av kommissionen avseende frågan huruvida villkoren i Sernam 2-beslutet hade uppfyllts, frågan om återbetalningen av det stöd på 41 miljoner euro som förklarats oförenligt med Sernam 2-beslutet och frågan angående nytt statligt stöd. Sökanden kan således inte göra gällande att de unionsrättsliga bestämmelserna i detta avseende inte var klara och precisa.

416

För det fall sökanden, som förvånats över att de frågor som ställdes i begäran om upplysningar av den 29 november 2011 endast avsåg kostnaderna för Sernams likvidering, en fråga som senare togs tillbaka, därigenom skulle vilja göra gällande ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, räcker det att påpeka att en sådan begäran om upplysningar, liksom begäran av den 14 mars 2006, inte åsidosätter rättssäkerhetsprincipen, det vill säga inte mer än principen om berättigade förväntningar, liksom framgår av punkterna 376–379 ovan, eftersom den ingick i ramen för det formella granskningsförfarandet och att, om sökanden hade en garanti för att beslutet skulle antas beträffande bland annat kvalificeringen av åtgärderna i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 mot bakgrund av artikel 107.1 FEUF, kunde den inte begära att i förväg få vetskap om den rättsliga bedömning som kommissionen slutligen skulle lämna avseende nämnda åtgärder.

417

Följaktligen ska den tredje anmärkningen underkännas.

418

Talan kan således inte bifallas såvitt avser den tredje grunden.

419

Av det ovan angivna följer att talan ska ogillas i dess helhet. Av processekonomiska skäl är det inte nödvändigt att först pröva huruvida talan kan upptas till sakprövning (dom av den 26 februari 2002, rådet/Boehringer,C‑23/00 P, REG, EU:C:2002:118, punkterna 51 och 52, och Regione autonoma della Sardegna/kommissionen, punkt 343 ovan, EU:T:2005:219, punkt 155).

420

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

421

Republiken Frankrike ska, med tillämpning av artikel 138.1 i rättegångsreglerna, bära sina rättegångskostnader.

422

Mory och Mory Team ska, med tillämpning av artikel 138.1 i rättegångsreglerna, bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)

följande:

Bakgrund

1. Sökanden och Sernam vid tidpunkten för händelserna i målet

2. Sernam 1-beslutet

3. Sernam 2-beslutet

4. Försäljning av Sernams tillgångar ”i klump” till la Financière Sernam och efterföljande händelser

5. Förfarandet som ledde till antagandet av det angripna beslutet

6. Det angripna beslutet

Missbruk av det statliga stöd som godkänts genom Sernam 2-beslutet

Kravet på återbetalning av stödet på 41 miljoner euro

Det nya stöd som beviljats Sernam Xpress–Financière Sernam

7. Förhållanden som hänför sig till tiden efter det att det angripna beslutet fattades

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1. Den fjärde grunden, avseende att kommissionen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att ange att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump inte uppfyllde villkoren i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet.

Den första delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 97 och 98 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump inte hade ägt rum den 30 juni 2005

Den andra delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 99–102 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump till ett negativt pris inte utgjorde en försäljning

Den tredje delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 103–116 i det angripna beslutet, slå fast att transaktionen utgjorde en överlåtelse av Sernam i dess helhet (med både tillgångar och skulder)

Den första anmärkningen, avseende att kommissionen, i skälen 103 och 113–116 i det angripna beslutet, felaktigt fann att sökandens överlåtelse inte enbart avsåg Sernams tillgångar utan Sernam i dess helhet (tillgångar och skulder)

– Det första argumentet, avseende att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet genom att förutsätta att försäljningen av Sernams tillgångar i klump enbart skulle avse Sernams tillgångar och inte dess skulder

– Det andra argumentet, avseende den omständigheten att det är skyldigheter enligt nationell rätt som har tvingat sökanden att lägga till vissa skulder vid sidan av Sernams tillgångar (med undantag för finansiella skulder)

– Det tredje argumentet, avseende att överlåtelsen i sjäva verket inte avsåg Sernam ”i dess helhet” (tillgångar och skulder)

Den andra anmärkningen, avseende att kommissionen felaktigt, i skälen 108–112 och 124 i det angripna beslutet, ansåg att överlåtelsen utgjordes av en överlåtelse i klump av tillgångar och skulder inom en koncern, följd av en försäljning av aktier (share deal) i det dotterbolag som hade mottagit dem

Den fjärde delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att, i skäl 117 i det angripna beslutet, finna att överlåtelsen inte begränsade sig till Sernams tillgångar utan att 57 miljoner euro netto tillkom

Den femte delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 118 och 119 i det angripna beslutet, slå fast att överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump inte skedde genom ett öppet och tydligt förfarande

Den första anmärkningen, avseende att ledningsgruppen från början deltog i anbudsförfarandet

Den andra anmärkningen, avseende giltigheten av Financière Sernams beslut, även om detta bolag ännu inte hade bildats vid den tidpunkt då styrelsens anbud lämnades in

Den tredje anmärkningen, avseende att alla anbudsgivarna hade tillfälle att lämna in ett anbud, behandlades lika och hade tillgång till identiska informationsmöjligheter och frister.

Den fjärde anmärkningen, avseende den omständigheten, som i förevarande mål, att en överlåtelse av tillgångar har föregåtts av resultatlösa förhandlingar med ett annat bolag enligt rättspraxis utgör ett ”indici[um] som visar att förfarandet var tillräckligt öppet för insyn”.

Republiken Frankrikes anmärkning, avseende att det negativa priset på 57 miljoner euro hade godkänts som ett marknadspris i de expertutlåtanden som ingetts

Den sjätte delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att, i skälen 121–123 i den angripna beslutet, finna att målet med en försäljning av tillgångarna inte hade uppfyllts

Den första anmärkningen, avseende att målet med försäljningen av tillgångarna i klump har uppfyllts, eftersom Sernams ekonomiska verksamhet har upphört

Den andra anmärkningen, avseende att begreppet överlåtelse av tillgångarna i klump i själva verket gjorde det möjligt att fortsätta Sernams verksamhet

Slutsats med avseende på den fjärde grunden

2. Den femte grunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att skyldigheten att återbetala det statliga stödet på 41 miljoner euro, som förklarades oförenligt i Sernam 2-beslutet, hade övergått till Financière Sernam och dess dotterbolag

Den första anmärkningen, att inget av kriterierna för ekonomisk kontinuitet är uppfyllt i förevarande mål

Föremålet för överföringen

Det förvärvande företagets och det ursprungliga företagets aktieägares och ägares identitet

Tidpunkten för överföringen

Transaktionens ekonomiska logik

Överlåtelsepriset

Den andra anmärkningen, avseende att bokföringen av beloppet på 41 miljoner euro som skuld i likvideringen av Sernam var förenlig med artikel 4 i Sernam 2-beslutet

3. Den sjätte grunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att ha angett att de åtgärder som föreskrivs i avtalsprotokollet av den 21 juli 2005 om överlåtelsen av Sernams tillgångar i klump utgjorde ett nytt statligt stöd till förmån för Sernam Xpress–Financière Sernam

Den första delgrunden, avseende att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att principen avseende en privat investerare inte kunde tillämpas i förevarande mål

Den första anmärkningen riktad mot skäl 155 i det angripna beslutet, avseende att försäljningen av tillgångarna i klump inte utgjorde ett alternativ till kompensationsåtgärderna i artikel 3.2 i Sernam 2-beslutet

Den andra anmärkningen riktad mot skäl 155 i det angripna beslutet, avseende den omständigheten att genomförandet av en kompensationsåtgärd åligger stödmottagaren, eller aktieägarstaten, men inte staten som offentlig makt

Den andra delgrunden, avseende att ingen av de omtvistade åtgärderna utgör en fördel för Sernam Xpress–Financière Sernam

Beträffande garantin avseende iordningställandet av anläggningen Valenton och garantin avseende höjning av hyran för de nya filialerna

Beträffande garantin för varaktighet för snabbsystemtågen TBE och tillgång till TBE

Beträffande förlängningen med tre år av garantin för omplacering av anställda inom sökandekoncernen

4. Sökandens första grund och Republiken Frankrikes grund, avseende åsidosättande av deras respektive rätt till försvar

Republiken Frankrikes grund, avseende åsidosättande av dess rätt till försvar

Sökandens första grund, avseende åsidosättande av dess rätt till försvar

5. Den andra grunden, avseende åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar

Den första anmärkningen, avseende den omständigheten att artikel 3.2 och artikel 4 i Sernam 2-beslutet har väckt grundade förhoppningar hos sökanden beträffande den omständigheten att den tilläts att agera som den gjorde vid överlåtelsen av tillgångarna och vid återbetalningen av stödet på 41 miljoner euro

Den andra anmärkningen, avseende innehållet i begäran om upplysningar avseende detaljerna kring kostnaderna för Sernams likvidering av den 14 mars 2006

Den tredje anmärkningen, avseende att kommissionen har gjort en felaktig bedömning i skälen 126 och 177–182 i det angripna beslutet

6. Den tredje grunden, avseende åsidosättande av principen om skälig tid och rättssäkerhetsprincipen

Den första anmärkningen, avseende den frist på tre år som löpt från försäljningen av Sernams tillgångar i klump fram till det att det formella granskningsförfarandet inleddes den 16 juli 2008

Den andra anmärkningen, avseende den frist på över tre år som förflöt mellan inledandet av det formella granskningsförfarandet, den 16 juli 2008, och begäran om upplysningar den 29 november 2011

Den tredje anmärkningen, avseende åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, som innebär en skyldighet för kommissionen att handlägga ärendet skyndsamt och åsidosättande av artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna

Rättegångskostnader