–

ansökan, som inkom till tribunalens kansli den 22 oktober 2021,

–

kommissionens begäran, som inkom till tribunalens kansli den 22 februari 2022, att tribunalen ska fastställa att det saknas anledning att döma i saken,

–

beslutet av den 2 mars 2022, genom vilket tribunalen, som en åtgärd för bevisupptagning, ålade kommissionen att i sin helhet förete de avtal som den delvis hade nekat tillgång till,

–

sökandenas yttranden över begäran om fastställande av att det saknas anledning att döma i saken och inlagan om justering av talan som inkom till tribunalens kansli den 22 mars respektive den 21 april 2022,

–

tribunalens beslut av den 31 maj 2022 att förena prövningen av yrkandet om fastställelse av att det saknas anledning att döma i saken med målet i sak,

–

kommissionens svaromål, som innehöll kommissionens yttrande över inlagan om justering av talan, som inkom till tribunalens kansli den 22 juli 2022,

–

repliken och dupliken som inkom till tribunalens kansli den 21 oktober respektive den 16 december 2022,

1

Sökandena, det vill säga Margrete Auken, Tilly Metz, Jutta Paulus och Kimberly van Sparrentak, vilka är ledamöter av Europaparlamentet, samt Emilie Mosnier, som trätt i stället för sin mor Michèle Rivasi, ledamot av Europaparlamentet (avliden), har väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2022) 1038 final av den 15 februari 2022, antaget med stöd av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43). som ger dem delvis tillgång till förhandsbeställningarna och inköpsavtalen mellan kommissionen och de berörda läkemedelsföretagen om upphandling av covid-19-vacciner (nedan kallat det angripna beslutet).

2

Den 14 april 2020 antog Europeiska unionens råd förordning (EU) 2020/521 om aktivering av krisstöd enligt förordning (EU) 2016/369 och om ändring av dess bestämmelser med hänsyn till covid-19-utbrottet (EUT L 117, 2020, s. 3). Genom denna förordning aktiverade rådet det krisstöd som hade inrättats genom rådets förordning (EU) 2016/369 av den 15 mars 2016 om tillhandahållande av krisstöd inom unionen (EUT L 70, 2016, s. 1), i egenskap av en av de åtgärder som ska göra det möjligt för Europeiska unionen som helhet att kunna hantera krisen i en anda av solidaritet inom ramen för de begränsningar som orsakas av den snabba spridningen av viruset, och eftersom omfattningen och den gränsöverskridande karaktären hos denna spridning och dess effekter kräver en övergripande insats.

3

Den 17 juni 2020 offentliggjorde kommissionen ett meddelande med rubriken ”EU:s strategi för vacciner mot covid-19” (COM(2020) 245 final). Denna strategi var tänkt att påskynda utvecklingen, tillverkningen och användningen av covid-19-vacciner och vilade på två pelare. Den första pelaren var att säkerställa tillräcklig produktion av vacciner i unionen och därmed tillräckliga leveranser till medlemsstaterna genom förhandsbeställningar hos vaccinproducenter inom ramen för krisstödsinstrumentet, såsom det aktiverades genom förordning 2020/521. Den andra pelaren var att anpassa unionens regelverk till det då rådande nödläget och utnyttja den då tillgängliga flexibiliteten i reglerna för att påskynda utveckling, godkännande och tillgång till vaccin samtidigt som strikta normer för kvalitet, säkerhet och verkan upprätthålls.

4

Enligt kommissionen skulle den föreslagna ramen betraktas som en ”försäkring” som överför en del av risken från läkemedelsindustrin till myndigheterna. I gengäld garanteras medlemsstaterna rättvis och ekonomiskt överkomlig tillgång till vaccin, när ett sådant finns tillgängligt.

5

Genom skrivelse av den 20 januari 2021 riktad till kommissionens ordförande och generalsekreterare, registrerad följande dag med referensnummer GESTDEM 2021/0389, ansökte sex parlamentsledamöter (nedan kallade de sex ledamöterna), däribland de fem ursprungliga sökandena, med stöd av förordning nr 1049/2001 om tillgång till ”olika avtal – förhandsbeställningar – mellan kommissionen och läkemedelsföretagen om upphandling av covid-19-vacciner” (nedan kallad den ursprungliga ansökan). I ansökan angavs att, såvitt de sex parlamentsledamöterna kände till, avtal redan hade ingåtts med bolagen AstraZeneca, Sanofi-GSK, Johnson and Johnson, BioNTech-Pfizer, CureVac och Moderna, varför ansökan avsåg såväl dessa avtal som de avtal som kunde komma att ingås efter dagen för ansökan, såsom det avtal som planerades med Novavax.

6

Genom skrivelse av den 11 mars 2021 informerade generaldirektören för kommissionens generaldirektorat (GD) för hälsa och livsmedelssäkerhet (nedan kallat GD Hälsa) de sex ledamöterna om att hon hade identifierat åtta handlingar som motsvarade den ursprungliga ansökan, nämligen sex förhandsbeställningar och två inköpsavtal. Hon angav att det på internet hade offentliggjorts en redigerad version av tre av de nämnda förhandsbeställningarna, nämligen de som hade gjorts hos AstraZeneca, Sanofi-GSK och CureVac, och att kommissionen fortsatte sin bedömning av de återstående handlingarna och samråden med berörda tredje parter i syfte att besluta huruvida dessa handlingar skulle utlämnas.

7

Genom skrivelse av den 9 juni 2021 informerade generaldirektören för GD Hälsa de sex ledamöterna om att kommissionen, som svar på den ursprungliga ansökan, hade beviljat delvis tillgång till nio handlingar som omfattades av ansökan, nämligen de åtta handlingar som nämns i punkt 6 ovan samt ett kompletterande inköpsavtal som hade ingåtts med Pfizer-BioNTech. Generaldirektören angav att redigerade versioner av dessa handlingar hade offentliggjorts på en webbsida och att vissa hade maskerats med stöd av undantagen avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet, skyddet för affärsintressen och skyddet för institutionernas beslutsförfarande, i enlighet med artikel 4.1 b, 4.2 första strecksatsen och 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001.

8

Genom skrivelse av den 30 juni 2021, som registrerades dagen därpå, ingav de sex ledamöterna, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, en bekräftande ansökan med begäran om att kommissionen skulle ompröva sin ståndpunkt beträffande de nio angivna handlingarna och lämna ut dem i deras helhet, med undantag för de avsnitt som omfattas av undantaget avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet enligt artikel 4.1 b i förordningen (nedan kallad den bekräftande ansökan). De gjorde bland annat gällande att de priser som angavs i samtliga förhandsbeställning som gjorts samt de fullständiga versionerna av förhandsbeställningarna från AstraZeneca, Pfizer-BioNTech och Moderna hade varit föremål för läckor på ett socialt nätverk och till olika medier mellan december 2020 och april 2021.

9

Den 13 augusti 2021 informerade kommissionens generalsekretariat de sex ledamöterna om att kommissionen fortfarande inte kunde besvara deras bekräftande ansökan. Vid denna tidpunkt gav avsaknaden av svar på den bekräftande ansökan upphov till ett tyst avslag på nämnda ansökan, i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001.

10

Efter samråd med de berörda läkemedelsföretagen i enlighet med artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 (nedan kallade de berörda företagen) antog kommissionen den 15 februari 2022 det angripna beslutet. I detta beslut anges att kommissionens generalsekretariat, vid bedömningen av den bekräftande ansökan, gjorde en ny prövning av det svar som GD Hälsa hade lämnat på den ursprungliga ansökan och att tretton handlingar, efter denna nya prövning, hade identifierats som handlingar som omfattades av ansökan om tillgång till handlingar, nämligen de nio handlingar som nämnts ovan i punkt 7 samt fyra ytterligare handlingar.

11

Genom det angripna beslutet beviljade kommissionen således delvis tillgång till följande handlingar (nedan tillsammans kallade de aktuella avtalen):

12

Närmare bestämt beviljade kommissionen en mer omfattande delvis tillgång till handlingarna 1–8 och 11, vilka tidigare hade lämnats ut, samt delvis tillgång till handlingarna 9, 10, 12 och 13, vilka dittills inte hade offentliggjorts, i maskerad form. De redigerade versionerna av dessa handlingar bifogades det angripna beslutet.

13

Kommissionen åberopade i det angripna beslutet undantaget avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet och undantaget avseende skyddet för de berörda företagens affärsintressen för att motivera att sökandena endast delvis fick tillgång till de aktuella avtalen.

14

I inlagan om justering av talan har sökandena yrkat att tribunalen ska

15

Kommissionen har i sitt svaromål, i vilket den på begäran av tribunalen yttrade sig över inlagan om justering av talan, yrkat att tribunalen ska

16

Till stöd för sin talan, i dess justerade lydelse, har sökandena åberopat följande sex grunder:

17

Genom den första grunden och den andra grundens första del, såsom dessa har justerats, har sökandena gjort gällande att kommissionen felaktigt har tillämpat undantaget avseende skyddet för affärsintressen på information som inte omfattas av nämnda undantag, genom att dölja, antingen helt eller delvis, följande omständigheter:

18

Sökandena har hävdat att de uppgifter som räknas upp i punkt 17 ovan inte är av kommersiellt intresse, varför de inte omfattas av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

19

Sökandena har hävdat att kommissionen varken angav skälen till att undantaget avseende skyddet för affärsintressen var tillämpligt på de uppgifter som räknas upp i punkt 17 ovan eller på vilket sätt tillgång till denna information, på ett sätt som rimligen kunde förutses, konkret och faktiskt kunde skada de berörda företagens affärsintressen. Kommissionen tillämpade dessutom detta undantag på ett inkonsekvent sätt, genom att från vissa avtal avlägsna information som var tillgänglig i andra.

20

Sökandena har dessutom hävdat att det inte fanns någon kommersiell marknad för covid-19-vacciner vid den aktuella tidpunkten. De aktuella avtalen, och i synnerhet avtalen om förhandsbeställningar ingicks under covid‑19-pandemins inledning då betydande forsknings- och utvecklingsverksamhet finansierades med offentliga medel för att, med då osäkra resultat, utveckla ett urval vacciner med hjälp av förskottsbetalningar till de berörda företagen i enlighet med förhandsbeställningarna. De aktuella avtalens art skiljer sig således från arten av en normal affärsförbindelse. Kommissionen gjorde således fel när den i det angripna beslutet tillämpade undantaget avseende skyddet för affärsintressen och maskerade definitioner och andra uppgifter.

21

Kommissionen har bestritt dessa argument.

22

Kommissionen har hävdat att samtliga aktuella avtal i sin helhet har varit föremål för individuella förhandlingar, vilket innebär att den specifika formuleringen av de olika definitionerna och de andra avtalsvillkoren återspeglar de komplexa kompromisser som nåtts inom ramen för dessa individuella förhandlingar. Kommissionen har anfört att det relevanta kriteriet för att bedöma huruvida åtgärden att ge tillgång till avtalsvillkoren kan skada det intresse som skyddas genom artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 är huruvida innehållet i de aktuella avtalsvillkoren äventyrar avtalsparternas affärsintressen. Definitionerna preciserar emellertid tillämpningsområdet för de överenskomna förpliktelserna och bestämmer innehållet i avtalet i materiellt hänseende, vilket innebär att de är ”normativa”. I förevarande fall skulle dessutom vissa nyckeldefinitioner, såsom uttrycken ”på bästa sätt har ansträngt sig” och ”avsiktlig försummelse”, och andra ömsesidiga skyldigheter, äventyra de berörda företagens affärsintressen, eftersom de skulle kunna medföra ett avtalsrättsligt och utomobligatoriskt ansvar.

23

Kommissionen har hävdat att den i det angripna beslutet angav sammanhanget för och den exceptionella karaktären av upphandlingsförfarandet för covid-19-vacciner för att förklara relevansen av vissa uppgifter i de begärda handlingarna ur ekonomisk och kommersiell synvinkel. I denna kontextuella information klargörs skälen till den individuella förhandlingsprocessen för avtalen om inköp av covid-19-vacciner och den globala dimensionen av upphandlingen av dessa vacciner, genom att betona att viss information i de avtal som ingåtts mellan kommissionen och de berörda företagen är kommersiellt känslig.

24

Kommissionen anser dessutom att tillämpningen av undantaget avseende skyddet för affärsintressen inte förutsätter att det finns en marknad som är öppen för fri konkurrens för en produkt. De särskilda omständigheter under vilka inköpen av vacciner ägde rum stöder dessutom det faktum att de berörda företagen stod inför ett ökat konkurrenstryck vad avser uppgiften att leverera mycket stora mängder vaccin inom mycket kort tid. Kommissionen har dessutom understrukit att samtliga berörda företag obestridligen är företag som är verksamma på global nivå och som är utsatta för marknadskrafterna, och vars intressen kan omfattas av tillämpningsområdet för det aktuella undantaget. Arten av företagens verksamhet, särskilt tillhandahållandet av covid-19-vacciner, påverkas inte av den omständigheten att det offentliga delvis beviljat bidrag till forskning och utveckling för att öka chanserna att få fler vacciner och få fram dem snabbare.

25

Tribunalen påpekar att de invändningar som gjorts inom ramen för den första grunden och den andra grundens första del avseende bestämmelserna om gåvor och återförsäljning sammanfaller med dem som anförts inom ramen för den andra grundens sjunde del. Dessa invändningar kommer således att behandlas inom ramen för nämnda del av den andra grunden (se punkterna 179–184 nedan)

26

När det gäller bestämmelserna om tidsplaner för revisioner och om datalagring, om kostnaderna för säkerhetsstudier efter inledande och riskhantering, och om ansvar vid överträdelser av skyddet för personuppgifter, konstaterar tribunalen att sökandena endast kortfattat har hänvisat till punkterna 32 och 43 i ansökan samt till punkterna 25 och 33 i inlagan om justering av talan.

27

I det angripna beslutet anges emellertid inte uttryckligen att tillgång till dessa bestämmelser har vägrats. Eftersom det inte preciseras vilka partier som klagandenas argument avser, kan tribunalen inte heller identifiera sådana bestämmelser i de handlingar som kommissionen har ingett som svar på den åtgärd för bevisupptagning som vidtagits med stöd av artiklarna 91 c och 104 i tribunalens rättegångsregler. Tribunalen noterar för övrigt att bestämmelserna om ”kontroller och revisioner” (checks and audits) i sin helhet har lämnats ut i handlingarna 1, 2, 3, 5, 6, 8, 12 och 13. Dessutom har uppgifter om den period under vilken dessa ”kontroller och revisioner” kan inledas lämnats ut i handlingarna 4, 7 och 11. I handlingarna 9 och 10 nämns inte sådana ”kontroller och revisioner”.

28

Mot bakgrund av det ovan anförda kan prövningen av huruvida det finns fog för den första grunden och den andra grundens första del endast anses avse vägran att ge tillgång till definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse” och ”på bästa sätt har ansträngt sig”.

29

Enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 ska unionens institutioner vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inbegripet immateriella rättigheter, om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

30

Det ska i detta sammanhang erinras om att det framgår av själva ordalydelsen i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 att varje undergrävande av de intressen som anges i bestämmelsen i förekommande fall kan motivera en tillämpning av något av de undantag som uppräknas där, utan att denna påverkan behöver uppnå en viss grad av allvar (dom av den 22 januari 2020, PTC Therapeutics International/EMA, C‑175/18 P, EU:C:2020:23, punkt 90).

31

Vad gäller begreppet affärsintressen ska det påpekas att detta begrepp inte definieras i förordning nr 1049/2001, förutom i den del det anges att dessa intressen kan innefatta en fysisk eller juridisk persons immateriella rättigheter. Det ska dessutom erinras om att det, för att motivera ett avslag på en ansökan om tillgång till en handling, i princip inte räcker att handlingen ingår i en kommersiell verksamhet, utan det ankommer på den berörda institutionen att förklara hur tillgången till handlingen konkret och faktiskt skulle kunna skada affärsintressena och att visa att denna risk rimligen kan förutses och inte endast är hypotetisk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2014, rådet/in’t Veld, C‑350/12 P, EU:C:2014:2039, punkt 52 och där angiven rättspraxis, och dom av den 27 februari 2018, CEE Bankwatch Network/kommissionen, T‑307/16, EU:T:2018:97, punkterna 103–105 och där angiven rättspraxis).

32

Dessutom måste den prövning som institutionen ska göra för att tillämpa ett undantag utföras på ett konkret sätt och framgå av beslutsskälen (se dom av den 30 januari 2008, Terezakis/kommissionen, T‑380/04, ej publicerad, EU:T:2008:19, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

33

I detta sammanhang ska det noteras att alla upplysningar om ett företag och dess affärsförbindelser inte kan omfattas av skyddet för affärsintressen enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Om så vore fallet skulle den allmänna principen om att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till institutionernas handlingar inte kunna tillämpas (se dom av den 9 september 2014, MasterCard/kommissionen, T‑516/11, ej publicerad, EU:T:2014:759, punkt 81 och där angiven rättspraxis). Skyddet kan dock omfatta känsliga affärsuppgifter, såsom information om företagens affärsstrategier, försäljningsintäkter, marknadsandelar eller affärsrelationer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Agrofert Holding, C‑477/10 P, EU:C:2012:394, punkterna 54–56, och dom av den 9 september 2014, MasterCard m.fl./kommissionen, T‑516/11, ej publicerad, EU:T:2014:759, punkterna 82 och 83).

34

I samband med tillämpningen av bestämmelserna i förordning nr 1049/2001 har skyldigheten för en institution att motivera sitt beslut att inte lämna ut en handling till syfte att ge den som berörs av ett sådant beslut tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om beslutet är välgrundat, eller om det eventuellt är behäftat med ett fel som gör att dess giltighet kan ifrågasättas, och att göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet. Omfattningen av denna skyldighet beror på den aktuella rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilket den antagits (se dom av den 6 februari 2020, Compañía de Tranvías de la Coruña/kommissionen, T‑485/18, EU:T:2020:35, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

35

Enligt rättspraxis innebär motiveringsskyldigheten emellertid inte att den berörda institutionen är skyldig att besvara varje enskilt argument som parterna framställer under förfarandet som föregår antagandet av det slutliga angripna beslutet (se dom av den 25 september 2018, Psara m.fl./parlamentet, T‑639/15–T‑666/15 och T‑94/16, EU:T:2018:602, punkt 134 och där angiven rättspraxis).

36

Även om omständigheterna ibland kan vara sådana att kraven på den motivering som institutionen måste prestera sänks, kan det också tvärtom vara så att kraven höjs av samma anledning. Det senare är fallet när en sökande, under förfarandet då dennes ansökning om tillgång till vissa handlingar prövas, inkommer med uppgifter som gör att den första vägran måste ifrågasättas. I sådana fall innebär kraven på motivering att institutionen måste svara på den bekräftande ansökan genom att ange skälen till varför dessa uppgifter inte utgör anledning till en ändrad ståndpunkt. I annat fall skulle sökanden inte kunna förstå skälen till att den som besvarade den bekräftande ansökan beslutade att vidhålla samma skäl för att fastställa avslaget (dom av den 6 april 2000, Kuijer/rådet, T‑188/98, EU:T:2000:101, punkterna 45 och 46).

37

Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva sökandenas argument att kommissionen gjorde fel när den tillämpade undantaget avseende skyddet för affärsintressen på de aktuella avtalen, bland annat på definitionerna och närmare bestämt på definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7.

38

Sökandena har gjort gällande att definitionerna i de aktuella avtalen inte omfattas av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och har bestritt att motiveringen i det angripna beslutet är tillräcklig för att motivera att de delvis har maskerats.

39

Tribunalen påpekar att redan en genomläsning av de aktuella avtalen, såsom de har lämnats ut i det angripna beslutet, visar att även om vissa definitioner är identiska, har andra, däribland definitioner som förefaller vara tekniska och potentiellt föga kontroversiella, varit föremål för individuella och specifika förhandlingar, såsom kommissionen har angett och såsom bland annat framgår av det faktum att det gjorts diverse tillägg eller ytterligare preciseringar.

40

Härav följer att även om förekomsten av definitioner i de aktuella avtalen kan anses vara vanligt förekommande, så kan deras särskilda utformning inte i samtliga fall anses vara ”allmän och vanlig”, i den mening som avses i punkt 98 i domen av den 30 januari 2008, Terezakis/kommissionen (T‑380/04, ej publicerad, EU:T:2008:19). I det mål som gav upphov till nämnda dom hade institutionen dessutom nekat tillgång till det aktuella avtalet i dess helhet, varför relevansen av denna dom för förevarande fall, i vilket kommissionen med rätta övervägde möjligheten att ge delvis tillgång till de aktuella avtalen, måste relativiseras.

41

Vad närmare bestämt gäller maskeringen av definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7, konstaterar tribunalen att de sex ledamöterna i den bekräftande ansökan uttryckligen hänvisade till nämnda begrepp.

42

I det angripna beslutet anges de skäl som motiverar att en rad olika kategorier av information inte lämnas ut, helt eller delvis, i de aktuella avtalen, däribland exempelvis definitionerna av ”vaccin” (vaccin) och ”anpassat vaccin” (adapted vaccine) samt bestämmelserna om ansvar och ersättning. Därigenom anges inte uttryckligen, och detta inte ens kortfattat, varför andra definitioner har utelämnats, däribland definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7, till vilka de sex ledamöterna uttryckligen har hänvisat i sin bekräftande ansökan.

43

Denna slutsats påverkas inte av de argument som kommissionen har utvecklat i sina inlagor och vid förhandlingen, enligt vilka definitionerna preciserar tillämpningsområdet för de överenskomna skyldigheterna och i materiellt hänseende bestämmer innehållet i avtalet, så att de ska anses vara ”normativa”, och enligt vilka definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7, äventyrar de berörda företagens affärsintressen, eftersom de kan medföra ett avtalsrättsligt och utomobligatoriskt ansvar för dessa företag.

44

Dessa förklaringar har nämligen inte åberopats i det angripna beslutet och kan inte härledas ur de förklaringar som återfinns däri, inbegripet i punkt 2.1.4 i nämnda beslut som avser just de berörda företagens ansvar. Unionsdomstolen är emellertid inte är skyldig att beakta kompletterande förklaringar som den som har antagit den aktuella rättsakten lämnar först under rättegången, när domstolen prövar huruvida motiveringsskyldigheten har iakttagits. I annat fall skulle behörighetsfördelningen mellan administrationen och unionsdomstolen undergrävas och prövningen av frågan huruvida administrationens rättsakter är lagenliga försvagas (se dom av den 6 juli 2023, EIB och kommissionen/ClientEarth, C‑212/21 P och C‑223/21 P, EU:C:2023:546, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

45

Av detta följer att skälen i det angripna beslutet inte gör det möjligt för sökandena att förstå de specifika skäl som föranlett dessa maskeringar eller för unionsdomstolen att pröva lagenligheten av dessa maskeringar, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 31, 34 och 36 ovan.

46

Sökandena har således rätt i sitt påstående att kommissionen har åsidosatt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 genom att inte ge tillräckliga förklaringar till hur tillgången till de aktuella definitionerna konkret och faktiskt skulle kunna skada AstraZenecas respektive Pfizer-BioNTechs affärsintressen.

47

Vad gäller invändningen att kommissionen tillämpat undantaget avseende skyddet för affärsintressen på ett inkonsekvent sätt, sammanfaller denna invändning med den tredje grunden, varför den ska prövas inom ramen för nämnda grund.

48

Genom den andra grunden har sökandena kritiserat det sätt på vilket kommissionen tillämpade undantaget avseende skyddet för affärsintressen för att avlägsna vissa delar som avsåg sex kategorier av information från de aktuella avtalen, däribland

49

Sökandena har även hävdat att kommissionen i det angripna beslutet inte i tillräcklig mån har motiverat tillämpningen av detta undantag.

50

Kommissionen har bestritt dessa argument.

51

Genom den andra grundens andra del, i dess justerade lydelse, har sökandena gjort gällande att undantaget avseende skyddet för affärsintressen inte utgör hinder för att lämna ut information om var de berörda företagens produktionsanläggningar och underleverantörer är belägna.

52

Sökandena har dessutom bestritt att motiveringen i det angripna beslutet är tillräcklig i detta avseende och att den är välgrundad. I nämnda beslut nämns inte den omständigheten att de aktuella uppgifterna redan var allmänt tillgängliga. I beslutet redogörs inte heller för skälen till att dessa upplysningar, andra uppgifter eller mer utförliga uppgifter om var produktionsanläggningarna är belägna ska anses vara konfidentiella, och inte heller på vilket sätt ett utlämnande av dessa uppgifter, som trots allt endast avser pandemins första 18 månader, skulle kunna skada de berörda företagens aktuella affärsintressen.

53

Sökandena har tillagt att de har ett intresse av att få reda på var de av de anläggningar som redan är offentliga och som nämns i de aktuella avtalen är lokaliserade, detta för att kunna jämföra de offentliga uppgifterna med uppgifterna i de aktuella avtalen. Dessutom är det viktigt att dessa uppgifter lämnas ut för att allmänheten ska kunna kontrollera var de offentliga medlen har investerats och under vilka villkor de första vaccinerna har utvecklats, producerats, lagrats och transporterats.

54

Kommissionen har bestritt dessa argument.

55

I förevarande fall kan sökandenas argument att ett utlämnande av uppgifter om var de berörda företagens produktionsanläggningar är belägna och om deras affärsrelationer med deras underleverantörer inte kan skada de berörda företagens aktuella affärsintressen inte godtas, eftersom det är verkningslöst.

56

Frågan huruvida det finns fog för att tillämpa ett av undantagen i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 ska nämligen bedömas med hänsyn till de faktiska omständigheter som förelåg vid tidpunkten för antagandet av beslutet att neka tillgång till handlingarna på grundval av detta undantag (se dom av den 11 maj 2017, Sverige/kommissionen, C‑562/14 P, EU:C:2017:356, punkt 63 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 februari 2020, Compañía de Tranvías de la Coruña/kommissionen, T‑485/18, EU:T:2020:35, punkt 36 och där angiven rättspraxis) och de uppgifter som institutionen hade tillgång till när den antog beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2018, CEE Bankwatch Network/kommissionen,T‑307/16, EU:T:2018:97, punkt 133 och där angiven rättspraxis), det vill säga i förevarande fall den 15 februari 2022.

57

Sökandena har vidare hävdat att vissa upplysningar om de berörda företagens produktionsanläggningar och underleverantörer redan är allmänt tillgängliga genom en interaktiv karta som publicerats på kommissionens webbplats och i offentliga rapporter från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), vilket innebär att mer omfattande upplysningar om dessa produktionsanläggningar och om företagens affärsförbindelser med deras underleverantörer, vilka har maskerats i förevarande fall, inte utgör känsliga affärsuppgifter. Sökandena har kritiserat kommissionen för att inte ha behandlat dessa överväganden i det angripna beslutet.

58

Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen i det angripna beslutet angav att valet att ha en produktionsanläggning på en viss plats eller att anlita en viss underleverantör är en följd av de berörda företagens interna affärsstrategi och är resultatet av ett bestämt ekonomiskt val. Anläggningsorternas identitet och deras ekonomiska eller industriella band till det berörda företaget är inte offentligt kända. Kommissionen drog slutsatsen att ett utlämnande av uppgifter om de berörda företagens produktionsanläggningar, däribland uppgifterna i artikel I.6.3 i handling 4 och bilagorna till alla de aktuella avtalen avseende nämnda företags underleverantörer, skulle avslöja viktig information för företagens konkurrenter om deras industriella kapacitet och skada deras industriella kapacitet att tillverka vaccinet, eller till och med, av ekonomiska skäl, hindra ett fullständigt genomförande av de ingångna avtalen.

59

Efter att ha tagit del av de fullständiga versionerna av de aktuella avtalen konstaterar tribunalen att det i avtalen, med varierande detaljnivå, redogörs för identiteten och lokaliseringen av de berörda företagens produktionsanläggningar och deras olika underleverantörer eller samarbetspartners samt, i förekommande fall, vilka arbetsuppgifter som tilldelats de uppräknade enheterna. I vissa fall gjordes dessutom ändringar, såsom tillägg eller byten av anläggningar eller samarbetspartner, i samband med inköpsavtalet jämfört med vad som bestämts i förhandsbeställningen.

60

Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den, i det angripna beslutet, fann att de uppgifter om lokaliseringen av de berörda företagens produktionsanläggningar och underleverantörer, vilka hade maskerats i de aktuella avtalen, omfattades av deras affärsrelationer och, i slutändan, av deras kapacitet och industriella och kommersiella strategi.

61

Såsom det har erinrats om i punkt 33 ovan kan skyddet för affärsintressen enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 omfatta sådana uppgifter.

62

Dessutom kan informationen i de aktuella avtalen inte anses vara inaktuell (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juli 2015, Axa Versicherung/kommissionen,T‑677/13, EU:T:2015:473, punkt 154 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 12 juli 2018, RATP/kommissionen, T‑250/18 R, ej publicerat, EU:T:2018:458, punkterna 55 och 57). Dessa uppgifter var nämligen mindre än två år gamla. Vidare gällde de flesta av de aktuella avtalen, såsom framgår av kommissionens svar på en fråga som ställdes som en åtgärd för processledning, fortfarande vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs.

63

Slutsatsen i punkt 60 ovan påverkas inte heller av offentliggörandet på kommissionens webbplats av en interaktiv karta som visar ”produktionskapaciteten för covid-19-vacciner i [unionen]” (interactive map showing the production capacities of COVID-19 vaccines in the EU).

64

Såsom kommissionen har bekräftat i sitt svar på en fråga som tribunalen ställde som en åtgärd för processledning, innehåller nämligen den interaktiva kartan inte någon information om lokaliseringen inom unionens territorium av de anläggningar för framställning av covid-19-vacciner som anges i de aktuella avtalen. Såsom kommissionen har medgett visar tillämpningen av filtret ”contracted by APA manufacturer” (under avtal med en tillverkare som har fått en förhandsbeställning) på sin höjd en enda produktionsanläggning i Tyskland som inte finns med i de avtal som sökandena har begärt tillgång till.

65

I motsats till vad sökandena har gjort gällande anges i den interaktiva kartan följaktligen varken exakt var de anläggningar för tillverkning av covid-19-vacciner som är föremål för de aktuella avtalen är belägna eller namnen på eventuella berörda underleverantörer.

66

Även om EMA:s offentliga rapporter om de olika covid-19-vaccinerna innehåller information om produktionsanläggningar, kan denna omständighet inte i sig medföra en skyldighet för kommissionen att lämna ut samtliga uppgifter om var de berörda företagens produktionsanläggningar är belägna och om vilka underleverantörer som har anlitats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, ECB/Espírito Santo Financial (Portugal),C‑442/18 P, EU:C:2019:1117, punkt 56).

67

Härav följer att kommissionen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att dölja uppgifter om var de berörda företagens produktionsanläggningar och underleverantörer var belägna.

68

Eftersom uppgifterna om var de berörda företagens produktionsanläggningar är belägna och om vilka underleverantörer som anlitats inte har lämnats ut av kommissionen med hjälp av den interaktiva kartan, är det angripna beslutet inte bristfälligt motiverat med avseende på nämnda karta.

69

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grundens andra del.

70

I den mån sökandenas argument avseende intresset av att lämna ut uppgifter om de produktionsanläggningarna för vilka lokaliseringen har maskerats sammanfaller med de argument som framförts inom ramen för den fjärde grunden, kommer dessa argument att prövas inom ramen för denna grund (se punkt 210 nedan)

71

Genom den andra grundens tredje del har sökandena hävdat att motiveringen av det angripna beslutet inte är tillräcklig och att den inte ger stöd för beslutet att delvis maskera bestämmelserna om immateriella rättigheter med stöd av undantaget avseende skyddet för affärsintressen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

72

Sökandena anser att övervägandena i det angripna beslutet, enligt vilka ett utlämnande av de maskerade uppgifterna skulle medföra en risk för att de berörda företagens affärsintressen skulle skadas, är hypotetiska, eftersom ett sådant utlämnande skulle öka trycket på dessa företag för att avslöja en del av sin know-how och få negativa effekter på deras industriella kapacitet. De har dessutom hävdat att kommissionen inte har angett vilka delar av bestämmelserna på immaterialrättens område som skulle förklara de konkreta och specifika skälen till att de inte lämnades ut.

73

Kommissionen har bestritt dessa argument.

74

Tribunalen påpekar att de sex ledamöterna i den bekräftande ansökan uttryckligen begärde att bestämmelserna om immaterialrätt skulle lämnas ut.

75

I förevarande fall har kommissionen genom det angripna beslutet delvis maskerat bestämmelserna om immateriella rättigheter i handlingarna 1, 4, 6, 7, 8, 11, 12 och 13.

76

I det angripna beslutet angav kommissionen att de maskerade uppgifterna enligt undantaget avseende skyddet för affärsintressen innehöll kommersiellt känsliga uppgifter, såsom uppgifter om immateriella rättigheter. Kommissionen angav även, i den del av beslutet som avser riskerna för de berörda företagens organisation och industriella kapacitet, att ett utlämnande av beskrivningen av de ömsesidiga förpliktelserna mellan parterna i de aktuella avtalen på det immaterialrättsliga området skulle ge de berörda företagens konkurrenter tillgång till viktig information om deras industriella kapacitet och skada deras industriella kapacitet att tillverka vaccinet, eller till och med, av ekonomiska skäl, hindra ett fullständigt genomförande av de ingångna avtalen. I dessa bestämmelser föreskrivs antingen en ensamrätt för det berörda företaget att komma i åtnjutande av de immateriella rättigheter som följer av vaccinet eller att en licens ska beviljas för en del av dessa rättigheter. Det berörda företaget skulle kunna erhålla ansökningar om undantag från ensamrätten för senare kliniska prövningar eller om ytterligare licenser och därmed utsättas för allt större tryck från sina konkurrenter att avslöja en del av sin know‑how. Sådana ansökningar kommer att bli vanligare med tanke på det ökande behovet av vacciner till följd av pandemins utveckling världen över.

77

Det framgår av dessa överväganden att kommissionen har lämnat kortfattade förklaringar, utan att offentliggöra innehållet i maskerade meningar eller maskerade delar av meningar och därmed beröva undantaget avseende skyddet för affärsintressen dess huvudsakliga syfte vad gäller arten av de delvis maskerade bestämmelserna om immateriella rättigheter. Kommissionen lämnade även utförliga förklaringar till hur ett utlämnande av dessa handlingar konkret och faktiskt skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen.

78

Tribunalen vill dessutom understryka att även om kommissionen är skyldig att ange de skäl som motiverar en tillämpning i förevarande fall av ett av de undantag från rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i förordning nr 1049/2001, är den emellertid inte skyldig att lämna upplysningar som går utöver vad som är nödvändigt för att den som ansöker om tillgång ska förstå skälen till beslutet och för att tribunalen ska kunna utföra sin prövning av beslutets lagenlighet (dom av den 30 januari 2008, Terezakis/kommissionen, T‑380/04, ej publicerad, EU:T:2008:19, punkt 119).

79

Av detta följer att skälen i det angripna beslutet gör det möjligt för sökandena att förstå de specifika skäl som föranledde kommissionen att i de aktuella avtalen delvis maskera bestämmelserna om immateriella rättigheter och för unionsdomstolen att pröva lagenligheten av dessa maskeringar, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 34, 35 och 78 ovan.

80

Invändningen att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig i detta avseende kan således inte godtas.

81

När det gäller frågan huruvida de skäl som kommissionen anförde i det angripna beslutet för att motivera att bestämmelserna om immateriella rättigheter delvis hade maskerats, ska det prövas huruvida kommissionen har lämnat rimliga förklaringar till hur tillgången till de maskerade uppgifterna konkret och faktiskt skulle kunna undergräva skyddet för de berörda företagens affärsintressen och huruvida den påstådda skadan kan anses rimligen förutsebar och inte rent hypotetisk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 november 2020, Bronckers/kommissionen, T‑166/19, EU:T:2020:557, punkt 58).

82

Enligt den rättspraxis som anges i punkterna 30 och 31 ovan är kommissionen inte skyldig att styrka att det föreligger en uttalad risk för att skyddet för de berörda företagens affärsintressen undergrävs.

83

Det är tillräckligt att det angripna beslutet innehåller konkreta uppgifter som gör det möjligt att fastslå att risken för att de berörda företagens affärsintressen skulle skadas rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk vid den tidpunkt då beslutet antogs. Dessa uppgifter måste även påvisa att det, vid denna tidpunkt, förelåg objektiva skäl som gjorde att man rimligen kunde förutse att sådan skada skulle uppstå om de av sökandena begärda uppgifterna lämnades ut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2011, Toland/parlamentet, T‑471/08, EU:T:2011:252, punkterna 78 och 79).

84

I förevarande fall framgår det, såsom anges i punkt 76 ovan, av det angripna beslutet att kommissionen nekade fullständig tillgång till de aktuella bestämmelserna för att inte riskera att störa de berörda företagens eventuella strategiska ställningstaganden vad gäller utnyttjandet av deras rättigheter, och att detta skedde vid en tidpunkt som kännetecknades av en stark efterfrågan på covid-19-vacciner och då det var tänkbart att utomstående företag skulle ansöka om licenser.

85

Efter att ha tagit del av de fullständiga versionerna av de aktuella avtalen konstaterar tribunalen att även om bestämmelserna om immateriella rättigheter, oavsett om de återfinns under rubriken ”Utövande av resultat” i avtalet och/eller under rubriken ”Immateriella rättigheter”, uppvisar likheter, är de inte identiska, vilket i förekommande fall framgår av olika tillägg. Sökandena har inte heller bestritt vare sig den starka efterfrågan på covid-19-vacciner eller den omständigheten att det var möjligt att ansöka om licenser. De har inte heller bestritt att risken för att ett visst företags affärsintressen skadas är individuell.

86

Kommissionens förklaringar i det angripna beslutet visar dessutom att den gjorde en konkret och individuell prövning av respektive ansökan om tillgång till de aktuella avtalen och att den grundade sig på omständigheter som var specifika för situationen och för de berörda företagen vad gäller bestämmelserna om immateriella rättigheter för att kunna bekräfta att det förelåg en risk att skyddet för nämnda företags affärsintressen skulle undergrävas och att denna risk rimligen kunde förutses och inte var hypotetisk.

87

Tribunalen anser därför att kommissionen hade stöd för sina förklaringar i det angripna beslutet avseende förekomsten av en risk som rimligen kunde förutses och inte var hypotetisk för att skyddet för de berörda företagens affärsintressen skulle undergrävas om bestämmelserna om immateriella rättigheter utlämnades i sin helhet.

88

Vad gäller invändningen att kommissionen tillämpade undantaget avseende skyddet för affärsintressen på ett inkonsekvent sätt, sammanfaller denna invändning med den tredje grunden, varför den ska prövas inom ramen för nämnda grund.

89

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grundens tredje del.

90

Genom den andra grundens fjärde del har sökandena bestritt att motiveringen av det angripna beslutet är tillräcklig och att den är välgrundad för att motivera att bestämmelserna om handpenningar (down payments) eller förskottsbetalningar (advance payments) i ”vissa” av de aktuella avtalen delvis har maskerats med stöd av undantaget avseende skyddet för affärsintressen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

91

Sökandena har bestritt de överväganden som åberopats i det angripna beslutet, enligt vilka ett utlämnande av de maskerade uppgifterna skulle medföra en risk för skada för de berörda företagens affärsintressen, eftersom det skulle göra det möjligt att fastställa det totala värdet av det aktuella avtalet och priset per dos samt återgav företagens prisstrategier och prisstrukturer, vilket skulle kunna skada deras förhandlingar på världsmarknaden och utnyttjas till deras nackdel av deras konkurrenter. De har påpekat att kommissionen har lämnat ut uppgifter om handpenningar eller förskottsbetalningar i ”vissa” av de aktuella avtalen och att ”vissa” av dessa belopp redan var kända på grund av att information läckt ut på ett socialt nätverk och i media (se punkt 8 ovan). Kommissionen har emellertid inte bekräftat att det faktiskt var möjligt att beräkna priset per dos eller att dra andra kommersiellt känsliga slutsatser, bland annat vad gäller de berörda företagens prisstrategier, på grundval av de uppgifter om handpenningar eller förskottsbetalningar som hade maskerats. De har i detta sammanhang understrukit att det pris som medlemsstaterna har ålagts att betala inte har lämnats ut. Kommissionen har i vart fall inte förklarat på vilket sätt risken för att de berörda företagens affärsintressen skulle skadas kunde förutses och inte var hypotetisk.

92

Sökandena har kritiserat kommissionen för att inte ha förklarat på vilket sätt ett utlämnande av uppgifter om handpenningar eller förskottsbetalningar skulle kunna avslöja information om den aktuella situationen för de berörda företagen och marknaden för covid-19-vacciner.

93

Sökandena har hävdat att risken för skada för de berörda företagens affärsintressen i samband med deras förhandlingar med köpare från tredjeland inte omfattas av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och är hypotetisk.

94

Sökandena har bestritt de överväganden som åberopats i det angripna beslutet, enligt vilka ett fullständigt utlämnande av villkoren i förhandsbeställningarna samt om handpenningar eller förskottsbetalningar skulle missgynna det berörda företaget i förhållande till dess konkurrenter, genom att avslöja den ekonomiska risk som det tagit på sig inom ramen för det aktuella avtalet och genom att ge information om dess prisstrategi. Enligt sökandena framgår det inte av dessa uppgifter på vilket sätt ett utlämnande av dessa uppgifter konkret skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen eller avslöja känsliga uppgifter om deras kostnadsstrukturer.

95

Sökandena har i detta sammanhang hävdat att även om det kunde anses vara motiverat att maskera bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar i förhandsbeställningarna när dessa avtal var i kraft, var så inte längre fallet när det angripna beslutet antogs. Denna information kan dessutom inte vara relevant för framtida förhandlingar. De har understrukit att de inte begärde tillgång till de aktuella avtalen innan de undertecknades och att inköpsavtalen redan hade undertecknats när det angripna beslutet antogs.

96

Sökandena har slutligen kritiserat kommissionen för att inte ha gjort en avvägning mellan de berörda företagens intresse av att bestämmelserna om handpenningar och förskottsbetalningar förblir konfidentiella och allmänintresset av insyn och för att inte ha motiverat varför det förstnämnda intresset gavs företräde framför det sistnämnda.

97

Kommissionen har bestritt dessa argument.

98

Tribunalen påpekar att de sex ledamöterna i den bekräftande ansökan bestred de skäl för att delvis neka tillgång till informationen om priserna i de aktuella avtalen som angavs i svaret av den 9 juni 2021 på deras ursprungliga begäran.

99

I förevarande fall har kommissionen genom det angripna beslutet delvis maskerat bestämmelserna om priser och betalningsvillkor i alla de aktuella avtalen, med undantag för handling 10, eftersom priserna inte berörs i denna handling. Kommissionen maskerade således beloppen för handpenningar eller förskottsbetalningar i handlingarna 2, 3, 4, 12 och 13, men lämnade ut dem i handlingarna 1, 5 och 6. Kommissionen har för övrigt maskerat olika uppgifter i de aktuella avtalen som bland annat avsåg priset per dos, leveranspriset, priset eller totalkostnaden, det belopp som medlemsstaterna skulle stå för och betalningsplaner.

100

I det angripna beslutet angav kommissionen till att börja med att de uppgifter som hade maskerats med stöd av undantaget avseende skyddet för affärsintressen bestod av kommersiellt känsliga uppgifter, däribland om priser och individuella priser per dos, den uppskattade totala kostnaden för produkterna och kostnadsberäkningsmetoder. Kommissionen angav att ett utlämnande av de maskerade uppgifterna skulle kunna skada de berörda företagens konkurrenssituation på världsmarknaden för produktion och saluföring av covid-19-vacciner.

101

Vidare angav kommissionen, i en del som just ägnas åt de finansiella riskerna, att bestämmelserna om priser och inköpsvillkor i förhandsbeställningarna fortfarande var relevanta för senare inköpsavtal. Kommissionen förklarade att prisinformationen hade maskerats, eftersom ett utlämnande av denna information skulle göra det möjligt för tredje man att dra slutsatser om de berörda företagens affärsstrategier och prissättningsstrategier, vilka skulle kunna användas av företagens konkurrenter för att planera sina egna strategier, vilket allvarligt skulle undergräva pågående och framtida förhandlingar mellan de berörda företagen och andra internationella köpare.

102

Vad närmare bestämt gäller de handpenningar eller förskottsbetalningar som betalas enligt förhandsbeställningarna, det vill säga bidraget från medel från krisstödsinstrumentet (se punkterna 2 och 3 ovan) har kommissionen bekräftat att den hade lämnat ut information om nämnda bidrag för nästan samtliga berörda avtal. Det totala beloppet för dessa handpenningar uppgick till ungefär 2,7 miljarder euro. Kommissionen angav att i fråga om de avtal i vilka förskottet hade maskerats hade de berörda företagen angett konkreta skäl för att motivera att nämnda belopp var av affärsmässig karaktär. Genom att förfoga över information om handpenningen är det bland annat möjligt att utifrån marknadspraxis bedöma kontraktets totala värde och slutligen priset per dos, vilket utgör känslig affärsinformation för samtliga företag. Detta kan ha en negativ inverkan på de berörda företagens förhandlingar med andra köpare och skulle kunna skada dessa företags samtliga transaktioner i den mån deras prisstrategier och prisstrukturer avslöjas. Sådana svårigheter för de berörda företagen skulle i sin tur kunna skada fullgörandet av de aktuella avtalen.

103

Kommissionen har dessutom redogjort för skälen till att vissa specifika partier maskerats avseende handpenningarna, nämligen i handlingarna 3 och 6. Dessa maskeringar har samband med särskilda aspekter av avtalen avseende kostnaderna för det berörda företagets produktionsprocess eller den omständigheten att leveranser och diskussioner pågick med det berörda företaget när det angripna beslutet antogs. Syftet med dessa maskeringar var att möjliggöra ett korrekt genomförande av det aktuella avtalet.

104

Kommissionen påpekade därefter att känsliga affärsuppgifter om bland annat de berörda företagens affärsstrategier eller deras affärsförbindelser enligt rättspraxis skyddades av artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Dessutom kan de potentiella affärsriskerna, de priser som tillämpas och tröskelvärdena för de finansiella åtaganden som överenskommits inom ramen för ett känsligt avtal också utgöra känsliga affärsuppgifter, och detta särskilt vad avser avtal som fortfarande genomförs. I förevarande fall skulle ett utlämnande av sådana avsnitt i förhandsbeställningarna klart missgynna det berörda företaget i förhållande till dess konkurrenter, eftersom den ekonomiska risk som företaget accepterat och information om dess prisstrategi således skulle komma till deras kännedom. Under dessa omständigheter ansåg kommissionen att vissa finansiella aspekter av avtalen skulle förbli skyddade enligt undantaget till skydd för affärsintressen.

105

Slutligen fann kommissionen att det inte var relevant att tre förhandsbeställningar hade varit föremål för läckor i media.

106

Det framgår av dessa överväganden att kommissionen har lämnat detaljerade förklaringar avseende arten av de uppgifter om handpenningar och förskottsbetalningar som maskerats och förklarat hur ett utlämnande av denna information konkret och faktiskt skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen, såväl sinsemellan som i förhållande till utomstående läkemedelsbolag som de konkurrerar med. I dessa förklaringar beaktades dessutom skriftväxlingen mellan kommissionen och de sex ledamöterna. Kommissionen har nämligen angett skälen till att förhandsbeställningarna skulle vara relevanta för senare inköpsavtal samt för förhandlingar med köpare från tredjeland och skälen till att den information som hade varit föremål för läckor i medierna inte kunde motivera ett undantag från sekretessen för dessa uppgifter.

107

Av detta följer att skälen i det angripna beslutet gör det möjligt för sökandena att förstå de specifika skäl som föranledde kommissionen att i de aktuella avtalen delvis maskera bestämmelserna om handpenningar och förskottsbetalningar och för unionsdomstolen att pröva lagenligheten av dessa maskeringar, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 34, 35 och 78 ovan.

108

Invändningen att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig i detta avseende kan således inte godtas.

109

När det gäller frågan huruvida de skäl som kommissionen har anfört för att motivera den delvisa maskeringen av bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar är välgrundade, ska det fastställas huruvida kommissionen, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 30, 31, 81 och 83 ovan, har lämnat rimliga förklaringar till hur tillgången till de maskerade uppgifterna konkret och faktiskt skulle kunna undergräva skyddet för de berörda företagens affärsintressen och varför den påstådda skadan kan anses rimligen förutsebar och inte endast hypotetisk.

110

I förevarande fall framgår det, såsom anges i punkterna 100–105 ovan, av det angripna beslutet att kommissionen nekade fullständig tillgång till de aktuella bestämmelserna, inbegripet betalningsplaner och betalningsvillkor, för att inte riskera att avslöja känsliga finansiella uppgifter i de aktuella avtalen, och i slutändan avseende de berörda företagens affärs- och prisstrategier vid en tidpunkt som kännetecknades av en stark efterfrågan på covid-19-vacciner och under vilken förhandlingar med köpare från tredjeländer pågick eller åtminstone kunde förutses.

111

Efter att ha tagit del av de fullständiga versionerna av de aktuella avtalen konstaterar tribunalen att bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar samt villkoren och betalningsplanerna skiljer sig åt. Sökandena har inte heller bestritt vare sig den starka efterfrågan på covid-19-vacciner eller den omständigheten att förhandlingar med köpare från tredjeländer pågick eller åtminstone kunde förutses när det angripna beslutet antogs.

112

I motsats till vad sökandena har gjort gällande innebär den omständigheten att de berörda företagen har kunnat erhålla handpenningar från offentliga medel för att utveckla vaccin mot covid‑19 inte i sig att det kan uteslutas att bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar är kommersiellt känsliga eller att det kan anses att de berörda företagens affärsintressen inte bör skyddas.

113

Enligt rättspraxis kan ett offentligt företag ha kommersiella intressen som bör skyddas på samma sätt som ett privat företags affärsintressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2018, CEE Bankwatch Network/kommissionen, T‑307/16, EU:T:2018:97, punkt 108), men detta gäller i än högre grad ett privat företag, och detta även om det bidrar till utförandet av uppgifter av allmänt intresse (dom av den 5 december 2018, Falcon Technologies International/kommissionen, T‑875/16, ej publicerad, EU:T:2018:877, punkt 49).

114

Såsom kommissionen har gjort gällande kan sökandena inte heller vinna framgång med sitt argument att informationen om vaccinpriserna hade varit föremål för läckor i medierna.

115

Att en handling som omfattas av något av undantagen i artikel 4 i beslut 1049/2001 har lämnats ut utan tillåtelse kan nämligen inte medföra att den handlingen är att anse som tillgänglig för allmänheten (se, analogt, dom av den 25 oktober 2013, Beninca/kommissionen, T‑561/12, ej publicerad, EU:T:2013:558, punkt 55).

116

Sökandena kan inte heller vinna framgång med argumentet att två företag (AstraZeneca och CureVac) i september och oktober 2022, det vill säga mer än sex månader efter antagandet av det angripna beslutet, antingen förklarade att de inte hade några svårigheter med att offentliggöra deras avtal om köp i förtid eller avslöjade ”alla detaljer om priser och mottagna handpenningar”, vilket enligt sökandena visar att ett utlämnande av uppgifterna om handpenningarna inte skulle medföra någon risk för det berörda företagets affärsintressen.

117

Såsom anges i punkt 56 ovan ska bedömningen av huruvida det finns fog för att tillämpa undantaget avseende skydd för affärsintressen nämligen göras med hänsyn till de faktiska omständigheter som förelåg vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet och inte mot bakgrund av eventuella uttalanden från ett begränsat antal av de berörda företagen som gjorts mer än sex månader efter det att beslutet antogs och som i vilket fall som helst har lämnats ut av kommissionen.

118

Härav följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den i det angripna beslutet fann att ett fullständigt utlämnande av bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar skulle kunna ge de berörda företagens konkurrenter samt utomstående köpare kommersiellt känslig information om de berörda företagens affärs- och prisstrategier.

119

Tribunalen anser därför att kommissionen hade stöd för sina förklaringar i det angripna beslutet avseende förekomsten av en risk – som rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk – för att skyddet för de berörda företagens affärsintressen skulle undergrävas om bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar immateriella rättigheter utlämnades i sin helhet.

120

Vad gäller invändningen att kommissionen tillämpade undantaget avseende skyddet för affärsintressen på ett inkonsekvent sätt, sammanfaller denna invändning med den tredje grunden, varför den ska prövas inom ramen för nämnda grund.

121

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grundens fjärde del.

122

Genom den andra grundens femte del har sökandena bestritt att motiveringen av det angripna beslutet är tillräcklig och att den är välgrundad för att motivera beslutet att delvis neka tillgång till bestämmelserna om ansvar och ersättning med stöd av undantaget avseende skydd för affärsintressen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

123

För det första har sökandena gjort gällande att hypotesen att ett fullständigt utlämnande av bestämmelserna om ansvar och skadestånd skulle kunna leda till att talan väcks i flera fall på ett otillbörligt och omotiverat sätt inte har förklarats och att kommissionen varken har preciserat eller styrkt på vilket sätt ett utlämnande av dessa bestämmelser skulle undergräva de berörda företagens affärsintressen.

124

För det andra har sökandena bestritt de överväganden som åberopats i det angripna beslutet, enligt vilka ett fullständigt utlämnande av de aktuella bestämmelserna skulle medföra att det berörda företagets konkurrenter får kännedom om ”svagheter” i dess ansvarstäckning och ge konkurrenterna en konkurrensfördel som de skulle kunna utnyttja.

125

För det tredje har sökandena bestritt att ett fullständigt utlämnande av de aktuella bestämmelserna skulle påverka de berörda företagens allmänna anseende. Kommissionen har inte någonstans förklarat varför ett utlämnande av dem skulle ha en sådan inverkan. Om ett bolag bedöms vara ansvarigt för en skada som har samband med en produkt med säkerhetsbrister, så är skadan på anseendet en följd av denna skada och inte av de bestämmelser som förhandlats fram med kommissionen.

126

För det fjärde anser sökandena att det inte heller finns något stöd för tre ytterligare överväganden som åberopats i det angripna beslutet, nämligen att ett utlämnande av de maskerade uppgifterna skulle avslöja för det berörda företagets konkurrenter vilka kostnader som ett åsidosättande av det aktuella avtalet skulle kunna medföra samt de faktiska fördelarna med nämnda avtal, och att det skulle skada de berörda företagens affärsintressen, huvudsakligen genom att deras konkurrenskraft på världsmarknaden undergrävs. Enligt sökandena har kommissionen inte lagt fram tillräckliga bevis för att ett utlämnande av de aktuella uppgifterna skulle göra det möjligt att avslöja innehållet i de berörda företagens affärsstrategi eller försvaga deras konkurrensställning på världsmarknaden. De exempel som nämns i det angripna beslutet visar inte heller att de maskerade uppgifterna är känsliga.

127

Sökandena har vidare hävdat att kommissionens argument att förhandlingarna om bestämmelserna om ansvar och ersättning skedde på individuell basis är vilseledande. Enligt sökandena framgår det av punkt 76 i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 19/2022, med rubriken ”EU:s upphandling av covid-19-vaccin”, att dessa bestämmelser är identiska i de aktuella avtalen, vilket innebär att ett utlämnande av dem inte kan påverka de berörda företagens affärsintressen.

128

I repliken har sökandena gjort gällande att även om kommissionen skulle anses ha styrkt att ett utlämnande av de maskerade uppgifterna konkret och faktiskt skulle skada de berörda företagens affärsintressen, har allmänintresset av att lämna ut dessa affärsintressen företräde framför dessa affärsintressen.

129

Kommissionen har bestritt dessa argument.

130

Kommissionen har hävdat att de aktuella bestämmelserna har samma ekonomiska och finansiella relevans som alla andra kostnadskomponenter för det berörda företaget och att de har varit föremål för individuella förhandlingar.

131

För det första anser kommissionen att det är felaktigt att påstå att ett utlämnande av dessa bestämmelser inte skulle medföra någon risk för att de berörda företagen skulle kunna väcka talan om ersättning för strategiska och spekulativa skador.

132

Enligt kommissionen skulle ett fullständigt utlämnande av de aktuella bestämmelserna öka antalet fall där det väcks skadeståndstalan mot det berörda företaget, oavsett om dessa krav är välgrundade eller inte, eftersom det skulle ge sökanden fler argument som syftar till att visa att vaccinet är defekt. Denna risk är dessutom så mycket mer konkret, eftersom definitionen av de skador för vilka det berörda företaget kan ersättas redan har offentliggjorts i vissa avtal, nämligen i handling 5. Ett utlämnande av detaljerna i den ersättning som den berörda medlemsstaten ska betala skulle dessutom kunna påverka bevisbördan vad gäller produktens eventuella defekter. Kännedom om dessa detaljer skulle nämligen kunna göra uppgiften att bevisa ansvaret för vaccinets tillverkare enklare eller mer komplicerad. Kommissionen anser således att risken för en omfattande tvist och mycket betydande ekonomiska konsekvenser för ett enda företag inte är abstrakt.

133

För det andra har kommissionen hävdat att det i det angripna beslutet i tillräcklig utsträckning förklaras varför ett fullständigt utlämnande av de aktuella bestämmelserna skulle få negativa kommersiella effekter för de berörda företagen. Dessa bestämmelser är nämligen inte ”standardklausuler”, utan har varit föremål för individuella förhandlingar. Bestämmelserna innebär i deras slutliga utformning att företaget accepterar en ekonomisk risk bland andra risker inom ramen för ett komplext avtal. Om de lämnades ut i sin helhet, så skulle en jämförande bedömning kunna leda till en omotiverad negativ uppfattning om vissa produkter. Enligt rättspraxis kan kommissionen dessutom åberopa undantaget avseende skyddet för affärsintressen på grund av att anseendet hos en aktör som är verksam på en marknad har skadats. Kommissionen har vidare hävdat att inte ens en klausul om ersättning som är fullt tillämplig gottgör alla skador som orsakats av en dom att betala skadestånd till en skadelidande, bland annat vad avser det dömda företagets anseende och rykte. Ett fullständigt utlämnande av bestämmelserna om ansvar och skadestånd, det vill säga situationer där ett företag erhåller ersättning eller inte, skulle otvivelaktigt påverka dess affärsintressen.

134

För det tredje har kommissionen påpekat att sökandena har hävdat att det i förevarande fall inte har styrkts att affärsintressena till följd av ett utlämnande av nämnda bestämmelser faktiskt och konkret skulle undergrävas och att det, även om kommissionen hade motiverat en sådan skada, förelåg ett övervägande allmänintresse som motiverade att de lämnades ut. Enligt kommissionen förklaras i det angripna beslutet de negativa konsekvenser som ett utlämnande av dessa uppgifter skulle få för de berörda företagen i förevarande fall. Den omständigheten att det i det angripna beslutet anges att det föreligger en risk för att affärsintressen faktiskt och konkret skadas innebär emellertid inte att det saknas stöd för denna risk eller att den är spekulativ. Sökandenas argumentation är dessutom motsägelsefull, eftersom de hävdar att det är väsentligt att veta om de berörda företagen kommer att hållas ansvariga för skador vid negativa effekter av vacciner, samtidigt som de hävdar att följderna för dessa företag av att de aktuella bestämmelserna offentliggörs, såsom de har åberopats av kommissionen, är spekulativa och hypotetiska.

135

I förevarande fall angav kommissionen, i punkt 2.1.1 i det angripna beslutet, att de uppgifter som hade maskerats med stöd av undantaget avseende skyddet för affärsintressen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 innehöll kommersiellt känsliga uppgifter om bland annat ansvar och ersättning. Kommissionen angav att ett fullständigt utlämnande av sådana uppgifter skulle kunna röja den exakta fördel som förhandlingarna skulle ge det berörda företagets konkurrenter.

136

I punkt 2.1.4 tog kommissionen därefter upp de berörda företagens utomobligatoriska ansvar gentemot tredje man, bland annat för oönskade effekter till följd av användningen av vaccinet, och bestämmelserna om eventuell ersättning, det vill säga medlemsstaternas betalningar till de berörda företagen, för det fall dessa skulle förpliktas att betala skadestånd till tredje man på grund av deras utomobligatoriska skadeståndsansvar. Vidare behandlade kommissionen olika aspekter av de berörda företagens avtalsrättsliga ansvar.

137

Kommissionen preciserade således att ett fullständigt utlämnande av de aktuella bestämmelserna riskerade att skada nämnda företags affärsintressen i tre avseenden.

138

För det första skulle en exakt kännedom om gränserna för det berörda företagets ansvar göra det möjligt att agera strategiskt mot företaget, eftersom företaget skulle kunna konfronteras med de ekonomiska konsekvenserna av ett stort antal rättsliga förfaranden som inletts på ett otillbörligt och omotiverat sätt, enbart i syfte att erhålla skadestånd för händelser som inträffat vid användningen av vaccinet. För det andra skulle medlemsstaternas fullständiga utlämnande av bestämmelserna om ersättning till de berörda företagen, i synnerhet de som fastställer de exakta villkoren för att medlemsstaten inte ska kunna utge ersättning, oundvikligen avslöja för det berörda företagets konkurrenter, inbegripet de som inte producerar vacciner, vad det finns för ”svagheter” i ansvarstäckningen och ge dem en konkurrensfördel som de skulle kunna utnyttja. För det tredje skulle en exakt kännedom om gränserna för det berörda företagets ansvar även påverka dess allmänna anseende hos konsumenter och potentiella handelspartner. Enligt kommissionen förklarar dessa skäl varför vissa avsnitt avseende undantaget från bestämmelsen om ersättning, det vill säga villkoren för att ett visst företag inte ska ersättas, inte kan lämnas ut. I detta sammanhang hänvisade kommissionen, som exempel, till maskeringarna i bestämmelse I.12 i handling 4.

139

Vidare angav kommissionen att vissa bestämmelser om avtalsrättsligt ansvar hade en affärsmässig dimension som bedömdes och förhandlades fram med det berörda företaget. Kommissionen påpekade även att ett utlämnande av dessa bestämmelser skulle ge företagets konkurrenter uppgifter om dess interna kapacitet och strategi, särskilt i den mån dessa uppgifter skulle göra det möjligt att med precision få kännedom om de kostnader som ett avtalsbrott skulle kunna medföra för detta företag. Kommissionen har illustrerat sina uttalanden med exempel på precisa bestämmelser.

140

Kommissionen har preciserat att de maskerade uppgifterna var kommersiellt känsliga. För det första skulle ett utlämnande av dessa uppgifter göra det möjligt att få exakt kännedom om de kostnader som ett avtalsbrott skulle kunna medföra för de berörda företagen. För det andra skulle ett utlämnande av dessa uppgifter kunna visa sig vara till skada för de berörda företagen, eftersom de skulle ge företagets konkurrenter en mycket realistisk uppfattning om de faktiska vinster som erhållits genom det aktuella avtalet, medan samma företag, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, förhandlade fram avtal om leverans av covid-19-vacciner med köpare i tredjeländer, varvid konkurrensen i detta avseende var på en global marknad. Kommissionen har vidare preciserat att denna potentiella konflikt med de berörda företagens affärsintressen skulle vara desto mer skadlig med tanke på att genomförandet av vissa avtal var på väg att starta, vilket var fallet vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, bland annat vad avser handlingarna 7 och 11.

141

Slutligen underströk kommissionen att den globala marknad på vilken de berörda företagen bedrev sin verksamhet i detta sammanhang borde beaktas vid bedömningen av verkningarna av att de aktuella bestämmelserna offentliggjordes enligt förordning nr 1049/2001. Kommissionen angav att den, vid bedömningen av huruvida undantaget avseende skyddet för affärsintressen var tillämpligt, hade beaktat ett antal olika faktorer, bland annat varje vaccintillverkares särskilda situation på marknaden, dess särdrag, relationerna med andra marknadsaktörer, marknads- och affärsstrategier och hur konkurrenterna skulle kunna använda sig av de uppgifter som hade lämnats ut. Kommissionen drog härav slutsatsen att ett fullständigt utlämnande av de avtal som hade ingåtts med de berörda företagen skulle skada dessa företags affärsintressen, huvudsakligen genom att deras konkurrenskraft på världsmarknaden äventyrades.

142

Det framgår av dessa överväganden att kommissionen har förklarat att uppgifterna i bestämmelserna om ansvar och skadestånd är kommersiellt känsliga. På samma sätt har kommissionen i tillräcklig utsträckning förklarat hur den anser att ett fullständigt utlämnande av dessa bestämmelser konkret och faktiskt skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen, oavsett om det är mellan dem eller mellan dem och tredje parter med vilka de konkurrerar.

143

Av detta följer att skälen i det angripna beslutet gör det möjligt för sökandena att förstå de specifika skäl som föranledde kommissionen att i de aktuella avtalen delvis maskera bestämmelserna om de berörda företagens ansvar, såväl avtalsrättsligt som utomobligatoriskt, samt bestämmelserna om medlemsstaternas eventuella ersättning för eventuella skyldigheter som de berörda företagen har ådragit sig, för det fall att deras utomobligatoriska skadeståndsansvar skulle göras gällande, och de gör det möjligt för unionsdomstolen att pröva lagenligheten av dessa maskeringar, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 34, 35 och 78 ovan.

144

Invändningen att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig i detta avseende kan således inte godtas.

145

När det gäller frågan huruvida de skäl som kommissionen anfört för att motivera den delvisa maskeringen av bestämmelserna om ansvar och ersättning är välgrundade, ska det fastställas huruvida kommissionen, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 30, 31, 81 och 83 ovan, har lämnat rimliga förklaringar till hur tillgång till de maskerade uppgifterna konkret och faktiskt skulle kunna undergräva skyddet för de berörda företagens affärsintressen samt i frågan huruvida den påstådda skadan kan anses rimligen förutsebar och inte endast hypotetisk.

146

I förevarande fall framgår det, såsom anges i punkterna 139–141 ovan, av det angripna beslutet att kommissionen nekade fullständig tillgång till bestämmelserna om de berörda företagens avtalsrättsliga ansvar för att inte riskera att avslöja påstått kommersiellt känsliga uppgifter om de identifierade riskerna avseende genomförandet av de aktuella avtalen och de finansiella trösklar som dessa företag hade godtagit med avseende på dessa risker, vid en tidpunkt som kännetecknades av en stark efterfrågan på covid-19-vacciner och under vilken förhandlingar med köpare från tredjeländer pågick eller åtminstone kunde förutses.

147

Efter att ha tagit del av de fullständiga versionerna av de aktuella avtalen konstaterar tribunalen att det förekommer skillnader i bestämmelserna om de berörda företagens ansvar vid åsidosättande, hävning eller suspension av nämnda avtal, i synnerhet i samband med leveransförseningar eller uteblivna leveranser. Sökandena har inte heller bestritt vare sig den starka efterfrågan på covid-19-vacciner eller den omständigheten att förhandlingar med köpare från tredjeländer pågick eller åtminstone kunde förutses.

148

Av detta följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den i det angripna beslutet fann att ett fullständigt utlämnande av dessa bestämmelser skulle kunna ge de berörda företagens konkurrenter samt utomstående köpare kommersiellt känslig information om dessa företags kostnader, kapacitet och interna strategier samt godkända finansiella trösklar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2022, Saure/kommissionen, T‑524/21, EU:T:2022:632, punkterna 99–102).

149

Tribunalen anser därför att kommissionen hade stöd för sina förklaringar i det angripna beslutet avseende förekomsten av en risk som rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk för att skyddet för de berörda företagens affärsintressen skulle kunna undergrävas om bestämmelserna om dessa företags avtalsrättsliga ansvar utlämnades i sin helhet.

150

Vad gäller invändningen att kommissionen tillämpade undantaget avseende skyddet för affärsintressen på ett inkonsekvent sätt, sammanfaller denna invändning med den tredje grunden, varför den ska prövas inom ramen för nämnda grund.

151

Domstolen påpekar inledningsvis att enligt artiklarna 1 och 12 i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239) är tillverkaren ansvarig för skador som orsakas av en defekt i dennes produkt, och dennes ansvar gentemot den skadelidande får inte begränsas eller uteslutas genom en bestämmelse som begränsar dennes ansvar eller undantar denne från ansvar. Såsom kommissionen medgav vid förhandlingen hade således varken kommissionen eller medlemsstaterna rätt att göra undantag från bestämmelserna i direktiv 85/374, eftersom direktivet inte hade ändrats.

152

Det finns inte heller någon bestämmelse i direktiv 85/374 som förbjuder tredje man, i förevarande fall en medlemsstat, att återbetala det skadestånd som en tillverkare har betalat på grund av att dennes produkt är defekt.

153

Tribunalen påpekar dessutom att artikel 6 tredje stycket i avtalet av den 16 juni 2020 om köp av covid-19-vacciner mellan kommissionen och medlemsstaterna offentliggjordes på kommissionens webbplats den 7 september 2020 och i sin helhet offentliggjordes som bilaga till de aktuella avtalen, med undantag för handling 1. I denna bestämmelse föreskrivs en mekanism för hur medlemsstaterna ska ersätta de berörda företagen för de ekonomiska kostnader, det vill säga eventuellt skadestånd, som normalt skulle åvila nämnda företag på grund av deras ansvar för sina vacciner. På samma sätt anges i meddelande COM(2020) 245 final, som nämns i punkt 3 ovan, att denna mekanism ska betraktas som en ”försäkring” som överför en del av den ekonomiska risken från läkemedelsindustrin till myndigheterna. I gengäld garanteras medlemsstaterna rättvis och ekonomiskt överkomlig tillgång till vaccin, när ett sådant finns tillgängligt.

154

Av det ovan anförda följer dels att medlemsstaternas system för ersättning till de berörda företagen inte på något sätt påverkar regleringen av dessa företags rättsliga ansvar enligt direktiv 85/374, dels att denna information redan var offentlig när den ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar ingavs och det angripna beslutet antogs.

155

Efter att ha tagit del av de fullständiga versionerna av de aktuella avtalen konstaterar tribunalen att även om samtliga förhandsbeställningar och inköpsavtal innehåller en bestämmelse om ersättning, i likhet med vad som föreskrevs i artikel 6 i avtalet av den 16 juni 2020 mellan kommissionen och medlemsstaterna om inköp av covid-19-vacciner, är det detaljerade innehållet i dessa bestämmelser inte identiskt. Tribunalen påpekar i detta sammanhang att det finns skillnader vad gäller, för det första, de exakta situationer i vilka det avtalades att ersättningen från medlemsstaten inte skulle vara tillämplig (de flesta av dessa situationer är dock i stort sett desamma i de aktuella avtalen), för det andra, det tidsmässiga eller materiella tillämpningsområdet för den eventuella ersättningen och, för det tredje, formerna för hur försvaret av eventuella skadeståndsanspråk och genomförandet av en eventuell ersättning ska hanteras.

156

Efter dessa preciseringar återstår det att fastställa huruvida kommissionen gjorde en riktig bedömning när den beslutade att inte lämna ut bestämmelserna om ersättning i större utsträckning, eller till och med fullt ut.

157

I detta avseende kan det första skälet i det angripna beslutet inte godtas, nämligen att en exakt kännedom om gränserna för det berörda företagets ansvar gör det möjligt för andra företag att agera strategiskt mot detta företag, detta eftersom företaget riskerar att behöva hantera de ekonomiska konsekvenserna av ett stort antal rättsliga förfaranden inleds mot företaget på ett otillbörligt och omotiverat sätt, enbart i syfte att erhålla skadestånd för händelser som inträffat vid användningen av vaccinet.

158

Även om den omständigheten att ett bolag kan bli föremål för skadeståndstalan otvivelaktigt kan medföra höga kostnader, oavsett om det rör sig om ekonomiska resurser, tid eller personal, även för det fall en sådan talan senare ogillas såsom ogrundad, grundar sig nämligen rätten för tredje man som eventuellt lidit skada av ett defekt vaccin att väcka skadeståndstalan mot de berörda företagen på den nationella lagstiftning som införlivar direktiv 85/374. Denna rätt att väcka talan är oberoende av förekomsten av och innehållet i bestämmelserna om ersättning.

159

Dessutom kan de berörda företagens intresse av att undvika en sådan skadeståndstalan, för det fall de faktiskt har tillverkat och satt i omlopp ett vaccin med säkerhetsbrister, inte betecknas som ett kommersiellt intresse och utgör i vart fall inte ett skyddsvärt intresse, särskilt med hänsyn till den rätt som var och en har att begära ersättning för skada som en produkt med säkerhetsbrister har orsakat honom eller henne (se, analogt, dom av den 15 december 2011, CDC Hydrogene Peroxide/kommissionen, T‑437/08, EU:T:2011:752, punkt 49 och där angiven rättspraxis). På samma sätt utgör en önskan att undvika att drabbas av högre kostnader i samband med ett rättsligt förfarande inte ett intresse som skyddas enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2019, Intercept Pharma och Intercept Pharmaceuticals/EMA, T‑377/18, ej publicerad, EU:T:2019:456, punkterna 55 och 56).

160

Det angripna beslutet innehåller inte heller någon uppgift som gör det möjligt att dra slutsatsen att en mer omfattande spridning av uppgifter om systemet för ersättning till de berörda företagen skulle kunna ligga till grund för en talan mot dessa företag. En sådan talan syftar nämligen alltid till att vaccintillverkaren ska förpliktas att ersätta den lidna skadan, oavsett vilken enhet som i slutändan ska betala skadestånd.

161

Under dessa omständigheter anser tribunalen att det första skälet som åberopats i det angripna beslutet för att neka en mer omfattande spridning av innehållet i bestämmelsen om ersättning inte visar, såsom krävs enligt den rättspraxis som anges i punkt 31 ovan, att det föreligger en förutsebar och inte rent hypotetisk risk för de berörda företagens affärsintressen.

162

Det andra skäl som åberopades i det angripna beslutet för att inte lämna ut bestämmelserna om ersättning i deras helhet, i synnerhet de som anger de exakta villkoren för att medlemsstaten inte ska betala ersättning, är att ett sådant utlämnande oundvikligen skulle avslöja för det berörda företagets konkurrenter, inbegripet de konkurrenter som inte producerar vacciner, ”svagheterna” i ansvarstäckningen och ge dem en konkurrensfördel som de skulle kunna utnyttja till exempel i reklaminslag och jämförande reklam.

163

Det ska i detta hänseende erinras om att skälet till att bestämmelserna om ersättning integrerades i de aktuella avtalen, det vill säga att kompensera för de risker som de berörda företagen löpte i samband med att fristen för att utveckla vaccinerna förkortades, var allmänt känt innan det angripna beslutet antogs.

164

Alla de aktuella avtalen innehåller dessutom en bestämmelse om ersättning som på ett allmänt likartat sätt räknar upp de särskilda huvudsakliga situationer i vilka medlemsstaten inte ska betala ersättning till det berörda företaget.

165

Eftersom samtliga berörda företag, av ett identifierat och legitimt skäl, omfattades av en bestämmelse om skadestånd, innehåller det angripna beslutet inte någon omständighet som gör det möjligt att dra slutsatsen att det fanns en risk att, för det fall bestämmelsen om ersättning lämnades ut i större utsträckning, de berörda företagens affärsintressen skulle kunna komma att undergrävas, bland annat genom att andra företag ges en konkurrensfördel gentemot dem, och att denna risk, vid tidpunkten för beslutets antagande, rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk.

166

Under dessa omständigheter anser tribunalen att det andra skäl som åberopats i det angripna beslutet för att neka en mer omfattande spridning av innehållet i bestämmelsen om ersättning inte visar, såsom krävs enligt den rättspraxis som anges i punkt 31 ovan, att det föreligger en förutsebar och inte rent hypotetisk risk för de berörda företagens affärsintressen.

167

Vad gäller det tredje skälet som åberopats i det angripna beslutet för att vägra lämna ut bestämmelsen om ersättning i dess helhet, bland annat villkoren för att en medlemsstat inte ska behöva utge ersättning, det vill säga att en exakt kännedom om gränserna för de berörda företagens ansvar skulle få återverkningar på hur de uppfattas av konsumenterna och deras eventuella handelspartner, påpekar tribunalen, i motsats till vad sökandena har hävdat, att en kränkning av ett företags anseende med säkerhet utgör en kränkning av företagets affärsintressen, eftersom varje aktörs anseende på en marknad är väsentligt för att företagets ekonomiska verksamhet ska kunna bedrivas på marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2018, Falcon Technologies International/kommissionen, T‑875/16, ej publicerad, EU:T:2018:877, punkterna 51 och 53).

168

Av samma skäl som de som angetts i punkterna 163–165 ovan innehåller det angripna beslutet inte någon omständighet som rimligen gör det möjligt att dra slutsatsen att det, vid den tidpunkt då beslutet antogs, förelåg en risk som rimligen kunde förutses och som inte var rent hypotetisk att de berörda företagens affärsintressen, särskilt deras rykte, skulle skadas om bestämmelsen om ersättning lämnades ut i större utsträckning.

169

Under dessa omständigheter anser tribunalen att det tredje skäl som åberopats i det angripna beslutet för att neka en mer omfattande spridning av innehållet i bestämmelsen om ersättning inte visar, såsom krävs enligt den rättspraxis som anges i punkt 31 ovan, att det föreligger en förutsebar och inte rent hypotetisk risk för de berörda företagens affärsintressen.

170

Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser den andra grundens femte del vad gäller bestämmelserna om ersättning i de aktuella avtalen.

171

Härav följer att talan delvis ska bifallas såvitt avser den andra grundens femte del vad gäller bestämmelserna om ersättning, medan samma delgrund delvis underkänns såvitt avser bestämmelserna om de berörda företagens avtalsrättsliga ansvar.

172

Genom den andra grundens sjätte del har sökandena kritiserat kommissionen för att ha maskerat de berörda företagens tidsplaner för leveranser av vaccin och för att inte tillräckligt ha motiverat tillämpningen av undantaget avseende skyddet för affärsintressen i detta avseende. Enligt sökandena utgör dessa uppgifter inte kommersiellt känsliga uppgifter och risken för att de berörda företagens affärsintressen undergrävs är hypotetisk.

173

Kommissionen har bestritt dessa argument.

174

I förevarande fall har kommissionen, genom det angripna beslutet, i handlingarna 3 och 8–13 dolt tidsplaner för leveranser i strikt mening, det vill säga dosvolymen och leveransfrekvensen.

175

I det angripna beslutet angav kommissionen att tidsplanerna för leveranser och de avtalsenliga skyldigheter som hänför sig till dessa utgjorde kommersiellt känsliga uppgifter för de berörda företagen, och att ett utlämnande av dessa uppgifter skulle avslöja för eventuella konkurrenter uppgifter om deras kapacitet och deras interna affärsstrategier. I denna kategori återfinns exempelvis artikel I.4.7.1 och följande artiklar i handling 12, artikel II.14 i handling 13 och artikel I.4.7 i handling 8. Domstolen angav även att dessa uppgifter exakt visar vilka kostnader som ett avtalsbrott skulle kunna medföra för det berörda företaget, eftersom de i förekommande fall innehåller bestämmelser om schablonskadestånd vid försenad leverans eller utebliven leverans. Denna information är desto mer känslig med tanke på det mycket konkurrensmässiga sammanhang i vilket de berörda företagen är verksamma, eftersom dessa företag förhandlar om och konkurrerar på global nivå om att tillhandahålla covid-19-vacciner även till köpare utanför unionen. Denna potentiella konflikt med de berörda företagens affärsintressen är än mer skadlig med tanke på att genomförandet av vissa avtal var på väg att starta, vilket var fallet vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, bland annat vad avser handlingarna 7 och 11. Kommissionen har vidare preciserat att den vid bedömningen av huruvida undantaget avseende skyddet för affärsintressen var tillämpligt hade beaktat de berörda företagens särskilda situation och det aktuella avtalets genomförande.

176

Tribunalen anser att de omständigheter som kommissionen har anfört motiverar att de maskerade uppgifterna om tidsplanerna för leveranser ska anses utgöra känsliga affärsuppgifter och är tillräckliga för att dra slutsatsen att det föreligger en risk som rimligen kan förutses och inte endast är hypotetisk för att ett utlämnande av dessa uppgifter skulle undergräva skyddet för de berörda företagens affärsintressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2014, rådet/in’t Veld, C‑350/12 P, EU:C:2014:2039, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

177

Efter att ha tagit del av de fullständiga versionerna av de aktuella avtalen konstaterar tribunalen att uppgifterna om de maskerade tidsplanerna för leveranser ger en översikt över relevanta och aktuella uppgifter om de berörda företagens interna kommersiella kapacitet och affärsstrategier, leveransvillkoren och leveransmetoderna samt leveransernas omfattning och periodicitet samt konsekvenserna för dessa företag om leveranserna uteblir eller försenas. Vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet kunde det således inte uteslutas att det förelåg en risk som rimligen kunde förutses och inte endast var hypotetisk för att de berörda företagens interna affärsstrategier skulle undergrävas.

178

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grundens sjätte del.

179

Genom den andra grundens sjunde del, och i likhet med vad som är fallet med den första grunden (se punkterna 17 och 25 ovan), har sökandena kritiserat kommissionen för att i stor utsträckning ha maskerat bestämmelserna om gåvor och återförsäljning av vacciner i de aktuella avtalen och för att inte tillräckligt ha motiverat tillämpningen av undantaget avseende skyddet för affärsintressen i detta avseende. Enligt sökandena är risken för att de berörda företagens affärsintressen skadas hypotetisk. Dessa uppgifter är dessutom av stort intresse för folkhälsan i tredjeländer. Kommissionen borde ha gjort en avvägning mellan den hypotetiska skadan på de berörda företagens affärsintressen och allmänintresset av insyn, eftersom vaccinering på global nivå är av yttersta vikt för skyddet av människors hälsa i unionen och i tredjeländer.

180

Kommissionen har bestritt dessa argument.

181

Enligt kommissionen rörde bestämmelserna om gåvor och återförsäljning, med hänsyn till det sammanhang i vilket de aktuella avtalen förhandlades fram, kärnan i de kommersiella transaktionerna. Kommissionen har vidare förklarat att ett utlämnande av dessa bestämmelser skulle undergräva de berörda företagens legitima affärsintressen, bland annat vad gäller deras kapacitet och interna affärsstrategier, såsom har åberopats i det angripna beslutet. Kommissionen har hävdat att underlåtenheten att lämna ut dessa handlingar syftar till att bevara medlemsstatens och det berörda företagets utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller bedömningen av en eventuell återförsäljning eller gåvor och inom ramen för eventuella trepartsavtal med tredjeländer. Ett utlämnande av dessa bestämmelser i deras helhet skulle göra sådana beslut avhängiga omständigheter som inte hade något samband med affärsintressen och skulle kunna få betydande ekonomiska konsekvenser för det berörda företaget, bland annat i fråga om ersättning, och ge företagets konkurrenter tillgång till affärsuppgifter som de skulle kunna använda sig av mot företaget i tredjeland. Dessa bestämmelser har således en kommersiell dimension. Kommissionen har bestritt sökandenas argument att dessa bestämmelser inte kan anses vara kommersiellt konfidentiella på grund av det stora intresset för folkhälsan utanför unionen, eftersom hänsyn till folkhälsan inte kan vara avgörande i detta avseende.

182

I förevarande fall har kommissionen, genom det angripna beslutet, i sin helhet maskerat bestämmelserna om gåvor och återförsäljning i handlingarna 7 och 11. Kommissionen tog delvis bort handlingarna 3, 4, 6, 8, 9, 12 och 13 i dessa bestämmelser.

183

I det angripna beslutet anges emellertid de skäl som motiverar att en rad olika kategorier av information inte lämnas ut, vare sig helt eller delvis, i de aktuella avtalen. I beslutet anges emellertid inte uttryckligen, ens kortfattat, skälen till att bestämmelserna om gåvor och återförsäljning har maskerats.

184

Denna slutsats påverkas inte av de argument som kommissionen har utvecklat i sina inlagor, enligt vilka bestämmelserna om gåvor och återförsäljning har en känslig kommersiell dimension för de berörda företagen i förhållande till eventuella trepartsavtal, bland annat i fråga om priser, ersättning och kostnadsåtaganden, och följaktligen med deras potentiella framtida affärsförbindelser. Dessa förklaringar har nämligen inte åberopats i det angripna beslutet och kan inte härledas ur dem som förekommer däri.

185

Denna slutsats påverkas inte heller av kommissionens påstående vid förhandlingen att punkt 2.1.1 i det angripna beslutet innehåller en inledande motivering av bestämmelserna om gåvor och återförsäljning. I denna punkt anges visserligen att ”de avsnitt i avtalen som [sökandena] har begärt tillgång till innehåller uppgifter som, om de lämnas ut, skulle kunna skada de berörda företagens konkurrenskraft på världsmarknaden för tillverkning och saluföring av de aktuella läkemedlen”. Denna mening är emellertid så allmänt hållen att den skulle kunna avse nästan alla bestämmelser i de aktuella avtalen och den ger inte vid handen att de berörda företagen, eller ens medlemsstaterna, har några konkreta betänkligheter när det gäller bedömningen av eventuella gåvor eller vidareförsäljningar om de aktuella bestämmelserna offentliggörs i större utsträckning.

186

Härav följer att kommissionen inte har lämnat tillräckliga förklaringar som gör det möjligt att veta på vilket sätt tillgången till bestämmelserna om gåvor och återförsäljning konkret och faktiskt skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen.

187

Mot bakgrund av det ovan anförda är det således med rätta som sökandena har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 genom att vägra tillgång till bestämmelserna om gåvor och återförsäljning.

188

Härav följer att talan ska bifallas, såvitt avser den andra grundens sjunde del.

189

Av de skäl som anges i punkterna 151–171 och 182–187 ovan ska talan bifallas såvitt avser den andra grundens femte och sjunde del. Det angripna beslutet ska således ogiltigförklaras såvitt avser bestämmelserna om ersättning samt gåvor och återförsäljning. Talan kan inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden i övrigt.

190

Genom den tredje grunden har sökandena kritiserat kommissionen för att på ett inkonsekvent sätt ha maskerat vissa bestämmelser och viss information av samma art, eller till och med identisk information, i vissa av de aktuella avtalen och inte i andra. Kommissionen har dessutom varken förklarat skälet till dessa skillnader eller på vilket sätt ett utlämnande av de maskerade uppgifterna skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen. De anser att inkonsekvenser i maskeringarna visar att kommissionen helt enkelt följde det berörda företagets åsikter och har i repliken hävdat att dessa inkonsekvenser utgör ett åsidosättande av principen om god förvaltning.

191

Sökandena har i detta sammanhang framhållit bestämmelserna om immateriella rättigheter och bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar.

192

Sökandena har anfört liknande invändningar inom ramen för den första grunden avseende definitioner och i den tredje, fjärde och femte delen av den andra grunden avseende bestämmelserna om immateriella rättigheter, handpenningar och förskottsbetalningar samt bestämmelser om ansvar och ersättning.

193

Kommissionen har bestritt dessa argument.

194

Tribunalen erinrar om att det i artikel 41.2 c i stadgan föreskrivs att rätten till god förvaltning innebär att administrationen är skyldig att motivera sina beslut.

195

Vad gäller handlingar som härrör från en tredje part ska det dessutom påpekas att det anges i artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 att unionsinstitutionen ska samråda med den berörda tredje parten för att bedöma om de undantag som anges i artikel 4.1 och 4.2 i samma förordning är tillämpliga, om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut. Om den berörda institutionen anser att det är uppenbart att tillgång till en handling som härrör från en tredje part ska vägras med hänsyn till de undantag som föreskrivs i artikel 4.1 eller 4.2, så ska institutionen vägra att ge sökanden tillgång till handlingen utan att ens behöva samråda med den tredje part från vilken handlingen härrör, och detta oavsett om denna tredje part tidigare har motsatt sig utlämnandet av dessa handlingar till följd av en ansökan enligt denna förordning.

196

När det gäller unionsinstitutionernas utrymme för skönsmässig bedömning vid behandlingen av ansökningar om tillgång till handlingar som härrör från tredje part, ska det preciseras att bestämmelserna i förordning nr 1049/2001, enligt vilka, med förbehåll för de undantag som anges i förordningen, rätten till tillgång till samtliga handlingar som finns hos en institution faktiskt ska genomföras av den institution till vilken ansökan om tillgång är riktad (dom av den 14 februari 2012, Tyskland/kommissionen, T‑59/09, EU:T:2012:75, punkt 48).

197

När det gäller handlingar som härrör från en tredje part ankommer det således på kommissionen att bedöma de risker som kan följa av att dessa handlingar lämnas ut, även om det förvisso är obligatoriskt att samråda med den tredje parten från vilken handlingen härrör. I synnerhet får kommissionen inte utgå ifrån att denna invändning från en tredje part automatiskt innebär att ett utlämnande inte kan ske på grund av det finns en risk för att skyddet för affärsintressen undergrävs, utan den ska på ett oberoende sätt bedöma alla relevanta omständigheter och fatta ett beslut inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

198

Enligt artikel 8 i förordning nr 1049/2001 ankommer således det slutgiltiga ansvaret för en korrekt tillämpning av förordningen på den unionsinstitution som, inför unionsdomstolarna eller Europeiska ombudsmannen, ska försvara giltigheten av ett beslut att neka tillgång till handlingar som härrör från tredje part. Om institutionen, för det fall handlingar härrör från tredje man, automatiskt skulle följa den motivering som den berörda tredje parten har anfört, så vore den tvungen att gentemot den person som ansökt om tillgång till handlingar och, i förekommande fall, vid dessa kontrollinstanser, försvara ställningstaganden som den själv inte anser vara försvarbara (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 februari 2012, Tyskland/kommissionen, T‑59/09, EU:T:2012:75, punkt 47).

199

I förevarande fall anges det i det angripna beslutet att kommissionen, i enlighet med artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001, genomförde nya samråd med de berörda företagen, vilka betecknades som ”omfattande”, angående möjligheten att lämna ut de aktuella kontrakten i större utsträckning till följd av den bekräftande ansökan. I beslutet förklaras att det framgick av nämnda samråd att delar av informationen i de aktuella avtalen fortfarande behövde skyddas, eftersom de var kommersiellt känsliga och eftersom ett utlämnande av dem kunde skada de berörda företagens legitima affärsintressen. I det angripna beslutet preciseras att en mer omfattande delvis tillgång till de aktuella avtalen beviljades efter det att institutionen hade beaktat svaren från de berörda företagen och efter att själv ha gjort en utvärdering. I det angripna beslutet anges även att omfattningen av maskeringen varierade, bland annat beroende på varje berört företags situation, dess särdrag, dess förbindelser med andra kommersiella aktörer, dess marknads- och affärsstrategier samt hur konkurrenterna skulle kunna använda sig av de uppgifter som lämnas ut och hur stor del av det aktuella avtalet som hade genomförts.

200

Av detta följer att sökandena fullt ut har getts möjlighet att förstå skälen till skillnaderna vad gäller maskeringarna i de aktuella avtalen och på vilket sätt ett fullständigt utlämnande av de olika maskerade delarna av dessa handlingar, enligt kommissionen, riskerade att få en varierande inverkan på de berörda företagens respektive affärsintressen. Det angripna beslutet är följaktligen inte otillräckligt motiverat i detta avseende.

201

Det framgår dessutom av det angripna beslutet och av en läsning av de aktuella avtalen att även om samtliga dessa handlingar avser ett och samma materiella syfte, nämligen upphandling av covid-19-vacciner, och innehåller bestämmelser om avtalsparternas ömsesidiga skyldigheter i detta avseende, så varierar det rättsliga syftet med respektive avtal, eftersom det berörda företaget och det enskilda vaccinet skiljer sig åt. Varje avtal är således ett fristående dokument.

202

Sökandena har dock begränsat sig till att förklara att det är föga troligt att en viss uppgift är känslig för ett visst företag och inte för ett annat. Sökandena har emellertid inte anfört någon relevant omständighet som kan anses vederlägga kommissionens förklaringar i det angripna beslutet att den, när den valde att vägra tillgång till de maskerade uppgifterna, grundade sig på en analys av uppgifter om det specifika innehållet i varje berört avtal och av varje berört företags individuella situation.

203

Med hänsyn till ovanstående överväganden kan talan inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

204

Genom den fjärde grunden, såsom den justerats, har sökandena i huvudsak gjort gällande att kommissionens motivering i det angripna beslutet, nämligen att det inte föreligger något övervägande allmänintresse som motiverar att de aktuella avtalen lämnas ut i sin helhet, i den mening som avses i artikel 4.2 in fine i förordning nr 1049/2001, inte är välgrundad och tillräcklig.

205

Enligt sökandena föreligger det ett övervägande allmänintresse av att de aktuella kontrakten lämnas ut i sin helhet för att skapa förtroende för kommissionens roll i den gemensamma upphandlingen av covid-19-vacciner och användningen av offentliga medel i detta avseende, samt för att stärka allmänhetens förtroende för vaccinerna i sig, i syfte att bekämpa vaccinationsmotstånd och desinformation.

206

Sökandena har även hävdat att det finns ett samband mellan fenomenen vaccinationsmotstånd och allmän misstro mot institutionerna och underlåtenheten att lämna ut viss information i de aktuella avtalen, såsom kostnadsstrukturen för olika vacciner, priser, produktionsplatser, avtal på immaterialrättens område, bestämmelser om ansvar och ersättning samt bestämmelser om tillgång till vaccin.

207

Sökandena har bestritt påståendet att de endast har anfört allmänna argument för att motivera utlämnande av de maskerade uppgifterna. De har kritiserat kommissionen för att inte ha gjort en avvägning mellan de berörda företagens affärsintressen och det övervägande allmänintresse av hälsa, vilket gynnas av öppenheten. Kommissionen har i praktiken avfärdat sökandenas argument utan att klart ange skälen till varför det inte förelåg något övervägande allmänintresse av att lämna ut de aktuella uppgifterna.

208

Slutligen har sökandena i sin inlaga om justering av talan angett skälen till varför det skulle vara nödvändigt att lämna ut vissa specifika uppgifter som maskerats i de aktuella avtalen. Sökandena har för det första hävdat att ett utlämnande av definitionerna är en förutsättning för förståelsen av de aktuella avtalen och följaktligen för insyn och förtroende. Detta innebär att det föreligger ett övervägande allmänintresse. För det andra är det nödvändigt att avslöja var vaccinproduktionsanläggningarna är belägna för att vaccinationskampanjer ska kunna anordnas i medlemsstaterna och för att allmänheten ska kunna bedöma om det finns anledning att förvänta sig eventuella leveransförseningar och kontrollera om kapaciteten är tillräcklig för att vaccinerna ska kunna levereras i tid. För det tredje är det nödvändigt att offentliggöra bestämmelserna om gåvor och återförsäljning för att veta hur unionen och medlemsstaterna bidrar till att bekämpa covid-19 på global nivå. För det fjärde är det nödvändigt att lämna ut priser per dos och tidsplanerna för leveranser för att skapa förtroende hos allmänheten när det sker en gemensam upphandling av vacciner och att förklara medlemsstaternas olika val av vacciner och de leveranssvårigheter som särskilt AstraZeneca stod inför. För det femte är det viktigt att offentliggöra bestämmelserna om handpenningar och förskottsbetalningar för att allmänheten ska få förtroende för vaccinerna och för kommissionens investeringar av offentliga medel, och för att allmänheten ska kunna analysera och dra slutsatser om den gemensamma upphandlingen av vaccin och de eventuella vinster som de berörda företagen har gjort. För det sjätte är ett offentliggörande av bestämmelserna om ansvar och ersättning avgörande för att öka förtroendet för vacciner, bekämpa desinformation och för att kunna veta vem som är ansvarig och vem som kommer att ersättas vid biverkningar till följd av vaccinering.

209

Kommissionen har bestritt dessa argument.

210

Tribunalen erinrar inledningsvis om att talan ska bifallas såvitt avser den första grunden och den andra grundens första del samt den andra grundens femte och sjunde delar, eftersom kommissionen inte har lämnat tillräckliga förklaringar som gör det möjligt att veta på vilket sätt tillgång till definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7, och tillgång till bestämmelserna om gåvor och vidareförsäljning konkret och faktiskt skulle kunna skada de berörda företagens affärsintressen, och eftersom de skäl som angetts för att neka ett mer omfattande utlämnande av bestämmelserna om skadestånd inte visar att det föreligger en förutsebar och inte rent hypotetisk risk för att de berörda företagens affärsintressen undergrävs, vilket strider mot artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Härav följer att prövningen av den fjärde grunden inte kan omfatta nämnda aspekter av det angripna beslutet.

211

Enligt artikel 4.2 in fine i förordning nr 1049/2001 ska institutionerna vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva bland annat skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, ”om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet”. Härav följer att unionsinstitutionerna inte kan vägra att ge tillgång till en handling när ett utlämnande är motiverat av ett övervägande allmänintresse, även om det skulle kunna undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen.

212

I det sammanhanget ska det göras en avvägning mellan, å ena sidan, det särskilda intresse som skyddas genom att den ifrågavarande handlingen inte lämnas ut och, å andra sidan, allmänintresset av att handlingen görs tillgänglig, med hänsyn till de fördelar som, i enlighet med vad som anges i skäl 2 i förordning nr 1049/2001, följer av en ökad öppenhet, nämligen att medborgarna ges bättre möjligheter att delta i beslutsfattandet samt att förvaltningen kan åtnjuta större legitimitet, blir effektivare och får ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system (se dom av den 21 oktober 2010, Agapiou Joséphidès/kommissionen och EACEA, T‑439/08, ej publicerad, EU:T:2010:442, punkt 136 och där angiven rättspraxis, och dom av den 5 februari 2018, PTC Therapeutics International/EMA, T‑718/15, EU:T:2018:66, punkt 107).

213

Det ankommer emellertid på den som ansöker om tillgång att på ett konkret sätt åberopa de omständigheter som innebär att det finns ett övervägande allmänintresse för att de aktuella handlingarna ska lämnas ut (se dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 94 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen,C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 90 och där angiven rättspraxis). Det är nämligen den som gör gällande att det finns ett övervägande allmänintresse, i den mening som avses i artikel 4.2 in fine i förordning nr 1049/2001, som ska styrka det intresset (dom av den 25 september 2014, Spirlea/kommissionen,T‑306/12, EU:T:2014:816, punkt 97).

214

Ett övervägande allmänintresse som kan motivera utlämnandet av en handling behöver inte nödvändigtvis skilja sig från de principer som ligger till grund för förordning nr 1049/2001. Allmänna överväganden kan dock inte motivera att tillgång ges till de begärda handlingarna. För att så ska ske måste principen om öppenhet, i en viss situation, vara av särskild betydelse och väga tyngre än skälen för att vägra lämna ut de aktuella handlingarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkterna 92 och 93 samt där angiven rättspraxis, och dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen,C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkterna 92 och 93).

215

I förevarande fall åberopade de sex ledamöterna, i den bekräftande ansökan, ett övervägande allmänintresse som enligt dem motiverade ett utlämnande av de aktuella avtalen i huvudsak i form av fem delgrunder, nämligen, för det första, öppenhet i syfte att skapa allmänhetens förtroende för kommissionens åtgärder avseende förvärv av covid-19-vacciner och på grund av användningen av offentliga medel i detta avseende, för det andra, öppenhet i syfte att öka allmänhetens förtroende för vaccinerna i sig och för att motverka fenomenet vaccinationsmotstånd, för det tredje, olika uttalanden från parlamentet med krav på större öppenhet, för det fjärde, pandemins globala dimension och, för det femte, stadgan samt sökandenas dubbla funktion som unionsmedborgare och parlamentsledamöter.

216

I det angripna beslutet, genom vilket kommissionen beviljade en mer omfattande delvis tillgång till handlingarna 1–8 och 11, vilka tidigare hade lämnats ut, samt delvis tillgång till handlingarna 9, 10, 12 och 13, vilka fram till dess inte hade offentliggjorts i redigerad form, angav kommissionen att den anslöt sig till vikten av allmänhetens förtroende för kommissionens åtgärder i fråga om upphandling av vacciner och erkände den höga grad av insyn som krävdes. Kommissionen erinrade om att den regelbundet hade lämnat information om hur förhandlingarna med de berörda företagen fortskred och om de olika åtgärder som hade vidtagits, bland annat vid parlamentet, för att säkerställa öppenhet. Kommissionen angav att den hade samrått med de berörda företagen för att ge största möjliga tillgång till de aktuella avtalen. Kommissionen underströk emellertid att hälsokrisen fortfarande bestod vid tidpunkten för det angripna beslutet och att rätten att få tillgång till handlingar inte är en allmän och absolut rättighet. Kommissionen påpekade därefter att de argument som, i den bekräftande ansökan, hade framförts om eventuellt vaccinationsmotstånd var av allmän karaktär. Kommissionen hänvisade vidare till parlamentets olika uttalanden, stadgan och pandemins globala dimension och erinrade om att allmänna överväganden, inklusive skyddet för människors hälsa, inte är tillräckliga för att motivera ett övervägande allmänintresse, om det inte preciseras vilka konkreta skäl som talar för att ett utlämnande skulle tjäna detta allmänintresse. Kommissionen preciserade att den inte lyckats identifiera något allmänintresse som skulle kunna väga tyngre än det allmänna och privata intresse som skyddas genom artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Den fann att de överväganden som grundade sig på den omständigheten att tre förhandsbeställningar hade varit föremål för läckor i medierna inte var relevanta. Slutligen ansåg kommissionen att den omständigheten att de aktuella avtalen hänförde sig till ett administrativt förfarande och inte till lagstiftningsakter bekräftade slutsatsen att det inte fanns något övervägande allmänintresse av att lämna ut de maskerade avsnitten.

217

Det framgår av dessa överväganden att kommissionen lämnade kortfattade förklaringar som gjorde det möjligt för sökandena att förstå skälen till att den inte ansåg att det förelåg ett övervägande allmänintresse som motiverade att de aktuella avtalen lämnades ut i sin helhet, i den mening som avses i artikel 4.2 in fine i förordning nr 1049/2001.

218

Invändningen att motiveringen av det angripna beslutet är otillräcklig kan således inte godtas.

219

Vad gäller frågan huruvida motiveringen i det angripna beslutet är välgrundad, bygger kommissionens bedömning inte på felaktig rättstillämpning med avseende på artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

220

I förevarande fall kan nämligen den omständigheten att de berörda företagen har deltagit i utförandet av uppgifter av allmänintresse, bland annat utveckling av covid-19-vacciner genom handpenningar eller förskottsbetalningar från allmänna medel som kommissionen förhandlat fram i medlemsstaternas namn enligt de aktuella avtalen, i princip visa att allmänheten har ett verkligt intresse av att få tillgång till information om dessa vacciner och kontrakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2023, Breyer/REA,C‑135/22 P, EU:C:2023:640, punkt 77).

221

Insynen i den process som kommissionen följde vid förhandlingarna med tillverkarna av covid-19-vacciner och ingåendet av de aktuella avtalen på medlemsstaternas vägnar kan dessutom bidra till att öka unionsmedborgarnas förtroende för den vaccinationsstrategi som kommissionen propagerade och följaktligen till att bland annat motverka spridning av felaktig information om villkoren för förhandling och ingående av sådana avtal (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2022, Saure/kommissionen, T‑448/21, ej publicerad, EU:T:2022:525, punkt 45, och dom av den 7 september 2022, Saure/kommissionen, T‑651/21, ej publicerad, EU:T:2022:526, punkt 46).

222

Tribunalen konstaterar i detta sammanhang att kommissionen inte har förnekat att allmänheten har ett intresse av att få information om inköpet av vacciner och de aktuella kontrakten, utan den ansåg i det angripna beslutet att detta intresse tillgodosågs genom de olika åtgärder som vidtagits för att säkerställa insyn, däribland offentliggörandet av aktuell information om hur förhandlingarna fortskred samt tillhandahållandet av muntlig och skriftlig information till parlamentet. Det kan även konstateras att den maskerade informationen inte innehåller några vetenskapliga uppgifter om vaccinernas effektivitet och säkerhet som skulle kunna påverka allmänhetens eventuella oro när det gäller användningen av vacciner.

223

Så allmänna överväganden som de som sökandena har åberopat, det vill säga behovet av att skapa förtroende hos allmänheten för kommissionens åtgärder avseende upphandlingen av covid-19-vacciner och behovet av att skapa förtroende för vaccinerna för att motverka fenomenet vaccinationsmotstånd, kan emellertid inte styrka att intresset av öppenhet i förevarande fall var av sådan särskild betydelse att det hade kunnat väga tyngre än de skäl som motiverade att de maskerade delarna av de aktuella avtalen inte lämnades ut.

224

Denna slutsats påverkas inte av sökandenas mer detaljerade argument i deras inlaga om justering av talan.

225

För det första har sökandena inte på något sätt visat på vilket sätt det skulle vara nödvändigt att lämna ut information om var de berörda företagens produktionsanläggningar är belägna till dem, och i slutändan till allmänheten, för att vaccinationskampanjerna ska kunna organiseras i medlemsstaterna, eftersom det är de nationella behöriga myndigheterna som genomför dessa kampanjer. De har inte heller förklarat på vilket sätt ett utlämnande av dessa uppgifter skulle göra det möjligt för allmänheten att bilda sig en väl underbyggd uppfattning om risken för eventuella leveransförseningar och om anläggningarnas produktionskapacitet.

226

För det andra, i den mån sökandena har gjort gällande att ett utlämnande av priserna per dos och tidsplanerna för leveranser skulle göra det möjligt att skapa förtroende hos en större del av allmänheten för upphandling av vacciner och förklara medlemsstaternas olika val av vacciner och de leveranssvårigheter som uppstått, konstaterar tribunalen att de inte har styrkt sina påståenden. Sökandena har i synnerhet inte förklarat på vilket sätt allmänhetens förtroende för den gemensamma upphandlingen av covid-19-vacciner skulle förstärkas genom utlämnande av känsliga finansiella uppgifter i de aktuella avtalen. Det ska påpekas att dessa uppgifter skulle kunna användas mot de berörda företagen i deras förhandlingar med köpare från tredjeländer, eller till och med gentemot kommissionen och medlemsstaterna inom ramen för senare inköpsavtal. Sökandena har inte heller förklarat hur priserna per dos skulle kunna avslöja de skäl som ligger till grund för medlemsstaternas beslut om vilka vacciner som skulle användas i deras vaccinationskampanjer mot covid-19. Dessa beslut kan, förutom medlemsstatens val att delta i det aktuella avtalet och priset, påverkas av olika överväganden, såsom vaccinets egenskaper, dess tillgänglighet och leveranstiden. I likhet med vad kommissionen har gjort gällande skulle ett utlämnande av tidsplanerna för leveranser inte på något sätt belysa orsakerna till eventuella leveranssvårigheter.

227

För det tredje, i den mån sökandena har hävdat att ett utlämnande av bestämmelserna om handpenningar och förskottsbetalningar skulle göra det möjligt att stärka allmänhetens förtroende för vacciner och investeringar av offentliga medel genom att göra det möjligt för allmänheten att analysera och dra slutsatser om kommissionens förhandlingar och investeringar och de berörda företagens eventuella fördelar, ska det påpekas att de känsliga finansiella inslagen i de aktuella avtalen inte har något samband med covid-19-vaccinernas effektivitet eller säkerhet. Även om det antas att ett bredare utlämnande av de bestämmelser som maskerats i handlingarna 2–4, 12 och 13 faktiskt skulle göra det möjligt att dra slutsatser om förhandlingarna om nämnda avtal, användningen av offentliga medel och de berörda företagens vinster, såsom konstaterats i punkt 226 ovan, har sökandena inte förklarat på vilket sätt allmänhetens förtroende skulle förstärkas genom ett utlämnande av de maskerade uppgifterna trots att de skulle kunna påverka pågående eller senare förhandlingar negativt.

228

För det fjärde påverkar medlemsstaternas system för ersättning till de berörda företagen inte på något sätt regleringen av dessa företags rättsliga ansvar enligt direktiv 85/374. Tribunalen vill vidare påpeka att eftersom denna information redan var offentlig när den ursprungliga ansökan om tillgång gavs in, kan sökandena inte anses ha förklarat hur ett utlämnande av bestämmelserna om de berörda företagens avtalsrättsliga ansvar vid åsidosättande, uppsägning eller suspension av de aktuella avtalen, särskilt i samband med leveransförseningar eller uteblivna leveranser, skulle göra det möjligt att öka förtroendet för vacciner och bekämpa desinformation.

229

Slutligen, och såsom kommissionen angav i det angripna beslutet, ställer kommissionens förvaltningsverksamhet inte krav på samma omfattande rätt till tillgång till handlingar som en unionsinstitutions lagstiftningsverksamhet (se, analogt, dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau,C‑139/07 P, EU:C:2010:376, punkt 60, och dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW,C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkt 91).

230

I förevarande fall ingår de aktuella avtalen emellertid inom ramen för en administrativ verksamhet.

231

Under dessa omständigheter gjorde sig kommissionen inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, åberopade undantaget avseende skyddet för de berörda företagens affärsintressen. Såsom framgår av artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001 är detta undantag emellertid inte tillämpligt under obegränsad tid, utan endast så länge som skyddet är motiverat med hänsyn till innehållet i den aktuella handlingen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen,C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkterna 56 och 57).

232

Av detta följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den fjärde grunden.

233

Genom den femte grunden har sökandena erinrat om att kommissionen är skyldig att beakta såväl rätten till yttrandefrihet, som garanteras i artikel 11.1 i stadgan, som rätten till tillgång till handlingar, vilken skyddas i artikel 42 i stadgan. De har kritiserat kommissionen för att den inte undersökte huruvida och i vilken utsträckning den omständigheten att det endast gavs delvis tillgång till de aktuella avtalen utgjorde ett ingrepp i utövandet av deras rätt till yttrandefrihet, som föreskrivs i artikel 11.1 i stadgan och som innefattar friheten att ta emot information, i strid med artikel 52.3 i stadgan och artikel 10.1 i Europakonventionen. I repliken har sökandena tillagt att kommissionen även har åsidosatt artikel 42 i stadgan genom att inte iaktta gränserna för undantaget avseende skyddet för affärsintressen.

234

Kommissionen har bestritt dessa argument.

235

Kommissionen menar att påståendet avseende artikel 42 i stadgan, vilket framfördes i repliken, är nytt och ska avvisas, eftersom det inte har anförts några argument till stöd för detta påstående, och eftersom detta påstående under alla omständigheter är ogrundat. Vidare är rätten till tillgång till handlingar enligt artikel 42 i stadgan inte ovillkorlig, utan utövas, i enlighet med artikel 52.2 i stadgan, på de villkor och inom de gränser som fastställs i fördragen. Kommissionen har således inte åsidosatt sökandenas yttrandefrihet genom att vägra tillgång till vissa delar av de aktuella avtalen med tillämpning av de undantag som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1049/2001.

236

Sökandenas femte grund ska förstås så, att den i huvudsak syftar till att kritisera kommissionen för att ha åsidosatt såväl artikel 11.1 som artikel 42 i stadgan, eftersom kommissionen, såsom framgår av prövningen av de övriga grunder som åberopats till stöd för förevarande talan, inte i tillräcklig utsträckning har prövat huruvida och i vilken utsträckning den delvisa vägran att ge tillgång till de aktuella avtalen skulle kunna utgöra ett ingrepp i sökandenas rätt till tillgång till handlingar och deras yttrande- och informationsfrihet.

237

Det ska dessutom påpekas att sökandena inte har anfört några specifika argument för att visa hur den delvisa vägran att ge tillgång konkret åsidosätter deras grundläggande rättigheter och friheter. Sökandena låter i huvudsak konstaterandet av ett sådant åsidosättande bero på huruvida talan ska bifallas på de grunder som prövats ovan.

238

Under dessa omständigheter finner tribunalen, av samma skäl som de som angetts i punkterna 39–46, 151–171 och 182–188 ovan, att artikel 11.1 och artikel 42 i stadgan har åsidosatts när det gäller maskeringen av definitionen av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7, och maskeringen av bestämmelserna om gåvor och återförsäljning samt bestämmelserna om ersättning i de aktuella avtalen.

239

Eftersom sökandena däremot inte har anfört något självständigt argument utöver dem som anförts i den första till och med fjärde grunden som prövats ovan i syfte att bestrida beslutet att neka tillgång till andra uppgifter än dem som nämns i punkt 238 ovan, kan talan inte vinna bifall såvitt avser den femte grunden vad gäller sådana uppgifter.

240

Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser delar av den femte grunden.

241

Som sjätte grund har sökandena gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artiklarna 7 och 8 i förordning nr 1049/2001 genom att från handlingarna 7 och 11 avlägsna vissa uppgifter som den redan hade lämnat ut som svar på den ursprungliga ansökan. Enligt sökandena kan kommissionen inte med giltig verkan lämna ut färre uppgifter som svar på den bekräftande ansökan.

242

Kommissionen har bestritt dessa argument.

243

Utan att det är nödvändigt att ta ställning till frågan huruvida kommissionen, som svar på en bekräftande ansökan, kan återkalla tillgången till vissa uppgifter som lämnats ut i det ursprungliga ställningstagandet, räcker det att konstatera att den i förevarande fall inte avsåg att återkalla tillgången till de uppgifter i handlingarna 7 och 11 som hade lämnats ut i det ursprungliga ställningstagandet.

244

Kommissionen maskerade visserligen vissa uppgifter i handlingarna 7 och 11 som den hade lämnat ut som svar på den ursprungliga ansökan. I det angripna beslutet nämns emellertid inte alls någon sådan återkallelse. Vid tribunalen åberopade kommissionen uttryckligen den omständigheten att sökandena inte hade något intresse av att åberopa en sådan grund, eftersom de ”redan lagligen [hade] fått tillgång till de delar av handlingarna som lämnats ut i det inledande skedet”. Slutligen riktade kommissionen inte någon begäran till sökandena om att de skulle åta sig att radera de uppgifter som de hade fått del av.

245

Under dessa omständigheter ska sökandena anses ha behållit tillgången till vissa uppgifter i handlingarna 7 och 11 som erhållits som svar på deras ursprungliga ansökan.

246

Den sjätte grunden är således verkningslös.

247

Mot bakgrund av det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del det innebär att en mer omfattande tillgång nekas till, för det första, definitionerna av uttrycken ”avsiktlig försummelse”, i handling 1, och ”på bästa sätt har ansträngt sig”, i handlingarna 4 och 7, för det andra, bestämmelserna om gåvor och återförsäljning och, för det tredje, bestämmelserna om ersättning.

248

I detta sammanhang ska det erinras om att det inte ankommer på tribunalen att sätta sig i kommissionens ställe och att ange vilka delar av handlingar som helt eller delvis borde ha beviljats tillgång till, eftersom institutionen är skyldig att, vid verkställandet av förevarande dom och i enlighet med artikel 266 FEUF, beakta de skäl som i detta hänseende anges i domen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 133).

249

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen i allt väsentligt har tappat målet ska sökandenas yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

följande:

I. Bakgrund

II. Parternas yrkanden

III. Rättslig bedömning

A. Den första grunden och den andra grundens första del: Felaktig tillämpning av undantaget avseende skyddet för affärsintressen på information som inte omfattas av nämnda undantag, bristande motivering i detta avseende och en inkonsekvent tillämpning av nämnda undantag.

1. Inledande synpunkter

2. Motiveringen i det angripna beslutet vad gäller den delvisa maskeringen av definitionerna

B. Den andra grunden: Kommissionen har åsidosatt förordning nr 1049/2001 genom att inte motivera varför den valt att tillämpa undantaget avseende skyddet för affärsintressen, med hänvisning till att den inte var skyldig att tolka och tillämpa det ovannämnda undantaget strikt

1. Avslag på ansökan vad avser tillgång till information om var produktionsanläggningarna är belägna

2. Delvist avslag på ansökan om tillgång till bestämmelserna om immateriella rättigheter

a) Motiveringen i det angripna beslutet

b) Huruvida motiveringen i det angripna beslutet är välgrundad

3. Beslutet att delvis neka tillgång till bestämmelserna om handpenningar eller förskottsbetalningar

a) Motiveringen i det angripna beslutet

b) Huruvida motiveringen i det angripna beslutet är välgrundad

4. Det delvisa avslaget på ansökan om tillgång till bestämmelserna om ansvar och ersättning

a) Motiveringen i det angripna beslutet

b) Huruvida motiveringen i det angripna beslutet är välgrundad

1) Bestämmelserna om avtalsrättsligt ansvar

2) Bestämmelserna om ersättning

5. Beslutet att delvis neka tillgång till tidsplanen för leveranser

6. Beslutet att delvis neka tillgång till bestämmelserna om gåvor och återförsäljning

7. Slutsats beträffande den andra grunden

C. Den tredje grunden: Inkonsekvent tillämpning av förordning nr 1049/2001 som ledde till ett åsidosättande av denna förordning och ett åsidosättande av principen om god förvaltning, i det att kommissionen inte i samma utsträckning maskerade bestämmelser eller upplysningar av samma slag

D. Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 genom att kommissionen inte beaktade det övervägande allmänintresset av att de begärda uppgifterna lämnades ut

E. Den femte grunden: Åsidosättande av artiklarna 42 och 52.3 i stadgan samt artikel 10.1 i Europakonventionen

F. Den sjätte grunden: Åsidosättande av artiklarna 7 och 8 i förordning nr 1049/2001 genom att kommissionen i det angripna beslutet maskerade vissa uppgifter som den tidigare hade lämnat ut

IV. Rättegångskostnader