61999B0222

1 Interimistiskt förfarande - Sakprövningsförutsättningar - Saknar relevans - Gränser

(Artikel 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

2 Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Rättsakter från parlamentet avsedda att få rättsverkan utanför parlamentet

(Artikel 230 EG)

3 Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Uppskov med verkställigheten av en rättsakt från parlamentet som utgör en tolkning av dess arbetsordning - Omöjligt för vissa ledamöter att bilda en politisk grupp - Allvarlig och irreparabel skada - Avvägning mellan berörda intressen

(Artikel 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

1 Frågan om talan kan tas upp till sakprövning skall i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande, för att inte föregripa prövningen av sakfrågan i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som gör det möjligt att dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som yrkandet om interimistiska åtgärder hör till, kan prövas, när det, såsom i detta fall, har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan inte kan tas upp till prövning.

2 I artikel 230 första stycket EG föreskrivs att domstolen skall granska lagenligheten av de rättsakter som antas av parlamentet som skall ha rättsverkan i förhållande till tredje man. Denna bestämmelse är avsedd att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att kontrollera de rättsakter som parlamentet har antagit inom ramen för EG-fördraget och som skulle kunna inkräkta på medlemsstaternas eller de övriga institutionernas behörighet eller överskrida de gränser som har satts för parlamentets behörighet. De rättsakter som endast berör parlamentets interna organisation av det egna arbetet kan däremot inte bli föremål för en ogiltighetstalan. De av parlamentets rättsakter som antingen inte har någon rättsverkan, eller som får rättsverkan enbart inom parlamentet beträffande organisationen av dess arbete och som skall genomgå granskningsförfaranden som fastställs i dess arbetsordning, hör till den kategorin.

3 Syftet med ett interimistiskt förfarande är att garantera att domen i sakfrågan får full effekt. Om detta mål skall uppnås måste de sökta åtgärderna vara brådskande på så sätt att det är nödvändigt, för att inte allvarligt och irreparabelt skada sökandens intressen, att de beslutas och får verkningar innan målet avgörs i sak.

Det skall konstateras att om det inte beviljas uppskov med verkställigheten av en rättsakt från parlamentet, som utgör en tolkning av en bestämmelse i dess arbetsordning som hindrar ledamöter av parlamentet från att bilda en politisk grupp, kan de orsakas allvarlig skada, eftersom de inte kan komma i åtnjutande av de rättigheter och förmåner som tillkommer politiska grupper och följaktligen i sin egenskap av företrädare för de folk som förenas i gemenskapen inte kan uttrycka sig på samma villkor som de ledamöter som tillhör en politisk grupp. Denna skada är så mycket större som den tid som sakfrågan behandlas och avgörs, under vilken det inte kan uteslutas att sökandena diskrimineras, kan komma att motsvara en icke föraktlig del av deras tidsbegränsade mandatperiod. Denna skada är irreparabel även i det avseendet att en eventuell ogiltigförklaring av rättsakten i fråga efter förfarandet i sakfrågan inte längre skulle kunna råda bot på denna situation.

Dessutom kan inte uppskov med verkställigheten av rättsakten till dess att förstainstansrätten avgör målet i sak inte skada svarandeinstitutionens interna organisation, till den del det skulle innebära att gruppen skulle ges samma behandling som andra blandade grupper.