(1)

Unionsmedborgarskapet ger varje medborgare i unionen rätt till fri rörlighet.

(2)

Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fördraget) har varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (1) ger denna rättighet verkan. Artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) innehåller också bestämmelser om fri rörlighet och vistelse. Eftersom unionens åtgärd är nödvändig för att uppnå det mål som anges i artikel 21 i fördraget och eftersom befogenheter för detta inte på annat sätt föreskrivs i fördragen får rådet anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

(3)

Enligt artikel 168.1 i fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

(4)

Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör att det globala utbrottet av ett nytt coronavirus som orsakar coronavirussjukdomen covid-19 utgjorde ett internationellt hot mot människors hälsa. Den 11 mars 2020 gjorde WHO bedömningen att covid-19 kan betecknas som en pandemi.

(5)

Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att begränsa virusets spridning, varav vissa har påverkat unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, såsom inreserestriktioner eller krav på att gränsresenärer som utövar rätten till fri rörlighet ska testa sig för SARS-CoV-2-infektion.

(6)

Eftersom covid-19-pandemin har orsakat en aldrig tidigare skådad hälsokris har skyddet av folkhälsan blivit en överordnad prioritering för både unionen och dess medlemsstater. Medlemsstaterna kan för att skydda folkhälsan vidta åtgärder som inskränker den fria rörligheten för personer inom unionen. Enligt artikel 168.7 i fördraget är det medlemsstaterna som ansvarar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik, inbegripet för att organisera och ge hälso- och sjukvård, och åtgärderna kan därför variera från en medlemsstat till en annan. Även om det är medlemsstaterna som är behöriga att besluta om vilka åtgärder som är lämpligast för att skydda folkhälsan är det lämpligt att säkerställa samordning av sådana åtgärder, i syfte att trygga rätten till fri rörlighet och bekämpa ett sådant allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa som covid-19.

(7)

När medlemsstaterna antar och tillämpar inskränkningar i den fria rörligheten bör de respektera unionsrättens principer, i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering. Syftet med denna rekommendation är att främja en samordnad tillämpning av dessa principer i det exceptionella läge som uppstått till följd av covid-19-pandemin.

(8)

Ensidiga åtgärder på detta område riskerar att orsaka betydande störningar eftersom företag och medborgare ställs inför en uppsjö av olika åtgärder som dessutom snabbt kan ändras. Detta är särskilt skadligt i en situation där unionens ekonomi redan drabbats hårt av pandemin.

(9)

En samordnad strategi syftar till att förhindra att kontroller återinförs vid de inre gränserna. Gränsstängningar, generella reseförbud och inställningar av flyg, landtransporter och sjöförbindelser är inte motiverade, eftersom mer riktade och samordnade åtgärder, som covid-19-intyg eller testning, har tillräcklig effekt och orsakar färre störningar. Systemet med gröna körfält (2) bör hålla i gång transportflödena, särskilt för att säkerställa fri rörlighet för varor och tjänster och därigenom förebygga störningar i leveranskedjan.

(10)

För att säkerställa ökad samordning mellan medlemsstaterna antog rådet den 13 oktober 2020 rekommendation (EU) 2020/1475 (3). I den rekommendationen fastställdes en samordnad strategi på följande viktiga punkter: tillämpning av gemensamma kriterier och gränsvärden för beslut om huruvida inskränkningar i den fria rörligheten ska införas, kartläggning av risken för spridning av covid-19 som baseras på en överenskommen färgkod, samt en samordnad strategi för vilka åtgärder, om några alls, som bör tillämpas på personer som reser mellan områden, beroende på risken för smittspridning i dessa områden. Den 1 februari 2021 antog rådet rekommendation (EU) 2021/119 (4) om ändring av rekommendation (EU) 2020/1475 mot bakgrund av den mycket stora samhällsspridningen i hela unionen, eventuellt kopplad till den ökade överförbarheten för nya SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse.

(11)

Den 14 juni 2021 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2021/953 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (5). Ramen inrättades för att personer som har EU:s digitala covidintyg lättare ska kunna utöva sin rätt till fri rörlighet under covid-19-pandemin. Förordningen ska också bidra till att på ett samordnat sätt gradvis upphäva de inskränkningar i den fria rörligheten som i enlighet med unionsrätten har införts av medlemsstaterna för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2.

(12)

Förordning (EU) 2021/953 började tillämpas den 1 juli 2021. Sedan dess har personer som vaccinerats, testats eller tillfrisknat haft rätt att få EU:s digitala covidintyg efter vaccinering, test eller tillfrisknande i en medlemsstat. För att utnyttja ramen för EU:s digitala covidintyg på bästa sätt antog rådet den 14 juni 2021 rekommendation (EU) 2021/961 (6) om ändring av rekommendation (EU) 2020/1475.

(13)

Sedan juni 2021 har utveckling skett på två viktiga punkter som påverkar den fria rörligheten inom unionen. För det första har vaccinationstäckningen ökat betydligt, då den sammanlagda andelen fullvaccinerade bland unionens totala befolkning den 10 januari 2022 (7) var mer än 68 % jämfört med mindre än 30 % när den senaste ändringen av rekommendation (EU) 2020/1475 och förordning (EU) 2021/953 antogs (8). En betydligt högre andel av befolkningen är alltså bättre skyddad från att bli allvarligt sjuk och dö av covid-19 tack vare de covid-19-vacciner som för närvarande finns tillgängliga. För det andra har EU:s digitala covidintyg tagits i bruk i snabb takt.

Fram till januari 2022 hade medlemsstaterna utfärdat fler än 1 miljard exemplar av EU:s digitala covidintyg. EU:s digitala covidintyg är därmed ett lättillgängligt, tillförlitligt och godtaget verktyg för att underlätta den fria rörligheten under covid-19-pandemin. Ramen för EU:s digitala covidintyg används inte bara av EU:s medlemsstater, de tre länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är med i EU samt Schweiz (9), utan även av 29 andra tredjeländer och tredjeterritorier – och fler tredjeländer förväntas ansluta sig framöver. Samtidigt är den epidemiologiska situationen i unionen fortfarande utmanande och motiverar att åtgärder som syftar till att skydda folkhälsan bibehålls.

(14)

Mot bakgrund av denna utveckling bör den gemensamma strategi som anges i rådets rekommendation (EU) 2020/1475 anpassas ytterligare, vilket Europeiska rådet också begärde i sina slutsatser av den 22 oktober 2021 (10). Framför allt bör den avgörande faktorn vara en persons status i fråga om vaccination mot, testning för eller tillfrisknande från covid-19, som framgår av EU:s digitala covidintyg. Eftersom EU:s digitala covidintyg kan utfärdas, kontrolleras och godtas på ett säkert sätt bör resenärer som innehar ett giltigt sådant intyg inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten, till exempel ytterligare tester för SARS-CoV-2-infektion. Framför allt bör personer som reser inom unionen i princip inte vara skyldiga att sitta i karantän, eftersom detta utgör en betydande inskränkning i den fria rörligheten.

(15)

Detta stöds av rekommendationer från WHO (11), enligt vilka fullvaccinerade resenärer och resenärer som har tillfrisknat från covid-19 inom sex månader före resan inte bör omfattas av ytterligare restriktioner. Personer som inte tillhör dessa två kategorier bör i princip kunna resa på grundval av ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion.

(16)

För att underlätta den fria rörligheten inom unionen är det nödvändigt att fastställa en gemensam tolkning av de villkor som de tre typerna av EU:s digitala covidintyg bör uppfylla för att kunna godtas.

(17)

Den 21 december 2021 antog kommissionen delegerad förordning (EU) 2021/2288 om ändring av bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 vad gäller godtagandeperioden för vaccinationsintyg om avslutad primärvaccinationsserie som är utfärdade enligt formatet för EU:s digitala covidintyg (12). I den delegerade förordningen fastställdes, för resor, att vaccinationsintyg som anger avslutad primärvaccinationsserie endast ska godtas om det har gått högst 270 dagar sedan den senaste dosen i denna serie. Eftersom det ännu inte var möjligt att fastställa en godtagandeperiod för intyg om påfyllnadsdos noterades det i den delegerade förordningen att ingen godtagandeperiod i detta skede därför bör tillämpas på intyg om påfyllnadsdos.

(18)

Medlemsstaterna bör omedelbart vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa tillgång till vaccination för de befolkningsgrupper vars tidigare utfärdade vaccinationsintyg börjar närma sig gränsen för standardperioden för godtagande, med full hänsyn till nationella beslut om prioritering av olika befolkningsgrupper vid vaccinationskampanjen mot bakgrund av nationell politik och den epidemiologiska situationen.

(19)

Kommissionen bör uppmanas att övervaka och regelbundet ompröva strategin för godtagandeperioden för att bedöma om anpassningar eller ändringar kan behövas på grundval av nya vetenskapliga rön, även när det gäller godtagandeperioden för intyg som utfärdats efter en påfyllnadsdos.

(20)

För att förenkla den fria rörligheten inom unionen bör standardgiltighetstiden för testintyg bibehållas. Den provtagning som krävs för ett molekylärt nukleinsyraamplifieringstest (NAAT) bör utföras högst 72 timmar före ankomsten för att berättiga till ett intyg om testning. En kortare giltighetstid på högst 24 timmar är motiverad för de antigensnabbtest som förtecknas i bilaga I till den gemensamma EU-förteckning över covid-19-antigensnabbtester som godkänts av hälsosäkerhetskommittén (13), mot bakgrund av tillgängligheten av sådana test.

(21)

Under de senaste månaderna har antigensnabbtesternas kliniska prestanda förbättrats. I maj 2021 införde den tekniska arbetsgrupp för diagnostiska covid-19-test som inrättats av hälsosäkerhetskommittén (14), som ansvarar för att upprätthålla EU:s gemensamma förteckning över antigensnabbtester, ett mer strukturerat, enhetligt och snabbt förfarande för uppdatering av förteckningen. Den 21 september 2021 enades den tekniska arbetsgruppen dessutom om ytterligare definitioner och kriterier som bör övervägas för oberoende valideringsstudier som bedömer den kliniska prestandan hos antigensnabbtester för covid-19-diagnos. Endast resultat från antigensnabbtester baserade på prov från näsa, svalg och/eller nasofarynx bör vara giltiga för utfärdande av testintyg i formatet EU:s digitala covidintyg. Den tekniska arbetsgruppen enades om att från förteckningen utesluta antigensnabbtest som endast grundar sig på alternativa provtyper såsom saliv.

Varken poolade antigensnabbtester eller antigensnabbtester i form av självtest ingår i förteckningen, vilket ytterligare ökar sannolikheten för att de test som ingår utförs på ett enhetligt sätt. Den sjunde och senaste uppdateringen av den gemensamma förteckningen godkändes av hälsosäkerhetskommittén den 10 november 2021. Med tanke på dessa förbättringar bör alla medlemsstater för resor godta både testintyg som utfärdats efter ett NAAT-test och testintyg som utfärdats efter ett antigensnabbtest som finns med i EU:s gemensamma förteckning.

(22)

Mot bakgrund av bevis som stöder en rekommendation om att ytterligare reserelaterade tester för SARS-CoV-2-infektion eller reserelaterad självisolering eller karantän inte behövs för personer som har tillfrisknat från laboratoriebekräftad covid-19 under åtminstone de första 180 dagarna efter det första positiva NAAT-testet, bör innehavare av sådana intyg om tillfrisknande också undantas från ytterligare reserestriktioner under den perioden.

(23)

Systemet med EU:s digitala covidintyg ger möjlighet att automatiskt tillämpa valideringsreglerna på intygens dataset, vilket säkerställer att resereglerna tillämpas på ett snabbt, tillförlitligt och förutsägbart sätt. För att underlätta tillämpningen av valideringsreglerna för EU:s digitala covidintyg bör medlemsstaterna använda den standardiserade funktion för behandling av verksamhetsregler som erbjuds av systemet med EU:s digitala covidintyg (15).

(24)

Sedan förordning (EU) 2021/953 antogs har kommissionen antagit flera genomförandeakter varigenom det fastställs att covid-19-intyg som utfärdats av ett visst tredjeland till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar ska betraktas som likvärdiga med intyg som medlemsstaterna utfärdat i enlighet med den förordningen, i syfte att underlätta den fria rörligheten för deras innehavare. När det i denna rekommendation hänvisas till EU:s digitala covidintyg utfärdade i enlighet med förordning (EU) 2021/953 bör detta även anses omfatta intyg som utfärdats till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar i enlighet med dessa genomförandeakter. För att underlätta den fria rörligheten bör medlemsstaterna också uppmanas att utfärda EU:s digitala covidintyg i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EU) 2021/953 till personer som omfattas av den bestämmelsen och som har vaccinerats i tredjeländer, särskilt tredjeländer vars intyg inte omfattas av sådana genomförandeakter.

(25)

Som anges i artikel 3.6 i förordning (EU) 2021/953 ska innehav av EU:s digitala covidintyg inte vara ett villkor för utövande av rätten till fri rörlighet. Därför bör personer som inte har EU:s digitala covidintyg inte hindras från att resa, men kan vid behov åläggas att testa sig för SARS-CoV-2-infektion före eller efter ankomsten för att minska risken för importerad smitta.

(26)

Denna rekommendation avser användningen av EU:s digitala covidintyg för att underlätta den fria rörligheten inom unionen under covid-19-pandemin. Den varken föreskriver eller förbjuder användning av covid-19-intyg för inhemska ändamål, t.ex. tillträde till evenemang, lokaler eller arbetsplatser. Som påpekas i skäl 48 i förordning (EU) 2021/953 måste den rättsliga grunden för inhemsk användning, om en medlemsstat beslutar att använda EU:s digitala covidintyg för sådana ändamål, fastställas i nationell rätt, som bland annat måste uppfylla kraven på dataskydd. Som påpekas i skäl 49 i förordning (EU) 2021/953 bör en medlemsstat som har inrättat ett system med covid-19-intyg för inhemska ändamål säkerställa att EU:s digitala covidintyg också kan användas och godtas fullt ut. Detta för att se till att personer som innehar sådana intyg och som utövar sin rätt till fri rörlighet genom att resa till en annan medlemsstat inte tvingas skaffa ytterligare ett nationellt intyg.

(27)

Vissa kategorier av resenärer som utövar sin rätt till fri rörlighet bör på grund av sin särskilda situation eller nödvändiga funktion inte vara skyldiga att ha EU:s digitala covidintyg. Samtidigt skulle denna förteckning kunna vara mer begränsad jämfört med rekommendation (EU) 2020/1475, med tanke på att många personer som reser för en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov redan har vaccinerats. Förteckningen bör omfatta transportarbetare eller transporttjänstleverantörer, patienter som reser av tvingande medicinska skäl, sjöfolk, personer som dagligen eller ofta passerar gränsen för att ta sig till arbete eller skola, besöka nära anhöriga, uppsöka läkarvård eller ta hand om nära anhöriga samt barn under tolv år.

(28)

Med tanke på de framsteg som gjorts i fråga om vaccinationstäckning och det framgångsrika införandet av EU:s digitala covidintyg, bör covid-19-relaterade reseåtgärder tillämpas på personnivå i stället för på regional nivå, vilket innebär att den avgörande faktorn bör vara en resenärs status i fråga om vaccination mot, testning för eller tillfrisknande från covid-19, som framgår av EU:s digitala covidintyg. Resenärer som utövar sin rätt till fri rörlighet och som har ett giltigt intyg bör i princip inte omfattas av ytterligare restriktioner. Denna strategi motiveras av att viruset fortfarande förekommer i alla regioner i hela EU och att den epidemiologiska situationen i dessa regioner förändras ständigt och snabbt. En personbaserad strategi kommer att avsevärt förenkla ramen för resor under pandemin i EU och ge resenärerna ytterligare klarhet och förutsägbarhet när det gäller de tillämpliga reglerna.

(29)

Eftersom den är ett användbart och lättbegripligt verktyg för allmänheten och medlemsstaternas myndigheter bör den trafikljuskarta som visar den epidemiologiska situationen på regional nivå bibehållas i informationssyfte, med undantag för områden där virusspridningen är mycket stor och ytterligare åtgärder krävs. Kartans kriterier och tröskelvärden, som anges i rådets rekommendation (EU) 2020/1475, bör dock anpassas för att lägga större tonvikt vid nyanmälda covid-19-fall som det främsta kriteriet för att uppskatta risken för att en resenär importerar SARS-CoV-2-infektion. Detta kriterium bör vägas mot vaccinationstäckningen i samma region, för att ta hänsyn till att vaccination minskar den risk för folkhälsan som covid-19 utgör.

Det resulterande viktade värdet bör ges en färgkod utifrån tröskelvärdena i den riskbedömningsmodell som ECDC tagit fram, med undantag för regioner med en otillräcklig testfrekvens. Närmare uppgifter om kartan bör ingå i en bilaga till rekommendationen. Kartan bör varje vecka offentliggöras av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar på grundval av data från medlemsstaterna.

(30)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt områden där viruset sprids i mycket stor omfattning, med tanke på den större sannolikheten för att fall importeras från dessa områden och den belastning som långa perioder med många fall kan innebära för dessa områdens offentliga hälso- och sjukvårdssystem. För att minska dessa folkhälsorisker bör medlemsstaterna avråda från alla icke nödvändiga resor till och från sådana områden. Dessutom bör personer som anländer från sådana områden utan att ha vaccinationsintyg eller intyg om tillfrisknande vara skyldiga att testa sig för SARS-CoV-2-infektion före avresan och sitta i karantän/självisolering efter ankomsten. Undantag bör gälla för resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, särskilt transportarbetare och transporttjänstleverantörer, för att begränsa störningarna på den inre marknaden och bevara de gröna körfältens funktion.

(31)

För att säkerställa att familjer kan resa tillsammans bör barn under tolv år som har ett giltigt digitalt EU-covidintyg, oavsett om det rör sig om ett vaccinationsintyg, testintyg eller intyg om tillfrisknande, eller ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion inte vara skyldiga att sitta i reserelaterad karantän/självisolering. Dessutom bör barn under sex år undantas från kravet på att sitta i karantän/självisolering eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion i samband med resor.

(32)

Uppkomsten av nya varianter av SARS-CoV-2 utgör fortfarande, vilket framgår av omikronvariantens uppkomst, en källa till oro och bör beaktas av medlemsstaterna i samband med inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bedömer regelbundet nya bevis för varianter som upptäckts genom epidemiologisk omvärldsbevakning, informationssökningar genom definierade söksträngar för genetiska varianter eller andra vetenskapliga källor (16). Detta omfattar särskilt virusvarianter av särskild betydelse, för vilka det finns tydliga belägg för att de har en betydande inverkan på överförbarhet, sjukdomens svårighetsgrad och/eller immunitet som sannolikt kommer att påverka den epidemiologiska situationen i EU/EES, och virusvarianter av intresse, för vilka det finns belägg vad gäller genomiska egenskaper, epidemiologiska bevis eller in vitro-bevis som skulle kunna innebära en betydande inverkan på överförbarhet, sjukdomens svårighetsgrad eller immunitet och som realistiskt sett kan komma att påverka den epidemiologiska situationen i EU/EES.

För att ge en översikt över andelen virusvarianter av särskild betydelse och av intresse i EU/EES tillsammans med sekvenseringsvolymer tillhandahåller Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar också varje vecka kartor och andra data (17). För att få aktuell och korrekt information om uppkomsten och spridningen av SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse är det viktigt att medlemsstaterna upprätthåller eller uppnår en tillräckligt hög sekvenseringsvolym. Otillräckliga sekvenseringsvolymer gör det svårt att upptäcka spridningen av virusvarianter av särskild betydelse innan de påverkar den allmänna epidemiologiska situationen. Det är samtidigt viktigt att medlemsstaterna tar hänsyn till skillnaderna i sekvenseringsvolymer, för att inte avskräcka från höga nivåer av sekvensering.

(33)

SARS-CoV-2-varianterna alfa, delta och omikron, varav den senare håller på att bli den dominerande varianten inom unionen, har visat den negativa inverkan som nya varianter av SARS-CoV-2 kan få på den epidemiologiska situationen. Det kan vara mycket svårt att stoppa spridningen av en variant när den väl har upptäckts inom unionen, men med tanke på nya varianters potentiella inverkan är det ändå lämpligt att fastställa ett nödbromsförfarande för en samordnad strategi som syftar till att fördröja deras spridning inom unionen. För att säkerställa samordning mellan medlemsstaterna bör detta också gälla i situationer där medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten inför restriktioner på grund av att den epidemiologiska situationen i ett område snabbt försämras, särskilt i områden som redan drabbats hårt.

(34)

Som anges i förordning (EU) 2021/953 måste en medlemsstat som i enlighet med unionsrätten kräver att innehavare av EU:s digitala covidintyg efter inresa till dess territorium ska genomgå karantän, självisolering eller bli testad för SARS-CoV-2-infektion, eller som inför andra restriktioner för innehavare av sådana intyg med anledning av, till exempel, att den epidemiologiska situationen i en medlemsstat eller i en region i en medlemsstat snabbt försämras, särskilt till följd av en SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta, om möjligt 48 timmar före införandet av sådana nya restriktioner. I detta syfte ska medlemsstaten ange skälen till och omfattningen av sådana restriktioner, med angivande av vilka intygsinnehavare som omfattas av eller är undantagna från dem, samt startdatum och varaktighet för sådana restriktioner, inbegripet en redogörelse för deras förenlighet med principerna om proportionalitet och icke-diskriminering.

(35)

Nödbromsförfarandet kan utlösas antingen av en medlemsstat, på grundval av den information som ska lämnas i enlighet med förordning (EU) 2021/953, eller av kommissionen, på grundval av den regelbundna bedömningen av nya belägg för varianter från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Det kan leda till en överenskommelse, på grundval av ett förslag från kommissionen, om att under en begränsad tid tillämpa ytterligare restriktioner för resor från de berörda områdena, såsom krav på testning och/eller karantän/självisolering för resenärer. När den är tillgänglig bör man ta hänsyn till den ram för fastställande och bedömning av kriterier som skulle kunna leda till folkhälsoinsatser mot virusvarianter av särskild betydelse vilken för närvarande håller på att utarbetas av den europeiska expertgruppen för SARS-CoV-2-varianter (18).

(36)

För att de gröna körfälten ska fortsätta att fungera bör testningskrav som åläggs transportarbetare och transporttjänstleverantörer till följd av att nödbromsförfarandet utlöses begränsas till antigensnabbtester, och ingen karantän/självisolering bör krävas. Sådana testningskrav bör inte leda till transportstörningar. Om det skulle uppstå störningar i transport- eller leveranskedjan bör alla sådana systematiska testkrav omedelbart avskaffas eller upphävas.

(37)

Kontaktspårning är fortfarande en central pelare i kampen mot virusets spridning, särskilt i samband med uppkomsten av nya varianter. Samtidigt är en effektiv och snabb kontaktspårning svårare när den måste utföras över gränserna och för stora mängder passagerare som reser nära varandra. För att underlätta detta har ett gemensamt digitalt passagerarlokaliseringsformulär (PLF) (19) tagits fram, och medlemsstaterna bör uppmuntras att använda detta gemensamma format för att underlätta resor. Medlemsstaterna bör också uppmuntras att ansluta sig till PLF-utbytesplattformen, som inrättats på grundval av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/858 (20), för att förbättra sin kapacitet att utföra kontaktspårning över gränserna för alla transportsätt. PLF-utbytesplattformen möjliggör ett säkert, snabbt och effektivt utbyte av data mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, genom att göra det möjligt för dem att överföra information från sina befintliga nationella digitala PLF-system och relevant epidemiologisk information till andra behöriga myndigheter på ett interoperabelt och automatiskt sätt.

(38)

När PLF också används för andra ändamål än kontaktspårning, t.ex. för att avgöra om en person som ska resa in i ett land ska testa sig för SARS-CoV-2-infektion, bör resenären inte nekas inresa till det berörda landet för att inte ha lämnat in PLF i tid före ankomsten, eftersom detta skulle innebära en allvarlig inskränkning i den fria rörligheten. När så är lämpligt kan sådana resenärer dock åläggas att underkasta sig andra åtgärder, t.ex. ett test för SARS-CoV-2-infektion efter ankomsten.

(39)

Att allmänheten utan dröjsmål får tydlig och utförlig information förblir avgörande för att begränsa effekterna av inskränkningar i den fria rörligheten och säkerställa förutsägbarhet, klarhet kring rättsläget och efterlevnad från medborgarnas sida. Medlemsstaterna bör tillhandahålla sådan information när den är aktuell, bland annat via webbplattformen ”Re-open EU” (21). Medlemsstaterna bör också uppmuntras att, på Re-open EU, tillhandahålla information om den inhemska användningen av EU:s digitala covidintyg, med tanke på hur viktig sådan information är för resenärer från andra medlemsstater.

(40)

Med tanke på den epidemiologiska situationens utveckling och allteftersom fler relevanta vetenskapliga rön blir tillgängliga, bör kommissionen, med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, regelbundet se över denna rekommendation och översända sina resultat till rådet för övervägande, vid behov tillsammans med ett förslag om ändring av rekommendationen. I linje med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, som föreskriver att eventuella restriktioner bör avskaffas så snart den epidemiologiska situationen så tillåter, uppmanas kommissionen framför allt att noga övervaka utvecklingen av den epidemiologiska situationen och ompröva om kravet på innehav av EU:s digitala covidintyg alltjämt är motiverat när den epidemiologiska situationen i hela EU eller på regional nivå har förbättrats.

(41)

Eftersom denna rekommendation anpassar och vidareutvecklar den gemensamma strategin för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin bör rådets rekommendation (EU) 2020/1475 ersättas.

(42)

För att ge tillräckligt med tid för genomförandet av den samordnade strategi som anges i denna rekommendation bör rekommendationen tillämpas från och med den 1 februari 2022.

(43)

I enlighet med proportionalitetsprincipen bör de mekanismer som införs genom denna rekommendation i fråga om tillämpningsområde och varaktighet uteslutande gälla restriktioner som antas med anledning av den rådande pandemin. Senast när förordning (EU) 2021/953 upphör att gälla bör även denna rekommendation upphöra att gälla.